Tvärkulturell krishantering Föreläsning med Ulf Lidman 16 maj 2017 PIK projektet medfinansieras av Europeiska unionen/europeiska socialfonden. FOKUSOMRÅDE Lagar, styrdokument och överenskommelser Normkritiskt förhållningssätt Individspecifika dilemman 1
Minnesanteckningarna en del av främjandet av inkluderingskompetens I PIK projektet definieras inkluderingskompetens enligt följande: PIK utgår från ett normkritiskt förhållningssätt (normkritisk teori) som fokuserar på hur vi förhåller oss till det som inte ingår i vårt (ofta majoritetens) normsystem. Det kan till exempel gälla mottagarlandets, arbetsplatsens/organisationens eller den inhemska samhällsgemenskapens norm. En grundförutsättning för ett inkluderande förhållningssätt är att rådande värdesystem inrymmer alla människor på jämlika villkor. Det innebär att det finns en plats för alla oavsett individens kön, könsöverskridande identitet, ålder, kulturella bakgrund, sociala ursprung, trosuppfattning, funktionsvariation eller sexuella läggning. Kompetens som begrepp kan definieras på olika sätt. I PIK projektet definieras kompetens som de färdigheter eller egenskaper som behövs för att uppnå det som krävs i en given situation. Det innebär att alla insatser är relaterade till medarbetarnas arbetsuppgifter, utifrån de utmaningar och krav som verksamheten ställs inför. Syftet är att stärka medarbetaren i sitt dagliga arbete. 2
Bakgrund Utbildningen Tvärkulturell krishantering gav en fördjupad kunskap om krishantering där Ulf Lidman applicerade ett tvärkulturellt perspektiv på krishantering. Föreläsningen gav en fördjupad kunskap om hur det kan vara att leva i ovisshet, att inte veta om man får avslag på sin asylansökan. När krisen är ett faktum, hur gör vi då för att prata om det som är svårt och vilket är det mest effektiva tvärkulturella sättet att bearbeta krisen. Vad finns det för alternativa sätt till det konventionellt västerländska samtalsstödet? Hur ser stödet ut runt personen, vem gör vad och vad har personen för nätverk. Det är viktigt att på förhand ha utarbetat en strategi/handlingsplan för bästa bemötande av personer i kris. Tvärkulturell kompetens Att ha en tvärkulturell kompetens handlar om att vara uppriktig mot sig själv och samtidigt kunna kommunicera och fungera ihop med någon som har en helt annorlunda värdegrund. Detta är ovärderlig kunskap för företag och människor, som i sitt yrkesliv ständigt träffar nya människor i olika kriser och olika kulturella kontexter. Kris Många ensamkommande ungdomar riskerar att komma i kris om de blir uppskrivna i ålder eller får ett avslag på sin asylansökan. När människor väntar på beslut, där någon annan har makt över deras liv, där de inte kan påverka utan känner sig maktlösa, kommer ångesten och oron. När det handlar om att förbereda ett eventuellt avslag handlar det om att vara med ungdomarna och också komma ihåg att de har valmöjligheter. Att hjälpa människor att hjälpa sig själva. Att hamna i kris är att stå inför en förändring. Vanligtvis reagerar människor i kris väldigt starkt, men hur personen reagerar beror på kulturen. Vi pratar inte längre om krisens olika faser utan det finns akuta och kognitiva faser. Livskriser är en del av livet. 3
Akuta krislägen I det akuta krisläget finns det många olika krisreaktioner, t ex utagerande/explosivitet, panikångest, försenad krisreaktion (vanligt hos omhändertagande kvinnor). Hur vi reagerar vet vi inte innan det händer. Numera har det förekommit flera incidenter, där ungdomar kommit i akuta situationer, rum har blivit förstörda av utagerande, personal har blivit hotad och allt fler ungdomar tar livet av sig på HVB-hem. Oavsett, måste vi möta den reaktion vi får. Frågan är vad personalen ska göra och inte göra i dessa akutlägen. När en person är i ett akut krisläge vill vi gärna hjälpa till och då lösa hela krisen. Det mest väsentliga är att personen får vara i den akuta krisen och kunna landa i det som har hänt. Det handlar om att vi måste våga komma nära och vara med dem. Det handlar också om att hitta kontaktytor, där vi kan skapa ett vi. Vi måste våga bjuda på oss själva, så att det kan bli ett möte, att vi bygger en stark relation där de har möjlighet att berätta ur sitt perspektiv. När människor är i kris eskalerar rädslorna. Om vi befinner oss i ett nytt land letar vi efter något vi känner igen. Vid rädslor har vi en instinkt att skydda oss själva, vi kan avskärma oss eller isolera oss från andra. Många som lever i kris lever i ett kaos och att jobba eller möta en människa i kris handlar om att inte vara åskådare utan leva med dem, att komma ifrån ett vi och dom. I den akuta fasen är förmågan att ta in information mycket begränsad. Det är viktigt att vara mycket tydlig och benämna saker vid rätt namn och inte inge några falska förhoppningar. Det viktiga är att vara med personen här och nu, befinna sig i deras värld just då. Ett sätt att närma sig personen är att använda sig av lågaffektivt bemötande. Att t ex erbjuda personen att skapa ett vi, genom en utsträckt hand, befinna sig på samma fysiska nivå vid samtalet (sittande). När någon börjar agera ut, har vi lätt för att reagera och gå i försvarsställning i stället för att reflektera. Reaktioner av människor i kris Reaktionerna har ökat på HVB-hemmen. Den psykiska ohälsan har blivit sämre. Det är inte roligt att vara med människor i kris, så reflexmässigt vill vi bort från krisreaktionerna och hjälpa människor. Vi är ofta experter på att trösta och försöka hitta lösningar. För att hitta en lösning, krävs det en prestation, men det som händer med människor i kris är att de har lågt självförtroende och svag livsgnista, den kognitiva förmågan är också nedsatt vilket gör att man inte kan bearbeta. När det då kommer en person som ska hjälpa och säger att de ska göra något kommer de att misslyckas eftersom de saknar den kognitiva förmågan. Resultatet blir att de misslyckas och därmed blir självkänslan ännu mindre. Människor måste få vara i sin kris, om de flyr från sina krisreaktioner kommer krisen att förvärras. Det är lättare att ta bort ångest med medicin än att vara i ångesten. Risken är då att personen fastnar i sin kris och inte kommer vidare. Vi är i behov av ett sundare sätt att se på kriserna och reaktionerna. Vi behöver normalisera reaktionerna och det vi tydligen har svårast för att normalisera icke-reaktioner. 4
Att tänka på vid bemötande av människor i kris Det viktigaste att tänka på när det handlar om människors krisreaktioner är att: Tillåta reaktioner Normalisera reaktionerna Icke verbal kommunikation kan framkalla reaktioner (fysisk beröring, natur, musik, trygghet etc.) Att inkludera den person det handlar om vid gränssättning Konsekvenserna Oavsett antal så finns det många människor i Sverige, som lever på gatan. För att överleva är risken stor att hamna i kriminalitet eller prostitution. Många av de ensamkommande är medvetna om att det gör något de inte borde, vilket förvärrar krisen. Om vi själva är i kris blir vi också mer oroliga, vilket känns av i relationen. Ingen är immun mot krisreaktioner. Vi vill gärna ta bort skuldkänslor, som är irrationella. Vi måste låta människor känna det de känner. Det handlar om att gilla läget, ångest, apati mm är jobbigt. Livet gör ont och vi har smärta. Det bli viktigt att härbärgera/hantera ångesten. Hur gör du för att härbärgera jobbiga känslor? Den stressande situation vi har påverkar livet så mycket. Hur förhåller vi oss? Det är inte ovanligt med personalkonflikter på HVB-hem. Det är en grupp som står för regler och struktur mot den grupp som försöker bygga på relationer och gör flera undantag från reglerna. Det är viktigt att personalen kommunicerar med varandra och i detta inkluderar ungdomarna i gränssättningen. Vad kan vi göra, vad ska vi inte göra? Grunden är att det inte går att hjälpa en person, som inte vill ha hjälp. Vi kommer att stöta på motstånd mot förändring och motstånden ökar när en person befinner sig i kris. Vi ska inte komma med åtgärdsprogram eller leverera lösningar, för det fungerar inte när personen inte är där. Risken är stor att vi själva går in i väggen. 5
Motiverande samtal (MI) Millick och Rollek har tagit fram MI (Motiverande samtal), ett sätt att relatera till personer i behov av förändring. MI handlar i första hand om att komma nära och att göra saker i rätt ordning. Det är ett förhållningssätt och inte en metod. MI handlar om att locka fram viljan till förändring. Om vi har ett problem vill vi gärna hitta en lösning. Om någon har slagit sönder rummet är fokus inte att personen har slagit sönder rummet utan att se till den bakomliggande problematiken. Det viktiga är i stället att fokusera på vem som har slagit sönder, vem personen är, vilka intressen, vilka engagemang har ungdomen. Vad har ungdomen som är positivt i livet och vad finns det för möjligheter. Ulf presenterar en modell ( MI-pinuppa ) som är mycket användbar, när man pratar med personer om svåra saker. Den har sin utgångspunkt i MI. Under den första fasen handlar det om att skapa en relation, en allians. Därefter fokusera och hitta de mål personen har. I den nästkommande fasen handlar det om att locka fram och hitta motivationen till förändring. I slutet, planeringsfasen, blir det verkstad, utifrån vad personen ska göra och när. Nedan i modellen finns även en del frågor/tankar till stöd i samband med de olika faserna i samtalet. Det viktigaste är dock att vara här och nu i samtalet och inte bli för verktygsfokuserad. (se MI-modellen på nästa sida). 6
MI Pinuppa Öppna frågor Vill du berätta Hur menar du. Hjälp mig att förstå. Uppmuntra/Bekräfta Ge positiv feed-back Vill du berätta mer Engagemang Reflektera Omformulera eller upprepa utan att lägga till och be personen berätta mer. Summera Summera det personen sagt och fråga om du har uppfattat rätt så att ni är på väg åt samma håll Fokusera Hitta mål Ibland behöver man visualisera Vad ser du för möjliga lösningar /möjligheter? Hur ser din värld ut? Vad finns det för fördelar/nackdelar? Konsekvensanalys. Kan vi göra något tillsammans? Locka fram Motivation till förändring Planering Verkstad Mer konkret, vad ska du göra, när ska du göra det etc? 7