KRISTIANSTAD 22/11
Osäkra övergångar Brett forskningsprojekt kring ungdomar med avbruten gymnasieskola En enkät om hur landets kommuner hanterar sitt lagstadgade ansvar att hålla sig informerad om unga upp till 20 år som står utanför utbildning och arbete. En enkät till förvaltningschefer inom skola, socialtjänst och arbetslivsenheter i samtliga kommuner om strategier och åtgärder för ungas etablering. En enkät till cheferna för landets arbetsmarknadsområden inom Arbetsförmedlingen Intervjuer med 120 ungdomar i 20-årsåldern vid två tillfällen (20 kommuner utvalda) Intervjuer med beslutsfattare tjänstemän och politiker
Ambitionsnivåer hos kommunerna Ambitionsnivån när det gäller styrning av arbetet med informationsansvaret varierar starkt. 63 procent uppger att de har en handlingsplan. 43 procent uppger att de har en handlingsplan som innehåller konkreta och uppföljningsbara mål. En mindre andel av kommunerna avsätter särskilda medel för att följa upp insatserna En knapp fjärdedel utvärderar och följer upp insatser inom informationsansvarets ram.
Vad prioriteras? Vilka insatser sätter kommunerna in för att höja andelen unga med fullbordad gymnasieutbildning? De mest prioriterade insatserna var: studie- och yrkesvägledning, utbud av lämpliga utbildningar, flexibla utbildningsformer specialpedagogiskt stöd.
Och vilka grupper prioriteras? I svaren på våra frågor om prioriterade grupper i kommunernas arbete med ungas etablering framhålls arbetslösa unga med tung social problematik (missbruk och kriminalitet) lågutbildade utrikes födda.
Vilka hinder finns? Den vanligaste aspekten som lyftes fram var (49 procent av kommunerna) att ungas attityder/motivation i mycket hög eller i hög grad utgjorde ett hinder för att förverkliga ambitionerna på detta område. Det var också ganska många som angav att kommunens ekonomi och begränsade samverkansmöjligheter utgjorde hinder.
Lite statistik just nu Arbetslöshet totalt 7,1% Ungdomsarbetslöshet 21,5%, justerad för säsongsvariationer 23% Påbörjat gymnasieskola 98,3% Avslutat gymnasieskola efter 3 år (normalfall) 69% Avslutat gymnasieskola efter 4 år 76% 7% gör avbrott år 1 och 14% byter program
Sammanfattning av studier inom EU Det är en lång rad faktorer som visat sig öka risken för att en ung människa avbryter eller avslutar gymnasieskolan utan fullständiga betyg: (a) familje- och sociala faktorer såsom låg utbildnings- och inkomstnivå, arbetslöshet och frekvent flyttande, (b) faktorer som har med skolan och undervisningen att göra, bland annat den sociala sammansättningen, tillgång till lärarstöd och skol- och klasstorlek, (c) faktorer relaterade till utbildningssystemet, till exempel längden på den obligatoriska utbildningen och omfattningen, kvaliteten och effektiviteten på utbildningsinsatserna. Elever med invandrar- eller minoritetsbakgrund tenderar att fullfölja i lägre grad än andra elever, och färre pojkar än flickor slutar med fullständig gymnasieutbildning Låga eller ofullständiga betyg från grundskolan, frånvaro och skolk är varningstecken (Dale 2010)
Avhoppsproblematiken ses som en process snarare än en händelse Vilket illustrera av ovanstående figur från Walther & Pohl (2005):
Kortsiktighet och ryckighet Det händer en hel del i kommunerna men verksamheten är inte alltid samordnad eller har ett längre perspektiv Projektverksamhet, inte sällan med ESF-finansiering, spelar en viktig roll för många ungas sysselsättning och försörjning. Problemet med den typen av verksamhet är att den ofta blir ryckig, tidsramen är kort och finansieringen osäker.
Skillnader mellan stora och små kommuner Större möjlighet att ha koll2 på ungdomarna i små kommuner. Vi känner alla Mer varierade projekt i större kommuner Större satsning på t ex personalutveckling i större kommuner Naturlig samverkan i små kommuner, svårare i stora kommuner Eldsjälarna har betydelse
Skyldigheter. Informationsansvar kommunerna skall hålla sig informerad om ungdomar under 20 år som inte avslutat gymnasieskolan Ungdomarna skall bli erbjudna lämpliga individuella åtgärder De flesta kommunerna erbjuder: utbildning, utbildning kombinerad med praktik, stöd av speciallärare, ökad studie- och yrkesvägledning Ofta har olika förvaltningar i kommunen ansvar, för gruppen16-19 år respektive gruppen 20-24 år
Några slutsatser (Skolverket 2011) När det gäller att hitta en utbildning som överensstämmer med det egna intresset är det önskan om mer information om olika alternativ som framkommer, och önskan om mer vägledning. Det finns också ungdomar som lägger skulden på sig själva att de inte tog reda på mer om utbildningar och skolor, och att de lät sig påverkas av andra vid gymnasievalet. Elever i både grund- och gymnasieskolan behöver i god tid både få möjlighet att reflektera över sig själva i förhållande till olika utbildningsvägar och yrken, och få utveckla sin kännedom om arbetslivet. Studie- och yrkesorientering är hela skolans ansvar.
Mer om gymnasievalet (Skolverket 2011) Studien visar att det förekommer missnöje bland ungdomarna med den studie- och yrkesvägledning som de hade fått i grundskolan. Det finns elever som uppger att de inte hade tillfälle att fördjupa sin kunskap om olika utbildningars kopplingar till arbetslivet. Den vägledning som skildras förefaller att ha varit begränsad när det gäller att utveckla elevers tankar om vad de skulle välja, och varför. Det finns också ungdomar som förmedlar att de har saknat möjlighet att få information om olika utbildningar för att de inte känt någon som har gått på dessa, eller för att de inte vetat vilka frågor de kunde ställa vid besök på skolor.
Bakgrundsfaktorer Teorier: Careership (Hodkinson & Sparkes, Stigma, skam, individualisering Fyra grupper from 20 olika kommuner, 120 ungdomar intervjuade 1) Normal grupp 2) Ungdomar med en utomeuropeisk bakgrund 3) Ungdomar i särskola (special school) 4) Ungdomar med funktionsnedsättning
Röster från ungdomarna från ett harmoniskt lågstadium till ett kaotiskt högstadium Majoriteten av ungdomarna har en uppväxt med skilsmässor och med oftast nya pappor och/eller syskon. Huvuddelen talar om en harmonisk tid på lågstadiet. Men, för en mindre del är redan mellanstadiet en tid när en del problem blir synliga. Under högstadiet (7-9 klass) har de flesta ungdomarna problem och skolk är en del av vardagen. Det här är ibland kombinerat med droganvändning, särskilt alkohol. En ond cirkel har startat som fortsätter i gymnasieskolan. När jag tänker på det idag är det knepigt. Jag var I skolan men inte på lektionerna. Jag satt därnere och gjorde ingenting. De skickade brev hem och det var möten med rektor och andra. De gjorde väl vad de kunde. I: Hjälpte det? Nej, det gjorde det inte
Mobbning en del av bakgrunden Närmare hälften av ungdomarna har blivit mobbade under sin skoltid. Orsakerna varierar; fel dialekt, dåligt självförtroende, stökig social bakgrund, stamning, inlärningssvårigheter Och de mobbade mig I flera år I: Reagerade skolan? Nej, inte vad jag kommer ihåg. Jag minns att jag kom hem gråtande.
Och mer Alkohol är en röd tråd I flera berättelser. Antingen genom missbruk I hemmet eller genom eget tidigt missbruk. Hon (mamma) drack under helgerna. Problemet var att jag brukade dricka med henne, jag och en kompis. Gymnasieskolan är för flera ungdomar en dålig erfarenhet med byten av program, avbrott från skolan eller låg närvaro och skolk samt inte minst problem att hänga med i undervisningen. De här ungdomarna har hamnat i en jojotillvaro. Sofia: IV (6 månader), Barn- och fritidsprogrammet (hoppar av efter 8 veckor) sjukskriven (6 månader), Hotell och restaurangprogrammet (6 månader), sjukskriven (2 månader), svartjobb
Viktiga personer Mamma är först och främst viktigast för de flesta ungdomarna. Andra viktiga personer är några lärare, släktingar och enstaka personer som kurator, studie- och yrkesvägledare. Viktigast för ungdomarna är någon som bryr sig om dem, ser dem, ger dem stöd men även ställer krav. Ärligt talat vet jag inte men han fångade mig och han kunde ringa och fråga om läget. Jag var inte bortglömd, äh, jag vet inte Vägledning var inte till mycket hjälp för ungdomarna när de var 16 år och valde till gymnasiet. Men, senare I 20-årsåldern är det betydligt mer uppskattat. Jag tycker X är bra. Hon är juste, hon har hjälpt mig. Det var hon, mer eller mindre, som fick mig att börja läsa igen. Hon uppmuntrade mig.
Särskiljande resultat Familjen (utvidgade familjen) är viktigare och ordnar oftast mer jobb till invandrargruppen än övriga grupper Elever från särskolan (inlärningssvårigheter) är mer närvarande I gymnasieskolan och uppskattar mer det stöd de får Elever från särskolan är mer skeptiska till en framtid i arbetslivet Gruppen med funktionsnedsättning känner sig mer övergiven av skolsystemet än andra grupper
Varför den stora frågan En svår fråga att besvara är: Varför blir det som det blir? De flesta ungdomarna ser en koppling till deras uppväxt men understryker deras eget ansvar. De borde läst/studerat mer och inte skolkat från skolan. Rådet till de själva (om de mött sig själva som 16- åring) är vanligen: skärp dig, ta dig samman, öppna böckerna, var med på lektionerna På frågan om de skulle ha lyssnat på sitt äldre jag svarar de efter kort betänketid: NEJ
Situationen idag De flesta ungdomar är i någon form av utbildning, oftast vuxenutbildning, eller I ett projekt initierat av kommunen eller arbetsförmedlingen. Nästan hälften av ungdomarna har inte avslutat grundskolan och första steget är oftast att slutföra denna och därefter läsa till gymnasiekompetens. Några ungdomar har jobb och en minoritet gör ingenting. Framtidsplanerna skiftar men en minoritet talar om att studera vid universitet. Huvudelen vill dock ha ett jobb som inte kräver alltför mycket utbildning. Problemet är att de flesta jobb kräver avslutad gymnasieskola
Reflektioner Har skolan misslyckats? Ungdomarna känner sig övergivna av systemen. Vägledning har liten betydelse vid valet till gymnasieskolan men blir en nyckelfunktion när de är 20. Hur ändrar vi det? Jobben saknas. Arbetsgivarna vill ha papper på avslutad gymnasieskola men det behövs inte för att klara jobbet. Skall alla gå 12 år i skola?
Och mer att diskutera Ungdomarna tappar tidsbegrepp, vänder dygnet och förlorar självkänslan. Att leva som fattig hur skapar det hopp för framtiden? Informationsansvaret en papperstiger. Hur följer man upp ungdomarna? Vem tar ansvar? Ett lapptäcke i landet. De flesta av de intervjuade ungdomarna är på väg. Vi har inte fångat de som är utanför utbildning, arbete, projekt etc. Vad betyder det för resultatet?
Och vad säger beslutsfattarna? Gap mellan 16-19-åringar och 20-25-åringar Olika myndigheter har ansvar samarbete både finns och inte finns Kommunerna får ta allt större ansvar Arbetsförmedlingen tar inte fullt ansvar 90 dagarsregeln bör försvinna Informationsansvar för svagt ger fel signaler Alla talar om utökat samarbete men det krävs mer handling Ingen politisk oenighet i kommunerna
Vad säger Skolverket? Bra bemötande av eleverna är avgörande Tydliga mål och betoning på resultat gör skillnad analysera orsaker och genomför åtgärder Att vara på rätt utbildning ger motivation Kvalitet genom samarbete och delaktighet involvera eleverna och god samverkan med arbetslivet Förmågan att upptäcka och tillgodose elevers behov noggrann uppföljning
Och vad kan vi göra? I grundskolan fler mentorer, aktivt arbete mot mobbning (inte bara planer), samverkan med hemmen Stoppa skolket, kom närmare ungdomarna Speciallärare tidigt och bry er om ungdomarna Stärk studie- och yrkesvägledningen Lösningsfokuserade och motiverande samtal bra verktyg Bättre uppföljning I gymnasieskolan, återigen bra mentorer, nära kontakt med ungdomarna. Samarbete mellan myndigheter och förvaltningar måste utvecklas
Och mer Uppföljningen måste skärpas på kommunnivå Mer möjligheter till praktik redan i grundskolan Samverkan mellan myndigheter behöver lagstiftas! Utbildningsgaranti med någon form av ekonomisk ersättning
Min slutsats! Lämna inte ungdomarna ensamma. De behöver oss och vi dem!