2014-05-19 REMISSVAR Justitiedepartementet Konsumentenheten FI Dnr 14-3638 103 33 Stockholm (Anges alltid vid svar) Finansinspektionen Box 7821 SE-103 97 Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se Det måste gå att lita på konsumentskyddet (SOU 2014:4) Sammanfattning Utredningen redovisar flera resonemang om hur konsumentskyddet vid finansiell rådgivning kan förbättras. Finansinspektionen (FI) kommenterar de delar av utredningen som är näraliggande FI:s verksamhetsområde och på vilka FI har synpunkter. FI instämmer i flera av de förslag och resonemang som utredningen lägger fram, t.ex. att kundskyddsreglerna avseende olika typer av finansiell rådgivning bör harmoniseras så långt det är möjligt. 1. Finansinspektionens synpunkter 1.1 FI:s verksamhet Ett av målen för FI är att inom ramen för egna beslut inom resursfördelning och planering arbeta för att det finansiella systemet ger ett högt skydd för konsumenter. FI ska i sin tillsyn bl.a. se till att konsumenternas tillgångar skyddas i de finansiella företagen. Finansinspektionen granskar också hur företagen uppträder mot sina kunder och hur de informerar om produkter och tjänster. Finansinspektionen har en central roll i att värna konsumentens intressen och ska använda sina verktyg effektivt för att främja konsumentskyddet. 1 FI anser att det finns skäl att utöka tillsynsinsatserna gällande finansiell rådgivning eftersom en aktiv och effektiv tillsyn är av central betydelse för konsumentskyddet. FI arbetar därför löpande med utveckling av myndighetens organisation och den riskbaserade tillsynsmetoden. Den 1 april 2014 genomfördes en omorganisation inom myndigheten som koncentrerade 1 Prop. 2013/14:1 Utgiftsområde 2 sid. 33 och 40. 1(5)
konsumentskyddsarbetet till ett verksamhetsområde och som har till syfte att förbättra och tydliggöra myndighetens konsumentskyddsarbete. Vidare arbetar FI proaktivt genom att dagligen besvara frågor från allmänheten om de finansiella regelverken, anordna s.k. FI-forum och även genom att vägleda bolagen inom ramen för myndighetens tillståndsärenden. 1.2 Utredningens förslag FI stödjer utredningens förslag i avsnitt 10.1.1 att lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen) ska upphävas och utredningens bedömning i samma avsnitt att relevanta bestämmelser om placeringsrådgivning bör införas i lagen (2013:528) om investeringsfonder, lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och försäkringsrörelselagen (2010:2043). Förslaget tydliggör FI:s roll som tillsynsmyndighet vid placeringsrådgivning samt harmoniserar de regler som gäller för de aktörer som lämnar investeringsrådgivning och placeringsrådgivning. FI stödjer även utredningens förslag i avsnitt 10.3 att de civilrättsliga bestämmelserna i rådgivningslagen ska föras över i en ny lag om skadestånd vid finansiell rådgivning, samt utredningens förslag i avsnitt 10.4.2 om att konsumentombudsombudsmannen bör få möjlighet att överta konsumenters skadeståndsfordringar. FI är i allmänhet positiv till förslag som syftar till att öka antalet prejudicerande avgöranden på området för finansiell rådgivning. 1.3 Utredningens bedömningar Harmonisering av regelverken för placeringsrådgivning, investeringsrådgivning och försäkringsförmedling (Avsnitt 10.1.5, 10.1.7-10.1.11) FI stödjer utredningens bedömning att konsumentskyddsreglerna i de näringsrättsliga regelverken för placeringsrådgivning, investeringsrådgivning och försäkringsförmedling bör harmoniseras. I avsnitt 10.1.7 anges särskilt att kompetenskraven vid placeringsrådgivning, investeringsrådgivning och försäkringsförmedling i möjligaste mån bör överensstämma. Utredningens uppfattning är vidare att det ankommer på FI att föreskriva på ett mer detaljerat sätt och om det är möjligt harmonisera kompetenskraven vid olika typer av finansiell rådgivning. FI instämmer i att det är viktigt att det ställs höga krav på rågivarnas kunskap och kompetens och att kraven i de olika regelverken bör överensstämma så långt det är möjligt. Nya föreskrifter måste dock vara förenliga med lag och kommande EU-direktiv på området. Närmare överväganden i denna del bör därför göras av 2013 års värdepappersmarknadsutredning. 2
Bör riskrekvisitet vid placeringsrådgivning slopas? (Avsnitt 10.1.6) FI instämmer i utredningens bedömning att de konsumentskyddande reglerna vid placeringsrådgivning inte bör förutsätta att en placering är förenad med en risk för att konsumenten, helt eller delvis, förlorar insatt kapital. En riskfri placering behöver inte automatiskt vara en lämplig placering för varje kund, utan kan fortfarande utgöra ett resultat av dålig rådgivning. Dessutom skulle rekvisitet skapa diskrepans mellan kundskyddsreglerna för investeringsrådgivning och placeringsrådgivning. Sanktioner mot näringsidkare som driver tillståndspliktig rådgivningsverksamhet utan tillstånd (Avsnitt 10.2.1) FI instämmer i utredningens bedömning att FI bör ges utökade möjligheter att ingripa mot företag som driver tillståndspliktig rådgivningsverksamhet utan tillstånd. Enligt det reviderade direktivet om marknader för finansiella instrument 2 ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter har befogenhet att ingripa mot sådana fysiska eller juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster utan tillstånd, t.ex. genom att påföra dem en sanktionsavgift. Enligt FI bör motsvarande befogenheter införas även vad gäller ingripande mot fysiska och juridiska personer som utövar försäkringsförmedling utan tillstånd. Skyldighet att spela in rådgivningssamtalet (Avsnitt 10.2.2) FI instämmer i utredningens uppfattning att ett krav på inspelning av rådgivningssamtal skulle vara positivt både för konsumentskyddet och för FI i tillsynsarbetet. Det bör dock fastställas om nyttan för kunderna och FI:s tillsyn skulle överväga bolagens kostnader men även intrånget i kundernas personliga integritet som förslaget medför. Enligt FI:s uppfattning bör telefoninspelningar vidare inte ersätta den skriftliga kunddokumentationen. FI anser också att det måste tydliggöras att inspelningen ska avse hela rådgivningssamtalet. Det bör också krävas att underlaget ska vara välstrukturerat och lättåtkomligt. Oberoende finansiell rådgivning (Avsnitt 10.2.3) FI har i sin tillsyn identifierat allvarliga brister i hanteringen av de intressekonflikter som uppstår i värdepappersinstitut och försäkringsförmedlare som tar emot ersättning från produktarrangörer och försäkringsbolag vid förmedling av försäkringar och finansiella instrument. FI har därför förordat att FI ska få bemyndigande att föreskriva om ett provisionsförbud för både värdepappersbolag och försäkringsförmedlare. Frågan kring vidden av begreppet oberoende rådgivning därför utredas vidare i 2013 års värdepappersmarknadsutredning. 2 Direktiv 2014/ /EU av den (xxx) om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EG. 3
Hävningsliknande skadestånd (Avsnitt 10.3.2) Utredningen uttalar ett visst stöd för att kodifiera ett hävningsliknande skadestånd vid finansiell rådgivning. Detta skulle, såvitt FI förstår, innebära att en näringsidkare som lämnat vårdslös rådgivning till en konsument kan bli skyldig att ta över den produkt i vilken konsumenten fått rådet att investera och att ersätta konsumenten med ett belopp som motsvarar vad konsumenten betalat för produkten. FI är generellt positiv till åtgärder som underlättar för konsumenter att erhålla ersättning vid fall av vårdslös rådgivning. Det skulle dock kunna skapa risker i ett värdepappersinstitut om det får en skyldighet att köpa stora volymer av illikvida finansiella instrument. Detta skulle i förlängningen riskera att skada bolagets övriga kunder. Det bör också beaktas att företag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse inte kan ägna sig åt att köpa in finansiella instrument och ta upp dem i bolagets egen balansräkning utan att ha tillstånd för handel med finansiella instrument för egen räkning enligt 2 kap. 1 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LV). Detta tillstånd kräver, på grund av den högre risk som uppstår i bolaget vid sådan verksamhet, ett högre startkapital än t.ex. tillståndet för investeringsrådgivning. Denna aspekt bör därför utredas närmare innan det införs regler om hävningsliknande skadestånd. Försäkringsförmedlares ansvarsförsäkring (Avsnitt 10.4.1) FI stödjer utredningens uppfattning att den ansvarsförsäkring som försäkringsförmedlare är skyldiga att ha ska omfatta rådgivning avseende finansiella instrument inom ramen för en försäkring oavsett om rådgivningen lämnas i samband med att försäkringen tecknas eller i ett senare skede vid omplaceringar inom försäkringen. I syfte att förtydliga vilken rådgivning som ska omfattas av ansvarsförsäkringen anser FI, i motsats till utredningen, att definitionen av försäkringsförmedling i lagen om försäkringsförmedling bör revideras. Behövs åtgärder för att förmå näringsidkare att följa ARN:s rekommendationer? (Avsnitt 10.4.4) FI är i allmänhet positiv till förslag som syftar till att förmå fler näringsidkare att följa Allmänna Reklamationsnämndens rekommendationer. Tillståndsplikten för de företag som erbjuder diskretionär portföljförvaltning av premiepensionsmedel (Avsnitt 11.5.1) FI betraktar uppdrag att förvalta kunders innehav av premiepensionsfonder som tillståndspliktig verksamhet i form av diskretionär portföljförvaltning enligt 2 kap. 1 4 LV. Uppfattningen baseras på ett resonemang i förarbetena till LV (prop. 2006/07:115 s. 309) där det framgår att diskretionär portföljförvaltning är förvaltning av värdepapper på skönsmässig grund enligt uppdrag från enskilda kunder, om dessa portföljer innehåller ett eller flera finansiella instrument. Mot bakgrund av utredningens slutsatser anser FI dock att det är tydligt att frågan förtjänar ytterligare utredning och klargörande. 4
Beslut i ärendet har fattats av chefsjuristen Per Håkansson efter föredragning av juristen Mathilda Ludwigs. Med vänlig hälsning FINANSINSPEKTIONEN Per Håkansson Chefsjurist Mathilda Ludwigs Jurist 08-787 83 01 5