Värdering av säkerhet metodproblem och resultat med relevans inom räddningstjänsten

Värdering av säkerhet metodproblem och resultat med relevans inom räddningstjänsten Lars Hultkrantz Örebro universitet Många anställda och politiker inom olika delar av den offentliga sektorn ställs inför svåra prioriteringsbeslut som rör människors hälsa och säkerhet. Vissa yrkesutövare ställs ibland i valsituationer som är närmast omöjliga, t ex läkares beslut om man ska våga genomföra en mycket riskfylld operation eller ambulanspersonal beslut om vilka olycksoffer som ska prioriteras först vid en svår olycka med flera drabbade. Andra beslut är närmast rutinartade och påverkar människors hälsa och säkerhet endast på ett indirekt och kanske otydligt sätt, t ex beslut om dimensionering av jourberedskap i en kommun. Typiskt för sådana beslut är att det enskilda beslutet har mycket liten betydelse uttryckt som förändring av sannolikheten för att en individ ska råka ut för en viss olycka eller konsekvens med dödlig utgång. Vidare är det sällan eller aldrig möjligt att identifiera vilka enskilda individer som kommer att drabbas. När det gäller de riktigt svåra besluten som gäller identifierade individer och där riskerna är stora är det ofta självklart att, när så är möjligt, involvera den eller de personer som är berörda i själva beslutet. Det gäller t ex när en läkare ska fatta beslut om en operation som väsentligt kan öka patientens livskvalitet men där det även finns en inte obetydlig risk för misslyckande, som kanske till och med kan få dödlig utgång. I sådana fall brukar läkaren noggrant redovisa alternativen och dess konsekvenser för patienten och föra ingående samtal med denne innan beslutet fattas. Den forskning som har utförts med finansiering av Räddningsverket inom det s.k. Vasslaprojektet 1 rör sig inom ett område där huvudsyftet är att få fram en bild av medborgarnas preferenser när det gäller den andra kategorin åtgärder, dvs. där effekterna på säkerhet och hälsa är indirekta, små och olycksoffren inte på förhand kan identifieras. Tanken är att även när det gäller sådana beslut är det rimligt att beslutsfattaren har en uppfattning om vad medborgarna anser. För detta finns det flera skäl. Det är ytterst medborgarna som betalar 1

åtgärderna, ofta med skatter. Vidare är det medborgarkollektivets hälsa och säkerhet som saken gäller. Frågan är därför om någon bättre än medborgarna själva kan avgöra var balanspunkten går mellan nytta och kostnad för sådana åtgärder. Att enbart lita till information om medborgarnas preferenser via deras röstande i allmänna val är alltför trubbigt. Ytterligare en viktig aspekt är de åtgärder som utförs i offentlig regi ofta är substitut till åtgärder som de enskilda individerna kan göra. Om myndigheter beslutar om skattefinansierade åtgärder utan hänsyn till människors betalningsvilja för säkerhet riskerar man att antingen med skatter tränga undan åtgärder som många människor hellre velat göra själva (t ex köpa en mer säker bil) eller få motverkande (riskkompenserande) beteenden som minskar den avsedda effekten. 1. Vasslaprojektets utgångspunkter Vasslaprojektet hör metodmässigt hemma inom forskning kring stated preferences (SP), dvs. metoder där man försöker bilda sig en uppfattning om människors betalningsvilja med hjälp av enkäter eller intervjuer. Som man lätt kan förstå är detta inte alldeles enkelt. I själva verket finns en rad problem som ingen säkert vet hur de ska lösas även om många har idéer om hur det skulle kunna göras. Detta är ett dilemma. Som jag sa tidigare tar beslutsfattare varje dag ställning i frågor där kunskap om betalningsvilja för säkerhet är behövlig. Man skulle önska att det fanns färdig metodik för att ta fram detta som myndigheter och andra skulle kunna använda, själva eller med hjälp av konsulter, för att uppdatera sådan kunskap eller ta fram kunskap anpassad till olika specifika förhållanden. Men så är alltså inte fallet. Detta är alltså fortfarande ett område för forskning. Men det är inte bara en fråga för grundforskning utan är i hög grad en angelägenhet för tillämpad forskning. Vilket svar man får i stated preference-studier beror i hög grad på kontexten. Ofta är det när man går från ett abstrakt förhållande till ett specifikt sammanhang som problemen, och kanske även lösningarna, visar sig. Samtidigt kan man lära mycket om den specifika kontexten även om man inte lyckas hitta en generell lösning. I fallet Vassla hade vi följande utgångspunkter: 1 Vassla: Värdering av säkerhetshöjande åtgärder. Ett temaprojekt. (Räddningsverket diarienummer 012-5300- 2004) 2

Tidigare svensk forskning kring värdet av ett statistiskt liv (VSL) 2 visade problem med scope bias, dvs. att människors betalningsvilja är mycket litet eller inte alls känslig för riskförändringens storlek. Scope bias är välkänt inom SP, men den internationella forskningen har ansett sig kunna hantera detta problem genom att tydligare än vad som gjordes tidigare kommunicera storleken av den förändring man vill värdera. Dock var forskarna eniga om att detta kommunikationsproblem är svårare än på andras områden när det gäller mycket små riskförändringar. I ett tidigare projekt (kallat Keso) hade vi, med begränsad framgång, försökt lösa detta genom att använda något som kan kallas kommunanologi, dvs. genom att istället för att tala om sannolikheter (vanligen hundratusendelar) tala om antal individer per år (eller under en tioårsperiod) i den egna kommunen. SP-metodikens generellt största problem är det som kallas hypotetisk bias, dvs. att man inte får samma svar på hypotetiska frågor som när man studerar verkligt beteende. En omfattande grundforskning indikerade att detta problem möjligen kan lösas genom säkerhetskalibrering i någon form (vi ska återkomma till vad detta är och vilka olika former som kan användas). I Kesoprojektet hade vi därför stödd på denna forskning använt denna metod och kunde konstatera att den lyckades moderera resultaten i förväntad riktning. Samtidigt fanns det många frågetecken kring metoden. Den tidigare forskningen, inklusive vår egen, var huvudsakligen inriktad på att värdera VSL. Detta trots att man i många praktiska tillämpningar även skulle vilja värdera utfallet av en åtgärd i termer av minskningen i antalet levnadsår som förloras, dvs. det som i litteraturen kallas VOLY (value of life years lost). 3 Den tidigare svenska forskningen var nästan helt inriktad på trafiksäkerhetens område. Därför användes regelmässigt VSL som uppskattats inom trafiken vid tillämpningar inom hälsa och säkerhet på andra områden. Men trafikområdet är inte självklart en bra standard för andra tillämpningar. Ett problem är just att antalet förlorade levnadsår som förloras i 2 Grundbegreppet vid värdering av säkerhet är värdet av ett statistiskt liv (VSL). En stor del av forskningslitteraturen är inriktad på mätning av detta. En självklar anledning är att död låter sig (någorlunda) entydigt definieras. Generellt beräknas VSL som betalningsvilja/ risk. Som en enkel illustration av VSL kan vi tänka oss en population om 10 000 individer, där man vet att det i genomsnitt årligen dör 1 individ. Om varje individ i genomsnitt är beredd att betala 100 kronor för att eliminera denna risk, innebär det att populationens totala betalningsvilja för att rädda 1 liv är 1 miljon (vilket då är VSL i populationen). 3 Detta ligger närmare användandet av kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) som används i kostnads-effektstudier inom medicin och folkhälsa. Där sätts kostnaden i relation till varje räddat år men även hälsostatus för de år som räddas tas i beaktande. Utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det dock ett mycket tveksamt förfaringssätt, 3

genomsnitt vid en trafikolycka med dödlig utgång är cirka 35 år, medan det ofta är helt annorlunda på andra områden (t ex fallolyckor bland äldre eller rökning). Men trafikdöden kan ta sig annorlunda på många andra sätt, t ex med avseende på hemskhet, den drabbades egen möjlighet att skydda sig mot faran osv. Ytterligare en viktig skillnad (vilken vi har kommit att betona allt mer eftersom vi bedrivit forskningen i Vasslaprojektet) är att åtgärder inom trafiksäkerhet av många uppfattas om förmyndaraktiga eftersom de begränsar vardagsbeteenden (hastighetsbegränsning, fartgupp, fartkameror, böter). Det innebär att värderingar på detta område kanske inte alls går att överföra till området där det handlar om att t ex ha beredskap för snabb räddningsinsats när en olycka har inträffat. Med dessa utgångspunkter formulerade vi följande syften i vår forskningsansökan till Räddningsverket. Vi ville: 1. Utnyttja ett metodgenombrott inom den forskning som sker med inriktning mot trafiksäkerhet för att få ett bättre underlag för samhällsekonomiska kalkyler inom en rad andra tillämpningsområden (kontexter). Särskilt studeras i vilken utsträckning resultaten är överförbara mellan olika kontext ( benefits transfer ) 2. Särskilt belysa värderingsfrågor inom områden där det, till skillnad från inom TS, särskilt är äldre som drabbas av dödsfall eller svåra skador. 3. Särskilt belysa kostnads- och nyttoaspekter av förändringar, bl a genom samverkan och kompetenshöjning av olika jourverksamheter, som kan påverkar responstiden för en första insats vid bl.a. hjärtstopp. 4. Ge ytterligare bidrag till metodutvecklingen från studier av annan kontext än områden än trafiksäkerhet. (citat ur ansökan) Mer generellt ville vi även genom att sammanfoga närliggande kompetensmiljöer i Örebro, Karlstad och VTI få till stånd en miljö med flera doktorander och handledare kring samhällsekonomisk analys av olycks- och skadeförebyggande åtgärder. Förhoppningen är att en sådan sammanfogning ska avkasta högre forskningskvalitet, större långsiktighet och lägga en bas för att generera ytterligare forskning utanför detta projekt. I det följande ska jag sammanfatta några av de resultat vi har fått fram hittills från vår forskning i Vasslaprojektet. Inledningsvis redovisas resultat från Vassla och dess föregångare, det s.k. Kesoprojektet (denna genomfördes åren 2005-07 med stöd av Vägverket), som försöker skatta och validera ett värde för VSL inom trafiksäkerhetsområdet. De resultat som togs fram inom båda dessa projekt kom att ligga till underlag för trafikverkens val av då ingenting i betalningsviljestudier tyder på att t ex en diabetessjuk person värderar förlängd livslängd lägre än en fullt frisk person. 4

parametrar för VSL i de samhällsekonomiska kalkyler som utförs inom den s.k. åtgärdsplaneringen inför Riksdagens beslut 2009 om en ny tioårsplan för investeringar i trafikinfrastruktur. Därefter redovisas de resultat vi har erhållit i två studier som syftat till att skatta VSL i annan kontext, inom områden som ligger ner nära områden som är relevanta för t ex räddningstjänst. Dessa resultat är mycket intressanta för det visar sig att båda studierna ger resultat som ligger väsentligt över de vi erhåller för trafiksäkerhet. Detta innebär att den nuvarande praxis att använda värderingar från trafikområdet som generiska värden i helt andra tillämpningar måste ifrågasättas. Det väcker också frågor kring hur de tidigare erhållna resultaten för trafiksäkerhet ska tolkas. Efter detta redovisar vi våra skattningar av VOLY. Dessa resultat är intressanta i sig, men även därför att resultaten tyder på att respondenterna verkligen lägger stor vikt just vid effekten av åtgärder på antalet levnadsår. Slutligen redovisar vi en fallstudie 4 som vi har genomfört i projekt kring en specifik åtgärd, nämligen att brandkåren, och inte som tidigare bara ambulans, i Stockholm län rycker ut vid larm om hjärtstopp. Vi har här samarbetat med en forskargrupp vid Södersjukhuset som följt det s.k. Salsaprojektet som just inneburit ett sådant försök. Vår del i detta har varit dels ett genomföra en modellstudie för att uppskatta effekten av åtgärden, vilken vi kan jämföra med den faktiska uppmätta effekten, dels att kartlägga åtgärdens kostnader. Eftersom vi därtill har värderat VSL för just hjärtstopp kan vi knyta ihop säcken och redovisa en fullständig samhällsekonomisk kalkyl för denna åtgärd. Resultatet av denna visar att åtgärden är mycket lönsam i ett samhällsekonomiskt perspektiv. 4 Detta avsnitt saknas i denna version. I skrivande stund väntar vi på visst underlag från forskargruppen vid Södersjukhuset som vi behöver för att slutföra beräkningarna men vi är lovade att få detta inom kort. 5

2. Kalkylvärde för VSL, tillämpning trafiksäkerhet VSL för offentliga åtgärder Särskilt i Europa har den gängse metoden för att skatta VSL-värden för trafiksäkerhetsåtgärder sedan slutet av 1980-talet varit SP-metodik (Jones-Lee 1989). Det värde som används i den svenska infrastrukturplaneringen baseras ursprungligen på resultat från brittiska studier och en svensk studie av Persson och Cedervall, samtliga utförda under 1980-talet. Detta värde har successivt skrivits upp med olika index men har egentligen aldrig i grunden reviderats. När Vasslastudien påbörjades använde de flesta svenska myndigheter en riskvärdering av ett dödsfall på cirka 17 miljoner kronor (år 2005). Det innebär att det svenska VSL-värdet kom från en första generationens SP-metodik, vilken idag på många sätt uppfattas som primitiv. Enkäterna och försöksdesignen led av en rad brister som man idag försöker undvika. Korsbefruktningen mellan denna forskning och forskning inom experimentell psykologi och beteendeekonomi var knappt påbörjad. Delvis mot denna bakgrund genomfördes under andra halvan av 1990-talet en serie studier av en grupp forskare i Lund. Dessa syftade framförallt till att få fram en mer nyanserad bild, t ex av hur VSL beror av riskförändringens storlek och hur betalningsviljan varierar mellan t ex åtgärder som påverkar risken för olika typer av svåra och lätta skador. Huvudstudien baserades på en nationell brevenkät. Dessa studier återges och sammanfattas i Ulf Perssons avhandling (Persson, 2004). Trots sin höga ambition stod det redan när dessa studier presenterades klart att resultaten var mycket svårtolkade i ett kalkylperspektiv. Efter en lovande start under 1980-talet blev SPmetoderna kraftigt kritiserade under 1990-talet av den experimentella forskningen som visade att skillnaderna mellan vad folk uppgav i SP-studier och deras beteende i faktiska valsituationer var betydande och dessutom varierade från fall till fall. Detta problem kallas hypotetisk bias. En andra grupp av problem är scale/scope bias. Detta problem innebär att människors betalningsvilja föreföll vara ytterligt okänslig för riskförändringens storlek (scale) liksom till mängden skador (scope) den gällde. Problemet framkom mycket tydligt i lundastudierna 6

liksom i många tidigare SP-studier. Det innebär att VSL, som ju är kvoten mellan betalningsviljan och riskförändringen, verkar vara i hög grad beroende av vilket tal som sätts i nämnaren. Från slutet av 1990-talet övergick den experimentella forskningen från att bara påvisa förekomsten av hypotetisk bias till att studera hur den möjligen skulle kunna elimineras, eller korrigeras med kalibrering. Två huvudsakliga metoder växte fram. Den första, cheap talk, innebär helt enkelt att respondenterna medvetandegörs om problemet med hypotetisk bias och ombeds beakta detta och svara vad de "verkligen vill. Den andra, säkerhetskalibrering (certainty calibration), innebär att respondenterna på en uppföljningsfråga anger hur säkra de är på sitt svar. Detta baserat på att psykologiska studier redan 1950 funnit att mått på säkerheten i svar på attitydfrågor kan användas för att prediktera intensiteten i olika attityder. Psykologiska experiment på 1970-talet visade att personer som ansåg sig vara säkra på de svar de gett på attitydfrågor hade större konsistens mellan attityd och beteende. 5 I en serie studier har ett par grupper av svenska och amerikanska forskare, som även samarbetat sinsemellan, funnit att särskilt säkerhetskalibrering är mycket framgångsrik, dvs. kan användas för att ge god prediktion från en SP-studie av hur en grupp människor väljer i en faktisk valsituation. I en första serie studier gjorde jämförelser med faktiska val i laboratorieexperiment (Johannesson m fl 1998, 1999, Blumenschein m fl 1998, Liljas & Blumenschein 2000, Nape m fl 2003). I nästa våg gjordes jämförelser med olika typer av donationer (Champ m fl 1997, 2001, Poe m fl 2002, Vossler m fl 2003). I en tredje våg studier (Blumenschein m fl 2006, Blomquist 2007) jämförs i stället data från SP-studier med data från fältexperiment där människor erbjudits att köpa tjänster på riktigt. De senaste studierna har visat att de svar som bäst predikterar den genomsnittliga betalningsviljan är de som erhålls från personer som uppger sig vara helt säkra. Studierna har även visat att cheap talk är mindre tillförlitlig och ger olika resultat beroende på hur den utformas. Det finns dock anledning att understryka att det ännu bara gjorts (och ännu färre publicerats) ett begränsat antal studier för att validera säkerhetskalibrering. Stödet för metoden är också i första hand empiriskt grundat, dvs. metoden verkar fungera men det finns á priori inget helt 5 I ekonomiska tillämpningar frågar man t ex hur säker är du på ditt angivna svar och ber respondent ange detta på t ex en likert-skala. Sedan kan de som svarat ja, men är osäkra, kodas om till nej-svar. Alternativt kan 7

övertygande skäl varför så skulle vara fallet. Det innebär att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser innan det finns ett stort antal valideringstillämpningar där metoden prövats under olika förutsättningar. Insikterna från dessa forskningsrön har vi utnyttjat i vårt forskningsprojekt. Samtidigt har vi försökt komma vidare i förståelsen av vad hypotetisk bias och scale bias är och på vilket sätt olika tekniker för att bemästra dessa problem fungerar (eller kanske inte fungerar). I de studier vi har gjort har vi, som vi strax skall återkomma till, varit mer intresserade av andra tillämpningar än just trafiksäkerhet. Men eftersom vi själva och andra så ingående studerat just denna tillämpning har den varit en viktig plattform för att utveckla metodiken och förstå varför vi eventuellt får andra värden vid andra tillämpningar. I Kesoprojektet hade vi genomfört en större enkätstudie 2004 i Örebro. 2006 genomförde vi en liknande studie i Karlstad med en uppläggning som gjorde att vi kunde använde resultaten både för Keso- och Vasslaprojekten. Båda dessa enkätstudier var alltså kommunbaserade för att vi därmed kunde använda kommunanalogin som metod för att tydliggöra riskförändringens storlek, dvs. uttryckta risken som antal färre drabbade personer i kommunen per år. 6 Nackdelen att resultaten inte automatiskt är representativa före hela landet bedömde vi som förhållandevis liten med tanke på att de två städerna är relativt genomsnittliga, dock med något lägre inkomstläge än riket. Senare har vi kunnat konstatera att en annan fördel med de kommunbaserade studierna, vilka har genomförts med tydlig markering av att de hade kopplingar till Örebro respektive Karlstads universitet var att vi fick väsentligt lägre bortfall än i våra egna och andras nationella enkäter. Örebrostudien redovisas i Hultkrantz m fl (2006) medan Svensson (2007a) rapporterar både resultaten för Karlstadstudien samt ytterligare analyser av Örebrostudien. Med utgångspunkt från den senare visas de relevanta VSL-skattningarna i Tabell 1. Tabell 1. Säkerhetskalibrerade VSL-skattningar för offentligt utförda trafiksäkerhetsåtgärder (helt säkra individer). 2006 års prisnivå, Mkr. man välja att beräkna värden bara på de delsampel som är säkra, för att se om detta skiljer sig mot hela samplets värdering. 6 Det vanliga inom litteraturen är annars att beskriva riskförändringen som t ex 1 på 10 000, vilket dock många individer har svårt att förstå och relatera till. 8

Örebro Karlstad Värdet av ett statistiskt liv 21,1 19,7 (95% konfidensintervall) (10,5 29,8) (12,5 30,2) Not: Konfidensintervall bygger på bootstrapmetoden med 1000 dragningar. Skattningarna i de två studierna var alltså relativt samstämmiga. 7 Som kan ses är de uppenbart inte signifikant skilda från varandra, då konfidensintervallen går från cirka 11-12 miljoner till 30 miljoner. Båda studierna baseras på CV-studier med en s k stängd fråga ( är du villig att betala X kronor? ). Säkerhetskalibreringen, som resulterat i de värden som redovisas i Tabell 1, bygger på tanken att hög korrelationen mellan vad man säger i en enkät, och vad man skulle göra i verkligheten, existerar för de individer som säger sig vara väldigt säkra på sin sak. Resultaten bygger således på en bortsortering av de mest osäkra individerna. Möjligen något överraskande är de facto det vanligaste svaret att man säger sig vara absolut säker (10 på en 10-gradig skala), det är således inga extremindivider som inkluderas i skattningarna. Resultaten tyder också på att vi eliminerar en positiv hypotetisk bias, då de resultat vi erhåller utan kalibrering är ungefär dubbelt så höga, vilket verkar rimligt då genomsnittlig (positiv) hypotetisk bias ofta är kring 150 procent (ofta med en skev fördelning). Kalibreringsmetoden ger i sig upphov till en rad frågor. En gäller om kalibreringen bara kan hantera problemet med hypotetisk bias eller om den även tar bort eller mildrar scale/scope bias. På denna fråga finns ännu inga bestämda svar men vissa indikationer som åtminstone tyder på att frågan är värd att undersöka ytterligare. Några utländska studier har funnit att känsligheten för riskförändringens storlek ökar bland de säkra respondenterna (Alberini m fl 2004). Hultkrantz m fl (2006) finner att de helt eller nästan helt säkra respondenterna (minst 8 på en tiogradig skala) får punktestimat för betalningsviljan som är proportionellt mot riskförändringen, men kan inte utesluta att detta är en ren slump. Ytterligare en fråga är på vilket sätt informationen om respondenternas säkerhet ska användas. En viktig skillnad mellan den metod vi använt i våra studier jämfört med lab-experimenten med säkerhetskalibrering är att i de flesta av de senare har man kodad om osäkra ja-svar till nej-svar. Vi har istället valt att enbart inkludera de säkra respondenterna i skattningarna. Detta av två skäl: (i) Att koda om ja-svar till nej-svar som görs i lab-experimenten kommer per 7 De ligger även mycket nära de resultat som redovisas av Carlsson, Daruvala och Jaldell (2008). 9

definition alltid leda till lägre skattningarna än utan att göra denna omkodning. Således kan man luras att tro att man kommer åt hypotetisk bias, bara för att man per definition räknar fram ett lägre värde. I vårt angreppssätt tvingas inte en konstgjord lägre värdering fram på liknande sätt, (ii) det kan ses att ligga närmare en ursprunglig social-psykologisk tanke att det är bland de mest säkra man finner god korrelation mellan hypotetiska beslut och riktiga beslut. Om det stämmer borde det leda till lägre värden om man bara inkluderar de mest säkra, vilket vi också finner. Nackdelen med vårt angreppssätt är förstås att det kräver stora mängder data, eftersom vi reducerar urvalet. I Vasslaprojektet har Sund (2009b) gått vidare med denna fråga. I en egen nationell enkätstudie, som vi strax ska återkomma till, som fokuserar på åtgärder vid hjärtstopp ställde Sund betalningsviljefrågor på två sätt, både som ja/nej till ett specifikt bud, och som en öppen fråga. Ja/nej-frågan var även kopplad till en fråga om hur säker respondenten var på sitt svar. Sund fann att säkra respondenter i hög grad var de som hade fått ett bud som låg långt under den betalningsvilja de angav på den öppna frågan. Om man accepterar antagandet att respondenternas verkliga belöningsvilja är den som de uttryckt i den öppna frågan ger detta stöd för användning av kalibreringsmetoden på det sätt vi har gjort. Sunds studie reser emellertid flera tolkningsfrågor. Det visar sig att den genomsnittliga betalningsviljan vid budfrågor är högre (till och med väsentligt högre) än när frågan ställs öppet, vilket är motsatt vad man brukar få. Det visar sig också att kalibreringen leder till att betalningsviljan ökar, vilket heller inte var väntat. En annan infallsvinkel på denna fråga studerades i en undersökning som av Andersson och Svensson (2007) som påbörjades inom Kesoprojektet. Dessa genomförde en SP-undersökning bland studenter som föregås av en enklare form av kognitivt test som främst är avsedd att mäta förmågan att förstå sannolikheter. De finner stöd för att betalningsviljan är mer känslig för riskförändringens storlek bland studenter som lyckas väl i detta test. Om i detta avseende smarta respondenter också är de som känner sig mer säkra på sina svar än andra skulle det här kunna finnas ett samband mellan kalibrering och scale bias. En andra fråga kring kalibreringsmetoden gäller om den i något annat avseende selekterar olika typer av individer. Den frågan studerades inom Vasslaprojektet i Svensson (2007a). Han fann att andelen respondenter som är helt säkra (värde 10) påtagligt ökar med åldern (i båda studierna). 10

I en grov karikering skulle man därför kunna påstå att det verkar som om den som vill få tillförlitliga svar på SP-frågor, dvs. utan hypotetisk respektive scale/scope bias, ska vända sig till de gamla och kloka. 8 Denna observation skulle i sin tur kunna leda till invändningen att metoden innebär en selektion som gör att inte alla medborgares preferenser beaktas lika. Men den tolkningen är felaktig. Poängen med kalibreringen är inte att snedvrida, utan tvärtom att ta bort en snedvridning som SP-metoden genom hypotetisk bias medför. Det förtjänar även att påpekas att ålder är den enda socioekonomiska variabel som har samband med den självrapporterade säkerheten; kön och inkomst är inte korrelerade med denna. Detta resultat kan även ha implikationer för hur tidigare resultat från studier av värdering av levnadsår ska tolkas, eftersom dessa studier gjorts utan kalibrering (se mer om detta nedan). Slutligen har Nerhagen (2009) kastat sig in i kalibreringsdiskussionen från en helt annan utgångspunkt. Hon har valt en annan SP-teknik än de föregående studierna (som alla använt den SP-metod som kallas för contingent valuation) där värderingen grundas på en enda fråga. Istället har hon ställt respondenterna inför fyra upprepade val (metoden är en hybrid av contingent valuation (CV) och s.k. stated choice (SC); i likhet med SC ställs upprepade frågor, i likhet med CV är alla frågor ankrade i en och samma referenspunkt (status quo); samma metod används f ö i Carlsson m fl 2008). Med Nerhagens metod finns det två olika sätt att selektera värdefulla svar från mindre värdefulla. Även hon ställer en uppföljningsfråga kring respondentens upplevda säkerhet i sina svar som kan användas för att göra en skattning som bygger på svaren från individer som är helt säkra. Men frågan om säkerhet gäller nu inte längre ett specifikt svar utan svaren alla fyra valfrågorna, vilket kan vara en avgörande skillnad. Den andra metoden är en ansats som biland används just när man ställer upprepade frågor och som innebär att man selekterar bort svar från individer som alltid valt samma alternativ (aldrig förändra eller alltid förändra). Detta kan tolkas som att dessa individer egentligen inte har velat göra en avvägning mellan nytta (av riskförändring) och kostnader. Nerhagen visar att just de säkra individerna i hög grad hör till den grupp respondenterna som svarat kategoriskt. Detta är anmärkningsvärt men vid eftertanke borde det kanske inte vara så 8 Fisk (2005) visar att den kognitiva förmågan med avseende på förmåga att förstå sannolikhetsresonemang inte generellt är sämre bland äldre än bland yngre. 11

förvånande. Det är väl ganska rimligt att väntas att den som svarar helt kategoriskt anser sig helt säker på sina val. Nerhagens resultat visar vidare att om man istället använder resultat för den grupp som har selekterats genom att kategoriska individer sållats bort erhåller man skattningsresultat som motsvarar de teoretiska förväntningarna i ett annan avseende, nämligen att interceptet i regressionsekvationen (logit) inte är signifikant skild från noll. För andra alternativa selekteringsmetoder, inklusive säkerhetskalibrering, uppfylls inte dessa krav. Detta ger ytterligare stöd för att använda just denna metod för att reducera hypotetisk bias. 9 Ytterligare ett metodbidrag till denna forskning finns i Sund (2009b). Han har där genomfört en nationell SP-studie men ändå använt ett sätt att kommunicera riskförändringens storlek som liknar det vi använde i Örebro- och Karlstadstudierna. För att kunna göra detta har han utvecklat något han kallar den flexibla kommunanalogin och som innebär att respondenten ges hjälp att översätta riskförändringen i termer av antalet individer i den egna kommunen. Denna nya metod jämförs med en mer etablerad metod som använts i flera tidigare studier, som illustrerar riskförändringen med rutor på ett millimeterpapper. Resultaten är rätt negativa, vare sig den nya metoden eller den äldre gör det möjligt att undvika scope bias i resultaten. Detta resultat pekar mot att det kanske inte går att komma så mycket längre när det gäller att kommunicera riskstorleken med pappersenkäter. Ett naturligt nästa steg för att försöka lösa detta problem är att istället övergå till webbenkäter, med de större möjligheter till illustration, träning och interaktivitet som detta format medger. Privat eller offentlig åtgärd? De här redovisade resultaten från de båda trafikstudierna gäller värdering av säkerhet som en offentligt tillhandahållen tjänst, istället för värdering av säkerhet som en privat vara. Det har visat sig ha stora effekter på värderingen huruvida man använder sig av en offentlig eller privat kontext i SP-undersökningar. I en metastudie av beräkningar av VSL i en trafiksäkerhetskontext som genomfördes av de Blaeij et al. (2003) visade det sig att SPundersökningar som använt sig av en privat kontext fick signifikant mycket högre VSLvärden. Tre svenska studier har funnit samma resultat. Johannesson et al. (1996) får närmast dubbelt så höga VSL-värden för en privat vara jämfört med en kollektiv vara (trots att 12

riskreduktionen är identisk). Liknande resultat finns i vår Örebrostudie, där en del av samplet svarade på en privat värdering. Den privata värderingen i denna studie är närmast 2,5 gånger större än den kollektiva värderingen. Även Andersson och Lindberg (2007), som bygger på en studie från 1998, fann skillnader av samma storleksordning för trafiksäkerhet. Ett skäl för att välja värden som baseras på säkerhet som en kollektiv varat är att VSL-värden i slutändan skall användas i samhällsekonomiska kalkyler för offentligt finansierat säkerhetsarbete. Inom Kesoprojektet genomförd vi en särskild studie för att få bättre underlag för att avgöra vad skillnaden i värdering bottnade i. Denna rapporteras i Svensson och Vredin Johansson (2007) som närmare studerar varför en värdering av en privata vara och en offentligt tillhandahållen tjänst skiljer sig åt utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. De genomförde en SP-studie där vissa individer fick svara både på en värderingsfråga i både en privat och en offentligkontext. Andra individer ombeds istället enbart svara på en värderingsfråga i antingen en privat eller offentlig kontext. Studien erhöll samma resultat som tidigare undersökningar, dvs. att det privata säkerhetshöjande arbetet värderas ungefär dubbelt så högt. Svensson och Vredin Johansson fann att skillnaderna delvis beror på att en mindre del av respondenterna värderar den privata varan mycket högt, vilket ger en skev fördelning av svaren och driver upp genomsnittsvärdet av den privata värderingen. Med tanke på att samma skeva fördelning ofta ses när det finns problem med hypotetisk bias (ett fåtal individer tenderar att driva upp den hypotetiska betalningsviljan mycket högt), finns det goda skäl att studera just medianen. Skillnaden kan vidare huvudsakligen förklaras av de variabler som samlats in för att mäta generella preferenser till privat och offentlig finansiering och utförande. Det framkommer ett tydligt mönster att den privata värderingen drivs upp högt av ett fåtal individer som föredrar privat utförande av varor och tjänster i allmänhet, och således ställer sig negativa till det offentliga utförandet (och kan ses demonstrera en attityd genom sin nedvärdering av den kollektiva riskreduktionen). Men här finns ett viktigt men. De studier som vi hittills refererat gäller trafiksäkerhet. Som jag tidigare nämnt kan just i denna tillämpning en viktig skillnad mellan privata och offentliga varor och tjänster vara att de offentliga inte ses som tjänster utan som åtgärder som kan 9 Någon motsvarande analys har (ännu) inte gjorts av de resultat som erhålls i studien av Carlsson m fl. (2008). 13

förknippas med reglering avsedd att styra individers beteende. Det som ligger särskilt nära till hands att tänka på är åtgärder för att på olika sätt begränsa hastighet vilket ju är den främsta riskfaktorn i trafiken. I nästa avsnitt ska vi gå genom de studier vi har gjort inom Vassla i en annan kontext, eller med en mer allmän kontext. Som kommer att framgå indikerar dessa att det då kan finnas en betalningsvilja även för offentliga åtgärder som ligger i nivå med vad vi och andra finner för privata varor på trafikområdet! VSL i annan kontext och VOLY Inom en gren av den nationalekonomiska mikroteorin som kallas för klubbteori studeras efterfrågan och utbud av nyttigheter som har både privat och kollektiv natur (se Cornes och Sandler 1996, Hultkrantz och Nilsson 2008, kap. 9). En central utgångspunkt för denna forskning är att många nyttigheter är vare sig renodlade privata varor eller renodlade kollektiva nyttigheter, utan innehåller element av bådadera. Ett specialfall av sådana kombinat är varor som upplevs vara en privat onyttighet (minskar tillgången till en privat nyttighet) men samtidigt är en kollektiv nyttighet. Ett exempel på en sådan skvader är en fartkamera. Denna är en olägenhet för den enskilde bilist som gärna skulle ha kört fortare om inte fartkameran fanns, således en privat onyttighet, samtidigt som den är en kollektiv nyttighet genom att den ökar trafiksäkerheten för hela trafikantkollektivet. Just detta exempel visar att det kan finnas en hake i att använda ett VSL-värde som hämtats från värdering av offentliga åtgärder för att höja trafiksäkerheten. Det kan tänkas att på just detta område tar människor i beaktande att åtgärderna inte bara har en uppsida, dvs. den kollektiva nyttigheten, utan även en nedsida, den privata onyttigheten. Inom Vasslaprojektet har vi genomfört två nationella enkätstudier för att skatta VSL i en annan kontext än trafiksäkerhet. I den första (Sund 2009b) har vi genomfört en studie som explicit är inriktad mot åtgärder för att öka beredskapen för att använda defibrillering vid hjärtstopp. I den andra (Nerhagen 2009) har vi istället försökt använda en mer generell kontext. Respondenterna fick ett särskilt informationsblad om olika risker samt effekter och kostnader av olika typer av åtgärder. Själva enkäten presenterades sedan i en kontext som skulle likna en omröstning där man skulle avgöra hur högt ambitionerna skulle sättas för 14

offentliga säkerhetshöjande åtgärder. Vi ska strax återkomma till resultatet av Nerhagens studie, nedan redovisar Sunds resultat. Tabell 2. VSL i hjärtstoppskontext. Miljoner kronor, 2008 års prisnivå. Hjärtstopp (Sund 2009b)* 49-126 Mkr *Med och utan säkerhetskalibrering, diskreta betalningsviljefrågor Resultaten av Sunds studie inte så lätta att tolka. Ett av hans resultat, baserat på en ickeparametrisk metod, är 49 Mkr, vilket ligger nära tidigare resultat, medan det säkerhetskalibrerade värdet ligger betydligt högre. Klart är dock att studien indikerar en nivå för VSL som ligger betydligt över de resultat som visas i Tabell 1 för trafiksäkerhet. En möjlig förklaring av detta skulle kunna vara den aspekt vi nyss nämnt, nämligen att dessa båda studier inriktats mot offentligt tillhandahållna rena nyttigheter, medan offentliga åtgärder på trafikområdet kanske av respondenterna kopplas även till privata onyttigheter. Denna tolkning skulle kunna talar även för att skillnaden värderingen av privata varor för att åstadkomma ökad trafiksäkerhet och offentliga åtgärder i samma syfte har samma orsak. Det skulle innebära att respondenterna i genomsnitt värderar den privata onyttigheten av exempelvis fartbegränsningar till någonstans mellan hälften och två tredjedelar av den (kollektiva) nytta som åstadkoms. Ett ytterligare stöd för denna hypotes ger iakttagelsen i Svensson och Vredin Johanssons studie att medianvärdena för privata och offentliga åtgärder sammanfaller, dvs. det är bara en mindre del av respondenterna som gör denna skilda värdering. Nerhagens studie med en mer neutral kontext för oss tillbaka närmare de nivåer som vi är vana vid från trafiksäkerhetstillämpningar men ligger fortfarande väsentligt över dessa. Hennes studie ger emellertid starkt stöd för slutsatsen att räddade levnadsår är en minst lika viktig dimension i människors värdering av säkerhetshöjande åtgärder som räddade liv. I de valsituationer hon använder i sin undersökning gavs intervjupersonerna möjlighet att väga in båda dessa aspekter på skillnader mellan olika åtgärdsalternativ. Den efterföljande statistiska analysen av materialet visar entydigt att intervjupersonerna fäster stort avseende vid levnadsåren. Nerhagens resultat sammanfattas i tabell 3. 15

Tabell 3. VSL och VOLY i neutral kontext. Miljoner kronor, 2008 års prisnivå. Neutral kontext (Nerhagen 2009) 8 Mkr + 1 Mkr*levnadsår Nerhagen använder upprepade diskreta betalningsviljefrågor med ett fast status quo - alternativ. Hennes analys visar att säkerhetskalibrering inte fungerar i ett sådant sammanhang. Istället har hon i sina skattningar uteslutit de personer som svarat kategoriskt, dvs. antingen aldrig vill ha en förändring eller alltid vill förändra, oavsett kostnad och effekt. Det slutliga resultatet visar ett grundvärde för VSL på endast 8 miljoner kronor, men med tillägg för antalet räddade levnadsår. För trafikolyckor brukar man räkna med 35 förlorade levnadsår, vilket talar för en värdering för ett offentligt åtgärdsprogram i denna kontext på 43 miljoner kronor. Det är således högre än vad trafiksäkerhetsstudierna har visat och ger därför ytterligare belägg för hypotesen att de negativa associationer som kan vara förknippade med åtgärder inom just det området drar ned VSL-värdet. Samtidigt är det lägre än det värde Sund får i sin hjärtstoppsstudie. För just hjärtstopp är dessutom antalet förlorade levnadsår i genomsnitt cirka sex, dvs. betydligt lägre än för trafikolyckor. En fallstudie Snabbare insats vid hjärtstopp Många dödsfall inträffar till följd av plötsligt hjärtstopp, som i de flesta fall uppstår utanför sjukhusmiljö. Detta leder i allmänhet till döden. En snabb insats av hjärt- och lungräddning följt av defibrillering kan påtagligt öka sannolikheten att överleva. Eftersom det handlar om minuter uppstår här ett stort samhällsekonomiskt avvägningsproblem. Genom att ge fler tillgång till utryckning och larma andra än enbart ambulanspersonal kan väntetiden fram till insats kortas. Detta kan dock bli mycket resurskrävande. Kostnader uppstår för utbildning och materiell, dubblerad uttryckning osv. Det är dessutom inte självklart att alla åtgärder har så stor effekt eftersom det i de flesta fall ändå tar viss tid att komma på plats, och då kan ambulansen redan ha hunnit fram. De utvärderingar av olika typer av åtgärder som har gjorts har vanligen utförts som kostnadseffektivitetsstudier. Det innebär att olika åtgärder jämförs med varandra, men utan att man kan säga vilken åtgärdsnivå som är lagom, dvs. om nyttan överstiger kostnaden. 16

Eftersom det på samhällsnivå inte handlar om att välja enbart en viss åtgärd framför någon annan, då kostnadseffektivitetsanalys är tillräcklig, utan om att välja vilken total volym och mix av olika åtgärder som ska vidtas, behöver man genomföra en fullständig kostnadsnyttoanalys. Det fall vi valde för vår tillämpning var det försök som har genomfört i Stockholms län inom det s.k. Salsaprojektet och som innebär att även brandkåren rycker ut vid larm om hjärtstopp. I slutändan visade vår studie (Sund 2009) att detta är en åtgärd som är synnerligen lönsam ur samhällsekonomisk synpunkt. Det var emellertid ingalunda klart från början. Man kunde vänta att det skulle bli fråga om många dubblerade uttryckningar där brandpersonalen kom fram ungefär samtidigt eller efter ambulanspersonalen. Detta motiverade att detta genomfördes som en försöksverksamhet. Som så ofta låg den arbetsmässigt största insatsen i den utvärdering vi gjorde i att få fram effektsamband.. Ett generellt problem när det gäller att ta fram effektsamband är att uppskatta vad som skulle ha hänt annars, eller det kontrafaktiska utfallet. Detta kan man göra med modellberäkningar som har fördelen att det går att variera en variabel i taget, men nackdelen att det rör sig om en modell, inte om verkligheten. Eller så kan man göra det genom att göra en före-efter-studie, där man använder det verkliga utfallet men kan ha dålig koll på andra påverkande faktorer som också har förändrats. Vi använde därför två metoder för att bestämma effektsambanden, baserat på vardera angrepssättet. I den första utvecklade vi en numerisk GIS-baserad simuleringsmodell. Den utgår från geografisk information om var befolkningen i Stockholms län respektive ambulans- och brandstationerna finns. Detta kombinera med en rad parametrar som bland annat inne håller information om olika reaktionstider, vägnätet (hastighet och trängsel), överlevnadssannolikheter vid insats mm. kunde vi beräkna en teoretisk effekt av försöket till 16 extra överlevande under åren 2005 och 2006. I den andra metoden utvärderade vi helt enkelt försökets effekt med år 2004 som referens och skattade denna till 20 extra överlevande. Genom att kombinera olika datakällor kunde vi även uppskatta den tillkommande kostnad som Salsaprojektet medförde. Denna skattades till totalt 63 miljoner kronor, varav 80 procent är ökade kostnader inom sjukvården till följd av ökad överlevnad. Det innebär att Salsaprojektets break-even låg redan vid en effekt på tre extra överlevande, räknat med 17

trafik-vsl och en extra överlevande vart fjärde år, med den betalningsvilja för just hjärtstoppsåtgärder som Sund funnit i sin egen studie. Även med Nerhagens mått, beräknat för sex år, dvs. 14 Mkr är åtgärden mycket lönsam. Vår fallstudie visar därför att den åtgärd som prövats i denna försöksverksamhet har en mycket hög samhällsekonomisk lönsamhet. Av detta kan man inte dra slutsatsen att detta gäller generellt, oavsett var och hur en sådan förändring genomförs. Resultatet är i högsta grad beroende av de specifika förutsättningarna och det är till exempel inte självklart att det skulle bli samma slutsats i en glesbygdsregion. Slutsatser Att få fram användbara mått på svenska folkets betalningsvilja för ökad säkerhet är ingen lätt uppgift. Det finns inte marknadspriser för detta så man är huvudsakligen hänvisad till frågeundersökningar som erbjuder många metodproblem. Vår studie har lärt oss att de värden som används på trafiksäkerhetsområdet inte nödvändigtvis är tillämpbara på andra. Å ena sidan verkar det som om det finns en lägre betalningsvilja för offentliga åtgärder på detta område, vilket kan ha att göra med att delar av befolkningen (särskilt yngre män) får dåliga vibbar av detta, som inte finns vid åtgärder på andra områden. Våra studier ger i vart fall en indikation om att värderingen är ungefär dubbelt så hög på andra områden som när det gäller offentliga åtgärder för trafiksäkerhet. Denna observation rimmar dessutom väl med den skillnad vi har observerat mellan betalningsviljan för egen privat trafiksäkerhetsutrustning, t ex i den egna bilen, och för offentliga åtgärder. Å andra sidan visar våra resultat att de flesta tidigare studier har försummat en aspekt som många fäster stort avseende vid, nämligen hur många levnadsår per individ som kan räddas. Denna omständighet kan leda till både lägre och högre värden än dem som gäller för trafikåtgärder. Vi har även med en fallstudie för hjärtstopp visat hur man kan göra en fullständig kostnadsnyttoanalys. Vi använde två olika metoder för att uppskatta effektsamband som (turligt nog?) gav likartade resultat. Arbetet med det visade att det även när det gäller detta uppstår många metodproblem. Metodik för samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning när det gäller räddnings- och beredskapsverksamhet är ännu långt ifrån färdigutvecklad. Vi tycker oss 18

dock i detta projekt ha kommit en bra bit på väg framåt. Som fallstudien visar kan man även med den osäkerhet som återstår ibland nå fram till mycket bestämda policyrelevanta slutsatser. Referenser Alberini, A, M Cropper, A Krupnick och N Simon (2004), Does the value of a statistical life vary with age and health status? Evidence from the US and Canada, Journal of Environmental Economics and Management, vol 48, s 769-792. Andersson, H (2006), The Value of Safety as Revealed in the Swedish Car Market: An Application of the Hedonic Pricing Approach, Journal of Risk and Uncertainty, vol 30, s 211-239. Andersson, H, och G Lindberg (2007), Benevolence and the value of road safety, VTI Working Paper 2007:4. Andersson, H och M Svensson (2007), Cognitive Ability and Scale Bias in the Contingent Valuation Method: An Analysis of Willingness to Pay to Reduce Mortality Risks, Environmental and Resource Economics, (kommande). Bateman, I, B Day, M Hanemann, N Hanley, T Hett, M Jones-Lee, G Loomes, S Mourato, E Ozdemiroglu, D Pearce, R Sugden och J Swanson (2002), Economic Valuation with Stated Preference Techniques, Edward Elgar Publisher. Blumenschein, K, M Johannesson, G Blomquist, B Liljas och R O Connor (1998), Experimental Results on Expressed Certainty and Hypothetical Bias in Contingent Valuation, Southern Economic Journal, vol 65, s 169-177. Carson, R, N Flores och N Meade (2001), Contingent Valuation: Controversies and Evidence, Environmental and Resource Economics, vol 19, s 173-210. 19

Champ, P, R Bishop, T Brown och D McCollum (1997), Using Donation Mechanisms to Value Non-use Benefits from Public Goods, Journal of Environmental Economics and Management, vol 33, s 51-62. Champ, P, R Bishop (2001), Donation Payment Mechanism and Contingent Valuation: An Empirical Study of Hypothetical Bias, Environmental and Resource Economics, vol 19, s 383-402. Chanel, O, S Luchini och J Shogren (2005), Does Charity Begin at Home for Pollution Reduction?, Groupement de Recherce en Economie Quantitative d'aix Marseille, Working Paper 2005-57. De Blaiej, A, R Florax, P Rietveld och E Verhoef (2003), The value of a statistical life in road safety: a meta-analysis, Accident Analysis & Prevention, vol 35, s 973-986. ESO, 1994, Att Rädda Liv Kostnader och effekter, Finansdepartementet, Ds 1994:14. Fisk, J (2005), Age and Probabilistic Reasoning: Biases in Conjunctive, Disjunctive and Bayesian Judgements in Early and Late Adulthood, Journal of Behavioral Decision Making, vol 18, s 55-82. Harrison, G (2006), Experimental Evidence on Alternative Environmental Valuation Methods, Environmental and Resource Economics, vol 34, s 125-162. Hultkrantz, L, G Lindberg och C Andersson (2006), The value of improved road safety, Journal of Risk and Uncertainty, vol 32, s 151-170. Johannesson, M, P-O Johansson och R O Connor (1996), The Value of Private Safety Versus the Value of Public Safety, Journal of Risk and Uncertainty, vol 13, s 263-275. Johannesson, M., Liljas, B., Johansson, P-O., 1998, An experimental comparison of dichotomous choice contingent valuation questions and real purchase decisions, Applied Economics, 30: 643-647. 20

Johannesson, M., Blomquist, G., Blumenschein, K., Johansson, P-O., Liljas, B., O Connor, R., 1999, Calibrating Hypothetical Willingness to Pay Responses, Journal of Risk and Uncertainty, 18: 21-32. Jones-Lee, M., 1989, The Economics of Safety and Physical Risk, Oxford, Basil Backwell. Liljas, B., Blumenschein, K., 2000, On hypothetical bias and calibration in cost-benefit studies, Health Policy, 52: 53-70. Murphy, J., Geoffrey Allen, P., Stevens, T., Weatherhead, D., 2005, A Meta Analysis of Hypothetical Bias in Stated Preference Valuation, Environmental and Resource Economics, 30: 313-325. Nape, S. et al., 2003, Hypothetical Bias and Willingness to Accept, Economic Letters, 78: 423-430. Persson, U., 2004, Valuing reductions in the risk of traffic accidents based on Empirical Studies in Sweden, Ph.D Thesis, Bulletin 222, Dept. of Technology and Society, Lund University. Persson, U., Lindqvist, E., 2003, Värdering av tid, olyckor och miljö vid vägtrafikinvesteringar kartläggning och modellbeskrivning, i N.T.S.E.P., Rapport 5270, Stockholm. Poe, G, J Clark, D Rondeau, W Schulze (2002), Provision Point Mechanisms and Field Validity Tests of Contingent Valuation, Environmental and Resource Economics, vol 23, s 105-131. Sund, Björn, (2009a). Certainty calibration in contingent valuation exploring the withindifference between dichotomous choice and open-ended answers as a certainty measure. Swedish Business School at Örebro University, Sweden. Working Paper No 1, 2009. Sund, Björn, (2009b). Sensitivity to scope in contingent valuation introducing a flexible community analogy to communicate mortality risk reductions. Swedish Business School at Örebro University, Sweden. Working Paper No 2, 2009. 21

Sund, B.2009, Cost-benefit analysis of early defibrillation in out-of-hospital cardiac arrest dual dispatch of ambulance and fire services. Swedish Business School at Örebro University, Sweden. Working Paper Svensson, M (2007a), Estimates of the Value of a Statistical Life from Two Swedish Surveys Using the Certainty Approach Calibration, Dept. of Economics, Örebro University. Svensson, M (2007b), Stated and Implicit Value of a Statistical Life from Stated WTP, Seat Belt Use and Bicycle Helmet Use, Dept. of Economics, Örebro University. Svensson, M och M Vredin-Johansson (2007), Willingness to Pay for Private and Public Safety: Why the Difference?, Dept. of Economics, Örebro University. Vossler, C, G Ethier, L Poe och M Welsh (2003), Payment Certainty in Discrete Choice Contingent Valuation Responses: Results from a Field Validity Test, Southern Economic Journal, vol 69, s 886-902. 22