TJÄRNÖ-ARKIPELAGEN Strömstads kommun DEL III MARIN FAUNA Lars Afzelius 1977 Kartor: Eija Huunonen, Naturvårdsenheten
FÖRORD Föreliggande rapport är resultatet av inventeringar utförda under 1966-77. Sammanställningen är utförd på uppdrag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Utredningen utgör ett fristående arbete inom naturvårdsenheten. Författaren och tre medhjälpare har utfört hela undersökningen. Författaren är ensam ansvarig för dess innehåll samt för de åsikter och värderingar, som framförs i denna. Utredningen ingår i en serie rapporter vilka behandlar områdets geologi, vegetation samt fågelliv. De bedömningar och rekommendationer som här framförs beträffande vissa stränders lämplighet för hamnändmål är gjorda endast utifrån marinbiologisk synvinkel. Carl-Axel Jansson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid INLEDNING med översiktskarta 1 OMRÅDESBESKRIVNING (A-J) med artlistor Område A, Starekilen 4 Område B, Norr om N Öddö, Daftö-Valö 8 Område C, N Öddö-Likholmen-Käbblingarna-Styrsö 14 Område D, Nyckelbyviken 19 Område E, Väster om Styrsö, Yttre Burholmen, Lindholmen 31 Område F, Viken Lindbolmen-Saltö-Tjärnö 34 Område G, Område utanför S Saltö och V Råssö 38 Område H, Råssö Flo med omgivande grunda bottnar 43 Område I, Sundet mellan Råssö och Rundö med Mjölkarekilen 47 Område J, Innerskärgården omfattande: Stigkilen Sundet mellan Tjärnö Koskärsflaket och fastlandet Jolkilen Skäggesflaket Daftöleran Dillehuvudflo Tångeflo Älgöleran 53 SAMMANFATTNING 63 BILAGOR Bilaga 1 Karta 1 Karta 2 Särskild beskrivning av sundet vid Klinken. Fil dr Ole Secher Tendal. Karta över särskilt skyddsvärda områden jämte strandpartier vilka från marinbiologisk synvinkel bedömts lämpliga för hamnändamål. Bottentypskarta med områden och zonindelning.
INLEDNING Den översikt av den marina bottenfaunan i Tjärnöarkipelagen, som härmed framläggs utgör till övervägande del en sammanställning av inventeringar som författaren genomfört från Tjärnö marinbiologiska laboratorium under den gångna tioårsperioden. Kompletterande undersökningar företogs sommaren 1977, främst av områdena H, I och J (se karta), under medverkan av ANN BRISING, TERO HÄRKÖNEN och CHRISTIAN MATTSON. Kosterfjordens innerskärgård, inom vilken Tjärnöarkipelagen utgör den centrala delen bildar en sammanhängande enhet med den egentliga fjorden och dess ytterskärgård. Området domineras av de tre stora öarna Öddö, Tjärnö (-Saltö) och Råssö med mellanliggande sund, som öppnar sig trattlikt ut mot Kosterfjorden. Sunden övergår österut i smala starkt strömmande passager in till ett slutet, grunt och vegetationsrikt skärgårdsområde, som genom ett nord-sydligt huvudstråk förbinder ovannämnda vattenleder. Således skapas ett sammanhängande cirkulationssystem mellan innerskärgården och Kosterfjorden. Fjordens exponerade läge mot sydväst och de för svenska förhållanden markanta tidvattensväxlingarna (medeltal 27 cm) åstadkommer ett gott vattenutbyte i Tjärnöskärgården. Eftersom inga större vattendrag mynnar i området följer salthalten i stort de i Kosterfjordens övre vattenlager uppmätta värdena. Hydrografiskt utgör Tjärnöskärgården ett enhetligt område. Moränbildningar är ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden i norra Bohuslän. Även på havsbottnarna inom Kosterområdet dominerar mineralsanden. På exponerade lokaler, t.ex. västsidan av Råssö förekommer stora arealer av renspolad mineralsand, medan sanden på öarnas läsidor i stigande grad blir uppblandad med nedbrutet organiskt material (gyttja). I innerskärgården utgör gyttja bildat från nedbrutet växtmaterial det dominerande bottensubstratet. De distinkta regelbundet återkommande artkonstellationerna (bottensamhällen), som beskrivits från Gullmarsfjordens mjukbottnar (A Molander), återfinns endast med svårighet i Kos-terfjordens skärgårdssystem och då vanligen i starkt modifierad utformning utan någon påtaglig stabilitet. Kartredovisningen har därför med vissa undantag (se nedan) skett efter bottenmaterialets fördelning, vilket ur biologisk synpunkt är försvarbart, eftersom organismerna i de flesta fall har mycket specifika krav på bottnens beskaffenhet. Man kan således urskilja typiska sandbottensformer och även karakteristiska arter för de s.k. murbruksbottnarna, som är vanliga i Tjärnöarkipelagens ytterområden. En dominerande miljötyp som redovisats separat är de på grunda mjukbottnar utbredda bestånden av Zostera marina, ett sjögräs, som framförallt under sommar och höst hyser en karakteristisk faunasammansättning. Även ostron- och blåmusselbankar har erhållit en egen beteckning, liksom de starkt strömspolade bottnarna, de sistnämnda på grund av sin särpräglade och vetenskapligt värdefulla fauna- och algsammansättning. Sand- och gyttjebottnarna övergår som ovan antytts gradvis i varandra. Någon analys av bottenmaterialet har inte genomförts, varför gränsdragningar mellan enskilda bottentyper avgjorts efter subjektiv bedömning. Zosterabeståndens utbredning har kartlagts under hösten, då dessa varit som bäst utvecklade. Textbeskrivningen har strukturerats efter geografiskt avgränsade områden (A-J), vilka i sin tur uppdelats i zoner baserade på bottentyp och artsammansättning.
Till grund för det redovisade materialet ligger drygt 400 provtagningar. På djup under 4 meter har Provtagningarna utförts med rektangulärskrapa, slädhåv och detrituskrapa från Tjärnölaboratoriets undersökningsfartyg Virgo. På grundare bottnar har arbetet skett från mindre båtar medelst detritusskrapa och landvad. Utbredningsgränserna för Zosterabestånd och musselbankar har bestämts med hjälp av vattenkikare. Vid redovisningen har endast de arter medtagits, som ger karaktär åt botten genom sin rika förekomst, specifika miljökrav eller i övrigt bedömts vara av speciellt ekologiskt- /ekonomiskt värde (t.ex. vissa fiskarter).
OMRÅDE A STAREKILEN - Zon 1-6 Beskrivning Zon 1-6 Starekilen utgör ett topografiskt väl avgränsat vattensystem, med en smal mynning ut mot inloppet till Strömstad. Mynningen är dock djup varför ett gott vattenutbyte äger rum med utanförliggande havsområden. Tillförseln av organiska ämnen framför allt från omgivande land är rik och bottnarna utgörs huvudsakligen av lös gyttja. Detta förhållande gynnar främst s.k. detritusätande bottendjur. I Starekilen spelar musslor och ormstjärnor en dominerande roll. Området har ett stort vetenskapligt och pedagogiskt värde på grund av att man här påträffar sedimentbottnar med inget eller mycket ringa sandinslag, vilket är ovanligt i Kosterfjordsområdet. Suspensionsätare, av vilka ormstjärnan Amphiura filiformis uppträder ymnigt, dominerar i Starekilens mynningsområde, medan det s.k. grunda fjordsamhället (Abra- Ophiura samhället) med dominans av depositionsätande former är välutvecklat i den stora inre bassängen. Den höga produktionen av småmusslor gynnar framför allt plattfisk. Bland mera speciella former kan nämnas de båda musslorna Thracia convexa och Macoma calcarea, som båda förekommer i mynningsområdet. Här påträffas också islandsmusslan Arctica islandica vars skal ansamlas i riklig mängd och utgör underlag för ett flertal hårdbottenorganismer. Bottenlivet, speciellt i den inre bassängen, är känsligt för en ökad organisk belastning. Under senare år har en viss försämring av bottenlivet kunnat märkas med en tilltagande svavelvätebildning i bottensedimenten. Orsakerna härtill är inte klarlagda. De produktiva grundområden som karakteriserar Tjärnöskärgården saknas i stort, delvis som följd av mänskliga aktiviteter (vägbankar, bryggor, camping). Områdets vetenskapliga värde baseras alltså på de djupare bottnarnas fauna. Muddertippning och ökade utsläpp av organiskt material utgör påtagliga hot mot denna miljö. Emellertid bör efter en noggrann planering anläggandet av småbåtshamn och ett rörligt friluftsliv i detta fall kunna förenas med bevarandet av ett rikt bottenliv. Eventuell uppmuddring i strandregionen bör dock utföras med stor försiktighet. Genom att anlägga en småbåtshamn i Starekilen med farleden ut mot Kosterfjorden norr om Daftö-Valö bör man kunna minska trycket av båttrafik i den känsliga innerskärgården söder om Daftöbron.
Artförteckning Zon 1 Gyttja med inslag av sten och grus. Lukt av svavelväte. Blåmusslor utefter stranden. Dominerande botten fauna: Borstmaskar: Nephtys incisa Pectinaria koreni Mollusker: Corbula gibba Mytilus edulis Zon 2 Gyttja. Spridd Zosteravegetation på grundare områden. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Nephtys incisa Mollusker: Abra alba Nucula nucleus Cultellus pellucidus Tagghudingar: Echinocardium cordatum Ophiura texturata Ophiura albida Zon 3 Gyttja med inslag av skal. Rikt bottenliv. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Nephtys incisa Mollusker: Thyasira flexuosa Abra nitida Nucula nitidosa Arctica islandica Cultellus pellucidus Kräftdjur: Diastylis ratkei Tagghudingar: Echinocardium cordatum Ophiura texturata Ophiura albida Asterias rubens Zon 4 Gyttja med döda musselskal. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Glycera alba Mollusker: Abra nitida Nucula nitidosa Thyasira flexuosa Cultellus pellucidus Corbula gibba Tagghudingar: Amphiura filiformis Amphiura chiajei Ophiura texturata Cucumaria elongata
Zon 5 Gyttja med rikligt inslag av Arctica islandica-skal (islandsmussla) Zostera på grundare bottnar. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Glycera alba Nephtys incisa Mollusker: Nucula nitidosa Thyasira flexuosa Nassa incrassata Tagghudingar: Echinocardium cordatum Zon 6 Gyttja, mot stränderna sandinslag. Sekundär hårdbotten bestående av Arctica islandica-skal. Dominerande botten fauna: Borstmaskar: Scalibregma inflatum Mollusker: Abra nitida Nucula nitidosa Thyasira flexuosa Cultellus pellucidus Thracia convexa Philine aperta Nassa incrassata Tagghudingar: Amphiura filiformis Ophiura texturata Asterias rubens
OMRÅDE B NORR OM N ÖDDÖ, DAFTÖ-VALÖ - Zon 1-4 Zon 1 Vrångesund Beskrivning Området utgör tillsammans med Brattebergssund (D:6,s 28) och sundet mellan Rundö och Råssö vid Klinken (1, s 48) den viktigaste vägen för vattenutbytet mellan Kosterfjorden och inre Tjärnöarkipelagen. Det starkt strömmande sundet mellan Daftö-Valö och Öddö (Vrångesundet) och vattenområdet nord-väst om Daftö (zon 2), är av stort hydrografiskt och biologiskt värde. Organismsammansättningen är typisk för en strömspolad botten. En god tillgång på syre, närsalter och organiskt material ger upphov till en sällsynt rik artvariation både i fråga om alger och djur (speciellt fastsittande filtrerande former). Bevarandet av denna strömflora och -fauna måste ur vetenskaplig synpunkt tillmätas högsta prioritet. Ostron och hästmusslan (Modiolus modiolus) ger karaktär åt bottnen. Även musslan Tapes pullastra är vanlig. De tomma skalen av dessa tre musslor ansamlas i stor mängd och utgör ett viktigt tillhåll för ungdomsstadierna av ett flertal fiskar och kräftdjur. Bl.a. påträffas här rikligt med centimeterstora individer av krabbtaskan, Cancer pagurus, som i skydd av musselskalen samlar in ätbart material från det förbiströmmande vattnet. Med tanke på de många skalömsningarna det första året för denna art (upptill 8 ggr), är ett skyddat liv under denna känsliga period av avgörande betydelse för tillgången på vuxna krabbor. Sundet utgör också tillsammans med de ovan nämnda en viktig passage för vandringsfisk, främst ål och havsöring. Men uppehåller sig under våren och försommaren främst på bergbotten bland skären i Kosterfjorden och ytterskärgården, men vandrar in på lerorna under sensommaren där den lever av den mängd smådjur, som produceras i de täta bestånden av sjögräs (Zostera marina). Som näringsplats för fisk både under dess ungdoms- och vuxenstadier spelar Vrångesundet (liksom de båda andra) en viktig roll. I skydd av algvegetation och skalansamlingar kan fisken överraska sitt byte och samtidigt erhålla skydd. Särskilt betydelsefullt är detta för den skygga havsöringen. Störst betydelse för kustområdet i dess helhet har de tre nämnda sunden som förbindelseleder för den transport av näringsenergi, som äger rum från grundområdena ut till djupare områden framför allt under senhösten. Energin finns bunden i levande och dött växt- och djurmaterial, vilket produceras i överskott särskilt på de grunda lerorna. Nämnas kan de stora bestånd av kräftdjur och småfisk, som ger sig ut på större djup. För en stor del av fiskarna innebär detta en utflyttning från ungdomsstadiernas näringsplatser. Både den passiva transporten av närsalter, detritus och plankton, liksom den aktiva migrationen av rörliga djurformer mellan inner- och ytterskärgården är ännu till största delen outforskad. Att denna transport är av stor betydelse vittnar de odlingsförsök av blåmusslor, som sedan ett par år tillbaka pågår i Tjärnöarkipelagen. Trots den långsamma metabolismen under vintern uppvisar blåmusslorna en tillväxt som överträffar resultaten från flera av de stora odlingsplatserna i Västeuropa. Tjärnölaboratoriet har för avsikt att starta forskningsprojekt, som gäller produktion och energitransporter i grunda skär-gårdsområden. De trånga
sunden utgör i detta sammanhang lokaler där utomordentliga möjligheter föreligger att kunna kvantifiera dessa betydelsefulla energitransporter. Vrångesundet utgör således ett område av högsta skyddsvärde. Inga ingrepp av något slag, som förändrar strömförhållandena eller artsammansättningen bör tillåtas. Artförteckning Grus, sten. Rikligt med levande och döda skal av musslorna Modiolus modiolus, Ostrea edulis och Tapes pallustra samt algerna Laminaria saccharina och Codium fragile. Fastsittande filtrerande former rikt företrädda. Dominerande bottenfauna: Svampdjur: Halicondria panicea Slemmaskar: Mierura sp. Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Nereis pelagica Eulalia viridis Harmothoë sp. Mollusker: Lepidopleurus asellus Buccinum undatum Anomia patelliformis Acmaea virginea Gibbula cineraria Ostrea edulis Modiolus modiolus Hiatella arctica Chlamys varius Tapes pallustra Kräftdjur: Balanus balanus Atharias nitescens Carcinus maenas Cancer pagurus (juv.) Pagurus bernhardus Macropodia rostratus Pinnotheres pisum (i Modiolus) Tagghudingar: Psammechinus miliaris Asterias rubens Sjöpungar: Ciona intestinalis Styela rustica Utöver upptagna arter förekommer rikligt med hydroider (polypdjur) och mossdjur på stenar och alger. Zon 2 Daftö-Valö N, NV
Beskrivning Området ligger i Vrångesundets strömsystem. Bottentopograf in är splittrad med små enheter. Sand dominerar som bottenmaterial. Näringstillgången är god, vilket bevisas av den höga individtätheten av filtrerande djur. Hästmusslan (Modiolus modiolus) är ovanligt riklig tillsammans med mera kortlivade arter av musslor, borstmaskar och andra djurgrupper. Flera av de vanligt förekommande arterna är viktiga näringsorganismer för plattfisk. Området är skyddsvärt och bör ingå som en sammanhängande enhet med Vrångesundet. Speciellt måste muddring och muddringstippning betraktas som direkt förödande för lokalen. Artförteckning Sand, grus, sten, uppblandat med gyttja, vilket dominerar in mot Karholmen. Spridda grund med hårdbotteninslag. I sanden omkring grunden och mot Daftö-Valö-sidan rikligt med levande Modiolus modiolus och skal av Arctica islandica. Dominerande bottenfauna: Slemmaskar: Micrura spp. Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Telepus cincinnatus Pherusa plumosa Nephtys sp. Lepidonotus squamatus Sipunculoider: Phascolion strombi Mollusker: Ischnochiton albus Aporrhais pes-pelicani Modiolus modiolus Nucula nitidosa Corbula gibba Parvicardium ovale Tagghudingar: Ophiura albida Echinocyamus pusillus Zon 3 Viken innanför Öddös nordspets - Karholmens nordspets. Beskrivning Bottnen består till största delen av gyttja med inslag av grunda partier med sand och berg. I de djupare områdena förekommer bildning av svavelväte i bottensedimenten. Fläckvis uppträder ovanligt stora bestånd av islandsmusslan (Arctica islandica). F.ö. dominerar den irreguljära sjöborren, Echinocardium cordatum. En för Strömstads skärgård vanlig bottentyp. Området bör kunna utnyttjas i större omfattning än vad som nu är fallet som småbåts-hamn för den till Öddös norra del koncentrerade bebyggelsen.
Artförteckning På de djupare ställena gyttja med stor ansamling av levande och döda skal av islandsmussla. På de grundare bottnarna sandinslag och enstaka inslag av berg med brunoch rödalger. Mot stränderna fläckvis Zostera. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Nephtys hombergi Sipunculoider: Phascolion strombi Mollusker: Arctica islandica Nucula nitidosa Abra nitida Kräftdjur: Diastylis ratkei Tagghudingar: Echinocardium cordatum Sjöpungar: Styela coriacea (på musselskal) Zon 4 Väst och syd om Halserholmarna Beskrivning Djupområdet hyser ett relativt artrikt djursamhälle med dominans av ormstjärnor (Amphiura). I sundet påträffas ansamlingar av slagg. Dylika slaggmiljöer kan om bottnen är tillräckligt fast uppvisa en rik artvariation påminnande om korallrev. I detta fallet ligger dock de flesta slaggklumparna nedsänkta i det mjuka bottensubstratet och saknar därför påväxt. Viken Svanebågen innanför Svanholmen består av hård sand med inslag av kortvuxet sjögräs (Zostera marina) Ett rikt ostronbestånd påträffas här. Den vegetationsfria sandbottnen är en viktig näringsplats för unga individer av plattfisk, piggvar, slätvar, sjötunga liksom för rödspotta. Viken har alltså ett högt vetenskapligt och ekonomiskt värde och bör skyddas från all form av exploatering, med undantag för eventuell ostrontäkt. Artförteckning Sandblandad gyttja med enstaka hårdbotteninslag. I sundet Öddö-Halsörholmen rikligt med slagg. Den grunda sandbottnen nordväst om Öddö rikligt av unga ostron samt spridd Zostera marina. Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Rhodine gracilior Glycera alba Sipunculoider: Phascolion strombi Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Hiatella aretica (i slagg) Nucula nucleus Lucina spinifera Pagarus cuanensis Verruca stroemi Amphiura filiformis Amphiura chiajei
Echinocardium cordatum
OMRÅDE C N ÖDDÖ - LIKHOLMEN - KÄBBLINGARNA - STYRSÖ - Zon 1-3 Beskrivning Zon 1,2,3 Bottnen mellan Likholmen-Käbblingarna och Ravlet, zon 1, koloniseras till stora delar av ett för Kosterområdet sällsynt väl utvecklat Amphiura filiformis-echinocardium cordatum samhälle. Utöver dessa båda ledarter (ormstjärna resp. sjöborre) förekommer rikligt med borstmaskar och mollusker, av vilka många är kända som viktiga födoorganismer för bl.a. rödspotta och sandskädda. Denna lokal används regelbundet i undervisningen vid Tjärnölaboratoriet. Området mellan Käbblingarna och Styrsö, zon 2, är vågexponerat och uppvisar en för ytterområdet ut mot Kosterfjorden karakteristiskt uppsplittrad bottentopografi med omväxlande algbeväxta grund och sandfickor, som är gyttjeblandade på de djupaste lokalerna. Losslitna alger ansamlas ofta på dessa senare lokaler, ett förhållande som ger dåliga syreförhållanden och ibland svavelvätebildning i bottensedimenten. Liknande algsamlingar påträffas också på större sandbottenspartier in mot Öddö där syresättningen är god. Rika bestånd av småkräftdjur (märlor) och borstmaskar utvecklas bland dessa lösa alger, varför de utgör viktiga näringsplatser för många fiskar. Västsidan av Öddö, zon 3, är exponerad och stränderna består i stor utsträckning av grus och sten, som omlagras av vågrörelser. Detta leder till ett utarmat bottenliv. Enstaka bestånd av ostron förekommer dock i Grunda bukten. Sandbottnarna mot Styrsö är finkornigare än på andra lokaler i området med inslag av skalsand och detritus, vilket återspeglas i den rika bottenfaunan. Islandsmusslans skal, som ansamlas i stor mängd ovanpå bottnen är rikt bevuxna med alger och fastsittande djur bl.a. är borrsvampen av släktet Cliona mycket vanlig här. Den hårda sanden in mot badplatsen på Styrsö är en viktig yngelplats för speciellt piggvar och slätvar. Dessa båda arter liksom sjötungan (Solea solea) föredrar ut mot havet öppna sandstränder under ungdomsstadierna medan rödspottan och framför allt skrubbskäddan är vanliga på de lösa gyttjebottnarna i innerskärgården. Vararna är utpräglade rovfiskar och jagar rörligare byten än andra plattfiskar. Som små lever de främst på pungräkor, sandräkor och yngel av sandstubb. Inom område C utgör zon 1 ett vetenskapligt och pedagogiskt värdefullt område, som bör skyddas mot muddringstippning och mot andra åtgärder som förändrar bottenförhållandena. Likaså är sandbottnarna och sandstränderna runt Styrsö skyddsvärda som yngelplatser för ädelplattfisk. Artförteckning Zon 1 Sandblandad gyttja, mot öarna fastare sand.
Dominerande bottenfauna: Borstmaskar: Pectinaria auricoma Rhodine gracilior Nephtys hombergi Glycera alba Mollusker: Goniada maculata Turitella communis Cardium echinatum Chlamys opercularis Venus gallina Philine aperta Tagghudingar: Amphiura filiformis Echinocardium cordatum Cucumaria elongata Zon 2 Splittrad botten med gyttjeblandad sand mot Käbblingarna och renare mineralsand in mot Styrsö-Öddö. Flera grund med Laminaria och rödalger och en fastsittande fauna. På bottnen mellan grunden ansamlingar av losslitna alger. Dominerande bottenfauna: Koralldjur: Pennatula phosphorea Borstmaskar: Pectinaria auricoma Glycera alba Owenia fusiformis Mollusker: Turtitella communis Cardium echinatum Lucina spinifera Dentalium entalis Kräftdjur: Pagurus bernhardus Tagghudingar: Brissopsis lyrifera Echinocardium cordatum Amphiura chiajei Zon 3 Sand, grus, sten, gyttjeblandad på djupare lokaler. Stränder mot Öddö sten, grus. Sand inne i Grunda bukten med ostronförekomst. Mot Styrsö renare sandbottnar. Fläckvis rikligt med skal av islandsmusslan med påväxt av alger och fastsittande djur. Dominerande bottenfauna: Svampdjur: Cliona celata Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Telepus cincinnatus Sabella pavonina Mollusker: Buccinum undatum Aporrhais pes-pelicani Acmea virginea Nucula sp. Cultellus pellucidus Anomia squamula
Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Pagurus bernbardus Pagurus cuanensis Ophiopholis aculeata Ophiotrix fragilis Ophiura albida Marthasterias glacialis Dendrodos grossularia Ascidia mentula
OMRÅDE D NYCKLEBYVIKEN Nycklebyviken bildar ett långsträckt bäcken med ett antal förbindelser mot Kosterfjorden och en förbindelse med längre in belägna vattensystem. De för vattenomsättningen mest betydelsefulla sunden är Styrsöklåvet, som är nära 150 m brett och 24 m djupt samt Brattebergssund som bildar en drygt 50 m bred och 6 m djup förbindelse med innerskärgården. Bottentopografin domineras av en ränna som är djupast vid Styrsö (24 m) och som successivt uppgrundas in mot Nycklebykilen. Bortsett från vissa vikar är stränderna mer eller mindre branta och steniga. Utpräglade grunda områden (grundare än 3 m) utgör sundet mellan Burholmarna, Ramnekroken, viken sydost om Killingholmen, Bottnebukten och inre delen av Nycklebykilen. Zon 1 Styrsöklåvet Beskrivning Området är av avgörande betydelse för vattenomsättningen i området. Sundet öppnar sig trattformigt ut mot Kosterfjorden i sydvästlig riktning och vid hårda vindar pressas betydande vattenvolymer genom sundet. Mot Styrsösidan stupar berget brant ned till 10 m djup med rik algbeväxning och täta bestånd av filtrerande djur, framför allt sjöpungar. Sjöborren Echinus esculentus är vanlig. Bottnen nedanför bergsbranten består av skal och skalsand med inslag av sten. Både fastsittande och grävande djurformer förekommer rikligt. Speciellt är musslorna väl företrädda med bestånd av hästmussla (Modiolus modiolus) och blåmussla, vilket i sin tur bidrar till en rik förekomst av sjöstjärnor. Mitt i rännan är sanden uppblandad med gyttja. De båda nedgrävda musselarterna Venus ovata och Astarte montagui är här vanliga, liksom ormstjärnan Ophiura albida. Vattendjupet i Styrsöklåvet (24 m) möjliggör en inströmning av saltare nordsjövatten (språngskiktet på ca 15-20 m djup) i Nycklebyviken. övriga förbindelser ut mot Kosterfjorden är alla grundare än 6 m. Vattensystemet Styrsöklåvet - Nycklebyviken - Brattebergssund utgör den viktigaste leden för vattentransporten mellan ytter- och innerskärgården inom hela Tjärnöarkipelagen. Det är alltså av största vikt att Styrsöklåvet hålls öppet och inte utsätts för någon form av ingrepp. Artförteckning Mot Styrsösidan brant bergbotten med rik algbeväxning ned till 10 m, mot Burholmarna grundare och mjukbotten. Mittrännan (24 m) utgörs av sandblandad gyttja med rikt inslag av skal särskilt in mot bergskanten. Dominerande bottenfauna: Svampdjur: Halicondria panicea Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Nereis pelagica Telepus cincinnatus Mollusker: Lepidopleurus asellus Gibbula cineraria Buccinum undatum Acmaea virginea Venus ovata
Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Astarte montagui Cardium fasciatum Nucula nitidosa Ostrea edulis Modiolus modiolus Chlamys varius Hiatella arctica Balanus balanus Pagurus bernhardus Macropipus depurator Ebalia tumefacta Asterias rubens Ophiura albida Psammechinus miliaris Echinus esculentus Echinocyamus pusillus Ciona intestinalis Botrylloides leachi Ascidia mentula Ascidia conchulega Ascidiella scabra Dendrodoa grossularia Styela coriacea Zon 2,3 Styrsöhamn, yttre och mellersta delarna av Nycklebykilen (zon 3) Beskrivning Området karakteriseras av ett längsgående djupområde, som successivt grundar upp inåt i viken. Bottnen utgörs i denna del av gyttja med fläckvisa inslag av sand. I Styrsöhamnsområdet förekommer rikligt med skal av islandsmusslan och även större stenar. Dessa inslag minskar inåt viken, där djupbottnen främst utgörs av nedbrutet växtmaterial ditfört från omgivande grunda områden med Zostera-vegetation. Bildningen av svavelväte i sedimenten ökar påtagligt i de inre delarna av området. Söder om öarna Liggstill och Trollholmen finns ett isolerat djupområde med syrefri bottengyttja och kraftig svavelvätebildning. Orsaken härtill torde vara ansamling av växtrester i ett salt stagnant bottenvatten. Den relativt brant sluttande Långestrand liksom Keviken, båda på Öddösidan, består av grov sand, grus och sten. Utefter hela sträckan från Haken till inloppet av Ramnekroken förekommer mycket rika bankar av ostron och blåmusslor på ett djup mellan 1 och 3 meter. Utöver dessa båda arter förekommer rikligt med kräftdjur av vilka många är viktiga födoorganismer framför allt för havsöring. Den i övrigt goda vattencirkulationen och vattenkvaliteten ger möjligheter till en omfattande utökning och beskattning av ostronbestånden. Under senare år har en till synes okontrollerad utbyggnad av bryggor ägt rum utefter Långestrand. Bortsett från att stranden genom sitt exponerade läge är olämplig som båthamn så har denna strandsträcka ett så stort fiskeribiologiskt och vetenskapligt värde att den bör bevaras intakt. Eftersom trycket på båtplatser inom området från den närliggande sommarstugebebyggelsen är stort borde en småbåtshamn kunna planeras i Ramnekroken. En spridd etablering av fasta bryggor och sjöbodar finns
redan inom området med nära anslutning till bilväg. Ramnekroken utgör en utpräglad Zostera marina-miljö, som delvis kan spolieras i samband med en hamnanläggning. Bestånden av småplattfisk utefter stränderna är mindre än i likartade miljötyper inom undersökningsområdet, möjligen som följd av störningar från den redan etablerade småbåtstrafiken. Artförteckning Zon 2 Gyttjebotten med rikt inslag av sten, skal av islandsmussla och kulturprodukter. In mot Öddö alltmer sand. Rikligt med ostron och blåmusslor i sundet mellan Styrsö och Öddö (Haken). Spridd Zostera vid stränderna. Dominerande bottenfauna: Slemmaskar: Micrura sp. Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Lepidonotus squamatus Sabella pavonina Sipunculoider: Phascolion strombi Mollusker: Lepidonotus squamatus Buccinum undatum Philine aperta Nucula nitidosa Hiatella arctica Kräftdjur: Pagurus bernhardus Tagghudingar: Echinocardium cordatum Ophiura albida Ophlotrix fragilis Asterias rubens Sjöpungar: Styela coriacea Ascidiella aspersa Zon 3 Ett längsgående djupområde med gyttja, i den yttre delen med kraftigt inslag av skal av islandsmussla och av stenar. Den inre delen av djupområdet med svavelväteanrikad gyttja påverkat av omgivande Zosteraområden. Ramnekroken och bottnarna omkring Killingholmen är bevuxna med Zostera marina. Inom zonen finns ett antal grund som är bevuxna med Laminaria digitata och Desmarestia aculeata. Dominerande bottenfauna: Slemmaskar: Micrura spp. Borstmaskar: Nephtys incisa Glycera alba Telepus cincinnatus Pomatoceros triqueter Pectinaria auricoma Nereis pelagica Mollusker: Lepidopleurus asellus Arctica islandica Buccinum undatum Abra alba
Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Hiatella arctica Cultellus pellucidus Pagurus bernhardus Ophiura albida (yttre delen) Ophiura texturata (inre delen) Asterias rubens Echinocardium cordatum Cucumaria elongata Ascidiella aspersa Dendrodoa grossularia Styela coriacea Ciona intestinalis Zon 4 Inre delen av Nycklebyviken Beskrivning Viken Lidleran mellan Killingholmen och Tjärnö är ett ytterst produktivt grundområde, som till sin karaktär överensstämmer med de grunda lerorna i innerskärgården (se speciell beskrivning s 57) Näringsämnen tillförs viken i riklig mängd från en bäck som avvattnar omgivande jordbruksområden. Lidlerans inre del, som torrläggs vid lågvatten domineras helt av en grävande märlkräfta av släktet Corophium och en liten snäcka Hydrobia (ulvae, ventrosa). Borstmasken Nereis diversicolor förekommer också rikligt. Ytterområdet koloniseras av högväxta och täta bestånd av Zostera marina. De vegetationsfria grunda områdena är betydelsefulla näringsplatser för yngel av skrubbskädda och rödspotta, liksom för ett flertal vadare och andfåglar. Lidleran utgör en både ur fiskeriekonomisk och vetenskapligt synpunkt värdefull och känslig miljö, som bör bevaras i sitt nuvarande skick. I ett strömstråk utefter den brant stupande Galteryggen förekommer en skalsandsbotten med inslag av sten och alger. Artsammansättningen skiljer sig från likartade bottentyper i Kosterfjorden främst genom att flera av de för skalsandsbottnar karakteristiska arterna saknas, t.ex. lansettfisken, liksom många musslor och krabbor. Inom det aktuella området dominerar hästmusslan Modiolus modiolus, valthornssnäckan Buccinum undatum, sjöborren Psammechinus miliaris och sjöpungen Styela coriacea. Nyckelbyvikens längsgående djupränna breddas ut i sin innersta del samtidigt som den grundar upp. Här äger rum en kraftig sedimentation av material som transporteras ut från innerskärgården genom Brattebergssund. Bottnen domineras helt av ormstjärnan Ophiura texturata. Även musslan Abra alba är vanlig. Periodvis kan ansamlingen av organiskt material vara så kraftig att syrebrist inträffar med en påföljande utarmning av bottenfaunan. Artförteckning De djupare partierna karakteriseras av lös gyttja. Viken Killingholmen - Tjärnö i zonens sydvästra del torrläggs vid lågvatten till stora delar och är bevuxen med Zostera i sin yttre del. Utanför Galteryggen finns ett mindre skalsandsområde. På Öddösidan in mot Brattebergssund består bottnen av grov mineralsand och sten. I sundet mellan Tjuvholmen och Tjärnö finns en försöksodling av blåmusslor. Kransesundet som blivit avskuret av en vägbank saknar bottenliv i sin inre del.
Dominerande bottenfauna: (farleden 13-19 m) Borstmaskar: Aphrodite aculeata (små ind) Pectinaria auricoma Goniada maculata Priapuloidea: Priapulus caudatus Mollusker: Aporrhais pes-pelicani Abra alba Kräftdjur: Pagurus bernhardus Tagghudingar: Ophiura texturata Ophiura albida Asterias rubens Zon 5 Nycklebykilen Beskrivning Bottnen täcks till stora delar av Zostera marina (mellan 0,5 och 4 m). De djupaste partierna utgörs av gyttja med växtmaterial under nedbrytning med fläckvis död botten, fläckvis massförekomst av enstaka arter såsom de båda musslorna Corbula gibba och Mysella bidentata vilka båda är kända för att kunna tolerera låga syrevärden. I skarp kontrast till det fattiga bottenlivet framstår det rika djurlivet mellan och på zosterabladen. Stränderna kantas på den västra och södra sidan av säv och bladvass. Rester av dessa växter utgör också tillsammans med nedbrutna zosterablad bottenmaterialet utefter stränderna, vilket ger upphov till en fattig strandfauna. Det av en vägbank avskurna Kransesundet är täckt av svavelvätehaltig gyttja och saknar i stort sett makroskopiskt liv, ett resultat av felaktig planering i samband med vägbygget. Detta sund var tidigare känt för sin rika ostronförekomst. Under beaktande av de ingrepp i form av vägbankar och bryggor som redan finns i området och närheten till bilväg borde Kransesundet och östra sidan av Nycklebykilen kunna avsättas för etablering av småbåtshamn. Artförteckning Domineras helt av Zostera marina. Mottar ett rikt tillskott av närsalter från jordbruk och bebyggelse, vilket bl.a. de täta bestånden av Phragmites communis vittnar om. Bottenmaterialet utgörs av gyttja med tydligt inslag av svavelväte. I innersta delen Ruppia och grönalgsvegetation. Utefter stränderna I ytterområdet inslag av ostron och blåmusslor. Dominerade bottenfauna: (se även allmän beskrivning av Zosteravegetationen) Nässeldjur: Sagartia viduatus Borstmaskar: Neplitys incisa Pectinaria koreni Glycera alba Nereis diversicolor Mollusker: Rissoa spp.
Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Nassa reticulata Littorina littorea Polycera quadrilineata Abra alba (yttre delen) Corbula gibba (inre delen) Mysella bidentata Mytilus edulis Ostrea edulis Mysis flexuosa Palaemon adspersus Caprella sp. Macropodia rostrata Carcinus maenas Corophium volutator Ophiura albida Asterias rubens Echinocardium cordatum Botrylloides leachi Ciona intestinalis Ascidiella aspersa Zon 6 Brattebergssund Beskrivning Sundet utgör en ofta besökt lokal från Tjärnölaboratoriet både i undervisnings- och forskningssyfte. Studier och insamlingar sker vanligen genom dykning för att inte störa detta känsliga och begränsade organismsamhälle, som på grund av den goda vattenomsättningen utvecklat en stor artvariation och för skärgården maximala individstorlekar. Artsammansättning och miljökaraktär överensstämmer i stort med den beskrivning som gavs för Vrångesund, men artrikedomen är större i Brattebergssund. Särskilt välutvecklade är Laminaria saccharina bland algerna. De båda sjöborrarna Echinus esculentus och Strongylocentrotus droebackiensis förekommer här till skillnad från Vrångesund. Likaså är svampen Suberites ficus mycket vanlig liksom ceriantharier, en grupp grävande havsanemoner. Utefter den långgrunda stranden mot Öddö finns stora bestånd av ostron. De tomma ostronskalen utnyttjas i stor utsträckning av små krabbtaskor (Cancer pagurus). En redogörelse för sundets ekologiska betydelse lämnades vid genomgången av Vrångesund (s 8-11). Artförteckning Starkt strömmande vatten med rik algvegetation (Laminaria saccharina, Codium fragile, Dasya baillouviana, Desmarestia aculeata m.fl.) och en rik fastsittande fauna. Borstmasken Pomatoceros triqueter täcker stenar, skal och annat hårt material. Upplagring av musselskal, speciellt Tapes pullastra. In mot Öddöstranden sten, grus med rika bestånd av ostron.
Dominerande bottenfauna: Svampdjur: Suberites ficus Halicondria panicea Nässeldjur: Ceriantharier Metridium senile Slemmaskar: Micrura spp. Tubulanus annulatus Borstmaskar: Pomatoceros triqueter Nereis pelagica Lepidonotus squamatus Harmothoe sp. Spirorbis spp. Pherusa plumosa Castalia punctata Mollusker: Gibbula cineraria Buccinum undatum Rissoidae Hiatella arctica Tapes pallustra Ostrea edulis Modiolus modiolus Anomia patelliformis Chlamys varius Kräftdjur: Balanus crenatus Balanus balanus Pagurus bernhardus Carcinus maenas Cancer pagurus Tagghudingar: Asterias rubens Ophiura albida Psammechinus miliaris Strongylocentrotus droebackiensis Echinus esculentus Sjöpungar: Ciona intestinalis Ascidia mentula Dendrodoa grossularia Styela coriacea Styela rustica
Beskrivning Ett topografiskt uppsplittrat område, vars bottensammansättning och biologiska karaktär formats av kraftig vattenomsättning. In mot Nycklebyviken och på västsidan Styrsö finns ett stort antal småöar och bergsgrund med rik algbeväxning med dominans av Laminaria saccharina, Laminaria digitata och Halidrys siliquosa. På de djupare partierna mellan skären dominerar mineralsandbottnar med en stigande grad av gyttjeinblanding på läsidorna av öarna, där också Zostera marina bildar små täta bestånd av den kortvuxna bladtyp, som karakteriserar zosteravegetationen på de strömspolade bottnarna i ytterskärgården. Större stenar och musselskal är viktiga sekundärinslag på dessa sandbottnar. Efter stormar speciellt under höst och vinter förekommer ofta ansamlingar av Fucus serratus på bottnarna med rika bestånd av amfipoder och isopoder. Dessa berg- och stenbottnar med omväxlande sand och Zosteravegetation har stora bestånd av hummer och ål, och har därför stor ekonomiskt betydelse för fiskarbefolkningen. Området hyser i sina västra och södra utposter ytterst artrika och vetenskapligt värdefulla sandbottnar, speciellt omkring Lilleskär och Krugglö och mellan Inre och Yttre Vattenholmen. Dessa lokaler faller dock utanför ramarna för denna undersökning varför bara ett omnämnande härmed sker. (Se vidare sammanställning av de marina värdena utförd av Hans G Hansson 1975.) Stränderna utgörs av två huvudtyper, Steniga stränder på öarnas vågexponerade sidor och sandstränder på läsidorna. Utefter Lindholmens västsida, som ligger i lä av Långholmen, påträffas den längsta sammanhängande sandstranden inom området. Denna sandstrand hyser relativt goda bestånd av unga plattfiskar av vilka rödspotta och varar dominerar. Ostron och blåmusslor är vanliga längs stranden på mellan 1 1/2 till 3 meters djup. De steniga stränderna är viktiga uppehållsplatser för havsöring framför allt under sommaren då de i stor utsträckning lever av märlkräftor (amfipoder) och småfisk, som de fångar i skydd av stenarna. Framför allt västsidorna av Långholmen och Lökholmen är kända för den periodvis goda tillgången på havsöring under sommaren. Området som helhet har en stor betydelse för undervisningen och forskningen vid Tjärnölaboratoriet på grund av den mångfald av marina miljötyper som här påträffas, och som snabbt kan nås från laboratoriet. Ett flertal detaljundersökningar har utförts och kommer att följas av flera. Det är av stort vetenskapligt intresse att området lämnas så ostört som möjligt. Artförteckning Splittrad bottentopografi med mineralsand och små inslag av skalsand på de bottnar som är exponerade mot sydväst. Rikligt med inslag av bergsgrund och större bergsblock med kraftig algbeväxning. Läområdena har mera organiskt material med gyttja på större djup. Små spridda Zostera-bestånd. Periodvis stora bestånd av nedrasade alger på sandbottnarna. Dominerande eller i övrigt för sandbottnarna karakteristiska arter: Nässeldjur: Edwardsider (havsanemoner) Borstmaskar: Platynereis dumerilii
Borstmaskar: Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Pomatoceros triqueter Arenicola marina (ned till 15 m) Harmothoë imbricata Ophelia limacina Travisia forbesi Buccinum undatum Lepidochiton cinereus Modiolus modiolus Modiolus adriaticus Spisula subtruncata Thracia phaseolina Thracia villosiuscula Tapes aureus Tapes corrugatus Parvicardium exiguum Parvicardium ovale Pagurus bernhardus Carcinus maenas Amphitoë rubricata Microdeutopus anomalus Microdeutopus gryllotalpa Corophium insiduosum Ebalia tumefacta Eurynome aspera Ophiocomina nigra Ophiura albida Asterias rubens Echinocyamus pusillus Echinocardium flavescens Molgula occulta På nedrasade alger På nedrasade alger På nedrasade alger På nedrasade alger Dominerande bottenfauna på bottnar med sandblandad gyttja: Borstmaskar: Nephtys hombergi Pectinaria auricoma Mollusker: Turitella communis Aporrhais pes-pelicani Venus gallina Nucula nithdosa Cultellus pellucidus Kräftdjur: Pagurus bernhardus Pagurus cuanensis Tagghudingar: Echinocardium cordatum Ophiura albida
OMRÅDE F VIKEN LINDHOLMEN-SALTÖ-TJÄRNÖ - Zon 1-2 Zon 1 Yttre området in mot Gåsholmen-Tenskär Beskrivning Viken öppnar sig rakt västerut. Vattenholmarna fungerar som vågbrytare mot sydväst, varifrån de förhärskande vindarna och den tyngsta sjön kommer. På läsidan av Inre Vattenholmen och Saltö kommer därför de djupaste bottenpartierna att till största delen utgöras av gyttja med en tilltagande inblandning av mineralsand upp mot strandområdena. Bottenmaterialet i sundet mellan Saltö och Inre Vattenholmen består av sand med inslag av skalgrus. På saltösidan finns en i sundet utskjutande sandrevel, som vandrar i sidled och ökar och minskar i storlek beroende på vågaktivitet. Denna sandrevel är av stort vetenskapligt värde, eftersom den hyser en mycket rik s.k. interstitiell fauna, d.v.s. djur som lever i lucksystemet mellan sandkornen. I denna fauna finns ett flertal djurgrupper representerade med en långt driven anpassning till denna specifika miljö. Tjärnölaboratoriet besöker regelbundet lokalen i undervisnings- och forskningssyfte. Själva sundet utgör en viktig passage för lekvandrande havsöring under hösten. Bottenfaunan i djupområdet inom zon 1 är artrik med en dominans av detritus- och asätande former såsom ormstjärnor, valthornssnäckor, maskeringskrabbor och eremitkräftor. Området mellan Tenskären och Lindholmen liksom viken på Saltös nordsida utgörs av produktiva grunda mjukbottnar där hjärtmusslan Cardium edule och den grävande märlkräftan Corophium volutator dominerar. Tillgången på plattfiskyngel är god. Områdena kring Tenskären och Lindholmen är skyddsvärda på grund av sin betydelse som rekryteringsplatser för plattfisk. Artförteckning Zon 1 Gyttja med inslag av sand och skal. På grundare områden in mot Tenskär sand och sten med levande ostronbestånd. Dominerande bottenfauna: Svampdjur: Cliona celata Borstmaskar: Glycera alba Nephtys hombergi Harmothoë imbricata Castalia punctata Pherusa plumosa Sabella pavonina Mollusker: Lepidopleurus asellus Buccinum undatum Aporrhais per-pelicani Turtella communis Arctica islandica Anomia patelliformis Abra nitida Cultellus pellucidus Chlamys varius
Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Balanus crenatus Pagurus berahardus Hyas araneus Asterias rubens Ophiura albida Ophiura texturata Echinocardium cordatum Ascidiella aspersa Styela coriacea Dendrodoa grossularia Ciona intestinalis Zon 2 Inre området omfattande Saltöleran och Saltpannebukten Beskrivning Inre delen av viken består av ett centralt djupområde med lös H 2 S-haltig gyttja. In mot Gåsholmen och Saltö finns ett grunt depositionsområde med Zosteravegetation och blåmusselbankar. Viken delar upp sig i två motsatta grenar med sund som båda blivit avstängda av väganläggningar. Inom den norra grenen utgör Tjärnösidan ett erosionsområde bestående av sand och sten med ytterst rika, skyddsvärda ostron- och blåmusselbankar. Den mot Killingholmen uppgrundade delen av viken skulle ur marinbiologisk synvinkel i begränsad omfattning kunna avsättas som småbåtshamn. Saltpannebukten omges av bebyggelse med bryggor och sjöbodar av vilka de flesta utnyttjas av en aktiv fiskarkår. Bottenförhållandena har under senare år försämrats märkbart i denna bukt. Orsaken står att finna i den minskade vattencirkulationen på grund av att sundet mellan Saltö och Tjärnö helt har slammat igen efter anläggningen av bron. En uppmuddring av detta sund skulle avsevärt förbättra vattenkvalitén Saltpannebukten. Artförteckning De djupare bottnarna (ned till 10 m) karakteriseras av lös gyttja som är tydligt svavelvätepåverkad speciellt i Saltpannebukten. Bottnarna ovanför 3 meter mot Lindholmen och Tjärnö utgörs i Saltöleran av hårdare material, sand, sten. Tjärnösidan hyser ett av Kosterområdets rikaste ostronbestånd. Mot Saltö domineras de grunda bottnarna av gyttja, med rik Zosteravegetation under lågvattensnivån. Dominerande bottenfauna (Saltöleran) Borstmaskar: Dinophilus sp. (april) Pectinaria koreni Capitella capitata Scoloplos armiger Nephtys hombergi Echiuroider: Echiurus echiurus Mollusker: Nassa reticulata Acmaea testudinalis Ostrea edulis Mytilus edulis
Mollusker: Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Abra alba Corbula gibba Mya arenaria Pagurus bernhardus Carcinus maenas Asterias rubens Psammechinus miliaris Ciona intestinalis Botrylloides leachi
OMRÅDE G OMRÅDE UTANFÖR S SALTÖ OCH V RÅSSÖ Zon 1-3 Extremt vågexponerad miljö, med en kedja av småöar och undervattensgrund ut mot Kosterfjorden. Bergbottnarna är bevuxna med täta bestånd av Laminaria hyperborea, vars stjälkar i sin tur koloniseras av en artrik och intressant rödalgsflora och ett flertal arter av fastsittande djur, där mossdjuren dominerar. Dessa undervattensskogar av Laminaria hyperborea utgör tillsammans med de bestånd som påträffas på utsidan av Kosterarkipelagen de största och bäst utvecklade utefter svenska kusten, av stort vetenskapligt och pedagogiskt värde. I Laminaria-bältets nedre del (15-20 m) påträffas rikligt av den stora sjöborren Echinus esculentus. I rännorna mellan de exponerade ytterskären består bottnen främst av sand, grovt grus och stenar bevuxna med krustabildande rödalger. Faunan är relativt artfattig med dominans av tjockskaliga mollusker, kräftdjur och sjöstjärnor, av vilka solstjärnan Crossaster papposus och den stora sjöstjärnan Marthasterias glacialis är vanliga. Enstaka djupare hålor med gyttjeblandad sand koloniseras av i första hand grävande sjöborrar, elefanttandsnäckor och borstmaskar. Innanför denna serie av småöar och skär utbreder sig Kosterfjordens största sammanhängande sandbottenområde av utomordentlig stor vetenskaplig och fiskeribiologisk betydelse. Inom området finns alla typer av sandbottnar från grov mineralsand (syd Gofferholmarna) till de allra finkornigaste sandbottnarna in mot västsidan av Råssö. På öarnas läsidor, framför allt i sundet mellan Lilla och Stora Arsklövet dominerar skalsand och skalgrus. Bottnarna är rikt representerade av karakteristiska och exklusiva sandbottensformer (se artlista), bl.a utgör ovan nämnda sund mellan Stora och Lilla Arsklövet en av vårt lands främsta lokaler för lansettfisk. De grunda sandbottnarna in mot Råssö är tillsammans med sandområdena omkring Råssö Flo Tjärnöarkipelagens mest omfattande uppväxtområde för rödspotta, slätvar och sjötunga. Artförteckning Zon 1 Saltö - Ölbärsholmen - Råssö Starkt vågexponerad miljö med splittrad bottentopografi. Sandbottnar med omgivande hårdbottensgrund. Dominerande bottenfauna: Nässeldjur: Alcyonium digitatum Borstmaskar: Nereis pelagica Lepidonotus squamatus Pomatoceros triqueter Platynereis dumerilii Mollusker: Lepidopleurus asellus Buccinum undatum Natica nitida Dentalium entalis Astarte montagui Venus gallina
Kräftdjur: Tagghudingar: Sjöpungar: Pagurus bernhardus Macropipus pusillus Eurynome aspera Ebalia chranchi Asterias rubens Marthasterias glacialis Echinus esculentus Psammechinus miliaris Echinocyamus pusillus Echinocardium flavescens Ascidia virginea Corella parallellogramma Ascidiella scabra Zon 2 Ölbärsholmen S - Gofferholmarna NV - St Arsklövet - Råssö Kosterfjordens största sammanhängande mineralsandområde. På kraftigt exponerade lokaler t.ex. söder om Gofferholmarna grusbotten. På läområdena t.ex. insidan av Stora Arskiövet en viss inlagring av gyttja med zosteravegetation. Lansettfisk vanligt förekommande även på ren mineralsand. Dominerande bottenfauna (sandbotten 18-20 m): Borstmaskar: Platynereis dumerilii Nephtys ciliata Glycera lapidum Travesia forbesi Mollusker: Lepidopleurus asellus Natica alderi Buccinum undatum Spisula elliptica Astarte montagui Cardium fasciatum Venus ovata Modiolus modiolus Kräftdjur: Pisidia longicornis Pagurus bernhardus Macropipus depurator Macropipus pusillus Ebalia cranchi Cancer pagurus (små ind) Tagghudingar: Ophiura albida Ophiura texturata Asterias rubens Echinocysrius pusillus Strongylocentrotus droebachiensis Psammechinus miliaris Spatangus purpureus Sjöpungar: Styela rustica (på skal) Lansettfisk: Branchiostoma lanceolatum
OMRÅDE H RÅSSÖ FLO MED OMGIVANDE GRUNDA BOTTNAR Ett antal öar (Saltö Lyngnholmen i norr, Råssö Lyngnholmen i söder) avskärmar Råssö Flo från de kraftigaste sydväst ifrån kommande vågrörelserna. Bottensubstratet övergår successivt från ytterområdets grus och sand till finare sandfraktioner med en stigande inlagring av gyttja på större djup. På läsidan av den yttre ökedjan ansamlas ofta stora mängder av losslitna alger. Även om öarna hindrar de största vågorna uppträder kraftiga vattenrörelser i hela området. Dyningarna som rullar in mot södra Kosterfjorden ger karakteristiska långa vågrörelser innanför ökedjan, märkbara främst på de långgrunda stränderna. Dessa ström- och vågrörelser fraktionerar upp bottenmaterialet och ger upphov till de vidsträckta sandbottnarna längs Saltö och Råssö. De organiska partiklarna samlas på de djupare partierna av Råssö Flo, där de bildar lösa gyttjebottnar. Till skillnad från bottnarna i de mera instängda vikarna är denna gyttja väl syresatt och innehåller en rik infauna med dominans av sjöborrar, borstmaskar och musslor. Bland de båda sistnämnda grupperna dominerar arter som utgör viktig föda för vuxen plattfisk, vilket återspeglas i rika fångster av rödspotta. På de grunda sandbottnarna påträffas Tjärnöarkipelagens bäst utvecklade Mya arenaria-arenicola marina samhälle (sandmussla-sandmask samhälle). Utöver de båda ledarterna förekommer rikligt med hjärtmusslor, sandräkor och borstmaskar av släktet Nereis. Ovanligt rika bestånd av rödspotteyngel påträffas, likaså yngel av slätvar och sjötunga. Numerärt dominerande bland fiskarna är sandstubb och tobis, två arter som utgör viktig föda för fågel och större fiskar (t.ex. havsöring) som nattetid jagar på grundområdena. Ett mycket betydelsefullt näringsunderlag för fiskynglen under deras yngsta stadier utgör den s.k. meiofaunan, små djur främst maskar och kräftdjur, som passerar genom ett 1 millimeters såll. Många av de på sandbottnarna i meiofaunan ingående arterna uppträder i flera millioner individer per m 2 botten- yta och producerar flera generationer per år. Utanför de grunda sandstränderna utbreder sig en bred zon av lågväxände Zostera marina. Dessa sandväxande Zosterabestånd är betydligt renare (fria från påväxt) än de bestånd som breder ut sig i innerskärgården. De har en viktig roll som refuger för småfisk och utgör näringsplatser för fåglar vintertid, framför allt då innerskärgården är frusen. Tjärnölaboratoriet har som lokal för undervisning om sandstrandens ekologi valt stranden på Saltös sydostsida. Dess rika djurliv, skyddade läge och närhet till laboratoriet ger denna lokal en ytterst värdefull roll i laboratoriets undervisnings- och forskningsverksamhet. Sandbottnarna omkring Råssö Flo är bland de mest skyddsvärda områdena inom Tjärnöarkipelagen på grund av sin fiskeriekonomiska, vetenskapliga och sociala betydelse. Sandsugning och muddertippning kan leda till omfattande förändringar av strändernas karaktär även om ingreppen sker långt utanför själva strandregionen. Anläggning av t.ex. hamnpirer och musselodlingar påverkar ström- och vågrörelser och kan därvid led till en förmuddring av sandbottenområden. Utefter Tjärnöstranden inom områdets nordöstra del finns fasta anläggningar för bryggor och småbåtar, Med tanke på fritidsbebyggelsen inom detta område och det behov av småbåtsplatser som föreligger, torde den inre mot vågexponering skyddade