projektet Bättre psykosvård Samlade kunskapsblad

projektet Bättre psykosvård Samlade kunskapsblad Information om högprioriterade insatser gällande nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd Kunskapsblad 1

Inledning I den här broschyren har vi samlat de kunskapsblad som projektet Bättre psykosvård tagit fram. Du har kanske sett dem som lösblad tidigare, nu finns de samlade som en broschyr så att du enkelt kan ta dem med dig, eller varför inte låna ut dem till en kollega. Vad är ett kunskapsblad? I kunskapsbladen får du information om olika insatser i de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Syftet med kunskapsbladen är att ge lättillgänglig kunskap om hur du kan använda insatserna i vården. I bladen får du svar på: Vad innebär insatsen? Hur fungerar den? Vem kan använda den? När använder man den? Varför ska man använda den? Vilka av insatserna får jag veta mer om i den här broschyren? I den här broschyren får du kunskap om 16 av de olika insatserna som ingår i Socialstyrelsens riktlinjer. Socialstyrelsens nationella riktlinjer innehåller totalt 43 rekommendationer, längst bak i denna broschyr hittar du en översikt över samtliga rekommendationer. De 16 som finns i den här broschyren har valts utifrån tre principer: 1. Prioritet I Socialstyrelsens riktlinjer rankas rekommendationerna på en skala mellan 1-10, där 1 är de insatser som är mest prioriterade. I den här broschyren har vi beskrivit de insatser som har hög prioritet, 1-4, i Socialstyrelsens riktlinjer. 2. Behov Projektet har tagit fram Kunskapsblad utifrån identifierade behov. Insatser som varit svåra att förstå och där information efterfrågats har prioriterats. Rekommendationer med klar och tydlig innebörd, har vi inte tagit fram kunskapsblad för. 3. Målgrupp Broschyren har, i den här upplagan, fokuserat på de insatser som ska erbjudas av landstingen. Det finns inget kunskapsblad om exempelvis boende, som är en kommuninsats. I nästa version hoppas vi kunna täcka även insatser som ska erbjudas av kommunen. Mer information Kontakta projektet Bättre psykosvård om du vill veta mer om de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd så kan vi hjälpa till att förmedla kontakter. På vår hemsida www.battrepsykosvard.se finns kontaktuppgifter och mer information om riktlinjerna. Där finns exempelvis filmer, broschyrer och alla kunskapsblad om du vill skriva ut fler exemplar av något blad. Kunskapsblad 3

ACT-modellen för nyinsjuknade personer med psykossjukdom Samordnad åtgärd för att tillgodose kontinuitet i vård och omsorg Personer som nyinsjuknat i schizofreni eller schizfreniliknande tillstånd bör erbjudas att få utredning, behandling och stödinsatser inom ett multiprofessionellt öppenvårdsbaserat team. Teamet bör utse en Case Manager som närmast ansvarig för en samordnad vårdplan som innefattar alla insatser som brukaren önskar och är i behov av för att uppnå sina livsmål. Vad är ACT? ACT (Assertive Community Treatment) är en evidensbaserad modell av psykiatrisk öppenvård där ett behandlingsteam genom mångsidiga insatser tar hand om individer som har insjuknat för första gången i psykossjukdom. Teamet är tvärprofessionellt och består vanligtvis av en psykiater, sjuksköterskor, mentalskötare, Case Managers och olika resurspersoner. Resurspersonerna har specialiserat sig på olika frågor som missbruk, arbetscoaching, brukarfrågor och familjeinterventioner. Modellen karakteriseras av: Det går få brukare per teammedlem. Insatserna ges i reella miljöer i samhället i stället för på en mottagning. Teammedlemmarna ansvarar gemensamt för brukarna. Teamet är tillgängligt dygnet runt alla veckodagar. Teamet ger direkta insatser i stället för att remittera brukarna till andra vård- och stödgivare. Insatserna är inte tidsbegränsade utan pågår så länge brukarna behöver dem. Metoderna är individanpassade och fokuserar på återhämtning genom att stärka brukarnas autonomi och integration i samhället. Teamet ska tillhandahålla evidensbaserade psykosociala insatser i kombination med antipsykotisk läkemedelsbehandling. Brukaren skall vara delaktig i valet av insatser och läkemedel enligt delat beslutsfattande. 4 Kunskapsblad

Hur fungerar det? 1. Tidig intervention är viktigt. När en person insjuknar i psykos för första gången och det finns misstanke om psykossjukdom, bör kontakt med ett multiprofessionellt team med specialistläkare erbjudas inom 24 timmar. ACT-teamet ska ha upparbetade rutiner tillsammans med primärvård och psykiatrins akutverksamheter så att brukare och närstående snabbt kan slussas rätt. En tidig behandlingsstart ger en bättre prognos och gör att brukaren inte tappar sociala förmågor och sitt sociala nätverk. 2. De psykiatriska resurserna ska vara lättillgängliga och präglas av kontinuitet för brukare och anhöriga. En så kallad krisplan som beskriver vem som skall göra vad vid tidiga tecken på återfall i sjukdom är av stort värde. 3. Mötesplatsen för kontakten bestäms gemensamt av brukaren, nätverket/de anhöriga och teamet och kan med fördel förläggas till miljöer som är bekanta för brukaren eller där brukaren behöver träna sina färdigheter, till exempel hemmet, närbelägen affär, i skolan, på ett kafé, på brukarens arbetsplats eller på mottagningen. 4. Om dygnet-runt vård behövs bör denna erbjudas i form av en god slutenvårdsmiljö, gärna hemlik, småskalig enhet med låg stimulusnivå. ACT-teamet skall ha inflytande över både öppen- och slutenvårdsinsatser i enlighet med överenskommen vårdplan där brukaren har varit delaktig. 5. Samarbete med familj och närstående. Brukare och närstående bör tillsammans erbjudas information om sjukdomen, dess behandling och vilka insatser och läkemedel som erbjuds. Dessutom bör de erbjudas familjeintervention som syftar till ett gynnsamt emotionellt klimat mellan brukare och närstående samt problemlösning, konflikthantering och kunskap om behandlingen. 6. Läkemedelsbehandling. Antipsykosläkemedel är en hörnsten i behandlingen av personer med psykos. I akutskedet erbjuds bensodiazepiner för att behandla sömnlöshet och ångest. Antipsykosläkemedel ges i lägsta effektiva dos. Effekten och biverkningar av insatt dos ska bedömas fortlöpande. Monoterapi bör eftersträvas för att undvika interaktioner och tydliggöra det insatta läkemedlets effekt. Information bör ges om effekter och biverkningar av medicinerna och brukaren bör erbjudas delaktighet i valet av läkemedel. Vem är det till för? Insatsen är riktad till personer som upplever sin första psykosepisod. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör personal från ACT-teamet utbilda primärvården i upptäckt av tidiga fall av psykossjukdom med direkt hänvisning till teamet. Det innebär att även personer i tidig fas av sjukdomen, så kallade prodromala tillstånd eller tidiga fall av psykossjukdom, kan bli föremål för ACT-teamets insatser. När använder man det? Modellen bör tillämpas för samtliga personer som för första gången upplever ihållande psykotiska symtom oavsett slutgiltig diagnos. Om besvären konstateras vara utlösta av narkotika, alkohol, läkemedel, somatiska eller neurologiska primära tillstånd bör brukaren överföras till respektive specialiserad vårdenhet; missbruksvård, somatisk eller neurologisk specialistvård. Om psykossjukdomen bedöms vara primär bör brukaren utredas noggrant med rekommenderade skattningsskalor och diagnostiska instrument för att fastställa den specifika diagnosen. Brukaren bör därefter vara knuten till ACT-teamet för individanpassad behandling och uppföljning under överskådlig tid eller tills dess brukarens rehabiliteringsmål är uppnådda och behovet av denna form av subspecialiserad psykiatri inte längre finns. Kunskapsblad 5

Varför skall man använda det? Forskning ger stöd för att ett särskilt familjeinriktat tidigt omhändertagande kan förhindra en utveckling mot försämrad social funktion och utanförskap. Vidare ger forskningen stöd för att ett tidigt omhändertagande; att psykossjukdomen upptäcks och behandlas tidigast möjligt, innebär en bättre funktionell prognos och möjligheter till rehabilitering och integrering i samhället. Enligt en amerikansk granskning 2010 är ACT-modellen överlägsen sedvanlig vård då den reducerar återinsjuknande, minskar tid på sjukhus, ökar följsamhet till behandling och ökar brukarens nöjdhet med vård. Fakta: Huvudområde: Tidiga åtgärder för nyinsjuknade personer Insats/åtgärd: ACT-modellen för nyinsjuknade personer med psykossjukdom Prioritet 1-10: 3 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Lena Flyckt, februari 2013 Granskad av: Lars Hansson, mars 2013 6 Kunskapsblad

Personlig kontakt med personal från öppenvård och socialtjänst före utskrivning från psykiatrisk heldygnsvård Den som skrivs ut från heldygnsvården efter en akut psykos är i en känslig fas av sjukdomen. Ofta finns risk för återfall och behov av fortsatt stöd i öppenvård och/eller av socialtjänst. Att aktivt delta i planeringen av sin egen vård och sitt eget stöd förespråkas inom all vård och omsorg. Vad innebär åtgärden? Ett möte mellan patient, slutenvård, öppenvård och socialtjänst där den fortsatta vården planeras. Närstående och andra som patienten vill ha med bör också bjudas in. Insatsen kan anpassas till rådande lokala förhållanden så att personen får kontakt med öppenvård och socialtjänst på annat sätt än personligt möte. En (samordnad) vårdplan upprättas vid mötet. Mötet genomförs och dokumenteras enligt gällande lokala rutiner. Till vem riktas åtgärden? Till personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som ska skrivas ut från heldygnsvård och som har behov av uppföljande kontakter inom öppenvård och/eller socialtjänst och som givit sitt samtycke. Vid tvångsvård gäller särskild rutin för permission vid LPT/LRV eller ÖPT. Varför används denna åtgärd? Det ökar sannolikheten, att patienten fortsätter kontakten med öppenvårdspersonal och att patienten följer ordinerad läkemedelsbehandling samt vid behov tar emot stöd- och omsorgsinsatser från socialtjänsten, om patienten varit delaktig i sin egen planering. Fakta: Huvudområde: Åtgärder för att öka individens deltagande i vård och omsorg Insats/åtgärd: Personlig kontakt med personal från öppenvård och socialtjänst före utskrivning från psykiatrisk heldygnsvård Prioritet 1-10: 3 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Helena Rodin och Ulf Rogberg, mars 2013 Granskad av: Nisse Berglund och Lennart Lundin, april 2013 Kunskapsblad 7

Kognitiva hjälpmedel Ett hjälpmedel kan underlätta tillvaron för individen på flera sätt. Det kan kompensera nedsatt eller förlorad funktion, men också hjälpa till att behålla den funktion och förmåga som finns. Ett hjälpmedel kan på så vis hjälpa individen att klara det dagliga livet och innebära en ökad självständighet och ge bättre möjligheter till delaktighet och engagemang i samhället. Vad är ett kognitivt hjälpmedel och hur fungerar det? Kognitiva hjälpmedel är ett samlingsnamn för en rad olika produkter, lösningar och tjänster som kan underlätta vardagen för personer med nedsatt kognitiv förmåga. Allt ifrån enkla symboler, schema och planeringskalendrar till avancerade tekniska hjälpmedel. För att komma ihåg att ta medicin och kunna passa tider finns det till exempel medicindosett med alarm, väckarklockor med både extra hög signal och vibration under kudden. Andra tekniska hjälpmedel av mer avancerad karaktär är en vanlig mobiltelefon, något som de flesta av oss använder dagligen. Den har många funktioner som kan vara till hjälp för minnet, i stort sett alla har en kalender där man kan lägga till möten, aktiviteter med datum och tider som man behöver komma ihåg och därefter bli påmind via alarm. En smartphone innehåller många funktioner som kan vara ett stöd för minnet. Det går till exempel att spela in röstanteckningar och lägga in händelser i kalendern för att bli påmind. GPS-funktionen kan vara till hjälp om individen har svårigheter att hitta. Det finns också ett stort utbud av appar (applikationer eller program) som kan vara ett stöd. Mängden funktioner och inställningar kan dock göra smartphonen för komplicerad för den med kognitiva svårigheter. Därför finns det förskrivningsbara applikationspaket för smartphone och surfplatta, som går att anpassa till personens behov och funktionsförmåga. De kan till exempel innehålla tydliga bilder och talsyntes. En applikation ger möjligheten att skapa individuella frågeformulär med respons. För personer med psykossjukdom skulle detta till exempel kunna innebära frågor om tidiga tecken på psykos. Beroende på svaren får personen en bekräftelse på att han eller hon mår bra eller en uppmaning att kontakta sin läkare. 8 Kunskapsblad

När kan det vara bra med ett hjälpmedel och vem kan få ett hjälpmedel förskrivet? Kognition kan kortfattat beskrivas som vår förmåga att förstå vår omgivning, hjälper oss att kommunicera på olika sätt och att sortera information så att vi kan komma ihåg det som vi tycker är viktigt. Den kognitiva förmågan gör att vi kan förstå och orientera oss i tillvaron, till exempel genom att beräkna tid, planera, organisera och strukturera vår vardag. Vid psykossjukdom påverkas hjärnan på olika sätt och det är mycket vanligt att den kognitiva förmågan påverkas. Personer med kognitiva svårigheter kan till exempel behöva hjälp med att: hålla reda på tiden hitta från en plats till en annan få påminnelser planera sin dag skapa struktur i hemmet, på arbetsplatsen eller i skolan kommunicera. Ett hjälpmedel kan vara till god nytta för personer som har problem med någon eller några av dessa saker. Hur får jag ett hjälpmedel? Vanligtvis är det arbetsterapeuter som förskriver hjälpmedel. Du kan alltid fråga på närmaste hjälpmedelscentral vart du kan vända dig. Det kan vara till din primärvård eller din psykiatriska mottagning. Får du ett hjälpmedel förskrivet ses det som ett långsiktigt lån som du lämnar tillbaka om du inte längre behöver det. Läs mer: Hjälpmedelsinstitutet om kognition och på kognitionsportalen: www.hi.se Fakta: Huvudområde: Åtgärder för att öka individens inflytande och delaktighet i vård och omsorg Insats/åtgärd: Tekniska hjälpmedel för personer med kognitiv funktionsnedsättning Prioritet 1-10: 6 Författare: Zophia Mellgren, augusti 2013 Granskad av: Birgitta Magnusson Kunskapsblad 9

Delat beslutsfattande enligt modellen Shared decision making (SDM) En metod för bemötande, vård- och stödplanering Delat beslutsfattande är en interaktiv samarbetsprocess mellan individer och deras vårdgivare om beslut som rör individens behandling, behov av sociala och psykologiska insatser och ytterst hans/hennes personliga återhämtning. Vårdgivaren bidrar med sakkunskap om sjukdomar och behandlingsalternativ samt kunskap om risker och fördelar förknippade med olika alternativ. Individen bidrar med sin erfarenhet av sjukdomen och sina preferenser. Vad är SDM? Delat beslutsfattande betyder att vårdgivaren tillsammans med patienten gemensamt beslutar om vårdens och behandlingens utformning. De skall då ha tillgång till samma information, beslutet skall vara gemensamt och kan inte ändras ensidigt av den ena eller den andra parten. Metoden syftar till att hjälpa personen att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och stöd, förmedla information om alternativ, tydliggöra personens egna preferenser och fatta gemensamma beslut om behandling. Hur fungerar det? Modellen beskriver hur man genomför beslutsprocessen som behandlare och patient tillsammans går igenom för att fatta ett välgrundat beslut. Alla delaktiga personer ska samtycka till beslutet. Stegen är följande: Uppmärksamma att ett beslut behöver tas. Beskriva och tydliggöra de deltagande personernas roller och ansvar. Presentera behandlingsalternativ. Informera om nytta och riskförhållanden med de olika alternativen. Undersöka patientens förståelse, värderingar och förväntningar. Identifiera de deltagande personernas preferenser. Diskussion. Fatta ett beslut som alla personer samtycker till. Planera uppföljning. Vem kan använda det? För att arbeta med delat beslutsfattande krävs ingen specifik grund- eller yrkesutbildning. Delat beslutsfattande ska genomsyra all planering av insatser inom vård och omsorg. Detta innebär att metoden skall tillämpas av olika yrkeskategorier inom vård och stöd såsom, läkare, Case Manager, biståndshandläggare, boendestödjare och arbetsterapeuter. Det har visat sig i forskning att personal inom vård och stöd själva ofta bär på förutfattade meningar om psykiskt sjuka som kan leda till maktutövning eller risk att passivera patienten genom överbeskydd. 10 Kunskapsblad

Delat beslutsfattande enligt denna modell förutsätter att personalen ser klienten eller patienten som jämbördig och hanterar egna fördomar gentemot psykiskt sjuka. Detta innebär också att inte förvänta sig att en patient skall agera på ett visst sätt eller att negligera önskemål som Case Manager anser vara orimliga. Ett öppet klimat och en allians mellan patient och Case Manager är alltid väldigt viktigt. När använder man det? Metoden kan användas i alla situationer där beslut skall tas om patientens vård, stöd och behandlingsinsatser. Särskilt lämpligt är det att använda SDM när en vårdplan skall upprättas. Vårdplanen bör vara gemensam för psykiatrin och socialtjänsten och dess syfte bör vara att patienten skall uppnå sina livsmål och, så långt möjligt återintegreras i samhället. Oavsett om patientens livsmål är att gå tillbaka till arbetslivet eller att kunna gå och handla blir sedan strategin densamma; det övergripande målet kan brytas ner i delmål som skall uppnås inom en given tidsrymd, processen utvärderas och så går man vidare till nästa delmål. Hinder för processen identifieras och behandlaren kan föreslå insatser som minskar hindren, samt förklara insatsernas för- och nackdelar. Så fattas beslut om vilken insats som är bäst och processen går vidare. Det är viktigt att dokumentera mål, delmål, insatser och beslut så att processen fortskrider på ett strukturerat sätt. Även inom tvångsvården är det värdefullt för patientens känsla av autonomi och självbestämmande om metoden tillämpas. Varför skall man använda det? Det finns vetenskapligt stöd för att delat beslutsfattande ökar patientens delaktighet och ansvar för sin egen behandling. Patienterna känner sig mer nöjda med bemötandet, sin behandling och det ökar alliansen till behandlaren. Patienterna avbryter mer sällan sina stöd- och vårdkontakter och är mindre ambivalenta till beslut. Deras kunskap om sin sjukdom ökar och återfall i sjukdom minskar. Dessutom förbättrar SDM rutiner för arbetet inom psykiatrin. Fakta: Huvudområde: Åtgärder för att öka individens inflytande och delaktighet i vård och omsorg Insats/åtgärd: Delat beslutsfattande enligt modellen Shared decision making (SDM) Prioritet 1-10: 3 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Lena Flyckt, december 2012 Granskad av: Lennart Lundin, februari 2013 Kunskapsblad 11

Patient- och anhörigutbildning Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om schizofreni och schizofreniliknande tillstånd Patient- och anhörigutbildning syftar till att ge kunskap om sjukdomen, dess behandling och dess konsekvenser för livssituationen. Utbildningen kan leda till ökad följsamhet till behandling, samt därigenom en minskad risk för återfall. Vad är patient- och anhörigutbildning? Psykopedagogiska åtgärder, utbildning för patient och anhöriga, syftar till att ge ökad kunskap om schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och dess behandling, så att följsamhet till behandlingen ökar och risken för återfall därmed minskas. Insatsen omfattar, utöver kunskap om sjukdomen och behandling, även social färdighetsträning och återfallsprevention. Centralt i all form av psykopedagogisk intervention är att familj, anhöriga och närstående betraktas och behandlas som en resurs. Hur fungerar det? Utbildning kan ges: I grupp eller individuellt, för enbart patienten, för enbart anhöriga, för enskild familj eller för flera familjer. Gemensamt för personer med schizofreni och deras anhöriga. Utbildningen ges vanligen i psykiatrisk öppenvård, delar kan dock påbörjas i slutenvård. Den kan även med fördel genomföras i andra situationer och på platser som svarar mot patientens/anhörigas behov, till exempel i hemmet eller på ett gruppboende. Det finns manualbaserade program för patient- och anhörigutbildning eller program i vilken utbildningen ingår som en del. Som exempel för det sistnämnda kan nämnas ESL, Ett självständigt liv (manualbaserat program för social färdighetsträning) och Kompetenz, utbildning för personer med schizofreni och schizoaffektiva tillstånd. Båda dessa manualer erbjuder hög grad av flexibilitet som gör det möjligt att individualisera utbildningen efter patientens och/eller anhörigas behov. Innehållet i en patientutbildning kan således variera, men innehåller oftast avsnitten: 1. Vad är schizofreni? Historik, orsaker, stress och sårbarhet, symtom, kognitiva funktioner och sjukdomsförlopp. 2. Medicinsk behandling, neuroleptica, fördelar och nackdelar. 3. Andra behandlingsformer, psykologiska, psykosociala, hjälpmedel. 4. Återfallsprevention, tidiga tecken, krisplan. 5. Lagstiftning, HSL, SoL, LSS, LPT, ÖPT, sekretess, journal. 6. Övriga aktörer, primärvård, kommunpsykiatri, Arbetsförmedling, Försäkringskassa, god man och förvaltarskap (Det är viktigt att anpassa informationen lokalt). 7. Brukarorganisationer. 12 Kunskapsblad

Vem kan ge patient- och anhörigutbildning? För att genomföra en patient- och/eller anhörigutbildning krävs ingen specifik grund- eller yrkesutbildning. Utbildning kan ges av all baspersonal med kunskap om och erfarenhet av arbete med personer med svår psykisk sjukdom. För ESL rekommenderas en introduktionskurs i materialet, men det är inget krav. Baspersonal kan vara skötare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, kurator och psykolog, läkare eller boendestödjare. När ger man utbildningen? Psykopedagogisk undervisning ska ges så snart det är möjligt till både patient och till anhöriga. Ofta är det en fördel att inleda undervisning redan vid eventuell kris eller inläggning för heldygnsvård. Motivationen till information och kunskap är då oftast hög. Lämpligast är då att ge undervisning till patienten och dess anhöriga enskilt, inte i grupp. Utbildning bör ges till alla personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och deras anhöriga som inte har kunskap om sjukdomen och hur den påverkar den enskildes livssituation och relationerna inom familjen. Varför ska man ge utbildning till patient och/eller anhöriga? Målet med utbildningen är kompetens och självständighet. Kunskap om sjukdomen och dess behandling har visat sig ge bättre följsamhet till medicinering, bättre hantering av kvarstående symtom och därmed minskad risk för återfall. Vid gemensam utbildning minskar dessutom risken för återfall med upp till sjutolv månader. En gemensam kunskapsgrund för patient och anhöriga har även visat sig öka familjens kapacitet att förutse och lösa problem, ha rimliga förväntningar och kunna sätta ändamålsenliga gränser. Läs mer: www.kunskapsguiden.se www.schizofreniforbundet.se www.lillypro.se Här finns möjlighet att kostnadsfritt ladda ner utbildningsserien Kompetenz, som är ett patientutbildningsmaterial avsett för psykos-/schizofrenipatienter. www.eslmedmera.se På den här sidan, som drivs av legitimerade psykologen Per Borell, finns möjlighet att ladda ner manualer för den kognitiva arbetsmetoden Ett självständigt liv (ESL). ESL är ett manualbaserat program för social färdighetsträning som kan användas enskilt eller i grupp. Fakta: Huvudområde: Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om sjukdomen. Insats/åtgärd: Patient- och anhörigutbildning Prioritet 1-10: - Gemensam utbildning patient och anhöriga är prio 1 - Utbildning till enbart anhöriga är prio 3 - Utbildning enbart till patienten är prio 7 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Maria Linna, september 2013 Granskad av: Nisse Berglund, oktober 2013 Kunskapsblad 13

Illness Management and Recovery (IMR) IMR-programmet är ett utbildningsprogram för den som har en psykisk sjukdom. Genom att lära sig hantera svåra saker på ett nytt sätt, kan man minska sina besvär och öppna upp för nya möjligheter i livet. Vad är IMR IMR-programmet genomförs i grupp eller enskilt under cirka 40 träffar. Programmet innehåller fem olika delar: 1 Utbildning om sjukdomen och dess behandling 2 Strategier för att bättre kunna medverka i behandlingen 3 Planering för att förebygga återfall 4 Strategier för att hantera stress och kvarstående symtom 5 Social färdighetsträning Syftet är att minska risken för återfall i svåra symtom och att främja deltagarens personliga återhämtning. Hur fungerar det Programmet börjar med att deltagaren tydliggör sina egna värderingar och tar reda på vad återhämtning innebär personligen. Återhämtningsmål som känns meningsfulla för deltagaren sätts upp och bryts ner i mer hanterbara steg. Når deltagaren själv valt mål som är meningsfulla, tydliga och konkreta, blir det lättare att ta uti med det som krävs för att nå dem. Under träffarna och genom hemuppgifter arbetar deltagarna mot sina återhämtningsmål. IMR-programmet bygger på ett strukturerat arbetssätt som visat sig effektivt för att nå resultat. Vid varje träff får deltagarna ett undervisningsmaterial med information, frågeställningar, övningar, och strategier som kan hjälpa dem att nå sina mål. Gruppledaren har stöd av en behandlarmanual där träffarna beskrivs steg för steg. I manualen finns också undervisningsstrategier och förslag på hemuppgifter. Programmet anpassas till varje deltagares unika behov och förutsättningar. Gruppledaren ska även ha tillgång till handledning mellan träffarna. Vem kan använda det Gruppledaren bör ha erfarenhet av att arbeta tillsammans med personer med svår psykisk sjukdom. En kortare introducerande utbildning rekommenderas men tonvikten bör ligga på kontinuerligt stöd och handledning under genomförandet. Gruppledaren kan vara: mentalskötare sjuksköterska arbetsterapeut sjukgymnast kurator psykolog läkare 14 Kunskapsblad

När använder man det IMR-programmet finns i olika versioner för deltagare som drabbats av: schizofreni schizoaffektiv sjukdom bipolär sjukdom depression. Dessutom finns en version av programmet som är generell och inte inriktad mot någon specifik diagnos. Varför ska man använda det IMR-programmet bygger på olika delar som var för sig visat sig effektiva i studier. Studier på IMR-programmet visar också att deltagarna blir bättre på att hantera sin sjukdom, får större möjligheter att nå sina återhämtningsmål, får färre symtom, läggs in på sjukhus mer sällan och får bättre vardagsfunktion och livskvalitet. Fakta: Huvudområde: Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om sjukdomen Insats/åtgärd: IMR Prioritet 1-10: 4 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Rickard Färdig, februari 2014 Granskad av: Lars Hansson, februari 2014 Kunskapsblad 15

Familjeinterventioner - för att minska stress och förebygga återfall Familjeinterventioner för personer med schizofreni eller schizofrenilikanande tillstånd syftar till att minska stressen inom familjen och förebygga återfall. Insatsen innehåller både kunskapsorienterade och beteendeorienterade delar. Till exempel information, stöd och träning i att minska stress, problemlösning och träning i kommunikation. Målet är även att uppnå ett bra samarbete med familj och närstående, där även ett delat beslutsfattande ingår. Vad innehåller effektiva familjeinterventioner? Det finns inte någon specifik metod som rekommenderas i riktlinjerna, men familjeinterventioner är ett väl utforskat område och forskningen visar på att följande delar ska finnas med för att insatsen ska vara effektiv: Skapa en positiv allians med anhöriga/närstående. Minska eventuella negativa aspekter i familjeklimatet (fientlighet, kritik, överengagemang). Psykopedagogisk utbildning - öka kunskaper om sjukdom, behandling, återfall, familjens roll. Öka kapacitet för problemlösning och krishantering. Skapa rimliga förväntningar på den sjuke. Skapa ett system med ändamålsenliga gränser i familjen. Som framstår av punkterna ovan finns det flera andra insatser i de nationella riktlinjerna för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofrenilikande tillstånd, som tangerar det arbete som görs inom ramen för familjeinterventioner. Ett exempel på hur det kan fungera i praktiken Till att börja med behöver man göra en kartläggning av personens nätverk, för att identifiera vilka som personer som ska omfattas av insatsen. Kartläggning av personens sociala funktion och livskvalitet är också viktiga delar. Därefter genomför man individuella intervjuer med alla parter där alla får ge sin bild av situationen och vilka problemområden, samt behov som de själva upplever finns. En mycket viktig del av kartläggningen är att göra en bedömning av de närståendes känslomässiga attityder och känsloklimat gentemot personen: Negativ kritik - uttryck av ogillande eller motvilja/avsky riktat mot patientens beteende. När han gör så stör det mig. Positiv kritik - motsatsen till negativ kritik, ett gillande av patientens beteende. Trots att han gör så här. Fientlighet - riktas mot patientens person och är mer generell. Han är inte psykotisk, han är bara slö. Känslomässigt överengagemang - visar sig i kontroll, överbeskydd, överdrifter eller dramatiseringar. Jag gör allt i världen för min dotter. Jag gör det åt henne istället för tillsammans med henne. Värme - förståelse, sympati och ett genuint intresse för patienten. Denna del av kartläggningen är avgörande för att bestämma vilken nivå insatserna i familjeinterventionen ska ligga på. Parallellt med utredningen bygger man upp en arbetsallians. Viktigt att komma ihåg är att vara en god lyssnare och visa ett genuint intresse och engagemang och framförallt ge inte upp! 16 Kunskapsblad

Efter kartläggning av situationen är det dags att sätta upp mål och göra en plan för de insatser som är aktuella. Det är även viktigt att ha med en tidsplan och hur insatsen ska avslutas. Grunden för en lyckad intervention är delat beslutsfattande kring målsättning och planering. Sedan är det dags att börja jobba mot målen. Vem ska ge insatserna? Familjenterventionen ges av det psykiatriska öppenvårdsteamet i samarbete med Socialtjänstens boendestödsteam. Det psykiatriska teamet ska vara tvärprofessionellt där till exempel sjuksköterska, Case Manager, kurator, psykolog, skötare, läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast ingår. När ska man erbjuda familjeinterventioner? För personer som har kontakt med anhöriga och närstående är det alltid viktigt att erbjuda familjeinterventioner, vilket man också bör betona, vid behov upprepade gånger. Insatsen är en viktig del i arbetet med nyinsjuknade. Vilken typ av insatser som ska ingå varierar utifrån behov och det får man ta reda på genom en noggrann kartläggning och behovsanalys. I det stora skulle man kunna säga att insatserna innehåller två nivåer: Alla ska erbjudas insatser som innehåller kris- och stresshantering, tidiga varningstecken, undervisning om funktionsnedsättning, mål- och problemformulering. De familjer/närstående där kartläggningen visat på negativa känslomässiga attityder gentemot personen som är sjuk (till exempel fientlighet, kritik, överbeskydd) behöver ofta få mer omfattande insatser, under en längre tid. Det handlar ofta om de behöver träna på kommunikation och problemlösning. Varför ska man arbeta med familj och närstående? Att arbeta med anhöriga och närstående i kombination med annan behandling har i forskningen visat att återfall i psykossjukdom och återinläggningar på sjukhus minskar och att följsamhet till medicinering ökar. Det innebär att arbetet med anhöriga och närstående skapar goda förutsättningar för återhämtning och ett bättre liv för den som är drabbad. Familjeinterventioner bidrar därmed till en bättre social funktion och en bra livskvalitet för personen, men bidrar även till att de närstående får stöd och kraft att hjälpa. Fakta: Huvudområde: Familjeinterventioner för att minska stressen i familjen och förebygga återfall Insats/åtgärd: Familjeinterventioner Prioritet 1-10: 1 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Zophia Mellgren, november 2013 Granskad av: Nisse Berglund, november 2013 Kunskapsblad 17

Stöd i föräldraskap Föräldrar med en psykisk sjukdom har samma behov och upplever samma utmaningar i sitt föräldraskap som övriga föräldrar men kan dessutom uppleva extra påfrestningar som hänger samman med sjukdomen. Personer med psykossjukdom eller annan allvarlig psykisk sjukdom kan få en nedsatt omsorgsförmåga vilket kan leda till att barnens utveckling och hälsa påverkas negativt. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har ett ansvar att: Uppmärksamma och stödja föräldrar med minderåriga barn, individanpassa stödåtgärder för att stärka föräldern i dennes roll som förälder och tillgodose barnets behov av en trygg miljö och omsorg. Vad är anpassat föräldrastöd? Anpassat föräldrastöd innebär att stärka föräldraskapet och stödja skyddande faktorer för barn till föräldrar med psykossjukdom. Stöd till föräldrar med en allvarlig psykisk sjukdom börjar i den egna behandlingen för att minska symtomen och höja funktionsnivån. En viktig komponent är till exempel interventioner som Integrerad Psykiatri (IP), Illness Management and Recovery (IMR) eller Ett Självständigt Liv (ESL). Stödet kan också vara ekonomiskt bistånd, boendestöd, kontaktperson, stödfamilj med mera. Det kan även vara insatser som hjälper föräldern att tala med sitt barn om sjukdomen och dess konsekvenser. Beardslees familjeintervention och Föra barnen på tal är exempel på fungerande metoder. Det kan också ingå att hänvisa till lämplig verksamhet inom hälso- och sjukvård, kommun eller frivilligorganisationer. Hur fungerar anpassat föräldrastöd? Att stärka föräldraskapet genom interventioner kan ske i öppenvård eller i heldygnsvård. Det kan även innebära gruppverksamheter med ett pedagogiskt innehåll där man delar erfarenheter och får kunskaper för att hantera olika svårigheter i förhållande till sitt föräldraskap. Man bör fokusera på att utveckla föräldraförmågan och även att stödja barnet genom att arbeta med skyddande faktorer såsom fungerande skola, vänskapsrelationer och intressen samt tillgodose barnets behov av en säker och trygg omgivande miljö. När ska man använda anpassat föräldrastöd? När en förälder har psykossjukdomar och själv har sådana svårigheter att denne inte har förmågan att fokusera på barnets behov av en säker och trygg miljö. Denna åtgärd kan ske med olika grad av intensitet samt vara tillfällig eller under längre perioder. Vem kan använda det? Personal inom hälso- och sjukvård och personal inom socialtjänst/kommun, vid behov i samverkan. Varför ska man använda anpassat föräldrastöd? Man vet att barn till föräldrar med psykisk sjukdom själva löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa. Anpassat föräldrastöd kan bidra till en förbättrad situation för barn till föräldrar som har psykossjukdom. Föräldraförmågan kan brista och föräldern kan behöva stöd i att bättre se barnets behov, att uppmärksamma riskfaktorer och att stödja skyddande faktorer. Föräldern kan också behöva stöd för att kunna prata med barnen om sin sjukdom. 18 Kunskapsblad

Barn behöver få information om förälderns sjukdom och stöd i sin situation. Barn kan känna skuld och skam och det är därför viktigt att prata med dem om att det aldrig är barnets fel att en förälder är psykiskt sjuk. Sjukvården har enligt Hälso- och sjukvårdslagen HSL 2 g skyldighet att uppmärksamma barn till personer med en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning. Läs mer: www.socialstyrelsen.se, www.anhoriga.se, www.kuling.nu Fakta: Huvudområde: Stöd i föräldraskap för personer med schizofreni Insats/åtgärd: Specifikt anpassat föräldrastöd Prioritet 1-10: 3 Författare: Eva Andersson, Barbro Henriksson, Bimbi Dahne Widerberg och Agneta Leemann, 2013 Granskad av: Nisse Berglund, juli 2013 Kunskapsblad 19

Psykologisk behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid psykos är en psykologisk behandlingsmetod som ges i tillägg till farmakabehandling och kan ges i såväl akuta som mer långvariga tillstånd av schizofreni. Metoden består av terapisamtal och ges framför allt mot positiva symtom som vanföreställningar och hallucinationer, symtom som inte reduceras av annan behandling. Vad är KBT? Det finns ett stort behov av väl definierade psykologiska tilläggsbehandlingar för patienter med psykos och schizofreni. Individuell KBT är en väl etablerad psykologisk behandlingsmetod för andra psykiatriska tillstånd och verkar också ha god effekt för patienter med schizofreni. Genom att använda KBT uppmuntras patienterna till att aktivt ta del i sin behandling genom att de får möjlighet att testa giltigheten av uppfattningar, övertygelser och tankar som är relaterade till sjukdomen. Genom KBT- terapin utförs gradvis en kognitiv omstrukturering som kan ha positiva effekter på patientens sjukdomsbild och därmed bidra till minskade symtom. Syftet med KBT är att omvärdera uppfattningar, tankar och resonemang som är kopplade till symtom och att gradvis ändra dem i syfte att förbättra patientens hela sjukdomsbild och minska symtomen. Patienterna uppmanas att aktivt ifrågasätta sina upplevelser. KBT kännetecknas av ett uttryckligt fokus på kognitiv omstrukturering i syfte att reducera symtomen. Antalet sessioner bestäms på förhand och är oftast begränsat. Åtgärden kan innehålla komponenter som att lära sig se samband mellan tankar, känslor och handlingar, få stöd för alternativa sätt att hantera symtom och övning i problemlösande färdigheter. Hur fungerar det? Åtgärden syftar till att sammanlänka känslor och tankar för att minska obehag framför allt i förhållande till positiva symtom och ges i tillägg till standardbehandling. Följande komponenter kan ingå: Att se samband mellan tankar, känslor och handlingar med avseende på huvudsymtomet, (det vill säga det symtom man tillsammans valt att behandla). Att korrigera feltolkningar, irrationella uppfattningar och sätt att resonera med avseende på huvudsymtomet. Att ha uppsikt över egna tankar, känslor och handlingar gentemot huvudsymtomet samt att erbjuda alternativa sätt att hantera symtomet. Behandlingen kan också syfta till att öka problemlösande färdigheter. Till en början etablerar behandlaren en bra arbetsallians med patienten för att sedan gemensamt kunna reflektera och diskutera kring upplevelser och tankar. Detta i syfte att främja kognitiv omstrukturering av vanföreställningar samt övertygelser och även i syfte att minska negativ självvärdering. KBT för psykos innehåller flera moment såsom: att dela information om röster eller andra hallucinationer att utforska modeller av psykos att undersöka föreställningar om hallucinationer att utveckla en övergripande modell för att hantera röster eller andra hallucinationer. 20 Kunskapsblad

Inom KBT för psykos förekommer även en många olika strategier och tekniker som kan användas. Exempel på dessa kan vara: problemformulering symtommonitorering strategier för att hantera röster att föra dagbok över rösters förekomst och att dokumentera innehållet i dessa röster att gemensamt formulera olika hypoteser kring symtom och att sedan testa hypotesernas riktighet att utveckla effektiva hanteringsstrategier att utveckla distraktionstekniker att jobba med rollspel att jobba med ångesthantering att förbättra patientens självkänsla att arbeta med patientens självuppfattning och hur han eller hon uppfattar andra människor att utforska automatiska tankar och antaganden att normalisera erfarenheter och minska stigmatisering återfallsförebyggande strategier. Vem kan använda KBT för psykos? Det generella kravet på specialistutbildning i KBT brukar innebära steg 1 under handledning eller steg 2 i kognitiv psykoterapi. När använder man det? Personer med schizofreni som har kvarstående positiva eller negativa symtom utgör en svårbehandlad grupp. Rekommendationerna om psykologisk behandling vid detta tillstånd har avgränsats till möjligheten att påverka kvarstående symtom. Kognitiv beteendeterapi ges i tillägg till sedvanlig farmakologisk behandling och kan ges i såväl akuta som mer långvariga tillstånd av schizofreni. Metoden ges framför allt mot positiva symtom, såsom vanföreställningar och hallucinationer. Varför ska man använda det? Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med kvarstående positiva eller negativa psykossymtom har individuell kognitiv beteendeterapi, som tillägg till sedvanlig behandling, visat sig ha effekt på individuella huvudsymtom ( target symtoms ) och positiva symtom jämfört med enbart sedvanlig behandling. Fakta: Huvudområde: Psykologisk behandling mot kvarstående symtom Insats/åtgärd: Individuell kognitiv beteendeterapi Prioritet 1-10: 3 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Helena Fatouros Bergman, oktober 2013 Granskad av: Lennart Lundin, oktober 2013 Kunskapsblad 21

Musikterapi Personer med kvarstående positiva eller negativa psykossymptom, som inte kan tillgodogöra sig verbal terapi, kan erbjudas musikterapi av utbildad musikterapeut, individuellt eller i grupp. Vad är musikterapi? Musikterapi är en konstnärlig terapiform där musikupplevelse, musikaliskt skapande och samspel används i personlighetsutvecklande och hälsofrämjande syfte. En musikterapisession kan innehålla såväl musiklyssning och musicerande som samtal, och bedrivs både individuellt och i grupp. I Sverige finns tre musikterapeutiska inriktningar: Funktionsinriktad musikterapi (FMT), Guided Imagery and Music (GIM) och Psykodynamiskt grundad musikterapi. FMT och GIM är metoder varav den första endast bedrivs i individuell expressiv form (musicerande) och den sistnämna endast i individuell receptiv form (musiklyssning). Psykodynamiskt grundad musikterapi bedrivs både individuellt och i grupp, och använder sig av såväl expressiva metoder och tekniker som receptiva. Vid val av metod/modell bör hänsyn tas till patientens behov och preferenser, till exempel om terapin önskas bedrivas individuellt eller i grupp. Hur fungerar musikterapi? Musikterapi kan för patienten erbjuda en rad positiva upplevelser, samtidigt som plats ges för uttryck av dennes svåra och negativa erfarenheter. Genom att hjälpa personen att uttrycka sådant som kan vara svårt att beskriva med ord syftar musikterapi till att förbättra relationer och mående samt minska symtom. Målet med terapin är att ge patienten möjlighet att utveckla sina egna resurser och/eller återerövra funktioner så att hon eller han kan uppnå förbättrad livskvalitet. Musikterapi i grupp kan genom musikaliskt samspel och kommunikation främja känslor av gemenskap och ge plats åt nya eller alternativa och meningsfulla sätt att vara tillsammans med andra på. Och då tankar och känslor ibland kan vara svåra att uttrycka i ord, kan det gemensamma musicerandet ge rum för varierade icke-verbala uttryck inom gruppen. För att gå i musikterapi behövs ingen tidigare musikalisk träning; det räcker att patienten har ett intresse av att arbeta med musik. Vem kan bedriva musikterapi? För att bedriva musikterapi krävs musikterapeutisk utbildning vid högskola. Sådan utbildning ges idag endast av Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och där endast på avancerad nivå. Certifiering till musikterapeut utfärdas därefter av European Music Therapy Confederation. När använder man musikterapi? När personer med psykossjukdom har kvarstående negativa eller positiva symptom och har svårt att tillgodogöra sig verbal terapi. Åtgärden är inte lämplig vid akuta positiva symptom. 22 Kunskapsblad

Varför ska man använda musikterapi? Läkemedelsbehandling mot positiva symptom visar i de flesta fall god effekt, medan negativa symptom ofta är svårare att komma åt. I fall där kvarstående psykossymtom är svårbehandlade innebär detta många gånger ett avsevärt lidande för patienten. Patienter med psykossjukdom kan i vissa fall ha svårt att utrycka sig verbalt vilket kan försvåra möjligheten att tillgodogöra sig verbala terapiformer. Musikterapi som tillägg till sedvanlig behandling har visat positiv effekt både på symtom och funktionsnivå jämfört med enbart sedvanlig behandling i fall då patientens förmåga att utrycka sig verbalt är begränsad. Läs mer: Förbundet för musikterapis hemsida: www.musikterapi.se The European Music Therapy Confederation (EMTC) www.emtc-eu.com Fakta: Huvudområde: Psykologisk behandling mot kvarstående symptom Insats/åtgärd: Musikterapi Prioritet 1-10: 4 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Kan Författare: Louise Kimby och Ann-Sofie Paulander, september 2013 Granskad av: Ann-Sofie Paulander, oktober 2013 Kunskapsblad 23

Integrerad Psykologisk Terapi - kognitiv träning (IPT-k) IPT-k är ett träningsprogram i grupp som är speciellt utformat för patienter med allvarliga kognitiva funktionsnedsättningar och skall ge möjlighet att kompensera dessa. Vad är ITP-k? IPT-k omfattar två huvuddelar, en kognitiv del samt en social del, vilka i sin tur är uppdelade i fem delprogram. Det kognitiva blocket består av delprogrammen kognitiv differentiering, social varseblivning och verbal kommunikation. Det sociala blocket, som tränar olika former av socialt beteende, inkluderar social förmåga och problemlösning. Programmet utvecklades på den psykiatriska kliniken vid sjukhuset Waldau i Bern och metoden har använts med framgång i bland annat Tyskland och Schweiz sedan 1994. Programmet utprövades för svenska förhållanden inom psykosvården vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping 1997 och används där sedan dess. Hur fungerar IPT-k? IPT-k bygger på teorin att beteende är hierarkiskt organiserat, att människan har beteendenivåer av olika svårhetsgrad och att man måste lära sig att hantera de mest basala färdigheterna innan man kan gå vidare och utveckla mer komplexa beteendenivåer. För vem är programmet lämpligt? Många personer med allvarliga psykiatriska sjukdomar har kognitiva funktionsnedsättningar som kan ge upphov till brister i uppmärksamhet, försämrat minne och påverkad exekutiv funktion. Detta medför i sin tur olika tillkortakommanden i vardagen med försämrad social förståelse, svårigheter att lära sig saker och att planera, startsvårigheter etc. Vem kan leda programmet? Den som uppfyller samtliga punkter nedan: Har någon form av teoretisk utbildning med anknytning till psykiatri. Har arbetslivserfarenhet inom kommun-, landstingspsykiatrin (eller inom till exempel behandlingshem som bedriver verksamhet för personer med olika former av funktionshandikapp). Har erfarenhet av samtal i grupp och vet hur man handskas med de situationer som kan uppkomma. Har utbildat sig i metoden samt har tillgång till manual och materiel. 24 Kunskapsblad

När används programmet? IPT-k används i behandlings-/rehabiliteringsarbetet integrerat som insats när bedömning givit att kognitiva funktioner är nedsatta och behandling/träning är möjlig. Varför används programmet? Att träna de kognitiva funktionerna bör vara en viktig del i rehabiliteringen tillsammans med traditionella behandlingsmetoder. Metoden är en bra grund för fortsatt färdighetsträning, till exempel med ESL, enligt klinisk erfarenhet. Läs mer www.socialstyrelsen.se www.psykologiskkonsult.se Fakta: Huvudområde: Kognitiv träning för att förbättra funktionsnedsättningar Insats/åtgärd: IPT-k Prioritet 1-10: 1 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Ulf Rogberg, januari 2013 Granskad av: Lennart Lundin, februari 2013 Kunskapsblad 25

26 Kunskapsblad

Ett självständigt liv (ESL) ESL är ett manualbaserat program för social färdighetsträning som kan användas enskilt eller i grupp. Vad är ESL? ESL är framtaget med avseende på personer med schizofreni, vissa avsnitt kan dock användas bredare. Manualen består av 22 olika aktivitets - och färdighetsområden, till exempel stress och sårbarhet eller aktivitetsplanering. Materialet kan användas en enstaka gång eller i en längre behandlingsserie. Kärnpunkten i ESL är att egna och andras erfarenheter sammansmälts med ny kunskap med hjälp av övningar och hemuppgifter. Personen väljer de lösningar som passar bäst för henne/honom och integrerar dessa i sitt dagliga liv. En viktigt syfte med ESL-manualen är att ge personal inom landsting och kommun ett långsiktigt, flexibelt och forskningsanknutet innehåll till åtgärden Case Management. Materialets struktur underlättar för personer med kognitiva störningar att utnyttja sin intellektuella kapacitet och gör att personen kan nå resultat efter endast några dagars träning. I en grupp finns möjlighet att dela erfarenheter och att få samhörighet med andra som har liknande problem. Individuell behandling är mer flexibel vilket underlättar för personen och behandlaren att välja de delar av programmet som är mest relevanta. En erfaren behandlare kan individualisera programmet under arbetet och genom parallell individuell behandling hjälpa personen att använda sina nya kunskaper. Vem kan använda det? Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med nedsatt funktion i olika roller eller i sociala färdigheter inom en rad områden, inklusive upprätthållandet av ändamålsenliga kontakter med vård, stöd och service. Varför skall man använda det? Omfattande kontrollerad forskning visar att Ett Självständigt Liv fungerar och att effekten håller bra. Förutom dess specifika effekter har ESL också visat sig stärka annan behandling. Metoden är därför ett bra komplement till andra insatser. Det gäller till exempel medicinering och individualterapi. Även åtgärder som syftar till social aktivering och ökad daglig funktion bör kombineras med ESL. Inget i materialet stör eller hindrar andra behandlingsinriktningar. Läs mer www.socialstyrelsen.se, http://home.swipnet.se/skills/ Fakta: Huvudområde: Åtgärd för att förbättra sociala färdigheter Insats/åtgärd: Ett Självständigt Liv Prioritet 1-10: 2 Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan: Bör Författare: Helena Rodin, januari 2013 Granskad av: Per Borell, februari 2013 Kunskapsblad 27