Processbild över kvalitetsprogrammet v03 Utreda Planera Bedöma Åtgärda Utvärdera Hämta in anamnes och status Välj mätmetoder utifrån anamnes och status Diagnostisera, sätt mål och välj behandling Ge råd, instruktioner och behandla Följ upp på individoch verksamhetsnivå Anamnes Val av objektiva och subjektiva mätmetoder Diagnos och mål Checklista för råd Status Patientinstruktioner Kvalitetsprogram vid blåsstörning och scheman Kvalitetsindikatorer Kvalitetsuppföljning Utreda Planera Bedöma Åtgärda Utvärdera Hämta in anamnes och status Välj mätmetoder utifrån anamnes och status Diagnostisera, sätt mål och välj behandling Ge råd, instruktioner och behandla Följ upp på individoch verksamhetsnivå Anamnes Status Val av objektiva och subjektiva mätmetoder Diagnos och mål Checklista för råd Patientinstruktioner och scheman Kvalitetsindikatorer Kvalitetsuppföljning Använda färger Utreda Planera Bedöma Åtgärda Utvärdera Utreda Planera Bedöma Åtgärda Utvärdera ONE DAY Interact 2012
Arbetsgrupp Broddeskog, Lena, Primärvården, Västernorrland Callinggård, Kerstin, Kungsholmens stadsdelsförvaltning, Stockholms stad Engelholm, Anders, Härnösands kommun Larsson, Marita, Inkontinenscentrum, Västra Götaland Ljungqvist, Birgit, Primärvården, Södra Älvsborg Mogård, Kerstin, Uppvidinge kommun Mossberg, Anna, Swedish Medtech Sandberg, Agneta, Landstinget, Blekinge Zaar, Agneta, Hjälpmedelsinstitutet Östlund, Anita, Primärvården, Hälsingland
Innehåll 4 Inledning 5 Struktur 5 Process 5 Utreda 6 Anamnes och status 6 Objektiva mätmetoder 6 Subjektiva mätmetoder 7 Bedöma 7 Diagnos* 7 Omvårdnadsdiagnos 7 Planera 7 Mål 7 Vårdplan 8 Åtgärder 8 Uppföljning 8 Resultat 9 Utvärdera 10 Referenslitteratur
Inledning Vården har saknat ett producentneutralt kvalitetsprogram vid blåsstörning. Nikola (Nätverk Inkontinens Kommuner Landsting) har därför tagit fram ett sådant program. För att belysa kvaliteten i vården är programmet utformat utifrån struktur, process och resultat. Innehållet i programmet bygger på beprövad erfarenhet och är evidensbaserat. Programmet innehåller verktyg i form av blanketter, instruktioner och filmer. Det innehåller också Nikolas förslag på kvalitetsindikatorer för utvärdering på individ- och verksamhetsnivå. Programmet vänder sig till verksamheter inom kommun, landsting och privata vård givare som möter patienter med blåsstörning. Utifrån verksamhetens resurser kan de delar av programmet som är aktuella för verksamheten och den enskilde patienten väljas. För optimal användning av kvalitetsprogrammet bör ett vårdprogram finnas som utgångspunkt. Syftet är att öka livskvaliteten för personer med blåsstörning genom att säkra kvaliteten genom hela processen från utredning till utvärdering. Kvalitetsprogrammet finns på www.nikola.nu Där finns också en webbguide som ger ett stöd och en överblick om hur programmet ska används. Vid kopiering av blanketter och instruktioner ska Nikolas logga finnas med. Synpunkter tas gärna emot och lämnas till Agneta Zaar, Hjälpmedelsinstitutet, agneta.zaar@hi.se.
Struktur Strukturen beskriver förutsättningar för god hälso- och sjukvård, till exempel organisation, bemanning, utrustning och rutiner. För god kvalitet rekommenderas: Inkontinensutbildad sjuksköterska Teamarbete Kunskap/fortbildning/handledning Avsatt tid Lokalt vårdprogram Strukturerat omhändertagande Dokumentation Kvalitetssystem enligt SOSFS 2011:9 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete För strukturen ansvarar vårdgivare, verksamhetschef eller medicinskt ansvarig sjuksköterska. Process Processen beskriver vad som utförs i vården, när, var och hur. Här ingår utredning, bedömning, planering, åtgärder och utvärdering. För processen ansvarar inkontinensutbildad sjuksköterska. Utreda Utgå från patientens problem, behov och resurser. Utredning syftar till att definiera bakomliggande orsaker som finns till patientens blåsstörning. Etiska avgöranden är viktiga när det gäller omfattning och inriktning på utredning och åtgärd. Alla insatser måste individanpassas utifrån lokala rutiner, riktlinjer och vårdprogram.
Anamnes och status Anamnes beskriver bakgrunden till blåsstörning. En noggrann anamnes är ett viktigt instrument. Det är en subjektiv metod där patienten själv får skatta sina symtom och problem. I ett strukturerat samtal kan man få veta det mesta om patientens besvär. En dialog ger möjlighet att förtydliga frågor och information men är också ett tillfälle till observation av patienten. Status beskriver patientens nuvarande situation och omfattningen av blåsfunktionen. Välj mätmetoder utifrån anamnes och status Mätmetoder användas som indikatorer för att följa upp och utvärdera en åtgärd och är en förutsättning för att mäta kvaliteten i vården med kvalitetsindikatorer Urinmätning och läckagemätning är exempel på indikatorer vid utredning av blåsstörning. Vid individuellt utprovade toalettider används toalettschema som indikator. Objektiva mätmetoder Urinmätning Läckagemätning Dryckesmätning Avföringslista Toalettschema Aktiviteter i dagliga livet ADL Tidsmiktion Residualurin Knipförmåga Provokationstest Ev. urinprovtagning (läkarordination) Subjektiva mätmetoder Livskvalitetsbedömning Symtombedömning I-PSS
Bedöma Bedöm resultaten från de objektiva och subjektiva mätmetoderna och ställ inkontinens- och omvårdnadsdiagnos. För att kunna välja rätt åtgärd/behandling. Diagnos* Exempel på inkontinensdiagnoser: Ansträngningsinkontinens Trängningsinkontinens Blandinkontinens Överrinningsinkontinens Neurogen blåsfunktionsrubbning (Se klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem ICD-10.) Omvårdnadsdiagnos Omvårdnadsdiagnos betyder att en problembeskrivning görs utifrån de behov, problem eller risker som kan påverka patienten i det dagliga livet/omvårdnaden. Omvårdnadsdiagnosen talar om vad som ska behandlas och ska alltid följas av mål samt åtgärd(er). Planera Mål Upprätta mål. Målet ska vara ett förväntat resultat i mätbara termer. Målet ska beskriva ett framtida önskvärt tillstånd och formuleras tillsammans med patienten. Vårdplan Upprätta en vårdplan. Vårdplanen ska innehålla diagnos, mål, planering och uppföljning av åtgärder. Specificera hur, av vem och när åtgärderna ska utföras.
Åtgärder Diagnos och mål styr val av åtgärder. Planera och välj åtgärd. Anpassning av miljö, hjälpmedel Blåsträning Bäckenbottenträning Elstimulering, TENS, akupunktur Farmakologisk behandling Förskrivning av inkontinensskydd KAD Kontinenskort Lokal östrogenbehandling RIK Rådgivning/checklista Specialistremiss Toalettassistansschema * I Socialstyrelsens handböcker för handläggare 2004 Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården står att Rätten att ställa diagnos inom hälso- och sjukvårdens område är inte reglerad i någon författning. I praktiken kan dock all sjukvårds- och tandvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en skada ställa diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens. Uppföljning Uppföljning görs för att kontrollera resultatet av utförda åtgärder. De nya mätningarna jämförs med de som gjordes under utredningen. Uppföljning måste ske innan det är möjligt att utvärdera. Resultat Resultaten beskriver förbättring eller förändring av patientens hälsa och mäts med kvalitetsindikatorer. Om förväntat resultat inte uppnåtts kan det bli aktuellt med ny utredning, nya mål och nya åtgärder.
Utvärdera När patienten är färdigbehandlad görs en utvärdering på individnivå. Nikolas föreslagna kvalitetsindikator: Normaliserat eller förbättrat miktionsmönster Inget eller minskat läckage Individuellt utprovade inkontinenshjälpmedel Uppfyllt mål Kvalitetsindikatorerna på individnivå kan sammanställas till verksamhetsnivå för att regelbundet mäta kvaliteten i vården, till exempel en gång per år.
Referenslitteratur Abrams, P., Khoury S., & Wein, A.J., Editor. (1999). Incontinence 1st International Consultation on Incontinence. Plymouth: Health Puplication Lld. Almås, H. (2004). Klinisk omvårdnad del 1. Finland: WS Bookwell Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J. (2010). Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur. Andersson, P.O. & Norlén, L., red. (2003). Hålla Tätt. Stockholm: Pfizer AB. Apoteket AB. (2007). Läkemedelsboken 2007/2008. Stockholm: Apoteket AB. Burkhart, K.S. (2000). Urinary incontinence in woman: Assessment and management in primary care setting. Nurse Practitioner Forum, 11, (4), 192 204. Carnevali. D. L. (1996). Handbok i Omvårdnadsdiagnostik. Häftad. Stockholm: Liber AB. Damber, J-E. & Peeker, R. Red. (2006). Urologi. Lund: Studentlitteratur. Distriktssköterskeföreningen i Sverige. (2008). PUNKHANDBOKEN 2008 Primärvårdens Utveckling Nationell Kvalitet. Stockholm: Distriktssköterskeföreningen i Sverige. Fonda, D. (1995). Management of the incontinent older patient. International Continence Survey, Medicom. vol.5, nr 2. Foot, A.J, & Moore, K.H. (2000). An objective continence outcome measured to determine the cost effectiveness of conservative uro-gynokological treatments. Paper. International Continence Society 13:th annual meeting, Tampere, Finland. Frewen, W. (1979). Role of bladder training in the treatment of the unstable bladder in the female. Urology Clin North America, 6, 273 277. Gunnarsson, M. (2002). Pelvic floor dysfunction. Akademiska avhandling. Lund: Lunds Universitet. Hahn, I. & Myrhage, R. (1999). Bäckenbotten. Byggnad, funktion, träning. Göteborg: Ana Komp AB. Hahn, I. (1993). Pelvic floor training for genuine stress urinary incontinence. Akademisk avhandling. Göteborgs: Göteborgs universitet. Hansson, M. (2005). Inkontinensomhändertagande i äldrevård. FoU Västmanland. Hellström, L. (1994). Urinary incontinence and the use of incontinence aids in the elderly elderly. Akademisk avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet. Hellström, A-L. & Lindehall, B. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur.
Kauppila, A., Alavaikko, P., & Kujansuu, E. (1982). Detrusor instability score in the evaluation of stress urinary incontinence. Acta Obstet Gynecol Scand, 61, 137 141. Lindgren, U & Svensson, (2001). Ortopedi. Andra upplagan. Falköping: Elanders Gummessons. Lindström, A. (1999). Omvårdnad vid urin-, faeces- och tarmbesvär. Lund: Studentlitteratur. Malmberg, L., Mattiasson, A. (2005). I vått och torrt. Lund: Studentlitteratur. Malmsten, U., & Molander, U. (2005). Hur man praktiskt kan ta hand om patienter med nedre urinvägssymtom. Nordisk Geriatrik nr 2. Milsom, I. (1997). Urininkontinens hos kvinnan utredning och behandling. Hormonbehandling (Rapport, nr 39). Svensk Gynekologisk förenings Arbetsgrupp för Urogynekologi. Linköping. Samuelsson, E. (1999). Urinary incontinence and genital prolapse. A prospective population-based study. Akademisk avhandling. Uppsala: Uppsalas Universitet. Samuelsson, E. et al. (2001). Incontinence aids in Sweden: users and costs. BJU international. 88, 893 898 SBU. (2000). Behandling av urininkontinens. Rapport nr 143. Stockholm: SBU. Smittskyddsinstitutet & Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi. (2000). Referensmetodik för laboratoriediagnostik vid kliniskt bakteriologiska laboratorier. Infektionsdiagnostik, Urinvägsinfektioner/ bakteriuri, 2:a upplagan 2000, S.42 43 Socialstyrelsen. (2003). Inkontinensvården i ordinärt och särskilt boende. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2004). Vem får göra vad i hälso-och sjukvåden och tandvården? Stockholm: Socialstyrelsen. Stenzelius, K. (2005). Urine and faecal incontinence among older men and women in relation to other health complaints, quality of life and dependency. Akademisk avhandling. Lund: Lunds Universitet. STRAMA-gruppen i Skaraborg. (2006). Diagnostik och behandling av URINVÄGSINFEKTIONER. Fjärde upplagan, maj 2006. Vinsnes, A. (2000). Konsekevenser av urininkontinens sett i et folkehelsevitenskapelig perspektiv. En studie om livskvalitet hos kvinner og helsepersonells holdninger. Akademisk avhandling. Göteborg: Nordiska Hälsovårdshögskolan. WHO. (2002). International Classification of Functioning, Disability and Health, 2002 ICIDH-2. URL: http://www.who.int/icidh