SNABBANALYS nr 47 november 2011 Vad är ett riskkapitalbolag? Anne-Marie Lindgren Den grundläggande frågan är om vi alls ska medge vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg. Det räcker inte med att diskutera riskkapitalbolagen. Men riskkapitalbolagen skapar ändå vissa särskilda problem, därför att deras syfte är att köpa upp företag, snabbt driva upp lönsamheten och sedan sälja. De är inte långsiktiga ägare, och det faktum att hela verksamheten finansieras med lån på finansmarknaderna ökar ytterligare instabiliteten.
1. Vad skiljer riskkapitalbolaget från ett vanligt aktiebolag? Inte många har väl undgått att i svallvågorna efter Caremaskandalen lära sig att en god del av den privata vården, skolan och omsorgen nu drivs av företag som ägs av riskkapitalbolag. Men vad är ett riskkapitalbolag? Vad skiljer det från vanliga aktiebolag? Till att börja med borde det inte heta riskkapitalbolag och det inte bara därför att det här handlar om bolag som inte tar risker. Termen är en missvisande tolkning av den engelska termen private equity (PE), en beteckning som i sig själv inte innehåller någonting om risk, och som beskriver hur vissa typer av finansiellt kapital anskaffas inte vad det sedan används till. Private equity betyder, språkligt sätt, privat andel. I affärssammanhang handlar det om finansiella värdepapper som inte handlas över aktiebörsen, dvs. inte public, offentligt. Företag inom private equity-sektorn lånar upp pengar från exempelvis banker, pensionsstiftelser, försäkringsbolag eller andra bolag. Pengarna placeras i en fond med begränsad löptid, vanligen kring 10 år. Fondmedlen lånas sedan vidare till för ändamålet konstruerade holdingbolag, som i sin tur lånar peng - arna vidare till köp av verksamhetsdrivande företag. Syftet är att driva upp avkastningen i dessa företag för att sedan sälja. När fondens löptid är över ska nämligen peng arna, inklusive värdeökningen, återbetalas. I vanliga aktiebolag däremot tar företaget in pengar genom att sälja aktier, andelar, till personer eller företag som därmed också blir andelsägare i bolaget. Om aktieägaren vill ha tillbaka sina pengar, måste aktien säljas vidare; bolaget är inte skyldig att lösa in den. De här företagen arbetar mycket olika. Några kan genuint kallas riskkapitalbolag ( venture capital ) som satsar pengar i nya företag som ännu inte säkrat någon position på marknaden. De första private equity-företagen någonstans på 1940-talet sysslade bara med sådan finansiering, vilket väl förklarar varför hela bransch en kommit att kallas för riskkapitalbolag, trots att branschen för länge sedan utvidgats till helt andra former av investeringsverksamhet. Det finns exempelvis PE-företag som inriktar sig på tillväxtkapital ( growth capi tal ), satsningar i etablerade företag som vill expandera; de kan Företag inom private equity-sektorn lånar upp pengar från exempelvis banker, naturligtvis också sägas stå för risktagande kapital. Det kan man också säga pensionsstiftelser, försäkringsbolag eller andra bolag. Syftet är att driva upp avkastningen i dessa företag för att sedan sälja. om dem som jobbar med stresskapital När fondens löptid är över ska nämligen ( stress capital ), pengar till företag peng arna, inklusive värdeökningen, återbetalas. som av olika skäl har finansiella problem. 2
Men private equity-företagen inom den svenska vården, skolan och omsorg finns inom segmentet buyout köpa ut. De köper majoritetsposter i exist - erande företag med god tillväxtpotential, driver dem ett antal år med syfte att öka avkastningen för att sedan kunna sälja dem med god vinst. Termen buyout syftar alltså på att de köper ut den tidigare ägarmajoriteten, men med tanke på att målet är att sälja inom inte alltför lång tid ligger också tolkningen köp-och-ut nära till hands. Den fullständiga engelska termen är leverage buyout, alltså helt enkelt köp med lånade pengar. Vilket alltså är den grundläggande affärsidén låna peng ar för att investera dem, som regel förhållandevis kortsiktigt. PE-företag är principiellt att se som rent finansiella företag, som handlar med företag på liknande sätt som andra finansföretag handlar med värdepapper. Det betyder att de aldrig är särskilt långsiktiga ägare. Det betyder också att de inriktar sig på att utveckla inte så mycket innehållet i verksamheterna som organisation, logistik, etc. 2. Deras egen beskrivning KKR, ett USA-baserat PE-företag som i dag äger 50 procent av just Carema beskriver på sin hemsida att man expanderat sina kunskaper, affärsförbindelser och styrkor till att provide enhanced value to our partners, including our investors, the companies in which we invest, and other key stakeholders. Och man beskriver sig som ett företag med ett distinguished track record of gene - rating attractive investment returns. Danska Axcel, ett private equity-bolag som sedan 2008 äger 90 procent av aktierna i John Bauer-skolorna (bolaget heter numera JB Education), beskriver sin verksamhetsidé så här: Axcels mål är att genom värdeskapande åtgärder skapa större vinst i sina bolag. Därför arbetar man med branschkonsolidering, dvs. hjälp i samband med förvärv det kan översättas med att företagen vinster ska växa genom att man köper upp konkurrenter och ökar sin marknadsandel. operationella projekt, dvs. projekt som gör verksamheten mer effektiv och minskar kostnaderna strategiska projekt, som är typiskt menade att skapa omsättningstillväxt. Eller med andra ord, strikt finansiella mål. För att öka motivationen hos före- 3
tagsledningen att leverera högre vinst finns ett bonussystem, där ledningen belönas endast om Axcel samtidigt levererar avkastning till sina investerare. Företaget berättar också att vi arbetar i 10-årscykler. Fonderna är normalt aktiva i ca 10 år. Att företagsutvecklingen bara är det instrument som ska leda fram till en lyckad försäljning framgår av att en hel sida ägnas åt att beskriva den s k exitstrategin: Försäljningen av verksamheten är avgörande för Axcel, eftersom det är nu det sätts ett konkret värde på den omfattande utveckling företaget har gått igenom. Det är nu investerarna ser det ekonomiska utbytet av deras investering. Vilket i sin tur förstås är avgörande för att Axcel ska kunna dra till sig nya lån. Och man lyfter fram sin kompetens just som företagssäljare: Efter att ha köpt att stort antal företag som sedan har blivit sålda igen eller börsnoterats anser vi oss kunna leva upp till tilliten. Axcel är faktiskt den fond i Danmark som har störst erfarenheter av köp och försäljning av företag Allmänt sett brukar de här bolagen framhålla sin finansiella erfarenhet och sin företagsledande kompetens, som en garanti för att pengar placerade hos dem kommer att ge god avkastning. Några andra syften nämns sällan eller aldrig. Det är mycket tydligt vilken målgrupp man riktar sig till, dvs. penningplacerare av olika slag. Texten på de hemsidor som står för de verksamhetsdrivande företag, som ägs och finansieras av PE-bolagen, är förstås annorlunda; där är allt tal om avkastning borta och i stället är det mjuka värden, som kvalitet i omvårdnad och undervisning, som lyfts fram. Så här står det på JB Educations hemsida: JB Education drivs av en stark övertygelse att ett dynamiskt samhälle behöver människor som vågar tänka nytt, möta utmaningar, ta egna initiativ och utveckla ny kunskap. Vi är övertygade om att varje individ har kapacitet att bidra till det samhället och forma sin egen framtid. Bara han eller hon får de rätta förutsättningarna och rätt stimulans. Därför samlar vi lysande pedagoger och skolledare som brinner för ett livslångt och lustfyllt lärande. Sitt arbetssätt beskriver man så här: Vi på John Bauergymnasiet jobbar med individen i fokus något som skiljer oss från mängden av andra gymnasieskolor. Pedagogiken handlar dels om att stimulera och utveckla din initiativförmåga, dels om kunskap och kunskapsutveckling. Vi stärker Texten på de hemsidor som står för de verksamhetsdrivande företag, som ägs och finansieras av PE-bolagen, är förstås annorlunda; där är allt tal om avkastning borta. 4 ditt självförtroende genom att låta dig se möjligheter, ta initiativ och förverkliga idéer. Vår pedagogik hjälper dig att nå längre än du själv trodde var möjligt.
Engagerade lärare finns hela tiden till hands för att vägleda och inspirera dig att upptäcka dina talanger och ta nästa steg i din utveckling. Men du får också ta eget ansvar på vägen mot att uppnå dina mål. Texterna på ägarbolagets sida skiljer sig, som synes, en hel del från texterna på det verksamhetsdrivande bolagets. För de är, givetvis, avpassade för helt olika målgrupper. De som presenterar de privata gymnasieskolorna i termer av pedagogik och bra skolresultat tror säkert på vad de skriver. Men det är ändå synnerligen klokt att se vilka ekonomiska intressen som finns därbakom. Och kolla om, exempelvis, erbjudandet om egen dator med särskild programvara i sin tur betyder mindre av lärarledd undervisning John Bauerkoncernen, exempelvis, har varit i blåsväder i blåsväder för de myck et stora vinster som plockades ut genom en pedagogisk modell som lät eleven ta eget ansvar för sitt lärande genom självstudier via dator. Man får rätt många datorer för ett lägre pris än årslönen för en gymnasielärare, så genom att byta ut lärare mot teknisk utrustning, samtidigt som man fick ersättning för dessa icke-befintliga lärare, blev vinstmarginalerna rätt hyggliga. 3. Räntesnurror och skatteparadis Åtskilliga av riskkapitalbolagen har sitt säte i skatteparadis. Vinster på verksamheterna i andra länder, som kan föras över dit, förblir alltså skattefria. Ingen av de stora vårdkoncernerna som är verksamma i Sverige Capio, Carema, Attendo, Aleris betalar någon bolagsskatt i Sverige. De privata koncernerna är nämligen konstruerade som en lång kedja av holdingbolag mellan den yttersta ägaren fonden hos riskkapitalbolaget och de verksamhetsdrivande enheterna i olika länder. Ett holdingbolag är ett bolag vars verksamhetsidé är att äga aktier i andra bolag. Konstruktionen används för att slussa pengar från verksamheterna till ägarna på skattemässigt mest fördelaktiga sätt. Det verkar sannolikt att de därutöver fyller funktionen att öka på antalet styrelsearvoden för företagets ledning varje bolag har ju en egen styrelse, där ofta samma personer återkommer i flera av dem. Den vanliga tekniken för slussning av pengar är internlån, som kan kompletteras med internhyror. Internlånen är en del av verksamhetsidén. Pengarna från den fond, som ytterst betalar företagsköpen, lånas ut till det holdingbolag som bildas för att hålla ihop de svenska enheterna. Det företaget kan i sin tur låna pengarna vidare genom ytterligare några holdingbolag, innan de hamnar hos de verksamhetsdrivande enheterna. Räntorna på dessa lån ligger högt över marknadsräntorna, och ger alltså höga ränteavdrag att kvitta mot de vinster som görs på själv verksamheterna. Vilket alltså kraftigt tar ner skatten. Och ränteintäkten 5
hamnar hos ägaren i skatteparadiset, eller ett lågskatteland. Några aktuella exempel har rapporterats av Svenska Dagbladet: Apotekskedjan Medstop belastas med ett internlån från ägaren stationerad på Jersey till 15 procents ränta, motsvarande en utgift på 706 miljoner kronor. Det raderar helt överskottet på verksamheten i Sverige, samtidigt som ränteintäkten försvinner till Jersey och inte kan beskattas. Apotekskedjan Hjärtat har på samma sätt ett ägarlån på 630 miljoner kronor, där ränteintäkten för ägaren på samma sätt hamnar i Jersey och förblir obeskattad. Skatteverket har dock tagit flera sådana fall till domstol, och hävdat att räntan ligger för högt och inte i sin helhet kan få vara avdragsgill. Attendo har således dömts till ett skattetillägg på 80 miljoner. Just nu pågår en tvist mellan Skatteverket och Capio, där Skatteverket inte vill godkänna ett avdrag motsvarande 13 procents ränta och vill upptaxera bolaget med 400 miljoner kronor. Skatteverket driver över huvud taget ett arbete mot trenden att lägga holdingbolag utomlands, främst då i skatteparadis, för att den vägen undgå skatt. En skiss över ägarkedjan i Capio; sidan 7. 4. Förbjuda riskkapitalbolag som ägare? Uppmärksamheten på skattetrixandet via räntesnurror och skatteparadis har fått många att kräva förbud mot riskkapitalbolag inom den skattefinansierade sektorn. En enkät i Dagens Samhälle visar att ¾ av alla tillfrågade kommunstyrelseordföranden är emot att riskkapitalbolag ska få driva verksamheter inom vård, skola och omsorg. Det betyder alltså att också många borgerliga kommunpolitiker är negativa till de här bolagen. Men nu är det inte själva bolagsformen private equity som är det centrala problemet, utan de avancerade konstruktionerna för att komma undan skatt. Och sådana konstruktioner är fullt möjliga även för andra bolag att göra. (Saab Automobiles belastas exempelvis med räntekostnaderna för ett lån från Mullers andra bolag Spyker). En enkät i Dagens Samhälle visar att ¾ av alla tillfrågade kommunstyrelseordföranden är emot att riskkapitalbolag ska få driva verksamheter inom vård, skola och omsorg. Det betyder alltså att också många borgerliga kommunpolitiker är negativa till de här bolagen. Placera ett holdingbolag på Jersey eller Caymanöarna och låna pengar med hög ränta till de enheter som driver verksamheter i Sverige är en möjlig strategi även för ett vanligt aktiebolag. Det som behövs är alltså skärpta regler inom ramen för skattelagstiftning och bolags - lagstiftning med generell räckvidd, inte bara åtgärder riktade mot den speciella form som riskkapitalbolag utgör. Den enklaste åtgärden förefaller vara att 6
Affärsidén är att köpa ett företag, arbeta upp lönsamheten under en kortare tid, och sedan sälja. Det innebär onekligen en viss risk för att företag använder sig av mindre acceptabla metoder för att snabbt få upp vinsten för att sedan sälja och försvinna innan konsekvenserna blir alltför uppenbara. avskaffa rätten till ränteavdrag för internlån, alternativt att endast medge avdrag motsvarande, exempelvis, Riksbankens styrränta. De speciella problem som knyter sig till riskkapitalbolagen som ägarform handlar i stället om att de inte syftar till att vara långsiktiga ägare, och att det kapital de satsar är upplånat på de finansiella marknaderna. Båda delarna innebär risker för instabilitet. För de finansiella marknaderna i dag kan ju inte precis beskrivas som lugna, trygga och stabila baser att bygga social välfärd på Det korta perspektivet på innehavet innebär att de verksamhetsdrivande företagen ofta byter ägare, och att de i praktiken är varor på en finansiell marknad ungefär som värdepapper. Och det är, naturligtvis, på intet sätt självklart att det alltid blir någotsånär stabila finansiella företag som kommer in som nya ägare vid ett ägarbyte risken för äventyrare (eller värre) kan på intet sätt ute - slutas. Riskkapitalbolagen har ofta flera fonder i arbete, med olika löptid. Ett problem som börjat uppmärksammas på sistone är det faktum att en del fonder med stora placeringar i företag, som i nuvarande läge inte är särskilt lönsamma, ska lösas upp och pengarna återbetalas; det kan innebära ett tvång för bolaget att sälja av andra av sina företag för att finansiera upplösningen av den äldre fonden. Ett sådant läge ökar, givetvis, risken för att fel sorts köpare kan komma in. Dessutom: Affärsidén är att köpa ett företag, arbeta upp lönsamheten under en kortare tid, och sedan sälja. Det innebär onekligen en viss risk för att företag använder sig av mindre acceptabla metoder för att snabbt få upp vinsten för att sedan sälja och försvinna innan konsekvenserna blir alltför uppenbara. Risken för oseriösa företag finns givetvis även riskkapitalbolagen förutan, men med tanke på de omfattande verksamheter som finns just hos dessa bolag, kan effekterna av olämpliga ägare där också bli mycket omfattande. Sammantaget finns det skäl att ställa frågan om det inte behövs en ägarprövning av de företag som agerar inom välfärdssektorn inte bara när nya företag etableras, utan också när företag byter ägare. 8
5. Vad går att göra? Den grundläggande frågan som faktiskt inte går att komma undan längre är om vi alls ska medge vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg. Det räcker inte med att diskutera riskkapitalbolagen. Det är oförnekligt att vinstintresset på olika sätt blir styrande för verksamheterna som den geografiska förläggningen, inriktningen av verksamheten, vilka grupper man i praktiken vänder sig till. Och de valen kommer inte alltid att överensstämma med det som från samhälleliga utgångspunkter är det mest angelägna. Det är också så att vinstintresset kommer att påverka hur verksamheterna organiseras och då är det inte så som det heter i teorin, att vinstintresset gör att företagen ständigt söker det mest effektiva sättet att arbeta, så att kostnaderna sjunker och vinst uppstår. Den korrekta beskrivningen är att företagen ständigt söker metoder att pressa kostnaderna vilket inte med nödvändighet är detsamma som effektiviseringar. Det handlar i stället om att dra ner på personal, anställa personal med lägre kompetens och därmed lägre lön, spara in på material, spara in på lokaler och så vidare vilket är precis det vi sett i fallet Carema. Det är därför lärartätheten är lägre i vinstdrivande friskolor, personaltätheten lägre i de privata förskolorna, och andelen timanställda högre i den privata äldreomsorgen. Det är därför privata skolor inte alltid har bibliotek eller gymnastiksal och det är därför som toalettpapper och blöjor ransonerades på Koppargården. Och det är därför de stora privata vårdkoncernerna utnyttjar luckorna i skatte - lagstiftningen till det yttersta. Ett alternativ till att pressa kostnader är, förstås, att öka intäkterna. Eftersom företagen inte kan göra det genom att höja sina priser, är alternativet att skaffa sig fler kunder. Inom skola och äldreomsorg är möjligheterna till det begränsade, om inte för annat därför att lokalerna sätter gränser, men inom primärvården är det givetvis möjligt att göra det genom att uppmuntra patienter till fler besök. Det är också vad all forskning visar: vinstdrivande verksamheter inom s k förtroendetjänster (typ sjukvård) tenderar alltid att driva upp efterfrågan. Och förstås kostnaderna. Alltså är frågan om det man vinner på att släppa in vinstdrivande företag upp - väger de problem som samtidigt uppstår, och de kostnader som är förknippade med att bygga upp sådana kontrollmekanismer som krävs för att hålla problemen i schack. Men det är, givetvis, en stor fråga som kräver grundlig genomlysning inte minst därför att inte alldeles obetydliga delar av vården, skolan och omsorgen redan drivs av vinstsyftande företag, och en förändring inte låter sig göra enkelt och snabbt. Medan vi väntar på en sådan mer genomgripande debatt finns det dock ett antal uppstramande åtgärder att vidta. Det handlar både om mer av löpande utvärdering och kontroll, och om regelförändringar, som helt enkelt minskar 9
möjligheterna att göra vinst. Vilket naturligtvis gör det mindre intressant för företag med höga vinstkrav att etablera sig inom välfärdssektorn. En sådan åtgärd, som redan nämnts, är avskaffa eller begränsa avdragsrätten för internlån. Att Skatteverket som nu ska behöva gå till domstol i varje enskilt fall av höga ränteavdrag är slöseri med tid och pengar som både domstolen och Skatteverket kan använda bättre. En annan sådan omedelbart möjlig åtgärd är att se över systemet med fasta ersättningar, typ skolpengen; som beskrevs i fallet John Bauer ger det goda möjligheter att skapa vinst genom att spara in exempelvis på personalkostnaderna. Schablonersättningar har i och för sig fördelen att vara enkla att hantera, men även om man låter ersättningarna beräknas enigt vissa schab - loner går det att vid verksamhetsårets slut göra en avstämning mot de faktiska kostnaderna, och inte betala för, exempelvis, mer personal än vad som faktiskt har använts. Och givetvis ska man inte som i Stockholms läns landsting betala ersättning till primärvårdsmottagningarna per besök det är att direkt uppmuntra till överutnyttjande av vården. Det rimliga är att betala ersättning per listad patient. En variant på detta är att precisera kraven på verksamheterna. Här kan noteras att en tidigare populär metod att skapa vinster inom friskolesektorn, nämligen att spara in på kringresurser typ bibliotek eller skolsköterska, nu stoppats genom nya skollagen, där kraven på de fristående skolorna höjts. En effekt av det blev att flera tilltänkta nya friskolor, som inte uppmärksammat det nya kravet på skolbibliotek (och fortfarande ansåg att man kunde lösa det genom att använda kommunbiblioteket) fick avslag av Skolinspektionen. Över huvud taget bör man se över ersättningssystem och andra ekonomiska styrmekanismer eftersom pengar är det styrmedel som mest effektivt påverkar vinstdrivande företags beteenden. Anne-Marie Lindgren utredningschef Arbetarrörelsens Tankesmedja För information om Tankesmedjan, anmäl Dig till vårt kostnadsfria nyhetsbrev och VECKANS ANALYS. info@ts.lo.se www.arbetarrorelsenstankesmedja.se Barnhusgatan 16, 3 tr, 111 23 Stockholm 08-796 25 00