Utvärdering av arbetet med fysisk aktivitet på remiss i grupp Mullsjö kommun 2004-2007 Inledning och syfte Josefine Björck, Sara Eriksson och Anna Hagström, studenter från Hälsopromotionsprogrammet vid Högskolan Väst, har under sin praktikperiod på folkhälsoavdelningen på Landstinget i Jönköping fått en uppgift från Folkhälsoplanerare för Mullsjö kommun Paula Bergman samt Folkhälsoplanerare/Länsansvarig för fysisk aktivitet och kost Lena Larsson. Uppgiften består i att utvärdera Mullsjö kommuns verksamhet gällande grupper för fysisk aktivitet på remiss. Detta genom att genomföra intervjuer via telefon med patienter samt involverad personal på Mullsjö vårdcentral. Syftet med uppdraget var att få olika perspektiv på verksamheten kring fysisk aktivitet på remiss i grupp, för att identifiera styrkor samt svagheter och därigenom eventuellt kunna utveckla och förbättra verksamheten. Urval och metod Vi har vänt oss till två olika målgrupper, detta för att få två olika perspektiv på fysisk aktivitet på remiss i grupp. Dels den praktiska planeringen och det förarbete som krävs men även utförandet i sig och upplevelsen av detta koncept. De två målgrupperna vi har valt är personal på vårdcentralen och deltagare i FaR- grupper mellan åren 2004-2007. Eftersom dessa målgrupper är två helt olika delar i arbetet så valde vi att ta fram två olika frågeställningsunderlag. Urvalet av personal från Mullsjö vårdcentral har gjorts av Paula Bergman där tre av de mest involverade personerna intervjuades. Detta gjordes genom att man först kontaktade de berörda för att boka lämplig tid för telefonintervju. För att sedan ringa upp på bokad tid och utföra intervjuerna. De utvalda representerar yrkeskategorierna; chef för vårdcentralen, läkare samt sjukgymnast. Samtliga av de intervjuade är kvinnor. Ett bortfall i personalurvalet var Birgitta Edberg, distriktssköterska, som vi inte lyckades få kontakt med. Intervjuer har gjorts med sex slumpvis valda personer som fanns med på en deltagarlista från olika FaR-grupper i Mullsjö kommun mellan åren 2004-2007. Då endast deltagarlistorna innehöll personernas namn och adress valde man att söka upp personernas telefonnummer via sökmotorn www.hitta.se på Internet. Urvalet gjordes genom att var femte deltagare på listan ringdes upp. Då inte alla i urvalet var anträffbara så valde man att istället ringa upp deltagare som hade angivit hemnummer på sökmotorn. Detta för att undvika störningsmoment i omgivningen runt vederbörande, som studenterna upplever att man större grad riskerar vid samtal via mobiltelefon. Valet av urvalsmetod grundade sig i att tiden var begränsad för uppgiften. Därför prioriterades att få kontakt med deltagare före tillvägagångssättet. Några av patienterna som kontaktades hade deltagit flera terminer. Urvalet består av en man och resterande kvinnor, med ett åldersspann på 40-59 år. Diagnoser för urvalsgruppen varierade där ont i knä, axlar, rygg, operation av höfter, stroke, bröstcancer och övervikt fanns representerade. Relevanta frågeställningar arbetade studenterna fram tillsammans med Paula Bergman. Intervjuerna genomfördes via högtalartelefon samtidigt som de spelades in, detta för att
underlätta sammanställning på ett korrekt sätt. Personerna som intervjuades är i utvärderingen anonyma. Inspelningarna har bearbetats genom att studenterna tillsammans lyssnat igenom och plockat ut det mest relevanta från svaren. Dessa har sedan analyserats och sammanfattar urvalsgruppens svar i en gemensam sammanställning. Slutligen genomfördes en diskussion med studenternas egna reflektioner kring FaR-arbetet och hur man eventuellt skulle kunna utveckla samt förbättra detta. Sammanfattning av vårdpersonalens svar Alla yrkeskategorier på vårdcentralen är involverade i FaR-arbetet mer eller mindre, men det finns några som är mer engagerade och arbetar mer regelbundet med det. De som arbetar mer regelbundet med remisser är; Lena Bodin, läkare, Lena Connysson, sjukgymnast och Birgitta Edberg, distriktssköterska. Vem som är FaR-samordnare råder det lite delade meningar om, men det framkommer även att sjukgymnasten och läkaren delar på uppgiften. Endast läkare får förskriva remisser, men andra professioner kan rekommendera läkaren att remittera en patient. Ingen anser att det skulle behövas mer personal för FaR-arbetet, de anser att alla redan är involverade. Dock får de som är mest involverade hela tiden påminna kollegorna om arbetet med FaR. Det hade underlättat om kollegorna kom ihåg det själva. Chefens roll i FaR-arbetet har varit att stödja detta så att det har kommit till stånd överhuvudtaget, sedan har hon försökt att förstärka med viss ekonomi när det så har krävts. Sjukgymnastens roll i FaR-arbetet är att planera och lägga upp program för grupperna tillsammans med gruppledaren, vilka datum samt vad de ska göra. Hon håller även i utvärderingarna, genom enkäter, som görs före och efter deltagande i gruppen. Hon är även representant vid nätverksträffar. Läkarens roll i FaR-arbetet är att samla ihop remisser, sammankalla involverad personal för att planera terminens upplägg. Sedan skickar hon ut kallelser till deltagare inför terminsstart. Under terminens gång håller hon även i en föreläsning för deltagarna. I dagsläget upplever man FaR-arbetet positivt då de anser sig ha ett preventivt tänkande på vårdcentralen, vilket genomsyrar hela verksamheten. Dock upplever man att det en tid varit turbulent då man bytt en del personal. Det har även tagit mycket tid och kraft att komma igen på samma sätt som man gjorde innan. Man har nu arbetat ihop sig bättre och det flyter på bra igen. Motgångar som läkarna stöter på i arbetet är att motivera patienterna eftersom man inte vill binda upp sig vid ett visst antal gånger, man jobbar oregelbundna tider osv. Varje person som fortsätter motionera efter sista aktivitet ser man som en framgång. Förändringar i FaR-processen är att ansvarsfördelningen fått en annan struktur, från att en ensam läkare och Paula Bergman haft huvudansvar till att sjukgymnasten och distriktssköterskan har större ansvar idag. Samarbetet mellan berörda aktörer i FaR-arbetet såsom vårdcentralen och gymnastikföreningen upplevs som mycket bra. Två viktiga kuggar är Paula, som tar fram broschyrer och information, samt Dorrit som engagerar sig och är med deltagarna hela terminen. Att remittera patienter istället för att förskriva ett individuellt recept ses som positivt för en viss typ av målgrupp. Det är inte samma patientgrupp vid remiss som recept,
vid remiss är det patienter som har svårt att komma igång på egen hand och är i behov av stöd. Gruppen ger även för denna målgrupp en social gemenskap. Någon menar även på att människa är ett flockdjur och därför passar det bra med strukturerade grupper. Det är lättare att komma igång om man är några stycken och dessutom har liknande problem. Lena Connysson ansvarar för statistik och sammanställer enkäterna på gruppnivå. Dorrit för närvarostatistik för varje individ och deltagarlistorna förvaras i en pärm på vårdcentralen eftersom man inte haft så många grupper ännu. Man har koll på hur många som fått remiss till FaR-grupper dock är det mer problematiskt att få ut statistik när det gäller recepten. Detta eftersom man ibland skriver ut recept för hand och då hamnar de utanför statistiken. Därför har man fått uppskatta på ett ungefär hur många recept som skrivits. Sammanfattning av FaR-deltagarnas svar Ingen av personerna i urvalsgruppen har idag någon form av kontakt/relation med någon annan från gruppen som man deltog i. En önskan om detta fanns dock hos vissa. Gemenskapen/sammanhållningen i gruppen upplevdes av de flesta ganska ytligt, bra för stunden samt att en termin är för kort tid för att lära känna varandra ordentligt. Borde vara större fördelning mellan män och kvinnor. Positivt att man blandar olika diagnoser. Stödet från gruppen i sig upplevdes som ganska svagt från de allra flesta. Stödet från gruppledaren upplevdes positivt från de allra flesta, i annat fall menade man att det berodde på dem själva, deras dåvarande livssituation och därigenom deras förmåga att ta emot stöd från andra. Många upplevde tiden i gruppen som positiv och att det gick fort. Man upplever att närvaron är för dålig i gruppen och att detta påverkar sammanhållningen, stödet och utförandet av aktiviteterna i sig. Ingen av deltagarna tränade vid tillfället när de fick remissen. Hälften av urvalsgruppen tycker sig motionera mer efter deltagandet i gruppen medan andra hälften inte ser någon skillnad. Direkt efter deltagandet i gruppen var de flesta motiverade att träna, men sedan avtog detta hos en del. Hur lång tid man skulle behöva i FaR-grupp för att sedan känna sig trygg i att träna på egen hand varierar stort mellan alla. Allt från att man ansåg tiden i gruppen som tillräcklig till att man behövde längre tid. Majoriteten hade inte kunnat tänka sig att själva gå på allmänna aktiviteter direkt efter deltagandet i FaR-gruppen. De som var positiva till detta kunde i så fall tänka sig att gå på allmän vattengympa. De flesta hade inte heller känt sig trygga att efter en tid gemensamt med FaR-gruppen gå på allmänna aktiviteter. I princip alla trodde inte att man hade tränat på egen hand om man hade fått ett recept istället för en remiss, man menar att grupptillhörigheten är viktig för att det ska bli av. Aktivitetsschemat anser de flesta vara bra ur ett tidsperspektiv, några menar dock att det borde vara under en längre tid. Alla tycker att det var bra variation på träningsformerna och man upplevde det roligt att prova på nya aktiviteter. Ingen tyckte att det var för dyrt att delta i FaR-gruppen och man tyckte att 300 kr var en lagom summa att betala.
Man upplever föreläsningarna som positiva, men nästan ingen kommer ihåg vad de handlade om. Vissa upplevde det som repetition på sådant man redan vet. Ingen har fört träningsdagbok under deltagandet eller efter, några tycker i efterhand att det hade varit en bra idé. Alla var positiva till användandet av gångstavar. De flesta hade eller köpte egna. Alla tror att det hade varit bra med ett hälsosamtal innan deltagandet i gruppen samt uppföljning av antingen telefonsamtal eller besök på vårdcentralen. Generellt ansåg man att FaR-verksamheten är ett bra koncept. Studenternas reflektioner Efter intervjuerna med personalen på vårdcentralen var vi positivt överraskade över att alla verkade så pass involverade i arbetet med FaR. Vår uppfattning har varit att man på många andra vårdcentraler kan uppfatta en viss form av motstånd från andra medarbetare. Kommunikationen mellan berörda parter, såsom folkhälsoavdelningen, vårdcentralen och gymnastikföreningen, verkar fungera bra. Däremot upplevs det som att man hela tiden måste påminna sina medarbetare om arbetet med FaR. Detta kan vara något att lägga mer fokus på för att få arbetet att flyta på mer. Arbetet verkar för oss väldigt strukturerat och genomarbetat. Vad som dock verkar vara lite ovisst är huruvida man ska jobba med uppföljning och om det överhuvudtaget sker några uppföljande telefonsamtal idag. Vår första reflektion efter intervjuerna var att sammanhållningen i grupperna inte var så stor som vi hade trott. Man ger uttryck för att den är ganska ytlig och tillfällig, men samtidigt påpekar man att den sociala biten är viktig. Vi anser liksom deltagarna att den sociala biten är minst lika viktig som motionen i sig för den här målgruppen. Efter att ha granskat deltagarlistorna drar vi slutsatserna att oregelbundet deltagande kan vara en orsak till att man inte lär känna varandra så bra. Dessa tankar kom också fram från några av de intervjuade. Vi upplever att i den livssituation som deltagarna befinner sig är många i behov av en eller flera knuffar i ryggen för att överhuvudtaget komma igång att motionera. Gruppen kan vara en form av knuff likväl som vårdpersonal och ledare men även någon närstående. En annan sak som slog oss var att så få av deltagarna har fortsatt träna efter avslutande aktivitet. Vi får uppfattningen av att de få som fortsätter motionera är de som tidigare i livet har varit aktiva. Gruppen blir ett slags stöd för nystart och man blir motiverad på nytt. Dock har vi förstått att man bör ha i åtanke att personer som ingår i dessa grupper har svårt att komma igång då de har en mycket låg motivation och därigenom stort behov av stöd. Detta gör att sammanhållningen i gruppen är av stor vikt samt gruppledaren och vårdcentralens stöd. Vad som framkommit i intervjuerna är att gruppledarens engagemang samt stöd är mycket bra och viktigt. Vi menar också att detta är en grundförutsättning för att en verksamhet av detta slag skall fungera. Man upplever en brist i uppföljningen efter deltagandet i gruppen, vilket man skulle vilja ha och hade behövt för en fortsatt aktiv livsstil. Kostnaden på 300 kr verkar vara en rimlig summa för de flesta och någon kunde tänka sig att betala extra för att få ett hälsosamtal. Som aktiva motionärer där man utövar fysisk aktivitet som en del i vardagen, har man svårt att se att det finns så många människor som är så långt ifrån detta, som vi ser som en självklarhet. Därför menar vi att det är viktigt att involverad personal och ledare får tid till att förstå patientens/deltagarens livssituation och dess behov. Detta för att sedan kunna möta patienten/deltagaren på dennes nivå.
En sammanfattande slutsats är att fysisk aktivitet på remiss ses som en positiv verksamhet både från vårdcentralens och deltagarnas sida. Detta är helt klart något som vi anser är värt att arbeta vidare med och utveckla. Vad som är anmärkningsvärt är att upplevelsen av sammanhållning i gruppen inte verkar vara lika stor som man hoppas på. Deltagarna själva efterlyser mer sammanhållning, då man inte finner stödet i gruppen som sådan som tillräckligt. Här blir gruppledaren en viktig kugge att se och känna av denna problematik. Uppföljning en tid efter avslutande aktivitet är något som verkar önskvärt från både vårdcentral och patienter/deltagare. Detta för att förhoppningsvis kunna sporra och påminna patienten/deltagaren till fortsatt fysisk aktivitet, men även för att vårdcentralen ska få en inblick i hur väl deras arbete fungerar. De får även ett bra underlag för fortsatt arbete och utveckling av detta. Med denna målgrupp förstår vi att man inte kan ha någon målsättning där alla hoppar på tåget för en förändrad livsstil med motion i vardagen. Man får med denna målgrupp vara beredd att sänka ribban något och som man i en intervju uttryckte sig; Varje person som fortsätter träna efter avslutande aktivitet är ju en framgång. Studenternas tips och förslag till eventuellt förbättringsarbete Använda stegräknare (för hemlån under FaR-tiden) extra motivation att uppnå ett visst antal steg per dag, men även ett samtalsämne deltagarna emellan. Påvisa att motion även kan ingå i vardagliga sysslor. Eventuell tävling i gruppen? Teambuilding vid första träffarna för att stärka gruppens sammanhållning och därigenom kanske öka deltagandet samt främja en fortsatt gemensam fysisk aktivitet. Vår tanke är att detta skall innebära samarbetsövningar som innefattar rörelse. Eftersnack en kort gemensam stund efter varje aktivitet där man kan stretcha, ta en frukt samt diskutera känslor och tankar kring dagens aktivitet. Träningsdagbok att under FaR-tiden fylla i såväl egna aktiviteter som gemensamma. Även fylla i användandet av eventuell stegräknare, antal steg per dag. Detta ger deltagarna en bra överblick som kanske kan ge dem ytterligare motivation. Hälsosamtal före och efter deltagande i FaR-gruppen. Göra hälsokurva och motiverande samtal för att sedan kunna följa sin egen utveckling, se att motionen ger någon nytta. Eventuellt uppföljning via telefon då det är mindre resurskrävande. Submaximalt cykeltest erbjuda deltagarna cykeltest både före och efter deltagandet, för att se en eventuell förbättring och därigenom sporra till en eventuell fortsatt motivation till aktivitet. Detta kan vid brist på resurser på vårdcentral med fördel utföras av utbildade föreningsledare. Man bör undvika att för denna målgrupp kalla det för konditionstest, då vi menar att det kan upplevas skrämmande och ansträngande. Information efter sista aktivitet kort gå igenom/dela ut information om föreningar, deras utbud och kostnader samt kontaktpersoner. Detta kan skapa att man pratar med varandra i gruppen och tillsammans vågar gå på allmänna aktiviteter. Samarbete med föreningar rabatterade priser och eventuellt anpassade grupper för t.ex. överviktiga eller funktionsförhindrade. Vattengympa en bra aktivitet. Deltagarlista gruppledaren kan göra en förfrågan en bit in på terminen om det finns intresse av att göra en deltagarlista med namn och nummer så att man på fritiden kan kontakta varandra. Uppföljning via telefon en tid efter avslutad aktivitet kan en uppföljning via telefon från vårdcentralen vara ett sätt att uppmuntra och få deltagarna motiverade att fortsätta
motionera. Det blir även ett underlag för statistik och dokumentering. Förslagsvis efter en,tre och tolv månader. Sms erbjuda deltagarna att få påminnelse via sms om kommande aktivitet men även som en del i uppföljningen. Sms kan användas till de som vill, som ett komplement mellan telefonuppföljningen.