BINÄRT KÖN (UPPFATTNING OM BINÄRT KÖN)

BINÄRT KÖN (UPPFATTNING OM BINÄRT KÖN) CISNORMATIVITET, CISANTAGANDE En binär, dvs. tudelad, könsuppfattning innebär ett sätt att tänka där en anser att det finns endast två kön: kvinnor och män. Binärt kön kan ses som begreppslig motsats till icke-binärt kön, till exempel trans- och interkönade personer. Ett tänkesätt eller en norm, enligt vilken en människa är av någondera av två kön (kvinna eller man). Normen kan inbegripa ett antagande om att alla människor runt omkring en är ciskönade (dvs att de inte är trans). CISPERSON, se även TRANSPERSON En cisperson eller person som är ciskönad är en person som inte är en transperson, interkönad eller ickebinär. En cisperson identifierar sig och är tillfreds med det biologiska och juridiska kön hen tilldelats vid födseln, det kön hen uppfattas som och själv identifierar sig som. Förledet cis är latin för på samma sida. DISKRIMINERING DISKRIMINERINGSLAG, se även JÄMSTÄLLDHETSLAG Diskriminering innebär att människor behandlas olika på ett sätt som försätter dem i sämre position än någon annan. Ett allmänt förbud mot diskriminering definieras i grundlagens 6. särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. I Finland definieras diskriminering närmare i diskrimineringslagen och i jämställdhetslagen. Diskrimineringslagen inkluderar bestämmelser om att främja jämlikhet och förbud mot diskriminering på andra grunder än kön (som definieras i jämställdhetslagen). Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan. Diskriminering enligt lagen är förutom direkt och indirekt diskriminering även trakasserier, att vägra göra rimliga anpassningar samt att instruera eller befalla att diskriminera. Om en person behandlas sämre än någon annan på grund av kön kallas det könsdiskriminering. DISKRIMINERINGSOMBUDSMANNEN, se även JÄMSTÄLLDHETSOMBUDSMANNEN EN FEMININ, FEMINITET Diskrimineringslagen definierar bland annat vad som utgör diskriminering och vad som utgör tillåten särbehandling. Lagen innehåller även information om att främja jämlikhet eller likabehandling och vilka instanser du kan vända dig till om du själv upplever att du blivit eller anser att någon annan blivit diskriminerad. Diskrimineringslagen hette tidigare likabehandlingslagen på svenska. Diskrimineringsombudsmannen främjar jämlikhet och övervakar att diskrimineringslagen följs samt ingriper mot diskriminering. Diskriminering i arbetslivet övervakas av arbetsskyddsmyndigheterna. Du kan vända dig till diskrimineringsombudsmannen om du utsatts för eller sett någon annan bli utsatt för diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen främjar jämlikhet och likabehandling samt ger råd och informera. I passiv form kan du ofta använda en istället för man om du vill undvika det könade ordet man. Sådana egenskaper, saker, föremål och färdigheter m.m. som anses feminina eller kvinnliga och som anses typiska för kvinnor. Vilka egenskaper som anses feminina kan variera över tid inom samma kultur och mellan olika kulturer vid samma tidpunkt. Också

FEMINISM, FEMINISMER GENITALIER, KÖNSORGAN, SEXUALORGAN GENUS, KÖN, se även TRANSPERSON, CISPERSON GENUSMEDVETEN? se KÖNSMEDVETEN, JÄMSTÄLLDHETSMEDVETEN GENUSPERSPEKTIV? se KÖNSPERSPEKTIV, JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV GENUSVETENSKAP, GENUSFORSKNING HBTQ, HBTIQ, HBTQIA, se även TRANSPERSON, HETERONORM HEN/DEN HETERONORM, HETERONORMATIVITET inom samma kontext och tid kan olika personer ha olika uppfattning om vad det innebär. Femininitet eller feminina egenskaper har inte direkt med kvinna som kön att göra. Även andra kön än kvinnor kan anses vara feminina eller ha feminina drag. Feminism är en analys av samhället och perspektiv som fäster uppmärksamhet vid könade maktstrukturer och deras konsekvenser för samhället och människors liv. Feminismen vill ändra på de könade strukturer och normer som leder till diskriminerande eller begränsande. Det finns många olika tolkningar av vad exakt som omfattas av feminism, därför talas det ofta om feminismer i plural. Genitalierna, eller könsorganen, definieras allmänt som de organ som används för att befruktning ska kunna ske eller som är kopplade till sexualiteten. Embryot är tvåkönat, dvs. könskörteln (gonaden) utvecklas i allmänhet till antingen testiklar eller äggstockar. Intersexuella tillstånd kan medföra varianter i den här utvecklingen och medföra att en person föds interkönad. Könsorganen omfattar flera olika delar, bland annat slida, blygdläppar, livmodern och äggstockarna samt penis, testiklar och sädesledare. Genus används ibland för att betona att kön inte är ett entydigt begrepp att kön är en social konstruktion, något som varierar över tid och rum. Genus inkluderar även ofta ett intersektionalitetsperspektiv, att kön inte går att skilja helt från t.ex. sexualitet, etnicitet eller klass. Det finns ändå inte någon tydlig gräns mellan begreppen kön och genus. Genus är vanligt framförallt i Sverige och i sammansatta ord. Oftast är det tydligare att använda kön, eller ibland jämställdhet, som förled, än genus. Genusvetenskap innebär ett akademiskt, multidisciplinärt angreppssätt där bland annat sociala och samhälleliga relationer mellan könen och könsaspekter inom andra områden analyseras. Utgångspunkten inom genusvetenskapen är att forska i olika köns historiska, kulturella och samhälleliga positioner samt de betydelser som tillskrivits dem. Makt är ett centralt begrepp inom genusvetenskapen. Genusvetenskapen och genusforskning ger en kunskapsmässig och teoretisk grund för jämställdhetsarbetet. HBTQ står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera. Ibland används längre versioner som inkluderar även I för interkönade (personer med diagnosen intersexualism) samt A för allierade. Du kan använda begreppet hbtq-personer som ett samlingsbegrepp för att tala om olika grupper av människor som har en sexuell eller romantisk läggning, ett könsuttryck eller en könsidentitet som avviker från det som anses vara normen. På finska används oftast LHBTI(Q) eller HLBTI och på engelska LGBT(IQ) Hen och den är könsneutrala pronomen som du kan använda för att hänvisa till personer då deras kön inte är relevant, du inte vet det eller då personen du omnämner föredrar det pronomenet. Heteronormen och heteronormativitet innebär en norm där den dominerande föreställningen är att det finns endast två kön kvinna och man och att de två könen är motsatsen till varandra

ICKEBINÄR, INTERGENDER, GENDERQUEER, AGENDER se även TRANSPERSON INTEGRERING AV JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV ELLER KÖNSPERSPEKTIV (sukupuolinäkökulman valtavirtaistaminen), se JÄMSTÄLLDHETSINTEGRERING INTERKÖNAD, INTERSEX INTERSEKTIONALITET JÄMLIKHET JÄMSTÄLLDHET, se även KÖN, JÄMLIKHET, DISKRIMINERING och förväntas känna åtrå till varandra. Det medför att heterosexualitet ses som normen eller det normala, det som förväntas och allt annat än heterosexualitet ses som avvikande. Antagandet om heteronormativitet är nära kopplat även till antaganden gällande kön och det cisnormativa antagandet att alla människor är eller borde vara cispersoner (cisantagande) En person som identifierar sig som en blandning av, mellan eller bortom kvinna-man-uppdelningen av kön kan benämna sig exempelvis ickebinär (icke-binär), intergender eller genderqueer. Ickebinära ingår i samlingsbegreppet transpersoner. En del personer som är ickebinära vill ha könsbekräftande behandling. På svenska används oftast inte begreppet transgender, eftersom det inte finns någon allmän förklaring av begreppet. På engelska används transgender på samma sätt som trans eller transperson på svenska, på finska innebär transgender oftast en person som är ickebinär. Interkönad är det ord som i Finland används för personer med intersexualism. Alla former av intersexualism innebär någon form av medfött tillstånd där könsorganens utseende, ens kromosomuppsättning eller utvecklingen av testiklar eller äggstockar inte följer vad som förväntas enligt den heteronormativa könsuppdelningen man kvinna. I de flesta länder, inklusive Finland, definieras även för interkönade personer ett juridiskt kön då personen föds. Det givna juridiska könet motsvarar ändå inte alltid personens kön. Särskilt när de yttre genitalierna inte motsvarar traditionella uppfattning om hur genitalier ska se ut händer det tyvärr ofta att operationer genomförs på interkönade barn. Intersektionalitet handlar om hur olika diskrimineringsgrunder och kategoriseringar av människor påverkar och samverkar med varandra på olika sätt. En grundläggande tanke är att en enskild kategori, som t.ex. kön, etnicitet eller funktionsförmåga, inte kan analyseras skilt från andra kategorier. När vi arbetar för jämställdhet eller jämlikhet behöver vi beakta hur olika kategoriseringar och normer påverkar individen och samhället, inte bara skilt för sig, utan också tillsammans. Jämlikhet innebär att vi strävar mot ett samhälle där alla människor oberoende av bl.a. kön, ålder, ursprung, nationalitet, hudfärg, språk, religion, övertygelse, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på livets alla område samt att makt, resurser och inflytande är jämnt fördelade. Jämlikhet i lagstiftningen definieras i bl.a. i grundlagen. I praktiken innebär lagstiftningen att trygga likabehandling, jämlika möjligheter och ickediskriminering på de grunder som nämndes ovan. Jämställdhet betyder att vi strävar efter ett samhälle där alla människor, oberoende av kön, könsidentitet eller könsuttryck, har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på livets alla områden - såväl på jobbet, i studier, i samhället allmänt som i privatlivet. Makt, inflytande och resurser är jämnt fördelade. Ofta talar vi om både formell jämställdhet som omfattar ickediskriminering och jämlika rättigheter och jämlik behandling, och de facto jämställdhet, som avser t.ex. konsekvenser av

JÄMSTÄLLDHETSANALYS JÄMSTÄLLDHETSINTEGRERING (inte jämtegrering) JÄMSTÄLLDHETSLAGEN, se även DISKRIMINERINGSLAGEN JÄMSTÄLLDHETSOMBUDSMANNEN JÄMSTÄLLDHETSPLAN, se även JÄMSTÄLLDHET, JÄMLIKHETSPLAN, KÖN JÄMSTÄLLDHETSPOLITIK politiska beslut. Jämställdhet bör analyseras även med avseende på könsmångfald och andra orsaker som kan orsakar ojämlikhet. En jämställdhetsanalys avser att producera sakkunniginformation eller en analys av jämställdhetsläget inom en specifik fråga eller ett specifikt område. Ett verktyg som används inom det här är 3Rmetoden som utvecklats i Sverige för kommuners jämställdhetsarbete. Genom att använda metoden kan man granska till exempel en viss målgruppen och beslutsfattare för en tjänst eller åtgärd (representation), hur resurserna fördelar sig (resurser) samt det verkliga jämställdhetsläget (realia). Skilda jämställdhetsutredningar behövs i de fall som det inte finns tillräcklig information uppdelad enligt kön. Jämställdhetsintegrering integrering av ett köns- och jämställdhetsperspektiv innebär att sträva efter ha ett jämställdhets- eller könsperspektiv i all verksamhet samt att främja jämställdhet. Det betyder att det finns kunskap om hur kön inverkar på individer och grupper och att den kunskapen omsätts i praktiken inom organisationen på alla nivåer och är en del av den vanliga verksamheten. Jämställdhetsintegrering innebär bland annat att det perspektivet ingår i alla myndighetsberedning och allt beslutsfattande. Målet är att identifiera könsblind praxis och verksamhet. Ofta är det sådana som ofta ses som könsneutrala. Det innebär att organisera, förbättra, utveckla och utvärdera befintliga tillvägagångssätt på ett sådant sätt att främjande av jämställdhet och ett könsperspektiv blir en del av allt som organisationen gör. Jämställdhetslagen kräver att alla myndigheter främjar jämställdhet i sin verksamhet Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män 609/1986. Jämställdhetslagen förbjuder alla former av diskriminering på grund av kön, inklusive direkt och indirekt diskriminering. Lagen omfattar även könsidentitet och könsuttryck. Förbudet gäller lagens hela tillämpningsområde, dvs. i regel alla samhällsområden och alla situationer där diskriminering kan förekomma. Att jämställdhetslagen efterföljs övervakas i Finland av jämställdhetsombudsmannen och av diskriminerings- och jämställdhetsnämnen. Jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannens kansli är dit en person kan vända sig om hen misstänker att hen utsatts för diskriminering på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck. Jämställdhetsombudsmannen övervakar att jämställdhetslagen följs, informerar om lagen och hur den tillämpas samt ger råd och instruktioner om att främja jämställdhet. Andra diskrimineringsgrunder än kön är det diskriminerinngsombudsmannen som ansvarar för. En jämställdhetsplan är ett verktyg för att främja jämställdhet. I planen ska ingå både en redogörelse av jämställdhetsläget, inklusive en lönekartläggning samt åtgärder för hur organisationen främjar jämställdhet. Enligt jämställdhetslagen har alla myndigheter och utbildningsanordnare skyldighet att främja jämställdhet samt alla arbetsgivare som har minst 30 anställda skyldighet att utarbeta en jämställdhetsplan. En organisation kan omfattas av flera olika aspekter av jämställdhetsplanering. Jämställdhetsplanen kan också vara en kombinerad jämställdhetsoch jämlikhetsplan. Lägg ändå märke till att de i lagen stadgade skyldigheterna gällande jämställdhet och likabehandling delvis skiljer sig från varandra. Jämställdhetspolitik innebär den helhet av politiskt definierade åtgärder som vidtas för att förverkliga eller främja jämställdhet mellan könen. Tyngdpunkterna inom jämställdhetspolitiken utgår

JÄMSTÄLLDHETSPROGRAM JÄMSTÄLLDHETSREDOGÖRELSE KÖN SOM DEFINIERAT VID FÖDSEL KÖN, GENUS från jämställdhetslagen, regeringsprogrammet samt internationella avtal, EU-avtal samt europeisk och internationell lagstiftning. I Finland är det jämställdhetsenheten vid social- och hälsovårdsministeriet som ansvarar för att koordinera regeringens jämställdhetsarbete. Med jämställdhetsprogram avses vanligen regeringens åtgärdsprogram för att främja jämställdhet mellan könen. Det första regeringens jämställdhetsprogram gjordes 1980 och har regelbundet gjorts sedan 1997. Jämställdhetsredogörelsen avser den redogörelse över jämställdheten mellan kvinnor och män som statsrådet avger till riksdagen. Den första jämställdhetsredogörelsen avgavs år 2010 och dess målsättningar sträcker sig till år 2020. Det kön som definierats vid födseln. Använd inte begrepp som rätt, urpsrungligt eller biologiskt kön, eftersom de kan vara fel, missledande eller kränkande. Vilket kön som definierats för någon vid födseln är personens ensak. Att sprida information om det kan kränka en persons integritet, utsätta hen för diskriminering och till och med utsätta hen för fara. Kön är ett mångfasetterat begrepp på många sätt. Kön kan omfatta till exempel könsroller, sociala förväntningar på kvinnor och män, individens könsidentitet och olika sätt att uttrycka kön. Olika kulturella antaganden och uppfattningar om kön är väldigt vanliga. Olika dimensioner av kön kan delas upp i exempelvis juridiskt, biologiskt eller socialt kön. Juridiskt kön innebär det kön som personens officiella kön som framgår ur personbeteckningen. Det juridiska könet bekräftas då en person föds eller i samband med könsbekräftande behandling. I Finland finns för närvarande endast två officiella kön, kvinna eller man. Biologiskt kön uppfattas ofta okomplicerat som tudelat utgående från t.ex. anatomi eller kromosomer. I verkligheten är även människors biologiska kön mångfasetterat, se även bl.a. könskromosomer, könshormoner, genitalier. Socialt kön omfattar olika roller, förväntningar och uppdelningar som kopplas till kön. Många aspekter av socialt kön utgör begränsningar och upprätthåller ojämlikhet. Alla har även en könsidentitet och ett könsuttryck, och de finns i många olika variationer. Alla har rätt att själv definiera sin könsidentitet och uttrycka den på olika sätt. Det självidentifierade könet överensstämmer inte alltid med det kön som en fått vid födseln och det finns fler könsidentiteter än de två juridiska kön som för närvarande finns i Finland. KÖNA, KÖNSKODA KÖNSBLINDHET, se även KÖNSNEUTRALITET KÖNSDISKRIMINERING På svenska används ibland begreppet GENUS för att betona att kön inte är ett entydigt begrepp. Det finns ändå inte någon tydlig gräns mellan begreppen kön och genus. Oftast är det tydligare att använda kön, eller ibland jämställdhet, som förled, än genus. Att köna eller könskoda kan innebära antingen att köna någon som ett visst kön eller att något (t.ex. föremål, beteende) tillskrivs egenskaper som allmänt ses som typiska för ett visst kön. Könsblindhet innebär att en inte ser hur kön påverkar något. Ofta kan det som kallas könsneutralitet i praktiken innebära könsblindhet en tror att något inte har några könskonsekvenser, fast det i praktiken har det. Könsdiskriminering är diskriminering som sker på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck. Det innebär att försätta en person i en ojämlik ställning på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck. Även trakasserier eller ofredande som är sexuella

KÖNSHORMON KÖNSIDENTITET, se även KÖNSUTTRYCK, KÖNSMÅNGFALD KÖNSKONSEKVENSBEDÖMNING (sukupuolivaikutusten arviointi, suvaus) KÖNSKORRIGERING, KÖNSBEKRÄFTANDE BEHANDLING, se även TRANSPERSON, KÖN eller grundade på kön. Till synes neutrala åtgärder, lagstiftning, regler, politik eller praxis som har en negativ effekt på ett annat kön är indirekt diskriminering. Jämställdhetslagen förbjuder både direkt och indirekt diskriminering. Könshormon är en grupp hormoner som huvudsakligen bildas i könskörtlarna. De är steroidhormon som styr könsdifferentieringen. Könshormoner inkluderar bland annat testosteron och östrogen. Alla har en könsidentitet. Könsidentitet är hur en person upplever sitt kön eller sin könstillhörighet. Många personer upplever sin könstillhörighet som densamma som de fått då de föddes (cisperson). Könsidentiteten är ändå alltid individuell och för en del personer skiljer sig den från det kön som definierats för hen vid födseln (transperson). Diskriminering på grund av könsidentitet är förbjuden i jämställdhetslagen. Könskonsekvensbedömning innebär att på förhand analysera exempelvis åtgärder, politiska beslut eller lagstiftning och hur de kan komma att påverka personer av olika kön. Målsättningen är att förebygga ickeönskvärda könskonsekvenser och främja jämställdhet. Utgående från könskonsekvensbedömningen kan man vidta korrigerande åtgärder för att minska diskriminering och icke önskade konsekvenser., för att främja jämställdhet och för att eliminera sådant som står i vägen för jämställdhet Könsbekräftande behandling (könskorrigering) syftar vanligen på den medicinska behandling som sådana transpersoner som önskar få könskorrigerande behandling får. Observera att det inte heter könsbyte, eftersom personen inte byter kön (annat än i strikt juridiskt avseende) utan genomgår behandling för att för att exempelvis personens fysiska egenskaper bättre ska motsvara hens könsidentitet. Juridisk könskorrigering innebär att kön och eventuellt namn korrigeras i befolkningsregistret. Könsbekräftande behandling är än så länge rätt otillgänglig särskilt för ickebinära personer till följd av en stark tvåkönsnorm även inom transvården, men även för trasnpersoner som identifierar sig som kvinnor eller män på grund av könsstereotyper inom vården. KÖNSKROMOSOM Könskromosomerna bland människan utgörs ett av 23 kromosompar. Personer med uppsättningen XX definieras ofta som kvinnor och personer med uppsättningen XY ofta som män. Avvikelser i könskromosomer är rätt vanliga (exempelvis X, XXY) och avspeglas inte alltid på andra egenskaper som traditionellt sett ansetts könstypiska. KÖNSKVOTER, KÖNSKVOTERING KÖNSMEDVETEN BUDGETERING Kvotering enligt kön kan användas som en metod för att nå mer bland annat mer jämställd representation. I Finland tillämpas i lag definierade könskvoter särskilt i beredande organ i kommunerna och inom statsförvaltningen. Kvotbestämmelsen i jämställdhetslagen gäller kommittéer, delegationer, arbetsgrupper och andra motsvarande organ inom statsförvaltningen samt kommunstyrelser, nämnder och kommunala samarbetsorgan. Enligt bestämmelsen ska det finnas minst 40 procent av både kvinnor och män i de här organen. Könskvoter tillämpas inte på organ som väljs genom val, såsom till exempel kommunfullmäktige eller riksdag. Könsmedveten (genusmedveten) budgetering innebär till exempel att från ett könsperspektiv analysera intäkter och utgifter i en budget så att de fördelar sig jämställt och har jämlika konsekvenser ur ett könsperspektiv. Könsmedveten budgetering innefattar också att analysera huruvida det behövs särskilda anslag för att främja jämställdhet. Då det gäller statsbudgeten ingår kravet på könsmedveten budgetering i förordnandet om hur budgeten ska utarbetas. Enligt det ska motiveringarna enligt huvudklass inkludera ett sammandrag med analys av de aspekter

KÖNSMEDVETEN, JÄMSTÄLLDHETMEDVETEN KÖNSMINORITET avråds, se TRANSPERSON KÖNSMÅNGFALD, MÅNGFALD AV KÖN (FI sukupuolen moninaisuus), se även CISPERSON, TRANSPERSON, KÖN KÖNSNEUTRALITET, se även KÖNSBLINDHET KÖNSNORM KÖNSSEGREGATION, KÖNSSEGREGERAD, se även KÖNSUPPDELAD KÖNSSENSITIV rekommenderas inte? se JÄMSTÄLLDHETSMEDVETEN, KÖNSMEDVETEN KÖNSSEPARATISTISKT, KÖNSSEGREGERAT som är viktigast med avseende på könskonsekvenser. Det är skäl att utöver budgeten könsmedvetet granska även uppföljningen av budgeten och nyckeltal. Att vara köns- eller jämställdhetsmedveten (genusmedveten) är att vara medveten om att det i samhället finns olika kön och normer kring kön, såväl kulturella som sociala och att kunna identifiera sådana stereotyper och fördomar i verksamhet och tal. De här normerna kring kön innebär bland annat att det finns olika förväntningar kopplade till kön, t.ex. i fråga om utseende och uppförande. Då du är medveten om sådana förväntningar, har du en viss könsmedvetenhet eller jämställdhetsmedvetenhet. Då kan du se eller fundera på vilka konsekvenser till exempel beslut eller åtgärder har för personer av olika kön. Könsminoritet är en direktöversättning av finskan sukupuolivähemmistö och inte ett ord som allmänt används i på svenska. Det avser oftast transpersoner, dvs. transkönade, transvestiter, interkönade. I stället för minortetsperspektivet rekommenderar vi att tala om den specifika grupp som avses eller tala om könsmångfald, som beskriver könsvariationer bland alla människor. Könsmångfald syftar på hur det finns ett oändligt antal sätt för människor att uppleva och uttrycka sitt kön, sin könsidentitet eller sin könstillhörighet genom t.ex. utseende eller uppförande. Såväl cispersoner som transpersoner har olika sätt att uttrycka sitt kön. En del personer upplever att de tydligt är kvinna eller man, en del att de är både och en del att deras kön inte alls platsar inom de här två könen. Könsneutralitet är när något inte gäller något specifikt kön. Det kan vara till exempel könsneutrala toaletter (samma toalett för alla kön) eller att du använder ett könsneutralt pronomen som hen eller den. Det händer att könsneutralitet i praktiken är könsblindhet, dvs. att något de facto är annorlunda för eller påverkar något kön annorlunda. Då kan det handla om något som är exkluderande eller till och med diskriminerande Det finns en risk i att när vi försöker vara könsneutrala blir vi könsblinda. Med könsnorm kan avses till exempel cisnormativitet eller en binär könsuppfattning. I Finland råder en starkt binär könsnorm. Könsnorm kan ändå, beroende av situation, innebära även en uppfattning om till exempel om hur en person som antas eller tolkas tillhöra ett visst kön bör uppföra sig eller se ut. Könssegregation används oftast kopplat till könssegregation inom utbildning eller på arbetsmarknaden. Då innebär det att arbete, uppgifter och utbildningsområden är uppdelade i s.k. kvinno- eller mansdominerande branscher och uppgifter. Könssegregationen i de här avseendena är mycket vanligt i Finland. Ibland delas den här segregationen upp i horisontell och vertikal segregering. Horisontell segregering innebär en märkbar skillnad i proportionen mellan kvinnor och män inom olika utrbildningsområden eller branscher. Vertikal segregering innebär kvinnors och mäns olika utbildningsnivåer och hur könen får uppgifter på olika kravnivåer, till exempel i ledande positioner och i assisterande uppgifter. Särskilt i Finland ser vi ofta på svenska ordet könssensitiv som översättning till finskans sukupuolisensitiivinen, men det är inte ett begrepp som rekommenderas. Använd hellre exempelvis att tillämpa ett könsperspektiv eller jämställdhetsmedveten. Med könsseparatistiskt kan avses till exempel verksamhet eller utrymme riktade endast till ett visst kön. Könsseparat verksamhet kan vara motiverad till exempel då det handlar om problem eller frågor, eventuellt känsliga sådana, som i allmänhet är specifika för ett visst kön. Separatistiskt verksamhet kan ändå ofta vara

KÖNSSTEROTYPER KÖNSUPPDELAD STATISTIK KÖNSUTTRYCK LIKA LÖN LIKABEHANDLING, se JÄMLIKHET, INTERSEKTIONALITET LIKABEHANDLINGSPLAN, JÄMLIKHETSPLAN (yhdenvertaisuussuunnitelma), se även LIKAHANDLINGSLAGEN, DISKRIMINERING,JÄMLIKHET, INTERSEKTIONALITET LIKABEHANDLINGSPLANERING LÄROANSTALTERNAS JÄMSTÄLLDHETSPLANER LÖNEDISKRIMINERING exkluderande eller till och med diskriminerande. Könsstereotyper är förenklade eller stereotypa förväntningar och antaganden om egenskaper eller beteende kopplade till kön. Könsstereotyper är ofta omedvetna och omfattar ofta även negativa fördomar. Könsuppdelad statistik är statistik över personer uppdelad enligt kön, vanligen kategorierna kvinnor och män. Det rekommenderas att när statistik samlas in också ha ge möjlighet för den som svarar att själv identifiera sitt kön som öppet svar, eller om det inte är möjligt, en tredje, annan, grupp. Statistik och forskning har stor betydelse för att främja jämställdhet och kan exempelvis användas för att identifiera problem och vidta åtgärder. Med könsuttryck avses uttryck för kön genom klädsel eller beteende eller på något annat motsvarande sätt. Alla människor, såväl cispersoner som transperson, har ett eller flera könsuttryck. Könuttrycket kan följa traditionella könsroller eller överskrida dem. Diskriminering till följd av könsuttryck är förbjuden i jämställdhetslagen. Med lika lön avses jämlikhet mellan könen i fråga om lönesättning, dvs. lönejämställdhet. Enligt ILO:s konvention om lika lön, som Finland ratificerat, ska män och kvinnor få lika lön för arbete av lika värde. Den genomsnittliga löneskillnaden på arbetsmarknaden mellan könen är inte sådan lönediskriminering som avses i jämställdhetslagen. En likabehandlingsplan eller jämlikhetsplan kan se ut på olika sätt. Den ska innehålla en beskrivning av nuläget för den organisation vars plan det är, inklusive en kartläggning av läget och åtgärder för att främja jämlikhet inom organisationen. Planen kan också omfatta jämställdhet (diskrimineringsgrunden kön), men observera att lagstiftningen ställer olika krav på jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner. En jämlikhetsplan eller likabehandlingsplan kan se ut på olika sätt. Den ska innehålla en beskrivning av nuläget för den organisation vars plan det är, inklusive en kartläggning av läget och åtgärder för att främja jämlikhet inom organisationen. Planen kan också omfatta jämställdhet (diskrimineringsgrunden kön), men observera att lagstiftningen ställer olika krav på jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner. Likabehandlingslagens krav på att främja likabehandling (jämlikhet) gäller myndigheter, utbildningsanordnare och läroanstalter samt arbetsgivare. Ett motsvarande krav gällande jämställdhet definieras i jämställdhetslagen. Enligt lagen om likabehandling (21/2004) ska myndigheterna i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling. De ska också vidta åtgärder för att ändra de omständigheter som utgör hinder för att uppnå förhindrar jämlikhet. För att uppfylla denna skyldighet ska myndigheterna utarbeta en likabehandlingsplan (jämlikhetsplan). Jämställdhetslagen förutsätter att läroanstalter årligen gör upp en jämställdhetsplan i samarbete med personalen och representanter för studerande eller elever. Planen ska utveckla verksamheten vid läroanstalten. Jämställdhetsplanen ska omfatta en utredning över jämställdhetsläget vid läroanstalten, de åtgärder som behövs för att främja jämställdheten samt en utvärdering av hur tidigare åtgärder i jämställdhetsplanen verkställts och deras resultat. Den som arrangerar utbildning bär ansvar för att utarbeta jämställdhetsplanen för läroanstalten. Lönediskriminering på grund av kön är förbjuden. Jämställdhetslagen gäller i regel löneskillnader mellan arbetstagare som är anställda hos samma arbetsgivare. Ett

LÖNEKARTLÄGGNING KARTLÄGGNING AV LÖNER (palkkakartoitus) MASKULIN, MASKULINITET MULTIPEL DISKRIMINERING, FLERFALDIG DISKRIMINERING, rekommenderas inte? använd och se DISKRIMINERING PÅ FLERA GRUNDER (moniperusteinen syrjintä) och INTERSEKTIONALITET MÅNGFALD NORMER NORMKRITIK, NORMMEDVETENHET OPERATIV JÄMSTÄLLDHETSPLAN PERSONALPOLITISK JÄMSTÄLLDHETSPLAN PRIVILEGIUM, PRIVILEGIER (etuoikeus) verktyg för att identifiera eventuell lönediskriminering är den lönekartläggning som ska ingå i jämställdhetsplanen. En lönekartläggning är en arbetsplatsspecifik lagstadgad kartläggning av kvinnors och mäns löner. Genom den analyseras om det finns icke godtagbara löneskillnader mellan könen mellan personer som utför samma eller liknande arbete. Den ska omfatta åtminstone en kartläggning av hur klassificering av arbetsuppgifter, lönerna och löneskillnaderna och hur könsfördelningen ser ut för dessa. Utgående från lönekartläggningen definieras åtgärder för att främja lika lön. Sådana egenskaper, föremål och färdigheter som anses maskulina, eller manliga och anses typiska för män. Vilka egenskaper som anses maskulina kan variera över tid inom samma kultur och mellan olika kulturer vid samma tidpunkt. Också inom samma kontext och tid kan olika personer ha olika uppfattning om vad det innebär. Maskulinitet eller maskulina egenskaper har inte direkt med man som kön att göra. Även andra kön än män kan anses vara maskulina eller ha maskulina drag. Se diskriminering på flera grunder. Mångfald innebär en variation och kombination av olika egenskaper hos personer inom en grupp eller i samhället, som exempelvis kön, utbildning, socioekonomisk bakgrund, etnicitet, funktionsförmåga eller andra egenskaper. Normer är idéer, föreställningar och förväntningar kring vad som anses vara "normalt " eller idealiskt i ett visst sammanhang. Det kan handla om vad som anses normalt för en person att göra eller hur hen ser ut. Normkritik handlar om att en medvetenhet kring vilka normer som styr bland annat värderingar och uppfattningar. I normkritik ingår att synliggöra och analysera sådana normer och vilka konsekvenser de har till exempel i samhället, i skolan eller på arbetsplatser. Det är varje myndighets lagstadgade uppgift att målinriktat och planmässigt främja jämställdhet. Målet med den operativa jämställdhetsplanen är att främja jämställdhet mellan könen och säkerställa att all verksamhet omfattas av ett könsperspektiv. Den operativa jämställdhetsplanen kan alltså ses som en verkställighetsplan för att inkludera könsperspektiv i hela verksamheten. Skyldigheten för operativ jämställdhetsplanering gäller även läroanstalter. Enligt den finska lagen om jämställdhet ska arbetsgivare som regelbundet har minst 30 anställda med två års mellanrum göra upp en jämställdhetsplan i enlighet med jämställdhetslagen. Jämställdhetsplanen ska inkludera en redovisning eller utredning av jämställdhetsläget på arbetsplatsen. I den ska ingå en kartläggning av hur kvinnor och män placerar sig på olika poster. En lönekartläggning är en obligatorisk del av jämställdhetsplanen. Privilegier handlar om fördelar som personer eller grupper får i olika sammanhang och har sin grund i olika rådande normer. Privilegier kan också handla om att vissa personer eller grupper ges lagstadgade, exklusiva rättigheter av bl.a. staten, sådana som inte alla har tillgång till. (Exempel på privilegier kan vara t.ex. att män inte skuldbeläggs för att inte stanna hemma med små barn, att kvinna-man par som är gifta automatiskt får faderskapet erkänt för barn som föds inom äktenskapet, att personer med ljus hy inte

REDOGÖRELSE ÖVER JÄMSTÄLLDHETSLÄGET VID LÄROANSTALT ELLER ARBETSPLATS SEXUELL LÄGGNING SEXUELL MINORITET (SE ÄVEN HOMOSEXUELL, BISEXULL, HBTQ) SEXUELLA TRAKASSERIER se även TRAKASSERIER PÅ GRUND AV KÖN, DISKRIMINERING SÄRBEHANDLING TILLGÄNGLIGHET TRAKASSERIER PÅ GRUND AV KÖN, se även SEXUELLA TRAKASSERIER, DISKRIMINERING TRANS, se även TRANSPERSON TRANSGENDER TRANSKVINNA, TRANSFEMININ TRANSKÖNAD? se även TRANSPERSON behöver vara rädda för att röra sig på gatan eller misstänkas för brott.) En redogörelse över jämställdhetsläget i enlighet med jämställdhetslagen är det som utgör grunden för arbetsplatsers och läroanstalters jämställdhetsplaner. I redogörelsen ingår en kartläggning av jämställdhetsläget. Kartläggningen ska visa bland annat hur könsfördelningen ser ut för olika arbetsuppgifter och befattningar och en jämförelse både inom och mellan olika områden/avdelningar av organisation. Den ska också inkludera en jämförelse av lönerna på arbetsplatsen enligt samma princip (lönekartläggning). Sexuell, eller romantisk, läggning handlar om vilka personer en huvudsakligen attraheras av. En persons sexuella läggning kan vara exempelvis asexuell, bisexuell, homosexuell eller heterosexuell. I Finland används ofta uttrycket sexuell minoritet för att beskriva grupperna homosexuella och bisexuella. Om du talar om både homo- och bisexuella och även transpersoner och queer kan du använda begreppet hbtq-personer. I Finland används ofta begreppet sexuell minoritet om det som i Sverige oftast benämns under det övergripande HTBQ, där även könsminoriteter ingår. Med sexuell minoritet avses oftast personer som är icke-heterosexuella, t.ex. homosexuella, lesbiska, bisexuella eller pansexuella. Alla människor ingår ändå i mångfalden av sexuella läggningar. Därför är det också många gånger bättre att i stället för minoritetsperspektivet använda begrepp som beskriver människors olika erotiska, sexuella och/eller emotionella intressen och läggningar. Sexuella trakasserier är oönskad behandling eller uppmärksamhet med sexuell underton. Ofta är sexuella trakasserier även kopplade till trakasserier på grund av kön. Att sexuellt trakassera någon är en form av diskriminering. Positiv, tillåten, särbehandling kan vara exempelvis åtgärder för att skapa lika förutsättningar för en missgynnad eller underrepresenterad grupp. Sådana åtgärder är inte diskriminering, om de är väl motiverade. Negativ särbehandling är diskriminering. Tillgänglighet handlar om att skapa förutsättningar för att alla ska ha samma möjligheter att delta jämlikt, oavsett exempelvis ålder, funktionsförmåga, kön, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning eller klass. Trakasserier på grund av kön är bl.a. ovälkommet uppträdande som är kopplat till kön, men som inte sexuellt till sin natur. Att trakassera någon är diskriminering och om en arbetsgivare, läroanstalt eller intresseorganisation inte vidtar åtgärder för att förhindra trakasserier så är det diskriminering. Exempel: att uttala sig kränkande om ett kön, någons könsidentitet eller könsuttryck; förnedrande beteende kopplat till kön; mobbning som hänför sig till den mobbades könsidentitet eller könsuttryck. Trans i formen t.ex. att vara trans används ofta med samma betydelse som transperson. Se ickebinär. Begreppet transkvinna eller transfeminin används ibland för att beskriva en person som definierades som pojke vid födsel, men inte är pojke eller man. Även ickebinära (trans)personer kan identifiera sig transfeminina. I Finland används begreppet transkönad som motsvarighet till finskans transsukupuolinen och transsexuell i Sverige. Notera att trans betyder överskridande, så begreppet inte något kön i sig, utan att utmana eller ifrågasätta (ett) kön. Oftast definierar sig eller definieras en person som transkönad under en kortare period, exempelvis kopplat till könsbekräftande behandling. I

TRANSMAN, TRANSMASKULIN TRANSPERSON, se även CISPERSON, KÖNSKORRIGERING, ICKEBINÄR, TRANS TRANSSEXUELL TRANSVESTIT, TRANSVESTISM paraplybegreppet transpersoner ingår många olika grupper och upplevelser av kön.en transkönad persons könsidentitet kan vara exempelvis man, kvinna, ickebinär. Tidigare användes begreppet transsexuell, som härstammar från en felöversättning av engelskans transsexual, men det används främst i medicinska sammanhang numera.[pn1] Begreppen transman eller transmaskulin används ibland för att beskriva en person som definierades som flicka då hen föddes, men inte är flicka eller kvinna. Även ickebinära (trans)personer kan identifiera sig som transmaskulina. Transperson är ett samlande begrepp för den mångfald av identiteter, grupper och personer som på olika sätt definierar sig som trans. En transperson kan vara en person som bryter mot samhällets normer för kön, könsidentitet och/eller könsuttryck. Begreppet omfattar både människor som vill och som inte vill förändra sin kropp genom könsbekräftande (könskorrigerande) behandling, som inte är man eller kvinna, människor som använder attribut som brukar anses typiska för ett annat kön än det som hen blivit tilldelad och personer som inte vill, kan eller tycker det är viktigt att definiera sig i fråga om kön. Trans säger inget om en persons sexuella läggning, utan handlar enbart om könsidentitet. Transsexuell är en föråldrad term som i huvudsak inte används mer och härstammar från en felöversättning av engelskans "transsexual". Termen förekommer dock fortfarande i t.ex. lagstiftning (563/2002 Lag om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet) och vid medicinska diagnoser. Se transperson. En transvestit är en person som delvis eller helt, tidvis eller alltid, klär sig eller på annat sätt uttrycker en könstillhörighet som allmänt anses typisk för något annat kön. Ibland används även begreppet cross-dressing eller drag. Det innebär dock oftast ett mer temporärt atypiskt könsuttryck som inte är lika nära kopplat till identiteten.