Jag förstår inte vad dom säger

Jag förstår inte vad dom säger Äldre invandrare i Malmö berättar om vård och omsorg Susanne Linné 1 Rapport 2005:1 ISSN 1652-9308 ISBN 91-974560-8-X

Förord Äldre som är födda i utlandet blir allt fler i Sverige. Att som äldre invandra till ett nytt samhälle kan ofta vara svårt. Tidigare studier har rapporterat om upplevelser av ensamhet och social isolering. När den svenska vården och omsorgen möter immigranter beskrivs det ofta i termer av kulturmöten. Men vad är det egentligen som sker vid dessa möten? Malmö FoU-enhet försöker i projektet Äldre inom svensk vård och omsorg utifrån ett etniskt perspektiv belysa etnicitetens betydelse i olika studier. I denna rapport redovisar Susanne Linné en intervjustudie vars syfte dels var att undersöka vilka kunskaper och framtida önskemål om svensk vård och omsorg som finns hos äldre invandrare som idag inte tar emot offentliga insatser, dels undersöka kunskaper och erfarenheter av vård och omsorg hos äldre invandrare som har någon form av offentlig hjälp. Susanne Linné är Fil. mag. och har tidigare forskningserfarenhet från Arbetslivsinstitutet Syd. Ytterligare två studier har genomförts. Den ena studien, en s.k. forskningscirkel, ger en bild av gruppens upplevda händelser/fall från sina arbetsplatser där de trodde att etniciteten hade haft betydelse. Den andra studien, som är en kartläggningsstudie, ger en bild av i vilken omfattning och med vilken inriktning invandrarföreningar i Malmö bedriver särskild organiserad verksamhet för medlemmar över 60 år. Ett stort tack riktas till Susanne Linné som med noggrannhet, engagemang och stort tålamod genomfört studien, till alla som blivit intervjuade, samt till alla som bidragit med synpunkter under arbetets gång. Manuskriptet har granskats av FoU-enhetens beredningsgrupp. I beredningsgruppen ingår Ania Willman, Malmö högskola, Sölve Elmståhl, Lunds universitet, Ingrid Kask-Esperi, Sydvästra Skånes sjukvårdsdistrikt, Kerstin Sjöström, Universitetssjukhuset MAS och Eva Lundberg, Malmö stad. Charlotte Johansson, Fil. mag. och koordinator på FoU-enheten, har svarat för handledningen. Malmö i januari 2005 Eva Lundberg Chef Malmö FoU-enhet för äldre 2

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING...5 ENGLISH SUMMARY...6 BAKGRUND...7 ÄLDRE INVANDRARES HÄLSA OCH SOCIOEKONOMISKA STATUS...7 KULTURANPASSAD VÅRD ELLER INTE?...8 STIGMATISERING OCH KULTURALISERING...9 ÄLDRE INVANDARE I MALMÖ...10 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR FÖR UNDERSÖKNINGEN...12 METOD...13 URVAL AV INFORMANTER...13 MATERIALINSAMLING...13 MATERIALET...14 METODDISKUSSION...15 Problem som uppstod vid kontakten med eventuella informanter...15 Intervjuer med tolk...15 RESULTAT OCH DISKUSSION...16 ERFARENHETER OCH ÖNSKEMÅL OM VÅRD OCH OMSORG...16 Olika resonemang kring besök på vårdcentralen...16 Vårdgivare med samma nationalitet som vårdtagaren i hemtjänsten...17 Önskemål om kulturspecifik mat...19 SPRÅKETS BETYDELSE FÖR SERVICE, VÅRD OCH OMSORG...21 KOMMUNIKATION - EN FÖRUTSÄTTNING FÖR EN BRA RELATION...22 Andra sätt att kommunicera än via språket...24 Kontakt med vårdinstanser...27 Telefonsamtal...28 Tolk...30 INFORMATION OCH KUNSKAP KRING VÅRD OCH OMSORG...31 Vägen till hemtjänst och hemsjukvård...32 ORSAKER TILL ATT INTE TA EMOT VÅRD OCH OMSORG...34 Språk...34 Ekonomi...35 AVSLUTANDE DISKUSSION...38 REFERENSER...40 3

4

Sammanfattning Linné, S. (2005) Jag förstår inte vad dom säger. Äldre invandrare i Malmö berättar om vård och omsorg. FoU-rapport 2005:1, Malmö FoU-enhet för äldre. Syftet med studien är att undersöka vad äldre invandrare i ordinärt boende har för erfarenheter och önskemål om vård och omsorg i Malmö, men också att ta reda på varför denna grupp i mindre utsträckning tar emot hemtjänst än motsvarande grupp etniska svenskar. Studien bygger på 18 halvstrukturerade tematiska intervjuer och en gruppintervju med äldre invandrare i åldern 66-90 år som immigrerat till Sverige i vuxen ålder mellan åren 1947 och 2001. En förutsättning för att vård och omsorg, främst inom hemtjänsten, upplevs som fungerande visade sig bero på om de intervjuade kan kommunicera med vårdgivaren. Kommunikation innebär här inte endast att tala samma språk utan även att kunna kommunicera genom exempelvis skrivna lappar, teckenspråk med mera. Att inte kunna tala med hemtjänstpersonalen är dels en orsak till vantrivsel och rädsla inför besök av personalen men också en vanlig förklaring till varför några av informanterna valt att tacka nej till hemtjänst. De äldre som är nöjda med hemtjänsten berättar att de och vårdpersonalen förstår varandra - både ur en språklig och social aspekt. Endast ett fåtal äldre i studien önskar personal av samma etniska ursprung som de själva, flertalet tycker inte att personalens etniska ursprung är viktig så länge de talar samma språk. Det finns däremot en efterfrågan att få mat lagad som liknar maten från den äldres hemland. Förutom kommunikation visar denna studie att den äldres ekonomi påverkar omfattningen av den vård och omsorg som den äldre tar emot. Detta gäller främst de som invandrat i ett sent skede av livet och därför har låg pension eller tar emot ekonomiskt bistånd. Information och dialogen kring vård och omsorg är problematiskt då äldre invandrare i hög grad saknar det svenska språket samt i vissa fall saknar kunskap kring hur svensk vård och omsorg är utformad. Kulturen inom svensk sjukvård skiljer sig radikalt från hur en rad av de intervjuade uppger att sjukvården var utformad i hemlandet. Detta kan göra att förväntningarna på vård och omsorg skiljer sig mot vad vårdorganisationen kan erbjuda. Därför spelar information och kunskap kring vård och omsorg en stor roll i den äldre invandrarens övervägande kring det egna mottagandet av vård och omsorg. 5

English summary Linné, S. (2005) I don t understand what they say. Elderly immigrants in Malmö talk about public health care and services, experience and expectations. FoU-rapport 2005:1, Malmö FoU-enhet för äldre. Sweden has an increasing amount of immigrants, as well as of elder people. Elder immigrants use the municipal home-care service to a lesser extent (9%) than native Swedes (15%) in Malmö, which has a large share of immigrants. The main purpose of this study is to explore and describe the experiences and expectations of elder immigrants related to public care in Malmö. It is also of interest to increase the understanding why this group of elder people use home-care service to a lesser extent then ethnic Swedes. A strategic sample of 18 persons was selected to participate in interviews. The inclusion criteria were (a) 65 years or older (b) born abroad, immigrated to Sweden as an adult (c) living in their ordinary home in Malmö. The persons were identified through cultural associations and local authorities. The persons who were invited to participate, received both verbal and written information about the study. After consent was obtained a semi-structured interview was conducted, when necessary with an interpreter. The interviews were taped, transcribed and analysed through several readings of the material. The participants were 5 men and 13 women (between 66 and 90 years), who came from eight countries (Bosnia, Chile, Iran, Italy, Romania, Somalia, Uruguay and Vietnam). The results indicate that it is most important to be able to communicate verbally, with the caregiver. The lack of a mutual language can lead to discomfort and anxiety. Problems with understanding the caregiver were also a common reason for some informants to not receive home-care service. For those who have immigrated late in life, or are seriously ill, it was important to be given care by persons with the same cultural origin. However, the majority does not think the home-care workers ethnic or cultural origin is important as long as they share the same language. Besides the significance of communication, this study shows that private economy is an important issue influencing the extent of home-care services. Further, lacking knowledge of the care system may affect the expectations of the available care. 6

Bakgrund Bakgrunden till denna rapport är att det behövs mer kunskap kring äldre med invandrarbakgrund och deras erfarenheter och önskemål om vård och omsorg. Rapporten ingår som delstudie inom projektet Äldre inom svensk vård och omsorg utifrån ett etniskt perspektiv som bedrivs vid Malmö FoU-enhet för äldre. Gruppen äldre invandrare består i huvudsak av personer som migrerat till Sverige av tre olika orsaker, något som också påverkar deras sociala och ekonomiska situation idag. Under 50 och 60-talet dominerade arbetskraftsinvandringen. Många kom hit för att få arbete och arbetade ofta med uppgifter som inte krävde några större kunskaper i det svenska språket. Strukturen på den svenska arbetsmarknaden gjorde att möjligheterna var små för denna grupp att göra karriär eller vidareutbilda sig. Den andra gruppen består av personer som kommer hit som flyktingar på grund av krig eller miljökatastrof. Den tredje gruppen består av personer som kommer hit av anknytningsskäl, för att vara nära sina anhöriga som tidigare bosatt sig i Sverige (Fuentos 2003). Äldre invandrares hälsa och socioekonomiska status Antalet äldre invandrare som har kommunal äldreomsorg är betydligt färre än andelen svenska äldre. Undantaget är äldre från övriga norden samt Polen och Tyskland vilka har ungefär lika stor andel omsorgsinsatser som den svenska gruppen. När det gäller särskilt boende är andelen dubbelt så stor för svenskar över 65 år som bor i särskilt boende, jämfört med motsvarande åldersgrupp bland äldre invandrare (Eriksson 1996). Detta trots att äldre invandrare har sämre hälsa än svenskar, något som bland annat visar sig i högre sjukfrånvaro, högre andel långtidssjukskrivna och förtidspensionerade (Eriksson 1996; Gunnarsson 2002; SOU 1997:76). Forskningen om äldre invandrares hälsa är dock inte helt samstämmig. Orsaken kan vara att det finns för lite data kring denna befolkningsgrupp, samt de låga svarsfrekvenserna i studierna. Det finns också stora skillnader mellan olika invandrargrupper och det är inte heller alltid synligt om den dåliga hälsan bland olika invandrargrupper beror på invandringen i sig eller på att gruppen i genomsnitt har en låg socioekonomisk status. Ett exempel på detta är arbetskraftsinvandrarnas högre konsumtion av sjukvård, vilket inte endast kan förklaras av kulturella skillnader utan mer sannolikt beror på ett långvarigt kroppsarbete efter invandringen till Sverige. Det visar sig 7

också att äldre invandrare har mindre kontakt med grannar och vänner än vad svenskar har. Detta kan skapa en känsla av ensamhet och brist på sammanhang som också kan påverka hälsan negativt (Folkhälsorapport 2001). Socialt och ekonomiskt befinner sig äldre invandrare som grupp i en utsatt situation och många har traumatiska erfarenheter av exempelvis krig och miljökatastrofer som det inte finns någon motsvarighet till i den svenska befolkningen (Altvall 2000). Prognoser inom befolkningsstatistiken visar att äldre överlag beräknas få det ekonomiskt bättre, främst genom att de som går i pension inom de närmaste åren kommer att ha en högre inkomst än tidigare pensionärer. Detta gäller dock inte för gruppen äldre med invandrarbakgrund, vilka även i framtiden förutspås vara en ekonomiskt svag grupp (Thorslund & Larsson 2002). Kulturanpassad vård eller inte? Socialstyrelsen gjorde 1997 en genomgång av undersökningar kring äldre invandrare som visar att villkoren för äldre invandrare varierar beroende på födelseland. En gemensam nämnare är dock att det i varje grupp finns individer som uttrycker en önskan om vård och omsorg på det egna modersmålet om än aldrig från en majoritet inom grupperna. Detta gäller även vid önskemål om separata vårdformer. Då det gäller läkarbesök och andra besök i sjukvården finns det också skillnader i åsikter inom grupperna. En del utrycker att de ser det som positivt att bli bemött på ett särskilt sätt på grund av deras kulturella särart, medan andra upplever det samma som diskriminerande (SOU 1997:76). Att inte kunna få vård på sitt modersmål är en vanlig förklaring till varför äldre invandrare inte har lika mycket vård och omsorg som motsvarande grupp etniska svenskar, visar en kvalitativ studie från Botkyrka (Eshraghi 2003). Andra förklaringar är att de anhöriga saknar kunskap om vård och omsorg samt om när och var man kan ansöka om vård och omsorgsinsatser. Det kan också vara så att den vård som erbjuds inte är den som den äldre invandraren efterfrågar (ibid.). I Sverige finns det en rad lagar och förordningar kring vård och omsorg, men vård och omsorgsarbetet genomsyras också av en undermedveten förförståelse (DeMarinis 1998). Det innebär att vårdtagare och vårdpersonal har föreställningar kring vad vård och omsorg innebär och vem som ska utföra den. När verkligheten skiljer sig från denna föreställning (exempelvis att det finns män anställda inom hemtjänsten eller att vårdtagaren har en annan uppfattning än 8

personalen om vad lättare städning innebär) kan besvikelse, missnöje och ibland konflikter uppstå. Studier visar att även äldre som bott i Sverige länge och som talar bra svenska upplever att de behandlas annorlunda och att de inte accepteras (ibid.) Det kan vara att vårdpersonalen inte vet hur de ska tolka den äldres utryck eller att den äldre feltolkar vårdpersonalen eller vårdorganisationen. Men det kan också handla om diskriminering på grund av fördomar både från vårdtagaren och från vårdgivaren. Dessa fall beror på att den verkliga vården och omsorgen inte motsvarar den äldres föreställning kring vad vård och omsorg innebär. Stigmatisering och kulturalisering Problemet är att kulturer inte är enhetliga utan sammansatta. Dessutom följer inte människor sina kulturella normer konsekvent utan anpassar sig i varierande grad till sin omgivning, framförallt när det gäller kost och klädsel. (Gaunt 1998 s. 3410) Tidigare studier kring invandrare och deras syn och kunskaper på vård har vanligtvis gjorts med urval utifrån en etnicitet/nation (Heikkilä 1994; 1996; Ronström 1996a; Socialstyrelsen 2002). Men kultur och etnicitet är flytande, visserligen påverkas individen av sin kulturella bakgrund, men vid invandring till ett annat land förändras och anpassar sig också individerna utifrån den nya kulturen och kan inte endast ses som slav under sina traditioner (O Dell 2002). Snarare är det bristen på svenskspråkighet som påverkar personens kontakter i samhället, än kulturella eller etniska särdrag (Gaunt 1998). Att individer inte är konsekventa när det gäller den egna kulturen borde inte vara ett problem i vård och omsorgssammanhang, där grundvärderingen är att tillgodose individens behov och önskemål och inte bedriva en vård utifrån förställningar om en individs kulturella eller etniska tillhörighet. Å andra sidan skriver Ronström att världen kommer att rätta sig efter begreppet lika mycket som begreppet rättar sig efter världen (Ronström 1996b). Personer som tillhör det kollektiv som samhället definierar som invandrare börjar också själva se sig som en grupp med specifika egenskaper. Man lär sig av varandra och utvecklar strategier som erfarenhetsmässigt har fungerat i kontakt med det svenska samhället (SOU 1997:76). Individen socialiseras till att vara invandrare och hanterar detta genom olika strategier. Äldre invandrare och äldre svenskar har egentligen inga olikheter i en situation där de behöver vård, men de kan uppleva sig själva och situationen olika och därför välja olika sätt att hantera situationen. 9

Invandraren handlar utifrån sin uppfattning och erfarenhet av att vara invandrare och blir också behandlad utifrån detta. Invandraren kan även välja att utnyttja sitt invandrarskap för att få fördelar eller välja att bekräfta bilden av invandrare för att slippa problem. Andra kan också avvisa att de tillhör gruppen invandrare. Medan ytterligare andra kan göra motstånd mot etiketten för att visa på sin individualitet. Vi kommer i denna studie se hur några äldre invandrare aktivt löser de problem som uppstår i vården på grund av kommunikationsproblem, likväl som vi kommer att möta personer som utifrån sina erfarenheter inte har kunskap eller vilja att klara av detsamma. Äldre invandare i Malmö I Malmö bor det idag 8 412 personer som är äldre än 65 år och födda utomlands, vilket utgör 18 % av de äldre boende i Malmö, detta kan jämföras med att siffran för landet är 10 % (SCB & Malmö Stadskontor 2004). Diagrammet nedan visar var i Malmö dessa personer bor, fördelat över stadsdelarna. Den största andelen äldre invandrare bor i Fosie (21 %), medan Kirseberg och Husie har minsta antal (5 % i vardera stadsdel) (Fig 1). 10

Hyllie 15% Kirseberg 5% Limhamn- Bunkeflo 7% Oxie 2% Husie 5% Rosengård 15% Fosie 21% S Innerstaden 11% Centrum 10% Ej områdesfördelade 1% V Innerstaden 8% Figur 1. Malmöbor 65 år och äldre födda i utlandet, fördelat per stadsdel, jan 2004. (SCB och Malmö stadskontor 2004). Huvuddelen av de äldre invandrarna kommer från Jugoslavien, Danmark och Polen. I allmänhet kan man säga att de flesta äldre invandrarna har migrerat från Norden och Östeuropa. I januari 2004 11

hade cirka 9 % av Malmös äldre invandrare beviljade hemtjänstinsatser i ordinärt boende, motsvarande siffra för etniska svenskar var 15 % (SCB & Origo Datalager 2004). I gruppen äldre invandrare ingår även 35 1 personer som saknar uppehållstillstånd, vilket bland annat innebär att de endast är berättigade till akutvård (Migrationsverket 2004). Syfte och frågeställningar för undersökningen Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter, attityder, förväntningar och önskemål som äldre invandrare, i ordinärt boende 2, har om vård och omsorg. Med vård och omsorg avses här främst hemtjänst 3, hemsjukvård 4, samt vård från vårdcentral och specialistläkare. Följande frågeställningar används i studien: - Vad har äldre invandrare för erfarenheter och vilka önskemål har de om vård och omsorg? - Vad har språket för betydelse för service, vård och omsorg? - Vilken information och kunskap kring vård och omsorg har äldre invandrare? - Vilka orsaker ligger till grund för dem som inte tar emot vård och omsorg i hemmet? 1 Uppgiften gäller inskrivna vid utgången av juli månad 2004. 2 Ordinärt boende innebär att vårdtagaren är boende i det egna hemmet, detta i motsats till särskilt boende som innebär boende på vårdboende eller gruppboende. 3 Hemtjänst eller social hemtjänst är en form av bistånd som åligger kommunen enligt 6 i Socialtjänstlagen. Arbetet omfattar hjälp med dagliga sysslor i hemmet, exempelvis städning, tvätt och inköp. Det innebär också måltidservice och hjälp med den personliga omvårdnaden som exempelvis hjälp med personlig hygien och/eller av och påklädning. Den äldre kan också få ett trygghetslarm eller bli uppringd vid bestämda tidpunkter för att kunna känna sig trygg i sitt hem (www.malmo.se). 4 Hemsjukvård är sådan vård som ges i hemmet. Kommunen svarar för hemsjukvården och det är distriktsköterskor och undersköterskor som sköter verksamheten, vilken bland annat innebär rådgivning och sjukvårdande insatser som exempelvis sårvård, inkontinensskydd och hjälp med injektioner och medicinering. Hembesök av läkare innefattas dock inte. Den kommunala hemsjukvården består även av rehabilitering i form av behandling och träning i hemmet, behovsbedömning och utprovning av hjälpmedel i hemmet samt bostadsanpassning (www.malmo.se). 12

Metod Urval av informanter Urvalet av informanter har skett strategiskt (Kvale 1997). Studiens fokus kring erfarenheter, kunskaper och önskemål om vård och omsorg i ordinärt boende har styrt urvalet. Urvalet har inte baserats på en representativitet då det gäller etnicitet. Personerna som har intervjuats har alla immigrerat till Sverige i vuxen ålder, från utomnordiska länder. Personerna skiljer sig ifrån varandra när det gäller orsak till immigrationen, ålder, kön, utbildning samt tidpunkt i livet då migrationen skedde. Urvalskriterier för intervjupersonerna var att de skulle vara: - 65 år eller äldre - boende i Malmö - födda i ett annat land och ha flyttat till Sverige i vuxen ålder - boende i ordinärt boende I studien ingår både personer som är mottagare och personer som inte är mottagare av kommunal vård och omsorg. Materialinsamling För att hitta informanter till studien togs en första kontakt med en ideell förening vars medlemmar har skild etnisk bakgrund, men då denna kontakt inte gav någon respons breddades kontaktnätet. Intervjupersonerna har således rekryterats via hemvårdsinspektörer i fyra stadsdelar i Malmö. Dessa stadsdelar valdes då de på en rad variabler, såsom medelinkomst och att antalet utrikes födda skilde sig åt. Intervjupersonerna har även rekryterats via personliga kontakter, samt via olika invandrarföreningar i Malmö. Här användes kontakter som upprättas vid en tidigare studie inom FoU-enhetens projekt Äldre inom svensk vård och omsorg utifrån ett etniskt perspektiv (Johansson 2004). Kontakt togs även med PRO, som uppgav att de ej kunde hjälpa till då de saknar medlemmar som passar in på urvalskriterierna. Informanterna har muntligen tillfrågats om de ville delta samt fått ett skriftligt informationsbrev om studiens syfte. I de fall det funnits behov har informationsbrevet varit översatt till informantens hemspråk. I enlighet med Etiska Kommitténs föreskrifter har samtliga informanter lämnat ett skriftligt samtycke för intervju. Även samtyckesblanketten har vid behov varit översatt till informantens 13

hemspråk. Det har lagts stor vikt vid att de intervjuade varit informerade om syftet med undersökningen, hur materialet ska användas och hur resultatet kommer att presenteras, innan intervjuerna genomfördes. Intervjuerna som var tematiserade och hade formen av ett samtal ljudinspelades på bandspelare för att kunna registrera mer i detalj vad som sades, samt för att undvika eventuella störningar som ett antecknande kan innebära (Andersson 1995). Ljudinspelningarna transkriberandes sedan till text och viss grammatisk redigering har skett för att öka förståelsen för läsaren (Kvale 1997). För att garantera informantens anonymitet har fingerade namn används i texten. Bearbetning och analys av materialet har skett med en explorativ och deskriptiv ambition. Utskrifterna har lästs igenom ett flertal gånger och under närläsningen har olika teman utkristalliserats. Ansatsen har inte varit att leta efter kulturella skillnader utan snarare att se hur de äldre invandrarna agerar i en för dem mer eller mindre främmande sjukvårdsorganisation. Materialet Materialet består av18 halvstrukturerade tematiserade intervjuer (Andersson 1995) samt en gruppintervju. Intervjuerna var cirka en timme långa och skedde huvudsakligen i de intervjuades hem. Intervjuerna har skett på svenska eller med tolk, detta efter informantens önskemål. Vid ett par intervjuer har anhöriga till den äldre deltagit, aktivt eller passivt, i enlighet med informantens önskemål. I två fall var den äldre dement och det ansågs inte möjligt av de anhöriga att närma sig den äldre utan att någon anhörig deltog vid intervjun. Detta var inte den ursprungliga tanken för studien men då det var svårt att nå informanter och eftersom dessa informanter ansågs besitta viktig information genomfördes dessa intervjuer ändå. Intervjupersonerna är mellan 66 och 90 år gamla (median: 76,5) och anlände till Sverige i vuxen ålder mellan åren 1947 och 2001. Av de sammanlagt 18 informanterna hade 11 vid intervjutillfället hemtjänst eller hemsjukvård. Informanterna kommer från följande länder: Bosnien, Chile, Iran, Italien, Kurdistan (Iran), Rumänien, Somalia, Uruguay och Vietnamn. Gruppintervjun genomfördes med 8 äldre som vid tillfället uttryckte en önskan om att bli intervjuade i grupp istället för individuellt. Intervjun bandades inte utan anteckningar gjordes löpande under intervjun. 14

Metoddiskussion Problem som uppstod vid kontakten med eventuella informanter Ett problem som uppstod då kontakter med eventuella informanter togs via hemvårdinspektörer var misstänksamhet mot varför en myndighetsperson tog denna kontakt. Detta kan eventuellt sammankopplas med den rädsla som en del av informanterna uttryckt för att deras anonymitet inte skulle vara säkrad och att uppgifter som getts i intervjuerna skulle kunna gå vidare till den personal som de får hemtjänst av. Andra personer som kontaktas men som sedan inte kunnat hjälpa till med att hitta informanter uppgav bland annat att de tillfrågade inte tyckt att de talat tillräcklig god svenska för att ställa upp på intervju, detta trots att tolk erbjöds. Även vid några intervjutillfällen uttryckte informanter oro för att deras kunskaper i svenska inte skulle räcka till för att genomföra intervjun. Problem med att nå informanter med invandrarbakgrund finns beskrivet även i andra studier (se exempelvis Socialstyrelsen 2002; SOU 1997:76). Den mest givande kontaktvägen, i denna studie, var att gå via personer som är välkända av informanterna och som kunnat ge garantier för studiens (och projektledarens) pålitlighet och seriositet. Intervjuer med tolk Flera av intervjuerna genomfördes med tolk. Att använda tolk innebär å ena sidan att personer som annars på grund av att de inte talar svenska kunde intervjuas, å andra sidan finns det en risk med att tolken medvetet eller omedvetet kan påverka intervjusituationen. I flera fall var tolken igenkänd av intervjupersonen då de vid tidigare tillfällen tolkat till intervjupersonen eller dess anhöriga. Detta gjorde att tolkarna ibland kom med förklaringar om hur kulturen i personens hemland fungerade eller med förklaringar kopplade till individuella egenskaper hos dem som intervjuades. Tolkarna hade också en underlättande funktion i de fall då missförstånd uppträdde om studien syfte och hur intervjuerna skulle redovisas. Det har inte funnits möjlighet att kontrollera om tolkarna översatt intervjuerna korrekt, men de tolkar som har använts i studien har tystnadsplikt, tolkar i jagform, samt har i flertalet fall varit auktoriserade av Kammarkollegiet. Samtliga tolkar som anlitats är anställda av Tolkjouren AB. 15

Resultat och diskussion Erfarenheter och önskemål om vård och omsorg Olika resonemang kring besök på vårdcentralen Vid besök på en vårdcentral kan den äldre som inte behärskar svenska ta med sig en släkting, vän eller tolk om den så vill. Paul vill inte detta utan har istället valt att uppsöka en läkare som talar samma språk som han själv: Paul: Jag gick till en läkare som pratade mitt modersmål och på så sätt har jag klarat mig. Jag har inte fått information och jag har inte heller frågat om det, hur det fungerar eller så utan jag tog den vägen istället. Intervjuare: Gick du till den läkaren för att hon talade ditt hemspråk? Paul: Ja, det är mycket lättare att kommunicera då. Ahmed vill tvärtom ha en svensk läkare då han menar att de bättre förstår den svenska läkekulturen : Vid vårdcentralen finns det en läkare från samma land som jag och nu efter min operation jag känner honom därför han är läkare på sjukhuset också, så det fanns en hjärtläkare, en specialist som talar mitt hemspråk. Jag går till honom men ibland vill jag inte det. Läkare från mitt hemland är mycket duktiga men problemet är att de ibland inte förstår det svenska sjukvårdssystemet och vi bor i Sverige och därför behöver jag den svenska läkekulturen, förstår du? Därför försöker jag gå till svenska läkare. Alla informanter uppger sig vara nöjda med själva läkarbesöken, de problem som uppkommer är ofta kring själva kommunikation med läkaren och annan vårdpersonal. En del klagomål kring mer allmänna ting, som exempelvis höga kostnader för vården och att det är långa vårdköer kan knappast kopplas vare sig till kultur eller etnicitet. Däremot kan det dock vara intressant att notera att de äldre i denna studie som kommer från länder med mindre generöst och allmänt sjukvårdssystem uttrycker sin fascination och tacksamhet över läkarvården i Sverige. Det handlar om att kostnaderna för vård i Sverige är subventionerade eller att det inte finns någon brist på mediciner: Intervjuare: Vad tycker du om den vård du fått här i Sverige? Salma: Den är bra, jag får medicin och sedan när den medicinen tar slut så får jag träffa läkaren igen och får ny medicin. Det är mycket bra att leva här i Sverige, när medicinen tar slut får man ny medicin. 16

De äldre invandrarna har alltså olika sätt att hantera sjukvårdsbesöken och söker olika vägar för att tillfredställa sina önskningar om hur de vill ha läkarvård. Vissa föredrar att hitta en person som talar samma språk medan andra föredrar att söka sig till svenska läkare. De flesta har dock inte uppgett att de föredrar det ena eller andra. Vårdgivare med samma nationalitet som vårdtagaren i hemtjänsten I tre intervjuer talar informanterna om att de vill ha vård och omsorgsarbetet utfört av anhöriga eller av personer som kommer från samma land som de själva. Tidigare studier visar att det inte är en majoritet av äldre med invandrarbakgrund som vill ha personal med samma ursprungsnationalitet, men att sådana fall finns (SOU 1997:76). De tre personer som i denna studie uppger att de skulle vilja ha vårdgivare av samma nationalitet har en del gemensamt. De anlände till Sverige när de var i 70-årsåldern, tillsammans med sina anhöriga. Samtliga har tillbringat en tid i flyktingläger innan de anlände till Sverige, för cirka 8-9 år sedan. De kommer från ett krigsdrabbat land och mådde, enligt anhöriga, mycket psykiskt dåligt vid ankomsten till Sverige. De får idag hjälp i vardagen på olika sätt: Elena har anhörigvård, Emira har hemtjänst samt får hjälp av släktingar då hon fått avslag på ett flertal ansökningar om anhörigvård. Mariana får hjälp av sina två döttrar som turas om att gå till henne då hon inte vill ha hemtjänst. Varken Elena, Emira eller Mariana kan idag lämna sina lägenheter utan en anhörig som sällskap. Ingen av dem talar svenska och med tanke på deras höga ålder vid ankomsten till Sverige, samt deras dåliga psykiska och fysiska hälsa, är det inte heller troligt att de kommer att lära sig svenska. Elena och Emira är dementa och varken de eller Mariana har någon kontakt med det svenska samhället mer än genom olika vårdinstitutioner. Elenas son är anhörigvårdare till henne och beskriver situationen så här: Det är tur för henne att jag tagit hand om henne för annars ja, hon klarar sig inte själv. På flera år har hon inte lagat någon mat, om du inte ger henne mat så skulle hon inte äta. Hon har mycket stress i kroppen ( ). Ibland är hon inte utanför dörren på kanske tre månader för hon vill inte gå ut och om jag pressar henne att gå ut så kommer hon stå vid dörren hela dagarna för att hon mår så dåligt, det blir en massa stress för henne. Hon är rädd, mycket rädd, berättar hon ibland. Det kan till exempel vara ett skott på tv och så tror hon att det är på riktigt. Hon har demens så hon förstår inte att det inte var i verkligheten. Elena har tidigare gjort ett försök med hemtjänst med det fungerade inte, Elena reagerade med att bli ännu sämre, hennes anhörigvårdare berättar: 17

Om någon kommer som hon inte känner så blir det problem, det kan påverka henne jättemycket och så står hon bara vid dörren och är stressad. ( ) Jag kom överens med min chef och att vi skulle prova hemtjänst, vi gjorde det i två veckor men det fungerade inte. I flera månader var det katastrof, hon var så stressad och mådde jättedåligt. Emira befinner sig i en liknande situation. Hon kom till Sverige 1996 via flyktingläger i tredje land då hon var 76 år gammal. Hon uppger att hemtjänsten fungerar mycket dåligt. Barnen och barnbarnen lagar mat till henne varje dag för att hon ska kunna äta den mat som hon är van vid från hemlandet. Emira säger att hon inte tycker om den mat som kommunen distribuerar eftersom den inte liknar hemlandets mat. Hemtjänsten utför dusch, städning, tvättning och diskning. I biståndsbeslutet ingår även promenader men dessa verkställs inte, enligt dottern. Anhöriga har upprepande gånger ansökt om anhörigvård men fått avslag med hänvisning till att det finns hemtjänst tillgängligt. Helst vill Emira att det ska komma en kvinna från samma land som hon själv kommer ifrån, eftersom hon blir stressad och rädd av att inte kunna prata med hemtjänstpersonalen som kommer. Det händer framförallt vid de tillfällen då vårdpersonalen är stressad, ovänlig eller om personalen är män. Mariana skulle också vilja ha hemtjänst av en kvinna som kommer från samma land som hon själv eller något av grannländerna därför att de, menar Mariana, förstår hennes kulturella bakgrund. Hon har inte ansökt om hemtjänst då hon genom hörsägen fått en negativ uppfattning om hur det är att ha hemtjänst: Det var en kvinna som fick hemtjänst, men hon klarade inte det på grund av språket, vårdbiträdet förstod inte vad den där kvinnan ville ha, hon pekade och allting, det var jobbigt att förklara också. Jag skulle vara intresserad om någon kvinna från mitt hemland kom. Ja, någon som har samma språk skulle jobba även om de kom från något av grannländerna. Bara vi verkligen förstod varandra. Nu tack och lov det är så att jag inte har så stort behov eftersom mina döttrar hjälper mig. Elena, Emira och Marina och deras anhöriga anser att de inte klarar av att hantera nya människor, en ny kultur eller andra större förändringar i vardagen. De har svårt att tala om hur de vill ha insatser utförda och blir stressade och rädda vid ovana situationer och när vardagens rutiner bryts. De har dessutom mycket sämre hälsa än övriga i studien. Idag anställs anhörigvårdare mycket restriktivt, vilket innebär att Emiras och Marianas anhöriga istället tar hand om dem utan ersättning. Emira har visserligen hemtjänst men de anhöriga sköter matlagningen varje dag, städar, diskar och tar med Emira på 18

promenader, då de inte är nöjda med hur hemtjänsten utför dessa insatser. I Marianas fall är det döttrarna som tar hand om henne, de turas om att besöka Mariana varje dag. Den ena dottern säger att det är svårt att hinna med och att det sätter en stor press på henne och hennes syster men att de just nu inte ser någon annan lösning då Mariana inte vill ha hemtjänst, såvida vårdbiträdet inte är en kvinna av samma kulturella ursprung som hon själv. Orsak som uppges för önskan om hemtjänst utförd av personal från samma ursprungsland/etnicitet är - att den äldre flyttat till Sverige sent i livet - att den äldre varken har eller önskar kontakt med det svenska samhället - sjukdom som exempelvis demens - rädsla och oro hos den äldre för den nya kulturen Situationen har lösts av de äldre i denna studie genom - anhörigvård - hemtjänst samt att anhöriga hjälper till med vissa göromål - att anhöriga utför allt arbete oavlönat Det finns en önskan om att situationen istället ska lösas genom - anhörigvård - att insatserna från hemtjänsten utförs av kvinnlig personal från samma ursprungsland/etnicitet Önskemål om kulturspecifik mat Dålig mathållning ger sämre hälsa och livskvalité. Då äldre invandrare uppges ha sämre hälsa än motsvarande grupp svenskar (Altvall 2000) bör kosthållningen hos äldre invandrare uppmärksammas. En kvalitativ studie om äldre invandrares upplevelser av hemtjänstinsatser i Botkyrka kommun visar på missnöje med den mat som tillhandahölls av kommunen. De äldre som intervjuades i studien och som hade matdistribution uppgav att de endast åt lite av den mat de fick och att de upplevde maten som äcklig och annorlunda kryddad (Eshraghi 2003). Maten som distribueras av kommunen till boende i ordinärt boende i Malmö beskrivs av Eva som svensk husmanskost. Eva har haft matdistribution men avsade sig den för att hon inte tyckte att maten smakade. Eva beskriver maten som smaklös och med såser och smaker som hon inte är van vid. Hon är inte heller van att äta potatis så ofta eller att äta så mycket kött som serveras, därför försöker hon nu laga maten själv: 19

Innan kom de med mat, men jag har ett annat sätt att laga mat. Jag försöker laga bra mat så jag ska få lite kraft. Så nu för tiden jag lagar min mat för mig själv. Men dom frågar varje gång dom kommer när du behöver, det räcker med att du bara säger till och du får mat hemma. Jag säger till vårdbiträdet att jag klarar min mat, jag äter med glädje. Hon frågar om det är fel på maten, men nej, det är inget fel på maten, men jag är inte van med så mycket sås ovanpå maten, vi har lite sås vid sidan i mitt land, och jag säger varje gång dom kom med maten, för jag klarade inte laga min mat, jag måste acceptera. Nu det går ganska bra kan man säga. Och jag äter maten med glädje för att det är min smak på den. Jakob och hans fru orkar inte själva laga mat. De har inga anhöriga i Sverige och berättar att de bara umgås med personer som kommer från deras ursprungsland. Både Jakob och hans fru har tackat nej till hemtjänst då de inte vill ha de beviljade insatserna utförda av personal som inte talar samma språk som de själva. De har inte heller matdistribution då de vill äta mat som de är vana vid från hemlandet. Jakob berättar att de i vardagen ofta äter en ganska enahanda mat om inte någon av deras landsmän kommer och hälsar på och då lagar mat till dem: Intervjuare: Hur fungerar det med att laga mat? Jakob: Mjölk och bröd handlar vår granne till oss, han är landsman med oss. Intervjuare: Han hjälper er att handla, men ni lagar maten själv? Jakob: Bröd och ja, frukosten, allt som är lätt vi gör själva. Ibland lagar våra vänner mat till oss, du vet sådan mat vi lagar i vårt hemland. Äldre personer äter ofta mindre och ur näringsmässig synpunk är det därför viktigt att den äldre får i sig mat som både är god och näringsrik. I ovannämnda studie från Botkyrka kommun berättar de äldre att orsaken till att de ofta lever på yoghurt och smörgås istället för lagad mat är de inte tycker om den mat som distribueras av kommunen (Eshraghi 2003). Marta lagar sin mat själv men av hennes beskrivning att döma är den mycket enformig: Jag köper två kycklingar och så delar jag dem i bitar och steker dem i ungen och sen så lägger jag in dem i frysen. Så tar jag fram en sån där låda på kvällen och värmer på med ris, eller potatis, bara en potatis och ibland pasta. Jag har gått ner i vikt för jag är aldrig hungrig och jag äter bara för att jag vet att jag måste för jag är inte hungrig. Jag ska gå till doktor för jag äter bara för att jag vet att jag måste. Idag lagas mat till de informanter som önskar kulturspecifik mat av - anhöriga - vänner från samma ursprungsland - den äldre själv 20