BARNBLADET Nr 3 Volym X L IV juni 2018

Transkript

1 BARNBLADET Nr 3 Volym X L IV juni 2018 Tema: Barnanpassat

2 Innehåll Barnbladet # 3.18 Ledare: Ordförande har ordet... 4 tem a: barn anpas sat Barn behöver vuxna som kan lyssna... 6 Barnvänlig vård hur kan det mätas? Att våga utan att falla Så kan barnhälsovården minska klyftorna Behandlingsfamiljer för ungdomar med allvarliga beteendeproblem Treatment Foster Care Oregon Lekterapi Samarbete med förskola och att arbeta som syskonstödjare SBU-rapport: Ett fåtal av öppenvårdsinsatserna har minskat våld och försummelse i utsatta familjer ak tuell forsk are Möte med föräldrar som är tveksamma till barnvaccinering en intervjustudie gästskribenten Min Stora Dag Ibland behövs mer än mediciner och behandlingar övrigt Avhandling om hud-mot-hudkontakt som smärtlindring prisas Hälsosamtalet som ett verktyg för hälsofrämjande och förebyggande arbete på individ-, grupp- och organisationsnivå Operation Smile en möjlighet att göra skillnad Barnveckan 2018 en bildkavalkad Pris för bästa poster Medlemssidor nr 3 juni 2018 Barnbladet 3

3 ledare ordförande Ni gör alla ett värdefullt arbete och betyder mycket för de barn, ungdomar och deras familjer som måste tillbringa delar av sommaren på sjukhus än att vara på stranden. Bästa medlemmar! älkomna till ett nytt och intressant nummer av Barnbladet. Speciellt välkomna ska ni nya medlemmar vara till Riksföreningen för Barnsjuksköterskor. Det är med glädje vi ser att flera av er valde att bli medlemmar under Barnveckan i Västerås i april. Barnveckan som går av stapeln i april varje år anordnas av Riksföreningen för Barnsjuksköterskor, Svenska Barnläkarföreningen och en barnklinik, i år barnkliniken på Västerås sjukhus. Konferensen gästades av ca 1200 deltagare under fyra dagar som fick ta del av intressanta föreläsningar, workshops och seminarier. De kunde också besöka våra utställare och i RfB:s monter erhöll medlemmarna en pins med vår logga och inbjöds att delta i vårt boklotteri. På Facebook lades våra aktiviteter upp under dessa dagar och tack alla ni som gjorde inlägg. År 2019 är Barnveckan förlagd till Örebro så boka in redan nu 1-4 april i almanackan. Ett ypperligt tillfälle att ta del av nya råd och rön, aktuell forskning och framför allt träffa kolleger från hela landet och bli inspirerad att arbeta vidare på hemmaplan. På Barnveckan gick även startskotten för RfB:s turné Barnsjuksköterska Mitt framgångsyrke Ditt framtidsyrke, vars syfte är att väcka sjuksköterskors intresse för att studera till barnsjuksköterska och visa på alla olika karriärmöjligheter det finns inom detta fantastiska yrke. Under en förmiddag på konferensen presenterades specialistsjuksköterskeutbildningen, Hälso- och sjukvård för barn och ungdom, barnsjuksköterskans kompetens, barn och unga och deras familjers rätt att möta och vårdas av barnsjuksköterskor i hälso- och sjukvården. Ett flertal barnsjuksköterskor berättade därefter om egna erfarenheter av att arbeta som barnsjuksköterska och om karriärmöjligheter inom yrket. De presenterade delar av sin forskning, förbättringsarbeten de implementerat och sitt ledarskap som chef. I höst kommer RfB:s turné att besöka flera barnsjukhusklinker i landet och presentera yrket som barnsjuksköterska, barnsjuksköterskans kompetens och yrkets karriärmöjligheter. Håll utkik om och när vi kommer just till ditt sjukhus och välkommen att besöka eventet. Ja, detta sker i höst men först har vi har den sköna sommaren framför oss. Vårvärmen har äntligen kommit till Göteborg och det är lätt att längta till sommarsemestern. Jag önskar att ni alla ges möjlighet till ledighet och får njuta av den. Själv har jag förmånen som lärare vid universitetet att kunna få min semester i juli när jag önskar, men jag vet att för flera av er är det inte så. Även ert arbete under sommaren är mer krävande på sjukhusen då arbetsbelastningen är hög och personalbemanningen stundtals låg. Ni gör alla ett värdefullt arbete och betyder mycket för de barn, ungdomar och deras familjer som måste tillbringa delar av sommaren på sjukhus än att vara på stranden. Att ens sommarlov blev så annorlunda än man tänkt, men att ni kan göra det okej ändå. För flera år sedan vårdades ett nyfött barn på en neonatalavdelning och barnets föräldrar och syskon bodde under flera veckors tid på sjukhuset med barnet. Familjen kom från en annan del av landet och syskonen som var i skolåldern hade sommarlov. Syskonen besökte dagligen sjukhusets lekterapi och gjorde utflykter i staden som anordnades av lekterapin och dess syskonstödjare. När det var dags att fara hem för familjen så berättade syskonen att det var det bästa sommarlov de haft och önskade sig ett nytt syskon nästa sommar som behövde vård på neonatalavdelning. Föräldrarna lovade inget. Slutligen vill jag klargöra att du inte behöver vara barnsjuksköterska för att bli medlem i RfB. Du kan vara sjuksköterska och ha ett intresse för eller arbeta med barn och ungdomar. Vi har även öppnat upp för att icke sjuk sköterskor kan bli associerande medlemmar i RfB, så välkomna alla ni som önskar bli medlemmar! Helena Wigert Ordförande RfB 4 Barnbladet nr 3 juni 2018

4 Barn behöver vuxna som kan lyssna Trots målet att ge alla barn en röst i samhället har vi långt kvar till dess att detta mål är uppfyllt. Ett hinder förefaller vara att vi inte fullt ut har definierat, vad det innebär att lyssna på barn och ta barns berättelser på allvar. Detta står inte i motsatsförhållande till att barn, liksom vuxna, måste ha regler att följa för att upprätthålla vårt samhällskontrakt. Samtidigt behöver vi se på världen med ett barns ögon och fråga oss, om kraven som barn möter är förenliga med vad en del av dem förmår leva upp till. I texten som följer relaterar jag till tre artiklar i Barnkonventionen; Artikel 12, 33 och 13 i nämnd ordning. Artikel 12 ur Barnkonventionen Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. Ett ämne som berör oss som psykologer och forskare i psykologi är hur man på ett ensidigt sätt idag betraktar barn som uppfattas som avvikande i sitt beteende. Dagens uppfattning rörande dessa barns problem och behov vilar tungt i en biomedicinsk diskurs som alltför sällan ifrågasätts av de som har kunskap om barns behov och som i sin professionella roll möter dem inom psykiatrin, i skolan eller i socialtjänsten. Vad vi här närmast åsyftar är den biomedicinska diskursen där till exempel Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) idag är den vanligaste diagnosen som ges till barn som uppfattas som hyperaktiva, impulsiva och/eller ouppmärksamma. Det dominerande medicinska paradigmets utbredning inom den mentala vården utarmar värdefull kunskap om barn och vuxnas behov av spegling och förståelse för att kunna läka sina sår (Erlandsson & Punzi, 2016). Fler barn kommer att behöva någon som lyssnar, inte minst de barn som varit med om trauman från svåra separationer och förluster till följd av flykt från krig och våld i världen. 6 Barnbladet nr 3 juni 2018

5 Fler barn kommer att behöva någon som lyssnar, inte minst de barn som varit med om trauman från svåra separationer och förluster till följd av flykt från krig och våld i världen. Alla barn bär på unika egenskaper Att bortse från individens erfarenheter, också från tidig ålder och det inflytande dessa erfarenheter kan ha på emotionella och kognitiva funktioner är ett sätt att förminska individen till ett neurobiologiskt objekt. I tider när vi, mer än någonsin, behöver erkänna och förstå att människors erfarenheter skiljer sig åt, bidrar ökat fokus på diagnostik och en hjärna som är dysfunktionell till att marginalisera människor (Erlandsson & Punzi, 2017). Att bedömningar och diagnosticering av barn med funktionshinder speglar olika professionella kunskapsområden är förklarligt, men generellt sett är dessa diagnoser i huvudsak grundade på subjektiva bedömningar och produkter av ett system med intressen och inflytande från många olika arenor (politiska, ekonomiska, professionella m fl., se Frances & Widiger, 2012; Leo & Lacasse, 2015). Det är på barnen vi kan avläsa hur samhället mår, men trots det lyfter vi allt mer sällan blicken till den nivån, när barns beteendeproblem utreds. Barns dysfunktionella beteende kan vara ett försök att kommunicera till vuxna hur de mår; ett sätt att uttrycka oro och ångest. Barn lär oss om samhället och livet Uppfattningen om vad som är ett normalt beteende styr vår syn på hur barn (och vuxna) ska och bör uppträda. Så har det alltid varit, men vilka beteenden vi betraktar som avvikande varierar över tid. Medicinhistorikern, Karin Johannisson ( ) uppmärksammade oss på att diagnoser och sjukdomsbilder skapas och återskapas i paritet med samhällets normer och värderingar. Vad som betraktas som sjukt, friskt, normalt och avvikande förändras kontinuerligt och diagnoser föds, gör karriär och dör ( Johannisson, 2006). Vi skulle kunna se barnens oförmåga att inordna sig i det rådande mönstret som deras sätt att formulera något värdefullt till omgivningen, och som kan bidra till en bättre förståelse av det som är osunt och sjukdomsalstrande i vårt samhälle. I stället blir barn med avvikande beteende mottagare av skuldtyngda och motsägelsefulla projektioner från vuxenvärlden som gömmer sig bakom diagnosmanualen. Soly Erlandsson Senior professor, PhD., leg. psykolog Centrum för Barn- och Ungdomsvetenskap Högskolan Väst soly.erlandsson@hv.se Fattigdom är en prediktor för ADHD-diagnos Utifrån ett samhällsperspektiv undrar jag, vilket kontrakt som gäller för barn, och om det samhällskontraktet är det samma som för oss vuxna? Alltså, att skyddet av barns integritet och livsmiljö måste gälla, även om barnen under den kanske viktigaste perioden i livet inte kan tillvarata sina egna intressen. Sanno likheten för att barn med beteendeproblem får en neuropsykiatrisk diagnos ökar om familjen lever i en socio ekonomiskt, utsatt miljö (Russel m fl., 2016; Harwood, 2016). Dessa barn kommer från en bakgrund där resurserna är mycket begränsade inklusive ett segregerat skolsystem, och just därför borde socioekonomiska faktorer snarare än individuella stå i fokus vid utredning och omsorg (Punzi, Lundin & Erlandsson, 2016). Misslyckandet att leva upp till krav och förväntningar från vuxna kan också leda till att barn och unga riskerar att förvandlas till patienter med en livslång, neuropsykiatrisk diagnos. Enligt historikern Paula Fass är föräldrar i det amerikanska samhället besvikna på sina barn, för att de inte lever upp till de vuxnas högt ställda förväntningar på dem (Fass, 2016). Hon anser, att barn i USA, av bland annat den anledningen, inte längre tillåts ha en barndom. Vi kan av naturliga skäl inte fullt ut anta att detta förhållande också gäller svenska barn, men historien har lärt oss, att Sverige tenderar att följa i USA:s spår. nr 3 juni 2018 Barnbladet 7

6 tema barnanpassat Att få en ADHD-diagnos upplevs inte sällan som en lättnad och en känsla av social tillhörighet. Vi såg det komma... En del av den utveckling våra västerländska samhällen genomgår sker på bekostnad av de individer som inte har någon röst. Även om vi som vuxna har möjlighet att lägga vår röst på ett politiskt parti, så är vårt inflytande ändå oerhört begränsat. Marknadskrafter, goda som onda, styr i hög grad vad som sker därute, och ibland sker det utan hänsyn till en etisk kompass. I mitten av 1990-talet vistades jag i New York några dagar och såg under en promenad i kvarteren kring Greenwich Village en stor affisch på en husfasad föreställande en flicka ca fem år gammal. Affischen utgjorde reklam för ett läkemedelsbolag och texten löd ungefär: Vi har lösningen på ditt barns problem; antidepressiv medicin gör henne lycklig igen. Min bestörtning över vad jag såg var monumental, och jag tänkte: vad kommer detta budskap - att medicinera små barn med psykofarmaka - att innebära för barn i framtiden? Idag har vi svaret på den frågan. Barns rätt till ett liv utan droger Något har sannolikt gått snett i ett samhälle där barn måste medicineras för att passa in i den miljö vuxna skapar åt dem. Har vi fått en miljö enbart för vuxna, där utrymmet för barn har begränsats? Så sent som 2015 rapporterade media att FN:s barnrättskommitté var oroad över den ökande förskrivningen av centralstimulerande medel (Ritalin och Concerta) till barn i Sverige samt de skadliga effekterna av de narkotiska preparaten. Trots varningar, också riktade till svenska regeringen att följa barnkonventionen och prioritera andra åtgärder, ökade utskrivningen av dessa preparat för både barn och vuxna med diagnosen ADHD. Statens medicinsk-etiska råd redogjorde i en rapport från 2015 om vikten av att fortsatt diskutera och reflektera över de etiska aspekterna på antalet ställda ADHD-diagnoser, där en kraftig ökning skett sedan 1990-talet (Smer rapport, 2015). I rapporten lyfts den ökade förskrivningen av läkemedel i samband med diagnosticeringen av ADHD, och om den är rimlig eller ej. Författarna till rapporten understryker också betydelsen av att förstå utvecklingen ur ett samhälls perspektiv och jag citerar: ADHD aktualiserar flera värdekonflikter, där individens behov måste ställas mot samhällets förväntningar, krav och prioriteringar. Att termen neuropsykiatri används som en definition av diag nosen ADHD, är rådets medlemmar tveksamma till, eftersom det kan uppfattas som att de biologiska mekanismerna har ett större förklaringsvärde vid ADHD än vid andra psykiatriska diagnoser. Ändå är det just den terminologin som nästan uteslutande används - både av professionella, av media liksom av allmänheten. Artikel 33 ur Barnkonventionen Varje barn har rätt att skyddas från droger Vad innebär artikel 33 i praktiken? Sedan denna artikel i Barnkonventionen kom till har vårt samhälle förändrats, liksom bilden av barn och hur vi tolkar orsakerna till barns beteendeproblem. Konventionen om Barns rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november USA är det enda land som inte har förbundit sig att förverkliga konventionen. Varje barn har rätt att skyddas från olagliga droger men idag gäller det andra droger, än de som avsågs med artikel 33 i barnkonventionen från Jag tycker mig se att den femåriga flickan på reklamaffischen i New York har letat sig vidare i världen och etablerats som en lösning på barns utsatt het, också i Sverige. Det är inte så att jag underskattar barns lidande och behov av hjälp för att stärka deras och familjens hopp om en bättre framtid. Det jag vänder mig emot är, att det biomedicinska paradigmet har tillåtits spela en huvudroll i beskrivningen av den verklighet och de svårigheter som många barn och unga kämpar med idag, Betydelsen av samhällsförändringar och socialt arv Moderna samhällen har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna. För många barn har det också medfört förändringar till följd av föräldrars separation och inte sällan uppbrott från en invand miljö med skola, kamrater och annat som inneburit en trygghet för barnet. Det finns således skäl till att barn kan reagera på stress i sin nära miljö, och som också kan inverka på deras förmåga att hantera vardagssituationer och andra utmaningar i livet (Lundin & Erlandsson, 2017). Trots detta ökar tendensen att ta hjälp av neurologiska förklaringar för att hantera svåruttydda beteenden och avvikande identitetsproblem. Att få en ADHD-diagnos upplevs inte sällan som en lättnad och en känsla av social tillhörighet (Permin Berger, 2015). Upplevelsen av att höra till understryker vikten av ett socialt inkluderande bemötande av barn som riskerar att hamna utanför gruppen. Detta som en motvikt till det ökande behovet att beskriva barn som dysfunktionella. Diagnoser tar över själva livet Inte sällan har den dominerande, biomedicinska diskursen inne burit att samma barn får flera diagnoser. Som framgick av en studie där föräldrar till barn med olika problembeteende var i kontakt med varandra på ett öppet nätforum hade en del barn, förutom ADHD, allvarliga, psykiatriska diagnoser så som, bipolär sjukdom, depressioner och tvångssyndrom (Lundin & 8 Barnbladet nr 3 juni 2018

7 Erlandsson, 2017). Det yngsta av dessa barn var en 6 år gammal pojke. Det framgick av studien att majoriteten av föräldrarna var ensamstående och djupt bekymrade mödrar. Bland dem fanns de som själva led av psykisk ohälsa och som också hade en psykiatrisk diagnos. Från ett biomedicinskt perspektiv skulle det sannolikt kunna beskrivas som att det finns en genetisk komponent som kan förklara barnets psykiska ohälsa. Frågan är hur vi bäst kan hjälpa de drabbade familjerna genom att fastställa den genetiska predispositionen och/eller genom att skapa förståelse för att också det sociala arvet har betydelse? Artikel 13 ur Barnkonventionen Varje barn har rätt till yttrandefrihet, att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter. Föräldrars kontrollbehov sprider nog ibland över på barnen. Det finns många skäl till att föräldrar oroar sig över att barn försätter sig i situationer som kan vara skadliga och t o m farliga. Men kontrollbehov hos föräldrarna som hämmar barnets lust och nyfikenhet gör mer skada än nytta. Också barn behöver frihet att uttrycka sina känslor och få uppleva, att de trots starka känsloyttringar är accepterade och älskade. Om vi alltför ofta låter barn höra, att de är fel, och om det är ett budskap som upprepas kommer detta snart bli en sanning. Vi behöver minnas vad Carl Rogers ( ) lärde oss att låta barn få veta att en viss handling är fel, men det betyder inte att det är fel på barnet. Donald Winnicott ( ), som ägnade sitt liv åt psykoanalys med barn, varnade för att höga förväntningar på små barn är ett hinder för barnets behov av varande = ett kravlöst tillstånd, som det vid behov kan vända tillbaka till. Ett alltför tidigt krav på görande, menade Winnicott, kan innebära att de längre fram i livet drabbas av psykosomatiska sjukdomstillstånd. Något som leder tanken till den hyperaktivitet som är ett av symptomen vid ADHD. I artikel 13 borde det finnas en mening om att varje barn måste ha rätten att få vara en egen individ. Avslutande reflektion För att undvika ett alltför reduktionistiskt synsätt på funktionshindrade barn och vuxna är det hög tid att på nytt åberopa värdet av det biopsykosociala perspektivet. I en nyligen publicerad essay i Lancet Psychiatry beskriver Linda Gask framväxten och avvecklingen av den biopsykosociala modellen samt lyfter betydelsen av tid och frågan om varför patienten söker för sitt problem just nu (Gask, 2018). Hon understryker vikten av att registrera hur de biologiska, psykologiska och sociala faktorerna varierar, inte bara mellan sjukdomsepisoder utan också över tid och omständigheter i patientens liv. En liknande modell, där det neuropsykiatriska perspektivet kompletteras med sociala och psykologiska förklaringar - en neuropsykosocial modell - förefaller kunna bidra till att barns funktionshinder och livsomständigheter får en mer allsidig belysning. * Jag vill rikta ett varmt tack till Professor Emma Sorbring, Centrum för Barn och Ungdomsvetenskap för hennes värdefulla synpunkter på innehållet i denna artikel. Referenser Erlandsson, SI. & Punzi, E. (2016). Challenging the ADHD consensus. Guest Editorial in: Int J Qualitative Stud Health Well-being 2016, 11: Erlandsson, SI. & Punzi, E. (2017). A biased ADHD discourse ignores human uniqueness. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 2017 VOL. 12, Fass PS. The end of American childhood: A history of parenting from life on the frontier to the managed child. Princeton, NJ: Princeton University Press Frances, A. & Widiger, T. (2012). Psychiatric diagnosis: Lessons from the DSM-IV Past and Cautions for the DSM-5 Future. Annual Review of Clinical Psychology, 8: Gask L. (2018). In defence of the biopsychosocial model (Essay); Lancet Psychiatry. http//de.doi. org/ /s (18) Harwood V. The new outsiders: ADHD and disadvantage. In L. J. Graham (Ed.), (De)Constructing ADHD: Critical guidance for teachers and teacher educators (pp ). NY: Peter Lang Johannisson K. Hur skapas en diagnos? Ett historiskt perspektiv. I: Diagnosens makt. Om kunskap, pengar och lidande (red: Hallerstedt, G.). Riga: Daidalos Leo, J. & Lacasse, JR. (2015). The New York Times and the ADHD epidemic. Society, 52: 3-8. Lundin, L. & Erlandsson, SI. (2017). Parentel discussions online through the medical discourelens. Journal of Childhood & Developmental Disorders. Vol. 3 (4):15, com.doi: / Permin Berger, N. (2015) The creative use of the ADHD diagnosis in probationers self-narratives. J Scand Stud Criminol Crime Prev 16: Punzi, E, Lundin, L. & Erlandsson, SI. The ADHD diagnose a way of masking problems in society. Atlas of Science. Published Nov. 23, Russel, AE, Ford, T Williams, R. & Russel, G. (2016). The association between socioeconomic disadvantage and attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD): a systematic review. Child psychiatry Hum Dev 47: Statens medicinsk-etiska råd. ADHD etiska utmaningar. Stockholm Smer rapport 2015:2 nr 3 juni 2018 Barnbladet 9

8 Barnvänlig vård - hur kan det mätas? Kan hälso- och sjukvård riktad till barn och ungdomar vara ovänlig sett ur barnets perspektiv? För vems åsikt ut går vi egentligen ifrån när vi säger att vi arbetar barnvänligt? Kan vi mäta det vi gör, jämföra, utvärdera och skapa systematik i vården av våra barn och ungdomar? Ja, den frågan ställde sig Martin Price, barnrättsombud, Ann Elmqvist Frid, enhetschef för Lekterapin och Johan Kaarme, barnläkare. Gemensamt har de arbetat fram ett koncept för Barnvänlig vård som de presenterade på Barnveckan i Västerås. Barnbladet har tillsammans med delar av Riksföreningen för Barnsjuksköterskor, ordförande Helena Wigert och viceord förande Katarina Karlsson samt chefredaktör Beatrice Olsson Duse träffat Martin Price för att få ta del av historien om och framtidsplanerna för Barnvänlig vård. Men framför allt undrar vi nyfiket vad är Barnvänlig vård? Jag har arbetat med barnrättsfrågor under 20 års tid. Framförallt har jag arbetat med kommunala barnrättsfrågor inom förskola, skola och fritids samt inom socialtjänsten, berättar Martin Price. I den tjänst jag har nu arbetar jag med hela Uppsalaregionen. Där ingår sedan 5-6 år tillbaka Akademiska sjukhuset som en del av mitt verksamhetsområde. Jag blev snabbt varse att det är väl reglerat i lagstiftningen vad gäller barns delaktighet i mötet med hälso- och sjukvården, samt en uppfattning inom hälso- och sjukvårdsorganisationen om att man arbetar för barns och ungdomars bästa. På sjukhusets väggar kan man se affischer med NOBAB:s (Nordisk nätverk för barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård) standard på. När jag sedan ville ta reda på hur verksamheten på ett systematiskt sätt säkerställde att man verkligen arbetade barnvänligt blev det svårare. Vad menar du med systematiskt arbete? Med systematiskt arbete avser jag en mätning av både objektiva och subjektiva mått som säkerställer att man faktiskt gör det som man vill skall utföras. Det kan handla om hur man strukturerat arbetar med rutiner, förberedelser eller hur man ger patientinformation. Ta som exempel att man vill beskriva hur vården ska gå till. Hur inhämtar vi då kunskap ifrån barn och ungdomar om deras upplevelse av hur besöket var? Hur gick besöket egentligen till och hur uppfattade de relationen mellan sig själv och vårdpersonalen? Sen finns det andra instrument som NOBAB:s enkät och nationell patientenkät. Men de svarar 10 Barnbladet nr 3 juni 2018

9 Det finns två kategorier som använder sjukvården mest av alla och det är barn och gamla. Men vi vet minst om vad dessa grupper tycker. Överst Martin Price och Ann Elmqvist Frid. Nederst Helena Wigert och Katarina Karlsson heller inte riktigt mot syftet om systematik och önskan om att verkligen få höra vad barnet eller ungdomen själv tycker. År 2009 gjorde man om nationell patientenkät, förklarar Martin Price. En av förändringarna som gjordes var att frågor om vård till barn och ungdomar kom att ställas till vårdnadshavarna istället för till barnet/ungdomen direkt. Man valde också att lägga betoningen på volym och jämförbarhet. Det finns två kategorier som använder sjukvården mest av alla och det är barn och gamla. Men vi vet minst om vad dessa grupper tycker. När inte 8-åriga Lisa tillåts komma till tals är det ganska troligt att 86-åriga Harry inte heller får det. För vem är det egentligen som fyller i hans enkät? Är det Harry själv eller är det är hans anhöriga eller kanske rentav hans vårdpersonal? Själv är jag starkt kritisk till detta sätt att tillfråga barn och gamla. Förenklat kan man säga det som att samhället fäller krokben på sig själv. Därför har vi i dag inga systematiska kanaler som tar tillvara på barnet eller ungdomens synpunkter och återför dessa in i vården i syfte att förbättra den. På något sätt behöver man säkerställa att det här är det vi vill göra, det här är det vi gör och det här är det patienten anser att vi gör. Sedan behöver vi systematiskt arbeta kontinuerligt och strukturerat med dessa frågor och låta patienten komma till tals. Forskning vs verklighet Inom barnsjukvården finns inte systematiska svar på dessa frågor annat än inom forskningen. Och forskningsmässigt går det att få fram svar på dessa typer av frågor, säger Martin Price. Här i min värld utgör Mälardalens Högskola en av de ledande inom detta område, den kliniska och patientnära forskningen om barns och ungdomars delaktighet. Ni sjuksköterskor är kunnigare på denna typ av forskning än exempelvis läkarna, vars studier oftast är mer inriktad mot objektiva och mätbara egenskaper i vården. Beatrice Olsson Duse Barnbladet ansv.utg@barnbladet.org Katarina Karlsson berättar att i Västra Götalandsregionen har hon och kollegan Laura Darcy tagit fram ett frågeformulär med 54 olika frågor som undersöker om huruvida arbetssituationen tillåter att vårdpersonalen arbetar med barnets bästa? Då Barnkonventionen är föreslagen att bli lag år 2020 försöker vi nu också få till ett doktorandprojekt om hur vården möter barnets behov utifrån barnkonventionen, säger hon. Du har nog rätt i det, Martin, att forskningen inte skapar ett systematiskt arbete. Forskningen är en god början. Men jag vill också att vi ska hitta nya kanaler för att höra om vad barn och unga verkligen tycker. Så vi ställde oss frågan vad vill svensk barnsjukvård vara bra på?. Under arbetets gång har vi tittat på bl a NOBAB:s standard som är fin men gammal. Så vitt jag vet togs den fram av barnläkare på 1980-talet och huruvida barnsjuksköterskor var med i det arbetet vet jag inte. Standarden har inga förarbeten eller fördjupningar att utgå ifrån. Vi har också tittat på EACH (European Association for Communication in Healthcare) nya standard. EACH är ett europeiskt nätverk som arbetar för att förbättra kommunikationen mellan patienten dess anhörig och vården på ett evidensbaserat sätt. Men vi har utgått ifrån standarder som NOBAB, EACH, FN:s barnkonvention och olika kompetensbeskrivningar för yrkesprofessioner. Ni i Riksföreningen för Barnsjuksköterskor (RfB) har en standard som vi tittat på. RfB:s standard är mer av en kompetensbeskrivning för barnsjuksköterskor och utgår snarare ifrån ett sjuksköterskeperspektiv än barnets perspektiv, berättar Helena Wigert. Utifrån standarderna och kompetensbeskrivningarna översatte vi sedan dessa till praktiska vardagliga situationer och ställde oss frågor som exempelvis: Hur arbetar vi barnvänligt med triage? Det här arbetet utmynnande i kriterier för barnvänlig vård. Vi har sedan testat dessa kriterier genom att låta Universitetssjukhuset i Lund, Malmö och Uppsala granska varandra i en pilotundersökning. Under hösten 2017 gick vi ut på ganska bred front till personer och nätverk för att höra vad de tycker om konceptet och vi fick värdefull feedback. nr 3 juni 2018 Barnbladet 11

10 tema barnanpassat Vi behöver få kontakt med verksamheter som är intresserade av att utvärdera och utvärderas. En del av feedbacken vi fick var att kriterierna känns ganska mycket barnsjukvård. Med det avses barn som vårdas inneliggande på barnklinik. Så är det nog men tanken är att kriterierna ska kunna användas även på närliggande verksamheter så som barn som vårdas på vuxenavdelningar, habilitering, BUP (Barn- och ungdomspsykiatri) och inom barnhälsovården. På Akademiska Sjukhuset vårdas 1/3 av barnen utanför barnavdelningarna. Som exempel kan nämnas att barn som vårdas på neurointensiven, öron-näsa-hals- eller brännskadeavdelningar vårdas på vuxenavdelningar. Sedan finns också serviceverksamheter som röntgen och anestesi och de tar oftast hand om både barn och vuxna. Majoriteten av landets barn vårdas utanför barnavdelningarna och det är inte alltid att man har en särskild sal för barn, kommenterar Helena Wigert. Kriterierna för barnvänlig vård ska vara en hjälp i att anpassa mötet mellan barnet/ungdomen och vården så att det blir så bra som möjligt, menar Martin Price. Hur tar vi reda på och hänsyn till barnet/ungdomens tidigare erfarenheter? För mig ur ett chefsperspektiv låter det bra med systematik och återkoppling in i verksamheten när vi tillfrågar barn och ungdomar om deras åsikt, tillägger Beatrice Olsson Duse. På så sätt får arbetsgruppen och chefen ett tydligt verktyg att diskutera kring och arbeta utefter i syfte att förbättra den vård patienten får. Hur tänker ni framöver? Vem ska ansvara för certifieringen utifrån kriterierna och hur ska detta sanktioneras? Det är de frågor vi diskuterat mest efter att kriterierna kommit på plats, säger Martin Price. Vi har tillsvidare valt att arbeta med en överbyggande konstruktion där nätverket utgör den sammanhållande länken. Vi har övervägt en huvudman såsom SKL, NOBAB, Socialstyrelsen eller en professionsförening men vi har i dagsläget valt att göra detta som ett nätverk med kollegial granskning. Som en parentes kan nämnas att vi tittat på SMILEY som är en modell för certifiering av vård för barn på sjukhus och som ägs av en holländsk patientförening. Patientföreningen är öppen för barn med många olika typer av diagnoser och deras certifiering av sjukhusens vård mynnar ut i att verksamheten tilldelas en viss certifiering: guld, silver eller brons. Sjukhusen visar sedan upp vilken gradering man uppnått. En av drivkrafterna bakom systemet är försäkringsbolagen även om det i Holland är staten som står för kostnaden av sjukvården för barn upp till 18 år. Den här typen av certifiering är både mäktig och häftig. Det vi har tänkt oss till att börja med är att kriterierna behöver förankras hos intresseorganisationer som er (RfB), Barnläkarföreningen, patientföreningar och andra intressenter, fortsätter Martin Price. Till att börja med behöver den kollegiala granskningen som genomfördes i pilotprojektet få fortsätta. I praktiken går det till så att verksamheterna som är intresserade av detta hör av sig till nätverket för barnvänlig vård. Sedan parar nätverket ihop jämförbara verksamheter med varandra. De får kriterierna skickade till sig och börjar med att göra en självskattning av den egna verksamhetens riktlinjer, rutiner och kommunikationskanaler till patienterna. Sedan bestäms datum när de åker till varandras verksamheter för att utföra en kollegial granskning. De ger varandra grönt, gult eller rött i de olika delmomenten som sedan slås samman. En viktig grundsten för att barnvänlig vård ska bli ett bra verktyg är att vi tillåter varandra att misslyckas. Vi som har arbetat med detta i gruppen för barnvänlig vård ser också vad viktigt det är att tillfråga barn och ungdomar om deras åsikt vilket vi gjorde innan inspektionerna på Universitetssjukhusen i Lund, Malmö och Uppsala genomfördes. Åsikterna vi fick ifrån barnen/ungdomarna gav delvis en annan bild av verksamheten än den som verksamheten får fram genom självskattning. Inom arbetsgruppen för barnvänlig vård behöver vi också få fram bra verktyg i hur vi ska tillfråga barn och ungdomar om deras åsikter. Hur tillfrågningen ska gå till så att systematik skapas. Avslutningsvis Vi behöver få kontakt med verksamheter som är intresserade av att utvärdera och utvärderas. Är det något som skulle kunna få mig att lämna mitt arbete så är det att få arbeta med barnvänlig vård på heltid. Sverige behöver få bättre i mätresultat när det gäller patienters delaktighet i sin vård. I dessa mätningar (t ex Vårdanalys PM 2016:5) ligger Sverige märkbart efter andra jämförbara länder. Framförallt så behöver barn och ungdomar få komma till tals och påverka den vård de själva får. Jag tror att vi alla som sitter här tycker att detta behöver bli något större. Jag tänker lite på hur personcentrerad vård har vuxit från något litet till något mycket stort, avrundar Helena Wigert. Efter att konceptet barnvänlig vård presenterades på Barnveckan har nätverket valt att ändra namnet till barnanpassad vård. Länk till nätverkets tillfälliga hemsida där också kriterier och kontaktuppgift finns är: 12 Barnbladet nr 3 juni 2018

11 barnanpassat ATT VÅGA UTAN ATT FALLA Internet som en arena för delaktighet och relationer för unga med intellektuella funktionsnedsättningar Trots att forskning kring ungdomars delaktighet och relationer på internet är ett växande område är det få studier som belyser särskoleungdomars förutsättningar. Ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar har ofta olika grad av språkliga och kommunikativa begränsningar som å ena sidan gör att värdet av nya sociala arenor kan vara stort, å andra sidan kan göra internetanvändande problematiskt i olika sammanhang. I den här artikeln tittar vi närmare på möjligheter och risker i relation till internet som uppmärksammas av ungdomar, föräldrar och professionella, samt reflekterar över hur ett visst mått av risktagande kan leda till positiva erfarenheter och positiv utveckling, så kallat positivt risktagande. Emma Sorbring Professor i barnoch ungdomsvetenskap Barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön, Högskolan Väst emma.sorbring@hv.se Martin Molin Docent i socialt arbete Barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön Högskolan Väst martin.molin@hv.se Lotta Löfgren-Mårtenson Professor inriktning sexologi Institutionen för socialt arbete, Malmö universitet 14 Barnbladet nr 3 juni 2018

12 Internet kan ses som en sådan ny form av civil gemenskapsarena som skapar andra förutsättningar och där funktionsnedsättningen inte behöver spela en central roll. Allt sedan 1970-talet har samhällsreformer pekat på vikten av delaktighet och självbestämmande för personer med intellektuella funktionsnedsättningar (IF). Ändå lever många mer ensamt och isolerat än andra, och aktuell forskning visar att barn och unga med funktionsnedsättningar går på färre aktiviteter och umgås mindre med vänner än andra. Parallellt med detta har digital teknik och sociala medier utvecklats enormt under den senaste tioårsperioden, vilket möjliggör nya sociala arenor för barn och unga, med eller utan IF. Forskning visar att individer med IF som strävar efter att gå från en exkluderad identitet till en mer inkluderad identitet ofta framhåller betydelsen av en civil identitet, där motivet att finna nya vänner och partners är en viktig del i sökandet efter nya sociala arenor (Borland & Ramcharan 2000). Internet kan ses som en sådan ny form av civil gemenskapsarena som skapar andra förutsättningar och där funktionsnedsättningen inte behöver spela en central roll. Vi har intervjuat ungdomar på gymnasiesärskolans nationella program samt föräldrar till ungdomar med IF och skolpersonal vilka arbetar med ungdomar med IF, om hur de upplever att internet kan utgöra en möjlig arena för delaktighet, relationer och gemenskaper 1. Att vara ung I takt med att barn går från att bli ungdomar och sedan vidare till att bli unga vuxna ökar individens behov av autonomi. Även om mognadsgrad och kognitiva funktioner skiljer sig åt mellan unga med eller utan IF och inte följer samma åldersutveckling, är det viktigt att beakta dessa behov. Forskning (Björquist, 2016) visar att i övergången till att bli vuxen upplever unga med IF ett behov av autonomi som de har svårt att få, då de många gånger är beroende av föräldrarnas och andra vuxnas stöd och hjälp i ett flertal vardagssituationer. Internet skulle kunna utgöra en social mötesplats där unga människor kan uppleva en frizon. En frizon, dels utan föräldrars eller andra vuxnas tillsyn, dels i den meningen att funktionshindret inte behöver vara i fokus eller synlig för andra. De brittiska forskarna Chadwick, Wesson och Fullwood (2013) menar dock att det finns flera faktorer som hindrar individen från att få tillgång till den frizon som internet kan erbjuda. Hindren kan bestå av både tekniska och individuella faktorer, såsom minne och inlärningsförmåga, men det kan också vara faktorer relaterade till samhällets attityder om vad som är lämpligt och inte för en ung person med IF. 1. Texten bygger främst på följande publikationer: Löfgren-Mårtenson, Molin & Sorbring, 2018; Löfgren-Mårtenson, Sorbring & Molin, 2015; Molin, Sorbring & Löfgren-Mårtenson, 2015; Molin, Sorbring, & Löfgren-Mårtenson, 2017; Sorbring, Molin, & Löfgren-Mårtenson, Dessutom refereras till annan forskning. De ungdomar som vi intervjuade i vår studie berättar om olika former av hinder för deras deltagande och de är väl medvetna om hur attityder i omgivningen begränsar deras internetanvändande, men också hur individuella faktorer och erfarenheter kan bidra till att de väljer bort deltagande. Bland annat fann vi att ju mer ungdomarna med IF interagerade på internet med ungdomar utan IF, desto fler negativa upplevelser har de med sig från sitt internetanvändande. Samtidigt är internet en plats man gärna vill stanna kvar på, för det är där alla andra befinner sig. Ungdomarnas riskmedvetenhet kan därmed delas in i två kategorier. Den första kategorin gäller risken för att skadas eller hamna i icke önskvärda situationer. De flesta av ungdomarna är väl medvetna om riskerna med internet och de berättar om hur svåra situationer ska hanteras. Den andra kategorin gäller risken att missa något eller bli ensam. Ett exempel på när ungdomarna försöker hitta en balans mellan dessa två risker är då de inte omedelbart blockerar okända vänförfrågningar, utan istället undersöker vem personen är, om det är någon de känner, antingen själva eller genom någon bekant. Om den okända personen uppträder olämpligt, blockerar de dem däremot direkt. Precis som andra unga (och vuxna) använder sig unga med IF av internet på ett mångsidigt sätt. Bland annat används internet för att hålla kontakt med tidigare kamrater från särskolan, vänner, familjemedlemmar, vänner till familjen och släktingar. De unga i vår studie berättar om egna erfarenheter eller andras erfarenheter av såväl kamratrelationer som romantiska relationer vilka haft sitt ursprung online. I vissa fall varar förhållandet ganska länge och i andra fall bara under en kortare period. Oavsett, betonade ungdomarna att det är värt att försöka, samtidigt som de menade att relationer som har sitt ursprung i traditionella miljöer (offline) har en större potential att utvecklas positivt. De upplever också mindre risker, bland annat att hamna i oönskade situationer, om relationen bottnade i att man lär känna varandra offline. Flera av informanterna berättar att de har oönskade upplevelser, såsom hat, hot, mobbning, från forum ej speciellt avsedda för individer med IF. Som ett resultat av de oönskade upplevelserna väljer ungdomarna att trappa ner sina sociala interaktioner på internet (t ex Facebook och liknande sociala media), men att bibehålla de aktiviteter som innebär att de konsumerar eller är åskådare på internet (t ex surfa runt, ladda ner musik och film, titta på Youtube). Att som vuxen vara ett stöd Vi kan konstatera att ungdomarna å ena sidan berättar om en medvetenhet gällande risken med att befinna sig på internet och risken med att inte befinna sig på internet, å andra sidan berättar de nr 3 juni 2018 Barnbladet 15

13 tema barnanpassat De föräldrar och professionella som vi intervjuat uppvisar en ambivalent inställning till ungdomarnas internetanvändning. om situationer som varit obehagliga och som fått dem att minska sin närvaro på internet. Detta pekar på att ett visst vuxenstöd kan behövas. För att möjliggöra ett stöd måste vuxna i ungdomens omgivning delvis få tillgång till den frizon som internet annars kan erbjuda. Det är viktigt att respektera ungdomens behov av autonomi, utan att för den delen lämna ungdomen i en svårhanterbar risksituation. Det är därför viktigt att anpassa stödet till den specifika ungdomen och dess behov av såväl stöd som autonomi. För vuxna i individens omgivning, speciellt för föräldrar, kan respekten för individens personliga integritet i kombination med det upplevda ansvaret för dennes säkerhet utgöra en etisk konflikt. Det är inte ovanligt att den starka känslan av ansvar manifesterar sig genom olika former av kontroll. De föräldrar och professionella som vi intervjuat uppvisar en ambivalent inställning till ungdomarnas internetanvändning. De poängterar att många ungdomar med IF är socialt isolerade och att internet erbjuder ett kontaktnät, kanske deras enda, utanför skolan. Internet utgör i dessa sammanhang en arena för kärlek och sexualitet, liksom för att skaffa sig nya vänner och upprätthålla redan etablerade relationer. Baksidan menar de är att internet också är en arena för mobbning, sexuella övergrepp och sexuellt risktagande. De professionella beskriver situationer där individer på internet tar fördel av den unga individens begränsade förmåga att förstå normerna och uppförandekoder på internet. Detta gör dem speciellt utsatta jämfört med andra ungdomar. Till exempel beskriver de professionella situationer där andra människor ha övertalat ungdomar med IF att klä av sig på internet, vilket de accepterat för att bli populär och för att träffa nya vänner och partners. Föräldrarnas kluvna inställning speglar ungdomarnas utsagor om att det dels finns en risk att vara socialt aktiv på internet, dels finns en risk att inte vara online. Speciellt de föräldrarna med ungdomar som har begränsad kontakt med klasskamrater utanför skolan, och därför uppfattas som relativt ensam, menar att de gärna sett att deras ungdomar i större utsträckning använt internet i syfte att skaffa och hålla kontakt med vänner. Dessa föräldrar menar att internet erbjuder stora möjligheter för ungdomar med IF, men de är också rädda för att deras ungdomar är mer utsatta än ungdomar utan IF, med anledning av att deras funktionsnedsättning gör dem mer utsatta för att komma i kontakt med oönskat innehåll och önskade interaktioner. Föräldrar till ungdomar som har ett rikt socialt liv offline (och ibland även online) är inte lika angelägna att deras ungdomar ska tillbringa tid på internet för att träffa vänner eller en partner, oavsett om det rör sig om nya eller gamla bekanta. Dessa föräldrar bryr sig nästan uteslutande om interaktioner offline, som de menar berikar barnens liv mer än interaktioner online och inte heller utgör en lika stor risk som online-interaktioner där de på grund av sin funktionsnedsättning riskerar att missförstå situationer och bli lurade. En tredje variant av föräldrar är de vars barn huvudsakligen har relationer online (förutom skolkamrater) och där föräldrarna beskriver en mer blandad bild. Dessa föräldrar önskar att ungdomarna hade fler vänner offline, men samtidigt säga de att internet gör det möjligt för ungdomarna att vinna inträde till/ges möjlighet till större deltagande. Hur föräldrar och professionella hanterar och stödjer de ungas internetanvändande varierar. Bland de professionella finns det de som väljer att främst kontrollera ungdomarnas användande, genom att begränsa användningen av internet både i avseende på tid och plats. Andra är mer tillåtande och ger de unga ett större utrymme. Enligt de professionella varierar inte förhållningssättet beroende på deras yrkespositioner, ålder eller kön, utan mellan individer. De menar att det är upp till var och en att besluta hur de vill förhålla sig och väljer att agera. Den samlade bilden är att det finns en brist på kunskap, strategier och riktlinjer för hur man ska hantera internetanvändning i förhållande till unga människor med IF och även om stödet ska individanpassas anser de att det behövs riktlinjer och utbildning. Föräldrarna å andra sidan har ett antal vardagsstrategier som spänner från att vara aktiva i ungdomarnas internetanvän- 16 Barnbladet nr 3 juni 2018

14 dande genom att ta del av deras sociala interaktioner och ge ungdomarna rekommendationer, till att de lära ut strategier om hur tekniken används men också strategier hur kommunikation kan tolkas och hur ungdomens egen kommunikation kan förbättras. Många av föräldrarna anser inte, till skillnad från de professionella, att ungdomarna behöver kontrolleras, utan de tror istället att genom att ha en bra relation med ungdomen och en vardaglig kontakt, så kommer de att märka på ungdomens humör och sinnesstämning om något är fel och om individen behöver stöd. Samtidigt är flera av föräldrarna vänner med sina ungdomar på olika sociala forum, vilket delvis kan ge dem en inblick i vad som händer online. Avslutande reflektioner mot ett positivt risktagande Sammanfattningsvis kan vi konstatera att för att undvika risker väljer många unga att delta mindre på internet, samtidigt som det utifrån ungdomens perspektiv finns en fara med att inte befinna sig på internet och sociala media, då de upplever att de kan riskera att missande något som är viktigt och kanske av avgörande betydelse. Det därför viktigt att hjälpa och stödja individen att hantera risken i stället för att undvika risk. Det är av vikt att professionella och föräldrar är medvetna om riskerna, men också om möjligheterna med sociala media på internet. Den brittiska forskaren Seale (2014) menar att föräldrar och professionella mer ofta bör ställa sig frågan vad händer om något går rätt? istället för vad händer om något går fel?. Positivt risktagande innebär att individen utvecklar strategier så att riskerna med en aktivitet balanseras mot fördelarna med aktiviteten. Ett exempel från vår studie är att flera av ungdomarna berättar att de istället för att blockera en okänd vänförfrågan direkt, istället undersökte vem personen kunde tänkas vara. Det finns en risk i detta, men det finns också en möjlighet att skaffa en ny vän och i förlängningen utveckla en kamrat- eller parrelation. Detta scenario kan ses som positivt risktagande, där den unge hanterar risken istället för att undvika risken. Positivt risktagande är en del i alla barns, ungas och vuxnas möjlighet att ha en större egenkontroll över sina liv och att styra det i önskad riktning. Med hjälp av olika strategier kan individen lära sig att minska risken för att en aktivitet ska ha ett negativt förlopp och samtidigt öka chansen att förloppet är positivt. Ett positivt risktagande, menar Seale (2014), kan gynna individens autonomi och välmående, men innehåller även ett visst mått av hälso- och säkerhetsrisk. För unga med IF är det viktigt att föräldrar och professionella har en dialog med dem i syfte att utveckla hållbara strategier över tid. Positivt risktagande bygger på en gemensam syn på vad som utgör en risk och hur en risk ska hanteras, så kallat delat risktagande. För att skapa en samstämmighet i vad som utgör en risk är det därför viktigt att lyfta fram ungas röster och lyssna på vad de har att säga om användningen av internet och sociala medier, då detta ger oss en förståelse för hur unga själva definierar och tänker kring risker och risktagande. När en gemensam syn är etablerad är det möjligt att tillsammans utveckla strategier för positivt risktagande. Föräldrarna i vår studie pekar på att de är rollmodeller och att de finns med som ett stöd i ungdomens faktiska internetanvändande, vilket delvis kan bidra till strategier för ett positivt risktagande. Men vissa av föräldrarna väljer också att diskutera med ungdomarna kring övergripande strategier för positivt risktagande, vilket troligen bidrar till att ungdomens förhållningssätt till risker blir hållbart över tid även då föräldrarna inte finns närvarande. Att ge stöd i att utveckla strategier för positivt risktagande, och inte enbart kontrollera individens risktagande, gör att riskerna kan utgöra en möjlighet. Att ge stöd och hjälp är en balansgång för vuxna i ungdomens närhet, speciellt för föräldrar, då individen å ena sidan är i behov av stöd, å andra sidan är i behov av att frigöra sig från förädlarna. Med tanke på unga människors behov av autonomi, speciellt avseende kärlek, sex och relationer, är det avgörande att föräldrar och professionella individanpassar nivån av stöd och hjälp beroende på de specifika behoven hos den unga personen. Ett individanpassat stöd kan kräva viss kreativitet i förhållande till hur risker, problem och möjligheter definieras och omformuleras (Seale, 2014, s. 228, egen översättning). Genom diskussioner med ungdomen, utifrån ett positivt risktagande perspektiv, kan föräldrar och professionella hjälpa ungdomen att utveckla strategier, så att personen kan hantera och övervinna hindren, i stället för att undvika eller ignorerar dem. Så att individen kan våga utan att falla. * Referenser Björquist, E. (2016). Mind the gap. Transition to adulthood youths with disabilities and their caregivers perspectives [Medicine Doctoral dissertation]. Lund: Lund University. Borland, J., & Ramcharan, P. (2000). Empowerment in informal settings. In G. Ramcharan, G. Roberts, & G. Grant. (Eds.), Empowerment in everyday life: Learning disability (2nd ed.) (pp ). London: J. Kengsley. Chadwick, D., Wesson, C., & Fullwood, C. (2013). Internet access by people with intellectual disabilities: Inequalities and opportunities. Future Internet, 5, Löfgren-Mårtenson, L., Molin, M., & Sorbring, E. (2018). H@ssles and Hopes on the Internet: What Professionals Have Encountered in Dealing with Internet Use and Sexuality among Youths with Intellectual Disabilities. Papers of Social Pedagogy 1(8), Löfgren-Mårtenson, L., Sorbring, E., & Molin, M. (2015). T@ngled up in Blue : Views of parents and professionals on internet use for sexual purposes among young people with intellectual disabilities. Sexuality and Disability, 33, DOI /s Molin, M., Sorbring, E. & Löfgren-Mårtenson, L. (2015). Parents and Teachers Views on Internet and Social Media Usage by Pupils with Intellectual Disabilities. Journal of Intellectual Disabilities, 19(1), Molin, M., Sorbring, E. & Löfgren-Mårtenson, L. (2017). New em@ncipatory landscapes? Young people with intellectual disabilities, Internet use and identification processes. Advances in Social Work, 18(2)(Fall, 2017). DOI: /21428 Seale, J. K. (2014). The role of supporters in facilitating the use of technologies by adolescents and adults with learning disabilities: A place for positive risk-taking. European Journal of Special Needs Education, 29(2), doi: Sorbring, E., Molin, M., & Löfgren-Mårtenson, L. (2017). I m a mother, but I m also a facilitator in her every-day life : Parents voices about barriers and support for internet participation among young people with intellectual disabilities. Cyberpsychology: Journal of Psychosocial Research on Cyberspace, Vol nr 3 juni 2018 Barnbladet 17

15 tema barnanpassat Ett referat från ett seminarium på Studieförbundet för Näringsliv och Samhälle (SNS) Så kan barnhälsovården minska klyftorna - från 1930-talets kyrkböcker till dagens BVC Få svenskar skulle idag ifrågasätta barnhälsovårdens och BVC:s nytta för våra barn, deras föräldrar och samhället i stort. Det är liksom en sådan självklar del av livet och nästan alla med barn i Sverige har egna berättelser om sin BVC-tid. Sahar Nejat Barnhälsovårdsöverläkare Stockholms län sahar.nejat@sll.se Det är inte heller så svårt att visa den direkta nyttan med de program som vi har på BVC. Det räcker att visa antal anmälda sjukdomar som kan förebyggas med vaccin och antal barn som tidigt iden - ti fieras och remitteras av olika anledningar till specialistinstanser. Desto svårare är det att vetenskapligt påvisa barnhälsovårdens sjukdomsförebyggande effekt på längre sikt och den större samhällsnyttan av det tidiga hälsofrämjande arbetet. Kan barnhälsovård påverka skolresultat, högre studier och lön, eller sjukdomsförekomst och dödsorsak på äldre dagar? För en sådan studie behöver forskare kunna följa barn som fått barnhälsovård genom hela livet och jämföra med en kontrollgrupp som inte fått insatsen. En forskning som skulle vara oetisk och kostsam att genomföra. Forskarna och nationalekonomerna Therese Nilsson och Martin Karlsson valde istället att blicka tillbaka i tiden och genom gamla kyrkoböcker, skolarkiv och dödsregister studera långtidseffekterna av spädbarnsvård som infördes som en försöksverksamhet på vissa orter i Sverige på 1930-talet. Programmet innebar hälsoundersökningar av barn och gravida, hembesök samt allmänna råd om nutrition, hygien och omhändertagandet av ett spädbarn. Forskarna frågade sig om detta program kunde påverka barnen längre fram i livet jäm - fört med barn som växte upp i orter utan programmet. Resultaten var häpnadsväckande. Inte bara kunde man visa en fjärdedels lägre spädbarnsdödlighet i gruppen som tagit del av programmet. Men resultaten stannade inte vid endast direkta effekter på folkhälsa, utan visade även samhällsekonomiska vinster. En större andel kvinnor som fått spädbarnsvård avslutade högre studier och uppvisade 20 procent högre inkomst. Ytterligare effekter var påverkan på förekomst av hjärt-kärlsjukdomar hos män och tarmcancer hos kvinnor och 7 procent allmän lägre risk för att dö före 75 års ålder. Det finns givetvis svagheter med denna typ av historisk forskning till exempel med hur man väljer kontrollgrupp men studien är på många sätt unik. Särskilt för att forskarna lyckats följa barn på individnivå genom hela livet och fram till 75 års ålder. För den medicinska världen är det också glädjande att ett barnhälsoprogram studeras ur ett nationalekonomiskt perspektiv som visar dess samhällsekonomiska nytta. Något som ger oss ytterligare argument för barnhälsovårdens vikt utöver nyttan för det individuella barnet och dess föräldrar. Självklart går det inte helt att applicera resultaten på barnhälsovårdens betydelse i Sverige idag eftersom barnen på 1930-talet utsattes för större hälsorisker som till exempel orent vatten, sämre tillgång till hälso- och sjukvård, undernäring, fattigdom och föräldrar med lägre utbildningsnivå. Effekten på kvinnors utbildning skulle nog också uteblivit eftersom kvinnor redan i minst lika stor grad klarar högre utbildning idag. Icke desto mindre visar forskningen att spädbarnsvård har betydelse för att minska klyftor i ett samhälle en viktig kunskap med tanke på de stora skillnader som finns i barns förutsättningar för hälsa idag, något som tidigare lyfts i Barnbladet (nr ) - från rapporten Barns ojämlika förutsättningar för en god hälsa i Stockholms län 1. Med Nilssons och Karlsons forskning finns det skäl att tro att dessa klyftor sannolikt hade varit större utan BVC. Icke desto mindre bidrar studien med ytterligare argument för BVC som inte längre bara begränsar sig till barnets hälsa under BVC-åldern, utan sträcker sig till större ekonomiska vinster för ett samhälle. Den som missade SNS-seminariet Så kan barnhälsovården minska klyftorna kan ta del av hela seminariet och rapporten via SNS hemsida behandlingsstod/barnhalsovard/bhv-rapporter/ barns-ojamlika-forutsattningar.pdf?ispdf=true Barnbladet nr 3 juni 2018

16 tema barnanpassat VAD SÄGER SBU-RAPPORTEN Behandlingsfamiljer för ungdomar med allvarliga beteendeproblem Treatment Foster Care Oregon EN SYSTEMATISK ÖVERSIKT OCH UTVÄRDERING INKLUSIVE EKONOMISKA OCH ETISKA ASPEKTER Ett barn i varje skolklass i Sverige har erfarenhet av att någon gång varit placerad i socialdygnsvård. Bland dessa placeras ungefär 2000 ungdomar på privata, kommunala eller statliga institutioner för att få hjälp med sina allvarliga beteendeproblem. En alternativ placering för dessa ungdomar är behandlingsfamilj, exempelvis Treatment Foster Care Oregon (TFCO). Idag får årligen högst 40 ungdomar insatsen TFCO även om möjligheten till denna placeringsform funnits i Sverige sedan millennieskiftet. En rapport från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) pekar på att TFCO borde vara ett gott alternativ för fler av dessa ungdomar, då TFCO minskar kriminalitet och placering på låst avdelning i jämförelse med institutionsvård. Vad innebär en placering på institution? Ungdomar som uppvisar allvarliga beteendeproblem har i vuxen ålder en förhöjd risk för kriminalitet, missbruk, fysisk och psykisk ohälsa samt för tidig död. Traditionellt har institutionsplacering varit den vanligaste vårdformen som använts, men dessa ungdomar har även placerats i vanliga familjehem. Forskning visar att institutionsplaceringar snarare ökar än minskar risken för kriminalitet och andra utåtriktade problem hos ungdomar. En förklaring till detta kan vara den negativa kamratpåverkan (även kallad antisocial träning) som kan ske när ungdomar med olika grad av beteendeproblem dagligen vistas till sammans. I SBU-rapporten undersöktes också vilka behandlingsmetoder och förhållningssätt som används inom svensk institutionsvård. Det visade sig att den innehåller drygt trettio olika behandlingsmetoder och åtta mer allmänna förhållningssätt. Få av dessa är effektutvärderade för målgruppen. Vidare uppger en av Martin Bergström, Ph.D., Associate Professor Socialhögskolan, Lund martin.bergstrom@soch.lu.se Therese Åström Socionom, Med. dr. Projektledare SBU Statens beredning för medicinsk och social utvärdering therese.astrom@sbu.se Ingegerd Wirtberg Docent i klinisk Psykologi, leg.psykoterapeut Institutionen för Psykologi Lunds universitet ingegerd.wirtberg@mariestad.mail.telia.com Knut Sundell docent och sakkunnig i socialt arbete på SBU knut.sundell@sbu.se 20 Barnbladet nr 3 juni 2018

17 Behandlingsfamilj är utvecklad som ett alternativ till institutionsplacering där utbildade familjehemsföräldrar tillsammans med professionella bedriver behandling. fyra institutioner att de använder en behandlingsmetod som ingen i nuvarande personalgrupp har utbildning för. De flesta institutioner uppger att de även saknar handledning för den behandlingsmetod de uppger sig använda. Vad är en behandlingsfamilj? Behandlingsfamilj är utvecklad som ett alternativ till institutionsplacering där utbildade familjehemsföräldrar tillsammans med professionella bedriver behandling. Generellt för behandlingsfamiljer ska: endast ett eller två barn vara placerade tillsammans, varje barns behandling koordineras av en samordnare, samordnaren ansvara för ett fåtal placerade barn (mellan 5-15 barn), en individuellt anpassad behandlingsplan göras till varje barn, familjehemsföräldrarna få återkommande metodhandledning, familjehemsföräldrarna få utbildning före och under placering för att kunna följa behandlingsmodellen, familjehemsföräldrarna få intensiva och avlastande stödfunktioner, familjehemsföräldrarna ha möjlighet till krishantering dygnet runt, barnets skolutbildning vara i starkt fokus, hälsoundersökningar och medicinsk vård för barnet ingå under placeringen. TFCO har dessutom tillägget att bedriva familjebehandling med barnets ursprungsfamilj. Årligen placeras mellan ungdomar i TFCO via vårdbolaget HUMANA eller Statens Institutionsstyrelse. Programtrogenheten kontrolleras regelbun det och de professionella måste genomgång regelbundna certifieringar för att genomföra TFCO. När en ungdom placeras i TFCO möter denne och dess ursprungsfamilj ett TFCO-team med fem professionella roller: 1. Samordnaren koordinerar och leder teamets arbete. I uppgifterna ingår att utforma ungdomens behandlingsprogram, fatta beslut om stegen i programmet, planera möten med till exempel skola och socialtjänst och handleda behandlingsfamiljen. 2. Ungdomsterapeuten fungerar som ombud för den unge och ett stöd för att klara dagliga rutiner och hjälpa till att upprätthålla den unges motivation, samt att få möjlighet att prata om svåra händelser som ungdomen kan ha varit med om. Ungdomsterapeuten stöttar också ungdomen så att behandlingen anpassas till dennes behov. nr 3 juni 2018 Barnbladet 21

18 En uppgift kan även vara att göra roliga saker tillsammans med den unge och att hjälpa till att hitta bra fritidsaktiviteter. 3. Familjeterapeuten träffar ursprungsföräldrarna varje vecka (oftast tillsammans med ungdomen) och hjälper till att planera ungdomens besök (permissioner) i ursprungsfamiljen, hjälper föräldrarna med konfliktlösning och hjälper dem att hitta nya och mer adekvata förhållningssätt till sitt barn. 4. Färdighetstränaren tränar den unges sociala samspel med såväl andra ungdomar som med vuxna. En uppgift kan även vara att göra roliga saker tillsammans med den unge och att hjälpa till att hitta bra fritidsaktiviteter. 5. Administratören ( PDR-ringare ) ringer dagligen behandlingsfamiljen för att försäkra sig om att rutinerna fungerar. Det görs genom ett standardiserat bedömningsinstrument (Parent Daily Report). Om den unge är på permission hos ursprungsföräldrarna kontaktas istället dessa. Behandlingsfamiljens roll är att ansvara för en viktig del av behandlingsarbetet. Förutom sedvanliga familjehemsuppgifter är deras roll att omsorgsfullt belöna och lyfta fram när de dagliga rutinerna fungerar samt vara en modell för hur en stabil familj fungerar. Under placeringen finns krav på att ungdomarna går i vanlig skola där närvaron kontrolleras dagligen. Om ett problem uppkommer i skolan, förväntas TFCO-teamet var i kontakt med skolan inom 24 timmar. Placering i behandlingsfamilj som alternativ till institutionsplacering Ett av syftena med SBU-rapporten var att sammanställa det vetenskapliga kunskapsläget både utifrån om det ena alternativet kan vara bättre än det andra för att minska allvarliga beteendeproblem, och utröna huruvida något av alternativen kan vara mera kostnadseffektivt. En systematisk utvärdering genomfördes i enlighet med SBU:s specifika metodik. Målgruppen var ungdomar med allvarliga beteendeproblem i åldrarna 12 till 17 år. Studierna skulle utvärdera behandlingsfamiljer i jämförelse med institutionsvård och vara kontrollerade med hög eller medelhög studie kvalitet. Studierna skulle vara publicerade mellan åren 1990 och Uppföljningstiden skulle vara minst 12 månader efter placeringens start. Studierna uteslöts om jämförelsegruppen utgjordes av vanliga familjehem eller om barnen var yngre än 12 år. Den systematiska litteraturöversikt genomlyste 5893 artiklar, vilket resulterade i 18 artiklar som kunde användas för att besvara det specifika syftet med rapporten. Artiklarna handlar om 22 Barnbladet nr 3 juni 2018 åtta studier varav fem var från USA, två från Storbritannien och en från Sverige. I dessa åtta studier hade 633 ungdomar deltagit. I genomsnitt hade ungdomarna fått 205 dagars placering i TFCO och 168 dagars placering på institution (ingen statistiskt säkerställd skillnad). Sammantaget visar studierna att TFCO troligen minskar ungdomarnas kriminalitet och placering på låst avdelning, samt möjligen även minskar narkotikamissbruk, psykisk ohälsa samt förekomst av kriminella kamrater. Det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för att värdera effekten på alkoholmissbruk, psykotiska symptom, sexuellt riskbeteende och på förekomsten av tonårsgraviditeter. Det saknas helt studier som belyser TFCO:s effekter på fysisk hälsa, upplevd livskvalitet, utbildning samt på yrkesanställning som alternativ till institutionsplacering. Det saknas också studier om eventuella skadliga eller oönskade effekter av insatserna. För att utröna kostnadseffekterna identifierades 314 artiklar. Relevans- och kvalitetsgranskningen identifierade en dansk publikation som motsvarade projektets inklusionskriterier. I denna publikation presenterades en modellbaserad kostnadsintäktsanalys som visade att TFCO var kostnadsbesparande jämfört med institutionsvård med närmare kronor per ungdom i ett livstidsperspektiv. En sammanställning av svenska kostnader för placeringar visade att TFCO var mindre kostsamt än institutionsvård på särskilt ungdomshem men något dyrare än HVB, om man räknade med samma vårdtider. Men vid en möjlig kostnadsbesparing, där placeringsdagar på låst avdelning användes som utfallsmått under en tio månaders period, minskade TFCO kostnaderna med kronor i jämförelse med HVB1-placering och kr i jämförelse med placering på särskilt ungdomshem 2. Några röster om placering i TFCO och på institution SBU-rapporten lyfte även fram brukarperspektivet. Personer med erfarenheter av TFCO respektive institutionsplacering hade samma uppfattningar om vad som ansågs som viktigt vid en placering; förtroendefulla vuxenkontakter, behandling av ursprungsfamiljen samt minskad kontakt med andra ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Ungdomarna med upplevelse av TFCO bedömde att de hade fått dessa viktiga inslag medan ungdomarna som varit institutionsplacerade inte hade getts den möjligheten i samma utsträckning. 1. HVB är en förkortning på Hem för Vård och Boende. Det är en institutionsform som bedrivs med privat eller kommunal huvudman. 2. Särskilt ungdomshem är en institution som bedrivs med staten som huvudman.

19 tema Etiska aspekter som belyses i SBU-rapporten När samhället övertar ansvaret för ungdomars vård så finns en särskild skyldighet att tillgodose deras bästa. Den etiska analysen identifierar en påtaglig risk för att både insatser och frånvaro av insatser vid institutionsplacering kan skada ungdomar och att syftet med placeringen inte uppnås, det vill säga att minska ungdomarnas beteendeproblem. Dessutom är det ett etiskt problem att så få ungdomar med allvarliga beteendeproblem blir föremål för TFCO. Användningen av TFCO i Sverige Alla former av social dygnsvård behövs men för olika målgrupper. Exempelvis kan placering i familjehem passa bättre för ungdomar med känslomässiga problem, HVB kan passa ungdomar med mindre beteendeproblem och särskilda ungdomshem kan lämpa sig för ungdomar med synnerligen allvarliga problem. Sannolikt borde fler ungdomar i socialdygnsvård få en placering i behandlingsfamiljer med TFCO. Utredningen om tvångsvård för barn och unga föreslog att placeringsformen behandlingsfamilj skulle införas som alternativ i den socialrättsliga lagstiftningen. Den socialrättsliga lagstiftningen ligger till grund för den enskilda socialnämndens beslut om vårdform för ungdomar med beteendeproblem. Få svenska studier har undersökt hur socialtjänsten väljer behandlingsform och vård innehåll för olika målgrupper. Rent allmänt tycks det som att ekonomi, tillgänglighet, riktlinjer och lokala traditioner har stor betydelse för val av insats. Alternativet till behandlingsfamiljer är institutionsvård som ofta kompletteras med olika behandlingsmetoder. Kunskapen om metodernas nytta och risker är bristfällig eftersom det saknas både svenska och internationella studier som undersöker exempelvis tandhälsa, tonårsgraviditeter, självförsörjning, skolbetyg och livsförloppet. Eftersom kunskap saknas, kan det bland dessa finnas enskilda alternativ som är bättre eller likvärdigt med TFCO. Idag finns det kunskap för att belägga att när ungdomar med allvarliga beteendeproblem placeras i TFCO, leder detta troligtvis till mindre fortsatt kriminalitet och färre placeringar på låst avdelning än när ungdomarna placeras på institution. Det är också möjligt att TFCO leder till färre kriminella kamrater, mindre användning av narkotika och bättre psykisk hälsa, än vid placering på institution. Vidare kostar TFCO i genomsnitt mindre än placering på särskilda ungdomshem och något mer än på HVB, om man räknar med att vård- barnanpassat tiderna är desamma. Väger man in antaganden om långsiktiga effekter är TFCO kostnadsbesparande för samhället jämfört med placering på särskilda ungdomshem eller HVB. Årligen får cirka ungdomar i Sverige tillgång till TFCO. Om fler ska få tillgång måste fler behandlingsteam inrättas, vilket kortsiktigt medför kostnader för utbildning och certifiering. Ur ett etiskt perspektiv är det angeläget att få tillförlitlig kunskap om för- och nackdelar med de övriga behandlingar som används för att alla placeringar i socialdygnsvård ska inkludera kunskapsbaserade och kostnadsbesparande över väganden. Idag framstår TFCO som önskvärt alternativ till institutionsvård för f ler ungdomar. * Vinn weeke n Köpen d i hamn! Läs m er på centric care.e u/nb BARNSJUKSKÖTERSKOR TILL SPÄNNANDE UPPDRAG I NORGE! Tacka ja till en fantastisk sommarupplevelse i Norge Bli bemanningssjuksköterska hos Centric Care. Kontakta oss idag på så berättar vi mer om våra lediga uppdrag i Norge & Sverige. centriccare.eu/nb Oslo Stockholm Göteborg Malmö Barnbladet 90 x 130_UKTAST_5.indd 1 nr 3 juni 2018 Barnbladet :19 23

20 Lekterapi Samarbete med förskola och att arbeta som syskonstödjare Vi är nog många som anser att lekterapins verksamhet är en bidragande faktor till att vilja jobba inom barnsjukvården. Lekterapeuternas förmåga att fånga det friska hos barnen och deras familjer bidrar till att pediatriken kan arbeta utifrån ett helhetsperspektiv och på ett familjefokuserat sätt. När lekterapeuterna kommer till avdelningen för avstämning kring vilka barn som är inlagda just nu och vad de kan tänkas behöva för hjälp ifrån lekterapin bidrar det till att vårdpersonal kan tänka större kring barnet och familjen. Lekterapin på Eva-Karin Gotting Barnbladet Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus har nyligen initerat ett samarbete mellan lekterapin, förskola och vårdnadsgivare. Initiativet har resulterat i en vägledande broschyr för hur förskola och vårdnadshavare kan samarbeta kring barnet om hur deras kontakt kan upp rätthållas under en sjukdomstid. På lekterapin finns det även syskonstödjare som ger stöd till barn vars syskon vårdas på sjukhus. Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus är unikt med att kunna erbjuda syskonstöd även till syskon utanför onkologin. Barnbladet har träffat pedagogerna Susanna Davidsson och Johan Forslund som arbetar som lekterapeuter och syskon stödjare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. 24 Barnbladet nr 3 juni 2018

21 Barnen vill ha tillgång till sina föräldrar, vara delaktiga i sin hälsoprocess, ha möjlighet att träffa andra barn samt ha en fortsatt kontakt med förskolan. Laura Darcy är barnsjuksköterska och numera forskare på Borås Högskola. Hon har gjort en studie där barn i åldrarna två till sex år har följts från det att de har fått sin cancerdiagnos och några år därefter. Laura har intervjuat barnen och varit med dem i familjerna. Studien har fokuserat på hur barnen har uppfattat sitt sociala sammanhang och sitt vardagsliv när de har insjuknat. Resultatet beskriver hur barnen uppfattar att de blir exkluderade i sitt sociala liv på grund utav sin sjukdom. Laura kom i sin studie fram till att små barns upplevelser av hälsa och förmåga att fungera i vardagen under sin cancerresa förändras över tid. Hälso- och sjukvårdsinsatserna är inte alltid i fas med dessa förändringar. Barnen vill ha tillgång till sina föräldrar, vara delaktiga i sin hälsoprocess, ha möjlighet att träffa andra barn samt ha en fortsatt kontakt med förskolan. Idén till broschyren fick vi på lekterapin efter att Laura Darcy föreläst för oss, inleder Susanna vårt samtal i en snart tömd lekterapi en sen vardagseftermiddag i maj. Barn kan under sin sjukdomstid cirkulera utanför sin förskola på kvällarna och kolla in genom fönstren för att se att deras krok fortfarande hänger kvar. Efter att Laura föreläst på lekterapin funderade personalen kring hur de skulle kunna strukturera deras arbete utifrån Lauras studieresultat. Susanna fortsätter: Förutsatt att vi får samtycke från vårdnadshavare till de barn som är här en längre period så tar vi kontakt med förskolan under vårdtiden, och jobbar med barnen här. Vi kan hjälpa barnen att känna delaktighet trots frånvaro genom att samarbeta med barnets hemförskola och följa med i de teman och lekar som pågår på förskolan just nu. Barnen blir delaktiga i kommunikationen med förskolan, genom videosamtal eller skickade filmer. På så vis känner de att de fortfarande är med i förskolegruppen. Varje barns medicinska plan ser olika ut. En del vårdas länge på sjukhus, många får vård i hemmet och andra har planerade vårdtider på sjukhuset men är infektionskänsliga under sin tid hemma vilket gör att de inte får vara på förskolan. Lekterapeuterna på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus tog därför fram en informationsbroschyr för att kunna nå även dessa barn. Ringarna på bilden symboliserar att vårdnadshavarna och förskolan är en stor del av barnets liv och lekterapin är en liten del, men lekterapin kan ge råd och tips på hur det kan bli ett bra samarbete mellan vårdnadshavare och förskola. Det är till exempel viktigt att förskolan utser en kontaktperson till det sjuka barnets vårdnadshavare för att kommunicera kring hur förskolan kan finnas till för barnet och eventuella syskon. Det är också betydelsefullt att förskolan fortsätter att bjuda in till avslutningar och liknande, menar Susanna. Sedan en månad tillbaka sprids broschyren till vårdavdelningarna på barnsjukhuset. Eftersom lekterapin inte alltid träffar barnen så blir vårdpersonalen budbärare utav broschyren. En pappa som fick broschyren i sin hand uttryckte att informationen var viktig men att den kom för sent. Många familjer upplever att det blir så stort fokus på sjukdomen och det medicinska så att det friska försvinner. Den här pappan var glad över att vi delger de handfasta råd och tips som finns i broschyren, återberättar Susanna. När barn blir sjuka är handfallenhet en naturlig reaktion för många familjer, men i broschyren blir det konkretiserat vad vårdnadshavarna kan jobba med för att underlätta för sitt barn och sin familj i en krisartad ny livssituation. Broschyren kan även fungera som samtalsstöd i möten med förskolepersonal och vårdnadshavare, samt mellan vårdpersonal och pedagoger. Sara Riggare är en forskare som lever med Parkinson sjukdom. Hon har tagit fram en bild som med sina prickar symboliserar antalet timmar på ett år. I bilden blir det tydligt hur få timmar hon träffar sin läkare; två halvtimmar per år. nr 3 juni 2018 Barnbladet 25

22 tema barnanpassat Många familjer upplever att det blir så stort fokus på sjukdomen och det medicinska så att det friska försvinner. Inom sjukvården pratar vi ofta om att patienten ska vara delaktig i sin vård, men Sara Riggare betonar vikten av att vården ska finnas delaktig i patientens vardag. Patienten lever med sin sjukdom alla timmar om året, och om patienten lär sig leva med sin sjukdom blir det lättare att hantera sin vardag, avslutar Susanna. Syskonstödjare gör skillnad Syskon till patienter inom barnsjukvården befinner sig många gånger i en utsatt position och kan hamna i en påtvingad sjukhusmiljö. Det ställs ofta stora krav på det friska syskonet att klara sig själv, att själv handskas med sin oro och ångest inför det okända som händer med det sjuka syskonet. Forskning har påvisat en ökad psykisk ohälsa senare i livet. Syskonstöd finns på flera av landets onkologavdelningar och finansieras av barncancerfonden. Behovet är självklart stort även hos andra patientgrupper. På Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus lekterapi är vi två utbildade pedagoger som arbetar med syskonstöd till alla syskon på sjukhuset, oavsett det sjuka syskonets diagnos. Utöver VGR finansieras detta även med pengar ur Drottning Silvias Stiftelse, berättar Johan. Syftet med syskonstöd är att tillgodose behov hos syskonen genom ett individualiserat arbetssätt. Att utveckla verksamheten så att syskonens upplevelser av sjukhusvistelsen görs han terbar. Att minimera risken för psykisk ohälsa i framtiden. Vi har lagt upp vårt arbete så att syskon till sjuka barn på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus kan delta i syskonträffar och aktiviteter på lekterapin eller utanför sjukhuset. Syftet med detta är att syskonen ska kunna lära känna varandra då det kan vara skönt att att på så vis få stöd. De här syskonen springer ofta på varandra på Ronald McDonalds patienthotell till exempel och våra syskonträffar kan hjälpa dem att våga börja prata med varandra, berättar Johan och fortsätter: Under en av syskonträffarna pratar vi om hur det känns att vara syskon till en sjuk familjemedlem, och vi riktar oss till alla åldrar där barnen känner sig trygga nog att lämna sina föräldrar för att komma till oss. Det individuella syskonstödet innebär att vi kan vara med ett syskon enskilt vilket också kan innebära att föräldrarna kan vila någon timme. Genom att vara en vuxen som har tid att lyssna och prioritera syskonet kan det friska få ta plats. Vid behov hjälper syskonstödjaren syskonet att få förståelig information om vad som händer med patienten, tillsammans kan man till exempel samtala med vårdpersonal på aktuell avdelning. Ifrån Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus lekterapi skickas enkäter ut kontinuerligt till de familjer som nyttjat syskonstöd. Svaren visar att det är av stor betydelse att det finns syskonstödjare som har tid och resurser att stötta syskonen. De friska syskonen får uppmärksamhet och omsorg utan konkurrens från det sjuka syskonet. Hela familjens välbefinnande ökar. Som syskonstödjare stöttar vi syskon i svåra situationer och får en nära relation till hela familjen, avslutar Johan. Syskon som ges möjlighet till eget stöd under det sjuka syskonets vårdtid har större möjlighet att hantera den krissituation som familjen går igenom. * 26 Barnbladet nr 3 juni 2018

23 SBU-RAPPORT Ett fåtal av öppenvårdsinsatserna har minskat våld och försummelse i utsatta familjer Vad visar aktuell forskning om effekten av olika öppenvårdsinsatser till familjer där barn utsätts för våld och försummelse? Den frågan besvarar SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, i en rapport om öppenvårdens insatser vid våld och försummelse mot barn. Inom såväl barn- och ungdomspsykiatri som svensk socialtjänst används till viss del samma metoder för att hjälpa denna grupp av utsatta barn. SBU har genomfört en granskning av forskningsartiklar på området. Utvärderingen består även av beräkningar av insatsers kostnader och kostnadseffektivitet, en enkätundersökning för att kartlägga vad som görs i Sverige idag, samt en sammanställning av den forskning som finns om barns och föräldrars upplevelser av att delta i insatser. Arbetet har genomförts i sam - arbete med en grupp av experter inom såväl medicin, psykologi och socialt arbete. Utvärderingen visar att våld och försummelse av barn upp till skolåldern kan minska med hjälp av insatserna Project Support och Parent Child Interaction Therapy (PCIT). Dessa insatser kan även leda till att barnens utagerande beteende minskar. Gemensamt för dessa insatser är att det ingår systematisk träning av föräldraförmågor genom exempelvis rollspel eller föräldra- och barninteraktioner för att förbättra samspelet mellan föräldrar och barn. Beräkningar visar att kostnaden per barn med mindre våld i familjen är snarlik för de två programmen, kronor per hjälpt barn. Siffrorna innefattar kortsiktiga kostnader, inte möjliga besparingar i form av minskade samhällskostnader. I arbetet har SBU utgått från målgruppen familjer där det förekommer våld och försummelse mot barn. Vi uttalar oss alltså inte om insatsers effekter vid exempelvis sexuella övergrepp eller enstaka allvarliga händelser som svåra olyckor. I rapporten redovisar vi effekter på minskat våld, psykisk ohälsa, beteendeproblem och traumasymptom hos barnen samt föräldrarnas förmåga, psykiska ohälsa och upplevd stress. Vidare visar utvärderingen att insatser som riktas mot små barns anknytning till vårdnadshavaren, till exempel Attachment and Biobehavioral Catch-up (ABC), kan leda till att färre barn får så kallad desorganiserad anknytning som är förknippat med senare utveckling av psykisk ohälsa och kamratsvårigheter. Sammanfattningsvis finns det för flera olika insatser som ges i Sverige till familjer där det förekommer barnmisshandel inte tillräckligt omfattande forskning för att säkert kunna uttala sig om effekter. Detta behöver inte innebära att insatserna är ineffektiva eller att man ska sluta använda lovande insatser. För flera av insatserna i rapporten (t ex Child Parent Psychotherapy, Traumafokuserad KBT, Kognitiv Integrerad Behandling vid Barnmisshandel (KIBB) och Kids Club) finns svenska så kallade genomförbarhetsstudier där man prövar användbarheten och upplevelser av insatserna, och det pågår också utvecklingsarbete. Överlag upplever föräldrar att öppenvårdsinsatser hjälper dem att hantera situationer med sina barn, men att insatserna inte alltid matchar deras individuella behov. En respektfull och förtroendefull relation med personalen lyfts fram som viktigt, liksom en välkomnande miljö där insatsen genomförs. Föräldrar upplever att de behöver stöd även efter en insats. Enligt rapporter från brukarföreningar berättar barn och unga som av olika anledningar haft kontakter med socialtjänsten, att de saknar stöd för att hantera svåra upplevelser. De upplever också att insatser ges för sent i livet och att de inte får den information de behöver om vilken hjälp de kan få. Dessa berättelser lyfter fram förhållanden som kan strida mot svensk lagstiftning och mot barnkonventionen. En enkätundersökning som genomfördes inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin visade att man använder många olika insatser för familjer vid våld och försummelse, men att bara ett fåtal av insatserna har undersökts i forskningsstudier som gör det möjligt att bedöma effekterna av insatserna för den specifika målgruppen. Självklart behöver val av insats göras utifrån flera olika faktorer, inte bara forskningsresultat, såsom barnets och familjens förutsättningar och behov, samt verksamhetens förutsättningar att arbeta med en insats. Men särskilt när en ny insats introduceras är det viktigt att beakta vilket veten - skapligt stöd det finns för insatsen. * Lina Leander fil dr, projektledare Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) Lina.leander@sbu.se nr 3 juni 2018 Barnbladet 27

24 AKTUELL FORSKARE Möte med föräldrar som är tveksamma till barnvaccinering en intervjustudie I mitt arbete inom barnhälsovården (BHV) har jag mött familjer som varit tveksamma till vaccination och orsakerna har varierat. Denna erfarenhet ledde till att jag ville försöka förstå föräldrar som ställer sig tveksamma till vaccination och vad för strategier BHV-sjuksköterskan använder i mötet med föräldrarna. Min förhoppning är att genom att synliggöra möten med föräldrar som är tveksamma till vaccination, kan nya kunskaper leda till förbättrat bemötande och stöd för dessa familjer. Vaccin förhindrar sjukdom, handikapp och även dödsfall och räddar årligen 2 3 miljoner människors liv och ytterligare 1,5 miljoner spädbars liv kunna räddas årligen om vaccinationstäckningen förbättras (WHO, 2017). Behov av vaccination gör sig påmind när sjukdomsutbrott bryter ut och i år (2017) har 15 fall av mässling rapporterats i Sverige, vilket har orsakat smitta bland ovaccinerade (Folkhälsomyndigheten, 2017). Andra händelser som påminner om att sjukdomar kan skörda liv var under svininfluensans utbrott, vilket föranledde en massvaccination (Smittskyddsinstitutet [SMI], 2011). I Sverige genomfördes en granskning av vaccinerna i det nationella vaccinationsprogrammet och deras säkerhet, vilket visade att nyttan av vaccinerna överstiger riskerna för biverkningar. Ur den enskilde individens perspektiv handlar det dock om att väga vaccinets förmåga att skydda mot sjukdom, men även mot risker för biverkningar. (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. [SBU], 2009). Catarina Lindgren BHV-sjuksköterska Hässelby BVC cattis.lindgren@hotmail.com Tveksamhet till vaccination År 1998 publicerades en vetenskaplig studie, som kopplade autismdiagnosen till MPR-vaccination (Wakefield et al., 1998). Artikeln kom att påverka mångas syn på vaccination och vaccinationstäckningen för MPR sjönk kraftigt i Sverige, för att nå den lägsta nivån år 2001 (Folkhälsomyndigheten, 2014). Artikeln blev år 2010 återtagen och senare studier har påvisat att det inte finns någon koppling mellan MPR-vaccin och ökad förekomst av autism (De Stefano & Thompson, 2004). En litteraturöversikt identifierade olika attityder föräldrar hade till vaccin; accepterade utan att ifrågasätta, försiktigt accepterande, tveksamma, senarelade eller delvis vaccinerade och de som avstod alla vaccinationer (Leask, Kinnersley, Jackson, Cheater, Bedford & Rowles, 2012). Intervention WHO/Europa har utvecklat en guide som benämns Tailoring Immunization program (TIP). Metoden utvecklades som ett hjälpmedel för yrkesgrupper, myndigheter och beslutsfattare att kunna identifiera faktorer som påverkar beslut om vaccination i grupper med låg vaccinationstäckning (Folkhälsomyndigheten, 2014; WHO Europe, 2017; Butler & Mac Donald, 2015). I Sverige identifierades tre grupper med låg vaccinationstäckning och evidensbaserade insatser utformades utifrån respektive befolknings särskilda behov. Insatserna ingår i en nationell hand- 28 Barnbladet nr 3 juni 2018

25 lingsplan för att uppnå WHO:s långsiktiga mål att utrota mässling och röda hund (Folkhälsomyndigheten 2014; Social styrelsen, 2014a). Vem vaccinerar? I Sverige är det barnhälsovården som ansvarar för att erbjuda och genomföra vaccinationer till alla barn fram tills dess att de börjar skolan (Socialstyrelsen, 2014c). För barn som är ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade finns en vägledning för BHV-sjuksköterskan från Folkhälsomyndigheten (2017). Barnhälsovårdens mål är att förebygga ohälsa och främja hälsa och utveckling för alla barn (Socialstyrelsen, 2014). FN:s konvention om barns rättigheter ska vara vägledande inom barnhälsovården där barnets bästa kommer i första rummet (NOBAB, 2017; Socialstyrelsen, 2014c; Unicef, 2017). Eftersom barn som vaccineras inom barnhälsovården är för unga att fatta egna beslut angående vaccination företräds barnet istället av föräldern (SMER, 2008). SYFTE Syftet med studien var att belysa erfarenheter av möten med föräldrar som är tveksamma till barnvaccination. METOD Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sju BHV sjuksköterskor från socioekonomiskt liknande områden i Stockholms län. Analysen genomfördes med en induktiv tematisk analys i flera olika steg enligt Braun & Clarke (2006). Datamaterialet analyserades i ljuset av den etiska koden om människans integritet (Andersson, 2012). RESULTAT Analysarbetet utmynnade i ett övergripande tema och tre subteman. En överblick över resultatet kan ses i en tematisk karta (se figur 1). I presentationen av resultatet används förkortningen (IP) för intervjuperson. Figur 1. Tematisk karta som visar det slutgiltiga resultatet av analysprocessen. Möten med föräldrar som är tveksamma till vaccination Sjuksköterskans resurser Föräldrars påverkan Resurser inom barnhälsovården Faktorer som påverkar Information Olika åsikter Dialog stängd Läkarbesök Yttre omständigheter Förhållningssätt Kunskapsnivå Informationskällor Barnhälsovårdsenheten nr 3 juni 2018 Barnbladet 29

26 Sjuksköterskans resurser Informationskanaler som användes var muntlig och skriftlig information, webbsidor, film och extra besök. Flertalet IP tog upp forskningen av Wakefield och hur den studien var forskningsfusk (Wakefield et al., 1998). IP från barnavårdscentral (BVC) som deltog i TIP-projektet hänvisade till en film från Folkhälsomyndigheten. Filmen sågs som en långsiktig process till förändrad attityd, men kunde också tillsammans med andra åtgärder och ett faktiskt sjukdomsutbrott leda till att fler familjer valde att vaccinera barnen. Olika förhållningssätt användes i mötet med föräldrarna. Förtroendet för BHV-sjuksköterskan var stort. I vissa situationer då föräldrarnas inställning till vaccin väckte starka känslor upplevdes det svårare att upprätthålla ett professionellt förhållningssätt. så jag försökte verkligen hålla mig, så gott det bara gick till min sjuksköterskeroll. Och fråga varför och lyssna utan att liksom kommentera (IP5) Flera uppgav egna erfarenheter av följdsjukdomar, erfarenheter av utlandsarbete där sjukdomar förekom och arbete inom barnsjukvården med erfarenhet att se följdsjukdomar. Ytterligare en aspekt som uppgavs av någon IP var att den professionella auktoriteten användes när föräldrarna skulle resa till hemlandet. Även vid sjukdomsutbrott i Sverige kunde den mer auktoritära taktiken fungera. Detta ledde ofta till att familjerna valde att vaccinera, då rädsla för att barnet skulle blir sjukt var större än rädslan för autism. Samtliga IP menade att det var viktigt att acceptera och respektera beslut som föräldrarna fattade. Vi kan aldrig tvinga oss på föräldrar. Det måste va ett val de gör som de känner sig nöjda med. (paus). Ja, jag får ju gå med på det. (skratt). (IP4). Sjuksköterskans kompetens och känslomässiga engagemang var faktorer som påverkade mötet med föräldrarna. Samtliga IP kände sig provocerade av föräldrarnas attityder och känslor av frustration var vanlig. Föräldrars påverkan Det fanns familjer som var väldigt bestämda i sin uppfattning där det var svårt att få en dialog med föräldrarna. Det var inte vanligt men förekom hos de flesta IP. Någon uppgav att föräldrarna redan vid hembesöket uppgav att det blir inget vaccin (IP3). De upplevdes som tjurigt bestämda och gensvarade med det vet vi redan eller era argument biter inte på oss (IP5). En annan svårighet som uttrycktes av flera IP var när föräldrarna inte var överens. Föräldrar kunde ha olika inställning till vaccin och den förälder som var tveksam fick oftast bestämma. Några uttryckte svårigheter att få pappan till BVC. En annan faktor var föräldrarnas okunskap. Det uttrycktes förvåning över att föräldrar hade bristande kunskap och svaga argument bakom sina ställningstagandet angående vaccination. Det upplevdes som frustrerande att föräldrars okunskap drabbade barnet med risk för sjukdom. Föräldrarna påverkades också av informationskällor på nätet som till exempel Facebook, olika föräldraforum eller antivaccinationssidor. En vanlig informationskälla hos föräldrarna var hörsägen. Det kunde vara en granne eller någon i väntrummet som hört berättelser om att barn blivit sjuka efter vaccination. Resurser inom barnhälsovården De flesta uppgav att de hänvisade till möte med BVC-läkare eller barnläkare, om den egna kunskapen inte riktigt räckte till eller om föräldrarna önskade. Flera uttryckte att det kunde ses som en fördel att flera yrkeskategorier säger samma sak. Det kunde se lite olika ut hur BHV-sjuksköterskans förtroende för BVC-läkarens kompetens inom området såg ut och hur inställningen till att erbjuda läkarbesök såg ut. Samtliga IP hänvisade till Barnhälsovårdens vaccinationsseminarium och var positiva till att erbjuda detta till föräldrarna. Flera uppgav att det var vanligt att inte veta om föräldern anmälde sig och faktiskt deltog. Språkbarriär, få seminarietillfällen, egen anmälan och lång resväg kunde ses som hinder för deltagande och flera uppgav att de inte hänvisade dit om seminarietillfället inte låg i anslutning till besökstillfället. De föräldrar som hänvisades till vaccinationsseminarium var de som var öppna för dialog och som hade mer djupgående frågeställningar som var svårt för BHV-sjuksköterskan att besvara. Det varierade hur mycket tid som IP upplevdes ha för att bemöta föräldrarna. Någon upplevde att det inte fanns så mycket tid för diskussion på sjuksköterske- och läkarbesöken. Andra upplevde att det fanns tid men att det inte var tidsaspekten som var problemet. DISKUSSION Sjuksköterskans resurser Den etiska koden för den professionella yrkesutövningen baseras på ett förhållningssätt som grundas i att visa respekt, vara lyhörd, visa medkänsla och trovärdighet med en öppen dialog (ICN, 2014). Resultatet visade att sjuksköterskan hade en ambition att uppnå dessa värden, men att det inte alltid var så lätt då åsikterna om vad som var barnets bästa inte överensstämde med föräldrarnas åsikt. Detta bekräftas i en litteraturöversikt, som tog upp de etiska dilemman vårdpersonalen ställdes inför när föräldrar var skeptiska till vaccinationer (Fernbach, 2011). Det väckte starka känslor när föräldrar valde att avstå eller senarelägga vaccin och sjuksköterskan fick ibland kämpa med att inte ge uttryck för sina känslor och tankar. Föräldrarnas beslut kunde vara grundad i en religiös övertygelse eller ideologi vilket respekterades, men kunde upplevas frustrerande för sjuksköterskan. Svårigheter med egna värderingar och känslor av frustration framkom även i en studie av Yaqub et al., (2014). 30 Barnbladet nr 3 juni 2018

27 Föräldrarna påverkades också av informationskällor på nätet som till exempel Facebook, olika föräldraforum eller antivaccinationssidor. Flera ytterliga studier bekräftade betydelsen av att sjuksköterskans förhållningssätt baserades på en öppen och lyssnade attityd för att bibehålla en förtroendefull relation (Cameron, 2006; Gust et al., 2008; Dahlqvist, Stalefors & Pennbrant, 2014). Integritetsbegreppet handlar om lyhördhet för människans olikhet, vilket förklaras som att vården grundar sig på den enskilda människans värderingar och önskemål (Andersson, 2012). Gemensamt för samtliga IP var respekten för föräldrarnas beslut, även om det ibland var svårt att inte visa den egna personliga inställningen angående beslutet. Enligt en rapport från American Academy of Pediatrics (AAP) är föräldrarna fria att välja över den medicinska vården, om det inte medför skada för barnet. När det förekommer sjukdomsepidemier kan det dock vara berättigat med tvingande åtgärder från staten, då det medför betydande risk för allvarlig skada för andra människor. (Diekema, 2005). I Sverige är den nationella vaccinationstäckningen god men i vissa grupper är den lägre, vilket ökar risken för vaccinationsutbrott. Våren 2017 förekom mässlingsutbrott i Stockholm, vilket föranledde mer riktade insatser i vissa områden. I Sverige har vi idag inga tvingande åtgärder utan vaccinationer sker helt frivilligt. Flera länder i Europa har däremot infört att vissa vacciner är obligatoriska, då utbrott av framför allt mässling har ökat på grund av tveksamheten till vaccin (Läkartidningen, 2017). Resultatet i studien visade att förhållningssättet hos BHVsjuksköterskan var mer auktoritär när föräldrarna skulle resa utomlands. Den globala vaccinationstäckningen av mässling vaccin har ökat, men fortfarande ligger dock nivåerna under målsättningen på 95 procent, vilket ökar risken för att drabbas av sjukdom (WHO, 2017a). När rädsla för sjukdomen översteg rädslan för biverkan var det vanligare att barnen vaccinerades, vilket förekom vid sjukdomsutbrott och när familjer skulle resa utomlands. Resultatet stöds av tidigare liknande slutsats att när rädslan för sjukdomen överstiger rädslan för biverkningar påverkar det beslutet om vaccination (Folkhälsomyndigheten, 2008; Lindberg, 2013). Föräldrarnas påverkan En studie påvisade att den förälder som kommer för att vaccinera barnet kan ha en avvikande åsikt än den andra föräldern, vilket är ett hinder för vaccination (Mac Donald, Butler & Dubé, 2017). Resultatet i denna studie visade svårigheter som uppstod när föräldrarna hade olika åsikter om vaccin, och hur BHV-sjuksköterskan hanterade detta. En annan studie visade att för de tveksamma var det fyra gånger så vanligt att ha olika åsikter om vaccin inom familjen, jämfört med de som var positiva till vaccin och det var dubbelt så vanligt jämfört med föräldrar som avstod helt. Få studier har tidigare påvisat beslutprocessen i det egna hemmet, och i studien framkom att de tveksamma hade de livligaste diskussionerna. (Gesser-Edelsburg, Walter MA, Shir-Raz, Sassoni & Rosenblat, 2017). Genom att eftersträva att båda föräldrarna kommer på besöken på BVC kan tveksamheten diskuteras med båda föräldrarna samtidigt. Resultatet i denna studie visade dock att det oftast var en av föräldrarna som kom på besöket, och att det upplevdes som tidsödande att försöka få båda föräldrarna att komma. En nyligen publicerad studie visade vilka informationskällor som föräldrarna hade förtroende för (Gesser-Edelburg et al., 2017). För de som var positiva till vaccin var det sjuksköterskan och läkaren som var de mest förtroendeingivande informationskällorna. För de som avstod från vaccin var det antivaccinationsgrupper, antivaccinationsforum och vänner. För de tveksamma var det i stället vetenskapliga artiklar och familjen som var de viktigaste informationskällorna. Tidigare studier visade att de övertygade vaccinationsmotståndarna, de som avstod vaccin, ifrågasatte vetenskaplig objektivitet och modern medicin, vilket kan förklara att förtroendet var större för olika nr 3 juni 2018 Barnbladet 31

28 antivaccinationsforum i denna grupp (Kata, 2010; Kata 2012). Att föräldrar har olika informationskällor stöds av denna studie som visade att föräldrar påverkades av olika informationskällor, som till exempel sociala medier och antivaccinationsforum. En vanlig informationskälla som framkom i denna studie var hörsägen, där många föräldrar lyssnade på andra människors åsikter och olika trender. Det framkom dock inte i denna studie hur förtroendet för olika informationskällor var kopplade till föräldrarnas attityder till vaccin. Resurser inom barnhälsovården I denna studie var det olika meningar om hur tidsaspekten påverkade vaccinationsdiskussionen. Flera menade att det fanns tillräckligt med tid, men någon menade istället att det fanns för lite tid för BHV-sjuksköterskan och läkaren att diskutera vaccinationer. En australiensk studie visade att 61 procent av pediatrikerna hade vaccindiskussioner, där det största hindret till att genomföra diskussionen var tidsbrist. Ett behov framkom att optimera effektiviteteten vad gäller vaccinationsdiskussionen med föräldrarna. (Costa Pinto, Willaby, Leask, Wood, Marshall & Danchin, 2017). Denna studie visade dock att tidsaspekten i flera fall inte var det primära problemet, utan att det var andra orsaker som påverkade föräldrarnas beslut. SAMMANFATTNING Tveksamhet till vaccin är ett aktuellt ämne, då flera länder i Europa har drabbats av utbrott av mässling. I Sverige inträffade i slutet på året (2017) ett sjukdomsutbrott av mässling i Göteborg, vilket föranledde stora samhällsinsatser då sjukdomen är en anmälnings- och smittspårningspliktig sjukdom (Folkhälsomyndigheten, 2017; Folkhälsomyndigheten, 2016a).) BHVsjuksköterskan har en avgörande roll i mötet med föräldrar som är tveksamma till vaccination. Denna studie pekar på de svårigheter BHV-sjuksköterskan möter och behovet av en ökad medvetenhet om komplexiteten inom området. Fortsatta studier är angeläget. Genom fokusgrupper som metod kan svårigheter och etiska dilemman belysas, och förhoppningsvis nya mer skräddarsydda riktlinjer inom området initieras. Förhoppningen är att nya riktlinjer och interventioner leder till ökat förtroende för vaccin och därmed en förbättrad folkhälsa. * Titel: Möten med föräldrar som är tveksamma till barnvaccination Handledare: Maria Öjmyr-Joelsson, institutionen för kvinnors och barns hälsa och Anneli, Marttila, institutionen för folkhälsovetenskap. Examinator: Nina Andersson, institutionen för kvinnors och barns hälsa Referenser Ames, HM., Glenton, C., & Lewin, S. (2017). Parent s and informal caregivers views and experiences of communication about routine childhood vaccination: a synthesis of qualitative evidence. Cochrane Database Feb 7;2:CD doi: / CD pub2 Anderson, M. (2012). Integritet som begrepp och princip för god vård. Wiklund-Gustin & Bergbom (red.). Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (6 s ). Studentlitteratur. Barth, T., & Näsholm, C. (2006). Motiverande samtal MI. Att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor (16). Lund: Studentlitteratur. Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Quality research in psychology 3, doi / qp063oa Butler & Mac Donald (2015). Diagnosing the determinants of vaccine hesitancy in specific subgroups; the guide to Tailoring Immunization Programme (TIP). Vaccine, 33(34), doi: /j.vaccine Byström, E., Lindstrand, A., Likhite, N., Butler, R., & Emmelin, M. (2014). Parental attitudes and decision-making regarding MMR vaccination in an anthroposophic community in Sweden A qualitative study. Vaccine, 32(50), doi: /j.vaccine Epub 2014 Oct 23 Cameron, N. (2006). Why do we immunize children? An approach to parents who are uncertain or object. Profession Nursing Today, 10(6), Codex. (2016). Informerat samtycke. Hämtad den 15 mars 2016 från manniska2.shtml Costa-Pinto, J, Willaby, HW., Leask, J., Wood, N., Marshall, H., & Danchin, M. (2017). Vaccine discussion with parents: The experience of Australian Paediatricians. Journal of Paediatrics and Child Health 53, Doi: /jpc Dahl-Rendtorff, J. & Kemp, P (2000). Basic Ethical Principles in European bioethics and biolaw. Autonomy, dignity, integrity and vulnerability. Report to the European Commission of the BIOMED-II Project Center for Ethics and Law, Copenhagen, Denmark and Institute Borja de Bioethica, Barcelona, Spain. Dahlqvist, J., Stalefors, S., & Pennbrant, S. (2014). Child health care nurses strategies in meeting with parents who are hesitant to child vaccinations. Clinical Nursing Studies, 2(4), doi: /cns.v2n4p47 De Stefano, F., & Thompson, WW. (2004). MMR vaccine and autism: an update of the scientific evidence. Expert rewiev of vaccines, 3(1), doi: / Mac Donald, N., Butler, R., & Dubé, E. (2017). Addressing barriers to vaccine acceptance: an overview. Human Vaccines & Immunotherapeutics, 19,1-7. doi: / Diekema, DS; American Academy of Pediatrics Committee on Bioethics. (2005). Responding to parental refusals of Immunization of children. Pediatrics, 115(5), doi-org. proxy.kib.ki.se/ /peds Easton, KL, Mc Comish, JF., & Greenberg, R. (2000). Avoiding common pitfalls in qualitative data collection and transcription. Qualitative health research, 10(5), doi: / European centre of disease control [ECDC]. (2013). Review of outbreaks and barriers to MMR vaccination coverage among hard to reach population in European countries. Hämtad den 7 april 2017 från : publications/_layouts/forms/publication_ DispForm.aspx?List=4f55ad51-4aed-4d32- b960-af70113dbb90&id=831. Fernbach, A. (2010). Parental rights and decision making regarding vaccinations: Ethical dilemmas for the primary care provider. Journal of the American Academy of Nurse Practioners, 23, Doi: /j x Folkhälsomyndigheten. (2008). Vaccination av barn: Det svenska vaccinationsprogrammet. En kunskapsöversikt för hälsovårdspersonal. Hämtad den 2 maj 2017 från: Folkhälsomyndigheten. (2014). Orsaker till lokalt låg täckning av MPR vaccination i Sverige. Hämtad den 16 mars folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/18933/ Orsaker-till-lokalt-lag-tackning-av-MPRvaccination-i-Sverige.pdf Fullständig referenslista finns på Barnbladets hemsida: 32 Barnbladet nr 3 juni 2018

29 Gästskribenten Ungdomar på Äventyrsläger på Höga Kusten. Organisationen Min Stora Dag ordnar Stora Dagar som flyttar fokus och stärker välmående och livskvalitet hos barn och unga med allvarliga sjukdomar och diagnoser. Sedan starten år 2000 har stiftelsen skapat Stora Dagar för tiotusentals barn och unga som haft behov av en paus i en annars tuff vardag. Som barnsjuksköterska möter du säkert flera barn som är i målgruppen. John Häggström Projektkoordinator John.haggstrom@minstoradag.org Foto: Min Stora Dag 34 Barnbladet nr 3 juni 2018

30 Ibland behövs mer än mediciner och behandlingar Min Stora Dag hjälpte inte bara Jasmine, utan hela familjen att få andas tillsammans, berättar mamman till 8-åringa Jasmine som Min Stora Dag har mött i sitt arbete. Alla Stora Dagar riktar sig till barn och ungdomar mellan 4 och 18 år som är bosatta i Sverige och lever med en allvarlig sjukdom och/eller diagnos som påverkar vardagen med regelbundna vårdkontakter och svårigheter i t ex hem och skola. Våra Stora Dagar är allt från att ett barn får en alldeles egen önskan uppfylld till att man tillsammans med andra barn gör något speciellt i grupp, som att gå på melodifestivalen eller åka på läger. Förra året fick över 4500 barn uppleva en Stor Dag, berättar Maggie Nilsson, projektchef, Min Stora Dag. En del barn kan ha dåligt samvete för att de på grund av sin sjukdom eller diagnos tar stor del av familjens tid. Möjligheten att kunna bjuda med föräldrar, syskon eller någon kompis låter barnet känna att de bidrar till något som är positivt. En paus från en tuff vardag har stor betydelse, framför allt psykiskt men vi har även sett exempel på att det har påverkat fysiskt. Internationell forskning pekar åt samma håll; att få motsvarande en Stor Dag flyttar fokus och minskar negativa tankar och ångest. Ett positivt lyft för livslust och hopp, säger John Häggström, ansvarig för vårdkontakter på Min Stora Dag. Vem kan ansöka om en Stor Dag? Via Min Stora Dags hemsida kan vårdnadshavare ansöka till evenemang som Stora dagar i grupp eller på läger där man tillsammans med andra barn och unga får en paus i vardagen. Min Stora Dag erbjuder också olika Stora Dagar genom aktivitetspaket där barnet tillsammans med anhöriga genomför aktiviteten på egen hand. Det kan innehålla en hotellövernattning och en upplevelse som bio eller besök på nöjespark. Min Stora Dags målgrupp är barn och unga mellan 4-18 år som har en allvarlig sjukdom och/eller diagnos. Vid ansökan bifogas ett medicinskt intyg där vårdnadshavare också ger sitt samtycke att Min Stora Dag får ta del av informationen. Du som i ditt arbete möter barn och ungdomar i vår målgrupp får gärna tipsa om Min Stora Dag och våra Stora Dagar som går att ansöka till. Det går inte att ansöka till Enskilda Stora Dagar där ett barn får en egen önskan uppfylld. Dessa barn har en särskilt svår situation i sin sjukdom och nomineras av personal på landets barn - kliniker som har god insikt i såväl sjukdom/diagnos som i barnets behov och önskningar. Är du en av dom och vill nominera ett barn? Kontakta Min Stora Dag för mer information. * OM MIN STORA DAG Min Stora Dag är en rikstäckande organisation som finns för att göra skillnad för barn i Sverige med allvarliga sjukdomar och/eller diagnoser. Något utöver det vanliga som fyller på med extra kraft och positiv energi som varar och även kan göra så att en negativ spiral bryts. Verksamheten får inga statliga eller kommunala bidrag utan är helt beroende av gåvor från privatpersoner, företag, stiftelser och föreningar. Min Stora Dag engagerar närmare 300 volontärer runt om i landet samt 16 anställda. För att beställa informationsmaterial att dela ut till barn och familjer, kontakta info@minstoradag.org Äventyr med Min Stora Dag! Jag heter Linnea Nilsson och jag är 13 år. Jag är född med ett medfött komplicerat hjärtfel och har varit jättemycket på sjukhuset. Till vardags går jag i skolan och sen tränar jag Ju-Jutsu, bågskytte och tyngdlyftning på fritiden. Hur fick du höras tala om Min Stora Dag? Jag fick reda på om min stora dag av Maria på Lekterapin i Sundsvall. Tidigare hade jag fått vara med på några gemensamma aktiviteter med andra barn, men inte fått någon egen dag. Maria tyckte att det var konstigt att jag inte fått det för jag var 12 år så hon anmälde mig. Hur var din dag? Jag fick åka till London och gå på Harry Potter Studiotour tillsammans med mina föräldrar och min brorsa. Jag tycker att det var jättekul att se på allt som de hade gjort för att skapa filmerna och jag fick också fickpengar av Min Stora Dag så jag kunde shoppa lite. När vi var utanför Harry Potter och väntade på bussen tillbaka så ramlade mamma och bröt armen och krossade armbågen, så vi blev tvungen att stanna i London sex dagar extra. Det var bara kul för då gjorde vi en massa andra saker som att titta på Big Ben, Tower Bridge och Brittish Museum. Detta är ju en tidning för barnsjuksköterskor och du har varit mycket inom sjukvården är det något du vill passa på att förmedla till oss sjuksköterskor? Jag tycker inte att de ska göra något mot deras vilja, försök att komma på något annat sätt t.ex. när man ska ta prover. Låt den som är bäst på att sätta nålar göra det så att det går fort. nr 3 juni 2018 Barnbladet 35

31 BÄSTA AVHANDLING Avhandling om hud-mot-hudkontakt som smärtlindring prisas Foto: Elin Abelson Örebroforskaren Emma Olsson har tilldelats Riksföreningen för barnsjuksköterskors pris för bästa avhandling. Hon får priset för sitt arbete med smärtbedömning och smärtlindring utan läke medel för små och för tidigt födda barn. Jag känner mig väldigt hedrad och stolt över att få ta emot priset, säger Emma Olsson, specialistsjuksköterska vid barn- och ungdomskliniken på Universitetssjukhuset Örebro och forskare i omvårdnadsvetenskap vid Örebro universitet. Att mitt avhandlingsarbete uppmärksammas innebär också att betydelsen av smärtskattning och smärtbehandling för de små och för tidigt födda barnen uppmärksammas, vilket jag är mycket glad över. Riksföreningen för barnsjuksköterskors jubileumspris syftar till att stimulera omvårdnadsforskning med inriktning pediatrik som är till nytta för barn och deras familjer. I år har juryn valt att ge priset till Emma Olsson för att hon både undersökt nya metoder för att skatta smärta hos små barn och studerat smärtlindring utan läkemedel. Hennes forskning visar att hud-mot-hudkontakt vid blodprovstagning hos för tidigt födda barn är smärtlindrande för barnet. I motiveringen skriver juryn också att den vetenskapliga kvalitén är hög och innefattar ett tvärprofessionellt och Linda Harradine Forskningskommunikatör Kommunikation och samverkan, Örebro universitet linda.harradine@oru.se Juryns motivering Avhandlingsarbetet har bedömts ha ett högt nyhetsvärde genom bland annat studier om innovativa metoder för smärtskattning inom ett område där smärtbedömningen ter sig tämligen komplex. I avhandlingsarbetet presenteras också kliniska implikationer gällande hud-mot-hudkontakt inom en vårdkontext där farmaka kan innebära risker. Den vetenskapliga kvalitén är hög och innefattar ett tvärprofessionellt och internationellt samarbete som har gynnat avhandlingens kvalité. Bedömningsjuryn finner därför att Emma Olsson tilldelas priset för bästa avhandling under internationellt samarbete. Emma Olsson är med i det kanadensiska forskningsprogrammet Pain in Child Health, PICH, och tillhör den internationella gruppen Pain in Early Life, Pearl. Neonatal smärta är ett problem i hela världen och genom att arbeta internationellt kan vi snabbare och bättre nå resultat i smärtforskningen, säger Emma Olsson. Den 25 april fick Emma ta emot priset på Barnveckan i Västerås. Emma Olsson disputerade i april I den första studien undersökte hon i vilken utsträckning hud-mot-hudkontakt är implementerat i Norden, och kunde visa på skillnader mellan olika länder. I den andra studien undersökte hon pappors upplevelser av hud-mot-hudkontakt. Resultaten visar att metoden innebär en ökad delaktighet för dessa pappor i vården. I den tredje studien användes Near infrared spectroscopy (NIRS) för att skatta smärta hos för tidigt födda barn. Resultaten visar att hud-mot-hudkontakt är smärtlindrande vid blodprovstagning. I den fjärde studien fortsatte Emma Olsson att undersöka validiteten på smärtbedömning inom neonatalvården genom att kulturanpassa Premature Infant Pain Profile i de nordiska länderna. 36 Barnbladet nr 3 juni 2018

32 Tvärhemligt - en bok om enures av Emma Askling Foto: Victoria Henriksson Emma Askling är barnsjuksköterska och har skrivit sex barn och ungdomsböcker. I augusti 2018 utkommer hon med ytterligare två kapitelböcker. Kompisar online (9-12 år) och Definitivt okysst (12-16 år). För Barnbladet berättar Emma om vem hon är och hur det kom sig att boken Tvärhemligt kom till. Jag är barn- och ungdomsförfattare, men också barnsjuksköterska. Under många år har jag arbetat med barn och hälsa. Främst på BVC, men också som skolsköterska. Där har jag bland annat kommit i kontakt med många barn som är sängvätare. Sängvätning är ett vanligt förekommande problem, faktiskt vanligare än många kanske tror. Ungefär barn i åldern 5-18 år i Sverige har svårt att sova torrt hela natten. Bland 7-åringar, i en skolklass med tjugo elever, är det i snitt två elever per klass. Men säng - vätning är ofta ett dolt problem som det inte pratas så mycket om. Och det var när jag började söka efter bra boktips för barnen, som jag upptäckte att det helt saknades skönlitterära böcker (för barn) i ämnet. Detta gjorde att jag började fundera på en egen berättelse där temat ingick. Och på den vägen är det. Mina funderingar blev boken Tvärhemligt (5-9 år) som kom i november 2017 på Idus förlag. Den handlar om Maja, som älskar att leka med sin klasskompis Tor. Så roligt som hon har med honom, har hon inte med någon annan kompis. Men när han frågar om de ska sova över blir det svårt. Maja kan nämligen inte sova borta. I så fall måste hon berätta en grej som hon aldrig har berättat för någon. Och det går bara inte. Det är ju tvärhemligt. Tvärhemligt är först och främst en spännande berättelse om vänskap. Den har blivit väldigt omtyckt även av barn som inte är sängvätare. Men jag tror att den kan hjälpa till att lyfta ett dolt problem, öka förståelsen för det och även avdramatisera det en aning. Jag tror också att boken kan bidra till att många barn känner sig mindre ensamma med sitt problem, då den förmedlar att sängvätning är vanligare än man kan tro och att det inte är något som syns på utsidan. Vem som helst kan vara drabbad. Ett av bokens syften är att lyfta ämnet till ytan utan att det ska vara någon big deal, varken att själv vara sängvätare eller att känna någon som är det. Boken är lagom lång och passar ypperligt som högläsningsbok för åldern 5-9 år. Den är lättläst och enkel att förstå. Den öppnar också upp för bra diskussioner i barngrupper och har använts med god utdelning av lärare i både f-klass och åk 1. Förutom sängvätning så går det fint att till denna bok samtala om vänskap, hemligheter och att vinna över rädslor. De fina illustrationerna, gjorda av Kajsa Lind, bidrar också till att förstärka berättelsen. Läs mer på Vill du vinna Emma Asklings bok Tvärhemligt? Delta då i utlottningen genom att maila in namn och adress till: ansv.utg@barnbladet.se Vi lottar ut två exemplar av boken. VINN Akut förgiftning Förgiftningar hos barn är vanligast vid 1 3 år, då de utforskar sin omgivning. Medicinskt kol binder till sig de flesta läkemedel, svamp- och växtgifter och kan motverka att de giftiga ämnena tas upp i kroppen. Kol ska ges så snabbt som möjligt, helst inom 15 minuter. Därför bör det alltid finnas hemma. Kolsuspension är en färdigblandad lösning och säljs som receptfritt läkemedel på apotek. Beställ vår informationsbroschyr gratis på pharma@abigo.se OBS! Ge inte medicinskt kol utan att först kontakta Giftinformationscentralen eller läkare. För mer information Kolsuspension Aktivt kol 150 mg/ml Kolsuspension (aktivt kol) A07BA01. Oral suspension 150 mg/ml. Akuta förgiftningar och förgiftningstillbud. Kol bör ej ges före tillförsel av kräksirap och ej heller om det är aktuellt att tillföra specifik antidot per os. Plastflaska 100 ml. OTC. För mer produktinformation och prisuppgifter se FASS.se. Läs bipacksedeln före användning. Datum för översyn av produktresumé: ABIGO Medical AB Ekonomivägen Askim Tel pharma@abigo.se

33 Hälsosamtalet som ett verktyg för hälsofrämjande och förebyggande arbete på individ-, grupp- och organisationsnivå Engagemanget bland skolsköterskor är högt och en allt större del av skolsköterskor sammanställer och presenterar data till elevhälsan än tidigare. Åtgärder utifrån sammanställd data vidtas tillsammans med elevhälsoteamet för att stödja hälsan på olika nivåer. Elevhälsan bör organiseras så att det hälsofrämjande och förebyggande arbete lyfts fram tillsammans med en systematisk och strukturerad handlingslinje. Elevhälsans medicinska insats är en kompetent del av elevhälsan. I Sverige är det obligatoriskt för barn mellan 7 och 16 år att gå i skolan och de har alla rätt till hälsovård i skolan. Skolhälsovården är en förlängning av barnhälsovården och utförs av skolsköterskor och skolläkare. I samband med att skollagen reviderades 2010, var det viktigt för lagstiftaren att framhäva att hälsoarbete i skolan inte enbart är en uppgift för skolhälsovården. Som ett steg i den riktningen Åsa Olander MLA medicinskt ledningsansvarig för all hälso- och sjukvård inom elevhälsan i Östra Göteborg asa.olander@ostra.goteborg.se beskrivs i skollagen att den hälsovård i skolan som bedrivs av skolsköterska och skolläkare ska kallas elevhälsans medicinska insats (EMI). Denna beskrivning valdes för att betona att det finns fler professioner än skolsköterskor och skolläkare, som arbetar med hälsofrågor i skolan. Genom att framhäva att det är ett lagarbete i skolan att främja och förebygga hälsa ville man stödja elevernas hälsa samt öka deras förutsättningar för att nå lärandemål. Elevhälsan består enligt skollagen av skolsköterska, skolläkare, psykolog, kurator och specialpedagogisk expertis (Riksdagen, 2010). Skollagen fastställer även att det ska erbjudas fyra hälsobesök under elevens skoltid, tre hälsobesök i grundskolan och ett på gymnasiet. Hälsobesöket består dels av fysiska undersökningar som syntest och tillväxtkontroll, dels av ett hälsosamtal som syftar till att upptäcka hälsoproblem. Hälso- 38 Barnbladet nr 3 juni 2018

34 Hälsosamtalet är en dialog mellan elev och skolsköterska som syftar till att stödja ett hälsosamt beteende och stärka friskfaktorerna. samtalet är en dialog mellan elev och skolsköterska som syftar till att stödja ett hälsosamt beteende och stärka friskfaktorerna. I hälsosamtalet används ett strukturerat frågeformulär för att säkerställa att olika hälsoområde belyses under samtalet. Golsäter et al (2011), konstaterade att frågeformuläret är ett stöd för att göra frågorna konkreta och för att öppna upp för en dialog. Frågor ställs om matvanor, sovvanor, funderingar om kroppen, skolarbete, vänner, familj, ångest, droger och sexualitet, och de är åldersanpassade. Hälsosamtalet är ett instrument för eleven att själv rapportera om sin hälsa enligt Holmström et al (2014), och data om elevens självrapporterade hälsa är användbar för att kunna vidta adekvata åtgärder för att förbättra hälsan och minska riskfaktorns inverkan. Begreppet salutogenes myntades av Aaron Antonovsky och är ett tillvägagångssätt som ofta används i hälsosamtalet tillsammans med ett annat koncept av Antonovsky, dvs känslan av sammanhang (Eriksson och Lindström 2007). Det salutogena perspektivet fokuserar på de faktorer som orsakar och upprätthåller hälsan mer än vad som orsakar sjukdom. Skolsköterskor stödjer eleverna att skapa egna strategier för bättre hälsa genom att skapa en känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. För att möjliggöra detta använder de ofta en teknik som kallas Motiverande samtal (MI) som utforskar och förstärker motivation (Hardcastle 2016). I motiverande samtal används öppna frågor för att reflektera över ett ämne. Flera forskare har beskrivit att hälsosamtalet är ett viktigt verktyg för att stärka elevens hälso samma beteende och genomföra livsstilsförändringar (Gol säter et al 2016, Borup och Holstein 2011, Johansson och Ehnfors 2006). Alla skolor i Sverige är skyldiga att arbeta med grundläggande värderingar och mot kränkande behandling. I Vägledning för elevhälsan (Socialstyrelsen och Skolverket, 2016) har hälsosamtalet identifierats som en hälsofrämjande aktivitet som kan användas för att arbeta med frågan. I vägledningen beskrivs att frågeformuläret i hälsosamtalet skulle kunna användas för att samla data på specifika områden, som hur många elever som röker, känner sig mobbade eller stressade. Med detta som riktmärke kan elevhälsan planera och genomföra insatser på olika nivåer i ett hälsofrämjande och förebyggande syfte. Hur skolsköterskor utför hälsosamtalet har tidigare studerats men om de sammanställer och rapporterar uppgifter på grupp- och organisationsnivå till elevhälsoteamet har inte studerats. Ett frågeformulär utformades och döptes till School nurses Evaluation of Health Dialogue (SEHD) och godkändes som en del av det årliga kvalitetsarbetet i Göteborgs stad. Enkäten skickades ut i årsskiftet till skolsköterskor som arbetade i de kommunala skolorna i Göteborg. Det var 150 skolsjuksköterskor som uppfyllde kraven på att ha hälsobesök i årskurs 4, 8 eller i år 1 på gymnasieskolan och av dem valde 107 att delta, det vill säga 71 procent. Deltagarnas medianålder var 52 år, de flesta av deltagarna var distriktssköterskor eller barnsjuksköterskor och de hade i medel arbetat som skolsköterskor i nio år. RESULTAT Resultaten presenteras i diagram för flervalsfrågor och kategorier för de öppna frågorna med direkta citat i kursiv text. Se figur 1. Att använda en strategi Att göra eleverna delaktiga i samtalet användes som en strategi av 91 procent alltid eller nästan alltid. Motiverande samtal teknik användes alltid eller nästan alltid av 60 procent medan 31 procent använde det ofta och 9 procent aldrig eller sällan. Man använde det i förändringsarbete, speciellt när det gällde fysiska tillstånd men även när det gällde andra önskemål om förändring. Deltagarna tog upp förändringar i relationer, ökning av självkänsla eller hur man planerar skolarbete. Några skolsköterskor var på väg att utbilda sig i motiverande samtal och använde inte tekniken vid tidpunkten för studien. Hela 97 procent uppgav att de alltid eller nästan alltid uppmuntrade eleverna i samtalet och gav dem positiv feedback. Se figur 2. Figur 1. Strategier i hälsosamtalet 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Uppmuntrar och ger positiv feedback Delaktiga elever i samtal Motiverande samtal Aldrig Sällan Ofta Nästan alltid Figur 2. Statistik i elevhälsan 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Ja Kanske Nej Alltid Sammanställer data Arbetar gemensamt med identifierade område nr 3 juni 2018 Barnbladet 39

35 Att utvärdera På frågan om man sammanställer data från hälsosamtalet på ett bättre sätt nu än tidigare uppger 41 procent ja, 39 procent kanske och 20 procent nej. Några skolsköterskor uttryckte att de alltid hade sammanställt och återfört data på olika nivåer. På gruppnivå sammanställde de data och presenterade för läraren, klassen och elevhälsoteamet. När det gällde frågan om elevhälsan arbetar mer med områden som identifierades under hälsosamtalet än tidigare, uppgav 28 procent av skolsköterskorna ja och 49 procent svarade att de inte vet om det är bättre nu än tidigare medan 23 procent sa nej. Elevhälsoteamet använde data och arbetade tillsammans för att göra saker bättre för eleven eller klassen på olika sätt. Det var bland annat på områden som minskad stress ochatt nå ökat välbefinnande. Några av dem arbetar mer på grupp- och organisationsnivå än tidigare. De uttrycker att det för alla professioner i elevhälsan finns en brist på tid då akuta problem måste hanteras först men att främja hälsa och förebygga ohälsa måste vara ett parallellt arbete. Skolsköterskans önskan är att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande och de ser att alla professioner i elevhälsoteamet strävar efter det. Som en illustration av hur hälsofrågor i skolan kunde hanteras uttryckte en skolsköterska det så här: Jag försöker höja detta på alla skolnivåer. Som jag förstår är det inte bara ett ansvar för elevhälsan. Alla i skolan har ett ansvar att arbeta på gruppnivå med hälsa Att utveckla Skolsköterskor önskade ny digital och interaktiv hantering av hälsoformulären, tillsammans med mer information om hur man arbetar med statistik på ett strukturerat sätt. De ville ha mer träning i utförande av hälsosamtal, kollegiala diskussioner och tid att arbeta med hälsoproblem i mindre grupper inom de områden som framträder i sammanställningarna. RESULTAT/DISKUSSION Tidigare funderingar om huruvida elevhälsan arbetar mer med områden som identifierades under hälsosamtalet visade en ökning men även en tvekan när 28 procent av skolsköterskorna säger ja och 49 procent svarade att de inte vet om det är bättre nu än tidigare. Uttrycket bättre än tidigare kan vara för brett och oklart. När är förut? Ändå upplevde 28 procent att det skett en utveckling. Skolsköterskorna är medvetna om behovet av att arbeta systematiskt och strukturerat för alla professioner i elevhälsan. Deras ambition är att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande även på grupp- och organisationsnivå. Holmström et al. (2015) uttrycker liknande resultat när man beskriver samarbetet i elevhälsan. Resultatet överensstämmer också med riktlinjerna för Socialstyrelsen och skolverket, som i Vägledningen för elevhälsan tar upp elevhälsan som en viktig del när det handlar om att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande (2016). Forskning om hur man arbetar hälsofrämjande och förebyggande i elevhälsan görs även inom andra områden i skolan. Bengtsson (2015) beskriver det genom den specialpedagogiska kompetensen och understryker att rutiner samt strukturer behövs för att möjliggöra arbete på olika nivåer. Det måste finnas förutsättningar på organisationsnivå för samarbete och kollegialt lärande för att elevhälsan ska kunna fungera effektivt. Sammanställning och analys av data från hälsosamtal och andra enkäter föreslås av Almgren (2016), som arbetar inom specialpedagogikens område. Enligt Almgren är det nödvändigt att underlätta det strukturerade arbete på olika nivåer i elevhälsan för att ge eleven möjlighet och förutsättningar för att nå lärandemålen. Holmström et al. (2015) rapporterade att för att kunna arbeta på ett strukturerat och framgångsrikt sätt i elevhälsan måste alla professioner finnas för att skapa möjligheter till samarbete. En del av professionerna i elevhälsan är svåra att rekrytera och det är stor omsättning av personer på bekostnad av kontinuitet. Detta leder till svårigheter att upprätthålla processen med det strukturerade arbetet på alla nivåer. Studien bekräftar att skolsköterskor har stor kunskap om hur man gör hälsosamtal till en möjlighet att främja hälsa och förebygga sjukdom. Detta överensstämmer med resultaten från Golsäter et al. (2015) och Johansson och Ehnfors (2006). Eftersom denna studie också är en del av det årliga kvalitetsarbetet kommer förslagen om utveckling av hälsosamtal att hanteras i nätverket för medicinskt ledningsansvariga skolsköterskor i Göteborg och interventioner utformas i linje med förslagen. * Länk avhandling: bjsn ?journalcode=bjsn Referenser Almgren, A Att organisera ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete i praktiken (in Swedish); To organize health promotion and preventive work with Pupil s health team in practice. uppsatser.se/uppsats/29081a75cb/. Bengtsson, A Elevhälsomötet som ett forum för samverkan och lärande En fallstudie av elevhälsomötets organisation, innehåll och process vid en grundskola (in Swedish); Pupil s health team meeting as a forum for interaction and learning A case study of Pupil s health team, meeting organization, content and process at a primary school. Borup, I. K. & Holstein, B. E Family Relations and Outcome of Health Promotion Dialogues with School Nurses in Denmark. Nordic Journal of Nursing Research, 31, Eriksson, M. & Lindström, B Antonovsky s sense of coherence scale and its relation with quality of life: a systematic review. J Epidemiol Community Health, 61, 938. Golsäter, M., Fast, A., Bergman-Lind, S., Enskär, K., HHJ, C., HÄLSO- HÖGSKOLAN, HHJ, A. F. O. & HÖGSKOLAN I, J School nurses health dialogues with pupils about physical activity. British Journal of School Nursing, 10, Golsäter, M., Norlin, Å., Nilsson, H., Enskär, K., HHJ, C., HÄLSO- HÖGSKOLAN, HHJ, A. F. O. & HÖGSKOLAN I, J School Fullständig referenslista finns på Barnbladets hemsida: 40 Barnbladet nr 3 juni 2018

36 Ansök om en Stor Dag! Stora Dagar är tillgängliga för barn mellan 4 och 18 år med allvarliga sjukdomar och diagnoser. Var med på ett ridläger, bjud familjen på en härlig hotellfrukost, få nya kompisar på ett kockläger, gå på Melodifestivalen, se en fotbollsmatch eller få extra kraft av ett biobesök. Läs mer och ansök på minstoradag.org Wilma, Enlil och Fiona är några av många barn som fått uppleva en Stor Dag. Var med och gör skillnad! Swisha 50 kronor till nr 3 juni 2018 Barnbladet 41

37 Barnsjukvård i världen Som barnsjuksköterska finns det möjligheter att göra mycket! En tidig onsdagsmorgon i februari for Birgitta Kerstis (Mälardalens Högskola, ledamot i RfB:s styrelse samt verksam på Västerås Barnsjukhus) och Malin Engström (Astrid Lindgrens Barnsjukhus) tillsammans med sex andra skandinaver till Tegucigalpa, Honduras. För Birgitta var det åttonde uppdraget för Operation Smile, för Malin det andra. Att åka med Operation Smile är en arbetsutmaning såväl som en social dito. Operation Smile en möjlighet att göra skillnad Från vänster: Birgitta Kerstis, Jessica Westman, Malin Engström och Ruben Maldonado Alla uppdrag följer samma mönster. Under torsdagen anländer det internationella teamet från världens alla hörn, två och två delar man rum, såväl sjuksköterska som plastikkirurg, människor och språk mixas! På kvällen är det ett första team - möte. Fredag och lördag screening där alla barn kontrollerades så att de är ok att opereras. För oss som barnsjuksköterskor innebär det arbete på Nurse station. Precis som hemma vägs, mäts och kontrolleras olika parametrar. Vi screenade 278 patienter under den två dagar långa screeningen. På söndagen hade vi Team bounding day med utflykt till en bergsby. Det är underbart att komma familjerna så nära som vi gör på pre- och postop. Många kramar och leenden från tacksamma föräldrar. På måndagen var det så skarpt läge med operationer. Tillsammans med barnläkaren, som denna gång var barnläkaren Jessica Westman hemmahörande i Östersund, ansvarar vi som barnsjuksköterskor för pre- och postop. Vi arbetade med de utmärkta sjuksköterskorna Ruben från Paraguay, Sandra från Honduras och Gloria från Guatemala. Vi har alltid tillgång till tolk om vi inte pratar språket, denna gång behövdes det verkligen då lokalbefolkningen till nästan 100 procent talade spanska och ingen av oss kan det (ännu). Barnen förbereds precis som hemma inför operationen på preop, och går sedan till lekterapin för vidare förberedelse. Därefter operation med efterföljande uppvakningsavdelning. Efter några timmar är de åter på postop. På vår avdelning i Honduras hade vi 29 bäddar med en patient plus förälder i var säng. Alla sängarna är i samma sal, så det kan bli ganska högljutt fram på eftermiddagen när barnen kommer från uppvaket. Vi ger dem vätska och smärtlindring. Vitala parametrar undersöks var fjärde timme och i övrigt är det precis som hemma fast ändå helt annorlunda, exempelvis är tiden på uppvaket oftast mycket kortare än i Sverige, smärtregimen är det också stor skillnad på, de flesta barnen som opereras får Paracetamol och eventuellt Ipren, det finns inga sårkatetrar att ge Chirocain i eller Morfin/Catapresan-pumpar, ändå ter sig de allra flesta barnen nöjda och smärtlindrade postoperativt. Barnen blir utskrivna på förmiddagen dagen efter operationen. De som behöver härbärgeras och alla övriga ses på återbesök en vecka efter operationen av ett kvarvarande team. Det härliga och utmanande är att lösa situationer, arbeta med nya människor och se till att alla patienter mår fint! Våra arbetspass är minst timmar med förhoppningsvis lite rast mitt på dagen. I Tegucigalpa bodde vi på ett utmärkt hotell med väckning 5.30 varje morgon. Vi serverades en utsökt frukost med bland annat söt underbar ananas. Efter morgonmöte kl bar det av till sjukhuset för att byta av nattsjuksköterskorna. Lunch och snacks serveras på sjukhuset. Hemma igen var vi cirka kl 20. Då var det dags att duscha, äta middag och kanske dricka ett glas vin eller öl på hotellets takterrass. Sovdags ganska tidigt, för snart var det väckning igen. Det är underbart att komma familjerna så nära som vi gör på pre- och postop. Många kramar och leenden från Birgitta Kerstis Universitetslektor birgitta.kerstis@mdh.se 42 Barnbladet nr 3 juni 2018

38 Mjölkfritt från EnaGo - gröt & välling från svenska åkrar Våra arbetspass är minst timmar med förhoppningsvis lite rast mitt på dagen. tacksamma föräldrar. Att jobba ihop och skapa rutiner är alltid en utmaning men det brukar fungera utmärkt eftersom i princip alla volontärer är positiva och flexibla. En reflektion Malin tar med sig från båda sina uppdrag är att både föräldrarna och barnen är så tålmodiga! De köar länge länge för att screenas, utan klagan, om det inte finns tillräckligt med sängar och man behöver lägga två barn i samma säng är det inga protester, inte heller om det inte finns sängar alls utan de får ligga på en tunn madrass på golvet. En annan tanke är hur mycket engångsmaterial vi slänger hemma i Sverige! I dessa fattiga länder tar man tillvara på allt och slänger ingenting i onödan, såklart på bekostnad av en sämre hygienstandard än i Sverige, men ändå. Vi borde tänka mer på att exempelvis inte ta så in mycket engångsmaterial som vi sen måste kasta när patienten går hem. Det blir många intressanta diskussioner med kollegor från andra länder om hur de jobbar i deras hemländer. Något som är väldigt berikande! Efter att 117 barn blivit opererade var de så dags på fredag eftermiddag att ta adjö av sjukhuset. Någon timmes vila för att sedan njuta av Final party. Själv älskar jag att dansa, så Latinomusiken var ljuvlig att röra sig till med alla nyblivna vännerna. Som slutlåt önskade Birgitta ABBA med Dancing Queen, vilket blev succé, framför allt för oss icke spansktalande. Nu ligger detta uppdrag bakom oss. Snart dags för nya utmaningar. * Om du blir nyfiken: MJÖLK- & LAKTOSFRIA SOJAFRIA VITAMIN- & MINERALBERIKADE KALCIUMRIKA OSÖTADE VEGANSKA - Finns att köpa i livsmedelsbutiker i hela landet nr 3 juni 2018 Barnbladet 43

39 AROS kongresscenter Västerås april 2018 Barnveckan 2018 var ett ur alla hänseenden mycket lyckat event. Sveriges största nationella kongress för pediatrik som samarrangeras av Barnkliniken i Västerås Region Västmanland, Svenska barnläkarföreningen och Riksföreningen för Barnsjuksköterskor. Ett event som lyckades samla över 800 deltagare! Programmet var lika tight som intressant, och spände över en rad kliniska aspekter och diagnoser knutna till disciplinen, men det samlande temat för årets Barnvecka var Barnets bästa, vilket inledningstalarna Lex Doyle, professor of Neonatal Paediatrics, University of Melbourne, och Margaretha Stenmarker, PhD, Barnonkolog vid Länssjukhuset Ryhov och Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, kom att uppehålla sig vid under sin presentation. Barnbladet har vidare för avsikt att i kommande nummer återge en del av de presentationer som hölls under dagarna. Här intill följer en liten bildkavalkad pro memoria. Vid RfB:s/Barnbladets monter. Fr.v: Blivande medlem, Beatrice, Merja och Pernilla Kongressgeneral Peter Jotorp Festen igår på konserthuset var bra! Västerås levererar! 44 Barnbladet nr 3 juni 2018

40 Barnveckan xordföranden: Helena Wigert och Anna Bärtås Allt var bra, det fanns till och med för mycket bra, det kändes som man missade mycket. Men så otroligt bra jobb från Västerås, vilken vecka! Som utställare har jag fått extremt många frågor kring TBE, folk har verkligen vaknat till, mycket på grund utav rekordåret för TBE förra året. Jag tar med mig detta att vi som vårdpersonal måste öka medvetenheten hos föräldrar när det gäller vikten av att öka aktiviteten hos barn. Trevligt att träff a gamla och nya kontakter, nu känner jag dubbelt så många till nästa gång! Vi inom yrkeskategorin psykologer borde knö oss in mer i programmet! nr 3 juni 2018 Barnbladet 45

41 Barnveckan 2018 de lyfte fram på ett fint och roligt sätt! Korad för Bästa avhandling inom pediatrisk omvårdnad Emma Olsson mellan Stefan Nilsson och Helena Wigert. Malin Berghammer framför sin poster om det pediatriska basåret vid DSBU. Margareta Widarsson och Birgitta Kerstis framför sin poster Föräldraskapets utmaningar. Det här är jätteroligt och inspirerande! Det har varit mycket information kring allergi vilket jag uppskattar. Det är ett så viktigt område som behöver ständig uppdatering! 46 Barnbladet nr 3 juni 2018

42 Neonatalområdet i Lund söker Sjuksköterskor/barnmorskor Lina Schollin Ask är barnläkare på Sachsska Barnsjukhuset Stockholm och doktorand vid Karolinska Institutet. På barnveckan i Västerås 2018 vann Lina pris för bästa poster. Pris för bästa poster Jag blev förstås jätteglad för det då jag arbetat mycket med posterns layout - att den ska fånga intresset hos förbipasserande, säger Lina. Studien är publicerad i Acta Pediatrica under 2017 och baseras på enkäter ifyllda av föräldrar till nyfödda barn i Stockholm i september 2014, under implementeringen av vaccinering mot rotavirus infektion i SLL. Syftet med studien var att studera vilka faktorer som skiljde sig mellan de föräldrar som tänkte låta vaccinera sitt barn mot rotavirus infektion mot de som tänkte avstå eller var osäkra. Majoriteten av de svarande var kvinnor födda i Sverige och hade en utbildning längre än 12 år. 81 procent svarade att de tänkte låta vaccinera sitt barn medan 8 procent svarade nej och 11 procent att de inte visste, berättar Lina och beskriver att de i studien fann sju olika faktorer som var associerade med att vara osäker på eller inte vilja vaccinera sitt barn: Att anse sig ha otillräckligt med information om vaccinet. Att man ej tänkt låta sitt barn vaccineras mot andra sjukdomar, som ingår i nationella barnvaccinationsprogrammet. Att inte tycka att BHV-sjuksköterskans rekommendationer var så viktiga. Att tycka att rotavirus infektion inte är en så allvarlig sjukdom. Att inte tro att vaccinet skyddar mot de allvarligaste formerna av rotavirus. Att barnets var yngre än 6 veckor. Att förälderns utbildning var kortare än 12 år. Sammanfattningsvis visar denna studie att tidig information om infektion och rotavirusvaccin, extra information till föräldrar med kortare utbildning samt en god och nära relation till sin BHV-sjuksköterska är viktiga faktorer för en hög vaccintäckning av rotavaccin. Inom kort inkluderas vaccin mot rotavirus infektion i det svenska nationella vaccinationsprogrammet och jag hoppas att dessa resultat kommer att vara till hjälp för att skapa en jämlik hälsa bland barn, avslutar Lina som vill passa på att återigen tacka för priset och för en fantastisk barnvecka i Västerås! * Om arbetsplatsen Gör skillnad. Varje dag. Neonatalavdelningarna på Skånes universitetssjukhus (SUS) har ett regionalt uppdrag att vårda för tidigt födda och nyfödda sjuka barn som behöver specialistvård och vi tar emot barn från södra sjukvårdsregionen. Lund ansvarar också för den högspecialiserade vården inom barnhjärtkirurgi och från och med juli 2018 även vissa delar av barnkirurgin. Neonatalområdet i Lund har en viktig roll i detta uppdrag. På neonatalavdelningen i Lund vårdas barn från graviditetsvecka 28 och framåt. Det finns i nuläget tio vårdplatser där det bedrivs intermediärvård med övervakning och olika sorters andningsstöd, till allmän observation och omvårdnad med fokus på tillväxt och amning. Vår avdelning präglas av ett varmt och positivt klimat, där alla tillsammans har fokus på att utveckla arbetet och nå vårt mål med familjecentrerad vård. Neonatalvården på SUS är först i landet med att utbilda vår personal inom FINE I-II, som ger en fördjupad kunskap och inlärning kring barnets beteende och välmående samt ger redskap till att stötta barnets föräldrar på bästa sätt. Vill du vara med på den resan, så finns chansen nu. I arbetet ingår också att närvara och ta emot barn vid riskförlossningar och akuta kejsarsnitt. Arbetsuppgifter På en neonatalavdelning är den ena dagen inte den andra lik. Här arbetar vi i tvärprofessionella team där sjuksköterska tillsammans med läkare, barnsköterska, kurator, psykolog och dietist arbetar för barnets bästa med familjen i centrum. Det är viktigt att ditt arbete utgår från barnets och familjens unika behov samt präglas av engagemang, lyhördhet och struktur. Vi vill att du precis som vi värdesätter ett arbete som utmärks av eget ansvar, gott bemötande, delaktighet och ett gott samarbete mellan medarbetare och närmsta chef. Arbetet vi erbjuder dig är både omväxlande och stimulerande med möjlighet till kompetensutveckling tillsammans med dina arbetskamrater. Väljer du att arbeta hos oss kommer du att lotsas in i ditt nya arbete utifrån ett särskilt individuellt anpassat introduktionsprogram som innehåller både teori och klinisk introduktion. Kvalifikationer Vi söker dig som är legitimerad sjuksköterska med behörighet att verka inom svenska sjukvård. Språkkunskap i svenska lägst nivå C1 enligt Europarådets nivåskala är ett krav. Det kan också innebära godkänt betyg i Svenska 3 alternativt godkänt betyg i Svenska som andraspråk 3, eller godkänt resultat på kurs i svenska för utomnordiska studenter motsvarande 60 hp. Har du specialistutbildning inom barn- och ungdomssjukvård, barnmorskeutbildning eller annan relevant specialistutbildning eller tidigare erfarenhet av neonatalvård är det meriterande. Vi söker dig med ett positivt förhållningssätt, ett gott bemötande och som stundtals trivs med högt arbetstempo. Du har god förmåga att arbeta i team, är flexibel samt har lätt för självständigt arbete. I denna rekrytering tillämpas löpande urval, välkommen med din ansökan redan idag! Tillträde snarast eller enligt överenskommelse. Utdrag ur belastnings- och misstankeregister kommer göras innan eventuell anställning. Anställningens omfattning Anställningsform: Tillsvidareanställning Omfattning: Heltid med möjlighet till deltid. Vi arbetar med AB-avtal och önskeschema i treskift med en veckoarbetstid på 38.25, vid 20 % natt 36.33, vid 30 % natt och enbart nattjänstgöring 32.0 Ansökan Ansök senast: Referensnummer: A Välkommen att söka genom att göra en digital ansökan via denna länk: Kontakt Kontaktperson: Carin Paulsson, Enhetschef , Josefin Abrahamsson, Enhetschef Facklig företrädare Harriet Dürnberger-Gunér Vårdförbundet På kan du se i vilket skede Region Skånes rekryteringar befinner sig och hur många som har sökt tjänsterna. Text: Eva-Karin Gotting nr 3 juni 2018 Barnbladet 47

43 medlemssidor Ebba Danelius Y stiftelse Z Stipendiets syfte är att minska ohälsa genom att bidra till ökad forskning om barn och ungas sjukdom, livsmiljö och hälsa. Kan sökas av legitimerade sjuksköterskor som bedriver forsknings- eller utvecklingsarbeten kring hur ohälsa kan förebyggas och hur stöd kan ges till barn och unga. Obs! Får inte gälla studier rörande barnens föräldrar eller andra närstående vuxna. Medlemskap i Svensk sjuksköterskeförening erfordras. Endast de som tilldelats bidrag meddelas. Sista ansökningsdag är den 8 oktober Ansökningsblanketter till Ebba Danelius stiftelse finns på Svensk sjuksköterskeförenings hemsida alternativt kan beställas på telefon Var vänlig och skicka in ansökningsblankett med bilagor per post samt enbart ansökningsblanketten digitalt i wordformat (maskinskriven text) till Lina Hammarbäck, e-post: lina.hammarback@swenurse.se > f > Kalendarium maj :nd Annual Meeting of the Association for European Pediatric and Congenital Cardiology Plats: Aten, Grekland Arrangör: AEPC Info: 6 september 2018 Guided Imagery Workshop med Bernie H. Whitaker. Plats: Göteborg, Östra Sjukhuset Arrangör: Svenska Barnsmärtföreningen. Kontakt: stefan.nilsson.4@gu.se Info: september 2018 The 17:th world congress on pain Plats: Boston Arrangör: IASP (International Association for the Study of Pain) Info: oktober 2018 Svenskt smärtforum Plats: Umeå Arrangör: Swedish Pain Society Info: november 2018 Grundkurs barn och smärta Plats: Villa Fridhem, Norrköping Arrangör: Svensk barnsmärtförening Info: forening.se/svenskbarnsmart forening/extern/kongresser_och_ moten.htm mars 2019 Svenskt barnsmärtsymposium Plats: Uppsala Arrangör: Svensk Barnsmär t- förening Info: webbadress kommer senare 1-4 april 2019 Barnveckan Plats: Örebro Arrangör: Svenska Barnläkarföreningen och Riksföreningen för barnsjuksköterskor Info: webbadress kommer senare Information om Riksföreningen för Barnsjuksköterskor Riksföreningen är öppen för sjuksköterskor vilka arbetar med eller är intresserade av hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Föreningen har funnits sedan 1975 och arbetar bland annat för: att sprida kunskap om barnsjuksköterskans utbildning, kompetens och arbetsområden att värna om barns rättigheter till kompetent barnutbildad personal, barnvänlig miljö etc att främja utveckling och forskning inom medlemmarnas funktionsområden Riksföreningens styrelse består av nio med lemmar, vilka är bosatta på geografiskt spridda orter och arbetar inom olika pediatriska områden. Styrelsen sammanträder 8 10 gånger/år och agerar i aktuella frågor, svarar på remisser, planerar verksamheten m m. Föreningens högsta beslutande organ är årsmötet vilket hålls före maj månads utgång. Kongress arrangeras en till två gånger per år. Dessa dagar erbjuds föreläsningar om aktuella ämnen samt möjligheter att träffa kollegor från hela landet. Barnbladet, vår tidning, utkommer med sex nummer varje år och innehåller artiklar om pediatrisk omvårdnad och hälsovård. Barnbladet är ett utmärkt organ att använda vid spridning av nyheter mellan kollegor runt om i landet och även från våra nordiska grannländer. Tidningen ingår i medlemsavgiften. Medlemsavgiften är 300 kr/år, pensionär 100 kr/år. Sjuksköterska som är medlem i annan riksförening 250 kr/år. Enbart prenumeration på Barnbladet 350:-/år. Medlemskap i Vårdförbundet eller SSF berättigar inte till reducerad avgift. Bli medlem i Riksföreningen för barnsjuksköterskor! Alla sjuksköterskor som arbetar med eller är intresserade av hälso- och sjukvård för barn och ungdomar kan bli medlemmar. Du söker medlemskap på vår hemsida eller genom att maila till som är ansvarig för medlems - registret: medl@barnsjukskoterska.com Du kan även bli medlem genom att betala in medlemsavgiften på riksföreningens bg Ange namn, adress och personnummer samt eventuell annan riksförening. Medlemskapet kostar 300 kr/år. I medlemskapet ingår bl a att du får Barnbladet 6 ggr/år, rätt att söka våra stipendier och att du kan delta i våra utbildningsdagar till medlemspris. 48 Barnbladet nr 3 juni 2018

44 medlemssidor Barnets Lyckopenning Stipendium/projektmedel från Synskadades Riksförbund Behöriga sökande är sjuksköterskor och barnmorskor. Medlemskap i Svensk sjuksköterskeförening alternativt Svenska barnmorskeförbundet krävs. Bidrag kan sökas för utbildning, projektoch utvecklingsarbeten som: rör vårdkedjan mödravård förlossning eftervård neonatalavdelning barnavårdscentral eller syftar till att utveckla relationerna mellan mor, barn och övrig familj. Det är viktigt att syftet med ansökan framgår tydligt, samt att en kostnadskalkyl bifogas. Bidrag ges inte för lönebortfall, för genomförda aktiviteter, högskoleutbildningar eller andra längre utbildningar. Original samt två kopior på ansökningshandlingarna ska bifogas. Skriftlig förbindelse om återrapportering krävs innan tilldelade medel betalas ut från Synskadades Riksförbund. Endast de som tilldelats stipendium meddelas. Sista ansökningsdag är den 24 augusti Ansökningsblanketter finns på Svensk sjuksköterskeförenings hemsida: alternativt kan beställas på telefon Alternativt kontakta Svenska barnmorskeförbundet, telefon Skriv i Barnbladet! Vi tar gärna emot artiklar som kan vara av intresse för barnsjuksköterskor och andra som läser Barnbladet. För att underlätta för dig som författare och för att göra manusprocessen så smidig som möjligt har vi utarbetat några riktlinjer: Skriv helst i Times New Roman, 12 punkter i enkelt radavstånd. Lämpligt antal sidor är ca 2-3, exklusive bilder. Numrera sidorna. Skriv tydligt och enkelt. Inled artikeln med en ingress som ger en kort introduktion till ämnesområdet. Bryt upp texten med mellanrubriker. Skriv gärna en faktaruta med bakgrundsinformation. Artikeln undertecknas med namn, yrkestitel, arbetsplats och adress. Maila ditt bidrag till: redaktionen@barnbladet.org Bifoga gärna ett foto på dig själv och/eller ett foto som illustrerar det du skrivit om. Digitala foton skall skickas som bildfiler i det format som de finns i kameran (.jpg,.tif), och inte inbäddade i Wordfilen. Får du frågor kring amning? mambaby.com Få ett gratis visningsexemplar och mer information MAM Manuell Bröstpump Roterbar tratt som kan vinklas och roteras 360 Individuellt anpassningsbar pumpstyrka Ergonomiskt handtag för att reglera pumpningsfrekvensen Tack alla som besökte oss under Barnveckan! Hade du inte möjlighet att träffa oss där så ta kontakt med oss för att få ett gratis visningsexemplar av bröstpumpen. Du kan kontakta vår barnsjuksköterska Mia Bramsgård på telefon eller bvc@bambino-mam.se MAM Manual Breast Pump finns att köpa hos Apoteket AB, Kronans Apotek, Lloyds Apotek, hos utvalda Apoteksgruppen och i utvalda babyfackhandelsbutiker nr 3 juni 2018 Barnbladet 49