Bostadsmarknaden allt utom marknad

BODIL BRYNTESSON NR 35 Bostadsmarknaden allt utom marknad ISBN 91-7566-497-6 PEJLING 9 789175 664972

Författaren och AB Timbro 2001 Omslag: Formgivningsverket Omslagsfoto: Nick Daly/Tony Stone Sättning: Ateljé Typsnittet L&R AB, Stockholm Tryck: Elanders Gotab, Stockholm 2001 ISBN 91-7566-496-8 ISSN 1402-9391, NR 35 Timbro, tel 08-587 898 00, fax 08-587 898 55 www.timbro.se info@timbro.se

INNEHÅLL Inledning 15 Att skaffa bostad i Stockholm 19 Den orättvisa bostadsmarknaden 15 Den olagliga och fifflande bostadsmarknaden 21 Den diskriminerande och segregerande xx bostadsmarknaden 29 Den stagnerande bostadsmarknaden 33 Krigen, folkhemmet och den svenska rättvisan 43 Debatten om Stockholms bostadsmarknad xx favoriter i repris & fegisar 49 Vägen till en fri marknad 69 Referenser 79 Tidigare utkomna Pejlingar 85

Inledning SÅ UNDVIKER DU att bli lurad om du måste köpa svart. Det var rubriken på en stor artikel i gratistidningen Everyday den 15 november. Metodiskt listas de fel man kan begå när man köper ett lägenhetskontrakt svart. Ja, inte fel som i att det är olagligt förstås, utan snarare hur man rent praktiskt går tillväga för att bryta mot lagen utan att riskera problem. Gör endast upp affären med vittnen närvarande och gå inte med på att träffas var och när som helst, är två av de tips som gavs. Samma höst sänder UR ett TV-program som beskriver hur några ungdomar har fått chansen till förstahandskontrakt, visserligen lite utanför tullarna, men i alla fall. Under månader har de gratis rustat upp huset, och då talar vi inte om att byta någon tapet utan om verkligt hantverkararbete. Filmen visar hur de lägger golv, skrubbar skitiga betongväggar, och i princip bygger ett helt nytt hus. Ungdomarna är nöjda, men så vet de också 5

vilka deras alternativ är: evigt andrahandsboende med täta flyttningar, svarta affärer, eller kontakter och pengar som de inte har. Stockholm har i dag en helt uppenbar bostadsbrist. Alla erkänner den. De flesta förstår vilka problem den leder till, utöver det uppenbara att människor som vill bo i Stockholm inte får göra det. Alla har sina förklaringar och sina lösningar. Men varför är det ingen i den svenska diskussionen som föreslår en fri bostadsmarknad? Vi vet ju att det bästa sättet att skapa tillgång på andra saker är en fri marknad. Ingen, inte ens vänsterpartiet, föreslår att vi skall reglera tillgången på mat, bilar eller kläder. Exemplen vi har sett i de länder som gjort detta är ju inte speciellt övertygande. I stället föreslås allt ifrån lotterier om bostäderna till önsketänkande om stora tvåor i innerstan till alla, men man svarar aldrig på frågan om vem som skall betala. En journalist kan utan problem skriva tipslistor om hur man gör olagliga affärer, och vi rör inte en min över att ungdomar jobbar gratis i projekt som skulle ha kostat en förmögenhet att genomföra med hjälp av riktiga hantverkare. Bostadsförmedlingen förklarar förnumstigt på sin webbplats att kommunen självklart måste sörja för de egna invånarna i första hand, men man petas ur kön så fort man flyttar utanför hemkommunen i ett år. Vad som helst accepteras i debatten om Stockholms bostadsmarknad utom just marknad. Och en förklaring till detta är förstås att debatten förs av dem som redan har en bra bostad, 6

för de har inget att vinna på en förändring. Intresset ljuger aldrig. Och de som i dag varken kan få förstahandskontrakt eller har råd med bostadsrätter är förstås, som vanligt, också de som inte har access till debattsidorna. 7

Att skaffa bostad i Stockholm NÄR JAG FICK ett tillfälligt jobb i Stockholm 1994 och bestämde mig för att flytta ner, var jag en rutinerad ung dam (tyckte jag själv i alla fall). Jag visste att stat eller stad inte kunde leverera något boende det fick man genom kontakter. Ut med ett mejl till alla man någonsin tilltalat och några till, vänta, vänta, vänta ingenting. I dag vet jag själv hur det ser ut, som boende i Stockholm får man enorma mängder e-post från kompisar på landet eller universitetet som letar lägenhet och tror att man är en kontakt. Men, ärligt talat, jag kan inte skaffa någon ens en dålig bostad i Stockholm. Kontakter finns nämligen, i det här fallet, betydligt högre upp i hierarkierna, eller åtminstone på rätt ställe i dem. Jag har känt tre unga människor i hyresrätt i Stockholm. Alla infödda i stan förstås, av föräldrar infödda i stan. Den ene med pappa högt, högt upp i ledningen för ett bostadsbolag. Den 9

andre med några miljoner på fickan. Den tredje med föräldrarnas namn på kontraktet och socialbidrag till hyran (villkorat av att han hyrde ut ett av rummen, vilket hyrdes av hans bästa kompis som i sin tur bodde olagligt i tredje hand och behövde någonstans att skriva sig). Sedan läser man ju ibland om en och annan politiker eller kändis som har fått förstahandskontrakt förstås. Resten av oss får dock ta andra vägar till ett boende i huvudstaden. Många stockholmare bor kvar hos sina föräldrar tills de har arbetat på sin första fasta anställning i ett halvår. Inflyttade bor på kompisars soffor. Bostadsköerna till lägenheter i innerstan är minst 10 år långa, och flyttar man under den tiden utanför kommunen i mer än ett år blir det till att flytta ner i bostadskön också. Stockholm måste ju ta hand om stockholmare i första hand. Och i Stockholms stad köar i dag nästan 72 000 hushåll till 42 lägenheter. Inflyttningen till huvudstaden går också i betydligt raskare takt än nybyggandet. Sedan 1996 har 5 800 nya lägenheter byggts i kommunen. Under första halvåret i år växte länet med 9 000 invånare. Bostadsrätt kan man förstås köpa om man har en tillräckligt trovärdig ekonomisk historia och inkomstkälla för tillfället. Med hög lön och fast anställning brukar det t ex inte vara något problem. Som student, låginkomsttagare eller frilansare kan det vara svårare att gå till banken och be om lån. Med bostadsrättspriser på ca 30 000 kronor per kvadratmeter innebär det att 10

man måste låna över miljonen för att köpa ens en etta, och det i sin tur kräver kapital på 100 000 och möjlighet att betala månatliga räntor på ca 4 000 kronor, förutom månadsavgiften till föreningen och eventuella amorteringar. Och det är inte du, utan banken, som har sista ordet om huruvida din ekonomi klarar de kostnaderna. Under hösten var priserna på bostadsrätter dessutom ännu högre. Det stora antalet besökare på visningarna gav budgivningar där priserna snarare närmade sig 40 000 per kvadrat. Rekordet under hösten var en etta vid Thorildsplan som drog 600 intresserade till visningen. Lägre kvadratmeterpriser erbjuds på svarta marknaden. För den som har kapital kan det vara värt att ta risken. Bland dem som inte har kapital lär tricket vara att be om ett billån på första bästa bank, men då måste man ha god inkomst i stället. Det svarta priset ligger i dag på ca 5 000 kronor per kvadratmeter, eller 125 000 kronor per rum. Fastighetsägarna räknar med att det genomförs ca 3 000 svarta affärer per år, vilket torde vara ett minimum om det är vad de kan räkna sig fram till med hjälp av förvaltarna. För de flesta gäller det dock att nöja sig med andrahandsmarknaden den enda bostadsmarknad vi har i Stockholm där det betalas marknadshyror. Dessa hyror är betydligt högre än de som skulle gälla på en fri marknad för det totala hyresrättsutbudet, och de betalas av dem som har sämst möjligheter i övrigt. De som saknar kontakter, saknar fast anställning och 11

saknar kapital, bidrag eller föräldrar som kan ställa upp. Det är dessa personer som, bland annat på grund av dålig ekonomi, är helt utestängda från både bostadsrättsmarknad och svarta affärer. I dag betalar de runt 7 000 per månad för en etta i innerstan. Det är i dag inte heller ovanligt med svarta pengar på andrahandsmarknaden. Medlemmar i Bostad Direkt och liknande förmedlingar erbjuder uthyrarna engångssummor för att få en lägenhet, dubblar uthyrarnas önskade månadshyra i ett svep eller betalar de höga konsultarvoden som krävs för att komma åt företagsförmedlingens lägenheter i stället för privatförmedlingens. I gratistidningen Everyday berättades i mitten av november också om en kvinna som bodde i husvagn och en annan som bodde med sina barn på vandrarhem. Bland lägenhetsannonserna i Dagens Nyheter ser man också ibland hotell som annonserar med månadspriser för rum. Nöden är alla uppfinningars moder. 12

Kanske kan man bo på af Chapman? Magnus är 26 år och har jobbat heltid de senaste två åren. Han tjänar ungefär 24 000 kronor i månaden. Den högsta hyra han kan tänka sig att betala är 8 000 i månaden, säger han, men han vill inte ha några lån. Magnus föräldrar har en villa i Älta och han har kvar sitt pojkrum, där han fortfarande bor. Sedan slutet av 80-talet har han stått i bostadskö hos SKB, och han hoppas snart börja få bra erbjudanden. Jag har letat bostad på andra sätt i ungefär ett halvår, mest för att det blir konstigt att ta med tjejen hem till nåt slags barnkammare, berättar han. Jag vill bo i innerstan men jag vill inte ta lån, ifall SKB får fram en lägenhet. Magnus tror inte att marknadshyror skulle vara en lösning för honom. Marknadshyror skulle väl innebära att jag aldrig får bo i innerstan, konstaterar han. Och sen berättar han att han funderat på att ta in på vandrarhemmet af Chapman. Jag tror det skulle vara rätt mysigt med båten, och centralt så det räcker är det ju. Om en natt kostar 150 kronor skulle det dessutom bli mindre än 5 000 i månaden. Att marknadshyran för en etta på samma adress med stor sannolikhet skulle vara lägre hade han inte en aning om. 13

Den orättvisa bostadsmarknaden FASTIGHETSÄGARFÖRENINGEN I STOCKHOLM har i en rapport undersökt förhållandena på andrahandsmarknaden i Stockholm. Deras bedömning är att ca 13 200 hyreslägenheter i Stockholms stad är uthyrda i andra hand. Det är mer än var tionde hyreslägenhet i Stockholm. Och sannolikt är siffran högre än så. Den som en gång har fått ett förstahandskontrakt håller hårt i det, och hyr regelmässigt ut i andra hand om han själv måste studera eller arbeta på annan ort, vill flytta ihop med någon eller av annat skäl inte kommer att använda sin bostad. För den som hyr ut är fördelarna uppenbara. Han kan behålla sitt kontrakt och dessutom tjäna ganska bra med pengar på att någon annan får bo i andra hand i bostaden. De flesta andrahandsuthyrningar gäller möblerade bostäder. Detta bland annat för att det ger kontraktsinnehavaren möjlighet att ta ut högre hyra. Möjligheter finns förvisso att överklaga oskäliga 15

hyressättningar hos hyresnämnden, men då andrahandsgästen inte har något besittningsskydd, och oftast heller inget alternativt boende, är ärendena väldigt sällsynta. Under 1999 fattade hyresnämnden i 16 fall beslut om återbetalning av oskälig hyra i Stockholms innerstad. Boendekostnader för den som hyr i andrahand Enligt de undersökningar som Fastighetsägarföreningen har gjort av hyresnämndens ärenden betalar andrahandshyresgästen en hyra som i snitt är 70 procent högre än den för lägenheten fastställda hyran. I en genomgång som fastighetsägarna har gjort av de hyror som begärs när man hyr ut i andra hand via förmedling varierade den begärda hyran mellan 19 procent och 224 procent över den framförhandlade hyran för bostaden. En sammanslagning av dessa båda resultat visar att innerstadslägenheter kostar ca 60 procent mer att hyra i andra hand än i första hand. Den uttagna hyran i innerstan landar på 1 418 kronor per kvadratmeter. För att få en ögonblicksbild av Stockholms andrahandsmarknad besökte jag Bostad Direkt, en av de största och mest kända andrahandsförmedlingarna i Stockholm, på Internet i slutet av november. På deras webbplats för andrahandsuthyrning fanns då tio ettor och sex treor i innerstan att hyra. Kvadratmeterpriset för ettorna i innerstan låg i snitt på 2 368 kronor, treorna på 1 480 kronor. 16

I jämförelser mellan just ettor och treor kan konstateras att Stockholms dyraste boende per kvadratmeter den 28 november 2000 har den som hyr en etta i andra hand. 1 Lägenhet Kostnad per kvadratmeter och år Etta innerstan, andra hand 2 368* Etta innerstan, första hand Etta innerstan, bostadsrätt 1 797* Trea innerstan, andra hand 1 480* Trea innerstan, första hand 1 997* Trea innerstan, bostadsrätt 1 422* * HÖGSTA HYRA 1999 2000 ENLIGT HYRESGÄSTFÖRENINGEN I rapporten Hyror och hyresgästers ekonomi 2000 utgiven av Hyresgästföreningen kan vi läsa att Stockholms högsta hyra för en trerummare i innerstan är 997 kronor per kvadratmeter och år. Det innebär alltså en månadshyra på strax över 6 200 kronor för en 75 kvadrats trea i innerstan. Det skulle antagligen låta som rena drömmen för Bostad Direkts kunder, som i slutet av november 2000 för samma pengar nätt och jämnt fick en tvåa utanför tullarna. Två av ettorna i innerstan kostar mindre per månad än förstahandstrean. Det är de två som bara hyrs ut en månad vardera. 1 Tabellen bygger på schabloniserade siffror. Bostadsrätternas kostnader bygger t ex på att man lånar till 90 % av värdet för en standardlägenhet bland DN:s annonser 28 november. Andrahandspriserna är på samma sätt medelpriser på Bostad Direkt just detta datum. 17

Rättigheter för den som hyr i andra hand Den som hyr i andra hand har inget besittningsskydd och kan när som helst bli uppsagd som hyresgäst. Detta leder dels till att det är mycket sällsynt att andrahandshyresgästen tar strid om hyran och dels till att han får leva med större otrygghet än den vanliga hyresgästen. Vill kontraktsinnehavaren plötsligt flytta tillbaka till lägenheten tidigare än väntat, är det bara att flytta ut. För många är det stora problemet dock inte avsaknaden av besittningsskydd. Sköter man sig och betalar sin hyra blir man sällan uppsagd i förtid. Ett stort problem är i stället att bara ett fåtal andrahandskontrakt är speciellt långvariga ens från början. När det gäller bostadsrätter har många föreningar infört regeln att andrahandsuthyrningar får vara max ett halvår. Även när det gäller hyresrätter handlar det ofta om korttidskontrakt. Andrahandskontraktet blir därför på sätt och vis paradoxalt. Det är så pass dyrt att hyra i andra hand att de flesta skulle behöva vara två för att dela på hyran. Samtidigt är förstås flexibilitet och möjlighet att flytta ofta betydligt lättare för en ensam person. Att som barnfamilj leva i lägenheter med tremånaderskontrakt är näst intill omöjligt. Insiders och outsiders I debatten om arbetsmarknaden används ofta begreppen insiders och outsiders för att belysa ojämlikheten mellan dem som 18

finns på arbetsmarknaden och de som inte gör det. Rekryteringsansvariga väljer att söka arbetskraft bland dem som redan har jobb. Fackföreningarna kräver höjda löner och skärpta regler på ett sätt som gör muren mot de arbetslösa ännu högre. Samma problematik går att beskåda på bostadsmarknaden. Medan Hyresgästföreningens uppdrag är att hålla nere hyrorna och förbättra villkoren för dem som redan har en hyresrätt, arbetar bostadsrättsföreningar i många fall för att bevara kontrollen genom att skärpa rätten till andrahandsuthyrning. Fastighetsägarföreningen arbetar förstås för fastighetsägarna. Ingen organisation svarar på remisser eller skriver debattartiklar för dem som i dag hyr i andra hand. Det är ingen som har det uppdraget. Med dagens bostadsmarknad betalar andrahandshyresgästerna, varav de flesta varken har kapital, hög lön, fast jobb eller kontakter, dubbelt så mycket för ett sämre boende där de också har sämre rättigheter. Och de som redan har förstahandskontrakt är de enda som kan få ett nytt, på grund av rättigheten att byta kontrakt med andra kontraktsinnehavare. Man får ta till vida tolkningar om man skall kalla det för rättvisa. 19

Törs inte sluta plugga Anders pluggar till journalist och bor i en studentlägenhet i innerstan. Han är väldigt nöjd med både läget och själva bostaden, särskilt köket som är stort nog för att faktiskt ha riktiga middagar i, berättar han förtjust. Om några månader är Anders klar med sin journalistutbildning och han vet vad det innebär. I min bransch får man inte fasta jobb på direkten, i alla fall inte om man satsar på en karriär i Stockholm. Man går frilans och sitter på vikariat åtminstone de första åren. Och då lär det ju bli andrahandsmarknaden. Det finns inte en chans att jag får lån till en bostadsrätt när jag inte ens har till handpenningen själv. Anders kan tänka sig att betala mycket för att bo kvar i innerstan, men hittar ingen lägenhet. Det smartaste är nog att skriva in sig på fler kurser och fortsätta plugga parallellt. Jag tror att man bara behöver ta ganska få poäng, tipsar han. 20

Den olagliga och fifflande bostadsmarknaden I SPÅREN AV MARKNADER som inte fungerar följer ofta olika former av brottslighet, fiffel och smålögner. Så också på Stockholms bostadsmarknad, där fifflet underlättas av att vi alla tar det för givet och struntar i det. Kvällstidningarna kan, som konstateras i inledningen till denna skrift, ge tips om hur man genomför de olagliga affärerna utan att någon förfasar sig över det. I en artikel i Expressen 4 oktober 2000 säger även polisen rakt ut att de struntar i svarthandeln med lägenhetskontrakt. Vi arbetar inte med att försöka utreda hur folk gör när de skall ordna en bostad. Vi har viktigare saker att göra, konstaterar Jan-Otto Jansson, bedrägeriutredare på Stockholmspolisen. 21

Svarthandeln omsätter lika mycket som ett stort IT-företag Trots vårt ointresse för denna form av ekonomisk brottslighet omsätter svarthandeln hela 600 miljoner kronor per år, enligt en utredning från Fastighetsägarförbundet. Undersökningen bygger på en enkät bland 34 av de största fastighetsförvaltarna i Stockholm. Tillsammans hyr de ut ca 26 000 lägenheter. Uppskattningar från dessa förvaltare visar att ca 7 500 lägenhetsbyten genomförs i Stockholm varje år. Drygt 40 procent av bytena är olagliga. Som ung i Stockholm känner man väl till den svarta bostadsmarknaden. Priserna är lika etablerade som på bostadsmarknaden, och de flesta känner någon som har de rätta mäklarkontakterna. Diskussionerna om att köpa svartkontrakt handlar sällan om att det är olagligt eller att man inte vet hur det går till. I stället analyseras riskerna med att just den aktuella lägenheten kommer att renoveras, att det sker en omvandling till bostadsrätt (beroende på ekonomisk status råder här delade meningar om det är en för- eller nackdel) eller att man på något vis blir lurad och av med sina kvittolösa pengar. Resonemangen handlar för många också om hur man får tag i de ca 125 000 kronor som en etta i innerstan kostar. Lösningen heter bil- eller motorcykellån, visserligen till högre ränta än bostadslån, men i många banker utan krav på säkerhet. 22

Konsekvenser för individ och samhälle Den illegala handeln medför givetvis en rad negativa konsekvenser för både individer och samhälle. För det första är det ett rättspolitiskt problem att politiker, polis, media och medborgare tyst accepterar brott mot lagen på ett bestämt område, att de förutsättningar vi beslutar om på bostadsmarknaden ger upphov till svarta affärer som ingen längre reagerar på. För det andra kan vi jämföra med många andra kriminella affärer som tillåts få större omfång och konstatera att de ofta är upphov även till annan kriminalitet utanför kärnverksamheten. Förlorade skatteintäkter och ökad segregation är andra samhällsproblem i den svarta bostadsmarknadens spår. Som vi redan har konstaterat är den svarta marknaden inte heller speciellt rättvis. Att kunna få fram stora summor kontanter är förbehållet den som har god ekonomi, eller som kan få stöd av rika släktingar eller vänner. Många av dem som betalar svart för sina lägenhetskontrakt är unga, men jag tror vi kan utgå från att få av dem är invandrarungdomar, studenter eller förortsbarn. Den som väljer att köpa sin bostad i innerstan svart tar också stora risker. Skräckhistorier florerar om kompisars kompisar som köpt svarta kontrakt utan att få en lägenhet, eller där lägenheten strax därpå tagits tillbaka av fastighetsägaren, för att omvandlas till bostadsrätt eller totalrenoveras. Och det är för- 23

stås lätt att bli lurad när man gör affärer med kriminella personer, utan trygghet från lagar, myndigheter eller offentligt ljus. Erkänn orättvisorna! Redan 1948, när bytesrätt för hyresgäster föreslogs första gången, varnade riksdagen för att svarthandel med kontrakt skulle följa. Förslaget avslogs och det dröjde sedan tjugo år till innan bytesrätten infördes. Bytesrätten är en förlängning av besittningsskyddet, och gör att den som en gång fått en lägenhet har sin boendesituation tryggad. Det finns i dag ingen som vill ta bort hyresgästernas bytesrätt. Detta skulle antagligen bara öka stagnationen på bostadsmarknaden, eftersom människor hellre väljer att bo kvar än säga upp sina förstahandskontrakt. Och att låsa in hyresgäster i fel lägenheter hjälper inte den som i dag står utanför hyresmarknaden. Man bör dock vara medveten om att det finns vinnare och förlorare i detta system. Allra mest vinner de brottsliga svartmäklarna. Näst dem följer personer som med hjälp av tur, kontakter eller svarta pengar får tag på en lägenhet i innerstan och kan bo billigast och bäst av alla under resten av livet, om de så önskar. Vinnare är också infödda stockholmare som tidigt har placerats i bostadskö av sina föräldrar, och de som fick ett lägenhetskontrakt innan bostadsbristen uppstod. 24

Förlorar gör, som vanligt, de som saknar kontanter och kontakter, de som bor i förorterna och betalar högre hyra än innerstadsborna, men som inte kan använda sina lägenheter som attraktiva bytesobjekt. Bulvanuthyrningen Bulvanuthyrning är skäl nog för uteslutning ur Fastighetsägarförbundet. Likväl känner de flesta någon som bor, eller har bott, i andra hand med fastighetsägaren själv (eller någon av hans nära släktingar) som innehavare av förstahandskontraktet. Och det spelar inte heller här någon roll hur olagligt det är. Den som behöver någonstans att bo och anser sig ha råd med hyran anmäler inte sin fastighetsägare varken till polis eller fastighetsägarförbund. Precis som med svarthandeln är bulvanuthyrningen ett brott som i de allra flesta fall saknar offer. Eftersom priserna inte är högre än på andrahandsmarknaden i stort, men kontrakten oftast längre, får även hyresgästen en bra överenskommelse. Det handlar om en tyst överenskommelse mellan hyresvärd och hyresgäst om marknadshyra. Till skillnad från en verkligt fri marknad innebär det dock att hyran blir ännu högre, eftersom utbudet är för litet. Och naturligtvis är uppsägningstider och besittningsskydd lite hur som helst när man gör detta slags olagliga överenskommelse. Många av dem som bor på detta vis skulle antagligen bli chock- 25

ade om de visste hur beräkningarna för marknadshyror ser ut. På något vis har ju det begreppet lyckats bli synonymt med så höga hyror så att ingen kan bo kvar. Samtidigt är det självklar matematik att fri hyressättning skulle innebära lägre hyror för dem som i dag bor på andrahandsmarknaden och har bulvankontrakt. Ingen lapp på dörren Ett nära besläktat problem är den olagliga andra- och tredjehandsuthyrningen. Särskilt i bostadsrättsföreningar förekommer stränga regler när det gäller att hyra ut sin lägenhet. Den som har en bostad i innerstan och själv inte behöver den rättar sig dock inte alltid efter dessa regler. Uthyrning som inte har godkänts av bostadsrättsförening eller fastighetsägare leder till ingen-lapp-på-dörren-boendet. Boendeformen är framför allt känd bland ungdomar och studenter som flyttar runt och inte tar sig in på bostadsmarknaden. (Nu har ju i och för sig inte förstahandsgäster några lappar på dörren heller, de kan oftast kosta på sig mässingsskylt...) Andrahandshyresgästen får smyga med att han eller hon bor i bostaden och får skriva sig och skicka sin post till annan adress. Självklart leder det till stor otrygghet att bo någonstans där ingen får veta att man bor, och även i dessa fall kan hyrorna ligga hur högt som helst. Olagliga inkomster för ägaren å ena sidan, å andra sidan ett risktagande, då han eller hon själv får stå för eventuella skador som uppstår i bostaden. 26

Tiopoängare och skenförhållanden Inte är det väl precis olagligt, men andra tecken på en sjuk bostadsmarknad som vi kan se i Stockholm är det småljugande som följer på att man behöver en bostad. Undersökningar på området saknas, men bara egna erfarenheter från bekantskapskretsen räcker för de flesta långt. Studenter fortsätter att läsa, eller åtminstone registrera sig på 10-poängskurser, bara för att få behålla sina studentbostäder. Och på andrahandsmarknaden där diskriminering på grund av kön eller etnisk tillhörighet kan tillåtas bli hur omfattande som helst, är vi många unga tjejer med svenskt efternamn som har ryckt ut och vid behov spelat flickvän. Eftersom tillgången på riktigt stora lägenheter är större än den på små ser vi också ett och annat kollektiv som vid kontraktskrivningen var två par, men i verkligheten är fyra eller fem singelungdomar. Sammantaget kan konstateras att det finns många som vill bo i Stockholms innerstad och som är villiga att betala för det. Och finns inte möjligheterna på en fri marknad får man i stället ta konsekvenser i form av allt från smålögner om civilstånd till svarthandel som omsätter lika mycket som ett företag med hundratals anställda. 27

Det är tveklöst värt 7 000 vad grannarna än betalar Patrik bor i en stor tvåa på Kungsholmen. Lägenheten är fräscht renoverad och läget bra. Han har bott där i tre år nu, efter att ha fått ett andrahandskontrakt till samma pris våren 1998. När andrahandsuthyrningen tog slut dök fastighetsägaren upp. Han sa att han kommit över kontraktet och att jag kunde få bo kvar till samma hyra om jag ville. Vi skulle låta en annan person, antagligen någon av hans kompisar, stå på förstahandskontraktet och jag skulle hyra i andra hand men med löfte om att få bo kvar länge. Det är förstås en solklar bulvangrej, men å andra sidan är ju den här lägenheten värd 7 000 i månaden. Patriks grannar har väldigt varierande hyra. Han uppskattar att det är minst tre hushåll till som hyr på samma sätt som han, samtidigt som han vet att den närmaste grannen bara betalar 3 200 för en likadan lägenhet. Jag kan inte säga att jag bryr mig om vad han betalar i hyra eller om det här är olagligt. Mitt alternativ är att köpa bostadsrätt i så fall och det skulle varken bli billigare eller bättre. På en fri marknad skulle Patriks hyra sannolikt sänkas. 28

Den diskriminerande och segregerande bostadsmarknaden ARGUMENTATIONEN MOT en fri bostadsmarknad handlar ofta om segregation och socioekonomisk diskriminering. Och visst, i teorin är det förstås så att vem som helst i dag kan bo på attraktiva lägen i Stockholms innerstad. I verkligheten är däremot resultatet det motsatta. Det är i dag omöjligt att få bostad i Stockholms innerstad utan stora pengar eller högt uppsatta kontakter. Att förbättra sin situation genom arbete räcker inte heller när det kommer till hyresmarknaden. Det är köp av bostadsrätt som är den tänkbara bostadskarriären. Pengar kan kanske ge upphov till orättvisor. Den som tjänar mer kan mycket riktigt ha en dyrare bil, ett finare hus, fler vinterjackor och mer oxfilé på middagsbordet. Men pengar är likväl kanske det mest rättvisa vi har att välja på. Alla kan arbeta sig upp, spara och göra prioriteringar. Ingen 29

är från början utesluten på grund av ras, kön, föräldrar, namn, ålder eller annat som är betydligt svårare att påverka än sin ekonomiska status. I dag finns heller inte möjligheten att välja om man vill bo lite dyrare eller lite billigare. Ofta är det tvärtom så att den som inte har kontakter och pengar till en bostad i innerstan i slutändan får betala den högsta hyran i förorternas nyare hus. Nej, skillnad i ekonomisk likviditet kan nog inte betraktas som diskriminering. I så fall blir vi tvungna att erkänna allt som säljs i dag i Sverige som diskriminerande: maten, bilarna, resorna, kläderna, leksakerna till barnen o s v. När det, som på Stockholms bostadsmarknad i dag, i stället handlar om kapital, möjlighet att låna pengar i bank, om man är född i Stockholm eller inte, vilka kontakter man själv och ens föräldrar har då börjar det närma sig diskriminering. Eller åtminstone något slags segregation. En segregation som individen själv inte kan påverka. Hur mycket man än jobbar upp sig eller prioriterar boendet, får ändå den företräde som betalar mindre men känner rätt personer. De som får problem av detta är förstås inflyttade, vare sig de är invandrare från Bosnien eller Åstorp, de som inte har något kapital eller någon fast plats på arbetsmarknaden, och därmed kan få lån till en bostadsrätt. 30

Öppen diskriminering på andrahandsmarknaden Samma människor förpassas, som tidigare konstaterats, till andrahandsmarknaden. Och där råder vanlig, hederlig diskriminering. Den som äger en bostad eller ett hyreskontrakt, och har tillstånd att hyra ut i andra hand, kan förstås efter egna fördomar välja vem som skall få låna bostaden. Efter några olika turer som medlem i andrahandsförmedlingar kan konstateras att det är lättare att få bostad om man är kvinna än om man är man. Man bör därtill ha fast anställning, svenskt påbrå, inte röka eller ha husdjur. Är man två personer som vill bo i samma bostad bör man vara av olika kön och ha ett kärleksförhållande. Själv valsade jag ett tag runt på andrahandsmarknaden med ett skriftligt intyg från min dåvarande chef på att jag var en fin människa som även fortsättningsvis skulle kunna tjäna mitt uppehälle. Det kan rekommenderas. Fast anställning om man vill ha bostadsrätt På bostadsrättsmarknaden i sin tur utgörs den eventuella diskrimineringen av bankernas utlåningsregler. Det har, tack och lov, blivit avsevärt bättre de senare åren. 1998, när SAF gjorde en rapport om olika arbetsformer, konstaterade ett flertal intervjuade unga människor att de inte hade fått lån på grund av sin kontraktsform på arbetsmarknaden. Fast anställning var det enda som gällde. Kort och gott, nog måste det väl vara rimligare att som på 31

varumarknaden i stort låta likviditeten avgöra förutsättningarna och människor själva prioritera inom sina ekonomiska ramar, än att skapa en bostadsmarknad som diskriminerar vikarier, lantisar, invandrare och alla som inte har en årslön på banken? Det är ingen idé att packa upp Carolin är 25 år, pluggar statsvetenskap och extraknäcker i affär. Hon har bott i Stockholm i två år och har just flyttat in i sin sjunde lägenhet. Det blir ju så när man inte kan ta lån. Jag har faktiskt kollat utanför tullarna också men det finns inga lediga lägenheter där heller. Nästan alla lägenheterna har Carolin fått via Bostad Direkt. De flesta har varit små och dyra och alla har haft korta kontrakt. Just nu betalar hon 3 000 kronor per månad för en lägenhet på femton kvadratmeter. Det bästa vore ju att få tag på en etta i innerstan som man kunde dela med en kompis. Det vore ett drömboende när man pluggar. Om vi lade 3 000 kronor var skulle väl det räcka? Längs ena väggen bildar fulla flyttkartonger en pyramid som hon draperat med ett tyg och ställt lite prydnadssaker på. Det är ingen idé att packa upp. Jag skall ändå flytta om 10 veckor. 32