Beslut om eventuell budplikt i Scania AB (publ)

Transkript

1 BESLUT MAN AG FI Dnr c/o Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB (Anges alltid vid svar) Box Stockholm Volkswagen AG c/o Roschier Advokatbyrå AB Box Stockholm Finansinspektionen P.O. Box 7821 SE Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Beslut om eventuell budplikt i Scania AB (publ) Finansinspektionens beslut Finansinspektionen skriver av ärendet. Sammanfattning Finansinspektionen (FI) har utrett om MAN AG (MAN) ska anses vara budpliktig på grund av förvärv av aktier i Scania AB (publ) (Scania). Sådana frågor bör i första hand avgöras av Aktiemarknadsnämnden (AMN). Så har dock inte skett och då det enligt FI råder en osäkerhet på aktiemarknaden har FI inlett sin utredning. I utredningen har FI funnit att det finns omständigheter som talar för att MAN och Volkswagen AG (VW) är närstående till varandra, och att MAN därför genom sina aktieförvärv i och för sig skulle kunna vara budpliktig. FI har dock bedömt att det är VW som i så fall bör fullgöra denna budplikt. VW omfattas av en tidigare av AMN given dispens som gör att VW inte behöver lägga något bud på resterande aktier i Scania. Denna dispens har inte överklagats och FI har därför inga möjligheter att överpröva den. Det saknas därför skäl för FI att ingripa i detta ärende. 1(6)

2 Överväganden Nya regler Regler om när budplikt uppstår, vem som ska fullgöra budplikten och möjligheten till dispens m.m. regleras sedan den 1 juli 2006 i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (LUA). Innan dess reglerades dessa frågor genom självreglering. Lagen var ett resultat av det EG-direktiv som kom i april 2004 (Take over-direktivet) 1. FI fick uppdraget att utöva tillsyn över budpliktsreglerna och också behörigheten att fatta beslut om bland annat dispens. Lagstiftaren ville dock i så stor utsträckning som möjligt behålla den tidigare ordningen med ett självreglerande organ. Av denna anledning gav man FI möjlighet att delegera vissa myndighetsbeslut till AMN. FI valde också att i ett civilrättsligt avtal uppdra åt AMN att fatta vissa beslut. Detta avtal är ömsesidigt och kan sägas upp av båda parter. AMN:s beslut kan överklagas till FI och därefter till domstol i vanlig ordning. Några överklaganden har emellertid inte gjorts sedan lagen infördes. Syftet med utredningen och möjligheten att vända sig till AMN Denna utredning syftar inte till att överpröva AMN:s beslut i tidigare ärenden. Detta är inte ens lagligen möjligt och förstås även olämpligt. Utredningen syftar inte heller till att utvärdera den i lag förutsatta ordningen med delegerade befogenheter hos AMN. En första sådan utvärdering har gjorts i september 2007 (finns publicerad den 11 oktober 2007 på och avsikten är att göra en uppföljning i september Utredningen grundar sig i stället på det faktum att det uppstått en osäkerhet på aktiemarknaden i fråga om det föreligger ett eventuellt närståendeförhållande mellan VW och MAN som gör att MAN är budpliktig. Mot bakgrund av denna osäkerhet och då ingen part har utnyttjat möjligheten att gå till AMN med de nu aktuella frågorna, har FI startat en utredning. Parallellt med utredningen har FI även verkat för att parterna i stället ska använda sig av möjligheten att vända sig till AMN som första instans. Parterna har emellertid valt att inte utnyttja denna möjlighet. FI vill betona att det enligt FI:s uppfattning är fullt möjligt för parter att vända sig till AMN även under pågående utredning av FI. FI uppmuntrar detta eftersom vi på det sättet upprätthåller den rådande ordningen med AMN som första instans och FI som överprövande instans. I vår bedömning har följande frågor varit av intresse och viktiga för vårt beslut. Den första frågan är om reglerna avseende närstående är tillämpliga och, om så är fallet, vem som rimligen bör fullgöra en eventuell budplikt. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden (EUT L 142, , s. 12 Celex 32004L0025). 2

3 Närståendeförhållanden Budplikt föreligger enligt 3 kap. 1 läst tillsammans med 3 kap. 5 LUA om någon, ensam eller tillsammans med någon närstående, förvärvar aktier som uppgår till minst 30 procent av rösterna i ett bolag. Det kan konstateras att VW ensam äger aktier som i och för sig konstituerar budplikt, men att VW har en dispens från budplikten. Vidare är det så att MAN ensam inte äger aktier av sådan omfattning att MAN skulle bli budpliktig enbart på grund av sitt egna aktieinnehav. Fråga är i stället om MAN är budpliktig med hänvisning till sina band till VW, eller annorlunda uttryckt, om MAN måste tillgodoräknas även VW:s ägande. I sådant fall överstiger nämligen MAN:s innehav den gräns som är satt för budplikt. Aktörer kan anses vara närstående på olika sätt. FI kan inledningsvis konstatera att MAN och VW inte är närstående i de avseenden som regleras i 3 kap. 5 1 och 4 LUA. (Punkterna 2 och 3 är inte tillämpliga.) Punkten 1 siktar in sig på koncernförhållanden, och de två bolagen ingår inte i samma koncern. Punkten 4 reglerar de fall då två aktörer träffat en överenskommelse om att genom ett samordnat utövande av rösträtten inta en långsiktigt gemensam hållning i syfte att uppnå ett bestämmande inflytande över, i det här fallet, Scanias förvaltning. Inte heller den situationen är aktuell här. Av intresse här är i stället den bestämmelse i 3 kap. 5 5 LUA som anger att ett närståendeförhållande uppstår mellan två aktörer om dessa samarbetar i syfte att uppnå kontroll över, i det här fallet, Scania. Parterna har argumenterat för att denna bestämmelse inte äger tillämpning i detta ärende, eftersom det förutsätter att man haft en uttrycklig överenskommelse, vilket inte finns, samt att paragrafen förutsätter att syftet vid förvärvet av aktier är att ta kontroll över Scania; eftersom VW redan sedan tidigare hade ett innehav på över 30 procent har något kontrollägarskifte inte ägt rum genom MAN:s senare förvärv. FI kan först konstatera att den aktuella bestämmelsen avser att parterna samarbetar och att det enligt uttalanden i förarbetena talas om en skriftlig eller muntlig överenskommelse att samarbeta (prop. 2005/06:140, s. 106). I artikel 2.1 i Take over-direktivet, som behandlar definitioner och till vilken förarbetena också hänvisar, anges emellertid, i punkten d), att det är fråga om samarbete på grundval av ett uttryckligt, eller underförstått [FI:s kursivering], muntligt eller skriftligt avtal. Någon motsvarande definition har inte tagits in i den svenska lagstiftningen. Det framgår inte heller i övrigt av förarbetena varför lagstiftaren i sina motiv till lagen inte nämner direktivets hänvisning till underförstådda avtal. Det är dock FI:s uppfattning att lagen bör tolkas på ett sätt som är i linje med EG-rätten och att sådana samarbeten som avses i 3 kap. 5 5 LUA omfattar även underförstådda överenskommelser mellan två parter. Det är vidare klart att samarbetet ska syfta till att uppnå kontroll över ett bolag. Parterna har argumenterat för att det med detta menas att uppnå 30 procent av rösterna i ett bolag samt att förvärv därutöver inte medför något närståendeförhållande. FI är av annan uppfattning. I förarbetena anges att det med kon- 3

4 troll får, vid en direktivkonform tolkning, förstås ett aktieinnehav som representerar minst [FI:s kursivering] tre tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i bolaget (prop. 2005/06:140, s. 106). Det är visserligen så att budplikt inträffar (för första gången) när någon går över gränsen 30 procent och att man i det fallet kan tala om ett kontrollägarskifte (jfr parternas argumentation om att det fordras ett kontrollägarskifte). Budplikt uppstår dock inte enbart vid denna magiska gräns. Även förvärv därefter omfattas av en förnyad budplikt. Detta har främst betydelse för om ett bolag fått dispens från budplikten i samband med att bolaget gått över 30 procent, men därefter gör nya förvärv. Utgångspunkten är då att en ny budplikt inträder och att en ny dispens behöver ges (prop. 2005/06:140 s. 117f.). Det är FI:s uppfattning att närståendefrågan enligt 3 kap. 5 5 LUA aktualiseras vid varje förvärv som i och för sig konstituerar budplikt (jfr ovan citerade förarbetsuttalande om minst tre tiondelar), och inte enbart vid 30 procentgränsen. Det är därför FI:s uppfattning, i motsats till vad parterna anfört, att 3 kap. 5 5 LUA kan användas i detta ärende för att bedöma om MAN och VW är närstående. FI har också i sin utredning identifierat omständigheter som kan tala för att MAN och VW samarbetat på sätt som anges i paragrafen, även om det också finns omständigheter som talar i motsatt riktning. Parterna har bestritt att de har eller har haft en överenskommelse och det ankommer därför på FI att i sin prövning presentera fakta till stöd för motsatsen. Denna prövning blir dock onödig om FI ändå kommer fram till att det i så fall är VW som ska fullgöra budplikten i stället för MAN. Den frågan bör därför besvaras innan slutlig ställning tas till ett eventuellt närståendeförhållande. Vem av VW och MAN ska fullgöra budplikten? Utgångspunkten är att den som är budpliktig också ska fullgöra budplikten. När det gäller närståendeförhållanden har dock lagstiftaren valt att i vissa fall reglera vem som ska fullgöra budplikten (fall som inte är aktuella här) och i andra fall lämnat frågan öppen för FI (eller AMN) att bedöma. I 3 kap. 4 LUA anges således att FI kan bestämma att någon annan ska fullgöra budplikten om det finns särskilda skäl. Det är FI:s uppfattning att en eventuell budplikt för MAN, grundat på att MAN tillsammans med VW äger mer än 30 procent av rösterna i Scania, skulle innebära att det blir VW som bör fullgöra budplikten. FI bortser i denna bedömning från den dispens som VW har. Vid bedömningen om vem av de två bolagen som ska fullgöra budplikten har FI tagit fasta på det faktum att VW är största ägare i Scania och därtill det bolag som har ägarintressen i MAN. MAN kan således i det närmaste likställas som ett systerbolag (observera att det dock inte är fråga om ett koncernförhållande) till Scania. I det läget förefaller det orimligt att ålägga MAN att fullgöra en budplikt. Bortsett från VW:s dispens synes valet mellan de två bolagen inte heller påverka minoritetsaktieägarnas möjligheter att lämna Scania till ett skäligt pris. Om 4

5 dispensen inte funnits hade det enligt FI:s mening inte inverkat menligt på minoritetens rättigheter om budplikten fullgjorts av VW. FI får inte påverkas i sin bedömning av att det finns en dispens, även om dispensen innebär eventuellt försämrade möjligheter för minoriteten att utträda ur Scania till ett skäligt pris. Anledningen till detta är att dispensen äger juridisk giltighet och det har funnits en möjlighet att få AMN:s beslut överprövat av FI genom ett överklagande. Givet att detta inte skett står sig dispensen och får följaktligen inte ändra FI:s bedömning om vem av de två bolagen som har att fullgöra budplikten. Det är alltså FI:s uppfattning att VW bör åläggas skyldighet att fullgöra den eventuella budplikt som skulle ha uppstått genom ett konstaterat närståendeförhållande mellan VW och MAN. På grund av sin dispens behöver VW inte fullgöra den eventuella budplikten. Mot denna bakgrund saknas skäl att närmare bedöma om det faktiskt finns ett närståendeförhållande mellan VW och MAN och i stället avslutar FI sin undersökning utan ytterligare åtgärd. Ärendet Scanias aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. MAN innehar aktier i Scania uppgående till ca 17 procent av röstetalet. VW innehar aktier i Scania uppgående till drygt 68 procent av röstetalet, varav ca 30 procent är villkorat av godkännande från konkurrensmyndigheter. VW var största ägare i Scania när LUA trädde i kraft, den 1 juli Aktiemarknadsnämnden har meddelat VW två dispenser från budplikten. Den senare är från den 28 september 2007 och innebär att VW kan förvärva upp till samtliga aktier i Scania utan skyldighet att lämna ett offentligt uppköpserbjudande. VW har ägarintressen även i MAN. MAN:s och VW:s sammanlagda innehav av aktier i Scania uppgår till ca 85 procent (varav 30 procent alltså är villkorade). FI har i ärende utrett huruvida det föreligger ett sådant närståendeförhållande mellan VW och MAN som utlöser budplikt i Scania i enlighet med 3 kap. 1 LUA och om FI i så fall har anledning att ingripa mot överträdelse av budplikten. VW och MAN har tillställts FI:s utredning och beretts tillfälle att yttra sig. Denna utredning och parternas yttranden ligger till grund för FI:s överväganden i detta ärende. MAN och VW har i sina yttranden bestritt att bolagen har ett närståendeförhållande som konstituerar budplikt. De har anfört att fakta saknas som stödjer ett sådant påstående och har förnekat att de har ingått en överenskommelse på sätt som anges i 3 kap. 5 5 LUA. De två bolagen har härutöver, var och en för sig, anfört att nämnda lagrum inte är tillämplig i ärendet bland annat med hänvisning till att den kontroll som åsyftas i 3 kap. 5 5 aldrig kan uppnås genom ett 5

6 samarbete mellan VW och MAN eftersom sådan kontroll sedan flera år redan föreligger hos VW. I detta ärendes handläggning har även deltagit tf. chefsjuristen, tillika avdelningschefen, Joakim Schaaf. FINANSINSPEKTIONEN Marcus Hjorth Enhetschef Elina Yrgård Jurist 6