Samverkan kring ungdomar med Asperger syndrom

Samverkan kring ungdomar med Asperger syndrom inom socialtjänsten i Stockholms län 2007 Barnuppdraget 2006-2008 Publiceringsdatum 27 februari 2008 Granskningsperiod År 2007 Diarienummer 7011-08-4672 Kontaktpersoner Margaretha Addén Mårtensson 08-785 42 01 margaretha.adden. martensson@ab.lst.se Annki Hägglund 08-785 40 71 annki.hagglund@ab.lst.se Denna publikation finns endast i elektronisk form. Resultat från Länsstyrelsens tillsyn, undersökningar och uppföljningar publiceras även genom tryckta rapporter och faktablad, se www.ab.lst.se/publikationer. Länsstyrelserna fick i regleringsbrevet för åren 2006-2007 ett uppdrag att särskilt granska den sociala barn- och ungdomsvården. I det nationella uppdraget ingår deluppdraget Se till att barn och ungdomar inte hamnar mellan stolarna när förvaltningar inom en och samma kommun, kommuner eller olika huvudmän tvistar. Länsstyrelsen i Stockholm har valt att i sin tillsyn uppmärksamma ungdomar mellan 15-18 år med diagnosen Asperger syndrom och hur deras behov av bistånd/insatser tillgodoses enligt socialtjänstlagen och/eller enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Syftet var att få kunskap om och hur socialtjänstens avdelningar för myndighetsutövning inom individ- och familjeomsorgen, IFO, och omsorgen om personer med funktionsnedsättning, LSS, samverkar för att undvika att ungdomar med diagnosen Asperger syndrom hamnar mellan stolarna i samband med begäran om bistånd/insatser. De granskade kommuner är Nacka, Norrtälje, Södertälje, Österåker och stadsdelarna Hässelby-Vällingby och Maria-Gamla stan i Stockholms stad. Enkäter har besvarats av verksamhetsansvariga. LSS-handläggare och socialsekreterare har intervjuats och akter enligt respektive lagstiftning har granskats. Vidare har vårdnadshavare och ungdomar intervjuats per telefon. Länsstyrelsens bedömning och sammanfattning Länsstyrelsens granskning visat att: En mer reglerad samverkan behöver utvecklas i form av dokument med tydliga rutiner som anger hur samverkan ska genomföras för insatser till ungdomar med Asperger syndrom. Det är särskilt viktigt att ha en reglerad samverkan när ansvaret för insatser enligt socialtjänstlagen respektive lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade hör till olika nämnder. Gemensamma utbildningsinsatser behövs om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Barnperspektivet behöver utvecklas inom omsorgen om personer med funktionsnedsättningar. LSS-handläggarna behöver stöd/kompetensutveckling i bl.a. samtalsmetodik i att tala med barn och ungdomar med funktionshinder samt Stöd behövs i arbetet med individuella planer enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. 1

Granskningen visar att ingen kommun har en reglerad samverkan kring målgruppen. Den samverkan som förekommer mellan handläggare är oftast initierad av handläggarna själva och grundas ofta på personliga kontakter. I några kommuner finns ledningsgrupper för gränsdragningsfrågor kring ansvar- och kostnadsfördelning. Extern samverkan förekommer i flera forum med skola, landsting m.fl. Många handläggare efterfrågar ett starkare stöd från ledningens sida för att utveckla samverkan och gemensamma utbildningsinsatser. Handläggarna lyfter fram hinder för samverkan, t.ex. bristande kunskap om varandras arbetsområden, om lagstiftningen både hos dem själva och ledningen, om den interna organisationen och i flera fall verksamheternas budget. Merparten av vårdnadshavarna och ungdomarna var nöjda med socialtjänsten. Ett par vårdnadshavare var missnöjda och anser att de fallit mellan stolarna. Vid aktgranskningen var det svårt att få en överblick över beviljade insatser då akterna generellt saknade en tydlig struktur. Länsstyrelsens anser att viktiga faktorer för att driva samverkan framåt är att samverkan är väl förankrad i organisationens ledning samt att det finns tid, resurser och ett intresse för att ta till sig ny kunskap om samverkanspartners arbetsområde. Samverkan som endast bygger på personlig kännedom och personkemi mellan handläggare är inte hållbar i längden. I förlängningen kan en sådan samverkan skapa otrygghet för den enskilde individen. Då berörda ungdomar och deras familjer kan ha behov av ett omfattande stöd från flera enheter inom socialtjänsten är det särskilt angeläget att samverkan sker för att få en gemensam bild av hela familjens behov. Insatserna och biståndet blir mer heltäckande och risken för att den enskilde ska hamna mellan stolarna minskar. Samarbetsdokument, rutiner eller avtal bör upprättas som klargör vem som har ansvaret för samarbetet kring den enskilde, ansvarets omfattning och hur samarbetet ska ske etc. Det är angeläget att LSS-handläggarna och socialsekreterarna erbjuds utrymme för kunskapsutbyte och gemensamma utbildningsinsatser för en bättre förståelse för varandras arbetsuppgifter och möjligheter att komplettera och stödja varandra. Särskilt angeläget är att kunskap om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och dess intentioner tillförs IFO. Länsstyrelsen anser vidare att barnperspektivet bör få större genomslag inom LSS. Handläggarna behöver kompetensutveckling i samtalsmetodik för att tala med barn och ungdomar med funktionshinder. Även stöd och kompetensutveckling i arbetet med att utveckla individuella planer enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade behövs. Sammanfattningsvis ger Länsstyrelsens granskning inte fullt ut svar på frågan om målgruppen hamnar mellan stolarna". Däremot konstaterar Länsstyrelsen att ungdomarna och deras familjer löper stor risk att inte få sina behov tillgodosedda alternativt får vänta alltför länge på ett formellt beslut, om inte IFO och LSS samverkar kring den enskilde och dennes familj. Målsättningen måste vara att ingen kommuninvånare ska behöva uppleva att hamna mellan stolarna i kontakten med socialtjänsten. Länsstyrelsens förhoppning är att rapporten ska inspirera kommunerna till att starta och utveckla samarbetsrutiner för att säkerställa att denna målgrupp får det stöd de behöver. 2

Bakgrund och genomförande Uppdraget har stöd i 5 kap. 1 a, socialtjänstlagen där det framgår att socialnämnden i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa skall samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Nämnden skall aktivt verka för att samverkan kommer till stånd. Målgrupp Målgrupp för denna granskning är ungdomar i åldern 15-18 år med diagnosen Asperger syndrom som har pågående bistånd/insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och/eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Avgränsningar De kommuner/stadsdelsnämnder som valdes ut för tillsyn är Nacka, Södertälje, Norrtälje, Österåker och stadsdelarna Hässelby-Vällingby och Maria-Gamla stan i Stockholms stad. Syfte Syftet med tillsynen var att uppmärksamma ungdomar med diagnosen Asperger syndrom och hur deras behov av bistånd/insatser tillgodoses enligt socialtjänstlagen och/eller enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Länsstyrelsen har velat få kunskap om och hur socialtjänstens avdelningar för myndighetsutövning inom individ- och familjeomsorgen, IFO, och omsorgen om personer med funktionsnedsättning, LSS, samverkar för att undvika att ungdomar med diagnosen Asperger syndrom hamnar mellan stolarna i samband med begäran om bistånd/insats enligt lagstiftningarna ovan. Metod Länsstyrelsen genomförde sommaren 2006 en inventering i de aktuella kommunerna/stadsdelarna av antalet barn och ungdomar med Asperger syndrom i åldrarna 0-18 år med pågående insatser enligt socialtjänstlagen och/eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Eftersom antalet personer till största delen fanns i tonårsåldrarna, avgränsades åldrarna till att omfatta 15-18 år. Inventeringen redovisas inte i denna rapport. En enkät skickades till verksamhetsansvariga för IFO och LSS. Enkäten berörde bl.a. organisation, samverkansformer, fortbildning/handledning för LSS-handläggarna och socialsekreterarna, kunskapsutbyte mellan avdelningarna och vad fungerar bra och mindre bra kring samverkan. Länsstyrelsen besökte de aktuella kommunerna/stadsdelsnämnderna och gruppintervjuer gjordes med LSS-handläggare och socialsekreterare från respektive verksamhetsområde. I en kommun deltog även cheferna för IFO och LSS. Besöken avslutades med granskning av aktuella akter för totalt 22 ungdomar. Sju vårdnadshavare och tre ungdomar har intervjuats utifrån ett fastställt frågeformulär. I något fall sändes frågorna över till berörda för att ge möjlighet till att kunna förbereda svaren. 3

Organisationen i de aktuella kommunerna/ stadsdelsnämnderna Nämnd- och förvaltningsorganisation våren 2007 De granskade kommunerna/stadsdelsnämnderna har olika nämndorganisationer för handläggning av bistånd och insatser enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade vilket framgår av tabell 1 nedan. Kommunernas/stadsdelsnämndernas varierande organisationsmodeller får till följd att också delegationsbestämmelserna för beslut och insatser enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade varierar. LSS-handläggarna i de granskade kommunerna har delegation för att bevilja insatser enligt socialtjänstlagen. Någon kommun har dock begränsningar i SoL-delegationen när det gäller ekonomiskt bistånd och barnärenden. När det gäller socialsekreterarna har dessa endast SoL-delegation. Kommun/stadsdelsnämnd Nämndorganisation Förvaltning Hässelby-Vällingby Stadsdelsnämnd Gemensam förvaltning med olika enheter för IFO och LSS. Maria-Gamla stan (nuv. Södermalms SDN) Nacka Norrtälje Södertälje Österåker Stadsdelsnämnd Social- och äldrenämnden Två olika nämnder: IFO-Socialnämnd LSS-Tiohundranämnd Social- och arbetsmarknadsnämnd Två olika nämnder: IFO- Socialnämnd LSS- Vård- och omsorgsnämnd Tabell 1. Nämnd- och förvaltningsorganisation Gemensam förvaltning med olika enheter för IFO och LSS. Gemensam förvaltning med olika enheter för IFO och LSS. IFO och LSS har åtskilda förvaltningar. Gemensam förvaltning med olika enheter för IFO och LSS. Lokalmässigt åtskilda. IFO och LSS har åtskilda förvaltningar. Lokalmässigt åtskilda i mars 2007. Samlokaliserade fr.o.m. juli 2007 med gemensam förvaltning men olika nämnder. Socialnämndens och kommunens uppgifter regleras i 3 kap. 1 SoL och i 15 LSS. För att kunna fullfölja de uppgifter som nämnden och kommunen har gentemot medborgarna, bör enligt Länsstyrelsens uppfattning, organisationen vara lätt att navigera i. Det bör även finnas flexibilitet i 4

organisationen för att tillgodose den enskildes behov. Särskilt angeläget är det att rättssäkerheten upprätthålls för den enskilde individen. Länsstyrelsen har inga synpunkter på att kommunerna organiserat sina nämnder olika men vill ändå poängtera att det är speciellt viktigt att finna former för samverkan när IFO och LSS hör till olika nämnder. Vid några intervjuer med handläggarna inom LSS och IFO framkom att den egna organisationen kan försvåra samverkan mellan IFO och LSS. I någon kommun kände man inte till var den andra enheten har sina lokaler och det fanns heller ingen personlig kännedom om vem som arbetar vid den andra enheten. Någon kommun lyfte fram svårigheterna med att det råder sekretess mellan förvaltningarna. Intern och extern samverkan Definition av samverkan Länsstyrelsen väljer här den definition av samverkan som används i rapporten Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. 1 Med samverkan menas när någon eller några tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller kunskaper till en uppgift som man gemensamt har att genomföra. Samverkan - redovisning av genomförda intervjuer och enkätsvar Vid intervjuerna med kommunens LSS-handläggare och socialsekreterare framkom att samtliga är medvetna om behovet av att samverka kring ungdomarna. Bristande kunskap om varandras arbetsområden och lagstiftningar ses som ett stort problem och hinder för samverkan. En intervjuad uttryckte att det finns ett sug efter varandras kunskaper. Flera LSS-handläggare ansåg att det finns en okunskap hos ledningsansvariga om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagens intentioner. Även organisationsförändringar uppgavs påverka den interna samverkan och det blir oklart för tjänstemännen vilka personer som ansvarar för vad i den egna organisationen. Ett annat hinder för den interna samverkan är att det finns kulturskillnader mellan handläggarna inom LSS och IFO. Arbetsmetoderna är olika för de båda grupperna. LSS-handläggaren har att utgå ifrån lagens insatser och resurserna är inte dimensionerade för att t.ex. arbeta och stödja en enskild familjs problematik. En hög ärendemängd kan medföra att samverkansfrågorna inte får det tidsmässiga utrymme som skulle behövas. Flera kommuner var medvetna om att den bristande samverkan mellan enheterna kan få konsekvenser för den enskilde. Vid några intervjuer uppgavs att det finns en tradition att när en person får diagnosen Asperger syndrom ska LSS hantera ärendet som helhet trots att familjen t.ex. kan behöva familjeterapi/samtal på social grund. Någon hänsyn till den enskildes önskemål och behov tas inte. Om personen däremot har behov av både insatser från LSS och bistånd från IFO, uppstår ofta ett gränsdragningsproblem som riskerar att fördröja handläggningstiden. 1 Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen 2007 Strategi för samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa, sid. 11. 5

Andra synpunkter som framfördes är att barn och ungdomar som placeras i hem för vård eller boende (HVB), kan gå miste om LSSrättigheter eftersom varken ansvariga i HVB eller socialsekreteraren har specifika kunskaper om lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Vid en LVU-placering, dvs. placering enligt lagen om vård av unga, som beslutas av IFO, löper den enskilde risk att gå miste om LSSinsatser eftersom IFO inte har delegation att fatta beslut enligt LSS. En försvårande faktor i samverkansprocessen mellan enheterna IFO och LSS uppgavs vara den statliga- och interna budgetfördelningen. Vid en intervju framkom att vid den interna ärendefördelningen finns inslag av prestige och fördelningen blir ett Svarte Petterspel där den som förlorar får ärendet och medföljande kostnad. Någon kommun uppgav att enhetens budget inte utgör något hinder för samverkan inom organisationen och en annan kommun uppgav att enheterna valt att dela på kostnaden i ett specifikt ärende. I flera kommuner/stadsdelar finns speciella forum, s.k. gråzons- och samverkansmöten, där ansvariga chefer diskuterar det aktuella ärendet, löser eventuella tvister mellan enheterna och fattar beslut om ansvar- och kostnadsfördelning. 2 Flera handläggare framförde att återkopplingen från dessa möten ofta är bristfällig och att de får vänta på besked av ansvarig chef. Vid intervjuerna framförde handläggarna ett flertal förslag och behov om hur samverkan skulle kunna underlättas och utvecklas mellan enheterna varav några återges nedan: Det behövs ett starkare stöd från ledningshåll för att samverkansformer ska utvecklas. I samband med att en ungdom aktualiseras på en enhet föreslås att handläggarna träffas gemensamt för att samverka och komplettera varandra kunskapsmässigt utifrån ungdomens begäran och behov av bistånd/insats. Det är angeläget att hitta former för att arbeta med varandra och inte mot varandra. Kunskapsöverföringen mellan enheterna och gemensamma utbildningsinsatser behöver utvecklas. Att barn som har rätt till insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade handläggs på ett organisatoriskt effektivt sätt genom att barnhandläggarna för IFO och LSS arbetar inom samma enhet. Med denna organisationsmodell skulle både samarbete och kunskapsöverföring underlättas. Gemensam handledning. När det gäller den externa samverkan sker sådan med olika myndigheter, verksamheter och intresseorganisationer. De flesta LSS-handläggare träffar regelbundet landstingets habilitering men samverkan sker också med skola och barn- och ungdomspsykiatrin utifrån den enskildes behov och insatser. Även socialsekreterarna har en nära samverkan med skola och barn- och ungdomspsykiatrin. 2 Med gråzon avses ett område där det råder oklarhet om vilken myndighet som har ansvar för att möta ett visst behov. 6

Flera av kommunerna uppgav att de deltar i lokala samverkansmöten tillsammans med landstinget kring barn och ungdomar som behöver särskilt stöd, BUS. 3 I Södertälje kommun finns bl.a. ett särskilt forum, SINNS 4, som är en samverkansform mellan kommun och landsting där bl.a. de lokala BUS-grupperna deltar. I kommunen finns även ett Internt Forum med regelbundna möten mellan IFO, LSS och skola. I 5 kap.1 a SoL framgår att socialnämnden i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Nämnden ska aktivt verka för att samverkan kommer till stånd. Såväl skolan som hälso- och sjukvården har enligt lag en skyldighet att delta i samverkan men socialnämnden har det övergripande ansvaret. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11) föreskrivs för att kontinuerligt och långsiktigt utveckla och säkra verksamhetens kvalitet skall nämnden inrätta ett ledningssystem för det systematiska kvalitetsarbetet. Ledningssystemet skall säkerställa att det finns rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete och hur samverkan ska bedrivas. 5 Socialnämnden har ett ansvar för att samverkan fungerar såväl internt och externt. Trots en medvetenhet hos de intervjuade om att samverkansrutiner behöver tas fram och att det finns behov av att samverka över enheterna i enskilda ärenden även externt, är det svårt att få till stånd samverkan. Samtliga kommuner/stadsdelar saknar strukturerade samverkansrutiner mellan IFO och LSS och även med externa myndigheter och andra aktörer kring målgruppen. Eftersom ungdomarna kan ha behov av stöd både inom och utanför organisationen är det angeläget att samverkan regleras. Det kan göras genom samarbetsdokument, rutiner eller avtal. Länsstyrelsen anser att de dokument som upprättas ska klargöra vem som har ansvaret för samarbetet kring den enskilde, ansvarets omfattning och hur samarbetet ska ske. När rutiner för samverkan utformas är det viktigt att bestämmelserna i sekretesslagen eller bestämmelserna om tystnadsplikt i socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade beaktas. Genom att ta fram tydliga och strukturerade ansvarsområden minimeras risken för att den enskilde individen och dennes familj hamnar mellan stolarna. Rättssäkerheten för den enskilde måste garanteras. I rapporten Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, omnämns att barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder kan ingå i gruppen barn och ungdomar som riske- 3 BUS-utredningen tillkom 2000 för att stärka samverkan mellan barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten, habiliteringen, barnmedicin, förskola och skola. En ledstjärna inom den gemensamma BUS-policyn med riktlinjer för barn och ungdomar som behöver särskilt stöd från kommun och landsting, är att inga barn och ungdomar ska komma i kläm eller falla mellan stolarna. De lokala BUS-grupperna är viktiga i arbetet för att utveckla en bättre samordning av befintliga resurser. 4 Samverkan i Nykvarn Salem och Södertälje 5 SOSFS 2006:11 3 kap. 3 och 4 kap. 1 punkterna 1 och 2. 7

rar att fara illa. 6 Rapporten lyfter fram att ansvarsfördelningen behöver tydliggöras och att samordningen behöver förbättras för barn och ungdomar med stora sammansatta behov. Samverkan behövs för att undvika att barn och ungdomar med stora behov slussas mellan interna och externa verksamheter. 7 Vägledande principer för samverkan kring det enskilda barnet eller ungdomen är bl.a. att den enskildes behov är i fokus och att insatserna organiseras över sektorsgränser för att bilda en helhet. En annan princip som lyfts fram är att barnet, ungdomen och föräldrar är delaktiga i processen samt att arbetet omfattas av ett aktivt förhållningssätt, engagemang och hög kompetens. I ovan nämnda rapport hänvisas till Boklund (1995) som menar att för att uppnå lyckade samarbetsformer är det viktigt att arbetsgrupperna vet varför de ska samarbeta, att målen är tydliga och går att uppnå samt att konkreta resultat nås. 8 Rapporten lyfter även fram vad Danermark (2004) anger, att syftet med att samverka måste vara tydligt. Drivkrafterna är ofta kopplade till ekonomi och att eftersträva bättre resursutnyttjande och undvika dubbelarbete är ett legitimt skäl. Men en dold agenda där syftet med samverkan är besparingar i den egna verksamheten (s.k. Svarte Petterspel) är förödande för samverkan. 9 Individuell plan enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade Ingen av kommunerna/stadsdelarna uppgav att de har uttalade mål i sina verksamhetsplaner kring individuell plan. 10 Däremot framkom att det i LSS-enhetens kvalitetsgarantier vid Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd lämnas garantier för att individuell plan ska erbjudas. En individuell plan enligt LSS kännetecknas av följande: Den enskilde begär att en plan ska upprättas. Planen tas fram i samarbete med den enskilde och handläggaren. Planen ska omfatta mål, planerade och beslutade insatser samt utvärdering eller datum för utvärdering. Att planen finns dokumenterad och är underskriven av den enskilde och handläggare. LSS-handläggarna kände till och upprättar planer när den enskilde begär det. Planen var mindre känd och i vissa fall helt okänd inom IFO vilket har sin förklaring i att en plan kan begäras först i samband med att en insats beviljas enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Flera kommuner har arbetat aktivt både med skriftlig och med muntlig information till berörda för att öka antalet planer. 6 Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen 2007 Strategi för samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa, sid. 33. 7 Ibid, sid. 26. 8 Ibid, sid. 45. 9 Ibid, sid. 45. 10 Enligt 10 LSS kan den enskilde i samband med att en insats beviljas begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom. I planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen ska fortlöpande och mint en gång om året omprövas. 8

Eftersom den enskilde och dennes familj oftast har andra planer, som t.ex. habiliteringsplan hos landstinget eller s.k. genomförandeplan 11 i kommunen, efterfrågas individuell plan i mindre utsträckning. Några handläggare såg flera fördelar med att individuell plan upprättas för den enskilde bl.a. genom att den skapar en tydlighet av den enskildes behov och vilja och att föräldrarnas ansvar klargörs. Planen är också till hjälp för både handläggare och den enskilde när det är rörigt. Någon kommun poängterade att om en enskild begär att en plan ska upprättas prioriteras denna arbetsinsats. En vinst med att upprätta en plan är att den enskildes behov av t.ex. en framtida gruppbostad kan klarläggas. Kunskapen om behovet kan användas i kommunens planering av nya gruppbostäder. Att upprätta planer är resurskrävande och flera ansåg att det är krävande och ansvarsfullt att hålla ihop den enskildes möten och ansvara för dokumentationen. Några handläggare efterfrågade kompetensutveckling inom området. Stöd i det praktiska arbetet saknas ofta från ansvariga chefer och handläggarna får söka stöd hos varandra. Den individuella planen är ett utmärkt verktyg för samverkan både inom och utom den egna organisationen. Planen är särskilt viktig och användbar för planering av insatser till familjer med barn och ungdomar med funktionshinder eftersom behoven och insatsernas omfattning ofta förändras under uppväxttiden. Planen kan också vara till hjälp inför planering av vuxenlivet som t.ex. behov av en gruppbostad. Planens syfte är att säkerställa den enskildes inflytande över planering och utformning av insatser både i ett kort och långt perspektiv. Den ansvariga nämnden får genom planen kännedom om önskade insatser och ges förutsättning för god framförhållning när det gäller att samverka och planera inför framtiden. I de fall familjen har stödinsatser från flera enheter inom socialtjänsten och andra myndigheter kan en plan tydliggöra ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna. Länsstyrelsen har sedan 2004/2005 haft ett regeringsuppdrag med inriktning att stimulera kommunerna att upprätta individuella planer. Den senaste kartläggningen som genomfördes i november 2005 visade att 6 procent av personer med LSS-insatser i Stockholms län hade en individuell plan. Genomsnittet för Stockholms stad var 4 procent. Kartläggningen visade också att antalet planer hade ökat i länet från den tidigare mätningen 2004 med 64 planer och bestod av planer för barn och ungdomar. En ny mätning av antalet planer per den 1 december 2007 pågår. 11 Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, 2006:5 Dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS 6 kap. 1. 9

Handläggarrollen Kompetensutveckling Socialsekreterarna inom IFO har socionomutbildning. Någon kommun angav att arbetsgruppen har kompetens om Asperger syndrom men om inte kunskapen räcker till kan landstingets barn- och ungdomspsykiatriska verksamhet kontaktas för ytterligare kunskap och stöd. LSS-handläggarna har utbildningsbakgrund som socionom, social omsorgsexamen eller likvärdig högskoleutbildning. I vissa kommuner ges kontinuerlig kompetensutbildning med inriktning på bl.a. neuropsykiatriska funktionshinder och LSS-handläggarna anser att de har god kunskap om målgruppen. I båda yrkesgrupperna finns en klar dominans av kvinnor. Det fåtal män som finns arbetar mestadels inom IFO. Både socialsekreterarna och LSShandläggarna har tillgång till extern handledning som genomförs enhetsvis. Några kommuner har haft gemensamma utbildningsdagar och planering finns om att fortsätta med ytterligare utbildningsinsatser. Gemensamt för LSS-handläggarna och socialsekreterarna är att de önskar och ser behov av att samverka och få kunskap om varandras arbetsområden. Antal ärenden Handläggarnas olika yrkesroller avspeglar sig bl.a. i antalet ärenden. Socialsekreterarna har cirka 15-40 ärenden medan LSS-handläggarna oftast har mångdubbelt fler ärenden. LSS-handläggarna och socialsekreterarna har i sitt dagliga arbete att utgå ifrån olika lagstiftningar vilket medför olika perspektiv i arbetet. LSS-handläggaren har att utreda om den enskilde omfattas av lagens personkrets och om den enskilde har behov av den sökta insatsen. Om annat stöd behövs för den enskilde kan bistånd beviljas enligt socialtjänstlagen. Om inte handläggaren har delegation på aktuell ansökan om bistånd måste ärendet aktualiseras hos IFO. Eftersom socialtjänstlagen är en ramlag finns det utrymme att bevilja insatser utifrån den enskildes individuella behov och en utredning ska vara avslutad inom fyra månader. Det finns möjlighet att fatta beslut om akuta insatser under tiden för utredning. En skillnad mellan enheternas insatser till den enskilde individen är att biståndet från IFO ska avslutas när behovet är tillgodosett. Personer som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har däremot oftast ett livslångt behov av stöd- och serviceinsatser. Ungdomarnas rättssäkerhet och kvaliteten i biståndet/insatsen måste säkerställas oavsett var inom socialtjänsten deras ärende handläggs. Som tidigare nämnts efterfrågas mer kunskap om varandras arbetsområden. En kommun som aktivt arbetar med gemensamma utbildningsinsatser för IFO och LSS är Södertälje kommun. Bl.a. genomförs en uppdragsutbildning på högskolenivå med inriktning funktionshinderfrågor. Vidare genomförs interna temadagar kring lagen om stöd och service till 10

vissa funktionshindrade med syfte att sprida kunskap och förståelse för lagstiftningen samt lära av varandra. Kommunen planerar också gemensamma föreläsningar med inriktning neuropsykiatriska diagnoser. Socialsekreterarnas behov av utökad kompetens om funktionshinderområdet uppmärksammas i de individuella kompetensutvecklingsplanerna. Barnperspektivet Enligt socialtjänstlagen och FN: s barnkonvention, artikel 3, ska barnets bästa beaktas i allt beslutsfattande där barn är berörda. Beslutsprocesserna bör alltid innefatta ett barnperspektiv där myndigheten så långt som möjligt försäkrar sig om att barn och ungdomar fått komma till tals och deras bästa har iakttagits och redovisats i beslutsprocessen, även om det inte måste vara utslagsgivande för beslutet. Har andra intressen vägt tyngre bör det framgå i bedömningen tillsammans med vilka följder beslutet kan få för det enskilda barnet. Det är angeläget att utveckla och anpassa metoder för att kunna verka för ett barnperspektiv även vid handläggning av insatser till barn med funktionshinder. Inom IFO finns en stor medvetenhet om barnperspektivet och flera handläggare uppgav att de har gått eller går utbildning i metoden Barns behov i centrum (BBIC) 12. Barnperspektivet finns alltid med i arbetet och barnets och ungdomens åsikt inhämtas och dokumenteras. Om det inte gått att få fram en åsikt dokumenteras orsaken. Flera LSS-handläggare har ett barnperspektiv i sitt arbete. Handläggarna har dock inte alltid som rutin att träffa ungdomen i samband med handläggning av en insats. Ett par kommuner angav att de inte arbetar utifrån barnkonventionen. Det ses som en brist och någon handläggare uttryckte att det är ledningen som ska ta initiativ till att konventionen följs. Någon kommun angav att om ungdomen är över 15 år så lyssnar man alltid på personens åsikter som också dokumenteras. En svårighet som lyfts fram med att arbeta utifrån barnkonventionen är att LSS-handläggarna saknar utbildning för att tala med barn och ungdomar. Handläggarna ställs ibland inför en svår gränsdragning om vilken åsikt och vilket behov som väger tyngst, ungdomens eller föräldrarnas. Länsstyrelsen anser, att barnkonventionen måste få större genomslag i arbetet med ungdomarna inom LSS-enheterna. Det är ett ledningsansvar att ta initiativ till detta arbete och det handlar också om att vara ett stöd och ett bollplank gentemot handläggarna i frågor/ärenden som rör barnkonventionen. Att handläggarna ges möjlighet till kompetensutveckling i samtalsmetodik för att tala med barn och ungdomar anses särskilt angeläget att prioritera. I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade saknas bestämmelser om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals. Trots avsaknad av bestämmelser motsvarande 1 kap. 2 och 3 kap. 5 i socialtjänst- 12 Barns behov i centrum (BBIC) är ett enhetligt system för dokumentation och uppföljning som alla kommuner i landet kan få tillgång till. BBIC syftar till att stärka barns ställning i den sociala barnavården, vilket också står i samklang med FN:s barnkonvention. 11

lagen är barnkonventionen om barnets rätt att komma till tals lika viktig vid all handläggning. Aktgranskning Länsstyrelsen har totalt granskat akter för 22 ungdomar varav tolv hade insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, fyra hade bistånd enligt socialtjänstlagen och resterade sex hade insatser/bistånd enligt båda lagstiftningarna. Generellt saknade de granskade akterna struktur och det var svårt att följa aktuell handläggning avseende ansökan, utredning och beslut. I 4 kap. 6 i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:5, framgår att handlingar som rör enskilda skall hållas ordnade på ett sådant sätt att det enkelt och överskådligt går att följa och granska handläggningen av ett ärende och genomförandet av en insats. Länsstyrelsen utgår ifrån att ovannämnda dokumentationsföreskrifter och allmänna råd följs fortsättningsvis. Att barnperspektivet inte fått genomslag inom LSS framgick vid aktgranskningen. Överlag framgick föräldrarnas inställning till föreslagna insatser i LSS-akterna medan ungdomarnas synpunkter och önskemål inte fanns dokumenterade. Information och stöd till familjerna Vid intervjuer med de tre ungdomarna framkom att de var nöjda med beviljade insatser. De hade ingen kännedom om vem som var ansvarig handläggare vilket troligtvis kan förklaras med att vårdnadshavaren ansvarat för kontakten med handläggaren. Merparten av de sju intervjuade vårdnadshavarna uppgav att kontakten med LSS-handläggarna är positiv och de får ett bra bemötande. Handläggarna hade snabbt tagit kontakt med vårdnadshavarna efter begärd kontakt. Flera tyckte att handläggarna hade kunskap om Asperger syndrom medan någon uttryckte att kompetensen om diagnosen var bristfällig. Några vårdnadshavare ansåg att informationen om kommunens stöd kunde ha varit bättre. I en kommun fick vårdnadshavaren skriftlig information om vilka insatser som kan erbjudas enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade vilket uppfattades som positivt. I något fall var lagstiftningen helt okänd för vårdnadshavaren eftersom bistånd beviljats från IFO. Flera föräldrar kände till och hade också fått information av handläggarna om individuell plan. Någon ansåg att man måste själv vara aktiv och söka behövlig information. En förälder uppgav att någon individuell plan inte begärts eftersom andra planer redan upprättats i skola, habilitering etc. Någon poängterade vikten av att insatserna samordnas när den enskilde har insatser från flera enheter/myndigheter. En förälder hade negativ erfarenhet av urusel samverkan som orsakades av en tvist kring kost- 12

nadsansvaret. En annan förälder hade erfarenhet av att hamna mellan stolarna där de tvistande parterna var BUP och skola. Länsstyrelsen anser, att det är angeläget att kommunernas IFO- och LSSenheter utvecklar sitt samarbete och arbetar fram samverkansrutiner, genomför gemensamma utbildningsinsatser och delger varandra sina kunskaper. Intervjuerna med vårdnadshavarna ger i huvudsak en positiv bild av LSS-handläggarna både när det gäller deras kunskap och bemötande. Flertalet av de intervjuade vårdnadshavarna och deras ungdomar har inte hamnat mellan stolorna eftersom ungdomarna endast haft insatser via lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det är dock viktigt att säkerställa att ungdomar som får bistånd enligt socialtjänstlagen och där IFO-enheten ansvarar för biståndet inte går miste om sina LSS-rättigheter på grund av att socialsekreteraren inte känner till eller har kunskap om lagstiftningen. Litteratur Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen 2007. Strategi för samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Socialstyrelsen 2006. Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:11. Prop. 1992/93:159. Stöd och service till vissa funktionshindrade. Socialstyrelsen 2006. Dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av ärenden av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:5. Arbetsgrupp De personer som genomfört granskningen och sammanställt rapporten är socialkonsulenter Margaretha Addén Mårtensson och Annki Hägglund, från sakområdet funktionshinder. Vid intervjutillfällena medverkade även socialkonsulenterna Ulla Barr och Agneta Krantz från sakområdet barn och familj. 13