SMÅKRYP I OLIKA SLAGS VATTEN

Transkript

1 SMÅKRYP I OLIKA SLAGS VATTEN Olika vattenmiljöer, stillastående (sjöar och större dammar) och rinnande vatten (från rännilar till stora floder) utgör livsrum för många helt olika små organismer. En väldigt speciell småkrypsfauna kan dessutom finnas i riktigt små vattensamlingar. Artrikedomen kan ibland vara stor och så även antalen. Närvaron av en stor mängd olika organismer beror bl.a. på att i vattnet kan man hitta, dels arter som hela sitt liv lever i vattnet (vattenorganismer) dels larv och nymfstadier av många olika insekts grupper. Bland de förra hittar vi t.ex. iglar, små planktonkräftdjur och hjuldjur, vattenkvalster, snäckor och några kräftdjur och vissa insekter (vattenlevande skalbaggar och några skinnbaggar) samt naturligtvis samtliga fiskarter. Grupper som har vattenlevande (äggen läggs i vatten) stadier är bl.a. bäcksländor, nattsländor, dagsländor, trollsländor, sävsländor, stickmyggor, fjädermyggor, knott och svidknott samt vissa flugor och bromsar. Utöver dessa finns grodor och salamandrar som delvis lever på land, men ungstadierna lever helt i vattnet, salamandrarna större delen av sitt liv. På samma sätt som på land så har de olika krypen vissa relationer till varandra, vilka i vattnet ofta tydligare än i andra miljöer kan pusslas ihop till en näringsväv. De olika djuren lever då i det man kallar ekologiska nischer, vilka karakteriserar födoval och delvis också livsmiljön som sådan. Det finns alltså betare (primära konsumen ter) av olika slag. En typ äter dött organiskt material ihop med den svamp- och bakterieflora som växer på detta material. I en annan nisch lever organismer som systematiskt betar ned levande högre växtlighet, medan ännu en annan typ lever i den nisch där de mikroskopiska algerna som växer på olika ytor äts. En speciell nisch upptar de små planktonkräftdjur och hjuldjur som filtrerar de planktoniska alger som finns fritt svävande i vattnet. Nästa steg utgörs då av de s.k. sekundära konsumen terna som lever av de betande organismerna, en hel del rovlevande sländlarver hör till denna grupp. Tertiära konsumenter lever i sin tur på båda dessa konsumentgrupper, exempel på sådana organismer är trollsländelarver och större larver av dykarskal baggar, liksom delvis dykarna själva. Och högst upp lever toppredatorerna som utgörs framförallt av fiskarna, vilka dessutom inbördes har en liknande relation med gäddan i toppen. Fiskar tas ju dessutom av fåglar som tas av rovfåglar o.s.v. En sjös s.k. näringsväv kan alltså bli mycket vidlyftig och med många steg från de första basala producenterna (som utnyttjar solen eller kemiskt bunden energi) till de slutliga konsumenterna, vilka dessutom befinner sig på terra firma (eller i luften). Småkryp i stillastående vatten Exkursioner med detta tema kan företas från våren då det blivit isfritt över sommaren och framförallt långt in på hösten. (Vill man få ett begrepp om naturens växlingar och skillnad i produktion under året går det att via isvak samla en del material även på vintern). För insamling av småkryp behövs håvar (med maskstor lekar i näten anpassade för olika stora organismer), några durkslag/silar i rostfritt stål (små och stora kan vara bra för användning i olika miljöer ) och någon slev eller dylikt redskap för att kunna ta upp bottensediment. Insamlat material hälls med fördel upp i större vita fotoskålar, och organismer kan sedan plockas ut och läggas i små skålar för vidare observation, kanske under lupp eller i ett miniakvarium. Som alltid när man hanterar levande organismer krävs en viss försiktighet och särskilt bör observeras att det är vattendjur, vilka kanske inte tål vistelse i luften eller endast under korta perioder kan tolerera sådan behandling.

2 I närområdet till Fiskevillan finns Fågeldammarna och de ej inhägnade delarna av Köllerna, dessutom går det in en flik/vik av Säveån mot den sista av dammarna. Denna flik är delvis kraftigt bevuxen med olika stora vattenväxter och utgör därför en kontrasterande miljö jämfört med övriga dammar. Nymfer av dagsländor hittar man i många olika vatten. Spröten på bakkroppen är gälarna. Med en planktonhåv görs upprepade dragningar i ytvattnet på en fågeldamm, någon av de övriga dammarna och slutligen i fliken av Säveån. Materialet från de olika lokalerna överförs till var sin mindre fotoskål som märks med lokalnamn. En planktonhåv är konstruerad för att fånga pyttesmå plankton som inte kan simma undan tillräckligt snabbt. För att få reda på om det finns större och mer snabb simmande organismer i det fria vattnet på lokalerna sker också håvning med de enkla s.k. fiskhåvar som finns att köpa i bl.a. leksaksaffärer. Maskstorleken gör att håven kan föras genom vattnet snabbt och alltså fånga organismer som kan undfly planktonhåven, med skicklighet kan t.o.m. mindre fiskar fångas. Även det som fångas med dessa håvar förs till skålar som märkts på samma sätt som de tidigare, och dessutom med en notering om fångstmetod. Väldigt många organismer (särskilt insektsnymferna) är mer eller mindre starkt knutna till olika typer av vegetation i vattenmiljöerna. Detta beror på att här finns både mat och möjlighet att gömma sig från fiende. Med de olika durkslagen provtas bland växtligheten genom att man bara för sållet genom olika typer av befintlig växtlighet. Resultatet av provtagningarna hälls upp i de stora vita fotoskålarna. Slutligen provtas bottensedimenten på de olika lokalerna med hjälp av slevarna, vilka försiktigt förs ner i botten och lika försiktigt tas upp. Går det för snabbt riskeras att materialet, beroende på dess konsistens, spolas bort uppe i vattnet, och provet får tas om. Detta material kan med fördel föras över till ett mindre kärl och bevaras så intakt som möjligt. Efter insamling ska så materialet gås genom och de olika organismerna plockas ut och studeras. Detta görs bäst inomhus med hjälp av god belysning. Små plastskedar och pincetter (gärna av fjäderstål så att man minimerar risken för att djuren skadas) användes för detta arbete och organismer som ser lika ut läggs ihop i små plastskålar eller burkar fyllda med vatten. Då detta är genomfört kan vi börja titta på de organismer vi fångat, och i bästa fall ska det vara rätt stor skillnad mellan de olika lokalerna, både beträffande mängden djur och vilka arter och typer som förekommer.: I Fågeldammen kan periodvis stora mängder av större filtrerande zooplankton som olika Daphnia-arter finnas. Detta beror på att här finns gott om mat för dessa men få andra större organismer som kan äta planktonorganismerna. Orsaken är att

3 fåglarna tar en hel del av de andra organismerna som mat. Växtligheten är här nästan noll eftersom en del andfåglar äter av växtligheten och dessutom kan ljusförhållandena vara begränsande, följaktligen få organismer i denna miljö. Bottensedimenten är ofta täckta av löv och här bland löven finns en del organismer vilka i stort kan klassificeras som betare, bl.a. den i stort sett överallt närvarande vattengråsuggan (Asellus aquaticus). Blir det gott om stora vattengråsuggor så tar fåglarna en del liksom de gör av de större och mer aktiva organismer vilka i sin tur lever av vattengråsuggan. Det blir således ett slags balanssituation, vilken kan innebära att antalet vattengråsuggor kan växla starkt under året, vattengråsuggan kan dessutom ha flera olika typer av livscykel (tidpunkter för ungproduktion och livslängd) vilket naturligtvis också påverkar antalet. I någon av de andra Köllerna finns inte den stora mängden fåglar, vilket vanligen medför att fler och olika större organismer finns både i vattnet, i växtligheten (som här finns delvis rikligt längs stränderna) och på bottnarna. Detta resulterar i att plankton som Daphnia äts i större utsträckning, och detsamma gäller för vattengråsuggan. Färre filtrerande zooplankton i vattenmassan innebär mer växtplankton och särskilt kan vissa större arter finnas. Generellt bör dessa miljöer vara mer artrika men vanligen också utan de ibland mycket stora antal som finns i fågeldammarna. Säveåfliken. Här finns på grund av den stora mängden växtlighet ännu fler olika arter, vilka alltså finner skydd och mat i en mängd olika småmiljöer bland växtligheten. En stor mängd större växter innebär dock begränsat livsutrymme för både växtoch zooplankton, men ofta kompenseras detta av att speciella arter som lever direkt på ytorna av växtligheten istället finner livsutrymme. Den rika växtligheten tillför mycket näring till bottnarna på hösten då den vissnar. Detta kan ibland medföra att det blir dåligt med syrgas löst i bottenvattnet vilket medför att endast ett begränsat antal specialiserade organismer kan leva i dessa bottnar. Sötvattenssnäckor kan man hitta i vegetationen på grundare bottnar. Här två vanliga arter i vegetationsrika vatten. På en rätt begränsad yta kan man finna tre rätt olika miljöer vars varierande karaktär ger upphov till ganska olika organismssamhällen. Lägg dock märke till att vissa arter förekommer på samtliga lokaler, dom är vad man kallar generalister och kan alltså finna mat och föröka sig under högst varierande förhållanden. I motsats till dessa finns specialister som kräver väldigt speciella förhållanden för att kunna leva. Småkryp i Säveån respektive Mjörn (Nolhagaviken) Samma utrustning som tidigare använts för att se vad som fanns i dammarna. I Säveån uppletas ett strandparti som har en hel del växtlighet liknande det som finns nere längs stränderna i Nolhagaviken. Insamling, separering och analys sker på liknande sätt som ovan beskrivits. Skillnaderna mellan dessa miljöer är i vissa

4 avseenden inte stora. Bottenförhållandena är dock olika både avseende mängd finare organiskt material och djup. Ån är dessutom mer eller mindre grumlig stora delar av året, vilket gör att de ljusberoende planktonalgerna inte kan leva här. I övrigt finns många gånger stora likheter mellan de två lokalernas organismer, dock kan stora flöden periodvis höst och vår i ån medföra att vissa organismer spolas ut i sjön. Av och till kan dessutom syrgasförhållandena i sjöns sedimentbotten vara dåliga, vilket medför att vissa organismer försvinner för kortare perioder eller för alltid. I gengäld kan organismer som tål dessa förhållanden, men som i övrigt kanske är konkurrenssvaga, bli talrika. Ett större näringsrikt vattendrag med låg strömhastighet kan alltså uppvisa stora likheter med en grund näringsrik sjövik. Inom båda miljöerna kan man hitta sötvattensgråsugga, ett större antal olika nattsländelarver (husmaskar), dagsländenymfer och trollsländenymfer och förmodligen, särskilt i sjön några arter av snäckor. Den varierade miljön innebär att det finns både frilevande planktoniska (mest i sjön) och arter som lever på växtlighetens ytor av både växter och organismer. Småkryp på olika lokaler i Mjörn Nolhagaviken och Mjörnviken Utrustningar i form av håvar och kärl för insamling är samma som tidigare använts. Karaktären på den vindexponerade Mjörnviken (sydsidan av Piren) är sådan att denna undersökning helst skall ske sommartid då risken för kraftig blåst är minst. Detta är två lokaler med mycket olika utseende och miljö. Den lugna delvis skyddade Nolhagaviken med delvis kraftig växtlighet både över och under vattnet kontrasterar kraftigt mot den öppna starkt vågutsatta och vegetationsfria Mjörnviken med sandbotten. Man kan alltså förvänta sig att det man hittar av olika organismer skiljer starkt mellan lokalerna, bl.a. saknas i stort sett organiska sediment i Mjörnvikens sandbottnar. I sötvatten är sådana sandbottnar vanligen rätt sterila medan i sandiga havsstränder finns en mycket speciellt anpassad fauna och en mängd mikroorganismer. Buksimmarna är vattenlevande skinnbaggar och kan bli mycket vanliga om inte fiskpredationen är för stor. I Mjörnviken kommer man att kunna håva in en del både växt- och djurplankton och enstaka andra organismer. Finns det ansamlingar av organiskt material här och var så kan man samla in detta och konstatera att det i huvudsak är i detta material som man kan finna djur. På sandbottnarna i övrigt finns vanligen bara vissa nattsländelarver (husmaskar med hus av sandkorn) och möjligen någon mer specialiserad dagsländenymf. Bland stenarna längs piren kan man nog hitta dels flera andra organismer dels kanske någon snäcka som inte finns i den andra viken.

5 Avsaknaden av växtlighet gör att alla organismer knutna till sådana miljöer saknas. Har vi tur kanske vi kan få en del småfisk, som i stim far omkring i strandzonerna även inom synbarligen fattiga områden. I motsats till detta så finns ju många olika arter av ett flertal organismgrupper i den skyddade viken med rik växtlighet. Jämförelse Mjörnviken och ett litet rinnande vattendrag (Dammsjöbäcken) Samma utrustning som tidigare använts på de olika lokalerna. I bäcken är det ingen mening att försöka med den finmaskiga håven, oavsett provtagningen sker uppe vid Kvarnbackenskolan eller nere vid utloppet i Nolhagaviken. Jämförelsen här sker mellan två rätt näringsfattiga miljöer där skillnaden mellan rörelse p.g.a. vågor relateras till ett vatten i ständig och varierande rörelse. Den kraftigare strömmen i bäcken medför att sediment i stort sett saknas på botten, men i jämförelse med Mjörnviken så är det mycket grövre material på botten. Strömmande miljöer är dock sådana att det bildas områden med ingen eller svag ström och t.o.m. bakström kan förekomma. Inom sådana partier kan då en del finare organiskt material deponeras. De speciella förhållandena i strömmande miljöer har gjort att de organismer som lever här har speciella anpassningar och livsmönster för att inte spolas ut med strömmen. Nymfer av bäcksländor (en hel grupp som är speciellt anpassad) och dagsländor är ofta plattade och med kraftiga ben och ordentliga klor på fötterna. Även de larver av nattsländor som lever i rinnande vatten har sådana anpassningar och husbyggarna utnyttjar sand och småsten för att få tunga hus. En annan anpassning är att många av organismerna lever nere bland eller under stenarna där strömmen inte är lika stark. Under stenarna kan man också hitta en del andra småorganismer. Andra mekanismer för att hålla sig kvar är ett fastsittande levnadssätt som hos knottlarverna. En grupp nattsländelarver bygger fastsittande strutformiga nät för att fånga föda och larverna sitter inne i struten vilket naturligtvis också är ett skydd under måttliga strömförhållanden. I bäckens strömmande vatten kan vi räkna med att hitta ett ganska rikt organismliv tack vare att en mängd olika mikromiljöer skapas nere kring stenar och annat i bäcken. Finns det dessutom påväxt av mossa på stenarna i bäcken blir miljön än rikare.

6 SMÅKRYP - i olika slags vatten X Fiskevillan. Utgångspunkt för exkursionerna för att titta på småkryp. 4 Mjörnviken. Öppna exponerade stränder med 1 Fågeldammarna i parken. Här finns dammar sandbottnar. I ansamlingar av växtmaterial kan en helt annorlunda småkrypsfauna finnas. av olika karaktär beroende på mängden fåglar och om vattnet strömmar. 5 Kanalerna i Kongo. 2 Liten näringsrik vattensamling i ekparken. Rikligt med lövförna ger ofta dåliga syreförhållanden. En miljö med mer naturliga förhållanden. Vattnet kan 6 Nolhagaviken. Lokalerna inbördes något olika vad avser näringsförhållanden och växtlighet. torka ut och ger därför speciell karaktär på småkrypsfaunan 7 Dammsjöbäcken. Utanför kulverten mot viken ett grävt näringsrikt dike med låg strömhastighet. 3 Säveån med riklig växtlighet. Beroende på Ovan kulvert vid Kvarnbacken en typisk liten vattenföring varierar strömförhållandena. näringsfattig skogsbäck med varierande ström och växtlighet.