Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Brunei 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Naturtillgångar som olja och naturgas har gjort Brunei till ett ekonomiskt välmående land där invånarna har tillgång till statligt subventionerade bostäder samt kostnadsfri utbildning och hälsovård av relativt god standard. Medborgarnas civila och politiska rättigheter är dock starkt inskränkta. Diskriminering av kvinnor förekommer. Islam är statsreligion och genomsyrar det bruneiska samhället. Friheten att utöva andra religioner är begränsad. I stort sett all makt ligger hos sultanen. Parlamentet, som varit suspenderat i 20 år, återinkallades hösten 2004 men har bara mötts vid något enstaka tillfälle. Öppnandet av parlamentet är dock ett tecken på den, om än modesta, ökade öppenhet som noterats under senare år. Regeringen medger behovet av begränsade politiska reformer och ökad öppenhet, bland annat till följd av förändringar såväl inom som utanför landets gränser. Den lokala statskontrollerade pressen rapporterar i viss utsträckning om brister och kritik mot företeelser i det bruneiska samhället medan kritik mot sultanen och det övriga kungahuset fortfarande är tabu. I många hänseenden består dock intrycket av Brunei som ett ålderdomligt styrt samhälle. Eventuella förändringar sker mycket långsamt och försiktigt. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Brunei har ratificerat FN-konventionen om barnets rättigheter (CRC), och rapporterade till denna FN-kommitté under 2003. I kommitténs sammanfattande slutsatser riktas kritik mot landets omfattande reservationer. Landet rekommenderas bland annat att förbjuda barnaga samt att höja
2 minimiåldern för giftermål från 14 år och fastställa samma ålder för kvinnor som för män. De två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn har varken undertecknats eller ratificerats. Landet har varken undertecknat eller ratificerat FN-konventionen mot tortyr CAT). Inte heller det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har undertecknats eller ratificerats. Brunei har inte undertecknat eller ratificerat konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) eller dess fakultativa protokoll om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) har inte heller undertecknats eller ratificerats. Landet har varken undertecknat eller ratificerat konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) Under 2006 ratificerade Brunei konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW). En omfattande reservation görs beträffande föreskrifter i konventionen som kan strida mot Bruneis konstitution och mot islamsk trosuppfattning. Sverige har anmält invändningar mot dessa reservationer. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte undertecknats eller ratificerats. Brunei har inte undertecknat eller ratificerat flyktingkonventionen eller dess tillhörande protokoll från 1967. Inte heller har Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) undertecknats eller ratificerats. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Inga uppgifter finns om politiska mord och avrättningar och inte heller om försvinnanden. Lagen förbjuder misshandel av fångar och förhållandena i fängelserna synes vara anständiga. Spöstraff är obligatoriskt för 42 olika, främst drogrelaterade, brott och utdöms i cirka 80 procent av brottmålen. Spöstraff har utsträckts till illegala invandrare och gästarbetare som uppsåtligen stannar längre än gällande arbetstillstånd. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer i straffskalan för vissa brott (mord, narkotikabrott, olovligt vapeninnehav), men Amnesty International har inte kännedom om någon verkställd dödsdom efter 1957. Amnesty anser att Brunei i praktiken avskaffat dödsstraffet.
3 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagen om inre säkerhet, "Internal Security Act", tillåter frihetsberövande utan rättegång i tvåårsperioder, med möjlighet till förlängning. Under år 2005 fängslades 16 personer anklagade för valutaförfalskning samt tre personer för påstådd omstörtande verksamhet enligt denna lag. Samtidigt släpptes sex personer fängslade sedan 2003 anklagade för kopplingar till den islamiska rörelsen al-arqam. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Konstitutionen nämner inte specifikt ett oberoende rättsväsende. Även om samtliga domare i Högsta domstolen är tillsatta av sultanen, är domstolarna förhållandevis självständiga. Medborgarna kan normalt få en snabb och rättvis rättegång. Innehållet i lagarna följer engelsk modell (common law-systemet med en kombination av allmänt hållna lagar och precedensfall). Brittiska domare ingår i Bruneis Högsta domstol och i landets appellationsdomstol. Högsta instans för överklaganden är den juridiska kommittén i det brittiska Privy Council. Islamsk rätt gäller för muslimer på flera civilrättsliga områden såsom arv, skilsmässa och sexualbrott. Denna rättstillämpning sker i särskilda muslimska domstolar. De religiösa myndigheterna ingriper regelbundet mot ickemuslimskt beteende som exempelvis utomäktenskapligt umgänge mellan man och kvinna samt brott mot fastan under ramadan. Det finns inget särskilt system för unga förbrytare och ungdomar fängslas tillsammans med vuxna. Detta förhållande, tillsammans med det faktum att spöstraff utdöms även för barn (pojkar), har kritiserats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter som tyder på att staten underlåter att utreda vissa brott. 8. Yttrande-, tryck, mötes, förenings- och religionsfrihet m.m. Sedan 2001 finns en lag som inskränker yttrande- och pressfrihet, bland annat genom att kräva tillstånd för drift av lokala tidningar och möjlighet att förbjuda utländsk press. Vid vissa tillfällen har regeringen tillgripit censur, främst vad gällt kritik av sultanen och hans familj samt inslag av sexuell natur. Utländska publikationer som har sådana inslag släpps inte in i landet. Artiklar med kristna
inslag censureras regelmässigt. Nya media som Internet försvårar dock censur, vilket regeringen verkar ta med fattning. Lokala tidningar idkar självcensur, men publicerar allt fler insändare av regeringskritisk natur. Flera utländska TVstationer finns. Förenings- och församlingsfrihet existerar knappast i praktiken. Islam är statsreligion och genomsyrar hela det bruneiska samhället. Andra trosyttringar får förekomma men deras verksamhet försvåras av regeringen. Kyrkor får inte byggas, biblar får inte importeras och smycken i form av kors får inte säljas. Undervisning i andra religioner än islam får bara förekomma i de två internationella skolorna. I princip får endast halal-mat serveras på restauranger. Det har blivit svårare att få tillstånd för offentlig underhållning. Regeringen slår samtidigt ned på förespråkare av radikal islam. Regeringen medger behov av begränsade politiska reformer och ökad öppenhet. Medias globalisering, ökad turism både till och från Brunei. torde på sikt föranleda förändrade krav på insyn och medinflytande från befolkningen. Sultanen har under senare år antytt viss beredskap till större öppenhet, men han har betonat att förändringarna kommer att genomföras med försiktighet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Sedan 1962 råder undantagstillstånd i landet. Regenten, sultanen av Brunei, är statschef tillika premiär-, finans- och försvarsminister. Genom undantagstillståndet har sultanen i princip oinskränkt makt. Han regerar genom dekret. Det finns inga kvinnor i regeringen. Parlamentet har sedan landets självständighet 1984 varit suspenderat. Medborgarna har endast kunnat försöka påverka sultanens beslut genom att överlämna brev och petitioner när denne rör sig bland folket. I landet finns också byledare, vilka väljs av byborna i hemliga val. Byledarna kommunicerar medborgarnas önskemål genom möten med inrikesministeriet. Det finns tre tillåtna politiska partier. Samtliga har svurit sin lojalitet till sultanen och har en mycket låg aktivitetsnivå. Hösten 2004 öppnades parlamentet igen av sultanen. Parlamentet består dels av representanter för regeringen inklusive sultanen själv, dels av ett antal väl ansedda medborgare som representerar olika grupper i samhället. Genom parlamentet hoppas regenten kunna "förbättra samarbetet med folket". Parlamentet har godkänt vissa förändringar i landets konstitution. Bland annat skall antalet ledamöter i parlamentet kunna utökas, varav ett antal skall kunna utses i någon form av val. Bygget av en ny parlamentsbyggnad, som skall stå färdig i början av 2007, har inletts. Parlamentets framtida roll är dock oklar och det är osannolikt att parlamentet på kort sikt kommer att förändra 4
5 maktförhållandena i det bruneiska samhället. Sultanens och den övriga kungafamiljens makt och inflytande kommer att bestå. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Brunei är ett av Asiens rikaste länder med få invånare (340 000). Medborgarna har det överlag gott ställt. Sedan Asienkrisen har dock antalet arbetslösa ökat. Den officiella arbetslöshetssiffran anges till fem procent men andelen personer utan arbete uppges snarare ligga runt tio procent för hela befolkningen och cirka 25 procent bland ungdomar. Inga uppgifter om tvångsarbete finns. I Brunei finns ett stort antal gästarbetare. De utgör cirka 40 procent av den totala arbetskraften och återfinns främst inom byggsektorn, tillverkningsindustrin, servicesektorn samt bland de hushållsanställda. Arbetsvillkoren är inte alltid de bästa även om regeringen under senare år vidtagit åtgärder för att råda bot på de värsta formerna av missbruk av utländsk arbetskraft. Lagstiftningen rörande arbetstillstånd har ändrats och straffen för både gästarbetare och arbetsgivare som saknar nödvändiga tillstånd har skärpts. Fackföreningar är tillåtna och självständiga, men måste registreras hos regeringen. I praktiken är dock den fackliga verksamheten nästintill obefintlig. Brunei har inte ratificerat någon av International Labour Organisation ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men efterlever ändå bestämmelserna i konvention 182 om de värsta formerna av barnarbete. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla medborgare har tillgång till god och kostnadsfri hälsovård. 12. Rätten till utbildning Alla medborgare har tillgång till kostnadsfri utbildning och landet tillämpar en nioårig obligatorisk skolgång. Inga åtgärder för att öka respekten för och kunskapen om de mänskliga rättigheterna kan noteras. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard. Utöver vad som sägs under avsnitt 11-12 ovan, kan tilläggas att i stort sett alla medborgare även har tillgång till en anständig bostad.
6 Brunei hamnar i UNDP:s Human Development Index (Human Development Report 2006) på 34:e plats av 177 listade länder. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnan saknar samma rättigheter som män vad gäller skilsmässa, arv och vårdnad av barn. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat markant under senare år. Kvinnor som inte har universitetsexamen kan, till skillnad från männen, bara få anställning i offentlig verksamhet på månadsbasis. Lönen synes i princip vara densamma för kvinnor och män. Antalet kvinnliga universitetsstuderande ökar, ca två tredjedelar av dem som nu påbörjar studier är kvinnor. Misshandel av kvinnor, särskilt de hushållsanställda, förekommer. Gärningsmannen bestraffas normalt om brottet anmäls. Hustrumisshandel är en grund för skilsmässa. Muslimska kvinnor uppmanas starkt att bära slöja som täcker huvudet, men det är inte obligatoriskt utom för flickor i statliga skolor. Icke-muslimska kvinnors lagliga rättigheter förbättrades betydligt för några år sedan. Handel med kvinnor förekommer, främst för arbete i klädindustrin, jordbruket eller privata hushåll, men även i mindre utsträckning för sexuella ändamål. Människohandel och prostitution är enligt lag förbjudet. 15. Barnets rättigheter Barns rättigheter respekteras överlag. Inga uppgifter om gatubarn eller handel med barn finns. Hälso- och näringsstandarden är god. Barnmisshandel torde förekomma, men bestraffas hårt om det anmäls. Inga uppgifter om barnarbete finns. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Konstitutionen innehåller inte något specifikt förbud mot diskriminering. En del medlemmar av den icke-malajiska minoriteten, såsom etniska kineser, inklusive de som är födda i och har växt upp i Brunei, blir inte automatiskt medborgare i landet. När de reser utomlands får de göra det som statslösa. Deras möjligheter att få bruneiskt medborgarskap har dock förbättrats. Malajerna besitter så gott som samtliga höga poster i landet.
7 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är officiellt inte tillåtet. Några uppgifter om eventuella bestraffningar finns ej. 18. Flyktingars rättigheter Brunei har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Landet ger inte asyl åt flyktingar. Människor som kommer utan giltiga inresehandlingar och intyg om försörjning räknas som illegala invandrare och vägras inresa i landet. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen särskild lagstiftning för funktionshindrade. Regeringen gör vissa ansträngningar för att garantera att även funktionshindrade barn får tillgång till utbildning. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns inga oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Brunei. Consumers Association of Brunei är en fristående organisation som startades 2002. Den har försökt ta upp arbetstagares rätt till drägliga levnadsvillkor, men har hindras av regeringen från att göra det. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Inga mellanstatliga organisationer bedriver verksamhet relaterad till de mänskliga rättigheterna i Brunei.