Förord På andra raden i Växjö kommuns mångfaldsprogram 2010-2014, Olikheter som berikar, kan man läsa att makt och inflytande ska delas rättvist i alla delar av samhällslivet. Det är i grunden givetvis en rättvisefråga, men det är också en viktig fråga eftersom det på flera sätt är en resurs att ta tillvara för politiker på vilken nivå det än gäller. I mångfaldsprogrammet utgör barn och ungdomar en särskild grupp när det gäller inflytande och delaktighet i skola och vardag. Föreliggande text är tänkt att på ett antal olika sätt belysa och beskriva hur ungdomar upplever skola och vardag i Växjö kommun. Vad är bra? Vad är inte fullt så bra? Vad kan bli bättre? På flera områden visar det sig att ungdomarna årskurs 8 och gymnasiets årskurs 3 är välmående, att skola och vardag på det stora hela fungerar bra. Det innebär å andra sidan inte att saker och ting inte kan bli ännu bättre, att vi gemensamt måste fortsätta att arbeta för ungas skola och vardag. Nu och framöver! Rapporten är tänkt att fungera som ett instrument och underlag att arbeta vidare med för att förbättra sådant som i dag inte är fullt så bra, men också för att göra bra saker ännu bättre. Slutligen, ett stort TACK till alla som deltagit i undersökningen! Växjö, 2010-06-12, Daniel Larsson Utredare Institutionen för samhällsvetenskaper Linnéuniversitetet
Lupp men vad granskas? I synonymordlistan likställs ordet lupp med förstoringsglas. Vi skulle alltså kunna säga att det är något som indikerar närmare granskning eller något i stil därmed. Den lupp som avses i denna text kan på ett sätt också ses som en form av närmare granskning och det som granskas är Lokal uppföljning av ungdoms politiken, eller kort sagt: Lupp. Lupp är en nationell under- sökning som genomförs av Ungdomsstyrelsen. Varje kommun i landet bjuds årligen in att delta i denna ungdomsundersökning som genomförs med hjälp av åk 8 på grundskolan och åk 3 på gymnasiet. 2009 var Växjö kommun en av 42 kommuner som deltog i Luppen och detta var inte första gången kommunen deltog. Vid två tidigare tillfällen har Växjö kommun varit med i samma typ av undersökning, nämligen 2003 och 2006. Resultatet av Luppen ska utgöra underlag för tjänstemän och politiker i arbetet med de ungdomspolitiska målen och det gör man med hjälp av fokus på skola, fritid, politik, samhälle och inflytande, trygghet, hälsa, arbete och framtid. Den nationella ungdomspolitikens mål är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till makt och verklig tillgång till välfärd. / / För att ungdomar ska kunna ha verklig tillgång till makt är det viktigt att de har inflytande över såväl samhället i stort som över sin närmiljö i skolan, bostads- området, föreningslivet och arbetet. Verklig tillgång till välfärd innebär god materiell levnadsstandard, god fysisk och psykisk hälsa samt att inte behöva bli utsatt för kränkningar och brott. /www.ungdomsstyrelsen.se Citatet ovan speglar huvuddragen i den ungdomspolitiska tanken och denna rapport, som är en förkortad version av Likheter och skillnader i inflytande och deltagande bland ungdomar i Växjö kommun 2009, är tänkt att fokusera kring delar av detta. Skola & vardag Ungdomar tillbringar stor del av sin tid i skolan. Därför är det också viktigt att de trivs och känner sig trygga i det som faktiskt är en stor del av deras vardag. Hur upplevs då denna vardag? Svaren på den frågan kan givetvis fördelas i lika många som det finns elever, men ungefär tre fjärdedelar av åttondeklassarna menar att det är bra stämning i skolan. Låter vi göra jämförelser mellan olika bostadsområden och olika skolor så skiftar svaren något, men det säger likväl något om genomsnittet bland åttondeklassarna. Gymnasieeleverna tycker i väldigt hög utsträckning också att det är bra stämning i skolan, även om andelen skolkande elever är större på gymnasiet än på - En majoritet av eleverna i gymnasiets årskurs 3 och grundskolans årskurs 8 anser att stämningen i skolan är bra. - Gymnasieelever årskurs 3 skolkar något mer än grundskoleelever årskurs 8. - Växjöelever i gymnasiets årskurs 3, liksom grund- skolans årskurs åtta, skolkar generellt sett mer än genomsnittet i de övriga undersökningskommunerna.
grundskolan. Just när det gäller andelen skolkande så är den högre i Växjö kommun, både i grundskolans årskurs åtta och i gymnasiets årskurs tre, än vad den är i jämförelse med de andra undersökningskommunerna. Eleverna fick också svara på ett antal påståenden om sin skola, t.ex. om hur de upplever skolmiljön. 53 procent av killarna och 60 procent av tjejerna i årskurs 8 upplever skolmiljön som bra. Motsvarande siffror i gymnasiets årskurs 3 är bland både killar och tjejer 77 procent. Att behandla varandra med respekt är också viktigt för en fungerande skola. Ungefär en femtedel av såväl killar som tjejer i årskurs 8 menar att elever och lärare inte bemöter varandra med respekt. Motsvarande andelar i gymnasiets årskurs tre är knappt en tiondel. Sexuella trakasserier förekommer dessvärre i flera sammanhang varav skolan kan vara ett. 14 procent av tjejerna och 21 procent av killarna i årskurs 8 menar att det är ett problem i skolan. I gymnasiets årskurs 3 är det endast fem procent av tjejerna och åtta procent av killarna som upplever det som ett problem, alltså en påtaglig skillnad. Främlingsfientlighet är likaså ett vanligt problem på flera platser, bl.a. i skolan. I årskurs 8 är det 18 procent av tjejerna och 26 procent av killarna som anser att främlingsfientligheten är ett problem. Motsvarande siffror på gymnasiet är dessbättre lägre, åtta respektive 13 procent. Likaså är mobbning ett ofta förekommande problem. I Växjö kommun upplever drygt en fjärdedel av både tjejer och killar i årskurs 8 att det är ett problem i skolan medan endast var femtonde elev menar detsamma på gymnasiet. Diagram 1a Vad får eleverna vara med och bestämma om? - De flesta upplever skol- miljön som bra, i synnerhet gäller det gymnasisterna. - En fjärdedel av åttorna och en tiondel av gymnasisterna i årskurs 3 menar att lärare och elever inte behandlar varandra med respekt. - Sexuella trakasserier är vanligare i grundskolan än på gymnasiet. - Detsamma gäller för främlingsfientlighet och mobbning det är betydligt vanligare på grundskolan än på gymnasiet.
Eftersom så mycket tid tillbringas i skolan är det viktigt att eleverna känner sig delaktiga i det som utgör deras vardag. Frågan är då hur elevernas möjligheter att påverka ser ut, eller kort sagt: vad får de vara med och bestämma om? Frågan ställdes till såväl åttondeklassare på grundskolan som tredjeklassare på gymnasiet och svaren är lite olika beroende på kille eller tjej. Generellt upplever killarna i åk 8 att de får vara med och bestämma i högre grad än vad tjejerna gör. Av de sex olika bestämmandeområdena som granskats är skillnaden aldrig mindre än tio procentenheter. Störst är skillnaden i hur man upplever bestämmandet över vilka böcker eller vilka övriga läromedel man får vara med och bestämma om. Nästan 30 procent av killarna upplever att de får vara med och bestämma vilka böcker/läromedel som ska användas i undervisningen medan motsvarande andel bland tjejerna endast är drygt tio procent. Arbetssättet är det de flesta anser sig få vara med och bestämma om och det gäller såväl killar som tjejer även om andelen killar är större. Att få vara med och bestämma är en sak, men att vilja vara med och bestämma en annan. Därför ställdes också en fråga om vad eleverna vill vara med och bestämma om. Diagram 1b Vad vill eleverna vara med och bestämma om? - Viljan att vara med och bestämma är betydligt större än vad eleverna anser sig få vara med och bestämma om. - Killarna upplever något oftare att de får vara med och bestämma medan tjejerna något oftare vill vara med och bestämma. - Såväl möjligheterna att få vara med och bestämma som viljan att göra det är större bland gymnasie- elever. Diagram 1b ovan visar att det dels är en skillnad mellan vad man får vara med och bestämma om och vad man faktiskt vill vara med och bestämma om, men det visar också på att det finns vissa skillnader mellan killar och tjejer vad gäller dessa uppfattningar. Överlag är det i något högre grad tjejerna som vill vara med och
bestämma i skolan. På flera sätt liknar diagram 1a och 1b varandra, det är t.ex. arbetssättet som man både får och vill vara med mest och bestämma om, liksom böcker/ läromedel är det man får och vill vara med minst och bestämma om. Däremot är det stora skillnader i hur man upplever möjligheterna att bestämma och vad man vill vara med och bestämma. Överlag får man inte vara med och bestämma lika mycket som man vill vara med och bestämma. När vi kommer till att diskutera medbestämmandefrågan bland gymnasieeleverna är det betydligt fler som anser sig få bestämma i skolan än vad det är bland högstadieeleverna. Uppfattningarna skiljer sig inte heller lika mycket mellan killar och tjejer som det bland högstadie- ungdomarna vilket också kan noteras av diagram 1c. Diagram 1c Vad får eleverna vara med och bestämma om? I likhet med uppfattningen bland högstadieeleverna är det också så bland gymnasieeleverna att arbetssätten är det de upplever sig får vara med mest och bestämma om. Där finns också den största skillnaden förutom när det gäller schema mellan killar och tjejer. Frånsett nyss nämnda staplar är det påfallande hur lika i uppfattning killarna och tjejerna är. När det exempelvis gäller prov är såväl killar som tjejer helt överens om i vilken grad de får vara delaktiga och ha möjlighet att påverka. I övrigt finns alltså endast små skillnader.
Diagram 1d Vad vill eleverna vara med och bestämma om? Liksom bland grundskoleelever är viljan att påverka större än möjligheten att få göra det även bland gymnasieelever. Det gäller framförallt tjejerna. Inflytande Enligt Växjö kommuns mångfaldsprogram 2010-2014 är öppenhet och dialog ledord. Ett aktivt elevdeltagande är en bra grogrund för en levande demokrati. På ett sätt kan vi säga att vi berört delar av dessa ledord under föregående rubrik, men att det givetvis finns fler sätt att mäta delaktighet och deltagande. Ett sätt är att vidga begreppen till att beröra inte bara skolan utan även det kringliggande samhället. Diagram 2 Möjligheter att föra fram åsikter
Det låter sig relativt enkelt göras, t.ex. genom frågan vilka möjligheter har ungdomar att föra fram sina åsikter på ett mer generellt plan? Det diagram 2 visar är de elever som svarat mycket eller ganska stora möjligheter till att föra fram sina åsikter. Att döma av resultatet är det förhållandevis få som visar någon större tilltro till att kunna påverka kommunpolitikerna. Det finns inga stora skillnader mellan årskurs 8 i grundskolan och årskurs 3 på gymnasiet, men däremot är det i båda elevgrupperna killarna som i högre grad anser sig kunna föra fram sina åsikter. Mest tydligt är det bland åttondeklassarna. Om vi för en stund synar resultatet lite mer noggrant och ställer oss frågan varför visar det sig att sex av tio faktiskt inte vill vara med och påverka kommunpolitiken. Borrar vi ännu djupare och återigen ställer fråga varför så är det framförallt tre huvudsakliga svar som kan skönjas. Drygt hälften av eleverna menar t.ex. att de inte är tillräckligt intresserade. Ungefär en tredjedel säger att de kan för lite om hur jag ska göra och nästan en tredjedel menar att de inte tror det spelar någon roll. - Ungdomar visar generellt att de upplever möjlig- heterna att föra fram sina åsikter som väldigt små. - Sex av tio säger sig inte vilja vara med och påverka kommunpolitiken. - Anledningar till detta är att de inte är tillräckligt intresserade att de kan för lite samt att de inte tror det spelar någon roll. Jämställdhet och trygghet Jämställdhet liksom trygghet är två begrepp som används som mått på goda levnadsvillkor, i form av dels uppväxt och personlig utveckling, dels lika makt och inflytande mellan kvinnor och män. Orättvis behandling kan på ett sätt sägas vara något som både går att koppla till trygghet och jämställdhet.
Diagram 3 Orättvis behandling Skillnaderna mellan åttondeklassarna och tredjeklassarna på gymnasiet är väldigt små. Diagrammet visar hur stor andel av eleverna som en eller flera gånger under det senaste halvåret upplevt sig så orättvist behandlade att de känt sig kränkta. Det rör sig om närmare hälften och är något vanligare bland tjejer än bland killar. Andelen som vid upprepade tillfällen känt sig kränkte är förhållandevis få mellan sex och elva procent men i samma stund också något större bland åttondeklassarna. Orsakerna till orättvis behandling kan givetvis vara flera, men kan delvis förklaras utifrån några områden. - Det finns i princip inga skillnader i upplevelser av orättvis behandling vid en jämförelse mellan åttonde- klassare och gymnasieelever årskurs tre. - Väldigt många ungdomar kan inte peka på vari den orättvisa behandlingen består. - Andra elever och skolans personal är grupper som upplevs vara vållande till den orättvisa behandlingen. - Flera ungdomar känner sig otrygga. Det gäller i synnerhet på platser som buss, tåg, t-bana liksom utomhus under kvällstid i det egna bostadsområdet, men även på discon och fritidsgårdar. En för- hållandevis liten grupp, men som är värd att notera är de två, tre procent som upplever sig otrygga i hemmet. Diagram 4a Orsaker till orättvis behandling En relativt stor andel ungefär tre fjärdedelar av de orättvist behandlade åttondeklassarna vet inte varför de blir det. Flera ger även uttryck för att bli orättvist behandlade p.g.a. sitt utseende, vilket framförallt gäller killarna. Kön, ålder och etnicitet (beskrivet som
utländsk bakgrund/hudfärg) är andra anledningar till upplevd orättvis behandling bland åttondeklassarna. Förhållandevis många uppger också annat som skäl till orättvis behandling. Diagram 4b Orsaker till orättvis behandling Liksom bland grundskoleeleverna har gymnasieeleverna svårt att sätta fingret på vad som orsakar den orättvisa behandlingen. En tredjedel av killarna säger t.ex. att de inte vet varför. Inte fullt lika många menar att utseendet är orsak till den orättvisa behandlingen. Störst skillnad i mönster mellan grundskolans årskurs 8 och gymnasiets årskurs 3 återfinns i den grupp som hävdar etnicitet som orsak till orättvis behandling. Färre tjejer och samtidigt fler killar än i årskurs 8 menar att deras utländska bakgrund/hudfärg är orsak till den orättvisa behandlingen. Andra elever är den grupp som i första hand är de som står för den orättvisa behandlingen i årskurs 8. Mellan 30 och 40 procent av de elever som känner sig orättvist behandlade gör det p.g.a. andra elever. Skolans personal utgör en ungefär lika stor andel, mellan 30-40 procent. När det gäller alternativet någon annan i min familj är det framförallt tjejerna som upplever sig orättvist behandlade. 25 procent av tjejerna i årskurs 8 som upplever sig såsom orättvist behandlade gör det via någon familjemedlem. Motsvarande andel bland killarna är tio procent. Bland gymnasieungdomarna är det framförallt skolans personal som upplevs som orsak till den orättvisa behandlingen (ca 40 procent), medan andra elever kommer först på andra plats (drygt 20 procent) och därefter någon i min familj (knappt 20 procent). Orättvis behandling är, som vi kunnat se, inte all-
tid lätt att sätta fingret på. Det kan vara baserat på faktiska upplevelser, t.ex. rasistiska påhopp, men det kan även baseras på en känsla och som av just den anledningen är svår att påvisa. Därför är det viktigt att ha förståelse för att det är upplevelsen som måste stå i centrum. Om någon upplever sig som orättvist behandlad måste han/hon givetvis tas på största allvar. Trygghet, som nämnts tidigare, kan också vara svårt att definiera, men genom att ringa in ett antal olika (fysiska) fält ges åtminstone viss möjlighet att kartlägga var och i vilken grad trygghet, eller kanske snarare brist på trygghet, finns och var man bör sätt in insatser. Diagram 5a Här känner jag mig inte trygg Bland åttondeklassarna är det framförallt på buss, tåg, t-bana eller motsvarande som man känner otrygghet och det gäller i första hand tjejerna. Generellt sett är det just tjejerna som i högre grad upplever otrygghet. De sex staplarna ovan åskådliggör de platser där otryggheten växer sig som störst. Värt att notera är att tio procent av tjejerna känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde på dagtid. Likaledes är det intressant att sex procent av tjejerna känner sig otrygga i klassrummet. Disco är också en plats där ett visst mått av otrygghet finns bland såväl killar som bland tjejer.
Diagram 5b Här känner jag mig inte trygg Mönstret ser annorlunda ut vid en jämförelse med årskurs 3 på gymnasiet. Vissa staplar visar större skillnader mellan killar och tjejer medan andra visar mindre. Rädslan att vistas utomhus i det egna bostads- området under kvällstid är betydligt större bland tjejer än bland killar och nästan samma förhållande gäller allmänna färdmedel som buss, tåg och tunnelbana. Killarna visar däremot större otrygghet på såväl disco etc som fritidsgårdar eller motsvarande. Killarna visar också något större otrygghet i hemmet. Noteras bör också att det finns en liten grupp som upplever otrygghet i hemmet. Hälsa Inflytande, jämställdhet liksom trygghet kan samtliga härledas till hälsobegreppet. Känslan av t.ex. otrygghet leder sannolikt till ett sämre hälsoläge än om omvända förhållandet råder. Studier visar att hälsoläget bland Sveriges barn och unga är förhållandevis bra. En orsak till det är god fysisk hälsa, men samtidigt pekar Barnombudsmannen 2009 på tecken som tyder på det motsatta. Exempelvis har sömnproblem och stress ökat och det gäller i första hand unga tjejer.
Diagram 6 Allmänt hälsotillstånd - Luppen visar att ungdomars allmänna hälsotillstånd är relativt bra. - Samtidigt är det uppenbart att flera av ungdomarna upplever återkommande besvär som t.ex. trötthet, stress och sömnsvårigheter. - Ohälsan är något tydligare bland gymnasiestudenterna. - Tjejer mår överlag sämre än killar. Det allmänna hälsotillståndet är tämligen oförändrat över tid, staplarna ser ungefär likadana ut i årskurs 8 som i årskurs 3 på gymnasiet. Diagrammet visar andelen ungdomar som svarat att de mår mycket bra eller ganska bra. Tjejerna mår överlag sämre än killarna. Skattningen av den egna hälsan är intressant. 64 procent av killarna i årskurs 8 och 57 procent av killarna i årskurs 3 på gymnasiet menar att de inte är sjuka lika ofta som andra. Motsvarande andelar bland tjejerna är 45 respektive 39 procent. Diagram 7a Besvär som visar sig varje dag eller flera gånger i veckan Nedbrutet på ett antal olika besvär är det ännu tydligare att tjejerna har hälsoproblem i högre utsträckning än killarna (diagrammet gäller årskurs 8). De är tröttare, känner sig mer stressade, sover sämre och har oftare huvudvärk och ont i magen.
Diagram 7b Besvär som visar sig varje dag eller flera gånger i veckan I flera fall är skillnaderna mellan killar och tjejer ännu tydligare i gymnasiets årskurs 3 där t.ex. andelen tjejer som känner sig stressade är dubbelt såg stor som andelen killar. Liknande förhållanden gäller huvudvärk liksom ont i magen. Av de båda diagrammen 7 ovan är det uppenbart att ungdomars hälsa är något som måste belysas och som man bör föra en fortlöpande diskussion kring. Att exempelvis nästan åtta av tio tjejer känner sig trötta under dagtid eller att nära sju av tio upplever sig stressade påverkar såväl det allmänna hälsotillståndet som prestation. Framtid Eleverna i såväl årskurs 8 som årskurs 3 på gymnasiet målar upp en ljus framtidsbild. Endast ett par procent visar en mer negativ bild. Bland killar och tjejer i årskurs åtta är det nästa fyra av tio som ämnar studera vidare på universitet eller högskola. I gymnasiets årskurs 3 skiljer det sig mer åt även om betydligt fler tänker sig universitets- eller högskolestudier. Nästan sju av tio tjejer och drygt fem av tio killar tänker sig studera vidare på universitet eller högskola. - Ungdomarna ser ljust på framtiden! - Fyra av tio åttondeklassare tänker sig studier på akademisk nivå. Bland gymnasisterna är den siffran ännu högre och det är framförallt tjejerna som tänker sig sin studieframtid inom universitets-/högskole- världen.
Slutord Ja, mycket av det som framkommit är positivt, men det innebär såklart inte att det inte finns saker att arbeta vidare med, saker som kan förbättras ytterligare för att barn och ungdomar i Växjö kommun ska ges en ännu drägligare tillvaro. Mångfaldsarbetet med barn och ungdomar i Växjö kommun kommer att fortgå. Det enskilda barnets lika värde ska respekteras i frågor som berör barn. Konsekvenser för barn ska analyseras inom alla områden där barn är berörda. Barn ska bemötas som kompetenta individer. De ska respekteras och vara delaktiga i beslut som berör dem. Det strategiska arbetet ska förstärkas genom att använda barnkonventionen. Därför finns det goda förhoppningar om att barn och ungdomar i Växjö kommun kommer att få ännu bättre levnadsvillkor än vad som är fallet i dag.