Råntvång är den enda starka ogiltighetsgrunden.

12 Råntvång är den enda starka ogiltighetsgrunden.

112 Elakingar och slarvepellar Avtalslagen anger också när ett avtal kan ogiltigförklaras eller jämkas. Det ska ske när motparten har betett sig illa i någon mening, t.ex. genom att luras, genom att tvinga fram ett avtal eller genom att ha varit slarvig. Mot detta ska vägas vikten av att ingångna avtal faktiskt också genomförs. I en marknadsekonomi är det ju viktigt att det snurrar, och att alla kan lita på att ingångna avtal också genomförs många gånger till och med viktigare än att skydda den som har blivit lurad. Lagen skyddar dock aldrig den som själv har begått oegentligheten alla avtal är ogiltiga om den ena av avtalsparterna själv har hittat på skojeriet. Men den avtalspart som är i god tro, som inte visste att avtalet hade sin bakgrund i ett skojeri, är också värd att skydda. Därför skiljer vi mellan starka och svaga ogiltighetsgrunder. Den starka ogiltighetsgrunden kallas råntvång, och kan bara åberopas när det har varit överhängande fara för liv eller hälsa. De svaga ogiltighetsgrunderna är utpressning, svek och ocker, och kallas svaga just för att de inte gäller mot den avtalspart som varken förstod eller borde ha förstått att det låg något lurt bakom avtalet.

När avtal anses ogiltiga Det tredje och sista kapitlet av dem som vi går igenom i Avtalslagen berättar när avtal och andra rättshandlingar kan bli ogiltigförklarade. Det handlar alltså inte om när avtal blir nulliteter, något som vi talade om när någon, t.ex. en omyndig, har handlat utöver sin rättsliga handlingsförmåga (som du kunde läsa om i kapitel 7). De fall som behandlas i Avtalslagens tredje kapitel är de fall då det i och för sig föreligger avtalsbundenhet mellan parterna, men någon av parterna av något skäl vill slippa fullgöra sin del av avtalet. Grundregeln är ju Pacta sunt servanda, dvs. att ingångna avtal ska hållas, men allt emellanåt har det skett någon form av oegentlighet som gör att avtalet bör ogiltigförklaras. Det är ju inte meningen att lagen ska skydda dem jag har kallat elakingar och slarvepellar. Och därmed har vi också, om du kommer ihåg detta, grundregeln i Avtalslagens tredje kapitel klar. Ifall den ena av avtalsparterna själv har hotat, svindlat eller på annat sätt uppträtt otillbörligt vid avtalsslutet ska avtalet ogiltigförklaras. Sådant ska inte accepteras i marknadsekonomin. Eget slarv däremot är inte ogiltighetsgrundande. Så har man själv har varit lite (eller mycket) slarvig när man ingick avtalet, får man stå sitt kast förutsatt att den andra parten inte medvetet har utnyttjat detta slarv. Återigen, ni ser å ena sidan skyddandet av omsättningens intresse, som bygger på att man kan lita på ingångna avtal, å andra sidan inte skyddande av elakingar och slarvepellar. Starka ogiltighetsgrunder I avtalslagen skiljer vi mellan starka och svaga ogiltighetsgrunder. Råntvång, dvs. att vi har ingått avtalet under omedelbar och överhängande risk för att annars bli dödade eller allvarligt skadade, är den enda starka ogiltighetsgrunden. Den kallas stark för att den utesluter bundenhet till avtal, även om den andra parten i avtalet varken har förstått eller ens borde ha förstått att skälet till att vi ingick avtalet var att vi var utsatta för sådant hot. Om motparten däremot visste, eller borde ha förstått, att vi ingick avtalet bara för att vi annars riskerade att genast bli dödade eller lemlästade, är avtalet naturligtvis alltid ogiltigt. SPELARNA 113 28, även Brottsbalken kapitel 3 Oegentlighet = bedrägeri och liknande

114 Problemet uppstår när ingen av parterna i avtalet är elak, utan det är en utomstående person som av något skäl har tvingat fram avtalet. Jag ska försöka förklara med hjälp av ett exempel. Exempel på råntvång Låt oss säga att vi har en kille, Anders, som är jättekär i en tjej på skolan, Lisa. Anders vet att Lisa länge har försökt förmå en annan tjej på skolan, Agneta, att sälja ett vackert smycke som hon har till henne, Lisa. Agneta har emellertid hela tiden sagt att smycket inte är till salu. Nu älskar den här Anders Lisa så mycket att han har bestämt sig för att Lisa helt enkelt ska ha smycket. Det är meningslöst att stjäla det och ge det till den han älskar, för smycket är unikt, och eftersom Lisa kommer att bära det i skolan blir det hela genast upptäckt. Och då kommer Lisa att lämna tillbaka smycket till Agneta, och Anders möjligheter till chans på Lisa är i stort sett helt väck. Den planen är alltså kass. Istället bestämmer han sig för att tvinga Agneta att ringa Lisa och erbjuda henne att köpa smycket. Han tvingar sig in i Agnetas lägenhet och under vapenhot tvingar han Agneta att ringa upp Lisa och säga att hon har ångrat sig: Lisa får gärna köpa smycket om hon bara genast kommer och betalar. Priset är inte särskilt billigt, det är helt enkelt marknadsvärdet. Lisa kommer jättelycklig till lägenheten och betalar och får i gengäld smycket. Hela tiden står Anders bakom dörren, utan att Lisa kan se honom. Agneta vågar inte säga något, för Anders har vapnet riktat mot henne. Här har vi nu två lika oskyldiga avtalsparter, båda två schysta tjejer som inte har avsett att göra den andra något ont. Och vi vet att omsättningens intresse, dvs. att man ska kunna vara säker på att få behålla det man en gång har köpt, är väldigt starkt i marknadsekonomin. Lisa är i god tro, hon varken vet eller ens borde förstå att Agneta har sålt smycket till henne endast för att hon har utsatts för det vi kallar råntvång, dvs. allvarligt och omedelbart hot mot liv eller hälsa. Ändå ska köpet gå tillbaka. Råntvång är så allvarligt att även om Lisa har varit i god tro, och även om omsättningens intresse är jätteviktigt, får det finnas en gräns. Trots Lisas goda tro ska alltså köpet gå tillbaka, men bara om Agneta så fort tvånget upphör, dvs. så fort Anders har lämnat lägenheten och Agneta inte längre är omedelbart hotad, meddelar Lisa vad som har hänt. Gör inte Agneta genast det, utan väntar ett tag, blir omsättningens intresse starkare och Lisa får behålla smycket. Svaga ogiltighetsgrunder De tre andra ogiltighetsgrunderna kallar vi för svaga. De kallas svaga eftersom omsättningens intresse här anses så starkt att den förvärvare som varken har förstått eller ens borde ha förstått att skälet till att han fick köpa prylen var att en utomstående tredje person hade begått en oegentlighet mot säljaren. Han får behålla prylen trots vad som har skett. De svaga ogiltighetsgrunderna är utpressning, svek och ocker. Glöm inte att lagen aldrig skyddar elakingar och slarvepellar vet Lisa om att Agneta har sålt bara för att Anders har använt sig av en stark eller svag ogiltighetsgrund, ska avtalet alltid ogiltigförklaras!

115 Utpressning innebär att man tvingar någon att t.ex. sälja, eller genomföra en annan rättshandling, genom att hota om att man annars kommer att skada den personen på något sätt. Vid utpressningen är hotet inte akut och överhängande, utan det är mer ett påstående, som om Anders i fallet med smycket i stället hotar Agneta med att om hon inte säljer smycket till Lisa, så kommer Anders att tjalla något till Agnetas föräldrar eller polisen som Agneta vill hålla hemligt. Eller Anders ringer upp Agneta eller viskar till henne att om hon inte säljer, så kommer han att göra det ena eller det andra i framtiden. Hotet är alltså inte omedelbart och överhängande. Svek är när man lurar någon. Tyvärr har de allra flesta av oss någon gång blivit utsatta för svek, men oftast inte den form av svek som gör att Avtalslagens regler kan leda till ogiltigförklaring. Det kan den t.ex. när någon lurar på oss en pryl som personen lovar är jättebra, men som är värdelös. Det är klart att vi kanske har blivit svikna även på det sättet, men det är trots allt inte den formen av svek som gör mest ont. Det svek som bränner i själen, och kan göra det hela livet, är när kompisar, ens älskade eller samhället sviker. Och där hjälper tyvärr inte Avtalslagen. Ocker betyder att man utnyttjat annans trångmål, lättsinne, oförstånd eller beroendeställning för att själv få en förmån som står i uppenbar disproportion mot vederlaget. Det klassiska exemplet är när Hells Angels (eller en bank eller ett låneinstitut) lånar ut pengar till en, som man bara måste ha snabbt, mot en alldeles för hög ränta. Då kan avtalet ogiltigförklaras eller i vart fall jämkas. Det där funkar nog bra med banker, men kanske inte lika bra med Hells Angels. De är sällan särskilt imponerade av vad domstolar beslutar. Men det är inte bara för hög ränta som kallas ocker, och som kan leda till ogiltigförklaring. Avtalslagen tillåter inte att man gör alldeles för goda affärer åtminstone får man inte utnyttja den andre avtalspartnerns trångmål eller oförstånd hur långt som helst. 29, jämför Brottsbalken 9:4 30, jämför Brottsbalken kapitel 9 31, jämför Brottsbalken 9:5 Trångmål = svår eller omöjlig situation att hantera Lättsinne = obetänksamhet eller ansvarslöshet Disproportion = oproportionerligt Vederlag = ersättning

116 Den alltför billiga BMW:n Jag fick en gång ett telefonsamtal från en mamma, som sökte stöd för en affär som hennes son hade gjort. En möjligen något förståndshandikappad kille, eller kanske var det bara någon som behövde pengar snabbt, hade erbjudit hennes son att köpa en BMW för en spottstyver. Jag tror han hade bett att få 50 000 kr för BMW:n, som definitivt var värd mer än det dubbla. Efter ett tag hade säljaren ångrat sig och ville ha tillbaka BMW:n. Hade han verkligen rätt att få avtalet ogiltigförklarat? undrade mamman. Svaret blev ja! Om sonen hade utnyttjat den andres trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning (han behövde pengar snabbt) för att kunna köpa en sak till mindre än halva priset av vad den egentligen var värd, så är det ocker. Och ocker kan alltså leda till att ett avtal ogiltigförklaras. Fel i anbud eller accept Nu har vi gått igenom hur Avtalslagen försöker se till att elakingar inte utnyttjar andra. Avtalslagen innehåller också regler som gäller dem som jag har kallat slarvepellar, nämligen i Avtalslagens 32. Detta stadgande handlar om när det blir något fel i ens anbud eller accept. Låt oss säga att vi vill skicka ett anbud till en person om att han kan få köpa vår bil för 12 000 kr. När anbudet når den person vi vill sälja till, står det i anbudet att vi är beredda att sälja bilen till honom för 11 000 kr. Att det blivit fel kan ha en av två olika orsaker. Det ena skälet kan vara att vi själva har slarvat när vi skrev anbudet. Vi råkade trycka på fel knapp, på ettan två gånger i rad, istället för först på ettan och därefter på tvåan på tangentbordet. Det här kallas förklaringsmisstag, och det är alltså vi själva som har slarvat. Är vi då enligt löftesprincipen bundna till vårt anbud? Kan vi med andra ord tvingas att sälja bilen för 11 000 kr, om den som vi har erbjudit bilen accepterar inom acceptfristen? Svaret på den frågan är ja men naturligtvis bara om den andre varken förstod eller ens borde ha förstått att det hade blivit fel i vårt anbud. Lagen skyddar ju inte elakingar, och den andre är elak om han medvetet försöker utnyttja vad han vet är ett misstag. Men är acceptanten i god tro, ja då är det vi som har slarvat, och får skylla oss själva. Omsättningens intresse, ni minns. Det kan också ha blivit fel av något annat skäl, som varken vi eller mottagaren av anbudet kan hjälpa. Vi kanske har telegraferat, och på den mottagande telegrafstationen uppfattar man fel, och skriver 11 000 kr i anbudet istället för 12 000 kr. Eller så är det ett programvarufel, som omvandlar varannan tvåa till etta när man sänder iväg ett e-mail. Sådana där felaktigheter kallas befordringsmisstag, och då är regeln helt annorlunda. Vi är självklart inte bundna till vårt anbud om mottagaren förstod eller borde ha förstått att det hade blivit något fel lagen skyddar ju inte elakingar men vi är faktiskt inte bundna ens om mottagaren var i god tro, dvs. varken förstod eller ens borde ha förstått att det måste blivit något fel i det angivna begärda priset. Det enda som krävs av oss är då att vi genast reklamerar till motparten, så snart vi själva förstår att det blivit något fel i anbudet, dvs. meddelar

117 honom att det måste ha blivit något fel när anbudet har transporterats vidare till honom. Om vi struntar i att reklamera, ja då är vi bundna återigen, lagen skyddar ju inte elakingar, och det är naturligtvis taskigt att inte meddela motparten så fort som möjligt att det har blivit något fel. Avtalslagens generalklausul Jag har nu beskrivit de viktigaste reglerna när avtal, eller andra rättshandlingar (t.ex. föreningsstadgar), kan bli ogiltigförklarade, när Pacta sunt servanda får vika. Som ni märker är reglerna lite kantiga, såsom regler oftast är. För säkerhets skull finns det därför dessutom en s.k. generalklausul i Avtalslagen, 36, som säger att även om inte någon annan ogiltighetsregel är direkt tillämpbar, kan domstol ändå jämka eller helt ogiltigförklara en klausul i ett avtal eller till och med hela avtalet. Det där är en regel som i första hand ska användas när det varit en alltför stor obalans i parternas maktförhållande en med mycket makt och mycket kunskap har skaffat sig ett alldeles för bra avtal i förhållande till den andra, mycket svagare parten, utan att det för den sakens skull har varit fråga om tvång, utpressning, svek eller ens ocker. Framförallt blir denna regel ett hjälpmedel för konsumenter mot näringsidkare, eller för arbetstagare mot arbetsgivare. Det är viktigt att det finns sådana regler i juridiken i annat fall kan domstolarna komma att fatta beslut som upplevs så orättfärdiga att domstolarnas och resten av rättssystemets legitimitet kommer i gungning. Och det är viktigt att rättssystemet har hög legitimitet, särskilt i en demokrati. Ett rättssystem som inte i allt väsentligt efterlevs frivilligt är nämligen inte särskilt effektivt vi kan inte ha poliser i vartenda hörn precis hela tiden. Avtalslagen innehåller också några andra regler, som emellertid är så speciella att vi kan hoppa över dem i detta sammanhang. Två regler till måste jag dock nämna, för de är viktiga också i vardagen. Förverkande av pant som säkerhet För det första finns det en regel som säger att förbehåll att pant eller annan säkerhet ska vara förverkad / / är utan verkan. Det här tror jag de flesta människor inte känner till. Behålla panten i stället för pengarna? Låt oss säga att någon ber om att få låna 100 kr av dig. Du har i och för sig 100 kr och är beredd att låna ut dem, men du känner dig inte riktigt säker på att den som lånar kommer att betala tillbaka. Därför säger du OK, men bara om du får den personens klocka i pant. Så kan man göra, och det är vanligt att man försöker skaffa sig säkerhet i pant, t.ex. på detta sätt. Sedan inträffar det du har befarat. Personen du har lånat ut pengarna till betalar inte sin skuld. Jag tror att de flesta människor då tror att de kan ta panten, att de helt enkelt övertar äganderätten till det som har satts i pant. Det är fel, och det även om man har avtalat om detta. 37 Generalklausul = en regel som är så allmänt formulerad att den till både sitt innehåll och sitt tillämpningsområde tvingar fram öppna värdemässiga överväganden

118 Avtal om förverkande av pant eller annan säkerhet är ogiltiga säger Avtalslagen, punkt, slut! Panten får bara användas som säkerhet. I ett sådant här läge ska panten, dvs. klockan i vårt exempel, säljas på offentlig auktion. Om panten säljs för 250 kr Om då klockan säljs för 250 kr på auktion ska du först ha ersättning för vad det har kostat dig att få panten såld på en sådan auktion (låt oss säga 100 kr), sedan upplupen ränta på din fordran (låt oss säga 10 kronor) och slutligen ersättning för din kapitalfordran (100 kronor), dvs. det som du en gång lånade ut. Av de 250 kronorna som panten inbringade vid försäljningen ska du alltså i vårt exempel ha 210 kronor (varav 100 kronor är det som du har tvingats betala auktionsförrättaren). Resterande 40 kronor ska den killen eller tjejen ha som lämnade sin klocka som pant. Varken klockor, hus eller andra pantsäkerheter är skyldiga pengar det är fysiska eller juridiska personer som är det. Om vi ändrar exemplet jag nyss gav och säger att klockan såldes för bara 150 kr, vad händer då? Om panten säljs för 150 kr Jo, då ska du först ha ersättning för kostnaderna (100 kronor), varvid det återstår 50 kronor. Av de 50 kr ska du först få ersättning för upplupen ränta, som vi ju låtsades vara 10 kr. Kvar är 40 kr. Men din kapitalfordran var ju 100 kr, alltså fattas det 60 kr. Dessa 60 kr har du kvar som fordran på den du lånade ut pengarna till, och de pengarna får du försöka få in på annat sätt. Någon säkerhet i pant för dessa har du ju inte. Men din fordran har du kvar, och den som lånade pengarna har sannerligen gjort en dålig affär, genom att inte göra rätt för sig. En stor del av skulden finns fortfarande kvar, och totalskulden för att låna 100 kr blev till slut mer än det dubbla. Loser! Varför då, tänker du. Är inte båda parter losers? Nej, det är inte alls självklart. En skuld upphör nämligen (med några få undantag) aldrig. Många tror att en skuld preskriberas efter 10 år, men det är bara om den som har fordran inte gör ett preskriptionsavbrott inom denna tid, t.ex. genom en enkel begäran att få betalt. Så snart det sker, börjar en ny preskriptionstid på 10 år att löpa, och även den kan brytas på samma sätt. Så kvarstår och växer skulden med dröjsmålsränta (som är mycket högre än bankräntan) för varje dag, och den som är skyldig pengarna kan aldrig tjäna mer än existensminimum (och aldrig vinna på lotto eller tipset, eller få ett arv) utan att kronofogden genast kan rusa in och hämta hem pengarna, så att skulden regleras! Upplupen ränta = ränta på det utlånade kapitalet (som man i stället hade kunnat haft placerat t.ex. på bankkonto) Kapitalfordran = själva skuldbeloppet när man bortser från ränta och kostnader

Konkurrensklausuler Jag skrev att det var ytterligare en regel i Avtalslagen som jag slutligen vill göra dig uppmärksam på. Det är en regel som handlar om s.k. konkurrensklausuler, något som har blivit allt vanligare. En konkurrensklausul är en klausul i ett avtal, ofta i ett anställningsavtal, som säger att om man slutar sin anställning hos arbetsgivaren vilket man alltid har rätt att göra får man inte börja jobba med liknande arbeten, åtminstone inte utan att betala ersättning, innan en viss tid har gått. Sådana avtal är giltiga, men de kan jämkas om de är allt för obalanserade, och domstol kan till och med helt ogiltigförklara dem om de saknar varje form av saklig anledning. Men många gånger finns det saklig anledning att ha sådana avtal. Det kan t.ex. vara fråga om en produktutvecklare på Volvo, som är väldigt väl insatt i företagshemligheter hos Volvo rörande produkters egenskaper och framtida program. I det läget är det rimligt att Volvo har en konkurrensklausul i avtalet som förbjuder arbetstagaren, om han lämnar Volvo, att börja jobba hos en annan bilproducent innan det har gått ett antal år. Trafikföretag har ofta motsvarande klausuler. Åtminstone förr hade t.ex. Göteborgs spårvägar ett slags konkurrensklausul i sina anställningsavtal, som t.ex. sa att du får gratis busskortsutbildning hos oss, men slutar du inom 2 år måste du betala tillbaka hela utbildningen. Detta kompletterades med en fallande skala som sa att om den anställde slutade efter det att 2 år hade gått, men innan han hade jobbat 3 år, fick han betala 75 %, om han slutade efter 3 års anställning 50 %, efter 4 år 25 % och efter 5 år ingenting. Motsvarande typ av avtal har för övrigt även flygvapnet använt sig av. Det blev helt enkelt för kostsamt att utbilda piloter på skattepengar, om de stack till det civila flyget så snart deras utbildning var klar. KOM IHÅG! Lagen skyddar aldrig elakingar och slarvepellar. Råntvång är en stark ogiltighetsgrund, utpressning, svek och ocker bara svaga. Endast starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande mot godtroende motpart. 36 i Avtalslagen är en ventil, som kan och ska användas när andra regler, t.ex. starka eller svaga ogiltighetsgrunder, inte ger den möjligheten. ÖVNINGS- OCH DISKUSSIONSUPPGIFTER 1. Endast ett av de följande tre alternativen är rätt. Vilket? a Endast starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande mot staten. b Starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande även mot tredje man som är i god tro. c Starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande om de har meddelas motparten inom acceptfristen. 2. Inför julen inser Nisse plötsligt att han har dåligt med pengar, och att detta kan leda till pinsamheter inför den stora släktmiddagen på julafton. Det är nämligen denna dag varje år SPELARNA 119 38 och 36

120 som man har den efterlängtade möjligheten att bräcka sina släktingar genom att själv ge bort de mest extravaganta presenterna. Banken är för närvarande inte beredd att låna Nisse mer pengar, så han beslutar sig närmast i panik för att sätta in en annons i Göteborgs- Posten, där han säljer sin senaste statuspryl, en RIB gummibåt med 80 hk utombordsmotor. Nypriset är 140 000 kr, men han är nu, som han skriver i annonsen, beredd att sälja den för 50 000 kr vid snabb affär. Det är inte så många som letar efter gummibåtar så här i juletid, men en presumtiv köpare låter höra av sig. Han är lite tveksam, men Nisse beskriver situationen och förklarar att han måste ha stålar snabbt. Båten är välskött, vilket köparen inser, och betingar ett värde på 100 000 kr på marknaden. Ett sådant klipp kan han helt enkelt inte motstå, och det blir affär. Julen blev inte riktigt vad Nisse hade tänkt sig: Släktingarna gav bort ännu finare saker än han hade lyckats köpa. Bitterheten parad med insikten om att det blir en vacker sommar utan snabba båtturer, när båten är såld och pengarna slut. Nisse ångrar nu försäljningen, och vill att köpet ska återgå. Vad säger Avtalslagen om detta? 3. Emil K, ordförande i Outlaws, försöker på ett, som han tycker, civiliserat sätt övertyga Sven S, ordförande i Hells Angels, att överlåta den fastighet Hells Angels äger till Outlaws. Eftersom Sven S förefaller ha svårt att förstå det samhälleligt korrekta i Emil K:s förslag, finner Emil sig nödgad att övertyga Sven lite mer påtagligt. Till stöd för sin argumentation använder sig Emil av ett baseballträ, där Sven ges tillfälle att väldigt tydligt uppleva hur ont det gör att vid upprepade tillfällen få ett sådant slaget med full kraft över knäna. Sven inser efter en kortare stund hur rätt Emil har, och överlåter därefter enligt alla formkrav fastigheten till Emil/Outlaws. Så snart Emil, efter ytterligare hedersbetygelser, lämnat Sven, ångrar Sven överlåtelsen. a Finns det någon möjlighet för Sven att få behålla fastigheten? b Spelar det någon roll om Emil istället hade övertygat Sven genom att visa ett antal filmer, där Sven figurerar i brottslig verksamhet, samtidigt som Emil hade förklarat att filmerna skulle överlämnas till polisen, för det fall Sven inte överlät fastigheten? c Ponera att en poliskonstapel, som anser att Outlaws är åtminstone godare medborgare än medlemmarna i Hells Angels, står utan att Emil vet om det för den övertygande användningen av baseballträt. Skulle det ändra något? 4. Gör Avtalslagen skillnad mellan juridik och moral?