Arbetsterapeuters uppfattningar av klientcentrerat arbete

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15hp Höstterminen 2009 Arbetsterapeuters uppfattningar av klientcentrerat arbete - inom barnhabilitering Occupational therapists understandings of client-centered practice - in pediatric habilitation Författare: Malin Lindgren Handledare: Aileen Bergström

2 2 Ett stort tack riktas till handledare Aileen Bergström. Utan din kunskap och ditt stöd hade detta aldrig varit möjligt att genomföra. Tack!

3 3 SAMMANFATTNING Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuter inom barnhabiliterings erfarenheter av klientcentrerat arbetssätt samt hur de jobbar klientcentrerat i deras vardagliga arbete. Fem stycken arbetsterapeuter på två olika arbetsplatser intervjuades. Insamlad data bearbetades och analyserades med hjälp och inspiration från metoden innehållsanalys. Resultatet av intervjuerna visade att arbetsterapeuterna tyckte att klientcentrering var mycket viktigt i arbetsterapi. Då klientcentrerat arbete är förhållandevis nytt inom arbetsterapi hade bara en utav de intervjuade läst om det klientcentrerade arbetssättet i utbildningen till arbetsterapeut. Detta bidrog förstås till att det saknades viss kunskap om arbetssättet hos de intervjuade. Resultatet visade också att det finns en del svårigheter med att arbeta klientcentrerat. Den allra tydligaste konflikten uppstod då klienten inte bara var barnet utan också t.ex. dess familj. Så är ofta fallet i arbete med barn under 18 år. Eftersom klienterna till arbetsterapeuterna i studiens alla var under 18 år uppstod ibland konflikter då alla barnet, föräldrarna och arbetsterapeuten alla hade olika åsikter om hur arbetsterapin borde utformas. Trots att alla arbetsterapeuter i studien tyckte att klientcentrering är viktigt är sammanfattningen att mer kunskap behövs för att kunna implementera arbetssättet på arbetsplatserna. Sökord: Occupational therapy, Client-centered practice, Canadian Model of Occupational Performance, Pediatric habilitation

4 4 ABSTRACT The purpose of this study was to describe occupational therapists understandings of the client-centered approach and how they use it in their everyday work. Five different occupational therapists at two separate clinics were interviewed. The collected data was processed and analyzed with help and inspiration from the content analysis method. The results of the interviews showed that the occupational therapists thought that a clientcentered approach was very important in occupational therapy, although they need more knowledge about the approach to help them better implement it with their patients. Because the client-centered approach is relatively new in occupational therapy, only one of the subjects in the study had learned about the approach during her university studies. This may contribute to the lack of some specific knowledge about the approach. The results also showed that there are some difficulties in implementing the client-centered approach. The clearest conflict was when the client was not just one person but a group of support people around the primary patient. This often appeared when working with a minor and their family. Since the clients of the therapists interviewed were all minors, conflicts arose when the minor, the parents and the occupational therapist all wanted different courses of action. Keywords: Occupational therapy, Client-centered practice, Canadian Model of Occupational Performance, Pediatric habilitation

5 5 Innehållsförteckning 1 Introduktion Bakgrund Barnhabilitering Canadian Model of Occupational Performance Klientcentrerat arbete Klientcentrerat arbete enligt CMOP... Fel! Bokmärket är inte definierat. 2.4 Svårigheter med klientcentrerat arbetssätt Syfte Metod Urval av deltagare Datainsamling Databearbetning Etiskt aspekter Resultat Klientcentrerat arbete självklar tystkunskap Familjens betydelse för det klientcentrerade arbetet Viktigt men svårt... Fel! Bokmärket är inte definierat Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Intervjuguide

6 6 1 Introduktion Upplevelsen av utbildningen till arbetsterapeut är att det talas mycket om klientcentrerat arbete. Att arbeta klientcentrerat är dock inte alltid lika självklart som det låter. Trots att många arbetsterapeuter tycker att ett klientcentrerat arbetssätt är bra verkar det vara mycket svårare att implementera i verkligheten än man tror (Law, et.al., 2001). Det kan t.ex. vara p.g.a. tidsbrist, säkerhetsfrågor (om klienten vill göra något som kan äventyra säkerheten) funderingar över vem som är den rätta klienten, eller helt enkelt otillräckligt med kunskap om hur teorin ska överföra i praktiken (Law, et.al., 2001) Mary Law (1998) hänvisar i sin bok till Carl Rogers Clinical treatment of the problem child (1939). Rogers startade uttrycket klientcentrerat arbete och beskrev det som att klientens tankar var mittpunkten. Han sa att det var viktigt att förstå varje persons unika kulturella värderingar. Rogers ansåg också att klienten var mycket kapabel att ta en aktiv roll för att definiera och lösa problem och skulle därför alltid involveras i arbetet (Law, 1998). Som titeln till Rogers bok skvallrar om startade han det klientcentrerade arbetet med barn och dess familjer. Så hur ser det då ut i habiliteringen idag, arbetar arbetsterapeuter på detta sätt? 2 Bakgrund I Svensk lag idag, finns bestämmelser som visar på hur vården ska bedrivas. I dessa bestämmelser kan man hitta liknelser med klientcentrerat arbetssätt. Exempel på det är: Hälso och sjukvårdslagen 1982:763 (SFS 1982:763) Krav på hälso och sjukvård 2a Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Detta innebär att den ska särskilt: 3. Bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, 4. Främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdpersonalen, Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. 2b Patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns

7 7 I Svensk hälso- och sjukvårdslag idag finns alltså bestämmelser om att vården ska genomföras i samarbete med patienten (SFS 1982:763). I arbetsterapi benämner vi det klientcentrerat arbete. Enligt Sumsion (2000) innebär detta att arbetsterapeuten tillsammans med patienten/klienten arbetar för att stärka klienten i att vara delaktig i t.ex. beslutstagande. Arbetsterapeuten och klienten kommer gemensamt fram till mål och åtgärder för att främja klientens välbefinnande där arbetsterapeuten genom hela vårdprocessen respekterar klientens viljor, önskemål och behov samt ger klienten nödvändig information för att kunna känna sig bekväm i att vara medverka i beslutstagande (Sumsion, 2000). Arbetsterapeuters främsta mål med sitt arbete är att få klienterna att kunna leva ett så självständigt och värdefullt liv som möjligt (Crepeau, et.al., 2003). Det innebär t.ex. att kunna vara delaktig i, för den unika individen, meningsfulla aktiviteter. Arbetsterapeuten strävar också efter att klienten ska klara av sina dagliga aktiviteter, boende, jobb och fritid på ett givande sätt (Akademiska sjukhuset, 2009). Mycket av det arbetsterapeutiska arbetet handlar därför om att stötta sina klienter och inspirera dem till att utföra meningsfulla aktiviteter på ett tillfredsställande sätt. För arbetsterapeuten är det då viktigt att klientens tankar och viljor är i centrum. (Townsend, 2002). I Etisk kod för arbetsterapeuter (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, 2005) går det också att hitta en del riktlinjer för ett klientcentrerat arbete. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) säger att målet med arbetsterapi är att skapa möjligheter för klienten att leva ett meningsfullt liv i samklang med klientens önskningar. Mål och åtgärder skall alltså sätta upp tillsammans med klienten för att kunna möta klientens viljor vilket är mycket viktigt i ett klientcentrerat arbete. För att nå detta mål ska arbetsterapeuten genom arbetsterapeutiska interventioner utveckla klientens aktivitetsförmåga eller förhindra att den nedsätts. I vissa fall behöver arbetsterapeuten också kompensera för förlorad aktivitetsförmåga för att klienten ska känns sig nöjd med sin situation (Förbundet Svenska arbetsterapeuter, 2005). Det finns alltså flera källor (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, 2005; Townsend, 2002) som påpekar vikten av klientcentrerat arbetet. Inte minst Sveriges rikes lag säger att dagens vård ska byggas i samklang med patienten och med respekt för patientens egna viljor och tankar (SFS 1982:763). Så hur ser det då ut i verkligheten? Arbetar arbetsterapeuter på detta sätt?

8 8 2.1 Barnhabilitering Som tidigare nämnts startade klientcentreringen 1939 i arbetet med barn och dess familjer (Law, 1998). Ordet habilitering härstammar från de latinska orden habilitaire (kvalificera), habilitas (förmåga) och habilis (mer kapabel) (Bramadat, & Melvin, 1987) Barnhabiliteringens syfte är att ge barn och ungdomar med någon typ av funktionsnedsättning en chans till ett meningsfullt liv (Stockholms läns landsting, 2009). I Sverige kan rätten till habilitering hänvisas till två lagar. Den första är HSL; Hälso & sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och den andra är LSS; Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387). Det arbetsterapeutiska arbetet riktar sig till personer med medfödda funktionsnedsättningar eller funktionsnedsättningar som uppkommit i väldigt tidig ålder där nedsättningen är livslång. Alla de aktiviteter och interaktioner som gör det möjligt för en person med nedsatta funktioner att utveckla nya förmågor inkluderas i arbetet. Stockholms läns landstings habilitering säger att det är den enskildes behov som ska styra insatserna från habiliteringsteamen men att: målinnehåll och omfattning av insatserna utformas i samråd med den enskilde, föräldrar eller företrädare (Stockholms Läns Landsting, 2009). Det är alltså klientens behov som beaktas men det görs i samråd med föräldrar eller företrädare för barnet. Runt om i Stockholm finns 9st habiliteringscenter för barn med t.ex. utvecklingsstörning, autism och olika rörelsehinder. Det finns också 4st center som riktar sig till alla åldrar samt 6st habiliteringscenter för personer som är 16 år eller äldre. I länet finns också 5st habiliteringscenter som är placerade i skolor (Stockholms Läns Landsting, 2009). På dessa habiliteringscenter finns ca 110 arbetsterapeuter anställda berättar M Johansson från handikappupplysningen (personlig mailkommunikation, 16nov, 2009). Arbetsterapeutens arbete på habiliteringen består alltså av att tillsammans med klienten kartlägga dess behov och önskemål och utifrån det sätta upp relevanta mål. Det är viktigt att målen är utmanande men fullt möjliga att uppnå för att klienten ska tycka att de är motiverande att jobba mot. (Stockholms läns landsting, 2009) När målen är uppsatta tar man fram passande åtgärder eller interventioner. Habiliteringen hjälper till att förebygga för och minska de svårigheter i vardagen som kan uppkomma från en funktionsnedsättning.

9 9 På habiliteringen kan man få hjälp med t.ex. motoriska, språkliga eller psykiska funktionsnedsättningar. De erbjuder också stöd i form av hjälpmedel, bostadsanpassningar och samtal (Stockholms Läns Landsting, 2009). 2.2 Canadian Model of Occupational Performance Canadian model of occupational performance (CMOP) är en arbetsterapeutisk modell som illustrerar sambandet mellan person, miljö och aktivitet (Townsend, 2002). Klientcentrering är en central del i CMOP. Modellen betonar vikten av att engagera klienter i arbetet kring dess vård. CMOP säger att arbetsterapeutens viktigaste roll är att möjliggöra aktivitet. Med aktivitet (occupation) menas allt en människa gör för att sysselsätta sig. Allt från att ta hand om sig själv till idrott och arbete. Enligt CMOP är det viktigt att klienten får genomföra, för dem meningsfulla aktiviteter på ett tillfredsställande sätt då motivationen till att utföra en aktivitet ökar om personen känner att aktiviteten har en mening, vilket representerar det klientcentrerade tänket inom CMOP. Occupational performance syftar till aktivitetsutförande och innebär förmågan att välja, organisera och tillfredsställande utföra, för klienten, meningsfulla aktiviteter (Townsend, 2002). I CMOP står aktiviteten i fokus. Alla människor är i grunden aktiva varelser med förmågan att fatta beslut i livet (Townsend, 2002). Modellen beskriver ett dynamiskt samarbete mellan människan (kognitivt, psykiskt och fysiskt), aktivitet (självvård, fritid och produktivitet) och miljö (kulturellt, socialt, institutionellt och fysiskt). Elisabeth Townsend (2002) beskriver aktivitet som något som ger livet en mening, är viktigt för hälsa och välmående, organiserar behov och har en terapeutisk effekt. Aktivitet är också något som utvecklas och förändras under livets gång samt formar och är formad av miljön (Townsend, 2002). Människan är enligt Townsend (2002) en aktiv varelse. Varje människa är unik och har ett eget värde. Varje människa kan göra val i livet och har en viss förmåga att delta i aktiviteter. Människor är sociala varelser som alla har en potential till att förändras. Också människan formar och formas av miljön (Townsend, 2002). Miljön säger Townsend (2002) är ett brett uttryck som innefattar kulturella, institutionella, fysiska och sociala komponenter. Det kan vara en viss plats men det kan också vara sociala faktorer så som attityder. Utförande, organisering, val och tillfredsställande i utförandet av en aktivitet bestäms i relationen mellan människan och dess miljö (Townsend, 2002).

10 10 Dessa tre aspekter flyter in i varandra och skapar tillsammans aktivitetsutförande. Människan är kopplad till miljön och i interaktionen dem emellan sker aktiviteten. En förändring i någon utav dessa delar påverkar alla andra delarna vilket i slutändan är av betydelse för aktivitetsutförandet (Townsend, 2002). Canadian Model of Occupational Performance (Townsend, 2002) går att jämföra med FSA:s riktlinjer som säger att människan av naturen är en aktiv och autonom varelse. För att nå god hälsa bör det finnas en balans och ett samarbete mellan komponenterna i livet (t.ex. aktivitet och vila) (FSA, 2005). Både CMOP och FSA beskriver att arbetsterapeuter ska arbeta för att möjliggöra aktivitet för klienten och att det ska ske utifrån klientens egna tankar, viljor och behov (Townsend, 2002; FSA, 2005). Arbetsterapeuter inom alla olika områden idag, inklusive barnhabilitering bör försöka jobba efter FSA:s riktlinjer som i många avseenden går hand i hand med Canadian model of occupational Performance. 2.3 Klientcentrerat arbete I de Kanadensiska arbetsterapeuternas riktlinjer 1983, beskrevs klientcentrering som arbetsterapeutiska grundtankar (Law, & Sumsion, 2006). Efter dessa riklinjer kom Townsends (2002) bok som utvecklar det klientcentrerat arbetet i den arbetsterapeutiska processen som sker i mötet med klienten. Baptist, Law & Mills (1995) definierar klientcentrerat arbetet som en arbetsterapeutisk ansats där respekt för och samarbetet med klienten är viktigt. Artikeln beskriver att det är viktigt att se att det finns en mening i att som människa kunna vara självständig och att det finns ett behov av att som klient vara delaktig i beslutstagande som rör ens vård. Klientcentrerat arbete är då ett sätt att försäkra sig om att åtgärder och mål man sätter upp passar den specifika patienten (Baptist, et.al., 1995). Många arbetsterapeuter (Law, & Sumsion, 2006; Sumsion, 2000) runt om i världen har gett sig på att definiera klientcentrerat arbetssätt. Gemensamt för dem alla är att visa respekt för klienten, engagera klienten samt underlätta för beslutstagande genom att informera klienten (Law, & Sumsion, 2006; Sumsion, 2000). T Sumsion (2000) har i sin artikel plockat ihop flera definitioner och med hjälp av dem skapat en egen som lyder: Client-centred occupational therapy is a partnership between the client and the therapist that empowers the client to engage in functional performance and fulfill his or

11 11 her occupational roles in a variety of environments. The client participates actively in negotiating goals which are given priority and are at the center of assessment, intervention and evaluation. Throughout the process the therapist listens to and respects the client s needs and enables the client to make informed decisions T Sumsions (2000) definition är den jag använder mig av för att förklara klientcentrerat arbetssätt i min studie. The Canadian Model of Occupational Performance (CMOP) har en stor del i det klientcentrerat arbete. För modellen innebär filosofin att arbetsterapeuten visar stor respekt för klienten då klienten är den som har mest kunskap om sig själv och sina behov. Ett samarbete skapas med klienten där han/hon involveras i beslutstagandet gällande vård och rehabilitering. Arbetsterapeuten vill göra det möjligt att skapa aktivitet med klienten istället för åt klienten. Genom klientcentrerat arbete vill arbetsterapeuten engagera klienter i sin rehabilitering. Ju mer engagerad en person är i ett beslut desto mer motiverad blir personen att utföra det som beslutats (Townsend, 2002). Elizabeth Townsend (2002) har utvecklat 13st riktlinjer för klientcentrerat arbete: 1. Basera arbetet på klientens viljor och val så mycket som möjligt. 2. Lyssna på klientens visioner. 3. Underlätta för klienten så att han/hon kan föreställa sig vad som är möjligt. 4. Stöd klienten till att ta reda på risker och konsekvenser för aktiviteter. 5. Stöd klienten till att lyckas, men också att ta risker och kanske misslyckas. 6. Respektera klientens egna coping strategier. 7. Guida klienten till att identifiera sina egna behov. 8. Stöd klienten till att välja aktiviteter som de finner meningsfulla även om man inte håller med. 9. Stöd klienten till att vara delaktig i beslutstaganden. 10. Ge klienten nödvändig information som svarar på frågor kring beslutstaganden. 11. Erbjud tjänster som inte är för byråkratiska. 12. Förespråka tydlig, öppen kommunikation. 13. Inbjud klienten till att använda sina personliga styrkor samt det stöd klientens samhälle erbjuder.

12 12 Genom att arbeta klientcentrerat försäkrar arbetsterapeuten sig om att klienten mottar tillräckligt med information för att kunna ta så bra beslut som möjligt i att tillgodose sina behov. Det är viktigt för klienten att känna att hans/hennes åsikter, tankar och önskningar blir hörda och tagna på allvar. Detta gör arbetsterapeuten genom att visa respekt för det klienten säger vilket också är viktigt för deras känsla av identitet och dignitet genom hela rehabiliteringen. Klienten kan vara involverad i sin vård genom att aktivera sig i diskussioner, vara delaktig i målsättningsarbetet och visa på vilja och motivation till att närvara vid och engagera sig i arbetsterapitillfällena (Townsend, 2002). Nyckeluppdrag för arbetsterapeuter är först och främst att klargöra för sig vem som är patient/klient i det klientcentrerade arbetet samt att uppmuntra klienten till delaktighet genom att informera och coacha (Law, et.al., 2001; Townsend, 2002). Inom barnhabilitering skulle man kunna tänka sig klienten endast är barnet med nedsatt aktivitetsförmåga men enligt Law (1998) är klienten någon som önskar genomgå en förändring genom en arbetsterapiprocess. Det innebär att klienten inte alltid bara är personen med nedsatta förmågor utan också de människor runt omkring som gynnas av den arbetsterapeutiska processen. I fallet med barnhabilitering betyder det alltså att klienten är fler än bara barnet. För att kunna veta vilka mål och interventioner som ska sättas upp är det ytterst viktigt att arbetsterapeuten vet vem som är klienten (Law, 1998). Ett exempel kan vara då arbetsterapeuten förskriver en lyft för ett rörelsehindrat barn. Lyften förskrivs p.g.a. barnets rörelsehinder men blir först och främst en hjälp för föräldrarna som då inte behöver bära barnet. Klienten i det här fallet är då föräldrarna. Ibland kan arbetsterapeuten inte tillgodose det som klienten önskar utföra. Det är då viktigt att man är tydlig med att det inte går och varför. Det kan också vara så att arbetsterapeuten inte kan hjälpa klienten med en viss aktivitet därför att det kan finnas en risk med utförandet. Också här är det viktigt att arbetsterapeuten är tydlig och ärlig med varför aktiviteten inte lämpar sig samt att komma med andra förslag för att stötta klienten till nytänkande (Townsend, 2002). 2.4 Svårigheter med klientcentrerat arbetssätt

13 13 Erway & Maitra s (2006) studie visar att 60 % av deltagarna i studien tycker det är viktigt att få vara delaktig i målsättningsarbetet kring sin vård men där bara 13st av 30 klienter (43,3 %) kunde berätta vilka mål som var uppsatta för dem. Detta tyder på att klientcentrerat arbete är viktigt men inte alltid så självklart. (Erway & Maitra, 2006) La, et.al., (2001) visar på att det finns svårigheter i att arbeta klientcentrerat. Det kan t.ex. uppstå problem om arbetsterapeuten arbetar i team med andra professioner där de inte delar samma tankar om vad ett klientcentrerat arbetssätt är, eller att det finns en tidspress från organisationen så att arbetsterapeuten får svårt att hinna med. Enligt Sumsion (2000) känner många arbetsterapeuter att de inte har tillräckligt med tid för att kunna arbeta klientcentrerat. Tidpressen hindrar arbetsterapeuten att lära sig tillräckligt mycket om patientens viljor, tankar och prioriteringar (Sumsion, 2000). Law, et,al., (2001) visar också på att klientcentrerat arbete kan vara svårt därför att arbetsterapeuter inte alltid har tillräckligt mycket kunskap om hur man utför det. Många gånger uppkommer frågor om t.ex. vem som är den rätta klienten när den vårdsökande har nedsatta kognitiva förmågor och inte klarar att tala för sitt eget bästa, eller vilka klienter som har något att vinna på ett klientcentrerat arbetssätt. Ibland kanske det istället är bättre att låta familjen vara klient, och föra patientens talan. (Law, et.al., 2001) Sumsion (2000) berättar att en vanlig svårighet är att klienten och arbetsterapeuten har olika mål för vad klienten bör kunna klara av och att arbetsterapeutens tro och värderingar kan hindra dem från att acceptera klientens mål Ett klientcentrerat arbete bör strävas efter att uppnås därför att arbetsterapeuten tillsammans med klienten genom detta arbetssätt kan utför en meningsfull habilitering då det är klientens viljor som står i centrum. Genom att skapa aktivitet med klienten öppnar man för en miljö präglad av engagemang och motivation då klienten själv får framföra önskemål och vara med och utforma habiliteringsplanen (Townsend, 2002). Eftersom Carl Rogers 1939 (Law, 1998) startade det klientcentrerade arbetet med barn och dess familjer är det också där fokus ligger i denna studie. Tidigare studier har visat att det finns flera svårigheter med att arbeta klientcentrerat (Law, et.al., 1002; Sumsion 2000; Erway, & Maitra 2006). Därför, 70 år efter Carl Rogers bok är det nu intressant att undersöka hur det ser ut i dag i barnhabiliteringen.

14 14 3 Syfte Syftet med denna studie är att beskriva hur arbetsterapeuter in barnhabilitering uppfattar och arbetar med ett klientcentrerat arbetssätt. Frågeställningar: Hur ser arbetsterapeuterna på klientcentrerat arbete med barn Vem är klienten enligt arbetsterapeuter Uppfattar arbetsterapeuterna svårigheter i att arbeta klientcentrerat med barn 4 Metod En kvalitativ metod används med fördel då en större insikt om företeelser som handlar om personer i dess sociala verklighet vill nås (Dalen, 2008). Den kvalitativa metod försöker alltså fånga människors handlingar, men också dessa handlingars innebörd (Nationalencyklopedin, 2009). Utifrån studiens syfte valdes en kvalitativ metod då målet med studien bl.a. var att beskriva hur arbetsterapeuternas upplever klientcentrerat arbetssätt. 4.1 Urval av deltagare Kriterierna för att bli intervjuad var att de skulle arbetade som arbetsterapeut inom barnhabilitering. Informationsbrevet (Bil. 1) skickades ut via mail till 6 olika arbetsplatser. Arbetsplatserna hittades genom att söka på habilitering i Stockholm på webben där både mail och telefonnummer fanns. De 6 arbetsplatserna valdes utifrån deras geografiska närhet till författaren. Genom svar på mailen gavs information om kontaktuppgifter till tre personer som kunde tänkas vara intresserade av att ställa upp. Dessa personer ringdes sedan upp. Telefonsamtalen resulterade i fem stycken arbetsterapeuter som passade in på kriterierna för studien då de tre arbetsterapeuter som ringdes upp tillfrågade ytterligare två personer. Dessa 5 arbetsterapeuter tackade ja till att delta och ingår nu i studien. Alla deltagare i studien var kvinnor och erfarenheterna som yrkesverksamma varierade från 1-25 år.

15 Datainsamling Data samlades in genom en semistrukturerad intervju (Olsson, & Sörensen, 2007). Intervjuguiden utformades med studiens syfte som underlag (Bil. 2). Avsikten med frågorna var att få svar på hur de olika arbetsterapeuterna arbetade och upplevde klientcentrerat arbete. Intervjuerna tog mellan minuter och varje intervju utfördes enskilt på respektive arbetsterapeuts arbetsplats. Intervjun startade med att information om att samtalet skulle spelas in gavs. Sedan fick deltagarna veta hur intervjun var upplagd, hur lång tid den beräknades ta m.m. Anteckningar fördes under intervjuns gång. Dessa anteckningar fungerade som stödord för att markera viktiga uttalanden och tankar under intervjuerna. När alla frågor i intervjuguiden diskuterats gavs utrymme för eventuella övriga tillägg. 4.3 Databearbetning Databearbetningen är inspirerad av innehållsanalys. Innehållsanalys är en metod som kan användas för att genom människors berättelser (skrivna eller talade) skapa sig en förståelse för det som undersöks (Olsson, & Sörensen, 2007). Först transkriberades materialet. (Olsson, & Sörensen, 2007). Inspelningarna lyssnades då på och skrevs ner, ord för ord. Sedan lästes detta igenom ordentligt för att få en bättre bild av det material som samlats in. Transkriberingen gjordes utan att inkludera mimik, uttryck och gester m.m. Texten bearbetades sedan genom meningskoncentrering. Meningsbärande enheter plockas då ut. (Olsson, & Sörensen, 2007). En meningsbärande enhet är en mening eller en fras som innehåller, för studien relevant information. Sådant som undersöktes efter var t.ex. information om vem som var klienten enligt arbetsterapeuterna i studien samt vilka svårigheter arbetsterapeuterna beskrev i klientcentrering. Författaren undersökte också hur arbetsterapeuterna i studien beskrev klientcentrerat arbete och hur mycket kunskap de hade i området. Dessa meningsbärande enheter förkortades utan att förlora dess innebörd. Det kallas då kondenserande meningar (Olsson, & Sörensen, 2007). Utifrån detta skapas sen kategorier genom att lägga ihop de meningar som refererade till samma ämne. Varje kategori sammanfattades kort och titelgavs. Citat som var extra beskrivande används i resultatet. Fem kategorier skapades. Varje kategori jämfördes sedan med de kondenserade meningarna ytterligare en gång för att undersöka att de stämde överens med varandra. Genom detta arbete kom författaren fram till att några kategorier liknande

16 16 varandra, därför lades dessa kategorier ihop vilket resulterade i att de fem kategorierna blev tre slutgiltiga kategorier. 4.4 Etiskt aspekter Enligt Etisk kod för arbetsterapeuter (FSA, 2005) är det viktigt att vara professionell och inte inkräkta på någons privatliv. Lagarna om sekretess ska följas och anförtrodd information, t.ex. den information som kom fram genom intervjuerna får inte föras vidare. En intervju bör alltid vara anonym och frivillig att delta i, därför fick alla som deltog i studien tillräckligt mycket information för att kunna ta ställning till deltagandet (FSA, 2005). I kvalitativa studier finns inte lika självklara riktlinjer och regler som i kvantitativa studier. Det är därför viktigt att vara medveten om att värderingar och självkännedom har här större betydelse än annars. Framför allt i intervjusituationerna var det viktigt att studiens författare kunde höll sig neutral och saklig utan att blanda inte egna känslor (Olsson, & Sörensen, 2007) Vetenskapsrådet presenterar fyra grundläggande etiska principer har tagits hänsyn till i min studie. (Vetenskapsrådet 2003) Den första är respekt för personer (autonomiprincipen). Men detta menas att respekt ska visas för andra människors självbestämmande, integritet och förmåga att självständigt ta ställning till information. Därför var medverkade i studien frivilligt och helt anonymt. Deltagarna kunde när som helst välja att avsluta sitt medverkande. Den andra principen är godhetsprincipen som tillsammans med tredje principen, principen att inte skada innebär att inte utsätta andra för skada och att sträva efter att göra gott. Detta togs hänsyn till främst i utvecklandet av intervjuguide samt i utförandet av intervjuerna. Den fjärde och sista principen är rättviseprincipen som står för att alla personer som medverkar bör behandlas lika och att skillnader i behandling måste kunna motiveras. Detta användes genom att låta alla medverkare ha samma chans till yttrande i intervjun och möjlighet till att ta del av resultatet. Därför fick alla deltagare i studien chans till övriga tillägg då intervjufrågorna var slut och alla deltagare förfrågades om att få den färdiga studien skickad till dem.

17 17 5 Resultat Tre olika teman som är framplockade ur intervjumaterialet presenteras. 1. Klientcentrerat arbete självklar tystkunskap 2. Familjens betydelse för det klientcentrerade arbetet 3. Viktigt men svårt 5.1 Klientcentrerat arbete självklar tystkunskap Alla arbetsterapeuter i studien beskrev klientcentrerat arbete som ett fokus på klientens tankar och viljor. Arbetsterapeuten utgår då från klienten och dess önskemål genom att involvera klienten i den mån det är möjligt i beslutstagande och planering. En av deltagarna i studien påpekade varje individs unika tankar, viljor och personlighet och vikten av att se vem som är framför mig. Det beskrevs som ett sätt att motivera och få med sig patienten på tåget samt som ett sätt att kunna utgör skäl för varför de mål som sats upp är viktiga och aktuella. det är när man jobbar med klienten mot klientens mål Det framkom också i intervjuerna att arbetsterapeuter kan arbeta mer eller mindre klientcentrerat beroende på barnets funktionsnedsättningar. Fyra av fem deltagare i studien påpekade att det klientcentrerade arbetet måste anpassas till den unika individen och att det alltså fanns olika grader av klientcentrering vilket innebar att arbetsterapeuterna kunde arbeta mer eller mindre klientcentrerat. Klienten, i de här fallen barnen involverades i den mån de klarade av och arbetsterapeuten arbetade då mer eller minde klientcentrerat beroende på barnets funktionsnivå. Man utgår ju från barnet, men det beror också lite på vad det är för barn. Om det är en äldre tonåring, normalbegåvad tar man ju verkligen hänsyn till vad det barnet tycker Barn med lättare funktionsnedsättningar kunde alltså ta en större roll och vara mer delaktiga i beslutsfattanden kring arbetsterapin medans barn med svårare funktionsnedsättningar var mindre delaktiga i beslutstaganden. Också åldern spelade in i barnets deltagande. Vid mindre välfungerande och yngre barn blev föräldrarnas roll i arbetet större än vid de barn som hade lättare funktionsnedsättningar.

18 18 Det fanns en viss svårighet för deltagarna i studien att sätta ord på tankarna om klientcentrerat arbete. Alla utom en uttryckte att det inte var något som hade ingått i deras arbetsterapeututbildning. Arbetsterapeuterna i studien tog examen från arbetsterapeutprogrammet 1-25 år sedan. Det var inte heller något som de hade som tydligt uppsatta riktlinjer på arbetsplatserna utan mer som ett tankesätt hos deltagarna i studien. Inte på någon av arbetsplatserna där deltagarna i undersökningen arbetar pratade de om klientcentrerat arbete. Det är inget man pratar om är ett tecken på att klientcentrerat arbete var något som befann sig i bakgrunden, eller undermedvetet hos arbetsterapeuterna i studien. En av arbetsterapeuterna uttryckte t.o.m. att: det är inget vi använder här i vår vardag. Klientcentrerat arbetssätt beskrevs som ett övergripande tankesätt som arbetsterapeuter bör bära med sig i mötet med klienten och då främst i planerings och målsättningsfas. Svårigheter fanns i att nämna aktiviteter som en del i det klientcentrerade arbetet. Fokus låg på hur arbetsterapeuten skulle bemöta klienten. Endast en av deltagarna i studien beskrev klientcentrering i en arbetsterapeutisk intervention. De konkreta exemplen som gavs var planeringsmöten och hjälpmedelsutprovningar.... för det är bara de själva som kan känna om det (sittandet) känns bra eller inte. Tre av deltagarna sa att de alltid arbetade klientcentrerat genom att ta hänsyn till klienten, t.ex. genom att låta klienten prata och lyssna till dess tankar och viljor. Alltså man tar ju alltid hänsyn till barnet En av deltagarna kunde inte ge något konkret exempel alls på när eller hur de jobbat klientcentrerat. 5.2 Familjens betydelse för det klientcentrerade arbetet Samtliga arbetsterapeuter i studien svarade att klienten ofta i arbetet med barn är fler än bara barnet. Dels beroende på barnets ålder men också på barnets kognitiva förmåga och förmåga att uttrycka sig. det är ju barnet egentligen, först och främst. Men, föräldrarna är också en stor del eftersom de är vårdnadshavare. Det var viktigt att alla i nätverket runt barnet involverades i beslutsfattande och planering men där mer välfungerade barn fick ta ett större ansvar för vad som beslutades. Hänsyn togs dock alltid till barnets viljor och tankar oavsett barnets funktionshinder.

19 19 Ingen av arbetsterapeuterna kunde rangordna vem av barnet och föräldrarna som var den viktigaste klienten då det inte gick att utföra ett arbete om arbetsterapeuten inte har med sig både barnet och föräldrarna på tåget. Det framkom dock att det inte spelade någon roll vad arbetsterapeuten vill göra om föräldrarna inte var med på det. I slutändan var det deras ord som vägde tyngst. jag skulle sätta barnet som viktigast, men jag kan samtidigt inte göra så mycket om föräldrarna inte vill. En av arbetsterapeuterna uttryckte det som att det är klientcentrerat arbete ändå, även om arbetsterapeuten måste gå via föräldrarna, eftersom arbetet i slutändan var till för klienten (barnet). Flera av arbetsterapeuterna nämnde också assistenter och skolpersonal som potentiella klienter i det klientcentrerade arbetet. 5.3 Viktigt men svårt Studien visar att deltagarnas uppfattning om klientcentrerat arbete är att det är mycket viktigt. det är en självklarhet De var eniga om att tycka att det inte går att komma någonstans med habiliteringen av klienter som inte är delaktiga i sin vård. Jag kan säga hur många gånger som helst att de men, om de inte förstår varför och de inte tycker själv att det är viktigt då blir det ändå inte av. En av deltagarna uttryckte att klientcentrerat arbete är vad hela arbetsterapiyrket går ut på. En annan ansåg att den relation arbetsterapeuten kan få till med sin klient genom klientcentrerat arbete är mycket viktig för en god habilitering. När klienten känner förtroende för sin arbetsterapeut är det lättare att motivera han/henne till att utföra meningsfulla aktiviteter och vara delaktig i frågor som gäller hans/hennes hälsa. Trots att alla deltagare i studien ansåg att klientcentrering är mycket viktigt beskriver de alla en del svårigheter med arbetssättet. Den största svårigheten med klientcentrerat arbetet som deltagarna i studien beskrev var att tillgodose allas viljor. När klienterna är fler än bara barnet stötte deltagarna ganska ofta på att barnet inte ville samma som föräldrarna eller att föräldrarna och arbetsterapeuten hade olika

20 20 åsikter grundade på personliga erfarenheter. Konflikter uppstod då alla vill ha sin vilja fram. Och som en deltagare i studien beskrev det: man slår knut på sig själv för att alla ska bli nöjda innan man kommer på att det inte går. Ibland måste man kompromissa och då får alla ställa upp på det. En annan aspekt i detta som framgick var att föräldrar är mer pålästa nu på sitt barns diagnos och vad det finns för möjligheter och behandlingsmetoder via litteratur och internet. Förr i tiden bestämde specialisterna mer och föräldrarna fick finna sig i vad som beslutades medans det nu för tiden är mer tillåtet att ha en egen åsikt och komma med kritik. man tror inte på experterna lika blint som förr En arbetsterapeut beskrev det som en svårighet beroende på vilka källor föräldrarna fått tag på. Deltagarna i studien uppfattade det också som svårt att arbeta klientcentrerat när barnet inte klarade av att uttrycka sig själv eller delta aktivt i beslutsfattanden. Arbetet försvårades ytterligare om föräldrarna gick med skygglappar och inte såg eller inte ville se de problem som fanns trots att arbetsterapeuten påpekat det. Arbetsterapeuten kunde inte tvinga klienten att utföra något de inte ville även om de innebar att klienten valde en väg som försämrade livskvaliteten. En av deltagarna gav ett exempel om ifall en person blev rekommenderad att stretcha av sin arbetsterapeut men inte ville kunde inte arbetsterapeuten göra mer än att uppmana klienten. Om klienten ändå valde att inte stretcha trots de negativa påföljder som fanns var det hans beslut. 6 Diskussion 6.1 Resultatdiskussion Resultatet av studien visar att arbetsterapeuterna besitter en kunskap om vad klientcentrerat arbete är i teorin men att det är svårt att implementera i praktiken. Det var tydligt att alla deltagare i studien beskrev klientcentrerat arbetssätt som att basera sitt arbete utifrån patientens egna tankar och viljor. Detta stämmer överens med Townsend s (2002) riktlinjer nr 1,3 och 9 (se sid 11) som säger att det är viktigt att lyssna på klienten och basera arbetet på klientens önskemål. Upplevelsen var att deltagarna i studien hade svårt att tänka ut och formulera konkreta klientcentrerade tillfällen. Riktlinje nr 7 (Townsend, 2002); Guida klienten till att identifiera sina egna behov framkom

21 21 som viktigt av deltagarna i studien. Det var dock inte helt enkelt att guida klienterna till att identifiera sina behov. Vissa klienter vill inte se problemen, andra tyckte att annat var viktigare. Deltagarna i studien säger att de inte kan hjälpa någon som inte förstår varför de behöver ta emot hjälp och som inte är villiga att öppna sina ögon och identifiera sina problem och dess behov. Definitionen av klientcentrerat arbetet enligt Baptist et.al., (1995) som visar på att det är viktigt att samarbeta med patienten och visa respekt för dess viljor framkommer också i det deltagarna i den här studien säger. Både i artikel och i intervjuerna sägs det att alla klienter mår bra av att ha en så hög grad av autonomi som möjligt och att kunna var delaktiga i beslut som rör deras liv (Baptist, et.al., 1995) Samtidigt som alla deltagare i studien tycker det är mycket viktigt med klientcentrerat arbetssätt ger de också uttryck för att det är svårt och säger att det inte något man pratar om. Att en av deltagarna säger att det klientcentrerade arbetet inte används i deras vardag på arbetsplatsen tyder på att det finns en motsägelse hos arbetsterapeuterna, som också säger att arbetssättet är mycket viktigt. En liknelse kan hittas i Erway, & Maitra s (2006) studie som visar på att arbetsterapeuter tycker att klientcentrerat arbetet är viktigt men svårt. Författarens upplevelse är att klientcentrering inte lyfts fram på arbetsplatserna som konkreta punkter utan förväntas ske automatiskt av arbetsterapeuterna. Detta speglades i att flera av deltagarna i studien hade svårt att ge konkreta exempel på hur de arbetat klientcentrerat. Arbetsterapeuterna har kunskap om det klientcentrerade arbetet i framför allt målsättningsfasen men enligt CMOP (Townsend, 2002) ska det klientcentrerade arbetet ske genom hela den arbetsterapeutiska processen från start till slut. Arbetsterapeuterna i studien är dock inte ensamma om att ha svårt med att implementera det klientcentrerade arbetssättet. Enligt Law, et.al., (2001) finns det tre olika faktorer som spelar in på hur lätt eller svårt det klientcentrerade arbetet är. Den första faktorn är systemet och innebar t.ex. att för att arbetet ska vara riktigt klientcentrerat bör hela organisationen vara engagerad i arbetssättet och inte bara arbetsterapeuten. Den andra faktorn var arbetsterapeuten och innebar t.ex. en svårighet i att arbeta klientcentrerat om arbetsterapeuten inte hade tillräckligt med kunskap om arbetssättet. Den tredje och sista faktorn var klienten där det kunde vara svårt att bestämma vem som var den rätta klienten eller då klienten inte ville erkänna att det fanns ett problem (Law, et.al., 2001). Resultatet i denna studie visar att det finns svårigheter med att implementera klientcentrering då arbetsterapeuterna inte har tillräckligt mycket kunskap om arbetssättet precis som tidigare forskning kommit fram till

22 22 (Law, et.al., 2001). Också svårigheter i att definiera vem som är den rätta klienten eller att veta hur man ska gå vidare när klienten förnekar de problem som finns framkom i denna studie. Tidbrist påverkar det klientcentrerade arbetet negativt då flera arbetsterapeuter känner att de inte har tillräckligt med tid till att ta reda på vad klienterna verkligen önskar (Law, et.al., 2001). Detta framgick inte av deltagarna i denna studie. Däremot uttryckte studiedeltagarna en svårighet i när arbetsterapeuten och klienten hade olika mål och ambitioner precis som Sumsion s (2000) studie beskriver. Alla arbetsterapeuter i studien ansåg att det, i arbetet med barn, finns fler än en klient och att det var nödvändigt för ett bra resultat. Law, et.at., (2001) uttrycker att det kan vara svårt att involvera klienter som inte har förmågan att delta fullt ut i t.ex. beslutstaganden. Ofta var det relaterat till kognitiva nedsättningar hos barnet som gjorde att arbetsterapeuten såg det som nödvändigt att göra föräldrarna till klient (Law, 2001). Det framkom att arbetsterapeuten kan behöva vara mer eller mindre klientcentrerad beroende på klientens kapacitet. Deltagarna i studien uttryckte att mer välfungerade barn fick ta ett större ansvar och hade ett större inflytande i arbetsterapiprocessen. Ewa Wressle (2002) beskriver det i sin avhandling som ett kontinuum där ena ytterligheten är arbetsterapeuten och den andra är klienten. Professional power Client Power Beroende på olika faktorer kan alltså arbetsterapeuten ta en större eller mindre roll i t.ex. beslutsfattande, arbeta mer eller mindre klientcentrerat. Alltså som Ewa Wressle (2002) förklarar det, röra sig mer till höger eller vänster på kontinuumet. Arbetsterapeuten bör alltid sträva efter att kunna ta en så liten roll som möjligt men aspekter som klientens förmåga att identifiera problem, kognitiva nedsättningar, vilja och motivation spelar roll i var på linjen arbetsterapeuten bör befinna sig (Wressle, 2002). Deltagarnas tankar om vem som är klienten kan också jämföras med Stockholms Läns Landstings (2009) bestämmelser. De skriver att insatser utformas i samråd med barnet, föräldrarna eller barnets företrädare om sådan finns. Det innebär alltså att samtliga källor till denna studie är överens om att barnet inte är ensam klient utan att föräldrar eller nätverket runtomkring barnet spelar en stor roll i beslutstagande och planering. Det fanns en viss svårighet med att ha fler än 1 klient (barnet, föräldrar). Tre deltagare i studien påpekade att

23 23 det ofta uppstod konflikter då alla som deltog i arbetet hade olika åsikter om saker och ting. Det är många viljor, många som tycker Problem uppstod också när arbetsterapeuten såg att det fanns ett tydligt behov av en insats men där föräldrarna inte såg, eller inte ville se problemet. En av deltagarna i studien uttryckte dock att många föräldrar var mer pålästa nu än förr. Det är mer ok nu att ha egna åsikter och ifrågasätta det som experterna säger. Via internet kan klienterna nu själva undersöka diagnoser och behandlingsmetoder. Detta kan betyda både en svårighet ifall föräldrarna har fått sin information från en opålitlig källa, men det kan också underlätta för arbetsterapeuten om källan föräldrarna hittat stödjer det arbetsterapeuten säger. Det kan också vara så att föräldrarna kommer med nya tankar och idéer vilket skulle kunna leda till nytänkande och utveckling hos arbetsterapeuten. Att det är svårt att definiera vem som är klient må vara extra tydligt i det arbetsterapeutiska arbetet på habiliteringar. Författaren tror dock inte att det är unikt för arbetet med barn. Liknande svårigheter ses säkert också i t.ex. demensvård eller vid förvärvade hjärnskador där personers kognitiva förmågor är nedsatta. 6.2 Metoddiskussion Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters upplevelser av klientcentrerat arbete. Därför valdes en kvalitativ insamlingsmetod som lämpar sig då författaren vill karaktärisera och beskriva fenomen eller sammanhang (Olsson, & Sörensen, 2007). Upplevelsen är att den kvalitativa intervjumetoden fungerade väl för att samla in relevant material som svarade mot studiens syfte. En intervjuguide valdes att användas då det ger en struktur till intervjuerna och kan hjälpa någon som inte har så stor erfarenhet av att intervjua (Olsson, & Sörensen, 2007). Svagheter i studien var t.ex. att en pilotintervju (Olsson, & Sörensen, 2007) inte gjordes p.g.a. tidsbrist. Om mer tid hade funnits hade fler arbetsterapeuter tillfrågats att delta i studien. Intervjuerna varierade i längd vilket berodde på att de olika arbetsterapeuterna hade olika mycket kunskap och olika mycket att säga om ämnet. På grund av författarens tidsbrist valdes dock att bara använda 4 huvudfrågor i intervjuerna som riktade sig studiens syfte, vilket också bidrog till att en del intervjuer blev korta. Om tid hade funnits kunde intervjuguiden ha utvecklats och fler frågor hade kunnat ställas för att få djupare och mer ingående svar från deltagarna. Kritik kan också riktas mot att följdfrågorna i de senare intervjuerna var mer utvecklade än i

24 24 de första. Vis de sista intervjuerna hade författaren fått träna på att intervjua och var då mer van vid situationen, därför blev frågorna i de intervjuerna bättre. En pilotintervju hade hjälpt till att skapa erfarenhet och vana inför även de första intervjuerna i studien. Ingen av deltagarna i studien har läst igenom analysen av sin intervju och har därför inte heller kunnat berätta om analysen har givit en rättvis bild av deras erfarenheter. Detta kan vara bra att göra för att säkerställa att man uppfattat intervjuerna rätt men var inte möjligt att genomföra p.g.a. tidsbristen. Analysarbetet innebar att processen gick fram och tillbaka mellan transkriberingarna och kategorierna för att fastställa att kategorierna representerade det som sades i intervjuerna. Detta ökar kategoriernas trovärdighet (Olsson, & Sörensen, 2007). Det är en styrka att studien grundar sig i arbetsterapeuternas egna erfarenheter av klientcentrerat arbete och att det resultatet presenterar håller sig nära de ursprungliga transkriberingarna (Olsson, & Sörensen, 2007). Det går inte att säga att studiens resultat är generaliserbart (Olsson, & Sörensen, 2007) med tanke på de få deltagarna i studien. Antalet deltagare ansåg ändå som tillräckligt för att ta reda på och ge en bild av hur några arbetsterapeuter ser på klientcentrerat arbete inom barnhabilitering. 7 Konklusion Sammanlagt i gruppen fanns det en stor erfarenhet av arbetsterapi. Att de alla var enade i att ett klientcentrerat arbetssätt är mycket viktigt i arbetsterapi. Svårigheter fanns dock i att konkretisera med praktiska beskrivningar vilket visar på att det är något de behöver hjälp med att tillämpa. Kunskapen om vad klientcentrerat arbetssätt innebär är relativt stor hos arbetsterapeuterna i studien. Kunskap om hur det klientcentrerade arbetssättet kan användas är dock mindre och ett genomgående problem i studien. Det finns här ett glapp mellan forskningen om klientcentrerat arbetet och utförandet i praktiken. Frågan är om det ligger på varje enskild arbetsterapeuts ansvar att ta reda på eller om det behövs liggas på med information, utbildningar och kanske t.o.m. krav på ett väletablerat klientcentrerat arbetssätt på alla arbetsplatser med arbetsterapeuter. Det klientcentrerade arbetssättet är visserligen förhållandevis nytt men kanske behöver arbetsterapeututbildningen precisera och tydliggöra arbetssättet för att det lättare ska gå att implementeras ute på arbetsplatserna. Arbetssättet kräver god kunskap och tid bör ges för att lära sig om klientcentrering, framför allt hur de praktiskt kan implementera det i arbetet.

25 25 Kanske bör arbetsplatser sträva efter att kunna ge sina arbetsterapeuter handledning i det klientcentrerade arbetssätet. Hur arbetsterapeuter ska öka sin kunskap om klientcentrering samt hur organisationer ska bli mer klientcentrerade kan vara områden för vidare studier. Det är viktigt att arbetsterapeuterna ser att det finns olika grader av klientcentrering. Att anpassa det klientcentrerade arbetet efter varje uniks individs behov är centralt för att arbetet ska lyckas. Målet bör dock alltid vara att klienten ska kunna ta så många beslut som möjligt. Den stora utmaningen i klientcentrerat arbete med barn är att få alla att komma överens och jobba mot samma mål då klienterna ofta är fler än bara barnet. Arbetsterapeuter runt om i världen möter dagligen klienter som har svårigheter med att uttrycka sig och delta. För dem är det klientcentrerade arbetssättet en möjlighet till att få synas och höras. Därför är det viktigt att det klientcentrerade arbetet får växa och etablera sig hos arbetsterapeuter.