UTVÄRDERING AV PLANTERA PLANTÄRA

UTVÄRDERING AV PLANTERA PLANTÄRA År: 2013. Författare: Joakim Tranquist & Harry Petersson. Omslagslayout: Grassman Ord & Bild. Tryck: Exakta.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING: INLEDNING... 1 FINSAM HELSINGBORG... 1 PLANTERA PLANTÄRA... 2 UTVÄRDERINGSUPPDRAGET... 3 ANALYS AV PLANTERA PLANTÄRA... 5 SAMVERKANSSTRUKTUR I PLANTERA PLANTÄRA... 5 GENOMFÖRANDET AV PLANTERA PLANTÄRA... 9 MYNDIGHETSFÖRETRÄDARES SYN PÅ PROCESSEN... 9 DELTAGARNAS SYN PÅ PROCESSEN... 18 SUMMERING OCH KOMMENTAR... 21 SUMMERING AV RESULTATEN... 21 EXPANSION ELLER KONSOLIDERING... 23 BILAGA 1: KVALITETSSÄKRING AV SAMVERKAN... 25 BILAGA 2. HÅLLBARHETSFAKTORER... 27

UTVÄRDERING AV PLANTERA PLANTÄRA Slutrapport Joakim Tranquist Harry Petersson Tranquist Utvärdering INLEDNING Sedan några år tillbaka har ett antal initiativ tagits för att bringa ned ohälsan bland befolkningen i landet och begränsa långtidssjukskrivning. Ett sådant är lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliterings insatser (Finsam) som trädde i kraft den 1 januari 2004. Denna lag gör det möjligt för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner och landsting att samverka genom att ett samordningsförbund bildas. Mot denna bakgrund bildades Finsam Helsingborg den 1 juli 2009 av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region Skåne och Helsingborgs stad i syfte att förbättra samarbetet mellan dessa myndigheter lokalt i Helsingborg. Finsam Helsingborg Finsam Helsingborg ska, enligt intentionerna i lagstiftningen, svara för en finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet mellan Arbetsförmed lingen, Försäkringskassan, Region Skåne och Helsingborgs stad i syfte att underlätta och uppnå en effektiv resursanvändning. Finsam Helsingborg är en egen juridisk person som ses som en samordningsorganisation och en flexibel arena för utveckling av tvärsektoriella arbetssätt och metoder, helhetssyn och ett gott samverkansklimat (Årsredovisning 2011). Den samverkan som avses ska ta sin utgångspunkt i att skapa hållbara 1

strukturella samverkansformer där Finsam Helsingborg ska stimulera och utveckla de deltagande parternas samverkan. Målet med Finsam Helsingborg är följaktligen att bygga upp en övergripande samverkansform där gemensamma insatser genomförs som syftar till att utveckla nya modeller och att pröva dessa i ordinarie verksamhet. PlantEra PlantÄra PlantEra PlantÄra innebär att myndigheterna, det lokala näringslivet och organisationerna initierat ett nytt arbetssätt i bostadsområdet Planteringen i Helsingborg. PlantEra PlantÄra ska verka för att minska arbetslösheten, höja utbildningsnivån och minska ohälsotalet, samt öka integrationen på Planteringen. Inom processen erbjuds arbetssökande i bostadsområdet individuell coachning och vägledning i samverkansform där allt finns samlat i en gemensam lokal. Där finns utlokaliserade resurser i form av en processledare, arbetsförmedlare, studie- och yrkesvägledare, handläggare, generalister från försäkringskassan, närområdesutvecklare samt personal från vårdcentralen Planteringen. Tabell 1: Personalresurser tillgängliga inom PlantEra PlantÄra. Resurs Processledare Arbetsförmedlare Studie- och yrkesvägledare Personal från Vårdcentralen Handläggare Försäkringskassan Närområdesutvecklare (UVN) Omfattning 100% 100% 50% Onsdagar 13-15 Torsdagar 13-15 90% (start 2012) Enligt den ursprungliga ansökan är målgruppen för PlantEra PlantÄra alla boende på Planteringen. Målgruppsformuleringen har sedermera reviderats till att omfatta 1. arbetssökande och sjukskrivna, 2. personer som har behov och intresse av utbildning samt 3. invandrare med särskilda behov. De samlade resurserna på PlantEra PlantÄra är sedan tänkta att bidra till att hitta effektivare och kortare vägar för dessa grupper. Fokus ligger i första hand på att bemöta individen efter hans/hennes förutsättningar och den rådande situationen. Diverse insatser initieras efter individens förutsättningar och behov. Utmärkande för processen är att det finns anslagna medel för externa utbildningsinsatser. Dessa utbildningsmedel fungerar som stimulans för att parterna i samverkan ska hitta ännu effektivare verktyg för att boende ska kunna bli 2

självförsörjande. Det handlar alltså om att insatser som ofta inte kan finansieras av moderorganisationerna kan finansieras via processen. Processlokalen PlantEra PlantÄra har vidare blivit en central punkt i området för alla slags frågor som rör boende på Planteringen. Boende besöker lokalen för att ställa frågor kring t ex boendemiljön eller andra sociala, fysiska, polisiära och liknande frågor. Via processen hänvisas också boende till andra instanser. I detta avseende har PlantEra PlantÄra utvecklats till att bli ett informationscenter och mötesplats. Figur 1. Illustration av arbetsprocessen i PlantEra PlantÄra. Utvärderingsuppdraget Som en del i arbetet med processen har Tranquist Utvärdering i uppdrag från Helsingborgs stad att utvärdera PlantEra PlantÄra. Uppdraget syftar 3

till att bidra till ett lärande kring den samverkan och nya arbetsformer som processen är tänkt att ge upphov till. Utvärderingen ska ge en objektiv syn på utvecklingen i processen och hur de samverkande organisationerna arbetar för att nå målen för processen. I den första utvärderingsrapporten från 2012 gjordes en formativ analys av PlantEra PlantÄra med utgångspunkt i processens programteori. Beskrivningen gjordes utifrån tre centrala aspekter i detta avseende giltighet, genomförande samt hållbarhet. Vi fann en samverkansstruktur som var långt ifrån färdigutvecklad vid starten av processen. Det fanns ett glapp mellan ambitionsnivån i processansökan och vad som så småningom visade sig möjligt att uppnå. Den ambitiösa ansökan blev därför initialt närmast en belastning för processen. Samtidigt fanns det en stor enighet om processens relevans, PlantEra PlantÄra bedömdes som en god insats för att lösa de problem som den satts att åtgärda. Vi kunde vidare se ett genomförande av samverkan som kommit en rätt bra bit på vägen. Vi fann att en förtroendeskapande process hade ägt rum, processpersonalen hade stöd från sina moderorganisationer, de hade kanaler för problemlösning och de höll på att utveckla en ändamålsenlig arbetsmetod. Vi pekade avslutningsvis på ett strategiskt problem i det att det framstod som oklart mot vilka mål som PlantEra PlantÄra kommer att kunna värderas mot vid processens slut. Vilka effekter ska PlantEra PlantÄra kunna påvisa för att betraktas som en lyckad process? Detta följdes sedermera av en utvecklingsprocess där målsättningarna för processen reviderades. Det andra steget i utvärderingen som redovisas i denna rapport innebär mot ovanstående bakgrund att i en summerande analys av processen värdera utvecklingen av samverkan i PlantEra PlantÄra. Detta innebär också att lyfta frågor kring riktlinjer för fortsatt arbete med implementering av gjorda erfarenheter. Analysen inriktas på eventuella framgångs- eller misslyckandefaktorer och vi utgår från såväl faktorer för kvalitetssäkring av samverkan (Bilaga 1) som hållbarhetsfaktorer i projekt sammanhang (Bilaga 2). De särskilda frågor som huvudsakligen ställs är hur olika organisationsföreträdare uppfattar det arbetssätt som utvecklats genom samverkansprocessen, men även hur berörda individer uppfattat detta arbetssätt. Ambitionen med denna rapport är i första hand att bidra till vidareutvecklingen av den förlängningsansökan som under våren kommer att ställas till Finsam Helsingborg. 4

ANALYS AV PLANTERA PLANTÄRA I följande avsnitt beskrivs den inledande bild som framkommit under utvärderingen av PlantEra PlantÄra med utgångspunkt i processens s k samverkansstruktur. Därefter följer en beskrivning av hur genomförandet av samverkan i processen uppfattats av såväl organisationsföreträdare som personer som tagit del av insatser genom processen. Samverkansstruktur i PlantEra PlantÄra En i sammanhanget grundläggande faktor är att utvecklingen av en samverkansprocess underlättas om det finns ett ömsesidigt beroende mellan aktörer som har olika funktioner inom en helhet. I denna relation bör man dela synen på behovet av den insats som man kommer samman kring och ha en gemensam uppfattning om syfte och mål med verksamheten (jfr Lindqvist 2000). Anledningen är att detta sedermera ofta påverkar de prioriteringar som parterna gör i anslutning till insatsen. Conrah (2000) vill se samverkansstruktur som en formaliserad personsamverkan mellan ett antal aktörer och en viktig utgångspunkt i hans resonemang är att de deltagande aktörerna ska resonera igenom grunderna för arbetet innan den egentliga samverkan startas. Det gäller då att utveckla ett samförstånd om de principiella utgångspunkterna för samverkan. Enligt Conrah bör alla tilltänkta parter delta aktivt i insatsen, men inte sällan är det en eller två nyckelparter som initierar en samverkan som man försöker få de andra parterna att delta i. Om insatsen inte förankras på ett tydligt sätt hos de berörda parterna riskerar sedan projektinsatsen att hamna i en sidoordnad struktur i förhållande till den verksamhet den strävar efter att förändra. I vår första delrapport om processen frågade vi därför medlemmarna i beredningsgruppen och styrgruppen vad de ansåg om bl a syftet med processen. Vi kunde konstatera att samverkansstrukturen var långt ifrån tillfyllest vid starten av processen. Enligt flera tillfrågade berodde detta i stor utsträckning på att det fanns ett glapp mellan ambitionsnivån i processansökan och vad som så småningom visade sig möjligt att uppnå. Den ambitiösa ansökan blev därför initialt närmast en belastning för processen. Så även om de deltagande parterna ställde sig bakom processens tillblivelse, var det knappast klarlagt vad Plantera Plantära skulle arbeta med och hur detta skulle gå till. Som vi tidigare påpekat kan dessa brister få negativa följder under processens gång, eftersom de strategiska ställningstaganden som inte gjorts vid starten, skjuts framåt i 5

tiden och får lösas av de processansvariga sannolikt i samverkan med Finsams ledning. Problemen kan dock motverkas av att det förelåg en stor enighet om processens relevans. Processen bedömdes som en god insats för att lösa de problem som den satts att åtgärda. Det fanns alltså en god uppslutning bakom processens syfte även om de tillfrågade betonade olika perspektiv. Ett flertal olika målsättningar kommenterades av de tillfrågade. Det kanske är helt naturligt, eftersom satsningen handlar om välfärden för en hel befolkning inom ett avgränsat område. Och eftersom välfärdsfrågorna har ett mångfacetterat innehåll, avspeglades också detta i de svarandes kommentarer. Så även om varje organisation har en förkärlek för sina egna delar av välfärdsområdet, finns det än dock en stor enighet om det riktiga och relevanta i denna satsning. Situationen är annorlunda när vi på nytt ställde frågan om processens syfte i det här fallet enbart till styrgruppen och till processgruppen. Processen genomgick en förändring under 2012 på så sätt att styrgruppen tillsammans med processledaren tog ett nytt resonemang om syftet bakom projektet. Man beslöt sig bl a för att snäva in målsättningarna och göra dem mer precisa. Det var därför av intresse för oss i utvärderingen att återigen ställa frågan om processens syfte. En av medlemmarna i styrgruppen menade: Det har ändrats med tiden. Från start var det brett med flera områden som senare reviderades. Syftet är att minska arbetslösheten, få boende till utbildning samt förebygga ohälsa. Även ett annat svar gick i dennas riktning: Bidra till att behovsgruppen ( ) får bättre möjlighet till självförsörjning, minskat utanförskap och ökade möjligheter att själv kunna bidra i sin situation, arbetsmässigt, hälsomässigt och socialt. Några påpekade också att den lokala förankringen är viktig i stadsdelen. Åter en annan kommentar handlade om samverkan: Förbättra möjligheterna för invånarna genom samverkan mellan myndigheter. De vanligaste omnämnda begreppen i sammanhanget handlar alltså om möjligheten till arbete, stärka utbildningen och förebygga ohälsa bland befolkningen. Bland projekt- gruppens medlemmar nämndes särskilt möjligheterna att få ut människor i arbete samt att minska ohälsotalet. Möjligheterna att öka integrationen nämndes också. Vi kan alltså notera en viss åtstramning i syftena jämfört med vad som var fallet i den tidigare undersökningen i utvärderingen. Men fortfarande finns relativt breda målsättningar med i bilden såsom exempelvis en ökad integration. Alla tycks vara överens om att det lokala fokuset är viktigt och att arbetet ska bedrivas i samverkan mellan de olika myndigheterna. 6

För att samverkan i en process som Plantera Plantära ska kunna fungera krävs inte bara att man är överens mellan parterna om behov och syfte. Det handlar också om hur väl processen är förankrad bland de deltagande organisationerna. Vi frågade därför om processen är tillräckligt väl förankrad inom den egna organisationen men också mellan organisa- tionerna. Våra tillfrågade valde att i första hand besvara frågan utifrån sin egen organisations synvinkel. Flera i styrgruppen menade att processen nu var allt bättre förankrad inom respektive organisation: Ja, det tycker jag. Utvecklingsnämnden och Arbetsförmedlingen är mera förankrade än andra. Af är stort och vi (processen) försvinner i mängden, med bland chefer är det känt, menade en tillfrågad i styrgruppen. Tycker den har fått en profil i utvecklingsnämndens organisation, sade en annan medlem av styrgruppen. Ja, den är på en relevant nivå i dagsläget inom FK, menade en annan tillfrågad. Åter en annan kommentar var: De senaste månaderna har medvetenheten på Arbetsförmedlingen ökat om processen genom olika marknadsföringsprocesser av vår representant på plats. Det blir bättre och bättre, menade en annan tillfrågad. Bland projektgruppens medlemmar var instämmandet inte enhälligt. En företrädare uttryckte sig så här: Inom egna organisationen, men tyvärr inte tillräckligt i alla fall. En annan tillfrågad menade att processen inte var förankrad och åter en annan tillfrågad uttryckte sig så här: Jag hoppas att det är en välkänd process nu. Jag har svårt att veta om det stämmer hos de andra instanserna. De flesta tillfrågade ur såväl styrgruppen som projektgruppen menade alltså att processen numera var hyggligt förankrad åtminstone i den egna organisationen. Men uppfattningen om förankringen hos de andra organisationerna skiftar. Det kan förstås bero på att man saknar insyn i de processerna. Men faktum kvarstår att projektpersonalen är mer tveksam till förankringen i alla medverkande organisationer. Det är svårt att veta orsaken, eftersom svaren är knapphändiga på den här punkten. Men det är samtidigt klart att de senare är den omedelbara anläggningsytan inte bara till sin egen organisation utan också till de andra. Man är helt enkelt i sitt arbete beroende av att förankringen är god inom samtliga. De flesta är eniga om att det är de rätta parterna som medverkan i processen. Ja, det tycker jag. De flesta samverkansparterna har fullföljt sitt utifrån behovet, menade en medlem av styrgruppen. De parter som är med är rätt representerade, men kanske vi även borde haft med skolan i området, ansåg en annan tillfrågad. Även medlemmarna i projektgruppen 7

instämde i att det är rätt parter som medverkar. Någon menade dock att man önskade en aktivare medverkan från Försäkringskassan. Vi frågade också styrgruppens medlemmar om orsaken till att deras organisation engagerade sig i PlantEra PlantÄra. Utvecklingsnämndens representanter menade att det var naturligt att de deltog och hade också tagit initiativet till processen. UVN arbetar mycket med de nyckelfrågor som utgör grunden för processen: minska arbetslösheten, minska ohälsan och öka bildningsnivå. Arbetsförmedlingens representant menade att bostadsområdet Planteringen uppvisar den högsta arbetslösheten i Helsingborg och uttryckte sig så här: Kan vi genom att finnas på plats ute i deras område få dem att ta större del av vårt utbud så kan vi få in fler i arbetskraften och de som redan är inskrivna kan bli aktivare. Försäkringskassans representant menade: Vi såg det som en möjlighet att kunna bidra med vår kompetens och erfarenhet, där detta efterfrågas. Försäkringskassan är förstås angelägen om att bidra till en minskad ohälsa men såg också initialt att det finns svårigheter att härleda och utvärdera en minskad ohälsa inom Planteringen till just arbetsmetoderna inom PlantEra PlantÄra. Representanten för vårdcentralen i området uttryckte sig så här: Skapa bättre möjligheter för våra patienter, kortare beslutsvägar samt för att få kunskap om andras organisationer och möjligheter. Varje representant väljer att analysera sin medverkan utifrån sin organisations uppdrag. Det är förstås ett naturligt ställningstagande, eftersom hela samverkansprocessen bygger på att varje organisation både ska bidra med något substantiellt i processen, men också få något påtagligt tillbaka. De flesta menade också att deras respektive organisations bidrag i processen var ändamålsenligt med tanke på deras organisations uppdrag. Vi kan därmed sammanfatta avsnittet om samverkansstrukturen i projektet. Vi kunde i vår tidigare rapport notera att samverkansstrukturen inte fullt ut var på plats då projektet startade. Enligt flera tillfrågade vid det tillfället, berodde detta i hög utsträckning på att det fanns ett glapp mellan ambitionsnivån i processansökan och vad som så småningom visade sig möjligt att uppnå. Den ambitiösa ansökan blev därför initialt närmast en belastning för processen. Så även om de deltagande parterna ställde sig bakom processens tillblivelse, var det knappast klarlagt vad PlantEra PlantÄra skulle arbeta med och hur detta skulle gå till. Vi kunde emellertid i denna uppföljningsstudie notera en förändring jämfört med tidigare. En insnävning har skett av syftena och alla verkar vara eniga om att det är till fördel för projektet. Även om man kan tycka att syftet fortfarande är lite yvigt så har dock en betydande begränsning gjorts 8

till områdena arbete, utbildning och ohälsa. De flesta vitsordar vidare att förankringen av processen är god åtminstone i den egna organisationen. Vi kan således konstatera att processens giltighet har förbättrats högst väsentligt sedan starten. De uttryckta orsakerna till att den organisation man tillhör har engagerat sig skiftar av naturliga skäl, eftersom uppdragen är så olika. Om detta betyder att det finns en ojämnhet i engagemanget i processen får vi återkomma med att analysera. Genomförandet av Plantera Plantära När vi studerade processen i november 2011 hade verksamheten endast varit i full gång under ett halvår. Det tog bland annat tid att rekrytera personal till projektgruppen. Vi hade därför anledning att vara försiktiga med våra utsagor om processen. Vi kunde dock konstatera följande. Vi kunde se ett genomförande av samverkan som ändå kommit en rätt bra bit på vägen. Både processens personal och styrgruppsmedlemmarna uppvisade en positiv attityd till flera av en god samverkans grundstenar. De arbetade med en verksamhet som de uppfattade som relevant för det uppdrag som getts. Enligt de uppgifter vi fick var man också nöjd med flera av de indikatorer vi använde på samverkan: en förtroendeskapande process hade tillkommit, processpersonalen hade stöd från sina moderorganisationer, de hade rimligt med tid avsatt, de hade kanaler för problemlösning och de höll på att utveckla en arbetsmetod de var nöjda med, men som kunde utvecklas ytterligare. Vi ville dock särskilt understryka vikten av att processens målsättningar gavs en mer realistisk omfattning och inriktning. Som vi sett ovan har ju också projektets syften snävats in en del under året som gått. Vi eftersträvar i denna utvärderingsrapport som speglar situationen i slutet av år 2012 att följa upp de resultat vi fick vid det tidigare tillfället för att se om processen utvecklats i en gynnsam riktning. Myndighetsföreträdares syn på processen Vi började därför med att fråga såväl styrgruppens som projektgruppens medlemmar hur de ansåg att samverkansarbetet fungerar i PlantEra Plantära. Samtliga ledamöter i styrgruppen uttryckte sig positivt om samverkan. De fyra myndigheternas ambition att göra något bra av det hela är mycket positivt, menade en tillfrågad. En annan uttryckte sig så här: Med de medarbetare som finns regelbundet på plats från kommunen och arbetsförmedlingen har ett väl fungerande team uppstått ( ) Svårigheterna med att ha olika tyngd i en samverkansprocess är det 9

negativa. Åter en annan kommentar från en medlem i styrgruppen var: Det har fungerat bra. Två parter har haft större roll UVN och AF. Vårdcentralen har kommit in mer i samverkan ( ) Försäkringskassans roll har varit svår att få in på ett mer konkret sätt. Även Försäkringskassans representant i styrgruppen menade att samverkan fungerar bra, men kommenterar samtidigt Försäkringskassans roll så här: Fk:s del i processen och i det dagliga arbetet har till dags dato varit tämligen marginell ( ) detta är ju kanske inte positivt, men å andra sidan kanske en logisk följd av de behov som faktiskt finns. Flera ansåg dessutom att samarbetet präglades av prestigelöshet. Även processpersonalen var i grunden positiv till hur samverkan fungerar. Arbetet över de medverkande parterna fungerar mycket bra. Det är bara sekretessen som har varit en stötesten, menade en tillfrågad i processgruppen. En annan tillfrågad kommenterade samverkan så här: Har tagit tid att få igång riktlinjer, hitta nätverk, att göra det på invånarnas villkor. Svårt att nå ut med information. Samverkansprocessen uppfattas alltså som i grunden positiv, inte minst av styrgruppens medlemmar. Bland processpersonalen är åsikterna lite mera blandade. Det finns uppenbarligen fortfarande ett antal praktiska hinder för en välfungerande process. Främst administrativa hinder nämndes. En näraliggande fråga handlar om huruvida processen PlantEra PlantÄra är ändamålsenligt utformad i förhållande till respektive moderorganisations behov. Frågan riktades endast till styrgruppens medlemmar. De flesta svarade att så var fallet. Några exempel kan illustrera. Lättillgänglighet är ett nyckelord och det fungerar optimalt på PlantEra Plant Ära. Besöken blir av, många fler håller i kontakten med arbetsförmedlingen, menade en företrädare. Några svarade helt enkelt: Ja. Dock uttryckte företrädaren för Försäkringskassan sina tvivel. Han menade att problemet för hans myndighet är: Är det medicinsk sjukdom som är grundproblemet eller är man sjuk och arbetsoförmögen p g a andra orsaker? Han uttryckte sin osäkerhet om det är utrett vilka behov som finns hos de boende inom Planteringen i förhållande till Försäkringskassans uppdrag. De flesta menar alltså att processen är rätt utformad och på så sätt stämmer väl in i den egna organisationens uppdrag. Försäkringskassans företrädare har dock svårt att se kopplingen mellan processens uppdrag och arbete och den egna organisationen. Som en uppföljning på den nyss presenterade bilden frågade vi styrgruppsledamöterna om det fanns organisationsförändringar eller utvecklingsprocesser inom deras egen organisation med betydelse för 10

PlantEra PlantÄra. Vi fick inte så många svar. Det enda påtagliga var hänvisningen till de s k Kontaktcenter som planeras inom staden. En relativt intensiv målgruppsdiskussion har funnits inom projektets ram ända sedan starten. En bidragande och kanske t o m avgörande faktor är den vida syftesbeskrivning som fanns med från projektansökan. I den kunde målgruppen tolkas väldigt vitt, nämligen som hela befolkningen inom stadsdelen Plantagen. Nu vill vi inte säga att processen har valt en så pass vid målgruppsbeskrivning, men diskussionen har hela tiden varit med i bilden, och sannolikt också tyngt processens arbete. När vi denna gång frågade styrgruppens medlemmar och projektpersonalen om deras uppfattning fann vi en viss åtstramning i definitionen. Några exempel kan belysa. Alla boende på Planteringen men prio är de som är arbetslösa, sjukskrivna, de med utbildningsintresse och invandrare med särskilda behov, menade en tillfrågad från styrgruppen. Sjuka, arbetslösa och unga, ansåg en annan företrädare för styrgruppen. Människor i behov av försörjningsstöd, var en annan åsikt. En ytterligare kommentar från en styrgruppsmedlem var: Arbetssökande på området Planteringen. Projektpersonalen fick också svara på frågan. Svaren gick i olika riktningar. De språksvaga och lågutbildade är de som har svårast att komma vidare, menade en tillfrågad. Boende i området, arbetslösa, sjukskrivning, utlandsfödda utan förankring på arbetsmarknaden, menade en annan medlem i projektgruppen. Och åter en kommentar var: (Personer i) arbetsför ålder, ungdomar. Det intryck man får som utomstående granskare är att de tillfrågade från såväl styrgruppen som projektgruppen nämner många olika delgrupper som de anser vara huvudsakliga målgrupper för processen. Det är något förvånande med tanke på att den omfattande syftesdiskussion om vi relaterade till ovan, uppenbarligen ledde fram till en insnävning av processens syfte. Av detta ser vi inte mycket när vi studerar uppsättningen delmålgrupper. Det är ju möjligt att de respektive representanterna för de olika myndigheterna talar om den del av målgruppen som faller inom myndighetens ansvar. Men mångfalden delmålgrupper förvånar ändå eftersom samverkansarbetet ändå varit igång så pass länge. Vi övergår till att ta upp ett antal frågor som har med processens uppbyggnad och resultat ur ett samverkansperspektiv att göra. Vi börjar med styrgruppens funktion i processen. Vi frågade ledamöterna hur de såg på styrgruppens uppdrag? Beslutsfattare i frågor rörande processupplägg, förändringar, budgetförändringar mm samt stöd och 11

samtalsyta för processledaren, menade en tillfrågad. Svaret sammanfattar huvudinriktningen även på de övrigas kommentarer. Vad som nämns i övrigt handlar bland annat om att som någon uttryckte det: Uppdraget har formats under tiden, mycket utifrån det som har rapporterats från processgruppen. Någon trycker särskilt på att styrgruppens roll ska vara stödjande relaterat till processgruppen. Det finns alltså på det hela taget en enighet om hur styrgruppens medlemmar uppfattar sitt uppdrag. På vår fråga om hur ledamöterna i styrgruppen anser att samverkan fungerar får vi positiva för att inte säga mycket positiva svar. Några exempel kan illustrera. Det fungerar bra med en god dialog, var en uppfattning. Ett annat svar gick i samma riktning: Vi har ett mycket bra och öppet klimat i gruppen och ett genuint engagemang för verksamheten ute i Planteringen. Hur hanteras då uppkommande problem i processen? Vi frågade om eventuella problem under processtiden behandlades på ett ändamålsenligt sätt. De flesta instämde i att så var fallet. På det hela taget tycker jag nog det. Finns säkert saker som kunde ha gjorts annorlunda, men vi har lärt oss längs vägen, menade en företrädare. En företrädare, som dock inte hade en motsatt uppfattning, uttryckte sig så här: Det största problem vi haft under processtiden är osäkerheten (egentligen ingen oenighet) kring hur vi ska mäta resultaten vi uppnår. Det finns alltså ingen oenighet i frågan. Processledaren har en central roll i alla projekt av utvecklingskaraktär. Hon eller han ska inte bara leda den dagliga verksamheten utan också komma med lösningsförslag på alla de olika problem och förslag som uppkommer under tiden i ett omfattande projekt. Dessutom ska projektet förankras hos en rad myndigheter och organisationen. Alla dessa uppgifter bär också processledaren i PlantEra PlantÄra. Han får mycket beröm för sitt arbete. Några citat kan exemplifiera: Rollen som processledare är väldigt tung för att det ska fungera, det är tack vare honom som alla dessa olika delar vävs samman till ett, menade en tillfrågad i styrgruppen. Svår roll, menade en annan företrädare för styrgruppen och fortsatte: Processansökan gav initialt inte heller tillräckligt stöd för processledaren att utföra det som behövdes och kanske förväntades. ( ) Han har gjort ett utmärkt jobb som förtjänar all respekt och uppmuntran. Det är alltså en mycket positiv bild som målas upp angående processledarens insats i processen. Det ska också tilläggas att han själv uttryckte sig positivt om rollen trots att sitsen var svår utifrån den befintliga planen. I anslutning till detta ville vi också veta hur medlemmarna i styrgruppen följer upp verksamheten i processen. Föga förvånande menade de flesta att de gör det via styrgruppsmötena. Via mitt arbete i styrgruppen, 12

menade en tillfrågad. Styrgruppen får regelbundna redovisningar från processledaren om vad som händer i processen. Vid sidan av detta angav några av de tillfrågade, som är chefer för processpersonal från moderorganisationen, att de har uppföljningen separat. Jag har regelbundna möten med Arbetsförmedlingens representant för att följa upp vår del av verksamheten och stötta med information och rådgivning, menade en av medlemmarna i styrgruppen. Det framgår således att det finns en basal uppföljningsverksamhet inom processen. Vi går så vidare till att analysera den egentliga projektverksamheten och dess resultat. Vi frågade både styrgruppens medlemmar och processpersonalen om detta. Vi ville veta vilka resultat man ansåg att processen generellt sett har uppnått. Styrgruppens medlemmar har en relativt positiv bild att ge. Den innehåller resultat på några olika plan. En tillfrågad kommenterar på följande sätt. Skapat aktiviteter för de boende som ökat gemenskapen, fått personer i praktik och utbildning som stått utanför arbetsmarknaden en längre tid, skapat band till vårdcentralen som via möteslokalen fått en annan arena där de kan nå ut med viktiga hälsosamtal och förebyggande råd. Någon uttrycker sig mer försiktigt: Ökad samverkan ger resultat. Åter en annan tillfrågad medlem av styrgruppen menade att resultaten var svåra att precisera, men menade samtidigt: att det generellt har skapats större medvetenhet och syn på möjligheter till en bättre framtid hos ett antal boende. Ett antal har ju de facto fått konkret hjälp med lösningar t ex arbete. Någon nämnde också det faktum att projektets lokal med sin placering har blivit en samlingspunkt för de boende i området. Även de tillfrågade inom projektgruppen ger olika exempel på resultat man nått. Ett par citat kan exemplifiera. Många har fått stödjande samtal och kommit vidare i både jobb och utbildning. Många uppskattar också träningarna och andra sociala händelser, menade en tillfrågad. Fått ut människor i arbete, gett hopp till de boende om en bättre framtid, ansåg en annan medlem av projektgruppen. Och åter en annan kommentar var: Underbart att få jobba med förebyggande sjukvård. Det förtjänar att påpekas att såväl styrgruppens som projektgruppens medlemmar är mycket nöjda med sina resultat så här långt i processen. Det nämns bland annat förkortade ledtider samt att resultat kan uppvisas på längre sikt som exempel på framgång. Som vi ser räknas en hel rad olika typer av resultat upp. En del är möjliga att följa upp med hjälp av statistik och på annat sätt kvantifierbara faktorer, men de flesta är av kvalitativ karaktär. Det är sannolikt både 13

processens styrka och svaghet. De som jobbar inom processen har inte svårt att se värdet av de gjorda insatserna, medan det är stora svårigheter att via myndigheternas uppföljningssystem visa påtagliga framsteg. Vi menar självfallet inte att ett projekt av det här slaget ska arbeta enbart med metoder som är lätta att följa upp, men det kräver förstås en god portion övertalningsförmåga att övertyga utomstående om metodernas goda resultat. Vi frågade också särskilt om hur man ser på frågan vad processens insatser gett för dem som medverkat i den. Vi ställde separata frågor om dem som varit inskrivna i processen respektive om dem som enbart besökt processens aktiviteter i övrigt (t ex genom att besöka processens lokal). Låt oss starta med uppfattningen om de personer som tagit del av processens insatser. Flera positiva kommentarer lämnades såväl av medlemmarna i styrgruppen som av projektgruppen. En medlem av styrgruppen uttryckte sig så här: Stor hjälp i form av tillgänglighet, närhet, goda relationer och konkreta åtgärder i form av jobb och studier. En annan styrgruppsmedlem menade: Just ledtiderna tror jag är avsevärt kortare för personer som tagit del av insatserna. Samme tillfrågade menade vidare att flera av dem som blivit hjälpa av processen knappast hade tagit sig till exempelvis Arbetsförmedlingens insatser och fortsatte: sedan blir det lättare med återbesöken när kunderna så snabbt känner förtroende för dem de träffar. En annan tillfrågad från styrgruppen menade vidare att det var viktigt att kunna visa upp att myndigheter bryr sig om medborgarnas väl och ve. Också projektgruppens medlemmar kunde ge exempel på positiva effekter för dem som varit inskrivna i processen. Ökat deltagande, aktiva engagerade, hoppfulla, sade en tillfrågad. En annan menade: De har tagit ett steg vidare och därmed gjort förändringar i sina liv. Det är ingen tvekan om att såväl styrgruppens som projektgruppens medlemmar ser klara effekter av de insatser som satts in. Flera handlade om väldigt påtagliga möjligheter att exempelvis få praktik eller arbete eller att få möjlighet att studera. Men det handlade också om viktiga men mer svårbeskrivna värden såsom ökad framtidstro, att gå vidare i sina liv och att få närkontakt med myndigheter på ett okomplicerat sätt. Det är intressant att se att de tillfrågade i så hög utsträckning nämner just denna form av kvalitativa värden. På frågan om processens betydelse för de människor som enbart söker sig till processens lokal eller olika aktiviteter utan att bli inskrivna, kom många kommentarer att handla just om begreppet mötesplats som det centrala. 14

Vi kan låta några citat exemplifiera: De har fått vägledning och hänvisning till annat, snabb information och svar på frågor, menade processledaren. Att det finns folk som bryr sig på området, var en annan kommentar. En tredje svarande från styrgruppen uttryckte sig så här: PlantEra PlantÄra har blivit just en mötesplats. Ju fler besökare vi har desto fler kan vi identifiera och fånga in för våra insatser. Även projektgruppens kommentarer gick i samma riktning. De ser processen och inte minst lokalen på området som en viktig mötesplats och som ett tecken på att myndigheterna bryr sig om sina medborgare. De ser det som en positiv satsning på området, var en kommentar från en medlem i projektgruppen. En annan kommentar tror vi på ett fint sätt beskriver den roll som processen/lokalen fått för Planteringens invånare: De har börjat fundera över sin situation. Det brukar börja med att de bara kommer in och att det senare leder till att de kommer tillbaka och vill komma vidare. Som vi tydligt kunnat se har projektpersonal och medlemmar av styrgruppen kunnat peka på en viktig uppgift för processen, som går utöver deras uppgift som informationsspridare och utvecklare. De fungerar uppenbarlig som någon form av starthjälp åt de invånare i området som annars inte skulle sökt sig till någon av de övriga välfärdsmyndigheterna för att få hjälp. Det är förstås ett intressant resultat som processen rimligen bör föra vidare till berörda myndigheter. När vi frågade vad som fungerat särskilt väl i processen PlantEra PlantÄra kom inte oväntat två förhållanden i fokus: samarbetet kring jobbskapande samt möjligheterna till utbildning. Samarbetet kring jobb, arbetsförmedlingens del, menade en tillfrågad från styrgruppen. Möjligheten att få in personer i bussförarutbildningen via processen har varit ett guldkorn, ansåg en annan tillfrågad från styrgruppen. Projektgruppens medlemmar nämnde också särskilt utbildningsfrågorna och att det i det sammanhanget: har varit möjligt att gå utanför ramarna och göra individuella uppköp av utbildning, som någon uttryckte det. Flera tillfrågade från såväl styrgruppen som projektgruppen menar att den samverkan som kan åstadkommas via lokalen där flera professionella sitter samtidigt är en viktig källa till den framgång man menar har skett. En medlem i projektgruppen uttryckte sig så här: Organisationen är nu klar. Vi gick vidare och undrade om det finns anledning att ändra på något i processen. Bland styrgruppens medlemmar finns en nästan samfälld önskan att arbeta mer med företagen i området. Vi behöver aktivera fler platser direkt ute hos arbetsgivare inte bara ute på planteringen, var 15

kommentaren från en medlem av styrgruppen. Mer av det företags- inriktade arbete, menade en annan tillfrågad. Bland projektpersonalen menade man att det nu fanns anledning att konsolidera det arbete som inletts: Jag tycker man ska lägga krutet på dem som vi har på vår lista, var en kommentar. En annan medlem av projektgruppen ansåg: Vikten av att fortsätta så det inte bara blir något tillfälligt. Som vi kan notera önskar flera medlemmar av styrgruppen att en aktivering av åtgärderna mot företagen sker, medan projektgruppens medlemmar uttalar sig mer i riktning mot en konsolidering av det arbete som redan sker. I en sista fråga bad vi medlemmarna i styrgruppen och i projektgruppen att kommentera vad man lärt sig genom att delta i processen. Det är några företeelser som framför allt kommer i förgrunden. Den ena handlar om att ett engagemang och intresse behövs för att driva en process framåt, eller som en av medlemmarna i styrgruppen uttryckte det: Att det går om man vill. En medlem av projektgruppen menade också att det går att lösa problem om alla deltagande parter bidra med sin del: Att det alltid är utifrån personens egen vilja att föra en förändring i livet. Då är det en styrka att kunna samarbete mellan myndigheterna. En annan lärdom som återges av några tillfrågade handlar om de målsättningar som ställs upp vid en projektstart: Det är svårt att formulera mål som är relevanta över tid och att det redan från processens start skulle lagts större vikt vid att formulera vad som ska uppnås och hur det ska följas upp och av vem, var en kommentar från en medlem i styrgruppen. En annan tillfrågad formulerar sig så här på samma tema: Försiktighet med hypoteser och målsättningar är inte absoluta sanningar eller måsten. Det är intressant och tungt vägande erfarenheter som gjorts genom projektet. Diskussionen om målsättningarna för processen har varit aktuellt för processen under lång tid. De något orealistiska målsättningarna i den ursprungliga planen har vi redan diskuterat i utvärderingen och funnit tyngande för samarbetet snarare än underlättande. Processen har också tagit tag i frågan och sett till så att man fått en anpassning till en mer realistisk målsättning. Den positiva erfarenheten som redovisas är engagemanget i processen, inte minst beroende på en professionell projektgrupp. Deras relation till deltagarna är förstås avgörande för 16

framgång. Vi kommer i nästa avsnitt att redovisa några erfarenheter som deltagarna gjort. Vi kan sammanfatta våra resultat under rubriken genomförande. Som vi inledningsvis kunde konstatera hade genomförandet för ett drygt år sedan kommit en bra bit på vägen, trots att starten tagit tid och varit mödosam. Både processens personal och styrgruppsmedlemmarna uppvisade en positiv attityd till flera av grundstenarna i en god samverkan. De arbetade med en verksamhet som de uppfattade som relevant för det uppdrag som getts. Enligt de uppgifter vi fick var man också nöjd med flera av de indikatorer vi använde på samverkan: en förtroendeskapande process hade tillkommit, processpersonalen hade stöd från sina moderorganisationer, de hade rimligt med tid avsatt, de hade kanaler för problemlösning och de höll på att utveckla en arbetsmetod de var nöjda med, men som kunde utvecklas ytterligare. Vi ville dock särskilt understryka vikten av att processens målsättningar gavs en mer realistisk omfattning och inriktning. Som vi sett ovan har också projektets syften snävats in en hel del under året som gått. Processen har sedan dess utvecklats ordentligt och funnit former som både styrgruppens medlemmar och projektpersonalen var nöjda med. Samverkan har utvecklats, och även om projektpersonalen fortfarande sade sig kämpa med en hel del administrativa problem, har ändå utvecklingen varit positiv. De olika företrädarna för de samverkande parterna tyckte också att processen var rätt utformad och på så sätt stämde in i respektive organisations uppdrag. Försäkringskassans företrädare hade dock svårigheter att se kopplingar mellan organisationens uppdrag och processens arbete. Vi fick fortfarande intrycket att processen arbetar med ett flertal olika målgrupper. Så trots att syftesbeskrivningen för projektet hade snävats in så är målgrupperna fortfarande flera. Det finns egentligen ingen oenighet om detta inom processen det kan på flera håll förklaras med att man valt att följa de behov som finns inom stadsdelen Planteringen. Vi kunde också konstatera att medlemmarna i projektgruppen var nöjda med hur samverkan hade organiserats. Inte minst fick processledaren beröm för sin energi, ledningsförmåga och sitt professionella uppträdande. Såväl medlemmarna av styrgruppen som projektgruppen var nöjda med processens resultat. Flera resultat handlar om väldigt påtagliga möjligheter att exempelvis få praktik och arbete eller att få möjlighet att studera. Men det handlar också om viktiga men mer svårbeskrivna värden såsom ökad framtidstro för deltagarna, att gå vidare i sina liv och att få närkontakt med 17

myndigheter på ett okomplicerat sätt. Det är intressant att se att de tillfrågade i hög utsträckning nämner just denna form av kvalitativa värden. På vår fråga om möjliga utvecklingsområden nämndes i första hand en utbyggd aktivitet mot företagarna i området. Flera medlemmar av projektgruppen uttryckte också en önskan att nu konsolidera den verksamhet man redan byggt upp. Deltagarnas syn på processen Vi hade möjlighet att träffa ett antal deltagare vid ett fokusgruppsmöte. Tio personer deltog och kunde ge oss en god bild av den verksamhet de hade erfarenhet av. Det ska tilläggas att samtliga är eller har varit inskrivna i processens verksamhet. Vi började med att fråga på vilket sätt deltagarna kommit i kontakt med processen. Den lokal som processen förfogar över är centralt belägen vid ett litet köpcentrum. Flera menade att de sett lokalen och dess skyltning och gått in för att få information. Några röster från deltagarna kan exemplifiera. Kom in i lokalen, är boende i huset. Berättade om tidigare erfarenheter; nu har det börjat rulla igång, var svaret från en tillfrågad. Jag har sett plakat och pratat med en kompis. Kom hit och pratade med (processledaren). Fått hjälp att hitta praktik och jobb, var en annan kommentar. Det ligger i centrum. Det har varit lätt att komma hit. Projektet uppfattades negativt i början, stämplades som problemområde. Nu när man förstår vad det handlar om är det positivt, menade en annan deltagare i fokusgruppen. Är arbetslös listad på arbetsförmedlingen i sta n man får en helt annan kontakt här, var åter en annan kommentar. Och fortsatte: Här känner man att man är en person som har ett värde. En annan tillfrågad uttryckte sin situation så här: Jag var i utbildning och var hemma för mycket och pratade för lite svenska. Jag hittade ett språkkafé på PlantEra PlantÄra. Problem med handläggare tidigare, inget möte var personligt. Pratade med Samir och fick hjälp, menade en annan tillfrågad. Det är individuellt här, man lyssnar. Det finns en förståelse, beskrev en annan deltagare sin situation. En annan tillfrågad uttryckte sig så här: Det är bra att det finns en plats; här finns många invandrare och inte vågar eller vill gå till myndigheten här känner man sig välkommen. En av nyckelpunkterna för processen är uppenbarligen den lokal som disponeras i området. Den uppfattas som en naturlig samlingsplats för många. Men framför allt slås man av de positiva kommentarer som finns om det bemötande som personalen står för. I det avseendet får 18

projektgruppens medlemmar ett mycket gott betyg. Personalen uppfattas som professionell, intresserad och handlingskraftig. Det är inte utan att tidigare negativa upplevelser av myndighetskontakter kommer fram från flera av deltagarna i fokusgruppen. Man uppfattade att bemötandet är helt annorlunda i PlantEra PlantÄra jämfört med tidigare erfarenheter. Deltagarna uppfattar också att mycket expertis av olika slag finns samlad i lokalen och det är man mycket positiv till. Vi undrade också vilka aktiviteter man deltagit i och hur de uppfattades. Det är framför allt två typer av aktiviteter som dominerar bland svaren. Den ena handlar om möjligheterna till att få hjälp med arbete eller praktik. Som framgick av ett antal kommentarer ovan hade flera av deltagarna mindre goda erfarenheter från tidigare myndighetsbesök. Detta avsåg inte minst arbetsförmedlingen. Några svar kan exemplifiera inställningen. Jag har haft många handläggare på AF. Bemötandet har varit dåligt på AF; här lyssnar man på en, tar sig tid, är empatiska, de har stor motivation här, var en kommentar från en deltagare. Berättade att jag hade utbildning, men fick inget jobb. Fick praktik som ekonom på Utvecklingsförvaltningen. Sedan fick jag jobb på fritidsförvaltningen, menade en annan person. En ytterligare deltagare redovisade sina erfarenheter: Fått hjälp att gå yrkesutbildning som bussförare. Några hade fått praktik, vilken inte i alla fall ledde till arbete. Men kommentaren var ofta att de nu sett en möjlighet till framgång i jobbfrågan. Det andra området som framträdde i svaren från deltagarna var de olika övriga aktiviteter som processen anordnar i området Planteringen. Det är bra att de finns på plats här känner man sig välkommen, var en uppfattning. Projektet som samlingsplats för information, kommenterade en annan deltagare. Områdestillhörigheten är viktig, man borde decentralisera AF, var en kommentar från ytterligare en deltagare i fokusgruppen. Aktiviteterna är bra; de fungerar som brobyggare här mellan människor, menade en person. Det är alltså uppenbart att mycket av de uppskattade aktiviteterna inom PlantEra PlantÄra handlar om arbetsmarknadsfrågor. Här verkar det som om processen fyller en viktig funktion, eftersom mottagandet är obyråkratiskt och i hög grad inriktat mot individens behov. Men även de andra aktiviteterna är populära och de handlar mer om att utveckla Planteringen som stadsdel. Vi frågade också om deltagarna kunde nämna sådant som var bra och sådant som var dåligt med processen PlantEra PlantÄra. Som vi ovan relaterat var samtliga närvarande vid fokusgruppen mycket nöjda med de olika aktiviteterna som processen kunde erbjuda. Vi kunde inte urskilja 19

några ytterligare positiva sidor utöver dem som ovan presenterats. När vi bad deltagarna att nämna dåliga sidor av processen, fick vi nästan inga svar. Alla verkade nöjda. Det som ändå nämndes var att det finns en förhoppning om att processen ska få leva vidare och att den gärna kan inrättas i andra stadsdelar. Vi undrade också hur de såg på framtiden om man betänker de aktiviteter som bedrivs inom processen. Två och områden kom på tal: kriminalitet och arbetslöshet. De flesta menade att ett aktivt projekt som PlantEra PlantÄra kunde motverka båda: Kriminalitet; det gäller att få ut ungdomarna till mötesplatser, menade en av deltagarna. Det gäller att få bort arbetslösheten innan det föds kriminalitet och utanförskap, menade en annan deltagare. Vi frågade också vad processen kunde göra mer. Någon nämnde möjligheten att få hjälp med starta eget verksamhet. En annan kommentar handlade om det önskvärda i att knyta bättre kontakter med fritidsgårdarna. Vårdcentralens aktivitet nämndes också i positiva ordalag. En annan effekt av processen kan också förtjäna att nämnas i sammanhanget: Innan hälsade jag inte på andra som jag mötte. Efter detta tittar jag upp och hälsar på andra. Det var sammantaget en mycket nöjd grupp deltagare vi mötte i fokus- gruppen. Det är uppenbarligen så att processen lyckats sätta avtryck av icke obetydlig karaktär inom Planteringen. Det finns sannolikt flera orsaker till detta och vi kunde urskilja några. Den centrala frågan för flera av deltagarna var jobbfrågan. Där kunde flera deltagare vittna om att de fått hjälp till jobb, utbildning eller praktik. Bland övriga aktiviteter nämndes särskilt sådana som syftade till att öka trygghet, att motverka utanförskap och att stärka gemenskapen i området. Mottagandet och bemötandet från processens personal ansågs vara en viktig framgångsfaktor. Alla kände sig sedda och respekterade. Det uppfattades också som en stor fördel att flera professioner finns tillgängliga i lokalen, vilket förenklar myndighets- kontakterna avsevärt. Sist men inte minst handlar också framgången om att processens lokal ligger så centralt i området att den inbjuder till besök. Vi ska förstås vara klara över att vi mötte ett positivt urval av människor. De hade alla fått olika typer av hjälp från processens personal och det medverkar sannolikt till den positiva inställningen. Vi har inte haft tillfälle att möta de människor som inte aktivt utnyttjat projektet. Men vi knyta an till vad en deltagare framhöll, nämligen att de som fått hjälp sprider budskapet vidare till andra. 20

SUMMERING OCH KOMMENTAR Summering av resultaten PlantEra Plantära är en samverkansprocess vid stadsdelen Planteringen i Helsingborg. Den är finansierad av Finsam Helsingborg och vänder sig till boende inom stadsdelen. I första hand är avsikten att arbeta med arbetssökande och sjukskrivna, de som har behov och intresse av utbildning samt med integrationsfrågor. Tranquist Utvärdering har i uppdrag att utvärdera processen. Detta är vår andra och avslutande rapport avseende PlantEra PlantÄra. Vi kunde i vår första rapport notera att samverkansstrukturen inte fullt ut var på plats då projektet startade. Enligt flera tillfrågade vid det tillfället berodde detta i hög utsträckning på att det fanns ett glapp mellan ambitionsnivån i processansökan och vad som så småningom visade sig möjligt att uppnå. Den ambitiösa ansökan blev därför initialt närmast en belastning för processen. Så även om de deltagande parterna ställde sig bakom processens tillblivelse, var det knappast klarlagt vad PlantEra PlantÄra skulle arbeta med och hur detta skulle gå till. Vi kunde emellertid i denna uppföljningsstudie notera en förändring jämfört med tidigare. En precisering har skett av syftena och alla verkar vara eniga om att det är till fördel för processen. Även om man kan tycka att syftet fortfarande är lite yvigt så har en betydande begränsning gjorts till områdena arbete, utbildning och ohälsa. De flesta vitsordar vidare att förankringen av processen är god åtminstone i den egna organisationen. Vi kan således konstatera att processens giltighet har förbättrats högst väsentligt sedan starten. Vårt andra steg i utvärderingen var att analysera genomförandet av processen. Som vi inledningsvis kunde konstatera hade genomförandet för ett drygt år sedan kommit en bra bit på vägen, trots att starten tagit tid och varit mödosam. Både processens personal och styrgrupp uppvisade en positiv attityd till flera av grundstenarna i en god samverkan. De arbetade med en verksamhet som de uppfattade som relevant för det uppdrag som getts. Enligt de uppgifter vi fick var man också nöjd med flera av de indikatorer vi använde på samverkan: en förtroendeskapande process hade tillkommit, processpersonalen hade stöd från sina moderorganisationer, de hade rimligt med tid avsatt, de hade kanaler för problemlösning och de höll på att utveckla en arbetsmetod de var nöjda med, men som kunde utvecklas ytterligare. Vi ville dock särskilt 21