TieVie (15 sp) Portfolio. Åbo Akademi 15 januari Portfolioarbetet

Transkript

1 TieVie (15 sp) Portfolio Åbo Akademi 15 januari Portfolioarbetet Jag visste det från första början, men med facit i hand är det ännu lättare att konstatera: portfolioarbete är en kontinuerlig analys av det man håller på med, och dokumenteringen bör göras i jämn takt från början till slut. Det finns orsaker till att så inte blev fallet för min del. Jag upplevde det som svårt att få grepp om utbildningen som helhet mycket för att min tid och mitt intresse kanske inte räckte till den grad av engagemang som skulle krävas för att få detta grepp. Jag splittrades både i mitt projektarbete och i mitt kursarbete, så det är kanske inte så överraskande att portfolioarbetet inte heller blev någon sammanhängande process. Att göra en portfolio om en helhet kräver att man har alla delar i helheten slutförda. Mina många ogjorda uppgifter (reaktionspappren och diverse uppgifter från delkurserna) gjorde att portfolioarbetet på allvar kunde göras först då dessa uppgifter var avklarade, vilket för min del visade sig vara åtta månader efter kursavslutningen. TieVie-expertubildningen avslutades officiellt på närseminariet i Åbo Portfolioarbetet fick pågå ytterligare till 15.5, efter det blev det fråga om tilläggstid som man kunde få för att slutföra utbildningen. För mig drog denna tilläggstid ut ända fram till årets slut, då jag (bokstavligen!) i sista minuten lämnade in mina ogjorda uppgifter i Optima. Ytterligare fick jag litet extra tid att sedan sammanfatta och analysera kursen i form av denna portfolio. Analysen är långtifrån så insiktsfull och heltäckande som den potentiellt skulle ha varit i april-maj 2006, med utbildningen och erfarenheterna i färskt minne, men det är en analys som baserar sig på att jag gjort alla moment som krävdes för att få kursen godkänd låt vara att det sker med åtta månaders fördröjning. Min portfolio väljer jag att göra i två parallella format: detta, dvs som text i ett vanligt Word/pdf-dokument samt i webbformat, inplockad som en del av min arbetsportfolio på mitt eget ÅA-webbområde ( ). 1

2 2. Utbildningens innehåll & egna övergripande reflektioner Under TieVie 15 sp har vi jobbat i många olika konstellationer och många olika medier: mentorgruppen vid ÅA, referensgruppen (vertaisryhmä), temagruppen (juonneryhmä), Optima, WebCT, WorkMates, chat, videokonferens, närseminarier... Detta har gett mångfald, men kanske också delvis splittring i fokusering. Min egen tidtabell med såväl kursen som projektet har inte hållit, vilket utgör den största boven visavi utbytet på kursen. Långa utbildningar såsom TieVie kräver helt klart ett kontinuerligt engagemang för att man skall kunna ge sitt bästa och få det mesta ut av utbildningen, och detta har för min del inte lyckats till fullo. Jag tror dock att det finns mycket material som jag kan gå tillbaka till och nyttja för projektet i sin nuvarande form. TieVie-expertutbildningen bestod av följande delmoment: Orientaatio-verkkojakso Organisatorinen muutos -lähiseminaari Oulussa Organisatorinen muutos -verkkojakso Pedagoginen muutos -lähiseminaari Helsingissä Pedagoginen muutos -verkkojakso Megakonferenssi Arviointi-lähiseminaari Jyväskylässä Arviointi-verkkojakso Megakonferenssi Päätösseminaari Turussa Från Åbo Akademi deltog totalt sex personer i TieVie Under hela utbildningen hade vi lokala mentorträffar (6 st) samt studiecirklar (2 st). Som Åbo Akademis mentor fungerade lärcenterchef Tove Forslund. Projektarbetet kopplades till samtliga ovannämnda delmoment, likaså var en målsättning att vi skulle göra en TieVie-portfolio som slutprodukt av kursen och projektarbetet som helhet Orienteringen En nätbaserad orienteringsperiod inledde hela utbildningen. Deltagarna fick bekanta sig med kursens upplägg, material, målsättningar och också med varandra genom att var och en skulle presentera sig i nätmiljön Discendum Optima. Denna inlärningsplattform var vår hemmaplattform, men vi fick också pröva på andra nätmiljöer under utbildningen. Inledningsvis skulle vi välja vilken temagrupp (juonneryhmä) vi ville höra till. Denna temagrupp skulle väljas på basis av vårt projektarbete; tanken bakom detta var säkerligen att försäkra att alla skulle få så stort utbyte som möjligt av den stödgrupp som temagruppen i bästa fall skulle utgöra. De alternativa 2

3 temagrupperna var Opetuksen uudistajat, Rakenteiden ravistelijat och Verkostojen virittäjät. Jag valde Opetuksen uudistajat. Projektbeskrivningen gjordes under denna orienteringsperiod den skulle tas med till det första närseminariet. Vi fick bra och relevant information inför kursstarten. Orienteringsperioden var en lämplig mjuklandning inför närseminariet, där det verkliga startskottet gick Organisatorisk förändring Närseminariet i Uleåborg Det första närseminariet hölls i Uleåborg. Temat var Organisatorisk förändring. Vi fick nu träffa såväl våra kursledare som medkursister, och programmet innehöll både föreläsningar och grupparbeten. Valet av temagrupp resulterade i ytterligare gruppindelningar. Min temagrupp Opetuksen uudistajat blev från första början delad i två; jag hörde till Opetuksen uudistajat II. I denna grupp delades vi i mindre grupper på ca 4-6 personer, sk referensgrupper (vertaisryhmä). Indelningen skedde igen på basis av de projektbeskrivningar vi gjort, dvs vi letade efter tangeringspunkter och gemensamma faktorer i våra projekt, för att på så sätt hitta lämpliga personer att samarbeta med. Det var ingen lätt uppgift att hitta rätt referensgrupp; det var överraskande svårt att förklara sitt eget projekt för andra samt att förstå vad de andras projekt gick ut. Till slut fann jag mig i gruppen S-IT, en förkortning som föreställde någon form av verbal syntes av orden sitoutuneet och informaatioteknologia. Min referensgrupp bestod av trevliga människor som var lätta att umgås med. Dock upplevde jag ända från början att det är besvärligt att kommunicera på ett annat språk än sitt modersmål, speciellt då det handlar om specialterminologi (som jag inte nödvändigtvis behärskar ens på svenska...) Nätperioden Organisatorisk förändring Efter närseminariet var det dags att börja kursen på allvar. Målsättningen med nätperioden Organisatorisk förändring var att bekanta sig med strategiarbete och de principer och praktiska faktorer som styr/borde styra strategiarbete. Den inledande övningen var att genom rollspel lära sig jobba med strategier och de olika aktörer som finns inom denna typ av utvecklingsarbete. Därefter skulle vi betrakta en strategibeskrivning från vår egen organisation med hjälp av den nya kunskap vi erhållit genom rollspelet och relatera denna strategi till vårt projekt. Rollspelet skedde via diskussionsforum och chat i inlärningsplattformen WebCT. Det fanns många intressanta aspekter i detta rollspel. För det första var det ett arbetssätt som jag personligen aldrig hade varit med om, och det var ett underhållande sätt att närma sig någonting så pass invecklat som strategiarbete. Likaså var det roligt att pröva på olika forum på nätet chat och 3

4 diskussionsforum som jag tyckte att på ett effektivt sätt stödde inlärningsprocessen. Dock var det många tider och deadlines att passa, som på sätt och vis talar emot det flexibla med att delta i en nätkurs... men roligt var det! Efter rollspelet landade vi abrupt i verkligheten igen genom att ta itu med en verklig strategi i vår reella arbetsmiljö. Det var i detta skede som jag märkte att rollspelet för mig trots allt inte gett nån djupare insyn i strategiarbete, för jag upplevde det som såväl svårt som aningen omotiverande att ta itu med att kritiskt granska en strategiplan som inte i sig verkade ha så stor relevans för mitt dagliga liv, än mindre för mitt projektarbete. I och för sig en bra utgångspunkt för kritisk granskning och idégenerering, men jag upplevde starkt att kompetensen saknades. Min reflektionsuppgift fick jag aldrig gjord inom given deadline, men så småningom hittade Organisatorinen muutos pohdinta sin väg till min TieVieportfolio (tillgänglig via ) Pedagogisk förändring Närseminariet i Helsingfors Närseminariet i Helsingfors följde i stort sett samma mönster som seminariet i Uleåborg: gemensamma stora föreläsningar, parallellsessioner samt arbete i mindre grupper, främst tema- och referensgrupperna. Föreläsningarna var i princip intressanta, men ibland var det synnerligen svårt att relatera sitt eget projekt till alla dessa stora linjedragningar och övergripande teorier och principer. De konkreta verktygen kom främst i diskussionerna i de mindre grupperna, och däri låg även t.ex. referensgruppernas styrka och svaghet: om du hade tur, hade du en bra grupp att jobba med, om inte, så fick du inte så mycket ut av vare sig närseminariernas grupparbeten eller diskussionerna under nätperioderna. Själv hade jag en trevlig referensgrupp, men det var uppenbart att en del av gruppen hade mer utbyte av varandra än de övriga; att ha något konkret att diskutera ( i detta fall var det inlärningsplattformen Moodle) bidrar till mer kött på benen än det att man bara på en ytlig nivå förmår relatera till det någon annan jobbar med Nätperioden Pedagogisk förändring Om syftet med den första delkursen Organisatorisk förändring var att se kopplingarna mellan den egna organisationens strategier och det egna projektet, så var syftet med nätperioden Pedagogisk förändring att se på projektet ur pedagogisk synvinkel. Vi introducerades till olika verktyg som finns till förfogande för att tillämpa pedagogiska teorier i praktiken, speciellt i samband med nätbaserad undervisning (VOPLA mm). Den slutgiltiga målsättningen var att skapa en pedagogisk processbeskrivning av det egna projektet, där man tagit i beaktande alla de pedagogiska krav som projektets olika faser ställer, både med tanke på de strategier som tillämpas (och inte tillämpas) inom organisationen och 4

5 gällande de olika möjligheter som verktyg och hjälpmedel av olika slag tillför projektet. Nätperioden inleddes med att var och en skulle skriva en kort problembeskrivning relaterad till det egna projektet: vilka är de mest centrala frågorna/problemen som man vill ha svar på eller hitta en lösning till? Diskussionen fördes denna gång i inlärningsplattformen WorkMates, som fungerade bra i sammanhanget. Igen blir dock såväl styrkan som svageheten i detta upplägg, att det kräver att man a) förmår beskriva sitt projekt och sina frågeställningar tydligt och b) att någon annan faktiskt har konkret erfarenhet av just detta område eller liknande projekt som du själv jobbar med. Själv fick jag en kommentar av en medkursist och en kommentar av tutorn. Det kändes även svårt att ge relevanta kommentarer gällande andras projekt varje gång var det litet smått som om man började från noll, då man läste andras projektbeskrivningar som man kanske inte hört någonting alls om tidigare. Igen, såsom i Organisatorisk förändring, kändes den avslutade uppgiften fjärran från det som gjordes i form av nätdiskussionen. Det var inte enkelt att tillämpa modellerna för pedagogisk planering, det var inte ens enkelt att veta vilken modell man skulle välja för just det egna projektet. Dock anser jag att det egna engagemanget alltid direkt speglas i det resultat som uppnås samt det utbyte man får: jag hade kunnat vara mer aktiv, läst på mer, frågat mer och därmed även kommit till en djupare insikt. Visst kunde kursledarna kanske ha gjort någonting mer å handledningens vägnar, t.ex. mer systematiskt gått in för att erbjuda hjälp. Men i vuxenutbildning handlar det om att studerande själva skall förstå att be om stöd och förtydliganden, ifall uppgifterna känns oklara eller övermäktiga. Processbeskrivningen är dock nu gjord, anpassad enligt dagens situation visavi projektarbetet den är tillgänglig via min TieVie-webbportfolio ( ) Megakonferens I Megakonferensens tema var videokonferenser både i teori och praktik och de pedagogiska aspekter man bör ta i beaktande om man vill planera in dylik distansundervisning i egna projekt. Samtidigt utvärderades delkursen Pedagogisk förändring. Det var ett bra upplägg på megakonferensen. Den gjordes pedagogiskt nog som en videokonferens mellan flera olika orter, föreläsarna var kunniga och inspirerande. Även om jag själv varit med om rätt många videokonferenser, så gav megakonferensen en liten kick om att tekniken gått och går framåt även inom detta område, och att man kan tillämpa och genomföra videokonferenser på många fler sätt än jag kommit att tänka på. Det var också roligt att för omväxlings skull utvärdera den nyligen avslutade delkursen som en gruppdiskussion i realtid, i stället för nätutvärdering. 5

6 2.5. Utvärdering Närseminariet i Jyväskylä Detta närseminarium hade jag inte själv möjlighet att delta i pga av att jag höll i trådarna för en universitets- och högskoledag i Åbo Jag tog i stället del av föreläsningsmaterialet på webben och skrev en ersättande uppgift på basis av detta material. Den hittas i min TieVie-webbportfolio ( ) Nätperioden Utvärdering Utvärdering-nätperioden var indelad i två delar. Den första fokuserade på utvärdering av kvaliteten i nätbaserad undervisning. Syftet var att fördjupa deltagarnas medvetenhet om kvalitetsaspekter och erbjuda möjlighet att skapa en processbeskrivning av kvaliteten i det egna projektet med hjälp av en sk kvalitetsram (laatukehikko). Arbetssättet var bekant från tidigare: generellt orienterade material på webben samt arbete i grupp genom att kommentera andras projekt och tillämpa de kommentarer man själv fått genom att inkludera dem i processbeskrivningen. Andra delen av Utvärdering-nätperioden tillägnades portfolioarbetet. Det var dags att skapa struktur och delvis också innehåll i den egna TieVievisningsportfolion, kommentera andras portfolioarbete och ta vara på de kommentarer man själv fick. Likaså skulle man senast nu samla in feedback på det egna projektet för att sedan kunna inkludera även det i sin portfolio. Både del I & II i nätperioden gick rätt planeligt, dvs jag lyckades faktiskt få samtliga uppgifter gjorda så att jag fick hela delkursen godkänd utan ersättande uppgifter (se Dock kändes speciellt portfolioarbetet rätt vagt i detta skede, eftersom jag upplevde att alla de ogjorda uppgifterna nu började påminna om sin frånvaro på så sätt att det var besvärligt att inse hur helheten såg ut och hur alla kopplingar till projektarbetet skulle/kunde göras Megakonferens II Megakonferens II ordnades som en videokonferens med flera olika orter involverade. Tekniken fungerade bra och programmet framskred planenligt, i varje fall vad Åbo-gruppen beträffade. Syftet med megakonferensen var att sammanfatta de kvalitetsdiskussioner som förts under den första delen av delkursen samt att ytterligare vidga synen på kvalitet inom undervisningen. Detta gjordes bl.a. genom att vissa deltagare presenterade sina kvalitetsramar och -cirklar mer detaljerat och dessa diskuterades i mindre grupper. Megakonferensen avslutades med att delkursens andra del, portfolioarbetet, togs i fokus: syfte, arbetssätt, arbetsmängd, tidtabell och innehåll presenterades. 6

7 Denna megakonferens kändes mindre givande än den första. Troligen upplever jag det som lättare och mer givande att ta till mig mer konkreta tips och erfarenheter (t.ex. videokonferensteknik i praktiken) än att diskutera kvalitetsteorier som jag upplever som rätt svåra att greppa. Igen svårt att konkret relatera denna kunskap till det egna projektarbetet Avslutande seminarium i Åbo Det primära syftet med det avslutande seminariet var för var och en att presentera sitt projektarbeten. Detta gjordes i små grupper på ca 6 personer, samt kursledare som handledare/ordförande. Grupperna hade skapats så att man nu fick ta del av projekt som man inte hört så mycket om tidigare. Seminariet bjöd också på mer generella föreläsningar, samt givetvis utvärdering i tema- och referensgrupperna. Av de generella föreläsningarna upplevde jag de sk. TieVie-alumnipresentationerna som mest intressanta hur hade det gått med TieVie-projekten efter att kursen avslutats? Det positiva (för mig) i projektpresentationerna var att få märka att jag definitivt inte var den enda som inte hade uppnått ett färdigt och slutfört projekt för de allra flesta handlade det om att ha fått planera och reflektera under loppet av TieVie, och förhoppningsvis plocka med sig av goda, konkreta råd samt även mer teoretiskt betonade verktyg och metoder. 3. Mentorgruppen Det att jag överhudvudtaget kommit så långt som till att slutföra denna TieVieutbildning har jag i högsta grad min mentorgrupp i Åbo att tacka för. Lärcenterchef Tove Forslund samlade oss med jämna mellanrum för diskussion, reflektion och planering, vilket gav just de puffar framåt som behövdes för att hänga med. Totalt hade vi sex träffar med mentorgruppen ( , , , , och ). Utöver det hade vi två lokala studiecirkelträffar ( , ). Mentorgruppens betydelse och värde var bl.a. att denna grupp människor känner till precis den miljö som jag jobbar i och via det även de villkor som styr t.ex. mitt projektarbete. Likaså var det skönt att få diskutera delkursernas innehåll, uppgifterna, materialet, projekt- och portfolioarbetet på svenska det är onekligen tungt att delta i en lång utbildning på finska, som inte är mitt modersmål, och likaledes tidskrävande att producera textmaterial på finska. Det är också en orsak till att denna portfolio samt en del av mina inlämnade uppgifter är skrivna på svenska, medan jag har gjort en del på finska. Jag tar gärna vara på tillfällen att använda och utveckla min finska, men om det är svårt att 7

8 överhuvudtaget hitta tid att göra uppgifterna, ja, då blir nog denna typ av mervärde det första jag prutar på. I nätdiskussioner, chattar och i kontakten med icke-åa-tievie-deltagare använde jag mig uteslutande av finska. 4. Feedback på utbildningen TieVie-expertutbildningen var en gedigen och välstrukturerad utbildning. Deltagarna erbjöds fint material, givande diskussioner, kompetent handledning och en röd tråd att följa både vad gäller projekt- och portfolioarbetet. För att en dylik utbildning skall ge optimal nytta måste man dock vara villig och ha möjlighet att satsa 100 % på sitt deltagande och till att själv bidra till kursen. Likaså bör man ha ett projekt som platsar i de målsättningar som kursen har. På denna punkt upplevde jag rätt ofta att mitt projekt, nätkursen Studieteknik för ÅAstuderande, var litet väl jordnära och för konkret för att kunna ta till sig alla de kopplingar till strategi- och kvalitetsarbete som TieVie-utbildningen tog upp. På basis av detta är det kanske föga överraskande att inte heller portfolioarbetet fick vind under vingarna: iom att kursens uppgifter och röda tråd inte riktigt hittade tangeringspunkter med mitt projekt, så var det svårt att skapa helhet av dessa faktorer i portfolion, där syntesen borde komma fram allra bäst. Det skulle kanske därför ha varit bra för arrangörerna att som utgångspunkt ha än mer detaljerade och strama tyglar vad beträffar själva projektarbetet, så att detta redan som utgångspunkt skulle ha haft mer av de element som genomsyrade själva TieVie-utbildningen. Alternativt kunde strategi- och kvalitetsarbete betraktas ur en mer jordnära synvinkel, så att även konkreta och pura nätkursprojekt skulle hitta sitt i denna helhet. 5. Reflektioner över eget lärande Lärande hänger ihop med faktorer som engagemang, relevans och målsättningar. På varje nämnd faktor hittar jag brister vad beträffar min egen prestation på denna kurs. Engagemanget fanns väl nog i tillfredsställande grad, men tiden räckte helt enkelt inte till för att nära detta engagemang. (Eller är just detta ett tecken på bristande engagemang...?) Relevansen i TieVie-utbildningens innehåll visavi mitt eget projektarbete brast på vissa avgörande punkter, därför anser jag inte mig ha lärt mig så mycket som jag i bästa fall hade kunnat lära mig. Målsättningarna ändrades för min del längs med kursen tidtabellen och delvis också innehållet i mitt projekt justerades, vilket medförde att jag sist och slutligen inte hade ett parallellt projektarbete där jag kunde plocka med mig nyttan av det material och de verktyg som 8

9 utbildningen bjöd på. Som jag sade på slutseminariet i Åbo i april 2006: nu skulle jag vara i det skedet av mitt projekt att jag borde gå på TieVie-utbildningen. Min kritik beror naturligtvis till stor del på att jag de facto slutför denna utbildning åtta månader efter att den avslutades; till en del saknar jag förmågan att se nyttan av denna utbildning iom att jag på sätt och vis distanserat mig från den innan jag ens avslutat den. På många sätt gör jag inte utbildningen rättvisa; jag är inte i en position att kritisera, eller i varje fall medger jag att bristerna i koppling och utbyte och inlärning beror till 90 % på mig själv. Kanske ingen trevlig lärdom, men dock en lärdom, också det. 6. Projektarbetet En preliminär projektidé skulle ges redan i det skedet då man anmälde sitt intresse för TieVie-expertutbildningen våren Själva projektbeskrivningen gjordes inför det första närseminariet. Vi hade alla med oss våra beskrivningar till temagrupperna, och på basis av våra beskrivningar formades våra referensgrupper. Mitt projekt hette i begynnelsen Studieteknik för ÅA-studerande, och syftet var att skapa en helt nätbaserad kurs i studieteknik som skulle riktas speciellt till första årets studerande vid Åbo Akademi. Den ursprungliga tidtabellen för kursproduktionen var att kursen skulle tas i bruk hösten 2006, men denna tidtabell ändrades ungefär kring årsskiftet Under TieVie-kursen slogs fast att studietekniknätkursen skulle ges för första gången våren 2007, period 4. Också innehållet levde och utvecklades. Sist och slutligen omformades projektet till Akademiska studiefärdigheter 1-3 sp, som består av tre självständiga delkurser: Akademiska studier, Studieteknik och Informationssökning. Modellen kommer delvis från Verkostovatti-projektet Akateemiset opiskelutaidot ( vars material som bäst översätts till svenska och kommer att användas inom Åbo Akademi-kursen. Projektarbetet fick inte så mycket ut av TieVie-utbildningen som jag hade hoppats och utgått ifrån. De främsta orsakerna till detta hittas i två faktorer: a) projektet var inte direkt lämpat för TieVie-sammanhanget; troligen var det ett för konkret och aningen för begränsat innehåll för att kunna relateras till TieVie-processen och -materialet, b) projektets ursprungliga tidtabell skulle ha passat utmärkt för TieVie, men iom att tidtabellen sköts fram, så blev det en viss tomgång visavi TieVie, och jag förmådde inte till fullo nyttja de impulser och idéer som TieVie hade att erbjuda. Det största utbytet för projektarbetet hittade jag i mentorgruppen, i första hand för att mentorn Tove Forslund är med och planerar och genomför projektet som det nu ser ut, och den fortsatta planeringsprocessen har involverat henne i hög grad, 9

10 dvs också (eller kanske framförallt) efter det att TieVie-utbildningen redan avslutats. Om jag skall plocka fram någonting sådant som jag upplever att projektet fick direkt stöd av under TieVie, så skulle jag välja den sk kvalitetscirkeln som jag gjorde i samband med Utvärdering-delkursen. Kvalitetscirkeln tvingade på ett nytt sätt fram de moment och element som bör tas i beaktande i mitt projekt även i sin nuvarande form och förtydligar de kvalitetskopplingar som finns internt och externt. Också processbeskrivningen från Pedagogisk förändring-nätperioden tror jag på som ett vettigt verktyg för analys och reflektion i nätkursproduktion. Båda dokumenten finns i min TieVie-webbportfolio ( 7. Feedback på projektet Om mitt projekt hade varit mer lämpligt för TieVie, tror jag att jag både hade fått och bett om mycket mer feedback än jag fick. En stor del av feedbacken bestod av sådant som jag snappade upp i diskussioner med andra kursdeltagare, och mycket handlar om att helt enkelt kunna tillämpa någon annans erfarenheter och idéer på det egna projektet. Nedan samlat den feedback som jag fått svart på vitt uttryckligen för mitt eget arbete i olika skeden av projektet. o Mentorgruppen: mentorns feedback på projektbeskrivningen o Pedagogisk förändring: feedback på problembeskrivningen o Slutseminarium: feedback på projektpresentation (dokumenten finns tillgängliga i min webbportfolio: 8. Reflektioner över eget projektarbete Projektarbetet blev någonting annat än jag trodde från början. Det framskred inte heller under TieVie till den grad jag hade förväntat mig. Dock handlar alla projekt om processer som leder till ett visst slutmål. För min del blev projektet inte slutfört inom ramarna för TieVie, men det tog nya former och fick en del nya idéer, som säkerligen bidragit till att projektet omarbetades till att se ut som det gör i dag. Förändring handlar om faktorer som samspelar, påverkar varandra att formas på ett visst sätt och bidrar till att utvecklingen går i en specifik riktning. I mitt fall handlade detta om att projektet en nätkurs utvidgades till att bli en av tre delkurser, och samtidigt justerades tidtabellen med ett drygt halvt år framåt. Min förhoppning är att denna omarbetning och tilläggstid resulterar i en mer genomtänkt och fungerande helhet, som erbjuder än mer flexibilitet och värdefullt 10

11 innehåll för de studerande som i slutändan deltar i kursen Akademiska studiefärdigheter. 9. Produkter Nedan de huvudsakliga produkterna från min TieVie-utbildning: Reaktionspapper inför varje närseminarium o tot. 4 reaktionspapper (på svenska) Orienteringen: o Projektbeskrivning (på finska) Organisatorisk förändring: o Pohdinta (på finska) Pedagogisk förändring o Ongelmakuvaus (på finska) o Prosessikuvaus (på svenska) Utvärdering o Laatuympyrä (på svenska) Slutseminarium o Projektarbetets beskrivning (ppt på finska + textdokument på svenska) Portfolio (på svenska) Nätdiskussionerna och chattarna har jag delvis dokumenterat och sparat, men jag finner ingen större relevans att bifoga dem i min portfolio. Alla de ovan listade produkterna finns sparade i min portfoliomapp i Optima, samt tillgängliga via min TieVie-webbportfolio ( 11