Mentorprogram för AT-Läkare -ett steg mot att börja forska?

Bakgrund Slutrapport av Förbättringsprojekt Sahlgrenska universitetssjukhuset Johanna Berg, Carl Eckerström, Forskar-AT-Läkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset 2010-2013 Mentorprogram för AT-Läkare -ett steg mot att börja forska? Mentorprogram förekommer både inom privata och offentliga organisationer som ett sätt att introducera nya medarbetare och för att föra över kunskap från mer erfarna kollegor. Westlander beskrev hur idéer om mentorskap har sitt ursprung i USA men använts mer i Europa sedan de senaste decennierna. Hon definierade mentorskap som en stödjande relation mellan två individer där kunskap, färdigheter och erfarenheter delas. Skillnaden på en mentor och en lärare eller handledare beskrevs som att mentorskapet ska ge ömsesidig utveckling och vara mer personligt med fokus på adeptens frågeställningar 1. Det sägs ofta att forskande läkare börjar bli en bristvara. I ett forskningsprojekt på Harvard School of Public Health 2 undersöktes vilka faktorer som påverkar forskningsaktiviteten hos läkare från olika länder som deltog i ett 6,5-veckors intensivt utbildningsprogram inriktat på klinisk forskning 1-20 år tidigare. Ålder mindre än 40 då de gick programmet, verksamhet som allmänläkare och kursprojekt som lett till publicering var kopplat till ökade forskningsanslag. Att allmänläkarna forskade mer förklarades med att allmänläkare som är intresserade av forskning ofta är mer motiverade eftersom det inte ingick i deras STutbildning. En klinik vid ett stort amerikanskt universitetssjukhus satsade på tre strategier för att stärka sin ställning inom det akademiska området: ökade resurser med en tredjedel av kliniktiden avsatt för forskning, rekrytering av personal med forskningserfarenhet som kunde inspirera andra och mentorskap 3. Mentorprogram kunde alltså vara ett sätt att ge fler läkare att lyckas med att kombinera klinik med forskning. I en systematisk översikt undersöktes hur mentorprogram används bland läkare och läkarstudenter, vilka mål de hade och hur de kunde bli effektiva 4. Syftet är ofta karriärutveckling inom forskning, ibland för underrepresenterade grupper. Andra mål är ökat nätverk eller kompetens inom en viss specialitet. För läkare var det vanligaste upplägget en mentor per adept. Anledningen tros vara att läkare har olika frågor och mål beroende på var de befinner sig i sin kliniska utveckling så det kan vara mindre lämpligt med en större grupp. Resultaten för adepterna som kom fram i översikten var ökat självförtroende, kommunikationsförmåga, datorkunskap och att kunna hantera facklitteratur. Det nämndes att mentorprogram kan vara en del av en större forskningssatsning med forskningspraktik, statistikkurser och seminarier men att det behövs mer studier för att utvärdera effekten på längre sikt och då jämföra mellan individer som haft en mentor och dem som inte haft någon. Ett universitetssjukhus i Schweiz har tidigare prövat mentorprogram 5. Det startades då det framkommit i en enkät att unga manliga läkare fick färre karriärerbjudande än kvinnliga. Ett program med 40 unga läkare av båda könen från olika kliniker startades. Deltagarna hade i genomsnitt arbetat 4,5 år efter läkarexamen. En mentor utsågs för en grupp av 3-6 läkare. Fler kvinnor än män var intresserade av att delta. Mentormöten hölls varannan månad under lunchtid eller på kvällen på sjukhuset. De varade 1,5-2 timmar. Innan projektet startade hade fler manliga än kvinnliga läkare bestämt vilka karriärmål de hade. Utvärderingen visade efter ett år att främst de kvinnliga adepterna hade blivit mer säkra på sina karriärmål, några adepter hade valt att satsa på forskning och många hade kunnat komma framåt i sin karriär, både kliniskt och forskningsmässigt genom konkreta steg. För mentorerna innebar projektet möjlighet att reflektera över egna karriärmål och att kunna ge professionella råd. Efter projektet utarbetades en modell för viktiga faktorer för deltagare i ett mentorprogram.

I en äldre studie där det fokuserades på kvinnor verksamma inom medicinska fakulteter i USA visades att tillgång till en mentor ledde till ökad publicering i vetenskapliga tidskrifter, mer forskningstid och högre karriärstillfredställelse jämfört med att inte ha en mentor 6. I samband med AT-läkarnas utbildningsdag 2011-11-08 utdelades en enkät till närvarande AT-läkare med avsikt att undersöka deras forskningsintresse. Av resultatet visade det sig att det fanns ett stort forskningsintresse i gruppen men att förhållandevis få AT-läkare hade tagit steget från att vara intresserad till att faktiskt börja forska. Skälen som angavs var flera men många återkom till att man inte visste hur man skulle ta första steget. Kontakter vi själva har haft inom gruppen förstärker detta intryck. Vi bestämde oss för att inom ramen för ett förbättringsprojekt undersöka om personlig kontakt mellan en forskningsintresserad ATläkare och en erfaren forskare kunde sänka tröskeln för den forskningsintresserade ATläkaren att påbörja ett forskningsprojekt. AT-läkaren skulle fungera som adept och den erfarna forskaren som mentor. Eftersom orsaken till att AT-läkaren inte börjat forska kan variera bestämde vi oss för att bara formulera ett övergripande syfte: att skapa kontakt mellan forskningsintresserade AT-läkare och erfaren forskare. Specifika syften med mentorprogrammet kunde variera från person till person. Det kunde sträcka sig från att få information om vad det innebär att forska till mer handfasta råd kring hur man går tillväga för att bli doktorand. Den specifika målsättningen formulerades av adepten och mentorn under mentorträffarna. Material och metoder En litteraturgenomgång gjordes på Pubmed kring ämnet mentorskap i arbetslivet för att se vad som gjorts tidigare. Sökorden som användes var mentorship, program, research och physicians. För att utforska hur det här projektet skulle genomföras fick alla AT-läkare som deltog under en utbildningsdag besvara en enkät (bilaga 2). Enkätens syfte var både att planera mentorprogrammet utifrån AT-läkarnas önskemål och att hitta lämpliga adepter. ATläkarna fick rangordna de forskningsområden de var mest intresserade av eftersom vi antog att det skulle vara mest givande att ha en mentor inom de områden de var mest intresserade av. Kontakt togs sedan med disputerade forskare inom Sahlgrenska akademin och Högskolan för folkhälsovetenskap som var aktiva inom de områden AT-läkarna angett. Ett välkomstbrev skickades ut till alla deltagare (bilaga 3) tillsammans med en bok 7 om mentorskap att använda som handbok. Mentorskapets metod var att föra en dialog. Varje adept och mentor träffades regelbundet ca en gång per månad under ca 1 timma under mentorskapsperioden som pågick från februari 2012 fram till juni 2012. Adepterna förberedde alla samtal med mentorn och valde vad samtalen skulle handla om. Adepterna beskrev sina personliga mål med mentorprogrammet för mentorn. Mentorn roll var att stödja och följa, leda och råda och att gå bredvid eller bakom, inte före. För såväl adept som mentor skulle tystnadsplikt och sekretess gälla. Under projektperioden genomfördes en inspirationsföreläsning med läkaren Henrik Zetterberg som kombinerar forskning och klinik. Projektet utvärderades genom telefonintervjuer och mailenkäter genom ett formulär (bilaga 4). Resultat Projektet startade med att en enkät delades ut under en utbildningsdag. Av de 39 närvarande AT-läkarna svarade 17 (44%) på enkäten. Nio var intresserade av att delta i projektet. Tre av dessa exkluderades eftersom de redan hade stor erfarenhet av forskning eller var i slutet av sin AT. En beslutade sig senare för att tidpunkten inte var rätt just då. Fem deltagare återstod som samtliga var kvinnor. I enkäten uppgav de blivande adepterna bland annat följande

förväntningar på mentorprogrammet: en givande ingång till forskning, hjälp att hitta en bra grupp, hur man kan påbörja ett projekt, ha en erfaren person att vända sig till med funderingar och frågor, någon som gått samma väg och vet gången, tredje-personsperspektiv på forskningssituation, tips och råd ang. kombinering av forskning/klinik, råd om karriärvägar, strategier, förhållningssätt, hur få ihop klinik, forskning och privatliv, bollplank, tillgång till mentorns erfarenhet. Forskningsområden som intresserade deltagarna var internationell barnhälsa, sjukvårdsekonomi, epidemiologi, beroendeframkallande läkemedel inom primärvård och slutenvård, neurovetenskap, allmänmedicin, stressmedicin, klinisk forskning samt prevention och livsstilsförändringar. Svarsfrekvens Intresse av att delta i ett mentorskapsprogram 45 40 Antal AT-Läkare 35 30 25 20 15 10 7 41% 1 6% 9 53% Ja Kanske Nej 5 0 Svarande Totalt Mentorprogrammet pågick i fem månader. I utvärderingsenkäten efter projektet avslutats framkom att deltagarnas förväntningar uppfyllts i hög grad och att mötena hållit hög kvalitet. De flesta var nöjda med att ha deltagit i projektet och 80% önskade en fortsättning. De viktigaste faktorerna för att börja forska menade deltagarna var tid, löneutveckling, tydlig finansiering av projektet, rätt timing, logistik och framtidsplanering samt att ha definierat sitt intresse. Andra åsikter som framkom var att adepten bör avgöra vad som ska diskuteras, Mentorskapet ska ske individualiserat, utvärdering bör ske kort tid efter projektet genomförts och för adepten är det viktigt att läsa in sig på olika områden är bra för att veta vilket ämne som kan vara intressant att forska inom. I vilken grad uppfyllde mentorn dina förväntningar 1-10 (spann) 7,3 (6-8) Mötenas kvalitet avseende professionell utveckling 1-10 (spann) 7 (6-9) Mötenas kvalitet avseende personlig utveckling 1-10 (spann) 7 (5-9) Adepter Mentorer Sammanfattande bedömning av projektet 1-10 (spann) 8,3 (6-10) 6,7 (6-7)

Slutsatser och konsekvenser för verksamheten Det övergripande syftet att öka AT-läkares intresse för forskning och skapa kontakter med erfarna forskare uppfylldes. Flera planerade att starta projekt. Det var intressant att alla deltagare var kvinnor. En studie visade att kvinnor i lägre grad planerat för sin karriär och därför har större intresse av ett strukturerat program för professionell utveckling 5. Lärdomar vi drar efter att ha genomfört projektet är att designa, administrera och utvärdera enkäter. Vi har även fått erfarenhet av den svåra uppgiften att matcha rätt mentor med rätt adept. Vi har tagit kontakt med föreläsare och arrangerat en föreläsning med de praktiska utmaningar det innebär. Om vi skulle göra om projektet skulle vi satsa på en snabb återkoppling hos deltagarna när projektet nyligen genomförts. I de verksamheter som både AT-läkare och mentorer verkar är framförhållning centralt vilket innebär att introduktionsmöte, inspirationsföreläsning och andra träffar måste planeras in minst 6 månader innan. Vid en introduktion ska information om projektet och dess syfte göras tydligt. Mentorprogram kan vara tidskrävande för de inblandade men få stora effekter för enskilda. Organisationen kring ett liknande projekt skulle kunna ordna aktiviteter knutna till projektet som kan engagera fler personer än adepterna för att det ska få ökad nytta för fler. Vi tycker att det är viktigt att inspirera och möjliggöra forskning bland unga läkare på ett Universitetssjukhus. En så stor verksamhet har en unik möjlighet att skapa nätverk mellan etablerade forskare och personal intresserade av forskning. Aktuella forskningsprojekt behöver bli mer synliga för personer verksamma på SU. I slutändan är det dock hårda faktorer som tid, ekonomiska medel och tydliga karriärvägar som leder till ökad forskning. Referenser 1. Westlander G. Mentorskap till stöd och inspiration i dagens Sverige. Arbetsmarknad & Arbetsliv. 2008;årg 14(nr 4):s.63-73. 2. Goldhamer ME, Cohen AP, Bates DW, et al. Protecting an endangered species: training physicians to conduct clinical research. Acad Med. Apr 2009;84(4):439-445. 3. Howell E, Kravet S, Kisuule F, Wright SM. An innovative approach to supporting hospitalist physicians towards academic success. J Hosp Med. Jul 2008;3(4):314-318. 4. Buddeberg-Fischer B, Herta KD. Formal mentoring programmes for medical students and doctors--a review of the Medline literature. Med Teach. May 2006;28(3):248-257. 5. Buddeberg-Fischer B, Vetsch E, Mattanza G. Career support in medicine - experiences with a mentoring program for junior physicians at a university hospital. Psychosoc Med. 2004;1:Doc04. 6. Levinson W, Kaufman K, Clark B, Tolle SW. Mentors and role models for women in academic medicine. West J Med. Apr 1991;154(4):423-426. 7. Hultman J SL. Mentorn- En praktisk vägledning. Vol 2: Natur & Kultur; 2005. Bilagor 1. Handlingsplan Förbättringsprojekt 2. Enkät till AT-läkare 3. Inbjudan till deltagare 4. Telefonintervju för utvärdering av förbättringsprojekt - mentorskap.

Bilaga 1 Handlingsplan förbättringsarbete AT Namn: Johanna Berg, Carl Eckerström Arbetsgrupp: FATSU Titel förbättringsprojekt: Mentorprogram för AT-Läkare MÅL Utveckla forskningsintresse hos icke-forskande AT-läkare VAD SKA GÖRAS Delaktivitet/åtgärder Mentorskapsprogram för icke-forskande ATläkare intresserade av forskning 1. Identifiera intresserade AT-läkare som inte forskar genom enkät och/eller kontakt på utbildningsdag. 2. Identifiera intresserade mentorer bland forskar-at-läkare samt före detta forskar- AT-läkare. 3. Ta fram inspirationsföreläsning om forskning tillsammans med senior forskare. 4. Ta fram ett förslag på mentorskapsprogram avseende innehåll, struktur och omfattning tillsammans med senior forskare 5. Matchning av ett mindre antal intresserade AT-Läkare- ca 5-10 st. med lämpliga mentorer som ett pilotprojekt. 6. Utvärdering efter ca 6 mån med exempelvis strukturerad telefonintervju av deltagande AT-läkare. VEM ansvarar PÅBÖRJAS KLART UPPFÖLJNING Tidpunkt/metod Johanna Berg 2011-01-01 2012-01-01 Utbildningsdag februari 2012

Bilaga 2 Enkät till AT-Läkarna Är du intresserad av medicinsk forskning? Har du ett pågående forskningsprojekt? Ja/Nej Planerar du att ägna dig åt forskning någon gång i framtiden? Skulle du vara intresserad av att delta i ett mentorskapsprogram där du få möjlighet att möta en äldre kollega som kombinerar forskning med kliniskt arbete? Vilka egenskaper skulle du efterfråga hos en mentor? (kön, typ av forskning, hur långt personen kommit i sin forskning etc.) Är du intresserad av något specifikt forskningsområde? Hur ofta skulle du ha möjlighet att ha ett möte med din mentor? I vilken form skulle dessa mentorträffar hållas? Hur lång tid? Lunch? Eftermiddag? Hur ofta? Vad hoppas du kunna uppnå tillsammans med en mentor? Vad har du för uppfattning om forskning etc. (ev. en fråga till blivande adepter).

Bilaga 3- Inbjudan till deltagare Mentorprogram för forskningsintresserade AT-läkare Vi är två forskande AT-läkare som inom ramen för förbättringsarbete under AT ska starta ett mentorprogram för forskningsintresserade AT-läkare. I detta program kommer en AT-läkare paras ihop med en mentor med forskningserfarenhet. Det övergripande syftet med mentorprogrammet är att skapa kontakt mellan forskningsintresserade ATläkare och erfaren forskare. Specifika syften med mentorprogrammet kan variera från person till person. Det kan sträcka sig från att få information om vad det innebär att forska till mer handfasta råd kring hur man går tillväga för att bli doktorand. Den specifika målsättningen formuleras av adepten och mentorn under mentorträffarna. Mentorskapets metod är att föra en dialog. Adept och mentor träffas regelbundet ca en gång per månad under ca 1 timma under mentorskapsperioden som pågår från februari 2012 fram till juni 2012. Adepten förbereder alla samtal med mentorn och väljer vad samtalen ska handla om. Adepten beskriver sina personliga mål med mentorprogrammet för mentorn. Mentorn stödjer och följer, leder och råder och går bredvid eller bakom, inte före. För såväl adept som mentor gäller tystnadsplikt och sekretess. I en enkät har de blivande adepterna bland annat angett följande förväntningar på mentorprogrammet: en givande ingång till forskning, hjälp att hitta en bra grupp, hur man kan påbörja ett projekt, ha en erfaren person att vända sig till med funderingar och frågor, någon som gått samma väg och vet gången, tredjepersonsperspektiv på forskningssituation, tips och råd ang. kombinering av forskning/klinik, råd om karriärvägar, strategier, förhållningssätt, hur få ihop klinik, forskning och privatliv, bollplank, tillgång till mentorns erfarenhet. Mentorn kommer att få en bok (Mentorn- En praktisk vägledning, Hultman och Sobel) om mentorskap vid projektets början för att kunna använda som referensverk. Förhoppningen är att mentorprogrammet ska underlätta för AT-läkaren att gå från att vara forskningsintresserad till att börja forska. Bästa hälsningar! Johanna Berg johanna.berg@vgregion.se Carl Eckerström carl.eckerstrom@vgregion.se

Bilaga 4- Telefonintervju för utvärdering av förbättringsprojekt - mentorskap. 1. Hur många möten har ni haft? 2. Ungerfärlig mötestid? 3. Svårighet att hitta ämnen att diskutera? j/n 4. I vilken grad uppfyllde mentorn dina förväntningar? 1-10 5. Mötenas kvalitet avseende professionell utveckling? 1-10 6. Mötenas kvalitet avseende personlig utveckling? 1-10 7. Hur har projektet påverkat ditt forskningsintresse? Minskat/oförändrat/ökat 8. Har projektet hjälpt att gå från intresse till att börja forska? j/n 9. Vad ser du för hinder att börja forska? 10. Är det något som saknats i projektet? 11. Är det något du lärt dig som du vill förmedla? 12. Sammanfattande bedömning av mentorskapsprojektet 1-10