12. Plana vågors fortskridande i oändliga media

12. Plana vågors fortskridande i oändliga media Permittivitetens frekvensberoende [RMC] Då en elektromagnetisk våg passerar ett medium är responsen på vågen i allmänhet beroende på dess vinkelfrekvens ω. Detta ger upphov till ett frekvensberoende i permittiviteten och konduktiviteten: ε = ε(ω) och g = g(ω). Frekvensberoendet är lätt att förstå ur ett kvantmekaniskt perspektiv. En elektromagnetisk våg motsvarar ju en ström av fotoner. En fotons energi är hν = ω där h är Plancks konstant och = h/(2π). Ett material består av atomer och molekyler med diskreta energinivåer, och om materialet är en kristall så har det en elektronisk bandstruktur. Om fotonens energi motsvarar skillnaden E = E n E n 1 mellan energinivåerna n 1 och n går fotonens energi åt till att excitera elektronen från den ena nivån till den andra. En ändlig tid går åt för excitationen och de-excitationen, vilket gör att dessa fotoner transporteras långsammare genom mediet. De motsvarande elementarvågorna saktas alltså ner. Dylika frekvensberoende fenomen går under namnet dispersiva effekter. Dispersionen är kanske mest synbar om vågen är en puls bestående av en summa av delvågor med olika frekvenser. I detta fall påverkas delarna olika mycket, så att vågens form kan förvridas avsevärt. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.1 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.3 12.1. Introduktion Ny notation för den relativa permittiveteten I detta kapitel granskas hur monokromatiska elektromagnetiska vågor rör sig i ledande och ickeledande media. Vi kommer att granska enbart icke-magnetiska media, så att µ µ 0 till en god approximation. Vi använder nu en modifierad notation för permittiviteten, Å andra sidan, de-exciteringen kan ske via mellannivåer, så att flera fotoner med olika lägre energier avges. Denna förlust av energi medför att några elementarvågors amplituder sjunker. Vågen förlorar energi också då den orsakar polarisation av molekyler i mediet, t.ex. vattenmolekyler, då den driver fria laddningar, och då den sprids från och bryts genom interna mikroskopiska ytor. Material i vilka vågen förlorar energi kallas dissipativa media (eng. lossy media). Vi återkommer till dispersion i slutet av kapitlet. I det följande räcker det att komma ihåg att ε och g och de storheter där dessa ingår är frekvensberoende. Detta leder till att t.ex. synligt ljus och radiovågor bryts eller dämpas olika mycket vid gränsytor och i ledande media. ε Kε 0 (12.1) så att den relativa permittiviteten (dielektricitetskonstanten) nu betecknas K istället för ε r som tidigare. Orsaken till denna nya notation är att den reella komponenten av permittiviteten inte skall förväxlas med den relativa permittiviteten. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.2 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.4

12.2. Vågor Möjliga vågor är [Griffiths] 12.2.1. Definition f 1 = z vt (12.3) f 2 = sin(z vt) (12.4) f 3 = cosh(az bt) = cosh(a(z (b/a)t) (12.5) f 4 = exp[(z vt) 2 ] (12.6) f 5 = exp[z 2 ] (12.7) En våg är en störning som rör sig med en konstant hastighet i ett kontinuerligt medium utan att ändra sin form. Kravet att vågen skall ha fixerad form är inte alltid uppfyllt. Om vågen är en summa av elementarvågor så bidrar dispersiva effekter till att ändra på formen. Detta inträffar p.g.a. mediet gör att olika elementarvågor rör sig olika snabbt. Kravet att amplituden ska vara konstant bryts i dissipativa media. I dessa material förlorar vågen energi då den driver laddningar. Om dessa effekter inte behöver beaktas, d.v.s. vi har ett icke-dissipativt och icke-dispersivt medium, så kommer en våg att bete sig som i figuren: Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.5 Vågen f 3 har hastigheten v = b/a. Vågen f 5 är en stående våg, eftersom v = 0. Följande är inte vågor: g 1 = z 2 vt (12.8) g 2 = sin(z vt 2 ) (12.9) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.7 g 3 = cosh(az) sin(vt) (12.10) g 3 är dock ett gränsfall. Om v sägs vara vågens hastighet så är g 3 inte en våg. Men om v bara är någon konstant kan g 3 sägas vara en stående våg vars amplitud är tidsmodulerad. 12.2.2. Harmoniska vågor Den vanligaste formerna av vågor är de harmoniska, d.v.s. vågor med de sinusoidala funktionerna Vågens form vid tidpunkten t = 0 ges av y 1 (z). Vid tidpunkten t > 0 har vågen flyttat sig med avståndet z = vt, så att dess form nu ges av y 2 (z) = y 1 (z ) = y 1 (z vt). Samma uttryck gäller vid t = 0, eftersom y 1 (z vt) = y 1 (z) då. Om vågen rör sig åt andra hållet ändrar vi v till +v. Slutsats: En endimensionell våg längs med z-axeln beskrivs av en form f(z, t) som är en summa av funktioner i z vt och z + vt, där v är vågens hastighet längs med z-axeln: f(z, t) = g(z vt) + h(z + vt) (12.2) I fortsättningen granskar vi endast vågor som rör sig i positiva z-axelns riktning, så att f(z, t) = g(z vt). Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.6 sin(κ(z vt) + φ 0 ), cos(κ(z vt) + φ 0 ) (12.11) Faktorn κ har införts för att göra de trigonometriska funktionernas argument dimensionslösa. Vi fokuserar i det följande på sinusformen. Denna kan skrivas f(z, t) = A sin(κ(z vt) + φ 0 ) = A sin(κz κvt + φ 0 ) A sin(κz ωt + φ 0 ) (12.12) Vågens maximala värde, A, kallas dess amplitud. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.8

Sinus-funktionens argument kallas för vågens fas. φ 0 är faskonstanten, och ges av Ã(κ)e i(κz ωt) (12.18) f(0, 0) = A sin(φ 0 ) (12.13) Vågen blir då Hastigheten v har ett eget namn, fashastigheten, och brukar betecknas v f för tydlighetens skull. f(z, t) = κ Ã(κ)e i(κz ωt) (12.19) Vid en fixerad tid, t.ex. t = 0, gäller f(z, 0) = sin(κz + φ 0 ) (12.14) Vågen upprepar sig då z har växt med z = 2π/κ λ, vilket motsvarar vågens våglängd. Konstanten κ kallas vågvektor. Om positionen är fixerad och tiden växer, så upprepar vågen sig då t växt med t = 2π/ω T, som kallas vågens period. Inversen av perioden, ν = 1/T = ω/(2π), är vågens frekvens. Konstanten ω kallas vinkelfrekvens. Eftersom κv = ω får vi för fashastigheten att v = ω/κ = λω/(2π). eller mera allmänt f(z, t) = 1 2π Detta är Fouriertransformationen av Ã(κ)e iωt. Den inversa Fouriertransformationen är Ã(κ)e iωt = 1 2π dκã(κ)e iωt e iκz (12.20) dz f(z, t)e iκz (12.21) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.9 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.11 12.2.3. Komplex notation I praktiken är sinus- och cosinus-funktionerna svåra att räkna med, så man använder för det mesta följande komplexa form för sinusoidala vågor: f(z, t) = Ae i(kz ωt+φ 0 ) = Ãei(kz ωt) (12.15) [Griffiths] 12.3. Det elektromagnetiska spektret Det elektromagnetiska spektrets klassificering ges här för repetitions skull som tabell: där faskonstanten inkluderas i den komplexa amplituden. Den verkliga vågen motsvarar eller Re( f(z, t)) (12.16) beroende på om man söker cosinus- eller sinus-formen. Im( f(z, t)) (12.17) 12.2.4. Superposition En godtycklig våg kan alltid skrivas som en summa eller superposition av de sinusoidala elementarvågorna Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.10 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.12

Samma i vackrare version: Nu då tidsberoendet är helt i termen e iωt inser man att operatorn = iω (12.28) t På liknande sätt kan man från nabla-operatorns egenskaper lista ut att för κ-beroende av formen e iκ r blir = iκ (12.29) Med dessa operationer och genom att förkorta bort kan Maxwells ekvationer för plana vågor skrivas som κ ˆD = 0 (12.30) κ ˆB = 0 (12.31) κ Ê = ω ˆB (12.32) κ Ĥ = ω ˆD (12.33) Ur dessa former ser man klart att elfältet E och magnetfältet B är vinkelräta mot varandra i plana vågor! Den komplexvärda amplituden för t.ex. elfältet kan delas upp i två komponenter, båda vinkelräta mot vågens färdriktning: Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.13 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.15 12.4. Polarisation För ett laddningsfritt icke-ledande medium gäller ρ = J = g = 0 så att Maxwells ekvationer är Ẽ 0 = Ẽ0p p + Ẽ0sŝ = E 0p e iφ p + E 0s ŝ (12.34) D = 0 (12.22) B = 0 (12.23) E = B t H = D t (12.24) (12.25) där vi summerade fasskillnaden i den första termen. Systemet är orienterat som p, ŝ, û. Monokromatiska, plana vågors el- och magnetfält kan skrivas: E(r, t) = Ẽ0e i(ωt κ r) (12.26) B(r, t) = B 0 e i(ωt κ r) (12.27) Det totala elfältet är nu E(r, t) = Ẽ0e i(ωt κ r) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.14 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.16

Det fysikaliska fältet är = E 0p e i(ωt κ r φ) p + E 0s e i(ωt κ r) ŝ (12.35) E P (r, t) = E 0p sin(ωt κ r φ) p + E 0s sin(ωt κ r)ŝ (12.36) Detta ger i det allmänna fallet upphov till en amplitud som ändrar riktning med tiden, istället för att oskillera fram och tillbaka i samma riktning. (i) Om φ = 0: I detta fall ritar elfältsvektorn ut en ellips, så denna våg har en elliptisk polarisation. Om E 0p = E 0s har vi cirkulär polarisation. De 3 huvudtyperna av polarisation illustreras också i bilderna nedan. Den vertikala axeln är tiden och de nertill är ŝ och p: Den blåa tjocka linjen illustrerar banan för E, den violetta projektionen av E på ŝ och p och de tunnare röda och gröna E:s ŝ och p-komponenter. E P (r, t) = (E 0p p + E 0s ŝ) sin(ωt κ r) (12.37) Vågen oskillerar alltid längs med samma linje, och amplituden varierar mellan ± E0p 2 + E2 0s. Detta kallas linjär polarisation. Om φ = π: Detta är också linjär polarisation. E P (r, t) = ( E 0p p + E 0s ŝ) sin(ωt κ r) (12.38) (ii) Om φ = π/2: Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.17 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.19 Om nu t.ex. r = 0 så E P (r, t) = E 0p p cos(ωt κ r) + E 0s ŝ sin(ωt κ r) (12.39) [Wikipedia] Magnetfältet är (jfr. ekv. 12.30) med att använda κ = nω/c E P (0, t) = E 0p p cos(ωt) + E 0s ŝ sin(ωt) (12.40) En observatör som ser vågen komma emot sig ser att elfältsvektorn roterar moturs, se bilden. En dylik våg är vänsterhands-polariserad i optiken, och sägs ha positiv helicitet. Polarisationens natur bedöms alltid utifrån en fixerad punkt, och hur elfältsvektorn beter sig i tiden i denna punkt. B P = n c û E P = n c (E 0p sin(ωt κ r φ)ŝ E 0s sin(ωt κ r) p) (12.41) eftersom koordinatsystemet är orienterat som p, ŝ, û. Observera: E P B P = n c E 0p sin(ωt κ r φ)e 0s sin(ωt κ r) + n c E 0s sin(ωt κ r)e 0p sin(ωt κ r φ) = 0 (12.42) så de verkliga el- och magnetfälten är ortogonala. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.18 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.20

12.5. Monokromatiska plana vågor i ledande media En elektromagnetisk våg i ledande media driver laddningar och förlorar därmed energi. Detta ger upphov till en komplex vågvektor i dispersionsrelationen. Dessutom leder detta till att diverse andra storheter blir komplexa. Uttrycken för polarisation och energitäthet måste modifieras för att beakta dessa förändringar. I det följande tas detta dock inte upp till behandling. Detta har delvis behandlats tidigare, men behandlingen här är den utförligaste. Vågekvationen är nu i allmänna fallet eftersom g 0. Gör följande Ansatz: 12.5.1. Dispersionsrelationen 2 E εµ 2 t E gµ te = 0 (12.43) εµω 2 + igµω κ 2 = 0 (12.51) Detta är den mest allmänna dispersionsrelationen för monokromatiska vågor i linjära, homogena, isotropiska media. Konventionellt låter man ω vara reellt, så att endast vågvektorn κ är komplexvärd. Denna modifikation har redan utförts i ekvationen ovan. Med de monokromatiska vågorna blir Maxwells ekvationer 12.5.2. Komplex permittivitet och de optiska konstanterna E(r, t) = Ẽ0e i(ωt κ r) (12.52) B(r, t) = B 0 e i(ωt κ r) (12.53) för varje komponent av elfältet. E(r, t) = R(r)T (t) (12.44) κ Ẽ0 = 0 (12.54) κ B 0 = 0 (12.55) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.21 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.23 Vågekvationen blir nu separabel. Beteckna separationskonstanten med Ã. Vi har: κ Ẽ0 = ω B 0 (12.56) κ B 0 = ωεµẽ0 igµẽ0 = ω c 2KẼ0 igµẽ0 (12.57) Lösningen till första ekvationen är εµt + gµt + ÃT = 0 (12.45) 2 R + ÃR = 0 (12.46) T (t) = T 1 e i ω 1 t + T 2 e i ω 2 t (12.47) där de komplexa vinkelfrekvenserna ω 1 och ω 2 är lösningar till ekvationen Lösningen till andra ekvationen är där κ satisifierar Vi har nu villkoret εµ ω 2 + igµ ω Ã = 0 (12.48) R(r) = R 1 e i κ r + R 2 e i κ r (12.49) κ 2 Ã = 0 (12.50) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.22 där vi definierade en komplex relativ permittivitet: ω c 2 KẼ 0 (12.58) K K r + i g ε 0 ω K + ik i (12.59) för att få en formell likhet med det motsvarande uttrycket för vågor i icke-ledande media. Observera: De (komplexa) elektriska och magnetiska flödestätheterna är fortfarande D = εẽ = Kε 0Ẽ (12.60) B = µ H µ 0 H (12.61) eftersom vi använde dessa relationer, med reella materialegenskaper, i Maxwells ekvationer. Tidigare hade vi Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.24

κ = ω ω K = c c n (12.62) Eftersom den relativa permittiviteten nu är komplexvärd, så måste vi definiera ett komplexvärt brytningsindex: där n, k kallas optiska konstanter. Dispersionsrelationen ger nu ñ n + ik (12.63) 12.5.3. Likformiga vågor Vi tittar nu närmare på specialfallet κ r κ i. Dylika vågor kallas likformiga eller homogena. Ett konkret exempel då detta gäller är plana vågor som träffar en ledande, plan yta, så att vågfronterna är parallella med planet. Vi har nu κ = (κ r + iκ i )û = κû (12.71) ( κ 2 = ε 0 µ 0 ω 2 K + i g ) = ω2 ω K 2 = ε 0 ω c 2 c 2 ñ2 (12.64) Om inga källor finns i mediet: û Ẽ = 0 = û B (12.72) Den komplexvärda relativa permittiviteten gör att vi måste skriva κ = κ r + iκ i (12.65) där κ r, κ i är reella vektorer. Vi får nu den allmänna dispersionsrelationen för ett dissipativt/ledande medium: Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.25 så att Ẽ, B är vinkelräta mot vågens färdriktning û. Maxwells IV lag ger B = 1 ω κ Ẽ = 1 ω (κ r + iκ i )û (E r + ie i ) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.27 κ = κ 2 r κ2 i + i2κ r κ i = ω c ñ = ω c n2 k 2 + i2nk (12.66) Obs: Om z = a + ib är en komplex vektor, så gäller Produkten E r B r blir nu = 1 ω (κ rû E r κ i û E i ) + i 1 ω (κ rû E i + κ i û E r ) = B r + ib i (12.73) z 2 = a 2 b 2 + 2ia b (12.67) z = z 2 = a 2 b 2 + 2ia b (12.68) z = z z = a 2 + b 2 (12.69) E r B r = E r 1 ω (κ rû E r κ i û E i ) = 1 ω (κ re r (û E r ) κ i E r (û E i )) = 1 ω κ ie r (û E i ) (12.74) Elfältet blir nu E(r, t) = Ẽ0e i(ωt κ r) = Ẽ0e κ i r e i(ωt κr r) = Ẽ(r)e i(ωt κr r) (12.70) Detta är en plan våg som fortskrider i riktningen κ r, men med avtagande amplitud Ẽ(r). Avtagandet är snabbast i riktningen κ i. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.26 El - och magnetfälten är alltså i detta fall inte ortogonala! (Tidigare då vi konstaterade att de är, gällde det fallet med ickeledande media, medan vi nu behandlar ledande, så det ligger ingen paradox i detta). Eftersom 12.5.4. Inträngningsdjupet för likformiga vågor ñ = n + ik (12.75) Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.28

gäller för likformiga vågor med κ r = κ r û, κ i = κ i û att (ii) Om g 0 och k n så att dämpningen är mycket svagare än vågens fortskridning har vi ett imperfekt dielektrikum. Inträngningsdjupet är då stort, och materialet är delvis genomskinligt. κ r = ω c n (12.76) (iii) Om mediet är en god ledare (vid frekvensen ω) så gäller g ε ω. Detta ger n k = Ki /2, så att och elfältet blir κ i = ω c k (12.77) δ = c n ω = c ω 2 1 2 ε0 ω 2 = = K i ε0 µ 0 ω g µ 0 gω (12.85) Ẽ = Ẽ0e i(ωt κ r) (12.78) = Ẽ0e κ i r e i(ωt κr r) (12.79) = Ẽ0e kωu/c e i(ωt nωu/c) (12.80) (iv) Om mediet är en mycket god ledare, d.v.s. g = fås δ = 0 och Ẽ = Ẽ 0 e u/δ e i(ωt nωu/c) = 0, d.v.s. fältet fortplantas inte alls. En storhet som är nära besläktad med inträngningsdjupet är absorptionskoefficienten (som också kan kallas attenuationskonstanten): där u = û r. α = 2 δ (12.86) Genom att definiera inträngningsdjupet δ = 1 = c κ i kω (12.81) Denna kommer från intensiteten av fälten: I E E 2 = Ẽ0 e 2κi r = Ẽ0 e 2κ i u Ẽ0 e αu (12.87) fås Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.29 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.31 Exempel 1: Inträngningsdjupet i silver. Ẽ = Ẽ0e u/δ e i(ωt nωu/c) (12.82) = Ẽ (u)e i(ωt nωu/c) (12.83) d.v.s. en våg vars amplitud avtar i vågens fortskridningsriktning. Detta betyder ju att vågen attenueras eller dämpas i denna riktning, därav namnet inträngningsdjup. Vi har också att Inträngning i enheter av δ Relativ dämpning i procent 1 36,8 2 13,5 3 5,0 4 2,8 5 0,7 δ = 1 k c2π 1 ω 2π = 1 k c1 1 ν 2π = λ 2πk (12.84) (i) Om mediet är icke-ledande har vi g = 0, så att K i = 0 och k = 0 (jfr. ekv. 12.59). Detta betyder att elektromagnetiska vågor inte dämpas i dessa material, utan att deras inträngningsdjup är oändligt. Mediet är alltså genomskinligt eller transparent. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.30 Rent silver har en konduktivitet g = 3 10 7 Ω 1 m 1 för mikrovågsfrekvenser. För en frekvens på 10 10 Hz fås då 2 δ = µ 0 gω = 9, 2 10 5 cm (12.88) För silverytor som skall absorbera mikrovågor gäller alltså att det inte är nån skillnad om hela materialet är av silver eller om det bara har en tunn plätering (t.ex. några millimeter). Exempel 2: Inträngningsdjupet i koppar. Färg Våglängd (Å) Energi (ev) k δ (nm) Rött 7610 1,63 4,67 26 Gult 5893 2,10 2,70 35 Blått 4308 2,88 2,31 30 De optiska konstanterna är från P. B. Johnson, R. W. Christy, Phys. Rev. B 6 (1972) 4370-4379. Detta innebär alltså att nanometer-tunna metallfilmer är genomskinliga! Då tjockleken ökas ändrar färgen med tjockleken, och till slut vid några hundra nanometers tjocklek ser de ut som vanliga metaller. Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.32

Ha r a r en bild o ver en koppartunnfilm som a r deponerad pa en glasskiva. Filmen a r na gra hundra nanometer tjock pa va nstra sidan och blir tunnare och da rmed dels genomskinlig till ho ger. Notera hur a ven fa rgen a ndras! [Vladimir Touboltsev, Helsingfors Universitet 2010. Bild av Kai Nordlund.]. Fra n figuren fa s α 10 3 cm 1 = 10 1 m 1 sa att δ = 2/α 2/(10 1 m 1) = 20 m. Exempel 3: Intra ngningsdjupet i sjo vatten. Konduktiviteten a r g = 4, 3 Ω 1 m 1. Anva nd formeln ovan. Radiova gor: ν = 108 Hz ger δ = 2 cm. Synligt ljus: ν = 1014 Hz ger δ = 0, 00002 m??? Orimligt svar. Felet finns i antagandet att sjo vatten a r en god ledare med g ε ω. Faktorn ε0ω 140 Ω 1 m 1 fo r synligt ljus, vilket inte a r mycket mindre a n konduktiviteten! En noggrannare utredning kra ver att vi anva nder den fullsta ndiga definitionen av δ : JJ J I II Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.33 JJ J I II Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund 12.35 12.6. Hastighetsbegrepp Det existerar ett flertal olika hastighetsbegrepp anga ende elektromagnetisk stra lning: δ= c 2πc = kω ν s K + p 2 K 2 + (2πg/(ε0ν))2 (12.89) Fashastighet i va gens fortskridningsriktning, vf, och vf c. Fashastighet i annan riktning, vf0, vf0 c eller vf0 c. Grupphastighet Hastigheten fra n va nteva rdet av va gens position Energins transporthastighet... Da man fra gar efter en va gs eller signals hastighet bo r man ha klart fo r sig vad fo r slags hastighet man egentligen a r intresserad av. Men nu ma ste vi veta K fo r synligt ljus i sjo vatten! Denna eller alternativt absorptionskoefficienten kan vi uppskatta fra n fo ljande graf, som dock a r fo r vanligt vatten: Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund JJ J I II 12.34 Elektrodynamik, vt 2013, Kai Nordlund JJ J I II 12.36