Ormar. Malmö Naturskola

Transkript

1 Ormar Ormarna är kräldjur och alltså släktingar till dinosaurierna som levde på jorden förr. Andra kräldjurssläktingar är ödlor, sköldpaddor och krokodiler. De är växelvarma liksom till exempel grodor och paddor. Det betyder att de är lika varma eller kalla som det är på den platsen de är på. När det är kallt ute rör de sig oftast långsamt och trögt. När solen är framme solar ormarna gärna på morgonen så att de blir varma och snabba innan de ska ut och fånga något att äta. På vintern går ormarna i dvala. Ormar har ett mycket bra luktsinne De luktar med sin tunga som sticks ut i luften. Tungan dras sedan in i munnen och tungspetsen trycks upp i en speciell liten grop inne i munnen. Med hjälp av gropen kan ormen lukta och smaka. Tvådelad för att kunna känna från vilket håll lukten kommer. Drar in tungan i munnen och sticker upp tungspetsarna i en liten grop inne i munnen som kallas Jacobsonska organet. Ormarnas mun kan tänjas ut. Därför kan ormar äta djur som faktiskt är tjockare än de själva är. Bytet sväljer de helt rakt ner i magen! Det kan ta över en timme för ormar att svälja en stor sork till exempel. Å andra sidan behöver de inte äta så ofta som vi gör. Det är bra med ormar. De äter många smådjur som möss och sorkar så att dessa inte blir för många. Ormarna har inga ben utan rör sig med hjälp av sina breda plåtar på magen. Plåtarna lyfts upp med muskler och sätts fast i marken. Ormarna drar sig sedan fram eller ringlar iväg med hjälp av musklerna som sitter på sidorna i kroppen. Ormar känner av när marken vibrerar när någon eller något rör sig i närheten. Om du har tur kan du hitta ormskinn i naturen Ormen har fjäll över hela kroppen. De på huvud och mage kallas för plåtar. Utanpå dem sitter ett tunt skinn som knappt syns. Eftersom skinnet inte växer när ormarna blir större måste de helt enkelt byta skinn då och då. Det nya skinnet växer ut under det gamla. När allt är klart gnider ormarna av det gamla skinnet. Varje sommar måste skinnet bytas tre-fyra gånger, dels för att ormen växer, dels för att skinnet blir slitet. Under det gamla skinnet växer det ut ett nytt. Strax innan ormen byter sitt skinn blir färgen mattare och ögonen grumliga. Så spricker skinnet upp vid nosen och ormen gnider sig mot en stubbe eller något annat så att det dras av. Foto: 1

2 Har du tänkt på att ormarna inte blinkar? De har genomskinliga ögonlock för att skydda ögonen mot jord och smuts när de gräver ner sig. De blinkar aldrig. När de byter skinn byter de också sina ögonlock! Ormarna ser bäst saker som rör sig. Alltså kan det vara svårt för dem att få syn på en liten mus som sitter alldeles stilla. Därför sitter möss och andra gnagare ofta helt stilla när de ser en orm och hoppas att de kommer undan. Ormarna kan bli ungefär 20 år gamla men många dör mycket tidigare. Ormar behövs för att naturen ska fungera. De fångar möss och sorkar så att de inte blir för många. I Sverige har vi tre olika sorters ormar: huggorm, snok och hasselsnok. Alla är fridlysta! 2

3 Huggorm Huggormar kan ha olika mönster och färg. De är oftast grå med sicksackband på ryggen men kan vara brun eller helt svart också. Deras pupiller är lodräta. Den helsvarta huggormen kan förväxlas med snok men snoken har dock oftast ljusa fläckar i nacken. Huggormen är bra på att simma liksom snoken. Men huggormen äter inte fisk och grodor som snoken gör. Den föredrar att äta möss, sorkar och andra smågnagare. Du har därför störst chans att träffa på en huggorm i snåriga slänter, längs åkerkanter och dikesrenar där det finns gott om sork och andra smågnagare. Huggorm Huggormen är mest aktiv på dagen (under vår och höst) eftersom den behöver värmen från solen. Vid kyla blir den långsam. Därför ringlar den ofta ut i solen på morgonen för att värma upp sig. När det blir för hett på dagen drar den sig till skugga och på kvällen skydd i någon jordhåla. På hösten kryper huggormen in i en stenhög eller håla i marken för att övervintra. En del ligger ensamma andra tillsammans. När solen värmer på våren kryper de fram. Fiender Huggormen har många fiender. De kan ätas av igelkottar som skyddas mot bett av sina vassa taggar. Ormvråkar kan döda huggormar med kraftiga hugg i nacken med sin krokiga, vassa näbb. När den känner sig hotad lägger den sig först stilla och hoppas att färgen ska skydda den. Den går aldrig till anfall utom om man råkar trampa på den eller försöker ta i den. Då kan man bli biten. Jakten på mat Huggormen kan inte höra. Istället använder den sitt luktsinne när den jagar. När huggormen luktat (med sin tunga) att det finns något att äta i närheten följer den efter bytesdjuret en bit, ringlar sedan ihop sig och väntar. När bytet kommer nära hugger den blixtsnabbt och sprutar in sitt gift. I giftet finns en lukt som gör att ormen kan lukta var bytet gått. Giftet verkar inte direkt så därför måste ormen följa efter byte tills det har dött. Då sväljer huggormen bytet helt - ormar tuggar ju inte. Men hur giftig är den då? Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Den sprutar gift genom sina ihåliga tänder och giftet förstör blodet. Det är inte alltid den sprutar ut sitt gift när den hugger, för den är rädd både om sina tänder och sitt gift, de behövs när ormen jagar efter mat. Men självklart måste den försvara sig om du råkar trampa på den eller stör den. Om du är ute och går i områden där det finns många huggormar är det bra att ha grova kängor eller stövlar på. Smyg inte omkring för då kan inte ormarna känna att du kommer. Ormar kan nämligen känna när marken vibrerar eller om något rör sig nära dem. Om en människa som är fullt frisk och inte allergisk blir biten av en huggorm behöver det inte vara livsfarligt. Men det kan göra ont och svullna upp. Blir man biten ska man alltid ta kontakt med en läkare. Det är väldigt sällan någon dör av huggormsbett. 3

4 Så blir det fler huggormar Efter vinteridet är det dags för parning. Hanarna bröstar sig för varandra för att försöka få den andra hanen att ge sig iväg. Med huvudet och framkroppen uppresta slingrar de sig om varandra som i en brottningsmatch. Då och då stöter de ihop huvudena för att tvinga motståndaren till marken. Den som vinner får uppvakta honan. Det ser ut som att huggormar föder levande ungar men så är det faktiskt inte. Honan bär äggen inne i sig under några månader. När honan föder ut äggen spricker skalet upp och ungarna kommer ut. Därför ser man inte att de faktiskt kläcks ur ägg utan det ser ut som att de föds levande ur mamman. De små ungarna har gifttänder precis som sina föräldrar. De har ju ingen mamma och pappa som matar och tar hand om dem utan får jaga själv. Huggormen kan bli ungefär 20 år gammal. Snok Det finns över 3000 olika ormarter i världen. De flesta är snokar. Om du ser en orm som är ute och simmar är det nog en snok. Oftast sticker bara det lilla mörka huvudet upp ovanför vattenytan. Snokarna gillar vatten eftersom de mest äter grodor och fisk. Snokens vetenskapliga, latinska namn natrix betyder just vattenorm. Om du stöter på och överraskar en snok försöker den snabbt ringla iväg. Om den inte kan det kanske den väser eller spelar död. Snoken är helt ofarlig så du behöver inte vara rädd. Men om den blir fångad eller rädd utsöndrar den ett sekret. Det luktar otroligt illa och går knappt att tvätta bort. Snok Olika snokar kan ha olika färg och mönster, därför kan man förväxla snokar med huggormar. Det säkraste sättet att skilja en snok från en huggorm är snokens gula fläckar i nacken. Huggormen har inte dessa fläckar men tyvärr inte heller alla snokar - men de flesta! Snoken har runda pupiller. Snokhonan bär på ägg i kroppen i ungefär två månader. Sedan letar hon upp en varm plats att lägga äggen på. Det kan vara en gödselstack eller en kompost till exempel. På hösten i september kläcks äggen. Snokungarna klarar sig direkt på egen hand. När de är små äter de sniglar och maskar innan de kan fånga grodor och fisk som de vuxna snokarna. Snoken är det största kräldjuret i Sverige och kan bli nästan en och en halv meter lång (ca 130 cm). 4

5 Hasselsnok Hasselsnoken är väldigt sällsynt i Sverige. Det finns få hasselsnokar och de som finns håller sig oftast väl gömda. De ligger till exempel under platta stenar, där den fångar ödlor och ibland också huggorm. Hasselsnoken är bra på att klättra! Eftersom hasselsnoken inte har gula fläckar i nacken som den vanliga snoken så kan den faktiskt likna en huggorm. Men som sagt, hasselsnokar finns det bara få av och de syns inte ofta. Både hasselsnoken och den vanliga snoken har runda ögonpupiller. Huggormen har lodräta pupiller liksom till exempel katter har. Det gör att huggormen ser argare ut än snokarna. Hasselsnoken är ofta brunaktig med två rader av mörkare fläckar längs kroppen. 5