Arbetsterapeuters erfarenhet av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer -En kvalitativ studie

Institutionen fo r neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15 hp Vårterminen 2017 Arbetsterapeuters erfarenhet av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer -En kvalitativ studie Occupational therapists experience of using interpreters in activity-based situations -A qualitative study Författare: Louise Åberg Jennifer Vandell Handledare: Karin Johansson

2 Sammanfattning Bakgrund: Arbetsterapeuter möter i det dagliga arbetet personer som inte enbart pratar svenska, utan även andra språk. Då kan det behövas tolk, så att arbetsterapeuter och klienter förstår varandra. Arbetsterapeuter arbetar med aktivitetsfokus, vilket innebär att stötta och möjliggöra för klienter att kunna utföra meningsfulla aktiviteter. Aktivitetsfokuset är viktigt att ha som en röd tråd i arbetsterapiprocessen, vilket väcker en nyfikenhet i hur det ser ut när tolkar är med i aktiviteter. Tidigare forskning om tolkanvändning inom hälso- och sjukvården har gjorts, men inte i koppling till det som är specifikt för arbetsterapi och aktivitetsbaserade situationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenhet av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer. Metod: En kvalitativ metod användes, där semistrukturerade intervjuer utfördes med sju legitimerade arbetsterapeuter. Arbetsterapeuterna hade erfarenhet av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer vid minst två tillfällen och intervjuerna utfördes med en arbetsterapeut i taget. Resultat: Studiens resultat innehöll fyra huvudteman med tillhörande underteman. Viktiga aspekter i resultatet var samarbetet mellan arbetsterapeuter och tolkar, kommunikation, förklaring av aktivitetsbegreppet och tolkanvändning inom olika aktiviteter. Slutsats: Arbetsterapeuterna i studien lyfte att tolkanvändning kunde variera mellan olika aktivitetsbaserade situationer. I vissa aktiviteter hade tolkarna mer betydande roll än i andra. Att använda auktoriserade och erfarna tolkar kunde underlätta den verbala kommunikationen mellan arbetsterapeuter och klienter samt stärka klientcentreringen. Sökord: collaboration, health care, translations

3 Abstract Background: Occupational therapists meet people who not only speak Swedish, but also speakers of other languages. An interpreter may be needed to enable understanding between occupational therapists and their clients. Occupational therapists work with a focus on activity, which entails supporting people in performing meaningful activities. This focus on activity is important, which awakens a curiosity of how it looks like when interpreters are part of the activity. Recent research regarding interpreters within the healthcare area has been carried out, but not in a connection to what is key to occupational therapy or activity based situations. Aim: The aim was to explore occupational therapists experience of using interpreters in activity-based situations. Method: A qualitative method was used, where semistructured interviews were held with seven authorized occupational therapists. The occupational therapists had experience of using interpreters in activity-based situations on at least two occasions. The interviews were held on an individual basis. Results: The results were categorized into four main themes and divided further into sub-themes. Important aspects of the results were the collaboration between occupational therapists and interpreters, communication, explaining the meaning of activity and use of interpreters in different activities. Conclusion: Occupational therapists highlighted that use of interpreters could vary between different activity-based situations. In some activities the interpreter had a more meaningful role than in others. To use authorized and experienced interpreters could ease the verbal communication between occupational therapists and clients and strengthen the clientcentering. Keywords: collaboration, health care, translations

4 Innehållsförteckning 1. Inledning...5 2. Bakgrund...5 2.1. Arbetsterapi och aktivitetsbaserade situationer....5 2.2. Tolk.....6 2.3. Tolkbehov inom vården.... 7 2.4. Arbetsterapeut och tolk.....8 2.5. Undersökningsområdet.....8 3. Syfte....9 4. Material och metoder...9 4.1. Design... 9 4.2. Urval...10 4.3. Datainsamling.10 4.4. Databearbetning..11 5. Forskningsetiska överväganden 12 6. Resultat..13 6.1. Samarbete mellan arbetsterapeuter och tolkar vid aktiviteter 13 6.2. Tolkarnas skiftande roller inom olika aktivitetsbaserade situationer.14 6.2.1. Aktivitetsbedömningar med tolkar...14 6.2.2. P-ADL situationer med tolkar....15 6.2.3. Hjälpmedelsutprovning med tolkar...15 6.2.4. Aktivitetsträning med tolkar 16 6.3. Kommunikation inom aktiviteter. 16 6.4. Skillnader mellan anhöriga som tolkar och auktoriserade tolkar i aktiviteter 17 7. Diskussion...18 7.1. Resultatdiskussion...18 7.2. Metoddiskussion.. 20 7.3. Förslag på studier 23 8. Slutsatser 23 9. Tack...23 10. Referenslista 24 11. Bilagor. 27 Bilaga 1.27 Bilaga 2.28

5 1. Inledning Vi som skrivit detta examensarbete har under arbetsterapeututbildningen och ute på praktik kommit i kontakt med tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer med klienter. Arbetsterapeuter har nämligen ett unikt aktivitetsfokus som innebär att stötta och möjliggöra för klienter i utförandet av meningsfulla aktiviteter (Kielhofner, 2012). Situationerna med tolkar har varierat och därigenom väckt ett vidare intresse om tolkanvändning inom det specifika för arbetsterapi. Därför vill vi i denna studie beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer. 2. Bakgrund 2.1 Arbetsterapi och aktivitetsbaserade situationer Arbetsterapeuter kan arbeta inom habilitering och rehabiliteringsverksamheter med personer som drabbats av medfödda funktionsnedsättningar, sjukdomar eller skador och som har en nedsatt förmåga att utföra sina dagliga aktiviteter (Karolinska Institutet, 2014). Vilka typer av aktiviteter som påverkas och i vilken utsträckning hjälpbehovet blir är individuellt och varierar därefter. Därför är även de arbetsterapeutiska interventionerna olika beroende på vem klienten är (Karolinska Institutet, 2014). Syftet och målet med arbetsterapi är att samarbeta med klienten för att finna och utreda möjligheter att klara av vardagen samt vara delaktig i samhället (Sveriges Arbetsterapeuter, 2016a). För att kunna ta reda på vem klienten är behövs tydlig kommunikation i arbetet för att kunna uppnå ett bra samarbete (Nilsson & Waldemarsson, 2007). För att möjliggöra kommunikationen kan det ibland behövas en tolk. Begreppet aktivitet definieras enligt International Classification of Function, Disability and Health på detta vis är en persons genomförande av en uppgift eller handling (Socialstyrelsen, 2015, s. 14). Definitionen stärker begreppets omfattning, att en aktivitet kan vara allt från en enkel uppgift som en individ utför till en mer komplicerad handling i en större process. Aktiviteter i dagliga livet [ADL] är inom arbetsterapi ett centralt begrepp, vilket innebär alla de aktiviteter som utförs dagligen (Kielhofner, 2012). Gary Kielhofner menar att aktiviteter i vardagen är de sysselsättningar som människan utför för att få vardagen att fungera (Kielhofner, 2012). Inom arbetsterapi är P-ADL och I-ADL något som aktiviteter delas in

6 i (Törnquist & Sonn, 2011). P betyder personlig och innefattar det mest primära i en människas liv, såsom personlig vård, äta/dricka och förflyttning (Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2016). I betyder instrumentell och innefattar mer sekundära aktiviteter, såsom inköp, städning och resor (Törnquist & Sonn, 2011). Situationer där en arbetsterapeut arbetar med utförandet av dagliga aktiviteter (ADL) är aktivitetsbaserade. I studien kommer alltså aktivitetsbaserade situationer innebära situationer där klienten utför någon aktivitet. Vilka typer av aktivitetsbaserade situationer det handlar om att utföra beror helt på klientens egna önskemål och viljor. 2.2 Tolk Det är grundläggande att arbetsterapeuten och klienten kan kommunicera med varandra för att tillsammans kunna driva arbetsterapiprocessen framåt och uppnå förändring, då är det viktigt att klienten kan uttrycka sina önskemål om vilka aktiviteter som är meningsfulla (Kielhofner, 2012). Vid språkbarriärer kan behovet av tolkanvändning då uppstå för att möjliggöra kommunikationen. Nationalencyklopedin definierar begreppet tolk som en person som översätter språket mellan två parter (NE, u.å.). Tolkens uppgift är att endast översätta det som sägs i mötet (Semantix, u.å.). Tolken får inte komma med egna kommentarer eller sammanfatta något för att förenkla. Det är även viktigt att tolken är neutral, inte tar någons parti och är medveten om tystnadsplikten i rollen som tolk (Semantix, u.å.). Anhöriga och vänner som tolkar har dock inte tystnadsplikt (Vårdguiden, 2015). Titeln tolk är inte yrkesskyddad, utan innebär att vem som helst kan vara tolk om personen talar två språk (Socialstyrelsen, 2016). Däremot finns det enligt kammarkollegiet ett så kallat auktoriseringsprov som gör att tolkar kan bli certifierade för att öka sin yrkeskompetens (Kammarkollegiet, u.å.). Detta gör att personer som ser till att bli auktoriserade tolkar kan inrikta sig på exempelvis rättstolkning eller sjukvårdstolkning (Kammarkollegiet, u.å.). Konsekutiv tolkning är en vanlig form av tolkning som används inom sjukvården och innebär att tolken återger det som sägs och översätter det efter att en av parterna talat klart (Språkservice, u.å.).

7 En litteraturstudie av Karliner, Jacobs, Chen och Mutha (2007) lyfter auktoriserade sjukvårdstolkar inom den kliniska vården. I studien har det använts fokusgrupper där auktoriserade sjukvårdstolkar jämförts med icke-auktoriserade, exempelvis familjemedlemmar, i mötet med patienter som hade begränsningar i språket. Resultatet visar på att auktoriserade sjukvårdstolkar förbättrar den kliniska vården hos patienter genom exempelvis förbättrad förståelse för sin diagnostik och en känsla av delaktighet i sin egen vård. I den här studien kommer både auktoriserade och anhöriga som tolkar vara aktuella att utgå från vid arbetsterapeuternas erfarenheter av tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer. Dessutom kommer det vara fokus på den verbala kommunikationen. Kommunikation kan nämligen förmedlas på olika vis, exempelvis genom kroppsspråk eller teckenspråk (Nilsson & Waldemarsson, 2007). 2.3 Tolkbehov inom vården Enligt Statistiska centralbyrån är invandringen till Sverige idag stor och tros pågå de närmaste åren (Statistiska centralbyrån, 2016). Även Jacobs, Diamond och Stevak (2010) belyser att immigrationen världen över växer och att det bidrar till ökade språkbarriärer, vilket i sig kan resultera i bristande kommunikation inom sjukvården. Socialstyrelsen (2016) har kartlagt behovet av tolkar inom vården som påvisar att det råder brist på kvalificerade tolkar i Sverige, samtidigt som behovet av tolkar är stort inom hälsooch sjukvården. Tolkbristen kan komma att påverka patientsäkerheten och arbetsförhållandena för personal inom hälso- och sjukvården negativt. I deras kartläggning belyser de detta: exempel pa fo rsa mrad patientsa kerhet ga ller tolkens spra kkunskaper. Inte sa llan intra ffar spra kliga missfo rsta nd som leder till att sjukva rds- personal missuppfattar patientens beskrivning av sina symptom, vilket riskerar att leda till att en felaktig diagnos sta lls och fel behandling sa tts in. I andra exempel har patienter missfo rsta tt hur de ska anva nda fo rskrivna la kemedel eller hja lpmedel. (Socialstyrelsen, 2016, s. 24). Då det enligt Socialstyrelsen råder tolkbrist värderas det som att det finns ett behov av kunskaper kring tolkanvändning för att mötet ska bli optimalt, samt inom vilka situationer en tolk behövs. Hadziabdic och Hjelm (2013) styrker även att vårdpersonal behöver få mer utvecklad kunskap om detta i sin utbildning. Att därför använda tolk, när språksvårigheter står

i fokus är en viktig resurs för att förstå varandra och därigenom uppnå god och patientsäker vård. 8 2.4 Arbetsterapeut och tolk Den 1 januari 1999 blev professionen arbetsterapeut ett legitimationsyrke, vilket innebär att yrket är skyddat av lagbestämmelser och legitimation måste innehas för att få utöva yrket (Sveriges Arbetsterapeuter, 2016b). Detta innebär då ett ansvar att genomföra evidensbaserad och säker vård samt att genomföra arbetsterapiprocessen med hög kvalitet. I Etiska koden står det att arbetsterapeuter måste kunna samarbeta med övriga professioner, kollegor och myndigheter för att tillgodose klientens behov (FSA, 2012). Därför är det lika viktigt att kunna samarbeta med tolk i möten med klienten, när språkbarriärer finns. Arbetsterapeuter är en profession som arbetar inom hälso- och sjukvården och möter patienter med andra språk än svenska som modersmål (Saco, u.å.). Tolkanvändning i det arbetsterapeutiska arbetet är därför viktigt, då kommunikation i mötet med klienter är centralt. Model of Human Occupation [MOHO] är en konceptuell modell som används inom arbetsterapin (Kielhofner, 2012). I modellen är klientcentrering ett viktigt begrepp som innebär att varje person är en unik individ vars egenskaper styr samarbetet och arbetssättet. För att uppnå klientcentrering behöver arbetsterapeuten kunna kommunicera med klienten på ett eller annat sätt (Kielhofner, 2012). Tolkens roll blir då att möjliggöra kommunikationen mellan dessa två parter som inte talar samma språk (Socialstyrelsen, 2016). Det är intressant att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av tolkanvändning i mötet med klienter, inte bara för att beskriva arbetsterapeuter och tolkar i ett sammanhang, utan även i aktivitetsbaserade situationer, eftersom aktivitet är ett centralt begrepp inom arbetsterapi. 2.5 Undersökningsområdet Tolkanvändning inom arbetsterapi är nödvändig i situationer där språkbarriärer uppkommer för att kunna bedriva en så patientsäker vård som möjligt (Socialstyrelsen, 2016). När arbetsterapeuter samarbetar med tolkar för att kunna kommunicera med patienter är det viktigt att tolken håller sig till sin neutrala roll och endast tolkar, så att mötet med klienten blir optimalt (Semantix, u.å.). Arbetsterapeuter arbetar efter ett unikt aktivitetsperspektiv, som exempelvis att bedöma klienters aktivitetsförmåga eller träna i en viss aktivitet (Fisher & Nyman, 2007). Därför är det betydelsefullt att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av tolkanvändning i just

9 aktivitetsbaserade situationer. Som tidigare belysts är klientcentrering enligt MOHO även ett viktigt begrepp inom arbetsterapi (Kielhofner, 2012). Klientcentrering är något som arbetsterapeuten strävar efter att uppnå i arbetsterapiprocessen. För att uppnå det krävs tydlig kommunikation och ibland tolkanvändning för att möjliggöra detta, vilket även stärker studiens syfte. Det finns sedan tidigare studier om tolkanvändning inom hälso- och sjukvården, men litteraturgenomgången inför denna studie visar på mycket begränsad vetenskaplig kunskap inom det som är specifikt för arbetsterapi i koppling till tolkanvändning. Detta styrker visionen om att utföra en studie baserad på arbetsterapeuters erfarenheter av tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer, då aktivitet är centralt inom arbetsterapi. I och med den begränsade forskningen inom detta område kan det vara ett problem att kliniskt verksamma arbetsterapeuter har begränsad kunskap om hur tolkanvändning inom aktivitetsbaserade situationer ska utföras. Därför är denna studie viktig att utföra. 3. Syfte Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer. 4. Material och metoder 4.1 Design Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters subjektiva erfarenheter inom ett visst område. Därför styrks valet av den kvalitativa metoden då den forskningsmetoden är en process som ofta används för att utforska erfarenheter inom olika personers livsvärldar (Kvale & Brinkman, 2014). Forskningsmetoden studerar den sociala verkligheten och kan genom det bygga en teori för det studerade fenomenet (DePoy & Gitlin, 1999). Valet av en kvalitativ forskningsmetod innebär även arbete genom ett induktivt synsätt (DePoy & Gitlin, 1999). Ett induktivt synsätt betyder utveckling av en empiriskt grundad teori som kan uppkomma genom djupintervjuer där individens perspektiv och livserfarenheter bidrar till teorins framkomst (Kvale & Brinkman, 2014).

10 4.2 Urval För att delta i den aktuella studien behövde arbetsterapeuterna uppfylla ett antal kriterier, vilka säkerställdes vid första kontakten. Dessa var att deltagarna ska arbeta som legitimerade arbetsterapeuter, vara kliniskt verksamma inom Stockholms län och ha använt tolk mer än två gånger i mötet med klienter. För att få deltagare till studien publicerades ett informationsbrev om studien ut på facebooksidan Sveriges Arbetsterapeuter. Publiceringen genomfördes två gånger, i mitten av januari 2017 och även i slutet av samma månad, då den första publiceringen inte gav respons från potentiella deltagare. Vid andra tillfället lades samma informationsbrev även ut på sidan Arbetsterapeuter på Facebook. Detta tillvägagångssätt genererade inga deltagare till att medverka i studien. Strategin ändrades och beslut togs att istället kontakta arbetsterapeuter via mailutskick och telefonkontakt. Tidigare etablerade kontakter inom yrkesområdet nåddes ut via mail samt att internetsökningar genomfördes för att få kontaktuppgifter till arbetsterapeuter som arbetade inom olika verksamheter i Stockholms län. Enligt Kvale och Brinkman (2014) är ett rekommenderat antal i kvalitativa studier tio deltagare. De upplyser om riskerna med för många intervjuande och att det kan leda till svårigheter i datainsamlingen. Den aktuella studien utgick från att inkludera max tio deltagare och deltagarantalet var slutligen sju stycken. Studien rekryterade de första sju deltagarna som ville medverka och uppfyllde inklusionskriterierna. Efter de sju intervjuerna beslutades det att datainsamlingen var tillräcklig för att besvara studiens syfte samt att tidsramen för ytterligare intervjuer inte var rimlig. 4.3 Datainsamling Datainsamlingen utfördes på deltagarnas arbetsplatser genom semistrukturerade intervjuer som spelades in med en tidsåtgång mellan 30-40 minuter per deltagare. Den sista intervjun utfördes över telefon baserat på tidsbrist. Semistrukturerade intervjuer innebär att det finns förberedda frågor att följa, men beroende på samtalets struktur kan följdfrågor ställas och samtalet blir öppnare (Patel & Davidson 2011). Denna typ av intervjuteknik valdes för att inte begränsa information som gavs från deltagarna, då syftet med studien efterfrågade erfarenheter ur vardagliga sammanhang. Enligt Lantz (2007) är semistrukturerade intervjuer en intervjuteknik som fungerar vid efterfrågan om erfarenheter från vardagliga sammanhang.

11 Lantz (2007) upplyser om vikten av planering och utformande av intervjuguider. Sammanställning av studiens aktuella intervjuguide (bilaga 1) utgick från studiens syfte och bestod främst av öppna frågor för att ge deltagarna chans att utforma personliga svar. Intervjuguiden reviderades ett flertal gånger efter feedback från handledningstillfällen. För att förbereda och testa studiens intervjuupplägg utfördes en pilotintervju. Både Patel och Davidson (2011) och Lantz (2007) nämner att en pilotintervju kan stärka kvaliteten ytterligare i den kommande studiens intervjuer. Innan intervjuerna började lämnades ett informationsbrev (bilaga 2) ut till samtliga deltagare. Brevet innehöll information om studien och etiska aspekter, såsom konfidentialitet. Förfrågan om muntligt samtycke till deltagande och om tillåtelse av inspelning under intervjun gjordes i samband med överlämnande av informationsbrevet. Bryman (2011) skriver om samtyckeskravet där vikten av frivilligt deltagande och självbestämmande i undersökningar framkommer. Båda författarna till studien var närvarande under samtliga intervjutillfällen. Intervjufrågorna ställdes av en person som ansvarade för att leda samtalet medan den andra antecknade och gavs i slutet av intervjun chans att ställa ytterligare frågor. Författarna delade upp intervjuandet och ansvarade för att leda varannan intervju. Deltagaren tillfrågades både innan och efter intervjun om eventuella frågor eller funderingar fanns. Under samtalen var den som intervjuade flexibel och anpassningsbar allteftersom samtalet fortskred. Patel och Davidson (2011) stärker betydelsen av att som intervjuare kunna anpassa intervjun och inte förutbestämma hur intervjun kommer att gå. Inspelningar underlättar transkriberingen då de finns tillgängliga i efterhand (Bryman, 2011). Eftersom inspelningarna skedde över mobiltelefon och information kunde gå förlorad fördes även anteckningar så att informationen fanns i pappersform. Datainsamling fanns endast tillgänglig för studiens två författare och blev raderad efter studiens utförande. 4.4 Databearbetning Transkribering av intervjuerna skedde direkt efter respektive intervjutillfälle. Lantz (2007) skriver att den som transkriberar måste vara införstådd om studiens syfte för att rådata inte ska gå förlorad. Lantz (2007) uppger även att det i vissa fall kan räcka med anteckningar och ljudinspelning, då alla detaljer inte behöver tas i akt. Personen som intervjuade såg även till

12 att transkribera den specifika intervjun. Efter att de sju intervjuerna var genomförda och transkriberade korrekturläses de av den andra personen. Detta gjordes för att undvika att förlora värdefull information. Processen fortsatte genom att leta koder som svarade till studiens syfte. Materialet kodades samtidigt som reducering av data skedde, genom att endast ta med relevant data för syftet. Den relevanta datan utgjorde själva rådatan. Analysprocessen börjar enligt Lantz (2007) där rådatan tar över och rådatan utgör underlaget för analysprocessen. Slutligen placerades koderna in i fyra olika teman utifrån vad de handlade om och som svarade till studiens syfte. Temana blev följande: Samarbete mellan arbetsterapeuter och tolkar vid aktiviteter, tolkarnas skiftande roller inom olika aktivitetsbaserade situationer, kommunikation inom aktiviteter och anhöriga som tolkar eller auktoriserade tolkar i aktiviteter. 5. Forskningsetiska överväganden Alla deltagare som medverkade i studien fick vid intervjutillfället ett informationsbrev med information kring studien. I brevet framgick det att studien är frivillig, att anonymiteten säkras och rätten att avbryta medverkan. Enligt Helsingforsdeklarationen (2013) är information kring studiens syfte, rätten att avbryta medverkan samt konfidentialitet viktiga faktorer att upplysa om. Dessutom är det inom forskning en förutsättning att ha deltagarnas medgivande. Att behålla och skydda klientens integritet under det specifika intervjutillfället är grundläggande för legitimerade arbetsterapeuter. För att inte riskera deltagarnas sekretess ställs det krav på författarna till studien (2003:460 Sveriges Riksdag, 2015). Detta gjordes genom att studien inte uppgav några personuppgifter om deltagarna eller berättade för utomstående personer vilka som medverkade. Det är viktigt att visa respekt för varandra när en intervju genomförs (Lantz, 2007). Att kunna känna empati och vara lyssnande när man leder en intervju är också betydelsefulla aspekter att utgå från när det kommer till det etiska övervägandet (Lantz, 2007). Muntligt samtycke och tillåtelse av inspelning gavs av deltagarna innan själva intervjun utfördes. All information som samlades in under datainsamlingen behandlades anonymt och endast studiens författare hade tillgång till materialet. All insamlad data raderades vid studiens slut.

13 Även etiska risker togs i beaktande under studiens gång. En aspekt som kunde ses som en risk var den miljö som intervjun genomfördes i. Intervjun kunde påverkas om miljön i rummet exempelvis inte var tillräckligt lugn och avskild eller att information som togs upp hördes ut till andra som inte deltog i studien. En annan risk var om intervjun gick dåligt och att deltagaren eller intervjuaren inte kände sig bekväm i situationen, vilket kunde resultera i att värdefull information inte framkom. Samt att information inte lyfts fram av deltagaren då arbetsterapeuter arbetar under sekretess och inte vill avslöja detaljer från klientmöten. En ytterligare risk som studien tog med var utifrån det faktum att de som deltog kände press i att de inte kunde säga nej till deltagande. 6. Resultat Resultatet i studien baseras på studiens syfte som var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att använda tolk i aktivitetsbaserade situationer. Resultaten beskrivs utifrån teman som framkom under den kvalitativa analysprocessen: Samarbete mellan arbetsterapeuter och tolkar vid aktiviteter, tolkarnas skiftande roller inom olika aktivitetsbaserade situationer, kommunikation inom aktiviteter och skillnader mellan anhöriga som tolkar och auktoriserade tolkar i aktiviteter. Alla deltagare som medverkade i studien kommer i resultatdelen att benämnas som arbetsterapeuter. 6.1 Samarbete mellan arbetsterapeuter och tolkar vid aktiviteter Under intervjutillfällena framkom det att det var betydelsefullt för arbetsterapeuterna att möta upp tolken precis innan aktiviteten med klienten. Detta för att informera om aktivitetens syfte, lyfta eventuella frågetecken och belysa aktivitetsbegreppet inför den kommande aktiviteten. En arbetsterapeut menade att detta var viktigt, samt om det fanns information om klienten som var nödvändig för tolken att veta då det exempelvis kunde vara klienter som var utåtagerande. En annan tyckte att det var viktigt att samtala med tolken innan, så att inte fokus försvann från själva aktiviteten med klienten och för att aktiviteten skulle vara klientcentrerad. Detta uttrycktes av en arbetsterapeut på följande vis: Det kanske är A och O för att det ska bli så lyckat som möjligt, att alla är med i båten och vet vad de har att förvänta sig, och så, sen blir det ju aldrig som man har planerat ändå, men det är väl en sån där grundförutsättning för att det ska funka.

14 En arbetsterapeut lyfte innebörden med att alltid förklara för tolken innan själva aktiviteten vad arbetsterapi innebar och att aktivitetsfokus var något som sågs som en röd tråd i arbetet med klienten. Detta gjordes för att aktiviteterna skulle bli väl genomförda och att tolkarna skulle förstå sammanhangen. Detta uttrycktes på följande vis: Alltid när jag möter upp tolkar, professionella tolkar, så försöker jag fånga de lite innan så jag förklarar vad de kommer vara med om och vad arbetsterapi är, för även om man är medicinsk tolk, så kan man ju inte alltid ha tolkat arbetsterapi, så vi har en överenskommelse, så man inte landar i någon konstig situation. 6.2 Tolkarnas skiftande roller inom olika aktivitetsbaserade situationer Under intervjutillfällena framfördes det att tolkens roll inte var av så stor betydelse när klienten skulle utföra praktiska aktiviteter, då verbal kommunikation inte behövdes i samma grad. I praktiska aktiviteter kunde arbetsterapeuten visa mer med kroppsspråk och vid aktivitetsutförande är det främst själva utförandet som är i fokus och inte den språkliga kommunikationen. Om det var situationer med fokus på verbal kommunikation mellan klienten och arbetsterapeuten var tolkens roll viktig, till exempel vid ett första möte mellan arbetsterapeut och klient, där utbyte av värdefull information förmedlades. 6.2.1 Aktivitetsbedömningar med tolkar Utifrån intervjuerna framkom det att i aktivitetsbedömningar kunde tolkens roll antingen ha mer eller mindre betydelse beroende på vilket moment som var aktuellt. I en bedömning där arbetsterapeuten ville observera klienten vid tillagning av en måltid behövdes först verbal kommunikation för att klienten skulle veta exakt vad som skulle tillredas och hur mycket. Då var tolkens roll mera viktig. En arbetsterapeut sade följande: Jag måste ju förmedla jag vill att du ska koka såhär många koppar kaffe, jag vill att du dukar allt det här, så det är ju i det, i det användandet så att säga, att den förmedlar det jag vill helt enkelt. När det däremot kom till själva observationen i matlagningen behövdes inte mycket verbal kommunikation. Så uttrycktes det: [...] jag behöver ju egentligen inte tolken i den observationen, patienten har ju redan fått information om vad den ska göra. En arbetsterapeut ansåg att det i vissa aktivitetsbedömningar krävdes auktoriserade tolkar.

15 I aktivitetsbedömningar där till exempel arbetsförmågan sågs över var det viktigt att kommunikationen och översättningen blev tydlig, eftersom bedömningen låg till grund för intyg om klientens framtida arbetssituation. I sådana bedömningar ingick flera moment, både intervju och praktiska utföranden. Bedömningarna började med intervjuer och då behövdes tolken för korrekt verbal översättning. Sedan övergick aktivitetsbedömningarna till aktivitetsutföranden där tolkens inblandning var mer passiv, då det inte krävdes lika mycket verbal kommunikation. Detta uttrycktes nedan: Å där är det ju verkligen viktigt att få fram vad patienten upplever för att man har ju först en intervju dårå och sen gör man en aktivitet och eeh, och där är det viktigt att ha en som förstår vad man pratar om. 6.2.2 P-ADL situationer med tolkar I P-ADL, där klienterna utförde aktiviteter som kunde innefatta mer intima situationer uttryckte arbetsterapeuterna att tolken ofta höll sig vid sidan av. Detta för att respektera klienternas privata sfär och att det inte skulle uppstå pinsamma situationer. Tolken höll sig då i bakgrunden, men försökte ändå tolka situationerna. De inblandade höjde rösterna så att tolkning var möjlig, trots avståndet som försvårade kommunikationen. En arbetsterapeut sade: Några gånger hamnar man i den situationen, kanske just för att de vill gå på toa eller nånting, eeh, då försöker jag liksom att tolken ska försöka hålla sig lite utanför eeh å försöka säga genom dörren. P-ADL situationer handlade om praktiska utföranden, vilket inte alltid krävde tolkens direkta fysiska närvaro. Däremot kunde det vara av betydelse att tolken fanns i närheten för att kunna tolka det som eventuellt behövde kommuniceras verbalt i själva aktivitetsutförandet. 6.2.3 Hjälpmedelsutprovning med tolkar Gällande hjälpmedelsutprovning framkom det att arbetsterapeuterna kände ett mindre behov av att använda tolk och i vissa fall utfördes aktiviteterna helt utan tolk. I hjälpmedelsutprovning visades hjälpmedel och kroppsspråk användes. I och med detta översattes inte verbal kommunikation i samma utsträckning som i andra aktiviteter. Däremot ansåg arbetsterapeuterna att tolkens roll var viktig för att klienten eventuellt skulle kunna ta del av muntlig information runt hjälpmedlet och sammanhanget. Detta förklarades på följande vis: Ja, det är lättare tror jag om man, som vi sa förut, till exempel ska prova ut ett hjälpmedel eller något sånt, när man har någonting fysiskt på plats där man inte

16 behöver fråga så mycket frågor och folk behöver förstå vad man menar med frågan, utan att man mera ser exakt vad det är man pratar om. Då är det alltid lättare. 6.2.4 Aktivitetsträning med tolkar Vid aktivitetsträning kunde arbetsterapeuterna visa med kroppsspråket hur klienterna skulle utföra aktiviteterna. Då krävdes inte lika mycket verbal kommunikation och tolkanvändning. Aktivitetsträning utfördes även längre in i arbetsterapiprocessen när klienten och arbetsterapeuten lärt känna varandra och visste vad som skulle tränas. Detta förenklade även tolkanvändning då mindre verbal kommunikation behövdes. En arbetsterapeut sade: om man håller på i en aktivitet, då kan man kanske visa handgripligen, såhär ska du, eller upp med din svaga hand... är lättare i aktivitet. 6.3 Kommunikation inom aktiviteter Gällande tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer fanns det vissa faktorer som för arbetsterapeuterna var av betydelse att dela med sig av under intervjuerna. Arbetsterapeuterna anpassade ofta det verbala språket genom att förenkla det de ville förmedla samt använde mer kroppsspråk. En arbetsterapeut uttryckte att tolkarna inte översatte all verbal kommunikation som de ville förmedla till klienterna i rätt ordning, utan förklarade vissa ord och sammanhang på ett annat sätt. Detta märktes då arbetsterapeuten sade ord eller meningar och tolken översatte med en mycket längre förklaring. Arbetsterapeuten hade då ingen kontroll över språksituationen och fick fråga vad pratar ni om?. En annan arbetsterapeut upplevde ibland att tolkarna översatte i annan ordning än vad som sades från början, detta märktes då klienten utförde aktiviteten på ett annat sätt än själva instruktionen. Detta uttrycktes som följande: För att det är inte säkert att de säger just i den ordningen tolken heller, har jag märkt. Ibland att det liksom blir att de, ah, säger att det de sist hörde liksom att böj dig framåt och då har man glömt att dra bak fötterna liksom. Arbetsterapeuterna tyckte att tolkanvändning tog längre tid då det var tre personer som verbalt kommunicerade istället för två, vilket gjorde att kommunikationen inte flöt på lika enkelt som den hade gjort om det endast var en dialog mellan två personer. Eftersom tolkningen tog längre tid ledde detta även till mindre tid för träning i aktivitet. En arbetsterapeut berättade:

17 Ja, man tappar ju flowet, alltid med, med en tolk. Det blir ju tolkens översättning lägger kanske betoning på något som jag inte alls lägger betoning på. 6.4 Skillnader mellan anhöriga som tolkar och auktoriserade tolkar i aktiviteter Arbetsterapeuterna berättade att de kunde använda antingen tolkar som var auktoriserade eller tolkar som var anhöriga till klienterna. Det fanns dock skillnader i att använda auktoriserade eller anhöriga som tolkade i aktiviteterna. Det förekom att anhöriga inte tolkade allt som sades, utan kom med egna åsikter och värderingar så att klienternas röster inte hördes. Det kunde också hända att anhöriga som tolkade lade sig i aktiviteten fysiskt och försökte hjälpa till. Det kunde handla om att anhöriga var vana vid att hjälpa klienterna sedan tidigare, även baserat på kulturella skillnader där familjerna hjälptes åt mer. Arbetsterapeuterna belyste att anhöriga som tolkade, inte alltid var bra på det svenska språket, vilket gjorde det svårare att kommunicera. De anhöriga kunde förfina klienternas problem då de inte ville att klienterna skulle framställas som dåliga i aktiviteterna. En arbetsterapeut berättade att det hände att anhöriga som tolkade inte lät klienterna komma till tals. Ett citat från en arbetsterapeut belyste anhöriga som tolkade: Den anhöriga har oftast mycket egna åsikter eller såhär, vill förklara och berätta mycket, och det är ju ofta bra men det som ibland blir svårt då är att man inte får veta vad patienten tycker eller säger, utan att det är anhöriga som står för kontakten nästan... Under intervjuerna framkom det att arbetsterapeuterna tyckte att de auktoriserade tolkarna de arbetade med oftast var duktiga. Arbetsterapeuter som hade arbetat länge inom samma verksamhet uppgav att de kände igen de flesta auktoriserade tolkarna som de samarbetade med och att tolkarna var vana att arbeta i aktivitetsbaserade situationer. En arbetsterapeut uttryckte att de auktoriserade tolkarna inte lade sig i aktiviteten och höll sig till det talade ordet. Användande av auktoriserad tolk gjorde även så att informationen mellan klienter och arbetsterapeuter kändes mer pålitlig. En arbetsterapeut uttryckte sig: Det finns många bra från tolkförmedlingar men också en del som det inte funkar så bra, men ja, generellt så lägger de sig väl i mindre, en utbildad tolk, eftersom de ofta inte känner patienten heller så kan de ju inte hjälpa till på det sättet. Så då blir det väl lite mera objektivt så.

18 En arbetsterapeut menade dock att det vore bra om de auktoriserade tolkarna generellt hade mer kunskap om vården och ett personligt intresse för att underlätta tolkanvändningen i aktiviteter. En arbetsterapeut sade: Egentligen så tänker jag att de skulle behöva ha lite mer sjukdomskunskap överhuvudtaget. Det underlättade även för arbetsterapeuterna om det var auktoriserade tolkar som bistod med tolkningarna då det kunde uppstå situationer där tolken gjorde mer än att bara tolka i aktiviteter. Arbetsterapeuterna kunde därmed uppmana tolkarna att backa undan. Om det däremot var anhöriga som tolkade och lade sig i aktiviteterna var det svårare för arbetsterapeuterna att be dem låta bli, då anhöriga är en del av klient konstellationen och det inte kändes etiskt korrekt att säga ifrån till de anhöriga. 7. Diskussion 7.1 Resultatdiskussion Resultatet i studien baseras på arbetsterapeuternas erfarenheter av tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer. Ett centralt fynd i studien var samarbetets betydelse mellan arbetsterapeuterna och tolkarna. Något som även lyftes fram var att tolkarnas roll varierade beroende på vilken aktivitet i arbetsterapiprocessen som var aktuell. Ett annat viktigt inslag var arbetsterapeuternas erfarenheter av kommunikationens värde i aktivitetssituationer. Ytterligare framkom arbetsterapeuternas erfarenheter av antingen anhöriga som tolkade eller auktoriserade tolkar och hur det kunde påverka aktiviteterna. Kielhofner (2012) lyfter aktivitet som ett centralt begrepp inom arbetsterapi och är genomgående i samarbetet med klienter. I studiens resultat framkom liknelser då arbetsterapeuter förklarade vad aktivitetsbegreppet innebar, därav fick tolken tydligare inblick i arbetsterapi. Ett annat viktigt begrepp är klientcentrering, som enligt MOHO är ett genomgående inslag i samarbetet med klienter (Kielhofner, 2012). För att uppnå klientcentrering med klienter som talar ett annat språk är tolkanvändning ibland nödvändig. Den aktuella studiens resultat visade på olika erfarenheter utifrån samarbetet mellan arbetsterapeuter och tolkar och hur klientcentrering i aktiviteterna påverkades. I Studiens resultat tog arbetsterapeuterna upp P-ADL situationer där intima utföranden förekom. Situationerna innefattades av att klienterna exempelvis behövde gå på toaletten eller

19 duscha, vilket kunde resultera i att etiska dilemman uppstod eftersom klienterna utelämnades. Tolkanvändning innebär att det tillkommer ytterligare en part i de intima situationerna, vilket gör att det etiska kan förstoras upp ännu mer. Enligt Etiska koden ska arbetsterapeuten respektera klientens privatliv och integritet (FSA, 2012). Däremot kan det vara svårt att fatta beslut om tolken ska vara med i rummet eller hålla sig utanför. Detta kan nämligen påverka tolkningen genom att det blir svårt att höra den verbala kommunikationen. Det framkom i studiens resultat att tolkarnas medverkan i aktivitetsbaserade situationer var av olika betydelse beroende på vilken aktivitet som var aktuell. Arbetsterapeuterna i studien uttryckte specifikt att hjälpmedelsutprovning och aktivitetsträning var genomförbara utan tolkens närvaro, då dessa aktiviteter inte krävde lika mycket verbal kommunikation som andra aktiviteter. Vi anser däremot att det kan uppstå problem när arbetsterapeuten utför aktiviteter med klienten utan tolkanvändning, eftersom klienten kanske uttrycker sig verbalt om något i aktivitetsutförandet som arbetsterapeuten inte kan fånga upp. Det kan även vara så att arbetsterapeuten vill förmedla något under aktiviteten som klienten inte förstår. Den oförstådda verbala kommunikationen som kan uppstå i dessa möten kan medföra att värdefull information från båda parter går förlorad. Klientcentreringen som är ett viktigt inslag i arbetsterapeuters arbete kan också påverkas negativt i dessa situationer. Karliner et al. (2007) har i sin studie kommit fram till att auktoriserade tolkar förbättrar vården. Den aktuella studien styrker delvis detta genom att arbetsterapeuterna upplyste att de auktoriserade tolkarna ofta var objektiva och höll sig till det talade ordet. När det kommer till aktivitetsutförande är det viktigt för arbetsterapeuten att klienten utför detta självständigt och att tolken inte lägger sig i. Detta för att i aktivitetsbedömningar få en rättvis uppfattning om klientens aktivitetsförmåga och även i aktivitetsträning. Att motverka aktivitetsnedsättningar ingår i de arbetsterapeutiska grundprinciperna (Eklund, Gunnarsson & Leufstadius, 2010). Enligt det resultat som framkommit under studiens gång anser vi att det ibland kan vara svårt att motverka aktivitetsnedsättningar när den verbala kommunikationen inte fungerar för att utomstående parter såsom auktoriserade tolkar och anhöriga som tolkar kan påverka aktivitetsutförandet. Dels genom att fysiskt försöka hjälpa klienten i aktiviteten eller genom verbala missförstånd. Å andra sidan behöver det inte endast vara tolkarna som påverkar de aktivitetsbaserade situationerna utan även arbetsterapeuterna eller klienterna. Arbetsterapeuterna i studien uppgav att de ibland använde anhöriga som tolkade. Vanligt förekommande var att de anhöriga lade sig i aktiviteterna, både fysiskt och verbalt. Vi anser

20 att detta kan bero på att anhöriga som tolkar har ett personligt engagemang och vill stötta klienten i aktivitetsnedsättningar. Det kan uppstå konflikter när de anhöriga för klientens talan och vill hjälpa till för mycket. Kielhofner menar att det är betydelsefullt för människan att uppleva delaktighet, självständighet och självbestämmande (Kielhofner, 2012). Studiens resultat visade på aktivitetsbaserade situationer där klienterna riskerade att inte uppleva dessa faktorer då anhöriga tolkade och hjälpte till för mycket. Enligt Occupational Therapy Intervention Process Model [OTIPM] är även anhöriga en del av klientkonstellationen (Fisher & Nyman, 2007). Vi anser att dilemman kan uppstå när anhöriga blir en del av konstellationen då arbetsterapeuter kan få svårt att avväga hur mycket anhöriga ska inkluderas och påverka arbetet. 7.2 Metoddiskussion Eftersom studiens deltagare uppfyllde inklusionskriterierna behövdes ingen ytterligare information eller presentation om dem, då svaren från intervjuerna besvarade syftet. Dessutom var det riskfyllt att presentera för mycket information om deltagarnas då sekretess kan äventyras. Den begränsade publiceringen om deltagarna ses som en styrka i studien. Enligt Sveriges Riksdag ställs krav på författare till studier att utelämna känslig information som kan äventyra de medverkandes sekretess (2003:460 Sveriges Riksdag, 2015). Tillvägagångssättet att nå ut till eventuella deltagares medverkan skedde via mail och telefonkontakt till tidigare etablerade kontakter inom yrkesområdet samt till verksamheter där arbetsterapeuter arbetade. Tillvägagångssättet kan ha påverkat deltagarnas frivilliga beslut till medverkan i studien, då kontakterna blev direkta, detta i jämförelse med att exempelvis nå ut via sociala media och att deltagarna själva kunde ta kontakt vid intresse. Deltagarna borde ha fått tydligare information om vad aktivitetsbaserade situationer i studien innebar, då en del svar som deltagarna gav handlade om situationer som inte var direkt relaterade till syftet. Detta kunde bero på att deltagarna inte var tillräckligt införstådda med definitionen av aktivitetsbaserade situationer eller att intervjufrågorna inte länkade tillräckligt till syftet. Enligt Lantz (2007) ska intervjufrågorna vara kopplade till syftet. Studiens resultat hade kunnat påverkas om frågorna i intervjuguiden varit mer inriktade på aktivitetsbaserade situationer. Eftersom begreppet aktivitetsbaserade situationer inte tydliggjordes mer ses detta som en begränsning i studien. Även tillförlitligheten i studien hade stärkts om intervjufrågorna var mer relaterade till syftet. Kvale och Brinkman (2014) menar att intervjufrågor i studier bör vara relevanta gentemot syftet för ökad tillförlitlighet.

21 Lantz (2007) skriver att det inför en intervju är viktigt med en inledning för att deltagarna ska få förståelse för intervjun och studiens innehåll. Intervjuguiden (bilaga 1) inleddes med en presentation om viktiga punkter som togs upp innan intervjuns början. Upplägget valdes för att inte glömma något av betydelse samt för att få liknande struktur vid varje intervjutillfälle. Presentationen innefattade dels ett informationsbrev (bilaga 2) som deltagarna fick behålla. I brevet förtydligades studiens syfte, intervjuernas tidslängd, etiska aspekter och kontaktuppgifter till författarna. En styrka i studien är den tydliga och informerande inledningen i intervjuguiden. Intervjuerna byggdes även upp av inledande frågor. De inledande frågorna som följde efter presentationen var: ålder, antal år inom yrket, inom vilken verksamhet arbetar du i och hur mycket erfarenhet har du av tolk. I efterhand diskuterades frågornas relevans gentemot studiens syfte mer ingående, vilket resulterade i att det egentligen bara var den sista av de inledande frågorna som var relevant. Anledningen till att sista frågan var relevant var att desto mer erfarenhet av tolkanvändning deltagarna besatt, desto mer erfarenheter fanns att delge och då besvara studiens syfte. Efter intervjutillfällena blev det tydligt att de resterande frågorna inte var av relevans eftersom de inte bidrog till syftet. Däremot påverkades inte datainsamlingen av att de inledande frågorna ställdes. Följdfrågorna i intervjuguiden placerades under de öppna frågorna då samtal i semistrukturerade intervjuer inte kan förutses. Följdfrågorna ställdes vid passande tillfällen. I studien utfördes en intervju över telefon. Detta påverkade inte resultatet eftersom ljudinspelningen och ljudkvaliteten var tydlig samt att den insamlade datan relaterade till syftet. Enligt Lantz (2007) är pilotintervjuer att föredra i kvalitativa studier för att öka tillförlitligheten. Innan intervjuerna genomfördes därför en pilotintervju på en kurskamrat för att testa frågornas kvalitet i koppling till syftet samt bedöma intervjuernas förväntade tidslängd. Pilotintervjun tog 30 minuter och för utrymme av mer utvecklade svar lades 10 minuter till. Därför beslutades det att 30-40 minuter var en realistisk tidslängd för de kommande intervjuerna. Den planerade intervjulängden valdes även för att respektera deltagarnas eventuella tidsbrist att medverka i studien, vilket kunde påverka intervjuernas kvalitet genom att svaren på frågorna inte var tillräckligt genomtänkta och utvecklade.

Tidsbristen sågs som en risk i studien, då potentiella deltagare som efterfrågades om medverkan i studien poängterade detta och några avböjde medverkan på grund av den. 22 I studiens bakgrund togs det upp att tolk inte är en yrkesskyddad titel, vilket innebär att vem som helst kan kalla sig för tolk (Socialstyrelsen, 2016). Därför beslutades det att i studien inkludera både auktoriserade och anhöriga som tolkar. Att använda anhöriga som tolkar var först inte ett självklart val, men när potentiella deltagare kontaktades frågade de vilken typ av tolk som efterfrågades i studien, då de ofta använde anhöriga som tolkar. Därför beslutades det att efterfråga både auktoriserade och anhöriga som tolkar. En begränsning i studien kan vara huruvida deltagarna hade vetskap om att tolkarna var auktoriserade eller inte. Studien kan inte säkerställa att alla tolkar som deltagarna berättade om var auktoriserade och det var ingenting som ifrågasattes. Å andra sidan kan det vara en styrka att studien inkluderade både auktoriserade och anhöriga som tolkar då fler infallsvinklar tillkom. Detta påverkade även studiens resultat genom att aktivitetsbaserade situationer kunde se olika ut baserat på vilken typ av tolk som användes. Extern validitet innebär att oavsett sammanhang så ska resultatet generaliseras (DePoy & Gitlin, 1999). Studiens externa validitet hade kunnat stärkas om antalet deltagare uppkom till tio istället för sju, då tio deltagare anses som ett rekommenderat antal i kvalitativa studier (Kvale & Brinkman, 2014). Dock anser vi att det är ovisst om ytterligare tre deltagares medverkan skulle ha påverkat resultatet, då studien är av kvalitativ design och innehållet i de utförda intervjuerna var tillräckligt för att besvara studiens syfte. Tillförlitlighet är begreppet som i kvalitativa studier är utgångspunkten för att resultatet ska bli detsamma eller liknande oavsett vem som utför studien (Lantz, 2007). Den aktuella studiens intervjuer utfördes av två olika intervjuare och genererade i liknande resultat som uppmärksammades vid databearbetningens process. Detta framkom genom att oavsett intervju eller intervjuare uppkom liknande åsikter, sammanhang och koder. Tillförlitligheten stärks om fler personer utför datainsamlingen och att resultatet i slutändan blir liknande genom att den kvalitativa databearbetningen blir snarlik (Lantz, 2007). Då detta var vårt första examensarbete kunde det uppkomma en del begränsningar som påverkade studiens kvalitet. Begränsningarna innefattade oss som oerfarna intervjuare, vilket medförde att intervjuerna kanske inte blev optimala. Även limiterad erfarenhet om kvalitativa studiers processer kan ha påverkat studien genom att databearbetningen kan ha misstolkats

23 eller generaliserats. Styrkor som studien drog nytta av var ett välplanerat upplägg, planering av tiden och ett gott samarbete mellan författarna till studien. 7.3 Förslag på studier Inför studien genomfördes en litteraturgenomgång för att undersöka hur tidigare forskning såg ut inom tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer. Genomgången visade på begränsad forskning, vilket var ett argument för den aktuella studiens genomförande samt fortsatta studier. Det framkom i studiens resultat att arbetsterapeuterna använde både auktoriserade och anhöriga som tolkar. Det skulle vara av intresse att undersöka vidare hur olika typer av tolkar kan påverka arbetet inom arbetsterapi. Ytterligare förslag på framtida studier är att bedriva forskning av högre evidensvärde genom att forska inom det kvantitativa området för att enklare kunna generalisera resultatet. 8. Slutsatser Det framkom i studien att tolkens roll i arbetsterapiprocessen var viktig för att möjliggöra verbal kommunikation mellan arbetsterapeuten och klienten. Däremot varierar tolkbehovet beroende på vilken del i arbetsterapiprocessen och vilka aktivitetsbaserade situationer som var aktuella. Utifrån studiens resultat kan slutsatser dras att utförandet av praktiska aktiviteter inte krävde lika mycket verbal kommunikation, vilket även kunde innebära ett mindre behov av tolkanvändning. Det framkom i studien att förhållningssättet till olika typer av tolkar skilde sig i aktivitetsbaserade situationer. Resultatet som genererats från studien kan ha betydelse inom arbetsterapi, dels i det kliniska arbetet samt i utbildningssyfte gällande kunskap om tolkanvändning i aktivitetsbaserade situationer. I det kliniska arbetet är det betydelsefullt att ha kunskap om tolkanvändning i aktiviteter och vanligt förekommande konsekvenser. Genom att veta vilka aktiviteter som är genomförbara med eller utan tolk kan behovet av tolkar förutses. 9. Tack Vi vill först och främst tacka alla arbetsterapeuter som medverkat och intervjuats i studien. Tack till handledare Karin Johansson, som stöttat och gett värdefull feedback. Tack till alla