1. Det torra landskapet bredde ut sig framför dem och de visste att de hade en lång riskabel vandring att gå. Inte bara för det lilla vatten de hade kvar utan de visste också vilka faror som lurade där ute i form av alla som gjorde allt för att komma över allt vatten de kunde få. Ända sedan ozonlagret sprack och den stora torrperioden inleddes hade vatten varit den stora handelsvaran i hela världen. Miljoner människor hade redan dött av uttorkning och varje dag var en ständig kamp för att överleva för de som fanns kvar. Denna lilla grupp som nu stod inför vandringen var en brokig skara och alla var mer eller mindre redan helt utmattade. - Där fanns Jenny, som var den naturliga ledaren och den som styrde gruppen för det mesta, hon var även gruppens
kampsportexpert då hon hade flera turneringsvinster i både judo och karate - Jennys lillasyster Nina som bara var femton år men betydligt tuffare än hon såg ut, hon var väl den som trots sin unga ålder visste mest om hur man löste alla problem när det gällde fällor - Jeremy som hade gått i skola ihop med Jenny på high school, hans far hade ägt en vapenaffär så han kunde det mesta om vapen. - Där fanns också Josh som var gruppens dataexpert, inte för de hade så mycket nytta av en sådan för tillfället men han var även barndomsvän till Jeremy - Peter var gruppens wildcard, han hade varit tillsammans med Jenny och Ninas storasyster som tyvärr inte hade klarat sig under den värsta torkan, han var tidigare polis och hade även varit med i Navy Seals under sin tid i det militära - Sen fanns det två tjejer till, Amy och Shondra, de var två tjejer som trots all torka och elände fortfarande brydde sig
om sitt utseende, de sminkade sig fortfarande varje morgon och vad de tillförde gruppen visste ingen förutom en hel del goda skratt Ingen av dem hade sina föräldrar i livet och de visste inte ens om någon av deras släktingar fortfarande levde. I samband med den stora torkan så försvann den mesta av kommunikationen då alla kraftverk och elcentraler slutade fungera på grund av vattenbristen. På andra sidan det torrlagda landskapet de hade framför sig hade de fått reda på att det fanns en fredlig oas där alla var välkomna och de hade en egen källa med vatten där alla fick dela. Oasen styrdes av ett råd som var ihopsatt med sju personer från olika grupper och bakgrund. Man kunde säga att det var som ett litet land i landet, men vägen dit var lång och det var inte många som nådde ända fram. Denna lilla grupp hade gemensamt tagit beslutet att försöka ta sig dit eftersom det var deras största chans för överlevnad. Samtidigt så var det alldeles för farligt att vara kvar här ute i ingenstans, det lurade fara överallt och det gällde att hela tiden vara på helspänn.
- Nu får vi samla ihop sakerna vi ska ha med oss, sa Jenny, ta bara det nödvändiga. När Jenny sa det så tittade alla bort mot Amy och Shondra som genast började rota ibland sina sminksaker. Alla skrattade och de blev inte direkt förvånade, de andra tog det lilla vatten de hade och maten förstås. De vapen de hade för att skydda sig fick också följa med men Amy och Shondra hade inte riktigt samma tankebanor som de andra. Det började gå mot kvällen och det var den bästa tiden att vara ute då solen inte var lika het då och energin räckte längre. Och eftersom solen i stort sett aldrig gick ner helt så blev det aldrig riktigt mörkt utan de kunde gå hela natten och ändå kunna ha koll på om det kom någon och försökte stjäla deras vatten eller om några rovdjur visade sig. Det var ganska märkligt att djuren verkade klara sig ganska bra trots vattenbristen, i alla fall en del av dem. Men det farliga var att alla djur hade blivit köttätare nu och såg människan som ett naturligt byte. Sen hade det även blivit en del mutationer och det som kom fram av det var arter
som klarade sig utan vatten mycket länge eller på endast en liten del vatten. De började sin vandring och Peter gick först som han brukade med Jenny bakom sig tätt efter. Jenny kunde inte låta bli att titta lite extra på Peter där han gick i sitt lilla linne som mer än väl visade hans solbrända och vältränade kropp. Hon visste att det var tabu eftersom han hade varit hennes systers pojkvän men att titta kunde ju inte skada tyckte hon. Peter och andra sidan var inte särskilt sen med att ge Jenny små gliringar om hennes kropp och om Jeremy som han visste var upp över öronen förälskad i Jenny. Det var ge och ta och ibland ganska rå stämning, men glatt samtidigt. De kom fram till den första etappen av resan utan några problem och hittade en bra plats där de kanske skulle slå läger på då det snart skulle bli dag igen. De var tvungna att vila på dagen då solen stekte som värst för att orka med att gå hela natten. - Peter, kan du se om det är en liten grotta där uppe som vi kanske kan få plats i, frågade Jenny?
- Inga problem, sa Peter och klättrade uppför klippan för att undersöka den lilla öppning de såg där närmre. När det gällde grottor gällde det att vara extra försiktig för de visste inte om där fanns några djur eller vad som kunde finnas där. Det var ju mer än de som sökte skydd för den starka solen och när Peter gick in i grottan var han på helspänn. Det första han gjorde var att kasta in några stenar för att se om där blev någon aktivitet där inne, men det var helt tyst. Han gick lite längre in och upptäckte att grottan delade sig i två gångar och insåg att det skulle vara en ganska farlig plats att stanna på för natten. Han gick ut ur grottan igen och de bestämde sig för att vandra en liten bit till innan de slog läger så att de kanske hittade en säkrare plats. De började gå och hade tagit sikte på en klippa som fanns en bit bort mot horisonten, vägen dit var kantad av stenar, sand och ett fåtal buskar. Det såg kanske ofarligt ut när man såg det så, men alla visste att bakom varje liten sten eller buske kunde det dölja sig något som utsatte dem för fara.
Ett av de djuren som kunde dölja sig där var ökensorken, det var en art som framkommit nu under torkan och förutom att den hade gott kött som de kunde grilla så hade den en annan märklig egenskap. Den lagrade vatten i en slags säck i kroppen så den kunde klara sig i månader innan den fann nytt vatten. Därför var denna sork ett bra byte eftersom den gav både mat och vatten, men den var ju inte precis helt ofarlig. Den hade någon sorts gift i tänderna och fick man in det i blodet så hade man inte många timmar kvar att leva. Andra mindre djur dog direkt men en människa kunde nog klara sig upp till två timmar innan alla organen i kroppen stannade av. Därför gällde det att döda den snabbt innan den kom för nära, om man nu hade turen att få syn på en sådan då de var öknens verkliga experter på att gömma sig. Förutom denna sork så var det speciellt ett djur till som de var tvungna att se upp med, den var den tigerrandiga sandsnoken. Den höll till några centimeter under sanden och kunde ligga där i dagar för att invänta sitt byte. Precis som sorken hade den ett gift fast detta gift paralyserade människan så den inte kunde röra sig och då tuggade snoken sig in i kroppen på sitt byte och åt upp det inifrån. Denna snok gav sig oftast inte på människor men det hade hänt att någon blivit
attackerad, speciellt om man trampade på dem och de var ju inte lätta att se så de var svåra att undvika. Nu kunde man ju tro att det var omöjligt att undvika de här snokarna som gömde sig under sanden, men de kände av vibrationer när någon kom och eftersom människan inte var deras fiende nummer ett så försvann de oftast innan man trampade på dem. Sen var det förstås den farligaste fienden av alla, de andra människorna som gjorde allt för att få tag i vatten, de kunde mörda för några droppar fast de redan hade vatten. De använde sedan en del av vattnet till att ha vid byteshandel för att få mat eller för att köpa sig fria och de skulle bli attackerade av några andra människor som också var ute efter vatten. De människor som endast använde eller tog vatten för eget bruk var väldigt få och det var oftast de som var de intressantaste offren för dessa kallblodiga mördande banditer som man kunde stöta på. Jenny och hennes grupp var på så sätt väldigt sällsynta, de använde bara det de behövde själva. Om de hittade en liten källa så fyllde de upp sitt förråd men sen kunde de dela med sig till andra som de kanske mötte på vägen, så länge de hade så de klarade sig själva.
Enda undantagen i gruppen var väl Amy och Shondra som gärna ville ha lite extra för att tvätta bort sitt smink på kvällarna. Men de andra i gruppen hade koll på detta så det blev inget slösande med vatten för dem bara på grund av smink. Detta ledde ofta till lite tjafs mellan dem men det slutade alltid på samma sätt, att Amy och Shondra gav med sig och fördelade sin egen ranson till att dricka och ta bort smink med.