INTRODUKTION Hedersproblematik och skola Skolan är en central livsvärld för barn och ungdomar. Är barnet utsatt för familjens kontroll och lever med hedersrelaterade normer kan skolan vara en oas, en plats att längta till, en möjlighet till ett eget liv utanför familjen. Här får barnet utvecklas kunskapsmässigt och socialt, bli bemött och respekterad som en egen person med rätt till att växa i ansvarig frihet. Ändå är bilden av skolan som själva navet inom en demokrati ingen självklarhet. Värdegrundsmålen måste gestaltas i den faktiska skolvardagen, och denna gestaltning kräver ett medvetet kvalitetsarbete. När det gäller elever som lever med hedersrelaterade normer behöver skolan och dess olika personal kunskap om vad heder är, hur hedersrelaterade normer villkorar flickor och pojkars liv och även kännedom om hur dessa villkor kommer till uttryck. Det handlar alltså om att öka uppmärksamheten och kommunikationen. Hur uppfattas och bemöts olika tecken och signaler från elever som lever med hedersbegränsningar av lärare och annan skolpersonal? Hur signalerar skolan från sin sida att man har kunskap om hedersproblematiken? Rättsliga ramar i skollag och andra lagar skyddar elevers rätt till en fullvärdig utbildning. Vikten av en ökad medvetenhet gäller också själva undervisningen. Hur skapas undervisningssituationer som beaktar elever som lever med hedersrelaterade normer och deras behov? Lärarplattformen inom Kärleken är fri!? innehåller fem olika forum: 1. Heder 2. Tecken, signaler och situationer 3. Om värdegrund, hedersproblematik och kvalitetsarbete 4. Rättsliga ramar 5. Hedersproblematik och undervisning Materialet i plattformen bygger på nationell och internationell forskning inom området och beprövad erfarenhet där lärare berättar om och reflekterar över möten med elever med hedersrelaterade normer. Det finns förslag till handlingsplaner, undervisningsupplägg, råd och information. De olika delarna innehåller texter och uppslag som kan användas både i fortbildning av skolpersonal och i lärarens egen förkovran. Förutom de direkta förslagen till olika metodiska upplägg kan även berättelser och informativa texter under andra delar användas i undervisningen där lärare finner det lämpligt. Alla berättelser har sin grund i konkreta och verkliga händelser, men är avidentifierade. På så sätt ges ett rikhaltigt och verklighetsförankrat material som man kan känna igen sig i samt reflektera och diskutera kring. Redaktionen för lärarplattformen: Astrid Schlytter, forskare; Kirsten Grönlien Zetterqvist, forskare; Anette Franzen, lärare. Ansvarig utgivare: Kärleken är fri (2013-2017)
Del 1 - Heder 1. Heder I många delar av världen är heder ett vedertaget skäl till att kontrollera flickor och kvinnor. Hedersrelaterat våld mot flickor och kvinnor representerar ett systematiskt hot mot flickors och kvinnors liv. Detta våld är ett brott mot den mest fundamentala av alla rättigheter, nämligen rätten till liv. Heder är begrepp som används för att kamouflera mäns behov av kontroll av flickors sexualitet och frihet. Familjens status vilar på hedern och flickan/kvinnan förkroppsligar mäns heder. Hederskulturen sätter oerhört snäva gränser för vad som är tillåtet för flickor och kvinnor. Överskrider flickor/kvinnor dessa gränser riskerar hon att bli bestraffad. Hedersmord är den grövsta formen. Hedersrelaterat förtryck och våld får sin specifika betydelse genom det kollektiva ansvaret. De hedersrelaterade värderingarna hävdas av klanen, stammen, släkten och det är offentligheten som ger män heder. Denna offentlighet är även mannens ögon när han inte är närvarande och kan kontrollera sina kvinnor. (UN DocumentE/CN.4/2002/83 och Asma Yahangir, FN rapportör 2004-2010) I Sverige blev hedersrelaterat våld och förtryck en offentlig angelägenhet i och med morden på Pela Atroshi år 1999 och Fadime Sahindal år 2002. 2008 genomfördes en enkätundersökning i Stockholms stad om förekomsten av hedersrelaterade krav på tonåriga flickor och pojkar. Resultatet är att 11 % av samtliga flickor förväntas följa hedersrelaterade värderingar och normer. Sett utifrån föräldrarnas etniska bakgrund, om de är födda i Sverige eller inte, framkom att det var nästan en av tre flickor med två utlandsfödda föräldrar som uppfyllde kriterierna, medan inga flickor med två svenskfödda föräldrar gjorde det. (Schlytter et al., 2009 Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholms stad omfattning och karaktär, Stockholms Stad) 1 juli 2014 fick Sverige en lagstiftning som kriminaliserar tvångsäktenskap och som tar sikte på att stoppa alla barnäktenskap.
Del 1 - Heder Begreppet heder Lena Andersson, författare och filosof skriver följande om heder och skam: Heder förutsätter hierarkier. Undvikande av skammen är den främsta bland ofriheter En idé som gör livet sämre är den om skam och heder. Detta förmoderna ideal har smugit med in i moderniteten genom att klä ut sig till drift, framställa sig som oundvikligt Vad ska folk tänka? är skammens paroll, inte Vad är rätt att göra?. (DN 2012-05-05, Den skamlösa friheten) Följande avsnitt innehåller texter av forskarna Astrid Schlytter och Devin Rexvid, som rör begreppet skam ur det moderna och det förmoderna samhällets perspektiv. Tolkningen av begreppet heder varierar i olika kulturer och sammanhang och har helt olika innebörd i en kollektivistisk respektive en individualistisk samhällskultur. Det kan även variera mellan olika etniska grupper inom ett land. Innehållet i begreppet bestäms sålunda utifrån den kulturella kontexten. Kultur är de normer som reglerar vårt vardagsliv och är inte begränsade till vad som avses med finkultur. I ett modernt individualistiskt samhälle kan såväl kvinnor som män ha heder, medan detta inte är fallet i en kollektivistisk samhällskultur. Där kan enbart män ha heder. I västerländska sammanhang har den personliga hedern varit mest framträdande sedan 1600-talet. Tonvikten har i ökande grad lagts vid individens känsla av heder och i avtagande grad vid en specifik hederskontext som individen följer. I rättsstater är kränkning av heder i form av förtal rättsligt reglerat och individens heder omfattas av lagens skydd. En kollektivistisk hederskodex, som tillåter kränkning av den enskildes frihet, kroppsliga integritet och som inskränker hennes existens är däremot lagstridigt i en rättsstat som Sverige. En hederskodex som föreskriver bruk av våld fördöms med andra ord av lagen. I en kollektivistisk hederskultur får män heder genom kontroll av närstående kvinnors sexualitet. Heder i denna mening är ett absolut begrepp; det vill säga något man har eller inte har. Detta är en följd av att oskuld är något kvinnan har eller inte har, inget hon delvis kan ha. En man utan heder tappar sin ställning i andra mäns ögon (Schlytter & Rexvid 2013 Män som offer och gärningsmän i hedersrelaterade sammanhang i (red.) Silferberg, Barn, Utsatthet och Heder, Ersta Sköndal Högskola Förlag s 54-55). Begreppet heder används också för att beskriva andra beroenderelationer med män. Hedersbegreppet i denna mening har ett annat innehåll. Det är relativt och inte absolut. Har man exempelvis lånat pengar av sin bror och inte kan betala tillbaka i tid, så håller man inte sitt ord, som är viktigt, men ingen av brödernas existens står och faller med detta. Dessa ömsesidiga beroenderelationer och hierarkier skapar ett institutionellt sammanhang som baserad på förväntningar och roller och inte på individuella rättigheter. (Schlytter och Rexvid 2014 (2014) Pojkars villkor i hederskontexten: LVU:s blinda fläck i Cederborg & Warnling-Nerep (red.) Barnrätt. Norstedts juridiks 387-388)
Del 1 - Heder Hederskulturella kontrollmekanismer beträffande kvinnans sexualitet Förtryck och våld sker alltid i ett sammanhang. Det har ett syfte. Kännetecknande för hedersrelaterat våld och förtryck är att det åsyftar att kontrollera en flickas kropp för att bevara hennes oskuld, den så kallade mödomshinnan. Flickor ska vara orörda när de gifter sig och äktenskapet är en förutsättning för flickors/kvinnors sexualitet. Sexualitet utanför äktenskapet bestraffas hårt. De fall av hedersrelaterat våld och förtyck som uppmärksammats i Sverige har förövarna framförallt varit flickans familj och/eller släkt. Detta har att göra med att det är en dotters, systers oskuld som ger män status. Kontrollen av flickor/unga kvinnor sker genom bland annat förväntningar om att flickan/den unga kvinnan ska vara oskuld vid äktenskapets ingående, arrangerade äktenskap med olika grad av tvång, könsstympning och fysisk och social segregering av könen.
Del 1 - Heder Statistik om problematikens förekomst Cirka 70 000 människor mellan åldern 16-25 år lever med begränsningar vad gäller valet av partner och 8 500 är oroliga för att de inte kommer att få själva välja partner, det visar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor rapport "Att bli gift mot sin vilja" (2009). Den nämnda kartläggningen (Schlytter et al., 2009 Oskuld och heder. En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholms stad omfattning och karaktär, Stockholms Stad) av problematikens förekomst har en teoretisk utgångspunkt: Ungdomar som lever i familjer som upprätthåller hedersrelaterade normer blir begränsade på en rad sätt. För flickor är oskuldsnormer att de ska vara oskuld vid äktenskapets ingående och att de inte får ha pojkvän. Föräldrar/släkt kan även inskränka flickans egna val av partner när det gäller framtida äktenskap. Hon får inte själv välja framtida äktenskapspartner. Hon kan även ha inskränkningar vad gäller att ha vänskapsrelationer till jämnåriga pojkar. Utöver detta kan hon ha begränsningar i skolan, i hemmet och på fritiden. I skolan kan begränsningarna handla om att inte få delta i klassresor eller i simundervisning. Motsvarande begränsningar i hemmet kan innebära att de inte får använda internet, tala i telefon eller ta hem kompisar. På fritiden kan de begränsas genom att inte få gå ut efter skoltid, att inte få delta i sportaktiviteter, gå på bio eller klassfest. Den modell som används i analysen av enkätsvaren kan illustreras på följande sätt: Figur: Stegvis avgränsning av gruppen flickor som uppfyller kriterierna för att leva i ett hedersrelaterat sammanhang. Nivå 1 är de flickor som lever med det som i studien benämns för oskuldsnormer. Det innebär att flickorna har svarat att de instämmer i att de förväntas vänta med sex tills de gifter sig och som uppger att inte få ha ett villkorslöst förhållande med jämnårig av motsatta könet. Detta räknas som nödvändiga men inte tillräckliga betingelser för att ingå i kategorin flickor som lever med hedersrelaterade normer och begränsningar.
Del 1 - Heder Enligt resultatet av undersökningen svarar 23 procent av alla flickor i studien att de har båda dessa begränsningar. Totalt svarar 16 procent av samtliga flickor i studien att de förväntas vänta med sex tills de gifter sig och som uppger att de inte får ha ett villkorslöst förhållande med jämnårig av motsatta könet samt att de förväntas följa andras vilja när det gäller vem hon ska gifta sig med eller leva med i framtiden och/eller att de inte får ha vänskapliga relationer med jämnåriga pojkar. Dessa flickor utgör nivå 2 och uppfyller delvis kriterierna för att leva i ett hedersrelaterat sammanhang. Nivå 3 utgörs av de flickor som uppger att de uppfyller de ovanstående kriterierna och som svarar att de inte får delta i skolinslag och/eller att de har restriktioner beträffande vanligt förekommande fritidsaktiviteter. Dessa anser vi tillhöra kategorin som kan betraktas leva med hedersrelaterade normer och begränsningar. Detta gäller 11 procent av samtliga flickor i undersökningen. Flera av flickorna som i denna studie bedöms leva med hedersrelaterade normer och begränsningar, svarar att de har varit med om kontroll, kränkande behandling, hot och/eller våld vid ett flertal tillfällen (minst fem tillfällen). Denna grupp beskrivs som nivå 4 i figuren och innefattar sju procent av flickorna i denna studie. Resultatet för pojkarnas del är att sju procent av samtliga pojkar uppger att de lever med tre av följande fyra förväntningar: att föräldrarna förväntar sig att pojken ska vara oskuld vid äktenskapets ingående, att han inte får ha ett förhållande med en jämnårig flicka, att han inte får ha vänskapliga relationer med jämnåriga flickor och att han förväntas följa andras vilja när det gäller vem han ska gifta sig med eller leva med i framtiden. Läggs ytterligare en begränsning till om att han inte får delta i skolinslag och/eller har restriktioner beträffande vanligt förekommande fritidsaktiviteter motsvarar detta fyra procent av alla pojkar, vilka är de pojkar som motsvarar vår definition av att leva i ett hedersrelaterat sammanhang. De som därtill har utsatts för hot, våld eller kränkningar utgör tre procent av samtliga pojkar.
Del 1 - Heder Flickor Vad kan det innebära att växa upp inom en hederskontext och göra det just som flicka? Hur villkorar hedersrelaterade normer flickors existentiella situation inte minst när det gäller övergången från att vara barn till att bli könsmogen i och med att hon får sin första mens? En ung kvinna skriver: Den lilla frihet jag hade försvann den dagen jag fick mens. Övergången är alltså radikal när det gäller frihet som mänsklig rättighet. Begränsningarna gäller inte minst kroppen och dess rörelseutrymme. Flickor som inte får leka, hålla kroppen igång, hitta kraft och styrka Det handlar om rätten att få vara människa, ha sin frihet, få bestämma. (Johan Croneman, DN 2012-09-22 Hur kan något vara viktigare än cricketspelande flickor?) Rätten till att göra egna val gäller inte minst frågan om äktenskap. Lagen mot tvångsäktenskap ger ett viktigt skydd, men ändå finns rädslan inför det kollektiva trycket från familjen kvar hos individen: Jag kommer att säga ja mot min vilja, säger en ung kvinna. Flickor blir gamla innan de blivit unga menar filosofen Martha C Nussbaum (2002, Kvinnors liv och social rättvisa ett försvar för universella värden, Daidalos) Paradoxen att frihetsutrymmet radikalt begränsas när flickan blir könsmogen gör att de nekas tillträde till ett fristående, självständigt och ansvarstagande vuxenliv.
Del 1 - Heder En trettonårig flicka: Kan inte någon stoppa min ålder Frågan ställs av en trettonårig flicka som kommer från en familj med hederskultur. Hur kan det komma sig att en flicka på väg att bli kvinna ställer en sådan fråga? Här är en bakgrundsbild om vad som utmärker ungas liv inom en hederskultur och hur det kan se ut: Flickan vet att en radikal förändring inträffar i hennes liv från och med den dagen hon får sin första mens. Kroppen som utvecklas till kvinna blir ett hinder. Kanske kan hon inte längre göra det hon gjorde som barn, cykla, gunga, springa, leka. Hennes livsvärld krymper alltså när hon själv växer. Vad hon får göra begränsas och kontrolleras hårdare efter denna livsövergång. Det finns berättelser om flickor som hemlighåller sin könsmognad, som lindar brösten och gör allt för att fasthålla barndomen; inte för att de vill och väljer detta utan för att de vet vad som väntar på andra sidan av mensgränsen. Den lilla frihet jag hade försvann den dagen jag fick min mens säger en annan ung kvinna. Kontrollen och förtryckarmekanismen från familjen och släkten har nyanser som kan vara svåra att uppfatta för en utomstående, och det är ju heller inget flickan själv berättar om. Efter hon blivit kvinna införs en rad begränsningar, kanske successivt och smygande. I hemmet får hon inte sitta vid datorn eller titta på TV själv. Inte heller svara i telefon eller uttrycka egna åsikter exempelvis om TV-program när hon ser dem tillsammans med sin far. I skolan införs begränsningar hemifrån när det gäller gymnastik, simning, musik, sex och samlevnad, att göra praktik eller delta i skolgemensamma aktiviteter. När det gäller fritiden är det rättare att säga att hon knappast har egen fritid. Hon får inte köpa egna hygienartiklar och kläder själv och har därtill ett stort ansvar i hemmet när hon måste passa upp sina bröder. (Schlytter & Linell 2008 Hedersrelaterade traditioner i en svensk kontext FoU Nordväst, Stockholm) Hemmets begränsningar döljs i skolan av flickan själv. Skolan är trots allt en frizon för henne som hon vill vara kvar i. Därför tricksar och ljuger hon för att klara sig mellan dessa olika världar, men förmågan att hantera dubbelheten kan bli destruktiv inte minst för henne själv. Den förtvivlade frågan från trettonåringen om någon kan stoppa hennes ålder har alltså en mycket bestämd bakgrund i en större hedersstruktur vars mekanismer intimt präglar människors liv. Diskutera: Reflektera vidare kring frågan Kan någon stoppa min ålder? Vad kan ligga bakom att hon ställer den? Hur är det att kroppsligt växa och blir könsmogen samtidigt som denna växt i sig är ett stort hot?
Del 1 - Heder Den lilla frihet jag hade försvann den dagen jag fick mens Den dagen under en skolresa då A fick sin första mens förnekade hon först detta uppenbara faktum. Hon visste vad det var i och med att hennes kusin mensdebuterat, och en faster hade suckat och kommenterat: Stackars flicka! När hon förstod vad som hade hänt drabbades hon av ångest, skam och nervositet. Varför hade jag fått det? Man var ju kvinna nu och det kände jag mig inte alls som! Jag ville inte vara kvinna, jag hatade ju till och med att bli kallad flicka så kvinna var ju än svårare att begripa. A berättar vidare att hon grät i tystnad den där dagen då hon stod i duschen och såg blodet rinna nerför benet. Jag kände mig så otroligt ensam och hopplös om min framtid och mitt liv. Det är inte ovanligt att flickor inte på egen hand får köpa bindor. Det är antingen någon annan som gör det eller så får hon göra det när hon är tillsammans med någon i familjen i mataffären. Detta känns som en dubbel förnedring. Att inte själv få köpa bindor och att behöva vara med när hennes bindor rullas fram på bandet i mataffären. Hon är inte längre ett barn, hon är inte längre som sina bröder! Hon hade under sin uppväxt förstått att vara flicka var av mindre värde. Nu hade jag ju faktiskt sjunkit ännu lägre. Nu hade mina bröder fått ett konkret bevis på att jag faktiskt inte var en av dem. Hon tillhörde alltså det lägre könet och skulle nu skyddas ytterligare mot det motsatta könet. När A ser tillbaka på sin tonårstid menar hon att hon försökte klamra sig fast vid sin barndom och ville gärna stanna kvar inom bilden av att vara en pojkflicka. Värdet av en pojkflicka var i alla fall lite högre än någon som hade fått mens och hade förvandlats till kvinna. Genom att klä sig manligt kunde hon hålla fast identiteten som pojkflicka. Det gav henne en mer värdig självkänsla då andra i hennes omgivning inte kunde kategorisera henne som typisk tjej. Det gav mig en känsla av hopp och en viss naiv frihet berättar A. Dessa pojaktigheter gav henne också medaljer och priser när hon var framgångsrik i olika idrottstävlingar. Jag fick liksom konkreta belöningar som kille men fysiska bestraffningar som tjej. Familjens kvinnliga medlemmar trodde att när hon kallades pojkflicka skulle A känna sig förnedrad och ta det som ett öknamn. Men till min förtjusning stärkte detta min självbild och jag kunde distansera mig från kvinnobilden som jag så innerligt och bittert hatade. Denna kvinnobild innebar att jag skulle som flicka/kvinna lyda och aldrig ifrågasätta besluten som togs inom min familj. Besluten skulle accepteras i tystnad, berättar A, och om hon ifrågasatte något fick hon utstå hotelser om egen död och fysiskt våld. Ordväxlingen avslutas alltid med repliken: För att du är tjej, fatta det någon gång! Men A kunde aldrig acceptera detta svar. Sedan ung ålder fanns ett uppror mot all särbehandling på grund av hennes kön.
Del 1 - Heder Diskutera: Varför tror du en faster suckade och sa stackars flicka när kusinen fick sin första mens? Varför ville A vara kvar i barndomen? Vad är en pojkflicka? De kvinnliga medlemmarna i familjen såg pojkflicka som ett öknamn. Varför? Vad innebär kvinnobilden? A kunde inte acceptera att bli särbehandlad på grund av hennes kön. Vad tror du händer med A när hon blir vuxen?
Del 1 - Heder Du är född till att göra skillnad Melissa Delirs bok Du är född till att göra skillnad (2014) kan ses som ett långt, innehållsrikt och personligt brev till läsaren inte minst flickor som själva lever med hedersrelaterade normer. Här får vi möta en ung kvinna som generöst, ärligt och med hopp i rösten vill dela med sig av sina erfarenheter. Hon inbjuder oss till att följa med henne in i sin berättelse från det ögonblick hon rymde hemifrån med femton kronor på fickan som hon hade lånat av sin syster till där hon är i dag som färdigutbildad idrottslärare med egen lägenhet, körkort och bil. Vägsträckan Melissa har gått mellan då och nu är minsann ingen enkel raksträcka. Ibland låg dimman tjock framför henne då hon inte visste vem hon var eller vart hon var på väg. Jag ville varken gå ut genom livets dörr som var min framtid eller gå tillbaka till det som skadade mig. Jag visste inte riktigt vad jag kände. Det var för många känslor som kvävde min själ och som förlamade mitt sunda förnuft. skriver hon. Melissa berättar om förlamande ögonblick av ensamhet, hemlängtan, hopplöshet. Men också om de små vardagsstegen som fick henne på fötter igen, och fortsätta gå ibland även med fasta steg, med kampvilja och envishet. Längs med vägen fanns också hjälp att få, goda människor och varma vänner som gav henne stöd. Genom mina ord är jag inte långt borta från dig. skriver Melissa i sitt långa brev till en syster som befinner sig i en situation som liknar hennes. Hon önskar vara en sådan medsyster längs med vägen, en som känner tårarna därför hon själv sörjer över det förflutna, en syster som vet mycket om vreden och hur den kan bli till en god kraft i skapande av den framtid som varje flicka och kvinna har rätt till. Du hittar boken Du är född till att göra skillnad på www.lansstyrelsen.se/ostergotland/sv/publikationer/2014/pages/du-ar-fodd-till-att-gora-skillnad.aspx Omslaget till boken Du är född till att göra skillnad
Del 1 - Heder Gjorde jag rätt när jag flydde för mitt liv? Flickan, Lena, har brutit med sin familj och bor i skyddat boende. När hon bröt upp med familjen visste hon vad som var rätt och fel, men efteråt har hon stor ångest inför vad hon har gjort. Hon kontaktar sin lärare som hon kände väl och de två för följande samtal: Lena: Jag vet inte vad som är rätt och fel längre! Skulle det inte vara mycket lättare att jag accepterade deras val och gör slut på mitt liv, istället för att smutskasta deras heder som är så viktig. Jag skulle åtminstone vara stolt att jag är deras tjej, om jag gjorde som de vill. Lärarens svar: Att leva det liv du hade i familjen, det stod du ju inte ut med. Som du säger så betraktades du som smuts. Det är något som din familj kan anses behöva tas bort. Om du inte hade lämnat familjen så kanske du inte hade levt i dag. Du orkade inte med förnedringen, du stod inte ut med rädslan över vad de skulle kunna göra med dig. Dessa känslor har du inom dig, om du tar fram dessa känslor, så vet du att det du gjorde var rätt. Lena: Har jag rätten att ens leva? Jag borde ha offrat mitt liv för dem, slutat skolan, gift mig, varit en stolt hustru. Hur kan jag förtjäna att leva när alla mår dåligt på grund av mig, jag är en besvikelse, en svikare. Och jag gjorde slut på deras liv också genom skammen. Hur kan jag ens tänka, säga så, jävla egoistiska tjej, alla gånger jag utsatt dem för att bli kränkta inför alla som de möter. Hur kan jag känna att jag borde bli respekterad? Lärarens svar: Du kan inte leva deras liv, du ska leva ditt liv. De kränkte dig och de ville att du skulle vara till för dem. Du har gjort ett val, du har valt ditt liv och dig själv. Det är det som gäller, du vill fortsätta i skolan, du vill ha en utbildning och ett arbete. Genom det kommer du att kunna förändra ditt liv och även kunna vara en förebild för dina syskon, ja även för din mamma. Lena: Här sitter jag nu och försöker göra mitt bästa för att övertala mig själv att jag har rättigheter, rätten att bestämma över mitt liv. Men ärligt talat, allt jag känner är att jag är en hemsk person, hur kunde jag? Jag lägger felet på dem, de tillåter inte mig att gå i skolan, vara med vem jag vill, klä mig som jag vill, gifta mig med vem jag vill. Hos vem ska jag lägga skulden, ska jag lägga den hos min stackars bror som inte kan stå för sina åsikter, och som vände mig ryggen när han, som jag vet, älskar mig mest av allt. Jag kan inte lägga skuld på dig bror! Jag är skammen som gjorde att han tappade ansiktet, och inte kan vara bland andra utan att skämmas. Jag har satt dig i en dålig situation, brorsan. Lärarens svar: Du har rätt Lena, det är deras fel, inte ditt. Det är genom att sätta gränser och vara tydlig som din bror kan förändras. Han tänker till, och genom att du förändrar ditt liv, så kan han kanske förstå att det du gjorde var rätt. Han kanske också vill välja sin egen väg.
Del 1 - Heder Pojkar Jag tycker att killar ska kontrollera sina systrar. Jag tillåter inte min syster ha någon kille. Detta säger en 16 årig pojke. Han socialiseras till att bli familjens förlängda arm vilket sker till stor del genom kontroll av systrar. Han tränas i att ta beslut, i värderingar om att han är överordnad henne, att hon är ett hot mot fadern, mot honom själv och familjen och att det är nödvändigt att kontrollera henne. Även om han förstår systerns begränsningar och utsatthet, visar erfarenheter att han i en konflikt där systern hotar faderns/familjens heder ofta väljer fadern. Han tar ofta ställning mot sin syster och för sin far. Pojkars väg in i vuxenlivet genom kontroll av systrar och mödrar och egen underordning i relation till fadern och andra män innebär att de upplever en rad händelser som kan leda till traumatisering. En replik från ung man: Jag vill att mina barn ska födas av en ren tjej, ingen har rört henne bara jag.
Del 1 - Heder Pojkar som offer och potentiella gärningsmän Pojkars och unga mäns villkor och dubbla roller som både offer och potentiella förövare i hederskulturella sammanhang är ett föga beforskat område. Sedan 1996 har en rad hedersmord skett i Sverige, de flesta offer är flickor och unga kvinnor. År 2005 mördades Abbas Rezai av sin flickväns bror och föräldrar och år 2012 mördades Mustafa Hasnawi av sin flickväns far. Kort efter mordet på Mustafa mördades Maria Barin av sin bror. Historierna bakom dessa mord visar hur både flickor och pojkar förkroppsligar närstående mäns heder. Detta gör de på olika sätt. Det är sönerna och inte döttrarna som ska föra faderns och släktens namn vidare och som ska bli familjeöverhuvud. Bröder ska bestämma över sina systrar och se till att systrarna visar såväl fadern som dem själva respekt. Sönerna ska i sin tur ha respekt för närstående äldre män, i första hand fadern. Detta är en respekt som är baserad på rädsla. (Schlytter & Rexvid, under utgivning Mäns heder. Pojkar som förövare och offer, Fri Tanke) När klanen, stammen och släkten i ett svenskt sammanhang inte kan kontrollera kvinnor så som de kan i hedersbaserade klansamhällen, så behöver söner, bröder och kusiner vara familjens förlängda arm i skolan och på fritiden. Pojkars socialisering i hedersnormer sker dels genom den kontroll pojkar utövar mot systrar och andra närstående kvinnor och dels genom pojkars underordning i förhållande till närstående män. Genom syster-bror relationen lär sig pojkar att det är pojkar som räknas och inte flickor. Han lär sig att han som pojke ska bestämma över henne och att hon ska lyda. Som följd av att hon behöver leva ett dubbelliv även inför sin bror, så kan han anse att hon som flicka är manipulativ. Om fadern uppfattar att dottern har kränkt hans heder, kan brodern bli ansvarig för detta. I dessa konflikter är det vanligt att brodern tar ställning mot sin syster. Han kan förstå systerns utsatthet, men han vill inte ha det liv hon har. Fadern kan liknas vid en portvakt som avgör om sonen ska höra till eller inte. Det är fadern och inte modern som kan frånsäga sig sitt föräldraskap över sonen. Relationen mellan bror och syster styrs sålunda i flera avseenden av rädsla. Hon ska lyda vilket ger brodern respekt och som son ska han lyda fadern; visa fadern respekt. Sonens respekt för fadern ligger också till grund för fäders roll vad gäller tvångsäktenskap för pojkars del. Socialiseringen till män genom kontroll och våld mot kvinnor fortsätter i äktenskapet. Fall av tvångsäktenskap visar att de unga männen riktar sin vrede och förtvivlan mot makan och inte mot dem som stod bakom tvångsäktenskapet. Dessa män brutaliseras såväl genom det tvång de själva varit med om som genom det våld de utövar mot sin maka. Forskning om hedersmord såväl på flickor/kvinnor som på pojkar/män, visar att gärningsmannen i de flesta fallen är män på flickans/kvinnans sida. Ofta är detta unga män, som flickans bror. Att en bror behöver ta livet av sin syster, har bland annat att göra med att hedern är motivet bakom mordet. Mordet ska ske öga till öga; han ska se rädslan i hennes ögon och hon ska veta vad som är på gång. Vidare ska hon lida och hon måste dö. Genom mordet försvarar den unge mannen faderns och släktens heder och han gör i denna mening något positivt. Detta är en handling som vanligen planeras och applåderas av familjen, släkten och klanen.
Del 1 - Heder Ett annat skäl till att unga män väljs är att de i ett svenskt domstolssammanhang genomgående får lindriga straff för mord. Exempel på detta är Abbas Rezai fallet som mördades av flickvännens bror. Erfarenhetsmässigt bör pojkar för att bryta med systemet mentalt bryta med sin fader. Detta gör exempelvis den unge danske författaren Yahya Hassan. Hans fader betedde sig mot sina barn som om han vore allsmäktig. Barnen visste aldrig när våldet kom. Det var frekvent och omfattande. Fadern misshandlade också modern å det grövsta. I boken som heter Yahya Hassan beskriver Yahya vad våldet gjorde med honom och om kampen mot fadern. Vad gäller det senare var detta en steg-för-steg process, där hans moder var en viktig allierad och förebild. Utöver detta kunde han genom att jämföra faderns beteenden i olika sammanhang genomskåda fadern. Fadern var vänlig mot barnen när de var i moskén men våldsam när de väl var hemma igen. Inför barnen och hustrun var faderns språk våldet. Förutom modern spelade en kvinnlig pedagog en avgörande roll för Yahya i att hitta en annan väg än våldet. Denna väg ledde till andra mäns erfarenheter av att bryta mot våldsamma fäder. När styrkeförhållandet mellan Yahya och fadern ändrades och Yahya rent fysiskt kunde stoppa fadern, då använde han ett annat språk än faderns. Han använde rädslan han såg i sin faders ögon för att försvara sina syskon: Jag sa nästa gång du rör vid mina syskon Bränner jag upp din bil Jag kunde krossa honom om jag ville. Han är försvarslös mot den Han har satt till världen Jag kan göra vad jag vill Men jag tyckte synd om honom redan (Yahya Hassan 2014 s 98, Norstedt) Pojkar och unga män bär som följd av den roll de har, på trauman. Detsamma gäller för deras systrar. För att pojkar ska förstå sina systrars villkor och ta ställning för dem behöver de förstå och känna sin egen utsatthet. Det är genom detta som de kan förstå och känna igen sin systers, mors eller makas rädsla. Nyckeln till förändring ligger i detta igenkännande.
Del 1 - Heder Jag förlorade min lillasyster Abids berättelse: Familjen kom fyra månader efter mig. Jag är äldsta bror och min mamma behövde mera tid på sig att ordna allt. Jag behövde åka före. Jag har fyra småbröder och tre, eller två systrar. Jag hann med att fixa skola och lägenhet till dem medan jag började mitt nya liv här. När mamma kom och de hade flyttat hit var det jättejobbigt för alla. Mamma mådde inte bra och hennes tålamod var dåligt och hon slog mina syskon, de små i alla fall. Hon skrek och skällde jättemycket och för att det inte alltid skulle bli stort bråk så tog jag över. Jag försökte lära min familj vad som gällde här och det var inte alltid lätt. Min pappa och min andra bror försvann utomlands och det tog lång tid innan vi fick reda på vad som hade hänt. Min bror dödades, vet jag nu men pappa lever och är ok. Vi skypar ibland. Han vill också komma hit men det skulle inte vara bra för någon, men jag saknar honom. När min äldsta syster, Munira, började i skolan startade problemen. Hon började vara så sur hemma och mamma och hon var ofta osams. Mamma försökte få henne att fatta att hon behövdes hemma men hon ville hellre plugga eller sitta vid datorn. Mammas humör blev värre och efter ett tag under ett gräl förstod mamma att syster hade en vän i skolan som hon gillade. Mamma bad mig prata med syster och berätta att det inte går Jag sa snälla, snälla, inte göra så, det blir inte bra Syster blev så arg och grät och vi blev osams och ja Jag råkade slå henne för hon var verkligen så arg. Jag sa till henne att hon inte FÅR, hon kan inte bestämma. Jag var tvungen att ta hand om mamma som grät och hon är också sjuk och så. När mamma blir ledsen så lägger hon sig på golvet och ber och säger saker som är otäcka. Hon pratar om döden och hon har hotat oss med att dränka sig i ån. Hon kan inte simma. Mina syskon kan inte heller simma. Min syster försvann och de hittade henne inte förrän efter två veckor. Hon låg i vattnet och polisen kom och frågade oss om allt. Hon kunde ju inte simma. Jag vet inte. Mamma kunde inte språket så bra. De tror att jag men det går inte att bevisa vad som hände. Snälla, jag skulle aldrig kunna göra något med min syster. Åh, jag saknar min fina, fina syster. Men det var inte jag Abid har ofta kontakt med sin pappa via internet. Pappan har lovat bort Abid till en flicka som är hans kusin. Abids pappa vet inte att Abid har en flickvän här i Sverige som är född i ett annat land. Han kan aldrig berätta det för honom för att det skulle få stora konsekvenser för hela familjen och släkten som är kvar i hans hemland.
Del 1 - Heder Diskutera Vad har Abid för roll/position i familjen? Varför kunde Abid inte rädda sin syster? Varför kan inte Abid berätta för sin familj om sin flickvän? Hur kommer Abids liv att se ut om tio år? Vad händer med Abids andra syskon? Se även Del 5 Hedersproblematik och undervisning.
Del 1 - Heder Mina systrar börjar protestera Mahmods berättelse: Många jag känner har fötts i ett annat land och har kommit hit på grund av krig och konflikter i hemlandet. Min familj blev tvingad att fly för att regimen i landet begränsade mitt folk att leva kvar. Många från min by och från området runtomkring blev dödade av militärer så min pappa bestämde sig för att ta med min mamma och mig till en tryggare plats. Jag var bara ett år och minns ingenting från den tiden. Min mamma har berättat för mig, när hon har orkat, hur hon bar mig i flera dygn i ett skynke på ryggen. Pappa bar på alla andra tunga saker som de lyckades få med sig; filtar, några fotografier och lite mat och vatten. Vid gränsen ut från vårt land skulle de gå över en flod som var bred och djup. Mamma kunde inte simma så pappa fick hjälpa henne med mig på ryggen över floden. Hon höll på att drunkna av det men det som var värst var att det stod soldater på stranden och skrek mot pappa att han skulle vända, annars skulle de skjuta oss. Jag vet inte varför de inte gjorde det och på något sätt lyckades vi i alla fall komma i land på andra sidan. Vi var i det nya landet. Vi fick bo i ett läger tillsammans med en massa andra människor som också hade tagit sig ut från hemlandet. Vi levde där i tre år, i ett tält med andra familjer. Mamma har berättat att det var smutsigt och kallt och att vi fick vara hungriga långa perioder. Min mamma födde min lillasyster där i tältet en natt. En dag fick min pappa veta att vi skulle få hjälp att komma till Sverige. I Sverige fick vi en stor lägenhet med rinnande vatten och toalett. I affärerna fanns det mat att köpa och pengar fick vi av socialen. Pappa ville jobba men det var svårt. Han hjälpte andra med deras kiosker eller restauranger men de hade inte pengar att anställa honom. Min mamma var jättesjuk men hon födde en flicka till när vi kommit hit. Mamma är alltid ledsen, sorgsen och sjuk och när något händer som hon blir upprörd över så svimmar hon och får åka ambulans till sjukhus. Jag får panik när hon blir sådär, när jag tror att hon ska dö. Min pappa är ofta väldigt arg och jag förstår honom. Han har ett stort ansvar att se till att allt ska fungera. Han skriker åt mamma och det har hänt att han kastar saker på oss. Ibland hör jag hur mamma gråter och pappa slår och skriker. Det är skitjobbigt. Jag vill bara skrika och få honom att sluta. När vi var yngre slog han oss också men nu gör han det inte lika ofta längre. Han hotar istället, att om vi inte sköter oss så kommer han att ta oss härifrån men han säger inte vart eller på vilket sätt. Han kräver av mig att jag ska hjälpa honom att ha koll på kvinnorna i familjen. Det är inga av mina svenska vänner som har det så. De verkar ha mera frihet och fritid, utan att behöva vara oroliga över vad som händer hemma. Många av mina kompisar spelar fotboll, åker på matcher och så men jag kan aldrig följa med. Jag får inte åka. Jag och mina systrar går i skolan men det är svårt att förstå allt vi ska kunna. Ibland struntar jag i att gå dit och ibland när jag är där så tänker jag på allt som jag är så rädd för. Jag har stort ansvar för mina systrar. Jag blir så arg när de inte gör det som de måste och jag måste hela tiden ha koll på dem. Ibland struntar jag i att se dem när de beter sig omoget. Pappa och mamma förväntar sig att jag ska vara en bra bror och man och ha koll på vem de pratar med och hur de beter sig i skolan. Jag hatar det.
Del 1 - Heder Mina yngsta systrar brukar ta av sig sina slöjor och de vet att det blir problem om det kommer fram hemma. Men jag bryr mig oftast inte. Jag har försökt att säga till dem men de gör ändå som de vill. Så länge inte mina föräldrar vet så är det lugnt men jag skäms över dem. Vi har släktingar som vet och de brukar säga åt mig att se till så att vi inte skämmer ut oss. Jag har hört andra kalla mina systrar för horor. En kusin till mig sa en gång att han skulle döda sin syster om hon gjorde så som mina gör. Det blir värre och värre hela tiden. Mina systrar börjar protestera och vara dryga mot mina föräldrar och mig hemma. Ute beter de sig illa och ibland struntar de i att komma hem. Jag får leta efter dem och jag blir så förbannad. De trivs inte hemma, det vet jag men vad har de att välja på? En gång rymde de och gömde sig i ett omklädningsrum på badet. Jag fick tag på dem och jag var så arg att jag sa till dem att om de håller på så här så kommer det att sluta med mord. Jag vet inte varför jag sa så men det var för att de skulle fatta allvaret. De följde med hem och de var rädda. Jag har aldrig slagit mina systrar men den här gången var det så nära. Min pappa skrek åt dem hela kvällen när vi kom hem. Han skrek åt mig också att jag var en dålig man som inte kunde ta hand om mina systrar. Det är det värsta, när han kallar mig dålig. Då känner jag mig så kränkt men förstår ändå vad han menar. Men vad kan jag göra? Jag räcker inte till. Jag vill bara att det ska vara lugnt. Det värsta som kunde hända har hänt. En av mina systrar har berättat för en lärare hur hon känner och mår och hur det är hemma. Det betyder att socialen har kontaktat oss. Vi ska prata med människor om hur vi har det hemma och det är så pinsamt och onödigt. Jag vill inte att någon ska lägga sig i, bara göra det vi ska och inte blanda in andra. Pappa har sagt vad vi ska säga för att de ska sluta fråga. Min syster är rädd, det ser jag men hon får skylla sig själv. Vad tror hon egentligen? Vad vill hon? Jag fattar inte! Skolan har anmält min familj och jag kan inte vara där utan att skämmas. Hela tiden! Det känns som att alla vet. Min syster rymmer. Hon försvinner! Mina föräldrar är helt panikslagna. Diskutera: Varför har systern rymt? Vad tänker Mahmod nu? Vad känner Mahmod nu? Vad ska han göra? Vad kan han göra? Vad innebär det för Mahmods familj, att systern har rymt? Se även Del 5 Hedersproblematik och undervisning.
Del 1 - Heder Respekt och rädsla Pojken får från barnsben lära sig att släktens status vilar på systerns oskuld och att hennes beteende kan leda till att släktens heder kullkastas, och att det är brodern som är personligt ansvarig för att detta inte sker. Dessa krav på flickor och pojkar har stora konsekvenser för bror-syster relationen. Å ena sidan kan de sedan de var små ha umgåtts och lekt tillsammans, vilket kan innebära att de är viktiga för varandra. Å andra sidan är kontroll och våld latent i deras relation. Systern är för brodern, som socialantropologen Tillion skriver, the object of his love, tyranny and jealousy (My Cousin, My Husband, Raki Books, 1966/1983/2007 s 113) Dessa socialiseringsnormer skapar rädsla inte bara hos flickor utan också hos pojkar. Systern ska lyda sin bror, förutom sin fader och moder och brodern ska i sin tur lyda sin fader och andra närstående män. Hur känner vi igen hedersproblematiken i en flicka och pojkes vardagsliv? Detta är egentligen en annan fråga: Hur känner vi igen rädsla? Rädslan hos flickor och pojkar är olika, rädslan hos flickor leder ofta till synlig lydnad och hos pojkar till dominans/våld mot närstående, ofta systrar Texten i detta och de nästkommande bygger på arbeten av Schlytter & Rexvid, bl a (Schlytter & Rexvid, Mäns heder. Pojkar som förövare och offer, under utgivning, Fri tanke)
Del 1 - Heder Motstånd Alla som utsätts för våld påverkas såväl kroppsligt som mentalt av detta. Särskilt djupa spår hos individen sätter det om individen genom den grundläggande socialiseringen lär sig att den egna kroppen är ens fiende, eller att det är positivt att bli begränsad och utsatt för våld. Detta är i första hand situationen för flickor och unga kvinnor. För pojkar och unga män är det snarare fråga om en socialiseringsprocess där systerns begränsningar och hans eget ansvar för att upprätthålla dem uppfattas som något gott och nödvändigt. För såväl flickor/unga kvinnor som för pojkar/unga män är detta ett tillstånd där möjligheterna att göra motstånd är begränsade. Dessa erfarenheter sitter såväl i minnet som i kroppen.
Del 1 - Heder Trauman Skyddade boenden har erfarenheter av att flickor och unga kvinnor som brutit med familjen och fått samhällets skydd, är traumatiserade. En mindre studie visar att 71 % av samtliga placerade hade posttraumatiskt stressyndrom (2009:20 Stress och trauma, Länsstyrelsen Västra Götalands län). En traumatiserande händelse är när vi utsätts för fara och är oförmögna att hantera det med hjälp av vårt stressprogram och därför hamnar vi i ett tillstånd av hjälplöshet och ångest. Självförsvarssystemet sätts ur spel och det bryter samman (Ruppert i Vea 2011 Från makt till avmakt i eget liv, NHV). För att överleva i situationen kopplar individen bort händelsen. Individen klarar inte av att hantera och vara i den. Även om individen i sitt medvetande kopplar bort händelsen, så går det inte att radera ut händelsen. Kroppen minns och händelsen kan komma tillbaka. Detta kan vara i drömmar (ofta mardrömmar), eller kan utlösas av dofter. Det är när individen får flashbacks som händelsen har blivit ett trauma (Herman, 1992/2007 Trauma och tillfrisknande, Göteborgs Psykoterapi). Har individen varit med om flera traumatiserande händelser kan detta påverka henne djupt, och detta kan komma att få betydelse för personligheten. Det kan vara fråga om en komplex variant av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Många ungdomar som har PTSD, har ingen diagnos eller kan ha fått en felaktig diagnos. Det är inte ovanligt att ungdomar som visar sig ha PTSD först fick diagnoser som ADHD och borderline. Att leva med PTSD kan vara oerhört ansträngande. Det kan vara stora mängder av hat och ilska som ska tämjas. Det är energi som krävs för att hålla tillbaka all den energi som hat och ilska står för. Obearbetade trauman är farliga. De kan vara farliga för en själv och för andra. Att göra mot andra som andra gjort mot en själv, är inte ovanligt (Herman 1992; Miller, 1994/95 Det självutplånande barnet och sökande efter äkta identitet, Books & Dreams).
Del 1 - Heder Om traumaminnet Personligheten påverkas på flera sätt. Forskningen tar upp att minnet av traumat, det vill säga de obehagliga reaktionerna (ångest, maktlöshet, rädsla, smärta, raseri, skuld) lagras. Detta minne minnet av traumat har samma ålder som då det skedde. While the survival parts grows older, the traumatisered part of the soul stays the same age it was the time of the traumatic experience, becauce it is unable to have any new experiences after the split happens (Ruppert, i Vea 2011 s 29) Detta minne står still och förändras inte. Det kroppen gör för att avleda, hålla de traumatiska erfarenheterna ifrån sig, är föränderligt. Detta kallas i forskningen överlevarminnet (Ruppert, 2013, Basics of trauma, http://www.youtube.com). Detta minne är starkt och flexibelt, det får oss att gå vidare och att hålla traumaminnena ifrån oss. Kroppen har flera sätt att skydda sig mot obehagliga reaktioner. Som att ändra uppfattning av verkligheten genom Självmedicinering alkohol, droger, sötsaker En fantasivärld Självskadebeteende Matmissbruk Arbete Sex Kaotisk livsstil Med hjälp av stora muskelsmärtor - känner smärtorna men inte minnena Smärta bedövning Ofrivilliga rörelser, kramper förlamning Ett tredje sätt är genom att inte ha kontakt med kroppen genom att hålla andan eller att andas ytligt och inte ned i magen (sätt att hålla ifrån sig kontakt med den inre delen av kroppen, kroppsreaktionerna). Motsatsen är att andas avslappnat, medvetet och vara närvarande i nuet. Förutom traumaminnet och överlevarminnet har personen erfarenheter som inte har påverkats av traumat framförallt minnen från tiden före traumat. Det varierar i styrka bland annat beroende på anknytning och barnuppfostran och det kan utvecklas, bland annat kan individen hjälpa sig själv att stärka och utveckla detta. Psykiska trauman läker genom att individen möter den ursprungliga känslomässiga smärtan på nytt. Denna process bör ske stegvis. Samtidigt som kroppen reagerar på vad som är fel, så vet den också vad den behöver. För att ta fram vad kroppen vet, så behöver den unge, vad psykologen Alice Miller (The Body Never Lies, 2004/2006, Norton & Company)) kallar, en enlightened witness, ett stöd utifrån. I denna process kan det sunda medvetandet spela en viktig roll. Det kan vara viktigt att stärka och utveckla detta. Särskilt gäller detta om den unge redan under anknytningsfasen har traumatiserats.
Del 2 Tecken, signaler och situationer 2. Tecken, signaler och situationer Skolan är en miljö där olika tecken på att elever lever inom en hederskontext kan upptäckas tidigt. Fast det är inte givet att lärare och skolpersonal uppmärksammar dessa. För att kunna se och tolka signalerna från elever som tyder på att de lever under begränsningar, kontroll och hot krävs en medveten blick och en ökad uppmärksamhet. Ett sätt att få syn på hur det är fatt kan vara att orientera sig med hjälp av vissa frågor som undan för undan kan bidra till att skolan får en samlad bild och kartläggning av elevens livssituation: Får den unge röra sig fritt från plats till plats? Går hon eller han säker för övergrepp och våld i familjen? Kan hon eller han ha relationer till individer och kunna älska, sörja, längta, känna tacksamhet, vrede, slippa fruktan och oro? Vilka resurser förfogar den unge över? Se ytterligare frågor i skolans handlingsplan i del 3 Om värdegrund, hedersproblematik och kvalitetsarbete.
Del 2 Tecken, signaler och situationer Tecken Det är lätt att tolka det som händer i klassrum och korridorer på det sätt som ligger närmast till hands, det vill säga det sätt vi oftast tolkar situationer på. Så när en yngre bror, till en flicka som går i nian, stundtals cirkulerar i korridorerna på högstadiet, uppfattas inget konstigt i det. Vi tänker kanske att brodern har ett stort kontaktbehov. Med medvetenhet om hedersrelaterade normers olika uttryck ser vi å andra sidan något helt annat, nämligen att han är där för att kontrollera sin syster.
Del 2 Tecken, signaler och situationer Lunchrasten En lärare berättar: Under nästan varje lunchrast på det högstadium jag arbetar på händer följande: Jag och min kollega äter alltid lunch med våra elever strax efter klockan elva. Det är två klasser med nyanlända elever från olika delar av världen. Jag försöker alternera vilka jag sitter med men oftast kommer en flicka som vi kan kalla L och sätter sig med mig. L är nyanländ och bor med sin mamma, pappa, yngre bror och syster. L har endast en vän i skolan, dock i en annan klass och årskurs. Hennes vän kommer från samma område i deras ursprungsland och talar samma språk. Den flickan kan vi kalla E. L sätter sig med mig om inte E har rast samtidigt. Jag vet ganska mycket om Es bakgrund och livssituation och vet att hon lever under ett starkt hedersrelaterat förtryck. E får inte titta på svensk TV, använda dator, ha egen mobil eller röra sig utanför hemmet ensam efter skolan. Hon kan nu efter flera år uttrycka egna åsikter om harmlösa ämnen, något som var oerhört svårt för henne i början. Es föräldrar har försökt att förhindra henne från att delta i sex- och samlevnadsundervisningen, hon uteblir från simundervisning, friluftsdagar och utflykter med skolan. Es yngre bror som är närmast henne i ålder har bytt till vår skola och han cirkulerar nu stundtals i korridorerna på högstadiet trots att han går i mellanstadiet. Jag vet också att flickornas familjer umgås en del, och på rasterna är flickorna oskiljaktiga. L verkar inte ha samma omfattande begränsningar som E. Hon har egen mobil och egen dator hemma som hon verkar kunna disponera fritt. Hennes mamma har aldrig själv fått gå i skolan men båda föräldrarna verkar måna om dotterns välbefinnande och skolgång. L har aldrig själv sagt något som fått mig att misstänka att hon kontrolleras som E. L deltar lite motvilligt på klassfester och friluftsdagar samt har varit med på simlektioner några gånger. Jag upplever dock att E som varit längre i Sverige försöker sätta agendan även för L genom att aldrig delta i dessa aktiviteter. Den exakta situationen för L är svårbedömd men det står klart att Es situation även påverkar L som deltar i smygandet och hemlighetsmakeriet runt E. E och L frågar mig nämligen nästan varje längre rast om de får stanna kvar i klassrummet och sitta vid datorn. De får ofta göra det men inte alltid. Ofta hoppar de över lunchen för att få sitta så länge som möjligt. Jag känner mig väldigt kluven inför detta av flera skäl. Jag oroas av vad följderna skulle bli om Es bror får vetskap om detta och jag upplever att flickorna i och med detta blir ytterligare segregerade från de andra eleverna.