Länsstyrelsen i Västerbottens synpunkter på samrådet inom vattenförvaltningen 2015-2021 i Bottenvikens vattendistrikt

YTTRANDE 1(28) Länsstyrelsen i Norrbottens län Samrådssvar dnr: 537-9859-2014 Vattenmyndighetens kansli 971 86 Luleå Länsstyrelsen i s synpunkter på samrådet inom vattenförvaltningen 2015-2021 i Bottenvikens vattendistrikt Länsstyrelsen har beretts möjlighet att yttra oss över samrådet om förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer inom vattenförvaltningen 2015-2021. Sammanfattning Många av åtgärderna som behöver vidtas av länsstyrelserna är viktiga och angelägna att genomföra för att nå en bättre vattenkvalitet i länet och åtgärderna berör många av Länsstyrelsens uppdrag. Länsstyrelsen bedömer att de flesta föreslagna åtgärderna är angelägna och relevanta. Länsstyrelsen föreslår att några åtgärder behöver utvecklas och/eller förtydligas alternaivt omformuleras eller utgå. Vägledningar från centrala myndigheter behöver komma tidigt i processen för att vi ska kunna arbeta effektivt med tillsyn, prövning och rådgivning. Ansvaret för tillsynsvägledning behöver förtydligas där vägledningsansvar pekas ut till både nationell myndighet och Länsstyrelserna. Några motiveringstexter för åtgärderna samt vissa beskrivningar av status och förutsättningar behöver anpassas bättre till regionala förhållanden. Om Länsstyrelsen ska kunna genomföra föreslagna åtgärder måste resurser tillföras. Resurser behövs för att genomföra fysiska åtgärder, för rådgivning och förebyggande arbete, för tillsyn och prövning, för kunskapsuppbyggnad och för att ta fram åtgärdsplaner. Det är angeläget att HaV tillsammans med andra nationella myndigheter och Länsstyrelserna arbetar vidare med vägledningar för hur undantag ska fastställas och vad som gäller för andra vattenanvändningar än vattenkraften för att fastställa en vattenförekomst som kraftigt modifierad. Särskilt aktuella frågor är exempelvis kulturmiljölämningar, dikningsföretag och hamnar. Länsstyrelsen Storgatan 71 B Växel 010-225 40 00 Fax 010-225 41 10 vasterbotten@lansstyrelsen.se 901 86 UMEÅ Miljöanalysenheten Direkt 010-2254350 www.lansstyrelsen.se/vasterbotten

2 Allmänna synpunkter Länsstyrelsen har tagit del av förslag till åtgärdsprogram, förvaltningsplan och miljökvalitetsnormer för Bottenvikens vattendistrikt som tagits fram av Vattenmyndigheten tillsammans med länsstyrelsernas beredningssekretariat. Förslagen är omfattande och till grund för förslagen ligger ett stort och viktigt arbete för att kartlägga status samt ta fram underlag till åtgärdsförslag och miljökvalitetsnormer. Åtgärdsprogrammet har utvecklats jämfört med nu gällande program. Det är positivt att det finns en tydlig koppling mellan åtgärder som behöver vidtas av nationella, regionala och lokala myndigheter där styrmedel och vägledningar stödjer åtgärdsarbetet. Det är dessutom värdefullt att det i förslaget till åtgärdprogam finns en tydlig blå tråd mellan status, miljöproblem, förbättringsbehov och förslag till åtgärder. Den blå tråden ökar förståelsen för behovet av åtgärder. Miljökvalitetsmålen Åtgärdsprogrammet är ett viktigt verktyg för att nå de vattenrelaterade nationella och regionala miljömålen. De miljökvalitetsmål som särskilt berörs är grundvatten av god kvalitet, bara naturlig försurning, levande sjöar och vattendrag, ingen övergödning och hav i balans samt levande kust och skärgård. Men även miljökvalitetsmålen myllrande våtmarker, giftfri miljö och ett rikt växt- och djurliv berörs. Åtgärdsprogrammet skulle kunna utvecklas till att tydligare koppla föreslagna åtgärder mot möjligheten att nå miljömålen. Samverkan Länsstyrelsen ser mycket positivt på den samverkan och delaktighet inom vattenrådsområden och lokalt som så föredömligt har etablerats och utvecklats i distriktet. Det är angeläget att detta samverkansarbete kan utvecklas vidare. Resurser för myndigheternas arbete och finansiering av åtgärder Nuvarande resurser är inte tillräckliga för att klara de åtgärder som behöver vidtas av länsstyrelserna. Åtgärdsprogrammet är ett viktigt underlag för att visa på behovet av ytterligare resurser. Resurser behövs för rådgivning och förebyggande arbete för att förhindra försämring av vattenkvaliteten. Prövning men framförallt tillsyn har stora behov av långsiktig resursförstärkning för att kunna möta behovet av att få till fysiska åtgärder för att uppfylla MKN. Behovet av resurser för kunskapsuppbyggnad är fortfarande stort på flera områden, bland annat till inventeringar av kulturmiljöer. Arbetet med att ta fram åtgärdsplaner (Länsstyrelsens åtgärd 9) kommer att innebära ett behov av både personresurser och för resurser för inventering av natur- och kulturvärden samt åtgärdsbehov. Miljöövervakningen i distriktet behöver

3 utvecklas och utökas för att kunna möta behovet av att följa upp miljökvalitetsnormer för vatten. Idag finns flera finansiella bidragssystem som är tillgängliga för olika typer av fysiska åtgärder och i regel är resurserna i dess system begränsade i volym och i vad bidraget kan gå till och inte tillräckliga för aktuellt åtgärdsbehov. Många åtgärder bedrivs dessutom i projektform med finansiering från olika EU-fonder. Detta innebär en möjlighet att växla upp nationella resurser och en möjlighet till ökat internationellt och nationellt samarbete men det innebär även en stor osäkerhet vad gäller möjligheten att få projekt beviljade, osäkerheter i vad som är godkända kostnader etc och en stor administrativ kostnad. Vi ser dessutom att det finns få aktörer som har kapacitet att administrativt och ekonomiskt driva stora åtgärdsprojekt. I programmet finns en åtgärd riktad till HaV (åtgärd 5) för att ta fram en nationell strategi och finansiering för åtgärder där det saknas en tydlig verksamhetsutövare och i åtgärd 9 föreslås att befintliga system utvecklas eller att ett nytt system tas fram som inkluderar åtgärder för att motverka invasiva främmande arter. Det är bra och angeläget och vi stödjer förslagen. Länsstyrelsen ser dessutom ett behov av att det görs en större översyn av befintliga system och med utgångspunkt från behoven av åtgärder för att klara MKN i hela landet föreslå eventuella förändringar. Stora bidragssystem som LOVA och Landsbygdsprogrammet har exempelvis mycket små resurser för åtgärder i norra Sverige. Undantag och KMV Det är angeläget att Havs- och vattenmyndigheten, tillsammans med andra nationella myndigheter och Länsstyrelserna, arbetar vidare med vägledningar för hur undantag ska fastställas och vad som gäller för andra vattenanvändningar än vattenkraften för att fastställa en vattenförekomst som kraftigt modifierad. Särskilt aktuella frågor är exempelvis kulturmiljölämningar, dikningsföretag, hamnar och jordbruksverksamhet. Fysisk påverkan är det mest omfattande miljöproblemet i distriktet och omfattande åtgärder behöver genomföras för att nå miljökvalitetsnormer (MKN) i påverkade vattenförekomster. Därför är det särskilt viktigt att det tidigt i förvaltningscykeln tas fram vägledningar för just undantag och kraftigt modifierade vatten (KMV) för att man ska kunna göra korrekta avvägningar mellan kraven på att uppnå MKN och att säkerställa särskilt samhällsviktiga verksamheter, skyddsvärda miljöer och för att uppfylla nationella miljökvalitetsmål såsom ett rikt odlingslandskap. Vägledning Vägledningar från centrala myndigheter behöver komma tidigt i processen för att vi ska kunna arbeta effektivt med tillsyn, prövning och rådgivning. Det saknas realism i flera av åtgärdsuppdragen i relation till målåren för miljökvalitetsnormen för vatten. Om vägledningar och strategier finns tillgängliga tidigt i processen ökar möjligheten för myndigheterna att komma

4 igång med fysiska åtgärder. Vattenmyndigheten bör överväga att tidsätta de åtgärder som innefattar att ta fram vägledningar. Detta berör bland annat vägledningar från Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten (åtgärd 1), Havs- och vattenmyndigheten (åtgärd 4 och 11) och Boverket (åtgärd 1). Ett ständigt bättre VISS VISS är en förutsättning för en fungerande vattenförvaltning där många aktörer är delaktiga. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att ett utvecklingsarbete sker så att VISS blir lättare att använda för exempelvis kommuner och verksamhetsutövare. Man bör överväga om det är möjligt att utveckla en enklare version av VISS för t.ex sällananvändare. Förvaltningsplan Länsstyrelsen lämnar synpunkter på förvaltningsplanen i särskild bilaga (bilaga 1). Länsstyrelsen kan även efter samrådet att vara delaktig i Vattenmyndigheternas arbete med att granska och färdigställa den slutliga produkten. Kvalitetsgranskning av föreslagen status, normer och åtgärder Länsstyrelsen lämnar en lista på vattenförekomster som har fått förändrad status och nya förslag på miljökvalitetsnormer (bilaga 2). Den baseras på genomförd kvalitetssäkring och nya dataunderlag sedan augusti 2014. I bilaga 3 redovisas de ändringar av övergödningsåtgärder för s kustvatten som gjorts i VISS under samrådsperioden. Ytterligare ändringar kommer att ske för både kustvatten och sötvatten efter nya körningar i en nationell databas för övergödningsåtgärder. Dessa kommer att levereras av Vattenmyndigheten i Norra östersjön. Förslag på åtgärdsprogram Synpunkter på åtgärder som behöver vidtas av Länsstyrelserna Länsstyrelsen bedömer att de flesta föreslagna åtgärder som behöver vidtas av Länsstyrelserna är motiverade och relevanta. Några åtgärder behöver utvecklas vidare och förtydligas alternativt omformuleras eller utgå. Rapportering till VM En årlig återrapportering av myndigheternas arbete med att nå målen inom vattenförvaltningen är viktig. Vattenmyndigheten skriver i motiveringen till åtgärden att den behöver fördjupas. Länsstyrelsen stödjer detta förslag och föreslår att Vattenmyndigheten utvecklar återrapporteringen i dialog med berörda myndigheter, bland annat genom att ta fram indikatorer för uppfölj-

5 ning per åtgärd. En framtida version av databasen Åtgärder i vatten (efter planerad utveckling) skulle kunna nyttjas för uppföljning av genomförda åtgärder. Vattenmyndigheten kan utveckla sitt arbete med att återkoppla rapporteringarna till berörda myndigheter. Återkopplingen kan vara en viktig del i att få fart på åtgärdsarbetet och borde därför förstärkas. Länsstyrelserna, åtgärd 1. Länsstyrelserna behöver a) vid prövning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter, enligt 9 kap miljöbalken och b) vid prövning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter, enligt 11 kap miljöbalken, beakta miljökvalitetsnormer för vatten särskilt för de verksamheter som bidrar till att vattenförekomster inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna. Vidare ska länsstyrelserna särskilt kräva att åtgärder genomförs så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs i dessa vattenförekomster. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Naturvårdsverket 3. Åtgärden är relevant och beskriver två av de viktigaste verktygen för myndigheter att arbeta för en bättre vattenkvalitet. Arbete bedrivs med stöd av befintlig lagstiftning och i arbetet med prövning och tillsyn beaktas alltid MKN. En viktig förutsättning för att åtgärden ska kunna leda till fysiska åtgärder i den takt som behövs för att nå MKN är en ändring i dagens lagstiftning för vattenverksamhet. Vattenverksamhetsutredningen föreslår viktiga förändringar som t.ex. förslaget om nyprövning, tillståndsprövningens omfattning och ändring av bestämmelserna kring omprövning och ersättningsrätten. Länsstyrelsen bedömer att formuleringen av åtgärden behöver utvecklas så att det tydligare framgår vad som avses när det gäller att.särskilt kräva att åtgärder genomförs... Det är oklart om det är fysiska åtgärder som avses och/eller tillsynsåtgärder som att initiera omprövning som avses. När det gäller verksamhet som lyder under 11 kap miljöbalken är vi prövningsmyndighet för markavvattningar och där kan vi kräva skäliga åtgärder utifrån bestämmelserna i balken. I övriga ärenden är Markoch miljödomstolen prövningsmyndighet. Där kan Länsstyrelsen endast verka för att åtgärder genomförs genom våra yttranden till domstolen. Länsstyrelsens möjlighet att som tillsynsmyndighet för vattenverksamheter kräva att åtgärder genomförs är begränsad utifrån dagens lagstiftning och tillståndens rättskraft. Vi kan däremot initiera omprövning i syfte att få till stånd åtgärder men det är domstolen som dömer. Det finns också begränsningar i vilka krav på åtgärder som kan ställas i en omprövning (sista stycket 24 kap. 5 miljöbalken). I samband med ansökan om nytt eller ändrat tillstånd kan vi när Länsstyrelsen är prövningsmyndighet säkerställa att MKN inte överskrids genom villkor om försiktighetsmått och skyddsåtgärder. Samma sak gäller för prövning av A verksamhet enl 9 kap. Begreppet prövning används i åtgärdsprogrammet med olika betydelse, dels används det i betydelsen omprövning av befintlig verksamhet och dels i betydelsen prövning av en verksamhet som ansöker om nytt tillstånd eller

6 ändring av befintligt tillstånd. Länsstyrelsen föreslår att det genomgående i texten tydligt framgår vilken typ av prövning som avses. Vattenmyndigheten föreslår att vi ska öka antalet prövningar i syfte att få till fysiska åtgärder. Vår största möjlighet att få till fysiska åtgärder vid tillståndprövade verksamheter är genom omprövning, och där kan vi påverka prövningstakten. När Länsstyrelsen är prövningsmyndighet kan vi inte påverka antalet ärenden som prövas utan bara handläggningstiden. Vi kan däremot inte påverka antalet ärenden som prövas i domstolen med nuvarande lagstiftning. Ett undantag är de fall då Länsstyrelsen kan förelägga en verksamhetsutövare att söka tillstånd i de fall tillstånd saknas. Texten under rubriken Motivering behöver bättre anpassas till regionala förhållanden. I texten framgår t.ex att.. den viktigaste frågan ur vattenförvaltningens synvinkel är utsläpp av fosfor till vatten i inlandet. Vår bedömning är att det finns andra åtgärder som är minst lika viktiga och mer prioriterade. Texten behöver också utvecklas och tydligare visa på vad som behöver göras och vilka förutsättningarna är för att få till fysiska åtgärder. Som exempel kan nämnas att vi som tillsynsmyndighet inte kan ställa krav som inkräktar på rättskraftiga tillstånd och att det i stor utsträckning krävs omprövningar, som tar tid att genomföra, av verksamheter för att få till de fysiska åtgärder som behövs för att följa MKN för vatten. Det finns många oklarheter om hur MKN ska tillämpas i prövning och tillsyn. Ett exempel är att normen inte anses överskriden förrän tidpunkten den ska vara nådd är passerad. Detta är ett problem då det ofta tar flera år innan utförda åtgärder får den avsedda biologiska effekten. Dessutom måste normen idag vara överskriden för att vara ett skäl till omprövning (24:5 MB), något som kan försvåra tillsynsmyndigheternas möjlighet att få till åtgärder. Det är angeläget att nationella myndigheter, tillsammans med länsstyrelser och kommuner, tar fram vägledningar för arbetet. Länsstyrelsen föreslår att en åtgärd riktas till HaV för att vägleda Länsstyrelserna i arbetet med prövning och tillsyn enligt 9 kap miljöbalken, något som redan sker i dag. Åtgärden behöver även kopplas till HaV s åtgärd 4 som handlar om vägledning enligt 11 kap miljöbalken. Tillsyn av vattenverksamhet enligt kap 11 kan få konsekvenser för kulturhistoriskt värdefulla anläggningar, lämningar och miljöer. Åtgärden behöver därför även genomföras med stöd från Riksantikvarieämbetet (HaV och RV åtgärd 1). I dag är vägledningsansvaret för miljögifter delat mellan NV och HaV. Ansvarsfördelningen behöver tydliggöras. Naturvårdsverket har idag vägledningsansvar för markavvattningar och ska enligt Naturvårdsverket, åtgärd 7, utveckla en nationell strategi för hantering av markavvattningar mm. Det är angeläget att arbetet sker i nära samverkan med Havs- och vattenmyndigheten och Skogsstyrelsen. Naturvårdsverkets åtgärd 7 bör också stödja Länsstyrelsernas åtgärd 1.

7 Åtgärden bör även omfatta Torvlagstiftningen. Brytning av torv är en verksamhet som har påverkan på vattenkvalitet och hänsyn till MKN behöver ske. Länsstyrelserna, åtgärd 2 Länsstyrelserna behöver ge kommunerna vägledning för prövning och tillsyn av de enskilda avlopp som bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 1 och Kommunerna 3. Länsstyrelsen förordar att åtgärden utgår eller formuleras om. I regleringsbrevet för 2014 och 2015 finns ett uppdrag till Länsstyrelserna att bedriva tillsynsvägledning mot kommunerna som har ansvar för prövning och tillsyn av enskilda avlopp. Enligt Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 1 b ska de vägleda Länsstyrelserna i prövning och tillsyn, trots att Länsstyrelserna inte ansvarar för tillsyn och prövning. Länsstyrelsen menar att vi inte ska ha ett omfattande vägledningsansvar inom ett område där vi inte har egen operativ tillsyn. Länsstyrelsen förordar att det är Havs- och vattenmyndigheten som ska stå för den konkreta vägledningen till kommunerna i sakfrågor och författningstolkningar. Vi kan bidra med ett regionalt perspektiv och fungera som samlande aktör i länet. En alternativ formulering av åtgärden kan vara Länsstyrelserna behöver bistå HAV i deras vägledning till kommunerna för prövning och tillsyn av enskilda avlopp. Utöver vägledning för prövning och tillsyn behövs även vägledning för hantering av enskilda avlopp i den fysiska planeringen. Länsstyrelsen föreslår att detta förtydligas i Boverkets uppdrag 1b och att åtgärdens genomförande även stödjs av Boverkets uppdrag 1. Länsstyrelserna, åtgärd 3 Länsstyrelserna behöver bedriva tillsyn på vattenkraftverk och dammar, motsvarande minst 20 procent av länets alla anläggningar per år, så att samtliga anläggningar har fått tillsyn innan år 2020. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten 1, Havs- och vattenmyndigheten 4 och 5 samt Länsstyrelserna 9. Åtgärden är angelägen men Länsstyrelsen föreslår att den formuleras om så att syftet med tillsynen blir tydligt och att åtgärden i första hand omfattar de anläggningar som ligger i vattenförekomster med sämre än god status ( tillsynen ska leda till fysiska åtgärder i de anläggningar som orsakar att MKN inte nås i aktuella vattenförekomster ). Anläggningar i vatten som inte klarar normen bör vara utgångspunkten för beräkningen av minsta antal som behöver tillsynas. Länsstyrelsen föreslår även att betinget, dvs volymen tillsyn per år inte redovisas i åtgärdsformuleringen, men att den finns beskriven och utvecklad i motiveringen. Det är viktigt att fokusera på de anläggningar där vi genom tillsyn kan uppnå en förbättrad vattenmiljö. Om åtgärden inte formuleras om och syftet blir tydligt är risken av vi

8 styr på fel saker i tillsynen. Risken är att fokus blir på skrivbordstillsyn som uppfyller procentsatsen men som väldigt sällan resulterar i fysiska åtgärder. Motiveringen behöver utvecklas för att tydligare belysa det regionala perspektivet. Länsstyrelsen saknar en regional analys av omfattningen av problemet, hur mycket tillsynsresurser vi har idag och hur stort behovet är. I åtgärden hänvisas till Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Strategin är bra och en viktig vägledning, särskild när det gäller punkt c att utveckla riktlinjer för den juridiska processen. Kammarkollegiet ska enligt deras åtgärd 1 också vägleda länsstyrelserna rättsligt så att länsstyrelsernas åtgärdsplaner utförs i enlighet med strategin. Ett förtydligande behövs om vilka åtgärdsplaner som avses. Under rubriken Konsekvenser av styrmedel för vattenkraftsproduktion och dammar och underrubrik Administrativa kostnader för styrmedel framgår att genomsnittskostnaden för tillsyn av vattenverksamhet har beräknats till 13 500 kronor. Länsstyrelsen menar att detta är lågt räknat eftersom det i många fall kommer att krävas omprövning för att få till fysiska åtgärder. Tillsyn av vattenverksamhet enligt kap 11 kan få konsekvenser för kulturhistoriskt värdefulla anläggningar, lämningar och miljöer. Åtgärden behöver därför även genomföras med stöd från Riksantikvarieämbetet, HaV och RV åtgärd 1. Länsstyrelserna, åtgärd 4 Länsstyrelserna behöver ge kommunerna tillsynsvägledning så att utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk och hästhållning minskas till de vattenförekomster där dessa påverkanskällor bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte uppnås eller riskerar att inte uppnås. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärden Jordbruksverket 5. Åtgärdens genomförande stödjer åtgärden Kommunerna 2. Länsstyrelsen förordar att åtgärden utgår eller formuleras om. Enligt Jordbruksverkets åtgärd 5 behöver Jordbruksverket utveckla sin tillsynsvägledning till länsstyrelser och kommuner så att. Uppdraget till Länsstyrelserna och Jordbruksverket innebär att båda myndigheterna har ett ansvar att vägleda kommunerna. Ett förtydligande behövs om rollfördelningen mellan myndigheterna när det gäller tillsynsvägledning. I motiveringen framgår att kommunerna efterfrågar tillsynsvägledning på området men enligt vår erfarenhet är det inte fallet i. Länsstyrelsen menar dessutom att vi inte ska ha ett omfattande vägledningsansvar inom ett område där vi inte har egen operativ tillsyn. Länsstyrelsen förordar att det är Jordbruksverket som ska stå för den konkreta vägledningen till kommunerna i sakfrågor och författningstolkningar. Vi kan bidra med ett regionalt perspektiv och fungera som samlande aktör i länet.

9 En alternativ formulering av åtgärden kan vara Länsstyrelserna behöver bistå Jordbruksverket i deras vägledning till kommunerna. Åtgärdens genomförande stödjs även av Jordbruksverkets åtgärd 3. Länsstyrelserna, åtgärd 5 Länsstyrelserna behöver prioritera och utveckla sin rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag a) så att växtnäringsförlusterna minskar och b) så att tillförseln av växtskyddsmedel minskar till vatten inom områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärden Kemikalieinspektionen 1, Jordbruksverket 1 samt Naturvårdsverket 11. Åtgärden är relevant. Ett förtydligande behövs om rollfördelningen mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna när det gäller ansvar för att prioritera och utveckla sin rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag. En särskild utmaning för distriktet är läckage av metaller och sura ämnen från sulfidjordar. Länsstyrelsen föreslår därför att åtgärden kompletteras med att rådgivning även behöver ske för att minska läckage av försurande ämnen och metaller från marker med sura sulfatjordar. Ett förebyggande arbete med rådgivning och dialog med företagare är viktigt. Länsstyrelserna, åtgärd 6 Länsstyrelsen behöver verka för att kommunerna genomför kompletterande åtgärder eller motsvarande för att ytterligare minska halterna av gödande näringsämnen i de vattenförekomster som på grund av övergödning inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 8 och Kommunerna 5. Åtgärden berör mycket få vattenförekomster i länet och sannolikt även i distriktet, vilket behöver framgå i motiveringen. Länsstyrelserna, åtgärd 7 Länsstyrelserna behöver säkerställa att verksamhetsutövare enligt 9 och 11 kap MB genomför egenkontroll och har de kontrollprogram som behövs för att möjliggöra en bedömning av verksamheternas inverkan på ekologisk, kemisk och kvantitativ status i vattenförekomster. Med egenkontroll avses såväl vad som tillförs recipienten som förhållanden i recipienten. Det är en viktig och angelägen åtgärd. Länsstyrelsen arbetar idag tillsammans med verksamhetsutövare med att förändra och samordna recipientkontrollprogram för miljöfarliga verksamheter. Arbetet går långsamt och det är i stort sett endast genom frivilliga åtaganden från verksamhetsutövare som egenkontrollprogrammen förändras i riktning mot att kraven i vattenförvaltningsförordningen tillgodoses. De areella näringarna är ofta med i diskussionerna men deltar inte med regelbundna mätningar inom egenkontrollen. Utredningen Vattenanknuten recipientkontroll överlämnades av HaV till regeringen den sista mars. Utredningen ger en bakgrund till dagens förut-

10 sättningar och föreslår bland annat kompletterande utredningar och förslag till ändringar i lagstiftning. Länsstyrelsen bedömer att det är angeläget att föreslagna utredningar i utredningen genomförs och att den vägledning som ska tas fram av HaV (HaV åtgärd 11) tas fram tidigt i förvaltningscykeln. En viktig förutsättning för att data från egenkontrollen ska kunna användas är att nationella databaser utvecklas så att det blir enkelt för utförare att rapportera in data. När data finns tillgängligt i kvalitetssäkrade databaser kan informationen också enkelt användas för bedömning av verksamheters inverkan på vattnets status. Begreppen egenkontroll och recipientkontroll behöver tydliggöras. Länsstyrelserna, åtgärd 8 Länsstyrelserna behöver årligen aktualisera sin åtgärdsplan för att säkerställa att åtgärderna i planen genomförs och följs upp. Länsstyrelsen behöver särskilt a) utveckla den egna planen för åtgärdsarbetet (åtgärd 30 ÅP 2009-2015), så att den omfattar vägledning och tillsyn av kommunernas översiktsplaner. I översiktsplanerna ska kommunerna redovisa hur de avser att följa miljökvalitetsnormerna för vatten, vilket länsstyrelsen ska granska. b) utveckla tvärsektoriella arbetssätt där kulturmiljö inbegrips c) ställa krav vid tillsyn, prövning, vägledning och så att de följer miljökvalitetsnormen för vatten, d) utveckla handläggningen av landsbygdsprogrammet så att miljökvalitetsnormen för vatten följs. Åtgärden är relevant och Länsstyrelsen arbetar idag med att följa upp och utveckla vår plan för arbetet med nå god och hög vattenstatus i länet. Länsstyrelsen föreslår att åtgärden formuleras om så att det sker en hänvisning till planens syfte och därmed en återkoppling till nuvarande åtgärdsprogram. Länsstyrelserna behöver årligen aktualisera sin plan för sitt åtgärdsarbete med prioritering av avrinningsområden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. Formuleringen för att säkerställa att åtgärderna i planen genomförs och följs upp menar vi är underförstått. Länsstyrelsen föreslår att fördjupningarna i a-d i åtgärdsformuleringen tas bort och istället beskriva i motiveringen vilka särskilda behov till utveckling av åtgärdsplanerna som finns. a) Formuleringen motsvarar delvis skrivningen i åtgärd 11. Det kan bli otydligt hur vi vid återrapportering ska redovisa vårt arbete med vägledning och tillsyn av kommunernas ÖP. b) Det är viktigt och angeläget att kulturmiljöfrågorna är en del i arbetet med åtgärdprogrammet för en bättre vattenkvalitet och att tvärsektoriella arbetssätt utvecklas. Det finns också fler verksamheter på Länsstyrelsen där ett tvärsektoriellt arbetssätt är viktigt och angeläget för att nå målen. Några exempel är fysisk planering, tillsyn och prövning av vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet, fiskevård, naturskydd, rådgivning inom jordbruket, krisberedskap. Möjligen bör denna punkt formuleras så att ett tvärsektoriellt

11 arbetssätt utvecklas och eftersträvas för alla de verksamheter på Länsstyrelsen som berörs av vattenfrågor. c) Formuleringen under c berör verksamheter på Länsstyrelserna som följer av lagkrav i miljöbalken. Länsstyrelsen föreslår att koppling till tillsyn, prövning och vägledning formuleras utifrån behovet av att arbeta tvärsektoriellt och behovet av att ha en helhetssyn i arbetet med att prioritera de vatten som är i behov av åtgärder. d) Landsbygdsprogrammet är ett av flera program som kan bidra till finansiering av åtgärder. Det finns även andra bidragssystem som skulle kunna nämnas i detta sammanhang. Jordbruksverket behöver utveckla sina riktlinjer till Länsstyrelserna för handläggning. Det handlar även om vilka prioriteringar som sker på nationell nivå för hur medlen får användas. Nuvarande formulering (framförallt a och c) innebär som vi ser det ett krav på dubbel uppföljning, dels i denna åtgärd och dels i ex. åtgärd 1 och 11. Länsstyrelserna, åtgärd 9 Länsstyrelserna behöver ta fram avrinningsområdesspecifika åtgärdsplaner, eller motsvarande, för riktade åtgärder som behöver genomföras av vattenkraften. Åtgärderna ska prioriteras inom respektive avrinningsområde och utifrån Havs- och Vattenmyndighetens och Energimyndighetens strategi avseende åtgärder i vattenkraften. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten 1, Havs- och vattenmyndigheten 4 och 5 samt Länsstyrelserna 3. Länsstyrelsen är tveksam till åtgärden så som den är formulerad. Länsstyrelsen är medveten om att arbetet med att ta fram planer för åtgärder som behöver genomföras av vattenkraften är en viktig och angelägen åtgärd och som är nödvändig bland annat som underlag för beslut om miljökvalitetsnormen God ekologisk potential men även för prioritering av åtgärder. Länsstyrelsen bedömer att om åtgärden ska finnas kvar behöver den omformuleras och förtydligas och ansvaret för att ta fram planerna behöver utredas. Det är inte klart vad dessa planer ska omfatta, vad syftet med planerna är och vilken status de kommer att få. Åtgärden behöver därför förtydligas och motiveringen behöver utvecklas. Positiv erfarenhet från projekt Länsstyrelsen har positiv erfarenhet från arbetet med att ta fram åtgärdsplan för Umeälven (MEP projektet), där vi har deltagit men inte varit drivande. Syftet med planen i MEP-projektet har varit att ta fram underlag (ekologiskt och ekonomiskt) för att kunna bedöma den maximala ekologiska potentialen i vattendraget. Erfarenhet från projektet verkar ha legat till grund för Vattenmyndighetens beräkning av kostnaden för åtgärden. Projektet har till största delen finansierats av verksamhetsutövare. Vattenmyndigheten bör därför förtydliga att kostnaden för åtgärden till stor del ska ligga på verksamhetsutövare och inte på myndigheten.

12 Vår erfarenhet är att det finns stora fördelar med att i samråd med verksamhetsutövare ta fram planer med prioritering av riktade åtgärder som behöver genomföras av vattenkraften. Betydelsen av att arbetet behöver bedrivas i samverkan med verksamhetsutövare behöver förtydligas i motiveringen. Ta fram och fastställa planerna Länsstyrelsen bedömer att en vidare utredning och dialog behövs om vem som ska ansvara för att ta fram dessa planer. Som underlag för att tydliggöra processen för framtagande och fastställande av planerna behöver man känna till omfattning, innehåll och syfte med planerna. Länsstyrelsen har i sammanhanget flera olika roller, exempelvis arena för samverkan, tillsyn och prövning, rådgivning och genomförare av fysiska åtgärder. Att ta fram planer som pekar ut förslag till vilka åtgärder som behöver genomföras av enskilda verksamhetsutövare för att nå GEP är delvis i konflikt med vårt uppdrag att genom tillsyn och prövning få till nödvändiga fysiska åtgärder för att nå MKN. Grunderna i miljöbalken innebär att vi som myndighet ska peka på problemet men det är VU som ska komma med förslaget på lösningar. Vi ser en risk med att vi skapar en situation där vi som länsstyrelse tar över ansvaret från den som skapat problemet. Det är angeläget att en process utarbetas där rollerna mellan myndighet och verksamhetsutövare är tydlig och där samverkan är en framgångsfaktor. Ytterligare en osäkerhet är hur ansvaret ska fördelas när ett avrinningsområde berör flera län. Under rubriken Åtgärder för påverkan mot miljöproblem framgår att planerna som avses i åtgärden ska vara klara 2017 och beslutade 2018 av Vattendelegationen. Tidplanen och vem som förväntas fastställa planerna bör framgå i åtgärdsformuleringen eller i motiveringen. Länsstyrelsen bedömer, med respekt för att det finns en osäkerhet om omfattning och innehåll i planerna, att det blir mycket svårt att hinna genomföra åtgärden innan utgången av 2017, oberoende av vem som får ansvaret att ta fram planerna. Bör begränsas till KMV vatten Länsstyrelsen förordar att åtgärden begränsas till vattenförekomster som är klassade som Kraftigt Modifierade Vatten (KMV). Så som åtgärden nu är formulerad är det oklart om åtgärden omfattar alla vattenförekomster med vattenkraft eller bara de som är klassade som (KMV). I åtgärdsbiblioteket riktas endast åtgärden mot KMV. Vattenförekomster med vattenkraft som inte är klassade som KMV har andra förslag till åtgärder än att ta fram en åtgärdsplan som leder till god ekologisk status. Syfte och innehåll Det är oklart vilken juridisk status dessa planer kommer att få, vem som blir ansvarig för att se till att riktade åtgärder kommer till stånd och med vilket lagstöd. Det framgår i motiveringen att planerna blir ett viktigt underlag i

13 länsstyrelsernas arbete med prövning och tillsyn av vattenkraftverk. Länsstyrelsen prövar inte vattenkraftverk men i tillsynsarbetet (ex vis omprövning) kommer planerna att vara ett viktigt verktyg för att veta vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras för att nå normen Det är optimistiskt att påstå att vi genom rätt prioriteringar kan genomföra miljöförbättrande åtgärder i den takt som krävs enligt ramdirektivet för vatten. Prioritering innebär inte att alla åtgärder som krävs för att nå normen blir utförda utan bara i vilken ordning de ska tas, vilket är en bra början. Det finns en risk att det tar lång tid innan vi kan få till åtgärder i dessa vattenförekomster i avvaktan på vårt arbete med att ta fram planer. Det är dessutom oklart om planerna kommer att ha någon rättslig status. Vi har redan nu verksamhetsutövare som inte vill beakta MKN i ett prövningsärende med hänvisning till att åtgärdsplanerna kommer först 2018. Det är därför viktigt och nödvändigt att i vägledningar tidigt i processen tydliggöra vad planerna ska omfatta och vilken rättslig status de ska ha. Planerna kommer sannolikt att föreslå åtgärder som berör vattenhushållning och flödesförvaltning i ett avrinningsområdesperspektiv. Det innebär att det måste finnas möjlighet att göra en samlad prövning av alla berörda verksamheter inom ett avrinningsområde. Detta är inte möjligt med nuvarande lagstiftning, vilket behöver tydliggöras i motiveringen av åtgärden. Det är även angeläget att en vägledning från HaV inkluderar prioriteringsfrågor inom avrinningsområden. Strategin Åtgärden hänvisar till att fysiska åtgärder ska prioriteras inom respektive avrinningsområde och utifrån Havs- och vattenmyndighetens och Energimyndighetens Strategi för åtgärder i vattenkraften och att Hav och Energimyndigheten ska vägleda oss i det arbetet. Strategin har fått ett stort genomslag i åtgärdsprogrammet. Det är dock oklart vilken roll och status strategin har. Den har vad vi vet inte gått ut på en bredare remiss, den är inte samverkad med Länsstyrelser och den har ingen juridisk status. Vi är osäkra på om strategin är politiskt förankrad. Länsstyrelserna, åtgärd 10 Länsstyrelserna behöver i sitt arbete med bidragsansökningar och tillsyn av förorenade områden särskilt prioritera de objekt som bidrar till att miljökvalitetsnormerna för vatten inte följs. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Naturvårdsverket 3 och 4, samt Kommunerna 1. Länsstyrelsen föreslår att ordet särskilt utgår från åtgärdsformuleringen. Efterbehandling av förorenade områden är en viktig åtgärd som föreslås för flera vattenförekomster för att nå Miljökvalitetsnormer för vatten (MKN). MKN utgör en av flera prioriteringsgrunder för efterbehandling av förorenade områden.

14 Hänsyn till MKN för vatten tas bland annat i riskbedömningar, riskvärderingar och målsättningar. Utgångspunkten för våra bedömningar är vägledning från Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets nationella plan avgör hur myndigheten fördelar bidrag till förorenade områden där ansvar saknas. När efterbehandling är genomförd är målet att MKN ska nås. En svårighet är att trots att bästa möjliga teknik används kan tekniken ändå vara otillräcklig för att nå MKN. Länsstyrelserna, åtgärd 11 Länsstyrelserna behöver ge råd och anvisningar till kommunerna så att hänsyn tas till miljökvalitetsnormerna för vatten vid översikts- och detaljplanering. Länsstyrelsen behöver särskilt beakta att a) det framgår av översiktsplanen hur miljökvalitetsnormerna för vatten kommer att följas. b) prioritering av åtgärder på kommunal nivå görs utifrån aktuella regionala eller mellankommunala planeringsunderlag för naturresurser c) inhämtandet av aktuellt planeringsunderlag från VISS underlättas och data är kvalitetssäkrad. d) vid granskning av detaljplanen kontrollera att kommunerna har använt aktuellt och relevant underlag från VISS. Åtgärden behöver genomföras efter samverkan med Boverket. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Boverket 1, Naturvårdsverket 1, Havs- och vattenmyndigheten 1 samt Kommunerna 7 och 8. Åtgärden är relevant. Den fysiska planeringen är ett viktigt verktyg för arbetet med att nå en bättre vattenkvalitet och att förebygga försämringar. Genom att utveckla den fysiska planeringen kan försämrad vattenkvalitet förebyggas och förutsättningar för nödvändiga fysiska åtgärder för att nå MKN tydliggöras. Vägledningar från nationella myndigheter, Boverket och HaV behöver tas fram tidigt i förvaltningscykeln. Det är också angeläget att arbetet med att ta fram vägledningar sker samordnat både i tid och vad gäller innehåll. Ett utvecklingsarbete är nödvändigt så att VISS blir lättare att använda för exempelvis kommuner och verksamhetsutövare. Man bör överväga om det är möjligt att utveckla en enklare version av VISS för t.ex sällananvändare. Det kommer att vara angeläget att fortsätta erbjuda utbildningar i VISS till kommuner för att databasen ska kunna användas i den fysiska planeringen. Länsstyrelserna, åtgärd 12 Länsstyrelsen behöver prioritera arbetet med långsiktigt skydd av dricksvattentäkter. Länsstyrelsen behöver särskilt a) genomföra systematisk och regelbunden tillsyn av vattenskyddsområden med tillhörande föreskrifter på befintliga vattenskyddsområden. b) inom sin tillsynsvägledning till kommunerna ge råd och stöd i arbetet med att inrätta och tillsyna vattenskyddsområden. c) utarbeta regionala vattenförsörjningsplaner i samverkan med kommunerna. d) genom tillsyn enligt 11 kapitlet miljöbalken kontrollera att samtliga allmänna vattentäkter i grund- och ytvatten har tillstånd för vattenuttag. Det gäller särskilt i områden med vattenförekomster som inte följer, eller riskerar att inte följa, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Livsmedelsverket 1, Trafikverket 3 och 4 samt Kommunerna 6.

15 Åtgärden i stort är relevant men det är oklart om åtgärden avser enbart allmänna täkter eller även enskilda. Det är även oklart vad syftet är med punkt d. Det är inte heller tydligt om åtgärden avser alla dricksvattentäkter oavsett om de ligger i vattenförekomster eller ej (under förutsättning att de uppfyller uttagskravet > 10 m3/dygn eller försörjer > 50 personer). I finns tillstånd för vattenuttag endast för tio av 120 allmänna vattentäkter. Kunskapen om den kvantitativa statusen är låg i distriktet men vi har allmänt goda tillgångar och de problem som är kända är små, lokala och tillfälliga. I Bottenvikens vattendistrikt är det bara en grundvattenförekomst som har otillfredsställande kvantitativ status. Motiveringen behöver bättre anpassas till regionala förhållanden. I motiveringen till åtgärden framgår att även andra vattenuttag kan påverka vattenförekomsten negativt, t.ex. uttag för bevattning. Detta kommer man inte åt med den föreslagna åtgärden då åtgärden är begränsad till allmänna vattentäkter. Påverkan från sådana uttag skulle kunna behandlas under länsstyrelsernas åtgärd 1 men behöver då motiveras under den åtgärden. I motiveringstexten för åtgärden, som handlar om bortledande av vatten, står att lagligförklaring ger rätt till vattnet. Detta stämmer inte då lagligförklaring bara ger rätt till äldre anläggningsdelar. För att få rätt till vattenuttaget krävs ett nytt tillstånd enligt miljöbalken. Havs- och vattenmyndigheten vägleder oss i arbetet med skydd av dricksvattentäkter men det saknas en sådan åtgärd i åtgärdsprogrammet. I arbetet med dricksvattenfrågor och skydd av vattentäkter är kopplingen till risk- och sårbarhetsanalyser dålig. De vägledningar som finns kring arbetet med risk- och sårbarhetsanalys för dricksvatten behöver uppdateras (Livsmedelsverket 2007). MSB har generella vägledningar kring samhällsviktiga verksamheter, där dricksvattenförsörjningen är en sådan. Åtgärden behöver hänvisa till l SGU, åtgärd 1. Länsstyrelserna, åtgärd 13 Länsstyrelserna behöver utföra kulturmiljöinventeringar som omfattar hela vattendrag för att ge en helhetsbild av vattendragens kulturmiljöer i, eller i anslutning till, vattenförekomster där det behöver göras åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Riksantikvarieämbetet och Havs-och vattenmyndigheten 1, Trafikverket 1 och 2 samt Kommunerna 9. Behoven är stora av fortsatta kunskapsuppbyggande kulturmiljöinventeringar. En central fråga är hur vi värderar kulturmiljöer, nationellt och regionalt, i förhållande till behovet att nå MKN. Det är angeläget att en vägledning (RV och HaV, åtgärd 1) för detta tas fram så snabbt som möjligt och Länsstyrelserna behöver vara delaktiga i arbetet. Vägledningsarbetet

16 behöver komma igång omgående och inte avvakta arbetet med att ta fram och uppdatera en nationell referensdatabas. Länsstyrelserna, åtgärd 14 Länsstyrelserna behöver ta fram åtgärdsplaner och se till så att åtgärder genomförs för de invasiva främmande arter som finns inom länet i syfte att prioritera åtgärdsinsatserna för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Länsstyrelserna behöver särskilt a) utöka sin tillsyn gällande föreskrift FIFS 2011:13 om utsättning av fisk, kräftdjur och blötdjur samt flyttningar av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar, b) utöka sin tillsyn gällande och föreskrift SFS 1994:1716 om fiskodling och flyttning av fisk mellan fiskodlingar, c) kontrollera att utmärkning av vattenbruksanläggningar efterföljs, d) kontrollera att inga nyutsättningar sker och inga nya tillstånd för odling av regnbåge, kanadaröding och signalkräfta beviljas vid de vattenförekomster som gränsar mot Norge, e) informera yrkesfiskare och fritidsfiskare om riskerna med att flytta fisk mellan vattenförekomster och gränsvattenförekomster samt att använda levande agn från andra vattenförekomster än den de fiskar i. Åtgärden behöver ske i samverkan med kommunerna. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 9 och 10 samt Länsstyrelserna 15. Den inledande bedömningen av de konkreta problemen som finns måste förtydligas. Skrivningen är nu mycket otydlig. Utan en mer konkret skrivning är det svårt att bedöma kopplingen till vad som ligger till grund för de föreslagna åtgärder som listas (a-e). En grundläggande fråga är om man verkligen menar invasiva arter eller främmande arter? Gällande lagstiftning borde också studerats närmare innan åtgärdsförslaget skrevs. Länsstyrelsen förordar att åtgärden bättre anpassas och motiveras till regionala förutsättningar. a) Utplantering och flyttning av fisk är tillståndspliktig. Det är Länsstyrelsen som är prövande myndighet. Ska den föreslagna utökade tillsynen gälla att Länsstyrelsen tillsynar sig själv så tillstånd inte ges som är i strid med lagstiftningen, eller ska man utöva tillsyn över de eventuella illegala utsättningar som eventuellt sker utan tillstånd? b) Det finns ingen föreskrift som det hänvisas till utan hänvisningen (SFS 1994:1716) är förordningen om Fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Dock syftar man nog på Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2011:12) om fiskodling och flyttning av fisk Den föreskriften finns dock inte längre utan ingår numera i Statens Jordbruksverks föreskrifter om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk (SJVFS 2014:4). Då denna föreskrift är ganska omfattande bör man under punkten precisera i vilka delar det finns ett behov av en ökad tillsyn av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen förordar att åtgärden bättre anpassas och motiveras till regionala förutsättningar.

17 c) Enligt SJVFS 2011:34 är utmärkning av vattenbruksanläggning bara aktuell när sjötrafiken så kräver. Att kontrollera utmärkningen borde vara en fråga för kustbevakningen och/eller sjöfartverket. d) Allt detta är tillståndspliktigt och Länsstyrelsen är prövande myndighet. Vad innebär en sådan kontroll? e) Information är en viktig del i tillsynen och behöver särskilt prioriteras. Havs- och vattenmyndigheten ska ta fram nationella planer (HaV åtgärd 9). Det är oklart hur de regionala planerna förhåller sig till de nationella och omfattning och innehåll i de nationella och de regionala planerna behöver tydliggöras. Viktiga grupper här är alla olika former av fritidsfiskare och fiskevattenägare. Åtgärden borde därför även ske i samarbete med Sportfiskarna och Fiskvattenägareförbundet. Yrkesfiskarena är sannolikt inte de som flyttar fisk och borde inte vara någon prioriterad grupp. Ett av de större problemen idag, i vissa delar av landet, är en oreglerad införsel av olika fiskarter som tas in av akvarieägare. Vägledning för arbetet behövs. I motiveringen hänvisas till ett finansiellt bidrag för fysiska åtgärder och ett system för detta som ska tas fram av Havs- och vattenmyndigheten. Hänvisning sker till HaV åtgärd 10 men det bör vara åtgärd 9 som avses. Länsstyrelserna, åtgärd 15 Länsstyrelserna behöver utveckla ett system för att tidigt informera och uppmärksamma berörda svenska myndigheter och kommuner, samt myndigheter och kommuner i angränsande länder, om förekomst, etablering och spridning av främmande invasiva arter. Det gäller särskilt i vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver genomföras i samverkan med kommunerna och efter samråd med Havsoch vattenmyndigheten. Åtgärdens genomförande stödjs av åtgärderna Havs- och vattenmyndigheten 9 och 10 samt Länsstyrelserna 14. Länsstyrelsen föreslår att en nationell myndighet (HaV eller NV) bör ansvara för att utveckla ett system för information och där länsstyrelserna har en viktig roll. I åtgärdsprogrammet för havsmiljön föreslås HaV får ett ansvar för att utveckla ett varnings- och responssystem och en samordning mellan åtgärdsprogrammen är nödvändig. Målgruppen behöver breddas till att även omfatta andra aktörer som är verksamma i aktuella vattenmiljöer som fiskare och båtklubbar. Synpunkter på övriga åtgärder som behöver vidtas av andra myndigheter Länsstyrelsen lämnar följande synpunkter på åtgärder som behöver vidtas av andra myndigheter Bergsstaten, åtgärd 1 Länsstyrelsen bedömer att det underlag som kommer in i samband med bearbetningskoncessioner inte är tillräckligt för att göra en bedömning av kap 5, däremot finns det ett motiv att tidigt lyfta frågorna om miljökvalitetsnor-

18 mer för att få till en bättre process. Texten under motiveringen behöver därför tas bort eller ändras från och med De krav som miljökvalitetsnormerna för vatten ställer. Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 1 Länsstyrelsen förordar att Havs- och vattenmyndigheten riktar sin vägledning direkt till kommunerna som har det operativa ansvaret för prövning och tillsyn av enskilda avlopp. Länsstyrelsen kan bistå HaV i deras vägledningsarbete och bidra med ett regionalt perspektiv och fungera som samlande aktör i länet. Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 4 och 5 Åtgärderna behöver tidssättas och vägledning och strategi behöver komma tidigt under kommande cykel. I Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 4 och 5 saknas kulturmiljöperspektiven och åtgärderna bör genomföras i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljöns värden och intressen bör lyftas in i båda åtgärderna. För åtgärd 4 saknas en beskrivning av hur avvägningen mellan olika intressen ska ske. Åtgärd 5 kommer i stor utsträckning att beröra kulturmiljöer och i arbetet med en nationell strategi för hur historiska vattenverksamheter ska hanteras måste även kulturmiljövården vara delaktig, i synnerhet om kostnaderna ska tas av staten. Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 9 I åtgärden hänvisas till ett årligt bidrag till åtgärder mot invasiva fiskarter. Länsstyrelsen undrar till vem detta bidrag skulle rikta sig. Det är angeläget att åtgärdsplanerna för främmande arter tas fram tidigt i förvaltningscykeln. Jordbruksverket, åtgärd 2 Åtgärden behöver samrådas med länsstyrelserna som är prövnings- och tillsynsmyndighet för markavvattningar. Det är viktigt att vägledningarna och rådgivningarna anpassas till regionala skillnader och prioriteringar. Jordbruksverket, åtgärd 1, 2 och 5 En särskild utmaning för distriktet är läckage av metaller och sura ämnen från sulfidjordar. Länsstyrelsen föreslå att Jordbruksverkets åtgärd 1, 2 och 5 kompletteras med vägledning och styrmedel för att minska effekter från sura sulfatjordar i jordbrukslandskapet. Kommunerna, åtgärd 5 Åtgärden kan utvecklas mot att mer fokusera på regionala exempel. Exemplen som redovisas under a och b kan med fördel presenteras under motiveringen.

19 Kommunerna, åtgärd 6 Alla kommuner arbetar idag med frågan men Länsstyrelsen bedömer att de inte kommer att hinna på 6 år. Idag saknas tillstånd för vattenuttag för de flesta vattentäkter. Länsstyrelsen föreslår att nationella myndigheter även ser över möjligheten till finansiellt stöd för arbetet med långsiktigt skydd för enskilda vattentäkter för att få fart på arbetet och att en vägledning utarbetas för ett förenklat förfarande för enskilda vattentäkter. Kommunerna, åtgärd 7 I motiveringen till åtgärden bör vikten av hanteringen av enskilda avlopp i översikts- och detaljplaneringen lyftas särskilt. Kommunerna, åtgärd 8 Kommunernas arbete med att utveckla VA-planer är viktigt. Om det med hänsyn till människors hälsa eller miljö behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang är kommunen skyldig att ordna detta (6 2006:412 lagen om allmänna vattentjänster). En kommun som tagit fram VA-plan har möjlighet att styra och genomföra utbyggnad efter sin egen planering, en kommun som inte har tagit fram en VA-plan kan förlora möjligheten att bestämma utbyggnaden. Naturvårdsverket åtgärd 1 I norra Sverige har vi undantag för kväverening i avloppsreningsverk och detta behöver framgå i åtgärdsprogrammet. Länsstyrelsen har sedan tidigare åtgärdsprogram omprövat de flesta större reningsverken (B). Vid dessa omprövningar har utsläppen skärpts avseende P. Med befintlig teknik och den utveckling som sker av kemikalier och styrning har P-utsläppen kunnat minska. För att nå ytterligare längre avseende P måste annan teknik installeras vilket kan bedömas som oskäligt. Åtgärden ska stödja länsstyrelsernas åtgärder 7 och 11 men vi menar att kopplingen är starkare till Länsstyrelsens åtgärd 1 Naturvårdsverket, åtgärd 11 Naturvårdsverkets åtgärd 11 (råd och riktlinjer för markanvändning för att förebygga att sura sulfatjordar utvecklas i områden med potentiellt sura sulfidsediment) behöver även genomföras i samråd med länsstyrelserna. Länsstyrelserna arbetar med frågan på flera sätt, dels i vår roll som tillsyns- och prövningsmyndighet och dels i vår roll att verka för att åtgärder genomförs. Vi utvecklar regionala vägledningar och riktlinjer tillsammans med grannlän och grannländer (Finland). Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 1 Åtgärden är relevant och angelägen men också omfattande och komplex. Det är positivt att myndigheterna fått ett gemensamt uppdrag och riktlinjer

20 för samverkan. Åtgärden behöver kompletteras med ett ansvar hos myndigheterna att ta fram kunskapsunderlag för kulturmiljöer. I punkt b framgår att myndigheterna behöver utveckla en referensbas och i samarbete med länsstyrelserna utföra kulturmiljöinventeringar. Det behövs ett förtydligande kring hur ansvaret mellan myndigheterna och Länsstyrelserna (åtgärd 13) ska fördelas när det gäller det praktiska inventeringsarbetet och hur inventeringarna ska finansieras. Det är även angeläget att myndigheterna utvecklar tvärsektoriella arbetsmetoder. Kommande vägledningar behöver dessutom omfatta hur avvägningar mellan intressen behöver ske med utgångspunkt från de nationella miljömålen. Vägledning behövs för bedömning av kostnad/nytta för både kulturmiljövärden och ekologiska värden. Kostnaden för att ta fram vägledningen är lågt satt. Det framgår att åtgärdens genomförande stödjs av åtgärdena Trafikverket 1 och 2, Länsstyrelserna 8 samt kommunerna 9. Men egentligen handlar det väl om att åtgärden ska stödja åtgärderna som ska genomföras av Trafikverket, Länsstyrelserna och kommunerna. Åtgärden behöver dessutom stödja fler åtgärder som Generalläkaren 3, HaV 5 och 6 och Länsstyrelsen 1och 9. Sveriges geologiska undersökning, åtgärd 2 En viktig och angelägen åtgärd för Bottenvikens vattendistrikt och redan idag finns ett bra samarbete mellan SGU och Länsstyrelsen om underlag och effekter från sura sulfatjordar. Skogsstyrelsen, åtgärd 1 I åtgärden behöver Skogsstyrelsen utveckla samverkan på åtgärdsområdesnivå med bland annat länsstyrelser för att nå synergieffekter av åtgärdsarbetet. Det är en viktig och angelägen åtgärd och samverka mellan myndigheter är en förutsättning för ett effektivt åtgärdsarbete. Förutsättningar för samverkan och de regionala förhållandena skiljer sig i landet och i sammanhanget vill vi därför särskilt uppmärksamma vikten av att samverkan sker på regional nivå och att det behöver vara möjligt att teckna regionala överenskommelser för regionala anpassningar. Skogsstyrelsen, åtgärd 2 Samverkan och samordning behöver ske med Länsstyrelserna där det är relevant. Skogsstyrelsen, åtgärd 3 Det är angeläget att Skogsstyrelsens arbete med att utveckla kriterier sker i dialog med Länsstyrelserna.