Arbetsmiljön i statlig sektor år 2013

Arbetsmiljön i statlig sektor år 2013 2014-09-02 2014/0134

Förord Denna rapport syftar till att beskriva nuläget och utvecklingen av arbetsmiljön i statlig sektor. En god arbetsmiljö är ett av de övergripande mål för statliga arbetsgivare som finns beskrivna i Strategi för den statliga arbetsgivarpolitiken. Strategin gäller tillsvidare från och med hösten år 2012. En god arbetsmiljö främjar kreativitet och lärande och är en viktig framgångsfaktor för verksamhetsutveckling. Arbetslivet anses vara en bidragande orsak till att människor behåller och stärker sin hälsa. När fokus ligger på såväl friskfaktorer som ett traditionellt arbetsmiljöarbete, där man systematiskt förebygger ohälsa och olycksfall, skapas effektiva och friska arbetsplatser. För att skapa hälsa i arbetslivet är det även viktigt att det finns incitament för medarbetarna, genom friskvård och engagemang att ta ansvar för såväl den gemensamma arbetsmiljön som sin egen hälsa. Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför Arbetsmiljöundersökningen vartannat år på Arbetsmiljöverkets (AV) uppdrag. Syftet är att ta reda på hur de anställda upplever sin arbetsmiljö. Inför Arbetsmiljöundersökningen under år 2013 intervjuades cirka 8 000 personer ur den sysselsatta befolkningen i åldern 16-64 år via telefon och enkäter. Av dessa personer var 492 anställda i staten. Sifferunderlaget till denna rapport har beställts från SCB. Denna rapport presenterar ett urval av frågorna för att belysa arbetsmiljön i jämförelse med tidigare undersökningar samt hur arbetet upplevs i statlig sektor i jämförelse med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. Ansvariga för denna rapport är arbetsmiljöexpert Gunnar Sundqvist och utredare Matti Särngren, båda från Arbetsgivarverket. Stockholm, september 2014

Innehåll Arbetsmiljön i statlig sektor år 2013 3 Sammanfattning 3 Bakgrund 5 Statsanställda har mer meningsfulla arbeten 6 Statsanställda har störst inflytande över arbetet 12 Möjligheter att framföra kritiska åsikter 14 Mindre fysiska besvär hos statsanställda 14 Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och utvecklas 19 Arbete vid dator mer vanligt förekommande i staten 20 Sjuknärvaro 21 Konflikter, mobbning och trakasserier 22 Minskande våld eller hot om våld för statsanställda 27 Systematiskt arbetsmiljöarbete vanligare på statliga arbetsplatser 29 Statsanställda om sina framtidsutsikter 30 Arbetsmiljöförändringar över tid 32 Bilaga 1 41 Arbetsmiljöundersökningen 41 Metodkommentarer 41 Figurförteckning Figur 1 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2013, procent... 8 Figur 2 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 2007 2013, procent... 9 Figur 3 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet 1991 2013, procent... 10 Figur 4 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider 1991 2013, procent... 11 Figur 5 Inflytande, stress och uppskattning år 2013, procent... 13 Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden 1999 2013, procent... 14 Figur 7 Fysiska och psykiska besvär år 2013, procent... 16 Figur 8 Andel som varje vecka har svårigheter att koppla av tankarna på arbetet respektive har svårigheter att sova pga. tankarna på arbetet 1991 2013, procent.. 18 Figur 9 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 2007 2013, procent... 19 Figur 10 Andel som uppger att de gått till jobbet trots att de borde ha stannat hemma pga. sitt hälsotillstånd 2005 2013, procent... 22 Figur 11 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatta för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2013, procent... 23 Figur 12 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatta för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2013, procent... 24 Figur 13 Andel kvinnor som upplever sig blivit utsatta för trakasserier grundade på kön respektive sexuella trakasserier 1995 2013, procent... 25

Figur 14 Andel anställda som de senaste 12 månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater 1995 2013, procent 27 Figur 15 Andel som de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för våld eller hot om våld år 1995 2013, procent... 28 Figur 16 Andel som tror sig lätt få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta samt som uppger att det finns risk för permittering/uppsägning 1993 2013, procent... 31 Figur 17 Andel som är uttröttade i kroppen (varje vecka) 1991 2013, procent... 32 Figur 18 Andel som upplever att de har alldeles för mycket att göra 1991 2013, procent... 34 Figur 19 Andel som utsatts för hot eller våld under de senaste 12 månaderna 1995 2013, procent... 35 Figur 20 Andel som har svårigheter att sova pga. tankar på jobbet (varje vecka) 1993 2013, procent... 36 Figur 21 Andel som har ett omväxlande arbete 1991 2013, procent... 37 Figur 22 Andel som har ett meningsfullt arbete 1991 2013, procent... 38 Figur 23 Andel som är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet 1991 2013, procent... 39 Figur 24 Andel som för det mesta kan bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras 1991 2013, procent... 40 Tabellförteckning Tabell 1 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 2013, procent... 11 Tabell 2 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter, samt förekomst av krav på utbildningsbakgrund respektive lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2013, procent... 20 Tabell 3 Andel som använder datorer samt stillasittande arbete vid datorer år 2013, procent... 21 Tabell 4 Omfattning av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna samt andel som har tillgång till företagshälsovård år 2013, procent... 29 Tabell 5 Antal svarande i arbetsmiljöundersökningen år 2013 uppdelat på kön och arbetsmarknadssektor... 42

Arbetsmiljön i statlig sektor år 2013 Sammanfattning I denna rapport presenterar Arbetsgivarverket ett urval av undersökningsfrågor från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Syftet är att belysa arbetsmiljön i statlig sektor i jämförelse med tidigare undersökningar samt i jämförelse med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. I rapporten belyses frågor som är viktiga för den statliga sektorn till exempel den psykosociala arbetsmiljön och stressfaktorer. Andra viktiga områden som tas upp är psykiska besvär och fysisk ohälsa, kroppsliga besvär, sjuknärvaro, hur de sysselsatta upplever sitt arbete, utbildning och utveckling genom arbetet, förekomst av systematiskt arbetsmiljöarbetet och de sysselsattas syn på sin framtida arbetssituation. Det råder allmän konsensus om att det är viktigt med god arbetsmiljö eftersom det ger förutsättningar för både effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda vilket i sin tur bidrar till en god arbetsmiljö. En dålig arbetsmiljö påverkar ofta en organisation negativt i form av dålig produktivitetsutveckling, försämrad kvalitet, ökad sjukfrånvaro och personalomsättning. Dessutom finns andra mer indirekta kostnader som handlar om goodwill 1 det vill säga huruvida man framstår som en attraktiv arbetsgivare och skapar förtroende från allmänheten för välfärdssystemen. Generellt är personer som har arbete i hög grad friskare än de individer som står utanför arbetslivet. Forskare har under senare år fördjupat förståelsen för friskfaktorer och de processer inom arbetslivet som genererar hälsa. En friskfaktor är en företeelse som förekommer i den enskilda människans arbets- och/eller totala livsmiljö och levnadsmönster och ger denne förutsättningar att fungera optimalt, utvecklas och må bra i arbetslivet. Det kan handla om faktorer som socialt stöd, trivsel, mening, ett gott ledar- och medarbetarskap, god kommunikation, gemensamma värderingar, ett organisationsklimat med rimliga krav som stärker arbetshälsan hos individen och leder till ökat välbefinnande för organisationen. Sociologen Aron Antonovsky 2 har likställt friskfaktorer med känslan av att tillhöra ett sammanhang i tillvaron (KASAM). Ju mer begripligt, hanterbart och meningsfullt livet och förhållanden på arbetsplatsen är, desto bättre rustade är vi för att hantera våra problem. 1 Här kan man även anknyta till begreppet employer branding som handlar om en organisations rykte som arbetsgivare. 2 KASAM-begreppet beskrivs närmare i Antonovskys bok Hälsans mysterium från 1991. 3

Förändringarna för statsanställda i arbetsmiljöundersökningen år 2013 är relativt små jämfört med motsvarande undersökning från år 2011. Sjukfrånvaron har sjunkit under ett antal år och under år 2010 stagnerat och därefter ökat något. Nivåerna i staten ligger hela tiden under andra sektorer på arbetsmarknaden. De flesta statliga myndigheter har generellt en god fysisk arbetsmiljö där få statsanställda utsätts för vibrationer, buller, kemikalier eller påfrestande arbetsställningar. Mot bakgrund av detta har redovisning av denna typ av mer specifika fysiska arbetsmiljöproblem bortprioriterats i denna rapport. Statligt anställda är i hög grad nöjda med sina arbeten. En större andel statligt anställda anser att de har ett i hög grad intressant och stimulerande arbete i jämförelse med arbetsmarknaden totalt sett. Denna andel har ökat sedan år 2005 när frågan först fanns med i undersökningen. Vissa svarstendenser i undersökningen tyder på en proportionellt högre arbetsbelastning för främst statsanställda kvinnor i förhållande till den övriga arbetsmarknaden. Fler statsanställda anger att de känner sig i högre grad otillräckliga med sin arbetsinsats. En slutsats i rapporten är att statliga arbeten generellt både är utvecklande och samtidigt krävande. Enligt undersökningen kräver statliga arbeten generellt högre utbildningsnivå och betydligt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen anställda i staten som upplever att jobbet ger möjlighet att utvecklas och lära nytt samt som fått minst fem dagars utbildning på betald arbetstid under det senaste året är också högre än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Undersökningen indikerar att datoranvändandet stadigt ökat på arbetsmarknaden som helhet. I jämförelse med övriga arbetsmarknadssektorer är arbete vid dator vanligast i staten. Statsanställda kan i högre utsträckning än på arbetsmarknaden totalt sett bestämma när och hur olika arbetsuppgifter ska utföras. De är i högre grad med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet och har bättre möjligheter att bestämma sin arbetstakt. De statsanställda är mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga arbetsförutsättningar, till exempel förläggning av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa enligt stressforskning. En större andel statsanställda än på arbetsmarknaden totalt upplever att de har ett omväxlande, obundet och meningsfullt arbete. När man utsätts för höga krav i arbetet, är det viktigt att ha egeninflytande över sin arbetssituation men också att kunna få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Medarbetarskap och ledarskap är generellt mer betydelsefullt för arbetsmiljön på de flesta statliga arbetsplatser än de fysiska arbetsmiljöfaktorerna. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran, stöd, hjälp och besked om vad som ska prioriteras från chefer är resultaten för staten i nivå med arbetsmarknaden totalt sett. Tillgång till företagshälsovård och systematiskt arbetsmiljöarbete förekommer i betydligt högre grad i staten än på arbetsmarknaden totalt. Resultaten i undersökningen visar dock att en minskande andel av statsanställda upplever att arbetsmiljöbrister åtgärdas. 4

En del av rapporten berör problem med konflikter, mobbning, trakasserier, våld eller hot om våld. Generellt har dessa problem minskat för den statliga sektorn i 2013 års undersökning. Statligt anställda är generellt lika belastade av dessa problem som på arbetsmarknaden totalt. En något högre andel av de statligt anställda har dock utsatts för hot eller våld i arbetet även om denna andel är lägre än för övriga kategorier av offentliganställda. Andelen statsanställda som utsatts för våld eller hot om våld minskade år 2013 till den lägsta nivån sedan mätningarna startade år 1995 och är inte längre signifikant högre än totalt på arbetsmarknaden. Bland statligt anställda kvinnor är det vanligare med upplevelsen av genusgrundade trakasserier även om omfattningen av dessa problem minskat under de senaste undersökningarna åren 2011 och 2013. Det sistnämnda avser inte sexuella trakasserier utan exempelvis nedvärderande kommentarer eller att man på grund av kön inte tar notis om en persons mening. Under de senaste två undersökningarna åren 2011 och 2013 har andelen arbetstagare ökat som instämmer i påståendet att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Andelen som instämmer i påståendet är det högsta sedan frågan första gången fanns med i undersökningen år 1999. Detta gäller för statligt anställda såväl som för anställda på arbetsmarknaden som helhet. Skillnaden mellan statligt anställda och samtliga sysselsatta är inte statistiskt signifikant. Det upplevs som något svårare år 2013 att få ett likvärdigt arbete utan att flytta och en ökad risk för förflyttning till annat arbete. Även hoten om permitteringar upplevdes ha ökat något jämfört med föregående undersökning år 2011. I ett längre tidsperspektiv, från undersökningen år 2005, har andelen statligt anställda minskat som upplever hot om permittering samt en ökande andel upplever att de kan få ett likvärdigt arbete utan att flytta. Bakgrund Sedan år 1989 har Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) vartannat år genomfört en arbetsmiljöundersökning. Nyligen presenterade AV3 resultatet av 2013 års arbetsmiljöundersökning uppdelade på näringsgrenar och yrkesgrupper. Arbetsmiljöundersökningen omfattar 130 frågor inom olika områden ställda genom telefonintervju och postenkät till sysselsatta individer som deltog i Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sammantaget besvarades enkäterna av 8 075 personer, varav 492 anställda i staten. En övergripande slutsats i Arbetsmiljöverkets rapport är att förändringarna i resultaten för hela arbetsmarknaden är små mellan åren 2011 och 2013 4. Arbetsgivarverket har beställt en bearbetning av SCB för att få resultaten uppdelade på kön och arbetsmarknadssektor (statlig, primärkommunal, landstingskommunal och privat)5. I den senaste undersökningen år 2013 har antalet svarande minskat såväl i statlig sektor som totalt på arbetsmarknaden (se bilaga 1) vilket medför en ökad osäkerhet i 3 Resultatet presenterades i: Arbetsmiljön 2013, Arbetsmiljöstatistisk Rapport 2014:3 4 http://www.av.se/statistik/officiellt/arbetsmiljon_2013.aspx Vissa kommentarer om Arbetsmiljöverkets undersökning finns i bilaga 1. 5 I bilaga 1 finns en mer utförlig information om undersökningens metodupplägg etc. 5

resultaten. Kraven på signifikans i rapporten är högt ställda till 95 procent. Det innebär att med 95 procents sannolikhet 6 är skillnaden mellan två andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka individer som råkat få möjlighet att besvara enkäten. Eftersom antalet svarande är betydligt mindre i denna undersökning innebär detta att skillnaden i procent mellan svarande anställda i staten och samtliga på arbetsmarknaden måste vara större för att bli statistiskt signifikant. De personer inom statliga myndigheter som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation. Därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga myndigheter eller arbetsplatser utifrån den mer generella bild som rapporten ger. En faktor har dessutom olika betydelse för olika individer och den bild en arbetsmiljöundersökning ger överensstämmer inte alltid med den enskildes upplevelse av arbetsmiljön. En del statliga arbetsplatser är mans- och andra är kvinnodominerade. I flera diagram och tabeller presenteras resultatet uppdelat på kön. I vissa fall kan det faktum att resultatet varierar beroende på kön bero på den rådande förhållande på arbetsplatsen det vill säga att situationen i organisationen har ett större förklaringsvärde än kön. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa de bakomliggande orsakerna till variationer. Statsanställda har mer meningsfulla arbeten Av figur 1 framgår att anställda i staten sammantaget upplever sitt arbete positivt i större utsträckning än arbetstagare i allmänhet. Detta gäller särskilt den fysiska arbetsmiljön där svaren på frågorna i vissa fall är avsevärt mer positiva än för samtliga sysselsatta. På 9 frågor av 28 skiljer sig statsanställdas svar på ett positivt sätt statistiskt signifikant från svaren från samtliga sysselsatta. En större andel statsanställda än totalt sett på arbetsmarknaden upplever exempelvis att de har ett obundet, meningsfullt arbete med mindre ensidiga och påfrestande arbetsrörelser samt arbetstider som de i det stora hela är nöjda med. Totalt på arbetsmarknaden år 2013 upplever 68,7 procent sitt arbete som meningsfullt. Bland kvinnor är andelen något högre än bland män, 72,6 respektive 68,7 procent. Motsvarande siffra för statligt anställda är 75,1 procent. Skillnaden mellan totala arbetsmarknaden och staten är signifikant. Bland de statligt anställda finns det inte någon könsskillnad. Ett exempel på kopplingen mellan mening och arbete kan hämtas från Arbetsgivarverkets undersökning från 2013 (Rapportserie 2013:6) bland nyanställda som visar att det näst viktigaste skälet att man väljer ett statligt arbete är att man vill bidra till samhällsnytta. 6 I ett par av frågorna i undersökningen år 2013 har SCB inte lämnat några statistikuppgifter för den statliga sektorn. Det gäller frågeställningar där punktskattningen ligger nära 0 och konfidensintervallet, enligt SCB:s bedömning, blir alltför stort på grund av att enbart någon enstaka person svarat på ett visst sätt. Detta gäller exempelvis frågor om sexuella trakasserier. 6

I en av frågorna i figur 1, som handlar om att man är alltför isolerad från andra, upplever en större andel statsanställdas arbetssituation som mer ensam än samtliga sysselsatta. I den tidigare undersökningen år 2011 fanns en signifikant högre andel statligt anställda som anser att de har för svåra arbetsuppgifter samt som anser att de har alltför mycket att göra. Andelen har minskat med tre procentenheter i båda dessa frågor och skillnaderna är inte längre signifikanta. Svaren på resterande 18 frågor visar att anställda inom staten upplever sin arbetssituation likartad jämfört med samtliga sysselsatta. Det är inte heller en signifikant större andel i staten år 2013, liksom i den föregående undersökningen år 2011, som upplever att de har ett psykiskt påfrestande arbete. Andelen i staten som har ensidiga och påfrestande arbetsrörelser ökar med 4,9 procentenheter till 24,3 procent medan motsvarande andel totalt ökar på arbetsmarknaden med 1,1 procentenheter till 28,0 procent. Andelen i staten är därmed inte längre signifikant lägre. Samtidigt minskar andelen med behagliga och omväxlande arbetsrörelser i staten med 7,2 procentenheter till 36,3 procent och är inte heller längre signifikant högre än i arbetslivet totalt. I figur 1 illustreras svaren från en del i enkätundersökningen där det uttryckligen frågas om hur den svarande upplever arbetssituationen. Frågorna skiljer sig därmed från flertalet övriga frågor i undersökningen, där syftet snarare är att försöka få en mer objektiv bild av arbetsmiljön. Exempelvis kan svaren indikera om upplevelsen av att vara nöjd med sitt arbete, arbetsbelastningen är alldeles för hög, arbetsuppgifterna alltför svåra för den egna förmågan eller omvänt för enkla. Man kan också uppleva arbetet som psykiskt påfrestande, enformigt eller bundet och ofritt. Frågor om i vilken grad man är nöjd med sitt arbete och om man upplever sitt arbete meningsfullt ger en övergripande indikation på arbetstillfredsställelse. När de statsanställdas svar är statistiskt signifikant mer positiva än samtliga sysselsattas svar är staplarna för staten gröna i figuren. För en fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation signifikant mer negativt, är staplarna för staten röda. Kraven på signifikans i undersökningen är högt ställda till 95 procent. Det innebär att med 95 procents sannolikhet är skillnaden mellan två andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka individer som råkat få möjlighet att besvara enkäten. 7

Figur 1 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 2013, procent Upplevelser av arbetet (instämmer helt eller delvis): Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Är i det stora hela mycket nöjd med arbetet Är i det stora hela mycket missnöjd med arbetet Har bekväma arbetsställningar Har påfrestande arbetsställningar Har behagligt omväxlande arbetsrörelser Har påfrestande ensidiga arbetsrörelser Har ett fysiskt mycket lätt arbete Har ett påfrestande tungt arbete Har ett mycket meningsfullt arbete Har ett mycket meningslöst arbete Är mycket nöjd med sina arbetstider Är mycket missnöjd med sina arbetstider Arbetet är obundet och fritt Arbetet är bundet och ofritt Har ett omväxlande arbete Har ett enformigt arbete Har ett lugnt och behagligt arbete Har ett psykiskt påfrestande arbete Har lagom kontakt med andra Är allt för isolerad från andra Har för mycket inblandning från kamrater/chefer Har för lite stöd och hjälp från kamrater/chefer Har för stort inflytande Har för litet inflytande Har för enkla arbetsuppgifter Har för svåra arbetsuppgifter Har alldeles för lite att göra Har alldeles för mycket att göra 8

Figur 2 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 2007 2013, procent Andelen statligt anställda som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete är högre än sammantaget på arbetsmarknaden. Andelen statligt anställda som har ett i hög grad stimulerande arbete har minskat marginellt sedan föregående undersökning och uppgår år 2013 till 78,6 procent. Minskningen är inte statistiskt signifikant. För kvinnor har andelen minskat från 77,1 procent år 2011 till 76,6 procent år 2013. Motsvarande andel för män är nästan oförändrad, 80,8 procent år 2011 och 80,4 procent år 2013. Andelen som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete bland arbetsmarknadens samtliga kvinnor år 2013 är 67,8 procent och bland samtliga män är den 63,8 procent. Skillnaden mellan statsanställda kvinnor och samtliga anställda kvinnor är statistiskt signifikant, liksom skillnaden mellan statsanställda män och samtliga anställda män. Generellt anser även signifikant fler offentligtanställda att de har intressanta och stimulerande arbetsuppgifter än de privatanställda. Figur 3 visar att statligt anställda i det stora hela är mer nöjda med sitt arbete. Andelen nöjda statsanställda har dock minskat något i jämförelse med tidigare undersökningar åren 2007, 2009 och 2011. År 2001 var andelen 76,1 procent, år 2003 78,8 procent, år 2005 78,6 procent, år 2007 81,4 procent, år 2009 83,5 procent, år 2011 78,9 procent och år 2013 76,0 procent. I jämförelse med hela arbetsmarknaden (där motsvarande siffra är 74,2 procent år 2013) är statsanställda nöjdare med sitt arbete men skillnaden är inte statistiskt signifikant. Att statsanställda i något minskande grad är nöjda med sitt arbete går igen i en liten ökning i antalet som är mycket missnöjda med sitt arbete. År 2011 var 9,1 procent av de statsanställda mycket missnöjda med sitt arbete medan motsvarande siffra för hela arbetsmarknaden var 9,7 procent. Skillnaden är inte statistiskt signifikant. 9

Figur 3 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet 1991 2013, procent Statsanställda mer nöjda med sina arbetstider Undersökningen visar att statsanställda är mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. Tabell 1 visar att andelen statligt anställda som svarar att de är missnöjda med sina arbetstider är betydligt lägre än bland samtliga sysselsatta. Andelen mycket nöjda med sina arbetstider är på samma nivå som vid föregående underökning år 2011 för de statligt anställda, och är statistiskt signifikant högre bland statligt anställda än för arbetsmarknaden som helhet. I tabell 1 framgår att nästan 6 av 10 bland de statsanställda har flextid och ytterligare 25,8 procent har uppgett att de har relativt fria arbetstider. Endast 13,6 procent av statligt anställda anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. Det är en ökning med tre procentenheter från föregående undersökning år 2011. Jämfört med resten av arbetsmarknaden är skillnaden stor. Mer än en dubbelt så stor andel, 36,0 procent, av samtliga sysselsatta anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. I staten har andelen som anger att de arbetar flextid ökat, medan andelen som anger att de har relativt fria arbetstider har minskat i staten. 10

Tabell 1 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 2013, procent Statligt anställda Samtliga sysselsatta Är nöjd med sina arbetstider** 71,8* 61,4 Är varken nöjd eller missnöjd med sina arbetstider** 19,8* 26,2 Är missnöjd med sina arbetstider** 8,4* 12,4 Arbetar vanligtvis dagtid, ej lör-/söndag 68,2* 59,7 Arbetar flextid (arbetstid inom vissa fastställda tider) ** 60,5* 34,7 Har relativt fria arbetstider (ej flextid)** 25,8* 29,3 Kan i allmänhet inte påverka arbetstiden** 13,6* 36,0 ** Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. Som framgår av figur 4 är andelen sysselsatta som inte själva kan påverka sin arbetstid avsevärt lägre i staten än på arbetsmarknaden i stort. Figuren visar även tendensen att de statligt anställda under de senaste femton åren blivit nöjdare (och mindre missnöjda) med sina arbetstider. Möjligheten att påverka arbetstiden kan ha betydelse för den anställdes möjligheter till återhämtning mellan arbetsdagar samt för hur väl det fungerar att kombinera arbete med föräldraskap. Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga arbetsförutsättningar, till exempel förläggning av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa enligt stressforskning. Figur 4 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider 1991 2013, procent 11

Statsanställda har störst inflytande över arbetet Statsanställda kan i högre utsträckning än den totalt sysselsatta befolkningen bestämma när och hur olika arbetsuppgifter ska utföras. De är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet, har bättre möjligheter att bestämma arbetstider och arbetstakt. Skillnaderna är statistiskt signifikanta. På samtliga frågor om chefer och andra personer visar uppskattning samt frågor om möjlighet till råd/hjälp och stöd har det skett en ökning och positiv förändring beträffande andelen statligt anställda i jämförelse med föregående undersökning år 2011. I procentenheter räknat är förändringen störst i frågan om Chefen visar uppskattning för ens arbete, där andelen statsanställda som instämmer i detta påstående ökat med 6,6 procentenheter. Att kunna påverka och styra upplägg på arbetet är en faktor som gör att vi i minskad grad utsätts för hälsoskadlig kronisk stress. Totalt på arbetsmarknaden år 2013 svarar drygt hälften, 52,8 procent, att de kan påverka sin arbetstakt som mest halva sin arbetstid. Det är betydligt vanligare att kvinnor än att män har svårt att påverka sin arbetstakt. 60,9 procent av kvinnorna jämfört med 45,4 procent av männen kan högst halva arbetstiden påverka arbetstakten. Så har det sett ut sedan början av nittiotalet. Detta avspeglar sig även för statligt anställda där en större andel män upplever sig ha inflytande över arbetets uppläggning. När man utsätts för höga krav i arbetet är det viktigt att ha egeninflytande över sin arbetssituation. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran, stöd, hjälp och besked om vad som ska prioriteras från chefer eller huruvida de svarande har för svåra arbetsuppgifter är resultaten för staten i nivå med övriga arbetsmarknaden. Andelen statsanställda som uppger att de har för svåra uppgifter har minskat med 2,9 procentenheter från föregående undersökning år 2011 och är inte längre signifikant högre. På frågan om möjligheter till stöd och uppmuntran från kollegor är resultatet signifikant högre för statsanställda. När man utsätts för höga krav i arbetet, är det viktigt att kunna få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Frågorna i figur 5 belyser inflytande på arbetet, stress och uppskattning, det vill säga olika aspekter av den psykosociala arbetsmiljön. De frågor som redovisas rör om man får uppskattning och har inflytande på arbetet, möjlighet till stöd av chefer och arbetskamrater, om chefen ger besked om vad som skall prioriteras. Dessa är alla viktiga faktorer i individens arbetssituation. En god arbetsmiljö ger möjlighet till utveckling, uppskattning, socialt stöd, eget ansvar, delaktighet och inflytande. På motsvarande sätt som i figur 1 är stapeln för staten (den nedre stapeln) grön om de statsanställda upplever sin situation mer positiv än sysselsatta i allmänhet och röd om det motsatta gäller. Endast svar där skillnaden mellan anställda i staten och anställda på hela arbetsmarknaden är statistiskt signifikant har markerats på detta sätt. 12

Figur 5 Inflytande, stress och uppskattning år 2013, procent Andel bland statligt anställda respektive samtliga sysselsatta som upplever följande: Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet Kan för det mesta bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras Har möjlighet att själv bestämma arbetstakten (mer än 1/2 tiden) Så stressigt arbete att man inte hinner prata eller tänka på annat än arbetet (minst 1/2 tiden) Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem Kan ta korta pauser (minst 1/2 tiden) Arbetet kräver hela uppmärksamheten och koncentrationen (nästan hela tiden) Har för svåra arbetsuppgifter Möjlighet till råd/hjälp om arbetsuppgifterna känns svåra Möjlighet till stöd och uppmuntran från chefer Möjlighet till stöd och uppmuntran från arbetskamrater Får för det mesta besked från chef/arbetsledare vad som i första hand ska göras Chefen visar uppskattning för ens arbete (varje vecka) Andra personer visar uppskattning varje vecka (t.ex. arbetskamrater, patienter, kunder) 13

Möjligheter att framföra kritiska åsikter Under de senaste två undersökningarna åren 2011 och 2013 har andelen arbetstagare ökat som instämmer i påståendet att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Andelen som instämmer i påståendet är det högsta sedan frågan första gången fanns med i undersökningen år 1999. Detta gäller för statligt anställda såväl som för anställda på arbetsmarknaden som helhet. Det är fler statligt anställda, 25,5 procent, än på arbetsmarknaden som helhet, 22,3 procent, som instämmer i påståendet att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Skillnaden är inte statistiskt signifikant. Statligt anställda män, 28,1 procent, upplever i högre grad att det är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden än statligt anställda kvinnor, 22,4 procent. Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden 1999 2013, procent Mindre fysiska besvär hos statsanställda Statsanställda upplever färre kroppsliga besvär som att ha ont i någon del av kroppen jämfört med samtliga sysselsatta på arbetsmarknaden. Beträffande att ha ont i axlar, armar, handleder, händer, höfter, ben, knän och fötter är skillnaden statistiskt signifikant. En bakgrund till detta kan vara att det inom staten finns färre fysiskt ansträngande arbeten. Samtidigt har statligt anställda en högre medelålder vilket kan vara en förvärrande faktor eftersom många kroppsliga besvär tenderar att öka med åldern. Totalt på arbetsmarknaden år 2013 är det betydande skillnader i andelen med kroppsliga besvär beroende på ålder och vilken socioekonomisk grupp man tillhör. Andelen män med ont i axlar och armar varje vecka i undersökningarna åren 2011 och 2013 är dubbelt så hög bland arbetare än bland tjänstemän och detta gäller för alla åldersgrupper. Bland kvinnor finns det också en skillnad mellan arbetare och tjänstemän, men den är 14

inte lika stor som bland män. Besvären ökar med stigande ålder för både kvinnor och män men typ av yrke betyder minst lika mycket. Det faktum att den statliga sektorn har en hög andel tjänstemän kan vara en förklaring till de relativt sett lägre andelarna kroppsliga problemen. Det faktum att statsanställda i allt större utsträckning arbetar vid datorer har inte inneburit att det är vanligare med besvär i rygg, axlar, nacke, armar, handleder och händer eller med huvudvärk. Andelen kroppsliga problem med huvudvärk och värk i ryggen har dock ökat från föregående undersökning år 2011 och närmar sig i denna undersökning samma nivå som totalt på arbetsmarknaden. En fortsatt stor användning av datorer en stor del av dagen (se tabell 3) kan vara en bidragande faktor till denna ökning. Andelen statligt anställda med besvär i axlar och armar har däremot minskat och är signifikant lägre än på arbetsmarknaden som helhet. I årets undersökning uppger en statistiskt signifikant högre andel statsanställda än totalt på arbetsmarknaden att de känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen och får otillräckligt med vila mellan arbetsdagarna. I tabell 2 redovisas statistik som illustrerar upplevelsen av att i högre grad lösa krävande problem och utvecklas genom arbetet, som bekräftar bilden av att statliga arbeten generellt är krävande och samtidigt mer utvecklande än generellt på arbetsmarknaden. Ytterligare en fråga i undersökningen som berör kroppsliga och fysiska besvär handlar om huruvida de svarande tror att de kommer att orka eller vara tillräckligt friska för att kunna arbeta till ordinarie pensionsålder. Frågan ställs enbart till de respondenter som är mellan 50-64 år och tar inte upp om de av andra skäl tror att de kommer att sluta jobba tidigare. Jämfört med tidigare undersökningar anser en minskande andel anställda på hela arbetsmarknaden att de inte kommer att kunna arbeta till pensionsåldern. Andelen har minskat från 11,9 procent år 2007 till 8,6 procent år 2011. Andelen bland statsanställda har ökade från 5,3 procent år 2007 till 6,9 procent 2011, men sjönk år 2013 till 4,8 procent. Andelen är därmed åter statistiskt signifikant lägre i staten än på arbetsmarknaden totalt sett för år 2013. Mot bakgrund av bland annat pensionsåldersutredningens slutsatser att allt fler arbetstagare kommer att behöva arbeta högre upp i åldrarna är det en viktig minskning. I figur 7 redovisas olika kroppsliga och psykosociala besvär. Det gäller ont i olika delar av kroppen: övre delen av ryggen eller nacken, nedre delen av ryggen, axlar eller armar, höfter, ben, knän eller fötter. Andra slags besvär gäller t.ex. svårighet att sova på grund av att man tänker på jobbet, kroppslig uttröttning, att känna sig trött och håglös eller känna olust inför att gå till arbetet. Staplarna i figuren är grupperade parvis. Den nedre stapeln anger andelen statsanställda som varje vecka upplevt besvären i fråga. I frågor där statsanställdas svar är mer positiva än samtliga sysselsattas svar är stapeln för staten grön. I den fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation mer negativt, är stapeln för staten röd. Endast påståenden där statligt anställdas svar är signifikant skilda från samtliga anställdas svar har markerats på detta sätt. 15

Figur 7 Fysiska och psykiska besvär år 2013, procent Andel bland statligt anställda resp. samtliga sysselsatta som varje vecka upplever följande: Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Har ont i övre delen av ryggen eller nacken Har ont i nedre delen av ryggen Har ont i axlar eller armar Har ont i handleder eller händer Har ont i höfter, ben, knän eller fötter Har kliande eller irriterade ögon Har halsbränna, sura uppstötningar etc. Har huvudvärk Är uttröttad i kroppen Är trött och håglös Är varje dag för trött, saknar tid för familj, vänner eller fritidsaktiviteter Kan inte koppla av tankarna från jobbet under fritid Har svårigheter att sova p.g.a. tankar på jobbet Får klart otillräckligt med sömn Får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagar Känner olust att gå till arbetet Arbetar ensam varje vecka och riskerar att hamna i otrygga eller riskfyllda situationer Misströstar som följd av svårigheter på jobbet Känner sig otillräcklig med arbetsinsatsen 16

Statsanställda har besvär av psykisk karaktär i ungefär lika hög grad som anställda på arbetsmarknaden som helhet. Andelen i staten som inte får tillräckligt med vila mellan arbetsdagar har ökat med 3,7 procentenheter mellan åren 2011 och 2013 och är nu signifikant högre än i arbetslivet totalt. Andelen statsanställda som känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen är också signifikant högre. I de allra flesta frågor i undersökningen är andelen kvinnor som upplever psykiska besvär större än andelen män. Detta gäller såväl i staten som på arbetsmarknaden i stort. En större andel statsanställda kvinnor än statsanställda män uppger att de är trötta och håglösa, eller misströstar på grund av svårigheter på arbetet. Statsanställda kvinnor har också svårare att koppla bort tankarna på jobbet. Statsanställda kvinnor har dock i mindre grad sömnproblem jämfört med kvinnor på övriga arbetsmarknaden. Totalt på arbetsmarknaden är det drygt en av fem, 22,4 procent, som varje vecka har svårt att sova på grund av att de tänker på jobbet. Motsvarande siffra är lägre för den statliga sektorn, 20,7 procent, men skillnaden är inte signifikant. Det är en stor skillnad mellan kvinnor och män på hela arbetsmarknaden. Andelen kvinnor som varje vecka har svårt att sova på grund av att de tänker på jobbet är 26,6 procent samtidigt som andelen män är 18,6 procent. Motsvarande andel för statsanställda kvinnor är 24,7 procent och för statsanställda män 17,5 procent. Andelen som upplever kroppsliga eller psykiska problem varierar i hög grad utifrån undersökningens socioekonomiska indelning. Exempelvis är det mycket vanligare att vara kroppsligt uttröttad bland ej facklärda arbetare än högre tjänstemän 7. Förhållandet är det omvända i frågan om att inte kunna koppla av tankarna på jobbet under fritiden. Inom staten finns en hög andel högre tjänstemän och en låg andel ej facklärda arbetare. En signifikant högre andel statsanställda, 28,0 procent, känner sig otillräckliga med sin arbetsinsats i förhållande till samtliga sysselsatta, 21,1 procent. Här finns en skillnad mellan statligt anställda kvinnor, 30,0 procent, och män, 26,4 procent. Detta avspeglar sig även i att fler statsanställda kvinnor än män upplever stor arbetsbelastning och att de har för mycket att göra (se figur 9). Resultatet som illustreras i figur 7 visar att en mindre andel statsanställda än sammantaget på arbetsmarknaden upplever fysiska besvär och att statsanställda upplever psykiska besvär i ungefär motsvarande omfattning som samtliga anställda på arbetsmarknaden. Staten har lägst sjukskrivningsnivå av arbetsmarknadens sektorer. Den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten har enligt den statistik som redovisas i SCB:s arbetskraftsundersökningar minskat från 4,2 procent av tillgänglig arbetstid år 2000 till som lägst år 2010 2,1 procent och 2,2 procent år 2011. Andelen har ökat till 2,4 procent år 2013. Motsvarande siffra för hela arbetsmarknaden år 2013 är 3,5 procent 8. Frågor om kroppslig värk och psykiska besvär är viktiga eftersom erfarenhet visar att detta ofta, oavsett om de är arbetsrelaterade eller inte, är bakomliggande problem i många fall av långtidssjukskrivning. De två mest vanliga hälsoproblemen som orsakar långtidssjukskrivningar är (stressrelaterade) depressiva symptom och värk i rörelseor- 7 Se Kap. 4 i AV:s rapport: Arbetsmiljöstatistisk Rapport 2014:3 8 Källa: AKU, SCB 17

ganen. Sammantaget utgör båda dessa kategorier mer än två tredjedelar av den totala andelen långtidssjukskrivna. Figur 8 visar att andelen anställda som upplever psykiska problem på hela arbetsmarknaden totalt sett har ökat från år 1991 då denna undersökning började genomföras till början av 2000-talet. Sedan dess har tendensen varit ganska stabil men på en högre nivå. En likartad tendens finns i andra undersökningar som rör psykisk hälsa i Sverige. Det har skett en försämring 9 sedan 1980-talet och man kan konstatera att kvinnor är värst drabbade. Skillnaden mellan statsanställda och totalt på arbetsmarknaden är inte statistiskt signifikant. Figur 8 Andel som varje vecka har svårigheter att koppla av tankarna på arbetet respektive har svårigheter att sova pga. tankarna på arbetet 1991 2013, procent Figur 9 visar att fler kvinnor, 25,7 procent, än män, 21,1 procent, som är anställda i staten upplever att de har för mycket att göra i arbetet. Samma förhållande gäller övrig offentlig sektor där har dock andelen sjunkit för män och ökat för kvinnor från förra undersökningen år 2011. En större andel kvinnor inom primärkommuner, 31,7 procent och inom landsting, 27,9 procent, upplever i hög grad att de har alldeles för mycket att göra. I privat sektor har andelen kvinnor som i hög grad upplever att de har alldeles för mycket att göra ökat relativt mycket till 21,0 procent, medan andelen män är på samma nivå som innan, 14,9 procent. Totalt sett på hela arbetsmarknaden ökar därför skillnaderna mellan könen beträffande upplevelsen av hög arbetsbelastning mellan åren 2011 och 2013. 9 Se bl.a. den så kallade ULF-studien, undersökningarna av levnadsförhållanden, som utförs av SCB varje år. 18

Figur 9 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 2007 2013, procent Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och utvecklas Mer än sex av tio statsanställda, 64,3 procent, uppger att arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket varje vecka, se tabell 2. Detta är statistiskt signifikant fler än andelen 48,1 procent bland samtliga sysselsatta. De statsanställda anser i betydligt högre utsträckning, 64,3 procent, än samtliga sysselsatta, 49,7 procent, att minst halva arbetstiden går åt att lösa krävande problem. Enligt undersökningen kräver statliga arbeten generellt högre utbildningsnivå och betydligt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen anställda i staten som fått minst fem dagars utbildning på betald arbetstid under det senaste året är också högre än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Detta är viktigt också mot bakgrund av att fler statsanställda känner sig otillräckliga med sina arbetsinsatser. Andelen som fått utbildning under minst fem dagar på betald arbetstid var i staten 45,6 procent och 21,3 procent på arbetsmarknaden i stort. Andelen statsanställda och totalt på arbetsmarknaden har länge varit relativt stabil som fått utbildning på betald arbetstid samt utbildning minst 5 dagar under de senaste 12 månaderna. År 2013 minskar andelen svarande på båda dessa frågor totalt sett på arbetsmarknaden. Däremot ökade andelen inom staten. Andelen som anger att arbetet kräver utbildning på minst 4 år ökade i staten till mer än hälften, 50,8 procent, under år 2009 och 52,5 procent år 2011. År 2013 uppgår andelen till 49,7 procent. 19

Tabell 2 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter, samt förekomst av krav på utbildningsbakgrund respektive lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 2013, procent Staten Kommun Landsting Privat Samtliga Minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande problem 64,3* 47,8 58,5 48,1 49,7 Arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket varje vecka 64,3* 45,3 53,9 46,6 48,1 Har fått utbildning på betald arbetstid under de sista 12 månaderna 73,5* 63,9 71,7 48,0 53,8 Har fått utbildning på betald arbetstid under minst 5 utbildningsdagar 45,6* 26,2 31,8 17,0 21,3 Arbetet kräver utbildning/kurs utöver grundskola/folkskola: högst några månader** 11,3* 19,5 9,6 43,0 34,7 1/2 3 år** 39,0 51,1 47,1 33,3 37,6 4 år eller mer** 49,7* 29,5 43,3 23,7 27,7 Arbetet kräver viss lärotid eller introduktionsutbildning (förutom utbildning/kurs): högst några månader** 59,7* 83,2 77,5 69,7 72,0 1/2 3 år** 33,0* 14,2 16,0 22,5 21,3 4 år eller mer** 7,3* 2,6 6,5 7,8 6,7 ** Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. Arbete vid dator mer vanligt förekommande i staten Datoranvändandet ökar på arbetsmarknaden och i jämförelse med övriga arbetsmarknadssektorer är arbete vid dator vanligast i staten. Antalet personer på arbetsmarknaden som arbetar vid dator har stadigt ökat under den tid som arbetsmiljöundersökningen genomförts. År 1991 var det 62,2 procent av de statsanställda som arbetade vid bildskärm och 21,4 procent under minsta halva tiden. Motsvarande siffror för år 2003, då denna fråga var med sista gången, var 90,9 procent som arbetar med bildskärm och 70,2 procent under minst halva tiden. Andelen i staten som använder persondator i arbetet har ökat från 64,2 procent 1991 till 96,0 procent 2013. Totalt på arbetsmarknaden år 2013 är det nästan åtta av tio, 77,5 procent, som använder dator i sitt arbete och det är fler kvinnor än män som gör det. Bland kvinnor är det 80,5 procent och bland män 77,5 procent. Brytpunkten, när fler kvinnor än män använde dator i sitt arbete kom i mitten på 00-talet. Andelen tjänstemän är högre i staten än i andra arbetsmarknadssektorer och andelen statsanställda som använder persondator är mycket hög. Av de statsanställda anger 33,7 procent att de arbetar vid persondator nästan hela arbetstiden. Av de statsanställda svarar 45,2 procent att de sitter och arbetar vid persondator mer än två timmar i ett sträck. 20

Tabell 3 Andel som använder datorer samt stillasittande arbete vid datorer år 2013, procent Statligt anställda Samtliga sysselsatta Använder persondator 96,0* 77,5 Använder persondator minst halva tiden 80,4* 44,7 Använder persondator nästan hela tiden 33,7* 19,5 Arbetar mer än 2 timmar i sträck vid persondator 45,2* 29,7 * Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. Sjuknärvaro Frågan om respondenterna under det senaste året har gått till jobbet trots att de, enligt egen uppfattning, borde ha sjukskrivit sig på grund av sitt hälsotillstånd har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år 2001. Frågan avspeglar sjuknärvaro, vilket handlar om att man går till arbetet trots att man med tanke på sitt hälsotillstånd har svårt att klara av sitt arbete. En hypotes som framförts är att sjuknärvaro innebär att man inte har möjligheter till återhämtning och vila vid mindre allvarliga sjukdomar vilket skulle kunna öka risken för mer långvariga hälsoproblem. Det finns inte tillräckligt med vetenskapliga studier för att vare sig styrka eller dementera att sjuknärvaro har negativa konsekvenser för individen. Viss typ av sjuknärvaro torde dock bland kollegor medföra en ökad smittorisk. Av figur 10 framgår det att statsanställda i ungefär samma utsträckning som samtliga sysselsatta uppger att de går till jobbet fast de anser att de borde ha stannat hemma. Andelen som uppger att de aldrig gjort det, har ökat och är högre i staten än totalt. Skillnaden är inte signifikant. Fler statsanställda kvinnor anger att de gått till jobbet två gånger eller fler trots att de borde stannat hemma, jämfört med tidigare. År 2001 var det 47,8 procent av de anställda inom staten som två gånger eller mer gick till arbetet trots att de borde stannat hemma och år 2013 är andelen 45,6 procent. 21

Figur 10 Andel som uppger att de gått till jobbet trots att de borde ha stannat hemma pga. sitt hälsotillstånd 2005 2013, procent Konflikter, mobbning och trakasserier En minskande andel statsanställda upplever bråk/konflikter med chefer sedan tidigare undersökningar. Sedan år 1995 ställs frågan om respondenterna har haft konflikt med chefen minst någon gång under de senaste 12 månaderna. År 2003 svarade 33,4 procent av de statsanställda ja jämfört med 28,7 procent av anställda på hela arbetsmarknaden medan andelen statsanställda år 2013 är 24,6 procent. Andelen har dock ökat med 0,8 procentenheter från förra undersökningen år 2011 men ökningen är inte signifikant. Denna andel är något lägre än på hela arbetsmarknaden, 25,4 procent. I denna undersökning bland statsanställda har 22,0 procent av kvinnorna och 28,4 procent av männen svarat att de någon gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen, se figurerna 11 och 12. När det gäller konflikter mellan arbetskamrater svarar 32,4 procent av de statsanställda kvinnorna och 37,3 procent av de statsanställda männen att de har haft en konflikt under de senaste 12 månaderna. Detta är en ökning med fem procentenheter för män och en minskning med tre procentenheter för kvinnor i jämförelse med undersökningen år 2011. 22

Figur 11 Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatta för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 2013, procent Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Konflikter / bråk på arbetsplatsen med patienter/kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Personlig förföljelse (mobbning) från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater 10 minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Trakasserier grundat på kön från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från patienter / kunder minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 10 I ett par av frågorna i undersökningen år 2013 har SCB inte lämnat några statistikuppgifter för den statliga sektorn. Det gäller frågeställningar där punktskattningen ligger nära 0 och konfidensintervallet, enligt SCB:s bedömning, blir alltför stort på grund av att enbart någon enstaka person svarat på ett visst sätt. I grafen visas det med avsaknad av stapel och värde, som annars skulle visas som 0. 23