Fotgängarnas fallolyckor i Göteborg underlag för åtgärdsprogram Rapport nr: 1:211 ISSN: 113-153
Förord Sammanfattning Huvuduppgifterna för Göteborgs trafiknämnd är att tillgodose medborgarnas och näringslivets transportbehov, förbättra trafiksäkerheten och minska trafikens miljöstörningar till en nivå som både människor och natur tål. En viktig uppgift är också att bidra till utvecklingen av en stad som erbjuder innevånare och besökare trygghet och trivsel. En förutsättning för detta är att det är lätt att gå till fots utan att riskera att bli skadad. Att gå är det grundläggande transportsättet i en tätort. Alla resor med fordon börjar och slutar till fots. Risken att bli påkörd av motorfordon har alltid varit känd medan skador till följd av att fotgängare faller sällan väcker uppmärksamhet. Denna rapport belyser fotgängarnas fallolyckor och konstaterar bland annat att olyckorna ofta ger mycket svåra skador och kostar samhället avsevärda belopp. En stor del av kostnaderna avser långtidsvård och omsorg av äldre. Avsikten med rapporten är att ge ett underlag för åtgärder som minskar olyckorna och därmed ökar tryggheten för en allt större grupp av människor. Rapporten har skrivits av Lennart Adolfsson och bearbetats av Karin Berg. Uppdragsgivare är Suzanne Andersson I en rapport från Statens Folkhälsoinstitutet år 29 bedöms samhällets kostnader för samtliga fallolyckor för äldre (65+) i Sverige uppgå till ungefär 14 miljarder kronor per år. Kostnaderna beräknas öka till drygt 22 miljarder kronor per år 25. Eftersom fallolyckor även drabbar även personer yngre än 65 år är den totala kostnaden ännu större, om kostnaden för arbetsbortfall inkluderas. Fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön är en del av dessa fallolyckor. Olyckorna ger svåra skador eftersom de oftast drabbar äldre personer med svag fysik. Försämrad livskvalitet för många av de drabbade är ytterligare en konsekvens som bör betonas och lyftas fram. Allmänt sett är dessa olyckor trots detta ofta förbisedda både i statistik och i allmän debatt. De har hittills inte heller fått så stor uppmärksamhet i trafiksäkerhetsarbete. Detta beror i hög grad på att de inte klassas som trafikolyckor eftersom fordon inte är inblandade. Först på senare tid har fotgängarnas fallolyckor börjat registreras i det nationella trafikolycksregistret STRADA. I Göteborg har emellertid Trafikkontoret sedan lång tid tillbaka arbetat för en registrering av fotgängarnas fallolyckor. Därför har det varit möjligt att ta fram och analysera statistiken från Göteborg närmare. Målet är en fördjupad kunskap kring möjligheterna att minska fotgängarnas fallolyckor. Resultatet visar att antalet fotgängare som skadats vid fallolyckor Göteborg (3 369 personer). utgör ca en femtedel av alla som skadas i trafikmiljön (1915 personer) under åren 2-29. Ingen av de ca 8 olika typerna av trafikolyckor kommer antalsmässigt i närheten av antalet fallolyckor. Ingen annan olyckstyp ger i medeltal så svåra skador som fallolyckorna. De flesta av fotgängarnas fallolyckor sker mitt på dagen eftersom flest äldre rör sig utomhus då. Ungefär hälften av fotgängarnas fallolyckor i Göteborg handlar om halkolyckor och hälften snubbelolyckor. Gående snubblar på kantstenar, ojämnheter, spårvägsspår mm. Kvinnor skadas oftare och allvarligare än män. En förklaring är att förutom skillnad i fysiska förutsättningar rör sig kvinnor mer till fots än män. På längre sikt med en ökande medellivslängd och ett mer rörligt liv för äldre än tidigare bedöms fallolyckorna komma att öka. Fotgängarnas gångtrafiksäkerhet och riskerna för ett ökat antal fallolyckor och de ökade samhällskostnader dessa innebär bör lyftas fram som en central fråga i förhållande till Västra Götalandsregionens mål om ett jämlikt transportsystem. En orsak till fall är äldre människornas försämrade balans, syn och reaktionsförmåga vilket också innebär svårighet att motverka fall. Dessa faktorer är svåra att påverka och ju fler som blir äldre ju fler med dessa problem kommer att röra sig till fots ute i trafikmiljön. En framtida ökande andel äldre ställer trots detta förnyade krav på gångtrafiksäkerheten i offentliga fotgängarmiljöer i Göteborg. Att minska de orsaker till fall som går att åtgärda genom drift, underhåll och utveckling av stadens fotgängarmiljöer är därför viktigt. Det behövs ett separat åtgärdsprogram utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv (gångtrafiksäkerhet) med målet att minska fotgängarnas fallolyckor i Göteborg. Med hänsyn till att halka är den i särklass största anledningen till olyckorna bör stor vikt läggas vid att säkerställa en så halkfri gångtrafikmiljö som möjligt. Förhoppningen är att denna rapport på sikt ska bidra till att skärpa trafiksäkerhetsperspektivet på gångtrafiken genom att ännu tydligare än vad som skett tidigare integrera fotgängarnas singelolyckor i trafikmiljön i det dagliga trafiksäkerhetsarbetet. 2 3
Innehållsförteckning Inledning Förord 2 Sammanfattning 3 Innehållsförteckning 4 Inledning 5 Problem 5 Syfte och mål 5 Metod 5 Bakgrund allmän beskrivning av brister 6 Statlig policy och ansvarsfrågan kring gångtrafiken 6 Ansvarsfördelning kring de offentliga gångytorna i Göteborg 6 Bristande statistik och registrering av fotgängarnas fallolyckor 6 Livskvaliteten för de drabbade påverkas negativt 7 Fallolyckor medför höga samhällskostnader 7 Fotgängarnas fallolyckor (singelolyckor) i Göteborg kompletterande och fördjupad analys 8 Antalet trafikolyckor respektive fallolyckor (singelolyckor) 8 Var sker fotgängarnas fallolyckor (singelolyckor) 8 När och hur sker fotgängarnas fallolyckor (singelolyckor) 8 Vilka fotgängare skadas vid fallolyckor (singelolyckor) 9 Statistik och uppskattningar av mörkertal 11 Jämförelse av skadegrader mellan trafik- och fallolyckor (singelolyckor) 11 Jämförelse av skadegrader mellan fallolyckor (singelolyckor) i trafikmiljön och påkörning av personbil 12 Fall i vagn (buss/spårvagn) betraktat som fotgängarolycka 13 Skadeutveckling 2-29 fotgängarnas fallolyckor (gångtrafikens singelolyckor) 13 Bedömning av gångtrafikens framtida skadeutveckling 16 Risk för ökning av äldre fotgängares fallolyckor (singelolyckor) 16 Förändrade förutsättningar för gångtrafiksäkerheten i Göteborg 16 Förslag till fortsatt arbete 16 Gångtrafiken är ett färdsätt som bidrar till målen om en hållbar social, ekonomisk och ekologisk utveckling. Att gå är ett grundläggande sätt att förflytta sig. De flesta resor med fordon börjar och slutar till fots. Nästan alla människor går under hela sitt liv. Det är hälsosamt att gå eftersom det stärker kroppen och ger god kondition. En stad upplevs också bäst till fots och man möter andra människor som går. Det är också kostnadssnålt färdsätt och mycket miljövänligt. Gångtrafiken bör därför underlättas och prioriteras. Detta gäller inte minst i tätortsmiljö där hoten mot gångtrafikanterna är många. En bakgrund som beskriver gångtrafikens fördelar och problem finns i Trafikkontorets Rapport nr: 2:25, Fotgängaren en del av staden, fotgängar-program för Göteborg. I den nu föreliggande rapporten behandlas enbart fotgängarnas fallolyckor. I Trafikkontorets Rapport 1:29 Historik, Kunskap och Analys för Trafiksäkerhetsprogram 21-22 för Göteborg belyses fotgängarnas olyckor i två avsnitt: Fotgängare skadade i fall-olyckor och Fotgängare i påkörningsolyckor (trafikolyckor), (s. 77-88). Det är statistiken kring de förstnämnda dvs. gångtrafikanternas fallolyckor (där inget fordon är inblandat) som ställs i fokus i denna rapport. Problem Fotgängarnas fallolyckor i stads- och trafikmiljön får ofta allvarliga konsekvenser i form av svåra personskador. Försämrad livskvalitet för många av de drabbade är också vanligt. Stora samhällskostnader följer därför i fallolyckornas spår. Olyckorna är trots detta ofta förbisedda både i statistik och allmän debatt. De har hittills inte fått så stor uppmärksamhet i trafiksäkerhetsarbetet. Detta kan bero på att de inte klassas som trafikolyckor eftersom fordon inte är inblandade. I den allmänna debatten dominerar fortfarande olyckor där fordon kör på personer i trafikmiljön. Syfte och mål Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om fotgängarnas fallolyckor i stads- och trafikmiljön i Göteborg. Målet är ett bra underlag för ett åtgärdsprogram för att minska fotgängarnas fallolyckor i staden. Förhoppningen är dessutom att denna rapport ska skärpa trafiksäkerhetsperspektivet på gångtrafiken genom att tydligare integrera fotgängarnas fallolyckor i det dagliga trafiksäkerhetsarbetet. Metod Det statistiska materialet kring fotgängarnas fallolyckor i Göteborg baseras på det nationella trafikskaderegistret STRADA. Skadade personer som registrerats inom akutsjukvården och fått en tillförlitlig skadegradsbedömning ingår i STRADA. Till skillnad från tidigare analyser av denna typ av olyckor har materialet breddats och omfattar nu ca 4 olyckor som inträffat under de tio åren 2-29. 4 5
Bakgrund allmän beskrivning av brister Fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön är följaktligen ett stort problem som bör belysas och förebyggas. Trots detta är fotgängarnas fallolyckor ett förhållandevis okänt problem. De uppmärksammas inte i den allmänna debatten och skälen till det är flera. äldre upplever också en oro för att gå ut på grund av risken att falla vilket skapar en otrygghet som i sin tur leder till minskad fysisk aktivitet. Den minskade fysiska träningen ökar ytterligare ökar risken att falla. Statlig policy och ansvarsfrågan kring gångtrafiken Riksdagen har i Nollvisionen beslutat att inriktningen för trafiksäkerhetsarbetet skall vara: Att ingen skall dödas eller skadas allvarligt i transportsystemet. Med allvarlig skada menas att man inte skall få bestående men. Det är i första hand de kommunala väghållarnas och kollektivtrafikhuvudmännens uppgift att se till att de förhållanden som förorsakar fallolyckor förbättras så att människor säkert och tryggt kan gå till fots och åka kollektivt. Tidigare betraktades trafiksäkerhetsproblemet som en fråga om att anpassa trafikanterna till trafiksystemet. Idag är utgångspunkten istället att anpassa trafiksystemet till människornas förutsättningar. En sådan utgångspunkt förutsätter att trafikanterna följer de trafikregler som finns. För bilister gäller som alla vet ett stort antal trafikregler. Det finns emellertid inga speciella trafikregler eller rekommendationer för gångtrafikanter som avser att minska fallolyckorna i trafikmiljön. Ansvaret för fotgängarnas säkerhet faller tungt på väghållarna eller andra som förvaltar gångytor men med tanke på att de äldsta medborgarna ofta är så bräckliga och har så dålig balans kan man inte hävda att väghållarna kan ta ansvaret fullt ut. Människor kan falla av skäl som väghållaren inte rår över t.ex. sjukdom eller yrsel. Men väghållaren kan ändå genom utformning, drift och underhållsåtgärder av trafikmiljön förebygga många fallolyckor. Ett tydligt exempel är snöröjning och halkbekämpning. Fotgängare kan å sin sida minska fallrisken genom att använda bra skor, rullator, käpp eller broddar vintertid. Ansvarsfördelning kring de offentliga gångytorna i Göteborg I Göteborg är ansvaret för de offentliga gångytorna fördelat på flera förvaltningar och bolag. Det saknas gemensamma krav på utformning, drift och underhåll. Ansvaret för snöröjning och halkbekämpning av de flesta gångytor ligger dessutom på enskilda fastighetsägare enligt beslut i kommunfullmäktige. Många fastighetsägare vidtar inga som helst åtgärder för att undanröja snö eller is från gångbanorna. Miljönämnden har ansvaret för tillsynen och kontrollen av hur detta sköts. Denna uppgift ligger på en person som i stort sett endast har möjlighet att ingripa när någon klagar. Under svåra vinterförhållanden kan antalet klagomål uppgå till 15 per vecka. Den förebyggande kontrollen får stå tillbaka. Miljöförvaltningen har möjlighet att utdöma vite mot fastighetsägare som inte fullgör sin skyldighet. Några sådana viten har inte utdömts. Om någon skadas till följd av bristande halkbekämpning kan man resa skadståndskrav. Men det förutsätter att den skadade känner till möjligheten och tar eget initiativ samt vet mot vem kraven skall riktas. Av statistik från Göteborgs Stads Försäkrings AB Göta Lejon framgår att endast var sjätte fallolycka i trafikmiljön åtföljs av skadeståndskrav. Den ansvarsfördelning mellan kommunen och enskilda fastighetsägare som gäller i Göteborg är inte likartad i alla kommuner. I Stockholm har kommunen tagit över ansvaret från fastighetsägarna. Kommunen svarar där för all snö och halkbekämpning av de allmänna gångbanorna. En sökning på Internet visar att knappt hälften av de största kommunerna i landet har tagit hela ansvaret för vinterväghållningen. Bristande statistik och registrering av fotgängarnas fallolyckor Statens Folkhälsoinstitut har i en rapport påtalat att fem gånger fler personer hamnar på sjukhus efter fallolyckor än efter trafikolyckor. Fler än dubbelt så många dör efter fallolyckor som efter trafikolyckor. Uppgifterna i rapporten omfattar alla slags fallolyckor. Fallolyckor i trafikmiljön är en del av dessa olyckor. De ingår inte i den allmänna trafikolycksredovisningen. Fallolyckor rapporteras inte i massmedia. Det finns ingen samlad bild av konsekvenserna. De drabbar hårdast de äldsta medborgarna, mest kvinnor. De är svåra och kostnadskrävande att åtgärda. Ansvaret för skötseln av gångytorna är splittrat. För att räknas som trafikolycka måste enligt definition minst ett vägtrafikfordon vara inblandat i en olycka. En fotgängare som faller utan att ha varit i kontakt med något fordon är således inte ett offer för en trafikolycka till skillnad från en cyklist kör omkull. En skillnad mellan trafikolyckor och fallolyckor är att i de flesta trafikolyckor finns det två parter som kommer i konflikt med varandra vilket ger trafikolyckor en moralisk och rättslig dimension. Vid fallolyckor saknas oftast denna dimension även om underlåtenhet att t.ex. halkbekämpa en gångbana också kan ses som ett moraliskt problem. I det nationella trafikolycksregistret STRADA, registrerar sjukhusens akutmottagningar även fotgängares fallolyckor som sker utomhus på offentliga gator och platser. Polisen har inte någon skyldighet att registrera fotgängare fallolyckor utan koncentrerar sin registrering till de olyckor som klassas som trafikolyckor. Livskvaliteten för de drabbade påverkas negativt I många fall förändras hela livssituationen för de fotgängare som skadats vid en fallolycka ifrån ett självständigt hemliv till ett liv med ständigt behov av hjälp och stöd i form av sjukvård, hemtjänst och av närstående. Eftersom fallolyckorna i första hand drabbar äldre som har nedsatt fysik blir skadorna ofta allvarliga med lång rehabilitering som följd. Med stigande ålder försämras syn, balans och reaktionsförmåga vilket medför att man lättare snubblar eller halkar samt faller utan förmåga att ta emot sig och hindra fallets konsekvenser. En fallolycka för en äldre person medför inte sällan bestående men som försämrar livskvaliteten. Många Fallolyckor medför höga samhällskostnader Fallolyckor medför stora kostnader för samhället eftersom vården ofta blir långvarig. I en rapport från Statens Folkhälsoinstitutet år 29 bedöms samhällets kostnader för samtliga fallolyckor för äldre (65+) i Sverige uppgå till ungefär 14 miljarder kronor per år. Kostnaderna beräknas öka till drygt 22 miljarder kronor per år 25. Eftersom fallolyckor även drabbar personer yngre än 65 år är den totala kostnaden ännu större, särskilt om kostnaden för arbetsbortfall inkluderas. I rapporten från Statens Folkhälsoinstitutet behandlas emellertid inte fallolyckor i offentlig trafikmiljö separat varför andelen av kostnaderna för dessa inte går att utläsa. En studie som Trafikkontoret i Göteborg gjort tillsammans med Trafikskaderegistret vid Östra Sjukhuset visade att de totala sjukvårdskostnaderna för skadade i fallolyckor i trafikmiljön var lika höga per år som motsvarade kostnader för skadade i trafikolyckor i staden. Studien är drygt 15 år gammal men eftersom antalet skadade i trafikolyckor minskat kraftigt medan antalet fotgängare i fallolyckor inte minskat i samma omfattning kan man anta att en jämförelse idag skulle visa en högre kostnad för fallolyckor än för trafikolyckor. Vårdtiderna för yngre personer har successivt kortats medan vårdtiderna för äldre inte kunnat minskas i samma omfattning. 6 7
Fotgängarnas fallolyckor i Göteborg kompletterande och fördjupad skadeanalys Antalet trafikolyckor respektive fallolyckor I det nationella trafikolycksregistret STRADA ingår skadade personer som registrerats inom akutsjukvården och fått en tillförlitlig skadegradsbedömning. Därför baseras analysen på dessa uppgifter i STRADA. Det totala antalet registrerade skadade i trafikmiljön i Göteborg under åren 2-29 var nästan 2 personer. Enligt Trafikkontorets tidigare Rapport 1:29 Historik, Kunskap och Analys för Trafiksäkerhetsprogram 21-22 skadades totalt 16 216 personer vid trafikolyckor och vid fall i trafikmiljön i Göteborg under åren 2-27. Av dessa hade 2891 skadats vid fallolyckor. För åren 28-29 tillkommer totalt 2934 personer varav 478 skadats vid fallolyckor i trafikmiljön. För tioårsperioden 2-29 får vi således följande sammanställning. al skadade i trafikmiljön Totalt antal skadade i trafikmiljön Totalt antal skadade i trafikmiljön Skadade i trafikolyckor 15781 Skadade fotgängare i fallolyckor 3369 Totalt antal skadade i trafikmiljön Skadade fotgängare i fallolyckor 18% Skadade fotgängare i fallolyckor 18% Skadade i trafikolyckor 72% Skadade i trafikolyckor 72% Fig 1. Skadade i trafik- respektive fallolyckor i Göteborg 2 29 Skadade fotgängare i fallolyckor 18% Skadade i trafikolyckor 72% 1915 personer Var sker fotgängarnas fallolyckor I Göteborg sker de flesta fallolyckorna i centrum och i andra områden med mycket gångtrafik. Merparten av olyckorna sker på gång- och cykelbanor. Cirka 18% sker emellertid på körbanor. Av dessa sker många på övergångsställen eller gångpassager men en del sker också på sträcka. Statistiken visar att andelen allvarligt skadade är något större på gångbanor än på övriga platser. Förklaringen kan vara att äldre personer som är mest skadedrabbade är mer bundna till gångbanor och att de ogärna korsar körbanor annat än på övergångsställen. Merparten av olyckorna sker i miljöer som Göteborgs trafiknämnd har ansvar för. Men olyckor sker även på ytor som förvaltas andra nämnder eller bolag. När och hur sker fotgängarnas fallolyckor Orsak till fall De flesta av fotgängarnas fallolyckor i Göteborg sker mitt på dagen eftersom flest rör sig utomhus då. Knappt hälften av fotgängarnas fallolyckor i Göteborg handlar om halkolyckor och hälften snubbelolyckor. Den vanliga uppfattningen är att de flesta fotgängare som skadas i fallolyckor gör det på vintern genom att halka omkull. Visst finns det en förhöjd skaderisk att halka omkull beroende på underlaget på vintern men de flesta skadas ändå vid olika typer av snubbelolyckor. Detta gäller speciellt äldre över 8 år. Man snubblar på kanter, lösa eller uppstickande plattor eller på ojämnheter i ytbeläggningen. För yngre personer dominerar halkolyckorna.det finns lite forskning kring snubbelolyckor men en studie visar att det är större risk på asfalt än på plattbeläggning troligen beroende på att man är mer uppmärksam när man går på ojämna underlag. En genomgång av drygt 4 olyckor som inträffat i Göteborg mellan år 27 och maj 21 visar följande: Orsak till fall Snö och is 48% Snö och is 48,4% Orsak till fall Ojämnheter i beläggningen Ojämnheter 12% i beläggning 12,7% Kantstenar 11% Kantstenar 1,7% Spårvagnsspår 9% Spårvägsspår 8,5% Snubblat av okänd Snubblat anledning 7% av okänd anledning 7,5% Löst grus, löv, Löst lera 4% grus, löv, lera 4,% Trappsteg 2% Trappsteg 1,5% Uppstickande lock, rör Uppstickande eller dylikt 1% lock, rör, el.dyl. 1,% Övrigt 6% Övrigt 5,7% Sammanställningen bygger på patienternas egna uppgifter till Trafikskaderegistret. Fallolyckor,2,16,12,8,4, 13-17 18-24 25-34 35-49 5-65 66-79 8+ Halka Snubbla Fig 2. Fler äldre snubblar på kanter, lösa eller uppstickande plattor eller på ojämnheter i ytbeläggningen än halkar omkull beroende på is och snö. Källa STRADA, siffror från Göteborg. Vilka fotgängare skadas vid fallolyckor Ålder Kvinnor skadas oftare och allvarligare än män. En förklaring är förutom skillnad i fysiska förutsättningar att kvinnor rör sig mer till fots än män. Kvinnor har sämre tillgång till bil och reser mer Det kan noteras att den svåra vintern 29-21 inte ingår i sammanställningen Snö och is 48,4% Ojämnheter i beläggning 12,7% Kantstenar 1,7% Spårvägsspår 8,5% Snubblat av okänd anledning 7,5% Löst grus, löv, lera 4,% Trappsteg 1,5% Uppstickande lock, rör, el.dyl. 1,% Övrigt 5,7% 12 1 8 6 4 2 Kvinnor Män ISS 1 3 ISS 4 8 ISS >8 Död Fig 3. Fler äldre snubblar på kanter, lösa eller uppstickande plattor eller på ojämnheter i ytbeläggningen än halkar omkull beroende på is och snö. Källa STRADA, siffror från Göteborg. kollektivt vilket innebär fler transporter till fots. Gemensamt för alla fallolyckor med allvarliga eller måttliga skador är att de nästan enbart drabbar äldre personer. Kvinnor drabbas ca tre gånger oftare än män av dessa skador. 8 9
Antal kvinnliga fotgängare, medelvärde per årskull, i fallolycka per åldersgrupp och skadegrad Antal Antal 2,5 2, 1,5 1,,5, 2,5 2, 1,5 1,,5, -6-6 7-14 15-17 18-19 2-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Ålder Antal manliga fotgängare, medelvärde per årskull, i fallolycka per åldersgrupp och skadegrad 7-14 15-17 18-19 2-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Ålder Eftersom fallolyckorna i första hand drabbar äldre som har avsevärt sämre fysik än unga människor blir skadorna vid en fallolycka oftare allvarliga och med lång rehabilitering som följd. Äldre personer får en allt skörare benstomme. Amerikanska studier visar att skörheten ökar med två till tre procent årligen från tjugoårsåldern. Kvinnor är mellan tjugo till trettio procent skörare än män. Detta innebär att fall ofta leder till frakturer som tar lång tid att läka. Med stigande ålder försämras syn, balans och re- ISS 1 3 ISS 4 8 ISS >8 Död ISS 1 3 ISS 4 8 ISS >8 Död Fig 4. Observera den stora skillnaden i skala mellan de bägge figurerna som bl.a. visar att kvinnor över 75 år totalt skadas allvarligt fyra gånger oftare än män. I åldersgruppen 75+ är det fler som får allvarliga än måttliga skador. aktionsförmåga vilket både medför att man lättare snubblar eller halkar och att man faller utan förmåga att ta emot sig och hindra fallet. På längre sikt med en ökande medellivslängd och ett mer rörligt liv för äldre fotgängare än tidigare, kan förmodligen skillnaderna mellan antalet män och kvinnor som drabbas av fallolyckor i trafikmiljön komma att utjämnas något. Frågan är således inte enbart en kvinnofråga. Statistik och uppskattningar av mörkertal De 3369 fotgängare som skadat sig vid fall ute i den offentliga trafikmiljön i Göteborg under åren 2-29 motsvarar 18% av det totala antalet skadade i trafikmiljön i staden. Det finns emellertid fler skadade än så. De fotgängare som efter en fallolycka hänvisas till Axessakuten har bara registrerats under några år i STRADA. Detta beror på att Axessakuten inte fått uppdraget av Transportstyrelsen att registrera. De som hänvisas av Akutsjukhusen är i allmänhet lätt skadade. Det finns därför ett mörkertal i statistiken när det gäller fotgängare som enbart får lätta skador. Många fotgängare som skadar sig lätt vid fall i trafikmiljön gör det förmodligen utan att sjukhusen får kännedom om dessa olyckor. På samma sätt finns det ett mörkertal i STRADA för personer som skadats lätt i trafikolyckor. Fotgängare/Fall Men man kan utgå från att de fotgängare som skadats allvarligt eller måttligt i fallolyckor, finns i STRADA i ungefär samma omfattning som de som skadats i trafikolyckor och att redovisningen av dessa är förhållandevis god. Det är därför relevant att göra jämförelser mellan skadade personer i olika slags trafikolyckor och skadade fotgängare i fallolyckor i trafikmiljön när det gäller allvarliga och måttliga skador. Jämförelse av skadegrader mellan trafik- och fallolyckor Tidigare nämndes att Statens Folkhälsoinstitut i en rapport från 29 påtalat att totalt fem gånger fler personer hamnar på sjukhus efter fallolyckor än efter trafikolyckor och att fler än dubbelt så många dör efter fallolyckor som efter trafikolyckor. Det konstaterades också att fallolyckor i trafikmiljön är en del av dessa olyckor. Hur många de utgör av det totala antalet fallolyckor framgår inte. I Göteborg har som tidigare nämnts fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön rapporterats i STRADA av sjukhusen. Detta betyder att det är möjligt att göra en jämförelse av hur antal och skadegrader förde- Fotgängare/Fall lar sig mellan skadade i trafikolyckor och skadade i fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön i Göteborg. Som vi ska se nedan visar en sådan jämförelse på samma tendens som Statens Folkhälsoinstituts statistik. Fallolyckorna i trafikmiljön i Göteborg ger i genomsnitt avsevärt mycket svårare skador än genomsnittet för trafikolyckorna där fordon är inblandade. De redovisade fallolyckorna i tabellen nedan har skett inom samma områden som trafikolyckorna d.v.s. hela väg- och gatunätet inkl. gångoch cykelbanor i hela Göteborgs kommun. Fotgängare/Fall Fotgängare/Personbil Period 2 29 i STRADA Fotgängare /Fall Fotgängare/ fall Dödade % Dödade % Allvarligt skadade 18,5% Måttligt skadade 39,% Lätt skadade 42,5% Fotgängare /Personbil Dödade 2,8% Allvarligt skadade 18,6% Måttligt skadade 2,4% Lätt skadade 58,2% Antal Allvarligt skadade 18,5% Måttligt skadade 39,% Lätt skadade 42,5% Dödade % Allvarligt skadade 18,5% Måttligt skadade 39,% Lätt skadade 42,5% Fotgängare/ Personbil Antal Totalt antal skadade Dödade 1 16 17 Allvarligt skadade 623 14 727 Måttligt skadade 1314 114 1428 Lätt skadade 1431 325 1756 Summa 3369 559 4333 Fig 5. I Göteborg skadar sig 6 gånger fler fotgängare i fallolyckor än som blir skadade genom påkörning av personbilar. Av tabellen ovan kan man utläsa att nästan 6% av dem som registrerats som skadade vid fallolyckor i trafikmiljön får allvarliga eller måttliga skador medan mindre än 25% av de trafikolycksskadade får motsvarande skador d.v.s. skadegrader över ISS 3. Slutsatsen är att fallolyckorna i Göteborg i genomsnitt ger avsevärt mycket svårare skador än genomsnittet för trafikolyckorna. 1 11
Jämförelse av skadegrader mellan fotgängare som faller och fotgängare som blir påkörda av personbilar Antalet trafikanter som skadats i trafikolyckor i Göteborg under åren 2 29 (19159 personer) är nästan sex gånger fler än de fotgängare som skadats vid fallolyckor (3369 personer). Eftersom trafikolyckorna består av minst 8 olika olyckstyper är det mer rättvisande att jämföra fotgängarnas fallolyckor med de mest frekventa typerna av trafikolyckor. Som exempel kan vi jämföra fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön med olyckor där fotgängare blir påkörda av personbil. Jämförelsen visar att antalet skadade fotgängare vid fallolyckor i trafikmiljön Göteborg är 3369, medan antalet fotgängare som skadats genom påkörning av personbilar är 559 personer. Detta betyder att sex gånger fler fotgängare skadar sig i fallolyckor i trafikmiljön än som blir skadade genom påkörning av personbilar. Jämförelsen visar att risken för att dödas vid påkörning är större än efter en fallolycka Att fler fotgängare dödas vid påkörning av personbilar än vid fallolyckor beror på att en del av påkörningsolyckorna sker vid högre hastigheter än bashastigheten i tätort, 5 km/tim. Att högre hastigheter generellt sett ger allvarligare skador än lägre hastigheter är en självklarhet. Det är enligt STRADA ovanligt att personer dör till följd av fallolyckor även om det förekommer. Det kan emellertid finnas en rapporteringsbrist här eftersom personer som dödas i trafikolyckor alltid bekräftas av polisen medan dödade vid fallolyckor inte lika tydligt kopplas till STRADA eftersom den registreringen i hög grad bygger på patienternas egna ifyllda rapporter och att polisen inte kopplas in vid fallolyckor. Enligt Folkhälsoinstitutet dör ca fem gånger fler i fallolyckor i Sverige än i trafikolyckor. En del av dessa borde rimligen falla i trafikmiljön. Bortsett från dödsolyckorna ger ingen annan olyckstyp fler och högre värden än fallolyckorna i trafikmiljön, avseende antalet olyckor och skadegradernas omfattning. Jämförs talen för skadegraderna under den senaste 1-årsperioden får man en bild av detta förhållande. Mest anmärkningsvärt i tabellen ovan är att andelen allvarligt och måttligt skadade är betydligt högre vid fallolyckor än vid olyckor där personbilar kör på fotgängare, 57,5% resp. 39%. Motsvarande jämförelse mellan fallolyckor och andra olyckstyper i trafiken ger liknande resultat. Statistiken i tabellen ovan visar också att det sammanlagda antalet allvarligt och måttligt skadade vid fallolyckor under åren 2 29 var 1937 (1314+623) personer. Ingen annan olyckstyp i trafiken innehåller så stort antal eller så stor andel allvarligt och måttligt skadade personer. Närmast på andra plats kommer cyklisternas singelolyckor där antalet allvarligt och måttligt skadade uppgår till 115. På tredje plats kommer skadade i kollisioner mellan personbilar med 352 personer. På fjärde plats kommer fotgängare som körts på av personbilar med 218. På femte plats kommer cyklister som kolliderat med personbilar med 191 allvarligt och måttligt skadade. En jämförelse med den näst största skadegruppen cyklisterna där totalt 3835 skadades vid alla typer av olyckor visar att 1514 eller 39,5% fick allvarliga eller måttliga skador jämfört med fotgängarnas 57,5% enbart vid fallolyckor. Totalt skadades 4333 fotgängare varav 3369 i fallolyckor i Göteborg under perioden 2-29. Sammanlagt fick 2327 fotgängare eller 54% av dessa allvarliga eller måttliga skador. För alla trafikanter som under perioden skadades i trafikolyckor var andelen dödade, allvarligt och måttligt skadade tillsammans 23%. Dessa jämförelser visar tydligt att fotgängarna är de mest skadedrabbade i trafiken både vid fallolyckor och vid påkörningsolyckor. Detta måste betraktas som anmärkningsvärt i förhållande till det faktum att fotgängarnas fallolyckor i trafikmiljön ofta förbises och inte uppmärksammas i lika hög grad som de olyckor som klassas som trafikolyckor d.v.s. att minst ett fordon inblandat i olyckan. 15 12 9 6 3 Jämförelser av skadegrader Fallolyckor Påkörning personbilfotgängare ISS 1-3 ISS 4-8 ISS >8 Död Fig 6. Fotgängares fallolyckor i trafikmiljön jämfört med antalet fotgängare påkörda av personbilar i Göteborg mellan 2-29). Källa STRADA. Fall i vagn (buss/spårvagn) betraktat som fotgängarolycka En olyckstyp som kan hänföras till fotgängarnas fallolyckor är den som kallas för fall i vagn. Fall i vagn drabbar kollektivtrafikpassagerare som inte sitter ner under färd i bussar och spårvagnar. Olyckan sker vanligen då passageraren reser sig eller rör sig i fordonet. Risken för fall i vagn ökar vid häftig inbromsning eller vid svängar. I rusningstrafik när trängsel råder både i trafiken och i fordonen är riskerna för fall i vagn vanligtvis större. Risk för fallolycka finns också då fordonet kränger vid in- och utkörning vid hållplats. Rak in- och utkörning till och från hållplats därför bra, s.k. klackhållplats istället för hållplatsficka. Sammanfattningsvis inträffar fall i vagn oftast när passagerarna går från eller till dörrarna i samband med på eller avstigning. Under de tio studerade åren rapporterade sjukhusen i Göteborg 259 personer som skadats vid fall i vagn utan att fordonet varit inblandat i någon trafikolycka. Även i dessa fallolyckor är skadegraden förhållandevis hög. Drygt 25% fick allvarliga eller måttliga skador. En jämförelse med resenärer i personbilar som sitter ner under färden och oftast använder bälte visar att det är 9,3% som skadas allvarligt eller måttligt i Tidsperiod 2 29 Skadegrad Antal Allvarligt skadade 28 Måttligt skadade 37 Lätt skadade 194 Summa 259 Fig 8 Fall i vagn i Göteborg, källa STRADA samband med kollisioner. Även om det finns många invändningar mot en sådan jämförelse, som visar på större procentuell risk för att skada sig allvarligt eller måttligt under färd på grund av fall i vagn (2,7 ggr) för kollektivtrafikresenärer än för bilister ger det en viss fingervisning om risken för fotgängare att få svåra skador vid fall i vagn. Här bör tilläggas att det totala antalet skadade resenärer i personbil är betydligt större än antalet för fall i vagn. Hur många som skadats sig vid fall i vagn (ramlat omkull) i samband med trafikolyckor vet vi inte. Men man kan anta att ett stort antal av de 413 som skadats vid sådana olyckor varit stående och ramlat omkull vid olyckan. Eftersom nästan alla kollektivresenärer i hög grad är fotgängare i anslutning till resan så är det viktigt att påpeka att dessa olyckor förvärrar fotgängarnas totala olyckssituation. Skadeutveckling 2-29 fotgängarnas fallolyckor Utvecklingen av antalet registrerade fallolyckor för fotgängare i trafikmiljön per år har minskat något under senare år för att öka under år 29. En del av förklaringen är som tidigare nämnts att akutsjukhusen hänvisat lätt skadade patienter till Axessakuten, som inte givits uppdraget att rapportera fotgängares fallolyckor i trafikmiljön till det nationella trafikolycksregistret STRADA. Från och med år 27 har också sjukvården förändrat skadebedömningarna vilket innebär svårigheter att jämföra utvecklingen över hela perioden 2-29. Eftersom förändring även gäller personer som skadats i trafikolyckor är jämförelser fortfarande är relevanta. Även om år 21 inte ingår i denna rapports jämförelser kan man konstatera att perioden januari till mars innehöll 234 skadade fotgängare i fallolyckor vilket är fler än både hela åren 27 och 28. Förklaringen är naturligtvis den snörika vintern med ovanligt många halkolyckor som följd. 12 13
Fotgängare singel Kvinnor 5 98 år, 2 29 3 Fotgängare singel Kvinnor 5-98 år, 2 29 3 Fotgängare singel Män 5 98 år, 2 29 Fotgängare singel Män 5-98 år, 2 29 2 2 1 1 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Allvarligt skadade Lindrigt skadade Allvarligt skadade Lindrigt skadade Måttligt skadade Dödade Måttligt skadade Dödade Fig 7. Som framgår av diagrammen över skadade fotgängare i Göteborg skadas 3-4 gånger så många kvinnor som män. Vissa år är antalet allvarligt skadade kvinnor fler än hela antalet skadade män. Källa STRADA. 3 Fotgängare singel Kvinnor 2 April 21 Fotgängare singel Kvinnor 2 April 21 3 Fotgängare singel Män 2 April 21 Fotgängare singel Män 2 April 21 2 2 1 1 5-54 55-59 6-64 65-69 7-74 75-79 85- Allvarligt skadade Måttligt skadade Lindrigt skadade Dödade Ålder 5-54 55-59 6-64 65-69 7-74 75-79 85- Ålder Allvarligt skadade Lindrigt skadade Måttligt skadade Dödade Fig 8. I Göteborgs stiger (liksom i övriga landet) antalet allvarligt skadade med ökande ålder. Minskningen för åldersgruppen 85+ beror på att det totala antalet person i denna åldersgrupp sjunker samt att de i mindre grad än yngre rör sig ute i trafikmiljön. Källa STRADA. 14 15
Bedömning av gångtrafikens framtida skadeutveckling Risk för ökning av äldre fotgängares fallolyckor Antalet skadade och skadornas svårhetsgrad för fotgängare i trafikmiljön är beroende av flera olika faktorer. Eftersom antalet äldre kommer att öka och fler och fler uppnår mycket hög ålder samtidigt som stadslivet ställer större krav på vår rörlighet finns det en uppenbar risk att fotgängarnas fallolyckor kan komma att öka. I Göteborg bedömer Stadskansliet att antalet äldre (65+) kommer att vara 2% fler om femton år för att sedan öka ännu mer. Enbart detta faktum pekar på en olycksökning med 2%. En ökad kollektivtrafik innebär fler gång trafikanter vilket också bidrar till fler fallolyckor. Många av orsakerna till fall är beroende av äldre människors försämrade förmåga att motverka fall såsom sämre balans, syn och reaktionsförmåga. Dessa faktorer är svåra att påverka och ju fler som blir äldre ju fler med dessa problem kommer att röra sig till fots ute i trafikmiljön. En framtida ökande andel äldre medborgare ställer därför ökade krav på gångtrafiksäkerheten i offentliga fotgängarmiljöer i Göteborg. Förändrade förutsättningar för gångtrafiksäkerheten i Göteborg Med en fortsatt förväntad befolkningsökning i stort och det faktum att fler äldre människor lever ett alltmer rörligt liv blir frågan om att minska fotgängarnas fallyckor i trafikmiljön en viktig livskvalitetsfråga. Bra utformning, rätt skötsel och underhåll av gångytorna är grundläggande för en säker gångtrafik. Bristande snöröjning och halkbekämpning vintertid medför ofta akuta problem för många människor som då blir isolerade eller får stora problem att säkert ta sig fram på ett säkert sätt. Hur den framtida utvecklingen av fotgängarnas fallolycksproblem i stads- och trafikmiljön kommer att se ut är i hög grad beroende av hur mycket resurser som fördelas till drift och underhåll av gångytor. En viktig fråga är att se över ansvaret för drift och underhåll av de offentliga gångytorna. Fotgängarnas gångtrafiksäkerhet och riskerna för ett ökat antal fallolyckor och de stora samhällskostnader detta innebär bör lyftas fram som en central fråga i förhållande till målet om ett jämlikt transportsystem. Det är också en fråga om medborgarnas livskvalitet. Förslag till fortsatt arbete att minska fotgängares fallskador För att erbjuda människor och fram för allt äldre en mänsklig stad där man känner sig trygg och säker måste problemen med fallolyckorna uppmärksammas politiskt i mycket högre grad än i dag. Alla berörda måste känna sitt ansvar och uppmanas ta fram de konkreta åtgärder som krävs för att olyckorna skall minska eller att konsekvenserna av olyckor blir lindrigare. Uppgiften berör såväl myndigheter som fastighetsägare men även de enskilda trafikanterna. För Trafiknämnden och Trafikkontoret föreslås följande inriktning. Öka medvetenheten om fotgängarnas problem Samarbeta med övriga förvaltningar som är berörda av problemet t.ex. genom att inbjuda till en gemensam genomgång av ovanstående rapport. Informera alla avdelningar inom Trafikkontoret om innehållet i rapporten. Sprid rapporten till massmedia. Gör en broschyr till fastighetsägarna i samarbete med Miljöförvaltningen. Förbättra de fysiska förutsättningarna För att minska riskerna för fallolyckor måste man planera och bygga så att man undviker kanter och 16 17
ojämnheter i gångstråken. Anvisningarna för utformning, drift och underhåll av gångytor bör ses med syftet att minska fotgängarnas risker för fall. Anläggningskvaliteten bör vara så hög att sättningar och andra beläggningsskador minimeras. Se över kvaliteten för gatudriften beträffande vem som gör vad och prioritering av t.ex. snö- och halkbekämpningsinsatser. Gatuunderhållet måste också organiseras så att väghållaren har god kontroll över gångytornas friktion och att ojämnheter, kanter och håligheter justeras så snart det är möjligt. Tid för insatser måste bedömas utifrån fallolyckornas samhällskostnader. Prioriteringen av snöröjning och halkbekämpning av gångytor bör ses över. I samband med gatuarbeten eller arbeten som påverkar gångtrafikanterna framkomlighet måste höga krav ställas på kvaliteten på omledningar och provisorier. Ansvar för vinterväghållning Halka är den största enskilda orsaken till fallolyckor. Antingen måste tillsynen av fastighetsägarnas nuvarande skyldigheter avsevärt förbättras och sanktioner tillämpas eller så måste kommunen som på så många andra håll landet ta hela ansvaret för att gångytorna hålls snö- och halkfria. Denna fråga bör utredas separat. Målet bör var att få bästa möjliga halkfrihet på kortas möjliga tid. Trafikanternas förutsättningar Gångtrafikanterna kan själva göra en del åtgärder för att minska risken att halka t.ex. genom att använda bra skor, skor med dubbar eller använda lösa broddar som monteras på skorna. Fall i vagn Den optimala lösningen på problemet med fall i vagn är naturligtvis att alla sitter när vagnen är i rörelse. Så länge önskemålen om snabba resor (tidtabeller med små marginaler) är utgångspunkten för kollektivtrafiken är det dock knappas möjligt att uppnå en sådan situation. Även om förare utbildas att sätta säkerheten före tidtabellen behövs det också andra åtgärder. Exempelvis minskar s.k. rak inkörning till busshållplatserna riskerna för att passagerare faller. Man bör t.ex. inte heller lägga hållplatser i direkt anslutning till snäva kurvor. Med tanke på ett ökande antal kollektivtrafikresenärer, fler cyklister och fler gångtrafikanter i trafikmiljön behövs också bättre information för resenärerna kring hur man kliver av och på samt åker säkert. Här finns en del att lära av den information som ges kring ett säkert resande när det gäller andra färdsätt (jfr bil, turistbuss, flyg). Forskning, Utveckling och Demonstration Det finns mycket lite forskning kring fotgängarnas fallolyckor. I relation till forskningen kring trafikolyckor är den närmast obefintlig. Kommunen bör på olika sätt bidra till att sådan forskning utvecklas. Sveriges Kommuner och Landsting SKL bör uppmanas att låta undersöka skillnaden i effekter mellan kommuner som tar hela ansvaret för vinterväghållningen och de som låter fastighetsägarna svara för delar av den. En spridning av kunskaper om fallolyckorna och möjligheten att själv förebygga riskerna kan ske genom samverkan med NTF och olika pensionärsorganisationer Organisationerna har material som underlag för sådan samverkan t.ex. Handbok för säkerhetsarbete för äldre utgiven av Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF. 18 19
Göteborgs Stad Trafikkontoret Box 243, 43 16 Göteborg Telefon: 31-368 www.goteborg.se