Vad är inflytande i förskolan?

Vad är inflytande i förskolan? En kvalitativ studie om förskollärares perspektiv på barns inflytande. What is influence in preschool? A qualitative study of preschool teacher s perspective on children s influence. Annelie Jönsson Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet Grundnivå 15hp Handledare: Lovisa Skånfors Examinator: Getahun Yacob Abraham 2016-06-16

Abstract The study aims to contribute knowledge about children's influence in preschool from preschool teacher s perspective. I aim to do this through two issues: What does influence mean to preschool teachers? And, how do preschool teachers consider themselves creating opportunities for children's influence? In order to examine the issues, four questionnaires were sent out and four telephone interviews were conducted, all directed to preschool teachers. The material was then transcribed to be summarized. The results show that children receive influence in varying degrees depending on the situation and circumstances. All preschool teachers strive for children to have influence, but it is apparent that the preschool practices, preschool teachers' attitudes and children's ages may be obstacles. The conclusion I drew from my study is that all preschool teachers work to give children influence on the conditions that exist in the preschool. The preschool teachers are aware of the obstacles and I reveal through my study that they use different approaches to try to circumvent them. Keywords Preschool, children s influence, children s participation, pedagogical documentation

Sammanfattning Studiens syfte är att bidra med kunskap om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. Jag strävar efter att göra detta genom två frågeställningar: Vad innebär inflytande för förskollärare? Och, hur anser förskollärare att de skapar möjligheter för barns inflytande? För att besvara frågeställningarna skickades fyra frågeformulär ut och fyra telefonintervjuer genomfördes, samtliga riktade mot förskollärare. Materialet transkriberades sedan för att sammanställas. Studiens resultat visar att barn får inflytande i olika utsträckning beroende på situation och förutsättningar. Samtliga förskollärare strävar efter att barn ska få inflytande men det framgår även att verksamhetens rutiner, förskollärares förhållningssätt och barns åldrar kan vara hinder för detta. Den slutsats jag dragit av min studie är att samtliga förskollärare arbetar för att ge barn inflytande utifrån de förutsättningar som finns i verksamheten. Förskollärarna är medvetna om de hinder som finns och det framgår genom min studie att de använder olika arbetssätt för att försöka kringgå dessa. Nyckelord Förskola, barns inflytande, barns delaktighet, pedagogisk dokumentation

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 1 1.1 Syfte och frågeställningar... 1 2 KUNSKAPSÖVERSIKT... 2 2.1 Innebörd av inflytande och delaktighet... 2 2.2 Förskollärarens roll... 2 2.3 Perspektivtagande... 3 2.4 Pedagogisk dokumentation... 4 3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 7 3.1 Shiers delaktighetsmodell... 7 3.1.1 Barn blir lyssnade till... 7 3.1.2 Barn får stöd i att uttrycka sina åsikter och synpunkter... 7 3.1.3 Barns åsikter och synpunkter beaktas... 7 3.1.4 Barn involveras i beslutsfattande processer... 8 3.1.5 Barn delar inflytande och ansvar över beslutsfattande... 8 4 METOD... 9 4.1 Metodval... 9 4.2 Urval... 10 4.3 Genomförande... 10 4.4 Reliabilitet och validitet... 11 4.5 Etiska överväganden... 12 4.5.1 Informationskravet... 12 4.5.2 Samtyckeskravet... 13 4.5.3 Konfidentialitetskravet... 13 4.5.4 Nyttjandekravet... 13 4.6 Bearbetning och analysmetod... 13 5 RESULTAT... 15 5.1 Vikten av att lyssna... 15 5.2 Analys... 15 5.3 Att arbeta för barns inflytande... 16

5.3.1 I verksamhetens rutiner... 16 5.3.2 I mötet med barnet... 17 5.4 Analys... 18 5.5 Tolkning av uttryck... 19 5.6 Analys... 20 5.7 Förhållningssätt... 21 5.8 Analys... 22 5.9 Sammanfattning... 23 6 DISKUSSION... 24 6.1 Metoddiskussion... 24 6.2 Resultatdiskussion... 24 6.2.1 Inflytande som fenomen... 24 6.2.2 Att synliggöra barn... 25 6.3 Slutsatser... 26 6.4 Vidare forskning... 27 7 REFERENSER... 28

1 Inledning Det skrivs inte i förskolans läroplan (Skolverket, 2010) om i vilken utsträckning barn ska ha inflytande, utan det är varje förskollärares ansvar att bedöma hur mycket inflytande barn vill ha, kan hantera och behöver. När jag har varit ute i olika förskoleverksamheter under min utbildning har jag fått uppfattningen av att barn har inflytande i sin vardag men att det fortfarande ses som en utmaning utifrån förskollärarens perspektiv att arbeta med. Inflytande är ett viktigt ämne att tala om, särskilt eftersom det i förskolans läroplan redan från start trycks på att förskolan vilar på en demokratisk grund, vilket förskollärare ska sträva efter att barn utvecklar en förståelse för. Demokrati innebär bland annat en tanke om alla människors lika värde (Skolverket, 2010). För att kunna åstadkomma en demokratisk miljö krävs det alltså att alla får chansen att vara delaktiga och ha inflytande över det som händer, och detta kan ske i olika utsträckning. Frågan är bara hur barns möjligheter till inflytande ser ut i förskolan där både vuxna och barn är aktiva. Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) trycker på att barn alltefter sin förmåga ska få lov att ta ansvar för sina egna handlingar och miljön i förskolan. Barns behov och intressen ska lyftas fram och utgöra grunden till hela verksamheten. Läroplanen utgör ett uppdrag för pedagoger i sitt arbete och ska användas av samtliga förskollärare för att säkerställa kvaliteten på verksamheterna. Men den anger endast mål och riktlinjer för hur man bör arbeta i förskolan, inte tillvägagångssätt. Enligt Skolinspektionens årsrapport (2016) fanns det 9 863 förskolenheter i Sverige 2015. Som jag tolkar det kan det betyda att det i praktiken kommer skilja sig väsentligt kring hur förskollärare gör för att nå de mål och riktlinjer läroplanen satt upp. Viktiga frågor att ställa sig som förskollärare, som ansvarar för att varje barn blir sett och lyssnat på, är: Vad är inflytande? Och vem har det över vad? 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med mitt arbete är att bidra med kunskap om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. Jag är intresserad av att ta del av förskollärares tankar kring barns inflytande samt deras utsagor om hur barns inflytande framträder i praktiken. Utifrån mitt syfte har jag formulerat två konkreta frågeställningar: - Vad innebär inflytande för förskollärare? - Hur anser förskollärare att de skapar möjligheter för barns inflytande? 1

2 Kunskapsöversikt Här presenterar jag aktuell forskning som är relevant för mitt problemområde om inflytande i förskolan. Jag lyfter fyra rubriker: Innebörd av inflytande och delaktighet, Förskollärarens roll, Perspektivtagande och Pedagogisk dokumentation. Det görs för att ge ett bredare perspektiv på hur man kan närma sig begreppet inflytande och arbeta med det i förskolan. 2.1 Innebörd av inflytande och delaktighet Under rubriken inflytande i förskolans läroplan påpekas det att det hör till förskollärarens ansvar att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll (Skolverket, 2010, s.12). Betydelsen av inflytande är enligt Svensk ordbok (refererad till i Westlund, 2011) att ha möjlighet att påverka. Jämförelsevis med delaktig som är att ha del av något (Svensk ordbok, 2009). Westlund (2011) påpekar här att det trots dessa definitioner finns variation kring huruvida de används synonymt med varandra eller med olika innebörd. I sin bok om utvecklingsarbete i förskolan följer Arnér (2009) resonemanget kring att begreppen skiljer sig åt när hon påpekar att delaktighet är ett mer begränsat begrepp som förutsätter att något redan är bestämt, men att barnen har möjlighet att vara med och ta del av detta. Medan inflytande däremot talar för att barnet ska ges chansen att påverka med märkbara resultat. Detta är ett tankesätt jag följer i mitt arbete där inflytande är en fördjupning av delaktighet. Johannesen och Sandvik (2009) skriver i sin bok att delaktighet i förskolekontext handlar om att barn har rätt till att bli uppmärksammade på samma sätt som vuxna deltagare. De lyfter även att denna rättighet till delaktighet och inflytande innebär en tanke om barns fria vilja i motsättning till gemenskap, och hur det ska balanseras. Johannesen och Sandvik fortsätter i samma linje om att delaktighet och inflytande handlar om hur människor samspelar, lyssnar till och respekterar varandra i en gemenskap (s.31). Det är ingen individuell aktivitet där man endast utgår ifrån en persons rätt där gruppen blir lidande (ibid.). 2.2 Förskollärarens roll I Ribaeus (2014) doktorsavhandling om demokratiarbete i förskolan har hon diskuterat möjligheterna för att arbeta med barns inflytande tillsammans med förskollärare. Resultatet visar att det finns strukturella hinder såsom tid, storlek på barngrupp, barns ålder och lokalutformning. Det största hindret för barns inflytande sägs enligt dem själva vara förskollärares egna förhållningssätt. Pedagogerna menar att deras behov av kontroll, svårigheter att tänka om och anpassning till förändringar är faktorer som står i vägen för barns inflytande. Därmed anser Ribeaus att är det viktigt att lyfta olika aspekter och tankar om pedagogens förhållningssätt för att kunna se hur barns inflytande påverkas. Arnér (2009) skriver att barns möjlighet till inflytande handlar om ett samspel lärare och barn emellan. Dels har läraren makt genom sitt förhållningssätt där denne kan ge eller ta ifrån barn utrymme och röst, men även barn påverkar med sina initiativ till att skapa sig inflytande. Ett av flera strävansmål uppsatta i förskolans läroplan är att barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation. (Skolverket, 2010, s.12). Arnér (2009) lyfter att pedagoger är de som äger makten inom verksamheten i egenskap av att vara just vuxna. De kan hjälpa barns delaktighet och inflytande genom att lyssna på och respektera det barn säger, eller stjälpa genom att inte uppmärksamma detta. Även enligt Johannesen och Sandvik (2009) är den vuxne 2

alltid i maktposition gentemot barnet. Vår syn på vår egen makt i förhållande till barns påverkar deras möjligheter till delaktighet och inflytande. Eftersom barn aldrig är helt fria från den vuxnes påverkan menar Åberg och Lenz Taguchi (2005) i sin studie om etik och demokrati i pedagogiskt arbete att det ställer höga krav på att pedagogen aktivt reflekterar över sitt arbetssätt och förhållningssätt. I Förskolans läroplan (Skolverket, 2010) står det dessutom att vuxna är viktiga förebilder då de påverkar barns förståelse och respekt för hur ett demokratiskt samhälle är uppbyggt. Enligt Arnér (2009) krävs det att människor engagerar sig och kommer till insikt om att samtliga människors ansträngningar behövs för att en demokratisk tillvaro ska kunna utvecklas och fungera. En vanlig uppfattning bland förskollärare är att risken för kaos och oroligheter ökar om barnen får mer utrymme för egna initiativ i verksamheten (Arnér, 2009). Johannesen och Sandvik (2009) menar att det handlar om att våga släppa kontrollen för att låta barn få möjligheten att vara delaktiga och få inflytande, utan att för den sakens skull släppa ansvaret. Åberg och Lenz Taguchi (2005) påpekar att det självklart finns gränser för vad som är acceptabelt i verksamheten och att frågan inte handlar om huruvida man ska eller inte ska ingripa som pedagog utan snarare när och hur. Westlund (2011) tar även upp diskussionen om huruvida barn kan få för mycket inflytande i verksamheten. Vidare påstår hon att för många valmöjligheter sägs kunna leda till stress hos både barn och vuxna. Med detta som utgångspunkt ska barn inte behöva fatta beslut om allt i sin vardag, även om det fortfarande är essentiellt att vuxna lyssnar till barn. Ribaeus (2014) lyfter i sitt arbete att vuxna tenderar att säga nej till barns förslag och när lärare beslutar åt barn eller ger dem få alternativ att välja mellan så minskar deras känsla av att kunna påverka och göra meningsfulla val. Detta nekande nämns kunna bero på att det är ett smidigt val eller det mest lämpliga. Arnér (2009) diskuterar också nej respektive ja som respons på barns initiativ. Hon nämner att förskollärarna ofta säger nej till barns initiativ som förväntas bli problematiska eller orsaka besvär för de vuxna. I sitt utvecklingsarbete arbetade förskollärarna däremot med att tänka ett steg längre och öppna upp för ett mer bejakande förhållningssätt till barns initiativ. Hon upptäckte i sin studie om barns konkreta inflytande i förskolans vardag att när barnens önskemål bemöttes med ett ja så inspirerades barnen till en kreativ och inspirerad lek. Pedagogerna i Arnérs (2009) utvecklingsarbete påpekar att det är väldigt lätt att säga nej till barns initiativ då de förutsätter att det kommer bli problem. Vidare lyfts det att förskollärare inte ska vara så snabba med att döma och att man aldrig kan veta hur ett möte kommer att utvecklas. Johannesen och Sandvik (2009) skriver att i slutändan handlar delaktighet och inflytande om att alla människor, oavsett åsikter och inställning, ska visas respekt och inkluderas. Om vi vill att barn ska få delaktighet och inflytande innebär det att vi på allvar måste lyssna till, reflektera över och våga bli utmanade i vår egen roll i förskolevardagen (Johannesen & Sandvik, 2009, s.55). 2.3 Perspektivtagande Begreppen barnperspektiv och barns perspektiv skiljer sig åt beroende på vem (barn eller företrädare för barn) som formulerar perspektivet (Halldén, 2003; Sheridan, Pramling Samuelsson & Johansson, 2010). Barns delaktighet och inflytande i förskolan är begränsat och villkorat av lärarens förhållningssätt, regler och makt. Först när läraren släpper kontrollen och är intresserad av att närma sig barns perspektiv, och är emotionellt närvarande och lekfull, finns möjligheter för barns delaktighet och inflytande att få utrymme. (Sheridan et al, 2010, s.10) Roos (2014) påstår att barns perspektiv handlar om att låta barns röster bli hörda jämfört med barnperspektiv där vuxnas uppfattning om barns röster hörs. För henne innebär barns perspektiv att 3

förskollärare är ärliga i sina försök att förstå och möta barn. Det förutsätter ett förhållningssätt om att barn är värda att samspela med och låta dem påverka verksamheten där barnens röster får inflytande i praktiken. I tidigare forskning av George Herbert Mead (refererad till i Arnér, 2009) diskuteras perspektivtagandets betydelse i ett meningsfullt samspel. Det sägs vara väsentligt för en lyckad kommunikation att kunna ta den betydelsefulle andres perspektiv och samtidigt behålla sitt eget. På så vis kan man förutse den andres reaktion och anpassa sitt eget bemötande. Enligt Arnér (2009) är det naturligt att ta sitt eget perspektiv, men för att kunna ta ett barnperspektiv måste vi medvetet välja detta. Sheridan et al. (2010) menar i sin studie att barnperspektiv innebär en tanke om att barns bästa ska styra. Barns perspektiv däremot ger barn mer makt genom att de själva ska få chansen att påverka och ge uttryck för sin mening. Arnér (2009) och Halldén (2003) menar samtidigt att begreppet barnperspektiv är komplext och mångtydigt. De lyfter en tolkning om att begreppet är föränderligt och anpassas utifrån sociala, kulturella och historiska förhållanden. Men att det å andra sidan även innebär en konkret tanke om att försöka se och lyfta det som är viktigt utifrån barns synvinkel där den vuxne intresserar sig för barns upplevelser. Halldén (2003) fortsätter det senare resonemanget och menar bland annat att barnperspektiv handlar om att fånga upp barns röster för att sedan tolka dem. Såsom Arnér (2009) påpekar i sin forskning så finns det inte ett barnperspektiv utan många. I det sammanhanget problematiserar Halldén (2003) utifrån sin egen studie användningen av barnperspektiv då det skapar rum för många tolkningar beroende på vilken kontext man befinner sig. Barnperspektiv sägs utgå ifrån barnets synvinkel, men Halldén (2003) menar att den tolkning hon gjorde av barnens texter inte nödvändigtvis stämde överens med det barnen avsåg att återge. Därmed anser hon att barnperspektiv blir ett svårdefinierat begrepp. Arnér (2009) lyfter en studie där det framkom att vuxna och barn prioriterar olika saker som viktiga i förskoleverksamheten. Pedagogerna ansåg sig arbeta utifrån barnens bästa, men genom denna studie framgick det att barnen poängterade andra faktorer som viktigare än de pedagogerna lagt fokus på. Genom att utgå från barnen och efterfråga det de uttrycker och skapar så får de inflytande i förskolan, och det är först då som Halldén (2003) menar att man intar ett barns perspektiv. Vidare skriver Arnér (2009) att man ska rikta fokus mot det barn uppmärksammar och finner viktigt i sina livsvärldar. Det ska handla om barnens egna föreställningar och hur de själva uppfattar sin tillvaro. Både Sheridan et al. (2010) och Arnér (2009) lyfter här dialog som verktyg för att få kunskap om deras perspektiv, alltså barns perspektiv. 2.4 Pedagogisk dokumentation Vanlig dokumentation kan ses som ett samlande av händelser som görs utan baktanke. Den blir inte pedagogisk förrän pedagogen medvetet börjar reflektera över den dokumenterade händelsen. (Skolverket, 2015; Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Genom att pedagogisk dokumentation kontinuerligt används för reflektion kan det ses som ett verktyg för att bland annat synliggöra barnsyn, förhållningssätt, delaktighet och inflytande i verksamheten (Skolverket, 2015; Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Därför fyller pedagogisk dokumentation ett viktigt syfte i mitt examensarbete om inflytande. Med hjälp av denna form av dokumentation ses barnens tankar och åsikter som essentiella för att driva verksamheten framåt. Meningen är att dokumentationen ska bli ett stöd för pedagogerna i hur de utvecklar verksamheten, en välarbetad grund att stå på. Essentiellt för att kunna skapa denna grund sägs 4

vara dialog och diskussioner (Skolverket, 2015; Åberg & Lenz Taguchi, 2015). Inte enbart pedagoger emellan utan även tillsammans med barnen. Här påpekar Skolverket (2015) att det är barnens reflektioner som i första hand ska ligga till grund för arbetet, kollegor kan sedan diskutera dokumentationen mer djupgående i efterhand. Även Arnér (2009) skriver om vikten av reflektion och påstår att vi behöver konfronteras i våra föreställningar för att öppna upp för reflektion och därmed öka vår medvetenhet och förståelse för dessa. Johannesen och Sandvik (2009) fortsätter resonemanget och menar att man nödvändigtvis inte behöver förändra eller avvisa tidigare föreställningar, men att det är nyttigt att utmana dessa,vilket i sin tur kan vara givande i praktiken. När Åberg arbetade med kråkprojektet (ett tema då barnen på hennes förskola visat intresse för fåglar) väcktes frågan om hur hon lyssnat på barnen (Åberg och Lenz Taguchi, 2005). Hon lyfter att det först är när man anstränger sig för att lyssna aktivt som man kan utmana barnen i sitt lärande. Det handlar om att utgå ifrån barnen och försöka placera sig i deras tankevärld. När man gjort det öppnas möjligheten att skapa intressanta sammanhang där barnen finner det som händer meningsfullt. Vidare lyfter Åberg och Lenz Taguchi (2005) samt Skolverket (2015) vikten av att pedagoger inte enbart ska reflektera på egen hand utan ta del av andra åsikter och tankar. De påpekar vidare att en persons tolkning inte nödvändigtvis stämmer överens med den andres, och att dessa olikheter är en förutsättning för att driva verksamheten framåt. Det som anses vara intressant är att synliggöra olika sätt att förstå dokumentationen för att sedan kunna föra en gemensam diskussion där olika kunskaper kan uppmärksammas. Åberg och Lenz Taguchi menar att förskollärares olika kunskaper tillsammans skiljer ut det som är mest intressant att förstå vilket gör att man kan lättare kan besluta sig för hur man ska gå vidare och med vad. Johannesen och Sandvik (2009) inflikar även att vår uppfattning om barn påverkar vårt sätt att prata, tänka och agera vilket kan synliggöras i dialogen genom våra ordval och uttryck. Vi är enligt Åberg och Lenz Taguchi (2005) beroende av varandra för att kunna hämta kunskap och skapa ny mening. Förståelse är något vi skapar genom språket och andra uttryck tillsammans med den andre. Utan andra människor skulle vi inte kunna förstå någonting. I förskolans läroplan står det För att stödja och utmana barn i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena (Skolverket, 2010, s.14). Dialog ses vara är en förutsättning för att kunna synliggöra de lärandeprocesser som äger rum och därmed utveckla verksamheten som helhet (Skolverket, 2015; Åberg & Lenz Taguchi, 2005). Johannesen och Sandvik (2009) skriver utifrån delaktighet och inflytande att barns deltagande inte ska stanna vid att endast närvara, utan även att deras åsikter ska kunna påverka. Vi måste lyssna till de yngsta barnen om de ska ses som kompetenta människor som både vill och kan något (ibid.). Genom dokumentation skapas en medvetenhet kring vilka barn som är delaktiga och får stort inflytande i verksamheten, men även vilka som inte får det (Skolverket, 2015). Skolverket menar också att om vi tillåter barnen vara med i dokumentationen, och interagera fortlöpande med den, medan de deltar i aktiviteter, så skapar det en djupare förståelse för tankar och idéer. De blir nämligen materiella och gripbara när de kan kopplas ihop med det praktiska i diskussion. Åberg och Lenz Taguchi (2005) anser här att när teori och praktik kombineras så finner vi mening i vardagen angående vad vi gör och varför. Viktigt är också att dokumentationen aldrig ska ses som färdig, utan ett aktivt verktyg i verksamheten som förbinder dåtid, nuet och framtid med varandra (Skolverket, 2015). Dokumentation över vad som händer just nu skapar en drivande rörelse framåt genom att bygga på reflektionerna om det som varit. 5

Åberg blev utifrån sina reflektioner om etik och demokrati i förskolan mer medveten av konsekvenserna för sitt handlande och vikten av att bjuda in barnen i dokumentationsarbetet (Åberg och Lenz Taguchi, 2005). Hon lyfter vidare att förskolan ska vila på demokratins grund och att man därmed aldrig kan strunta i barnets röst. Genom att medvetet lyssna och samtala med barnen om vad de säger och gör upplevde Åberg att de tillsammans kunde skapa en meningsfull miljö som uppmuntrar barnen till att söka sig ny kunskap. Att aktivt lyssna ser hon som en förutsättning för barns delaktighet och inflytande i sin vardag. Det handlar enligt Skolverket (2015) om att barn görs delaktiga genom att pedagoger fångar upp pågående aktiviteter och relationer, för att på så vis kunna lyfta barns intressen, funderingar och frågor så att de får inflytande över sin vardag. 6

3 Teoretiska utgångspunkter 3.1 Shiers delaktighetsmodell För att kunna förstå hur förskollärare arbetar med barns inflytande i förskolan har jag använt Shiers (2001) perspektiv om olika nivåer av delaktighet och inflytande där han har arbetat fram en modell (se bilaga 1) för detta som jag anser hjälpa mig analysera mitt material och besvara mina frågeställningar. Modellen har förmått mig att bryta ner mitt problemområde i fem delaktighetsnivåer som värderas med vardera tre steg av engagemang: öppningar, möjligheter och skyldigheter, där jag har fått en överskådlig bild över hur inflytande betraktas i den dagliga verksamheten. Nedan beskriver jag de olika nivåerna. 3.1.1 Barn blir lyssnade till Den första nivån öppnar upp med frågan om vi är intresserade av att lyssna på barnen när de tar initiativ till att uttrycka en åsikt (Shier, 2001). Här görs det inga organiserade försök till att hjälpa barnet uttrycka sig, men pedagogen ska visa uppmärksamhet och omtanke när barnet tar egna initiativ till dialog. Vidare menar Shier att det råder en tanke om barn inte är intresserade av att vara delaktiga i beslut om de inte själva tar det initiativet, men att detta enligt många rapporter inte stämmer. Barn har istället påtalat att de vill ha mer inflytande. Tanken om att vilja och vara beredd att lyssna på barnet hör till öppningar. Nästa steg innebär att pedagoger skapar möjligheter till att lyssna genom att exempelvis avsätta tid och anpassa miljön. Steget om Skyldigheter innebär att verksamheten skapat en policy som säger att man ska lyssna på det barn har att säga. 3.1.2 Barn får stöd i att uttrycka sina åsikter och synpunkter Jämfört med förra nivån som handlade om att lyssna så innebär nivå två att man hjälper barnet att yttra sig genom positivt engagemang från pedagogen (Shier, 2001). Vidare lyfter Shier att skälen till varför barnet inte utrycker sig kan vara många. Sociala färdigheter, kulturell bakgrund, kommunikationsfärdigheter och tidigare erfarenheter är bara några orsaker som kan leda till bristande delaktighet. Nivå två innebär alltså att pedagogen aktivt ska arbeta för att stödja barnet i dess utveckling för delaktighet och inflytande genom positivt bemötande, öppningar. Detta för att locka barnet till att fortsätta göra sin röst hörd. Möjligheter kommer sedan in när det skapats idéer och aktiviteter som hjälper barnet att höras på en medveten nivå. Skyldigheter däremot innebär att pedagogerna ska ha en skyldighet till att genomföra idéer och aktiviteter för att bäst kunna stödja barn i deras möjlighet till delaktighet och inflytande. 3.1.3 Barns åsikter och synpunkter beaktas På den tredje nivån så gäller fortfarande förgående nivåers tankar om att låta barnet komma till tals och aktivt lyssna som pedagog. Här ska även det som barnet säger uppmärksammas på riktigt och ges chansen att påverka verksamheten (Shier, 2001). Denna nivå innebär dock inte att beslut alltid tas med hänsyn till barnens önskemål, utan enbart att de övervägs. Shier påpekar vidare att det kan finnas många perspektiv att ta hänsyn till vid ett beslut, där barns åsikter inte måste vara det som avgör resultatet. 7

Inom öppningar har pedagogerna en ambition att låta barnens åsikter påverka verksamheten medan det vid möjligheter har gått steget längre. Då har verksamheten möjliggjort en process som ger barn chansen att påvisa sina tankar och idéer för pedagoger att ta hänsyn till. Sedan kopplar Shier till artikel 12 i FNs barnkonvention om att Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.. Om detta ligger till grund för verksamheten så har Skyldigheter uppnåtts. 3.1.4 Barn involveras i beslutsfattande processer På den fjärde nivån får barn aktivt delta i beslutsprocesser (Shier, 2001). Makten har under de tidigare nivåerna tillhört de vuxna för att nu även förflyttas till barnen. Shier (2001) menar att det nu finns plats för delaktighet och reellt inflytande då barn blir direkt involverade i beslutsfattandet. Detta i jämförelse med den lägre formen av delaktighet där barnen rådfrågas men inte deltar på plats när det verkliga beslutet tas. Delaktighetsmodellen gör barns delaktighet och inflytande synligt och det lyfts många fördelar med att låta barn vara delaktiga i beslutsprocessen. Children s participation in decision-making has been shown to be beneficial in many ways. The benefits include improving the quality of service provision, increasing children s sense of ownership and belonging, increasing selfesteem, increasing empathy and responsibility, laying the groundwork for citizenship and democratic participation, and thus helping to safeguard and strengthen democracy. (s. 114) Om pedagogerna är villiga att låta barn aktivt delta i beslutstagande processer så har det skett en Öppning. Det i sin tur leder till att barnen kan delta genom att det finns ett organiserat tillvägagångssätt etablerat i verksamheten som skapar möjligheter för deras deltagande. Sistnämnt finns även Skyldigheter som förutsätter att verksamheten upprättat en policy som fastställt att barnen har rätt till och ska få delta i beslutomfattande processer. Shier lyfter emellertid att svårigheten för barns delaktighet och inflytande har höjts på denna nivå. Miljön för i vilken beslut fattas är i stor utsträckning anpassad för den vuxne med tillhörande jargong, pappersarbeten och livserfarenhet med mera. Dessutom kräver denna nivå av delaktighet en större acceptans från den vuxne över de förslag och beslut som barnen har åsikter om för att kunna uppnå reellt inflytande. 3.1.5 Barn delar inflytande och ansvar över beslutsfattande Den femte nivån är densamma som förgående men med en tanke om att barnen har större ansvar för beslut och därmed blir likvärdiga de vuxna (Shier, 2001). En förutsättning för att kunna uppnå denna nivå är dock att de vuxna engagerar sig i att aktivt dela med sig av sin makt för att barnen ska få reellt inflytande. Öppningar sker i samma utsträckning som för nivå fyra förutom att pedagoger nu även har en önskan om att dela makten över beslut med barn. Därefter kommer möjligheter om det finns en utarbetad plan för att kunna göra detta. När det senare har skrivits ner och det har beslutats om att barn och vuxna ska dela makt inom organisationens policy så har skyldigheter uppnåtts. 8

4 Metod Under denna rubrik presenterar jag den metod jag använt mig av för att besvara mina frågeställningar. Jag redogör för hur urvalet gått tillväga, genomförandet och de etiska överväganden jag gjort inför arbetet. Samt hur metoden bidragit till ett tillförlitligt och giltigt resultat. 4.1 Metodval Det finns många metoder för att besvara mina frågeställningar utifrån olika perspektiv. Vetenskapsrådet (2011) lyfter just vikten av att välja rätt metod för rätt arbete då dess värde och karaktär är beroende av detta val. En kvantitativ metod såsom textanalys och enkät till exempel innebär enligt Bryman (2011) att man strävar efter ett jämförbart resultat som både är mätbart och objektivt. Intervju och observation är metoder som anses vara kvalitativa där man söker efter en djupare förståelse av ett fenomen med utrymme för tolkning. Mina frågeställningar är av kvalitativ art då jag är intresserad av att ta del av förskollärarnas tankar kring barns inflytande samt deras utsagor om hur barns inflytande framträder i praktiken. Det handlar om att synliggöra olika synsätt för att se likheter, skillnader och samband. Den metod jag därmed fann mest relevant för mitt problemområde var intervju med tillhörande intervjuguide (se bilaga 2). Genom att använda mig av intervju som metod, jämfört med enkät, finns det dessutom plats för följdfrågor och förtydligande av det som respondenten inte förstår, och när respondenten förstår frågorna så blir resultatet mer tillförlitligt (Bryman, 2011). Eftersom fyra förskollärare inte kunde ställa upp på en telefonintervju valde jag även att använda mig av min intervjuguide som ett frågeformulär som jag mejlade ut till dessa. Jag anser att frågeformuläret är en variation av intervju eftersom jag kunde ställa följdfrågor utifrån förskollärarnas svar och korrespondera, jämfört med enkät där svaren är slutgiltiga utan möjlighet till följdfrågor. Frågeformuläret blev en lösning på problemet med att få in information om barns inflytande när endast fyra förskollärare hade möjligheten att ställa upp på telefonintervju. Begreppet frågeformulär kommer jag använda när jag skriver om de frågor jag mejlat ut till förskollärarna och begreppet intervjuguide när jag skriver om telefonintervjuerna. Intervju handlar om att den som ställer frågorna registrerar de svar som respondenten ger för att sedan kunna sammanställa detta i ett resultat (Bryman, 2011). Däribland finns det många variationer att välja mellan beroende på vad man vill få ut ifrån intervjutillfället. En strukturerad intervju innebär att intervjuaren har en intervjuguide som följs till punkt och pricka för att i slutändan kunna få ett jämförbart resultat. En ostrukturerad är mer informell och förs mer som ett vanligt samtal. Där ställs det öppna frågor och man strävar efter en djupare förståelse snarare än att kunna föra statistik över resultatet. Jag har valt en metod som ligger mellan dessa två läger: semistrukturerad intervju. Bryman (2011) presenterar detta som en metod där man har ett antal frågor som ska ställas till samtliga respondenter, men med plats för följdfrågor. En semistrukturerad intervju innebär att intervjun är organiserad på så vis att jag har teman att utgå ifrån men där utförande är flexibelt (Bryman, 2011). Jag har mina frågor i min planerade intervjuguide, men om intervjun fortskrider på ett visst vis finns möjligheten att ställa en fråga vid en annan tidpunkt än den ursprungliga planeringen. Viktigt att komma ihåg är att intervju som en kvalitativ metod innebär att jag 9

ska få information om respondentens attityder, värderingar och åsikter inom det ämne jag valt att bilda mig kunskap om. Därför ska intervjun heller inte vara för öppen så att min intervjuguide glöms bort. Den behöver jag för att kunna påvisa den variation som finns förskollärare emellan för hur barns inflytande i förskolan uppfattas och innebär (Bryman, 2011). 4.2 Urval Jag hade svårt att komma i kontakt med förskollärare som hade tid och möjlighet att ställa upp för min studie och valde därmed att använda mig av Facebook för att komma i kontakt med utbildade förskollärare. Detta resulterade i totalt åtta informanter verksamma inom kommunala förskolor runt om i Sverige. Samtliga förskollärare var kvinnor och presenteras med fingerade namn för att säkerställa deras anonymitet. Tabell 1. De förskollärare som deltog i mitt examensarbete. Namn Ålder Erfarenhet Åldersavdelning Metod Hannah 25 år 2,5 år 3-5 Telefonintervju Louise 29 år 2 år 1-3 Telefonintervju Ebba 24 år 0,5 år 1-3 Telefonintervju Mikaela 24 år 0,5 år 1-3 Telefonintervju Anna 28 år 2,5 år 1-3 Frågeformulär Tina 25 år 2 år 3-4 Frågeformulär Susanne 35 år 11 år 4-5 Frågeformulär Cecilia 28 år 2 år 1-3 Frågeformulär 4.3 Genomförande Jag påbörjade min studie genom att mejla 15 förskolechefer för att få ett samtycke till att intervjua förskollärare om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. De få svar jag fick var positiva till min studie och jag började därefter ringa upp de avdelningar förskolecheferna ansvarade över. Problematiken där var dock att förskollärarna av diverse skäl inte kände att de hade tid för att ställa upp, vilket fick mig till att försöka finna nya alternativ till att genomföra min studie. Jag tog hjälp utav det sociala mediet Facebook och fokuserade på de grupper som riktar sig till utbildade förskollärare. Där skrev jag en förfrågan om huruvida någon kände att de hade tid till att delta samt vilka rättigheter de har i sin medverkan. Gensvaret blev större genom denna metod och det geografiska området utökades betydligt till att involvera många olika platser inom Sverige. Dessvärre bidrog min 10

lösning av deltagarproblemet att jag inte tog kontakt med förskollärarnas förskolechefer utan skrev direkt till de som deltog i min studie. Vid den första kontakten med dessa åtta förskollärare skickade jag ut informations- och samtyckesbrev via mejl så att de i lugn och ro kunde läsa igenom mitt syfte med studien och återigen deras rättigheter. De fyra som ställde upp på telefonintervju samtyckte muntligt och de övriga fyra skriftligt. Telefonintervjuerna bokades in via mejl eller telefon för att anpassas efter förskollärarnas jobb och fritid och varade ca 20 min vardera. Jag tog hjälp av en diktafon för att kunna spela in intervjun och därmed slippa föra anteckningar. På så vis blev det lättare att följa med i samtalet utan distraktioner. Under telefonintervjuerna valde jag att medvetet försöka säga så lite som möjligt, förutom gällande mina frågor och följdfrågor. Det eftersom jag var intresserad av deras perspektiv på barns inflytande i förskolan och inte ville ge dem respons som skulle kunna påverka och rikta deras reflektioner. Jag skapade innan intervjutillfällena en intervjuguide (se bilaga 2) vilket bidrog till att jag kunde sammanställa hur olika förskollärare tänker kring inflytande som fenomen i förskolan på ett mer tillförlitligt vis eftersom samtliga förskollärare ställdes samma frågor. Viktigt att poängtera är att jag inte sökte likartade svar utan var desto mer intresserad av hur tankar och personer kan skilja sig åt och hur de arbetar kring inflytande. Förberedelserna var många inför intervjutillfällena. Jag hade ursprungligen planerat att utföra intervjuer på en fysisk plats och inte via telefon, som jag då skulle använda som inspelningsverktyg. Nu eftersom intervjuerna istället skulle äga rum på själva telefonen så tvingades jag tänka om och hitta en annan teknik för att samla in materialet. Lösningen blev slutligen att använda mig av en diktafon, efter flera tester om hur ljudkvaliteten skulle optimeras då ljudet passerar flera kanaler (från förskollärarens hem, genom min telefon och sedan in i diktafonen). Sedan testade jag även min intervjuguide genom en pilotintervju för att se om jag kunde formulera om någon fråga samt få förslag på vilka följdfrågor jag kunde ställa. 4.4 Reliabilitet och validitet För att säkerställa kvaliteten på mitt arbete så var det viktigt att ta begreppen reliabilitet och validitet i åtanke vid metodval. Som tidigare nämnt är det essentiellt att använda rätt metod till rätt arbete. Reliabilitet innebär en tanke om att något är tillförlitligt. Om en studie upprepas under samma omständigheter som mitt arbete där resultatet skiljer sig väsentligt från min ursprungliga studie så har den låg reliabilitet (Roos, 2014; Bryman, 2011; Bjereld, Demker & Hillfors, 2009). Låg reliabilitet innebär en ifrågasättning om hur sanningsenligt mitt arbete är, vilket får konsekvensen att det inte går att förlita sig på mitt resultat och därmed inte går att använda. Johansson och Svedner (2010) lyfter här tanken om mätnoggrannheten av den valda metoden. Var omständigheterna vid intervjutillfället desamma, hur formulerades frågorna och hur skedde insamlingen av materialet? Detta är frågor som forskaren ska ha i åtanke för att säkerställa att allt sker under samma förutsättningar, samt för att vara medveten om när det inte gör det. Jag har genomfört fyra telefonintervjuer och skickat ut lika många frågeformulär till förskollärare från olika förskolor. Jag bedömer att min reliabilitet är hög utifrån tanken att det är samma grundfrågor. De fyra förskollärare jag mejlade frågeformulär till hade, eftersom det skedde via mejl, gott om tid på sig att formulera sina svar och tänka efter. För att även de förskollärare som hade möjlighet till telefonintervju skulle få samma förutsättningar fick de intervjuguiden utskickad till sig via mejl. På så vis har samtliga 11

förskollärare haft samma möjlighet att tänka efter kring hur de arbetar med barns inflytande innan jag förväntade mig svar. Sedan kom intervjuerna självklart att skilja sig åt beroende på de svar och de följdfrågor som gavs gentemot dessa. Svaren jag fick via mejl blev inte lika djupa och omfattande som de jag fick via telefon, utan mer kortfattade och rakt på sak. Det kan vara en fördel att ha enkla svar som är fokuserade på frågan, samtidigt som det även kan vara önskvärt med mer beskrivande och utsvävande svar. På så vis fungerar det bra att kombinera frågeformulär med telefonintervjuer. Validitet innebär att man ifrågasätter om metoden är den rätta för studien. Kommer den att undersöka det vi har för avsikt att undersöka? (Roos, 2014; Bryman, 2011; Bjereld et al., 2009). Validitet, även kallat giltighet, handlar om att de slutsatser som dragits hänger ihop med det ursprungliga syftet och frågeställningarna (Bryman, 2011). Roos (2014) menar att om man ställer frågor på fel sätt så kan det resultera i svar som besvarar något helt annat än mina frågeställningar. Därmed är metoden essentiell för att kunna producera relevant data. När jag exempelvis vill besvara min frågeställning: Vad innebär inflytande för förskollärare? Bör jag fundera över vilken teknik jag använder för att få fram resultat som är giltig för min studie. Roos (2014) beskriver att det handlar om att använda lämplig metod, lämpliga frågor och lämpliga ord för att få hög validitet i sin studie. Om jag i min studie skulle välja att besvara min frågeställning genom att observera förskollärare i verksamheten så skulle detta bidra till låg validitet. Mitt syfte är nämligen att bidra med kunskap om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. Genom att välja observation som metod hade jag därmed istället valt att utgå ifrån mitt perspektiv och då hänger de slutsatser jag dragit från resultatet inte längre ihop med mitt syfte och frågeställningar. I min studie valde jag istället att intervjua förskollärare för att få fram deras perspektiv och låta de komma till tals. 4.5 Etiska överväganden För att kunna genomföra en studie inom förskolan behöver man ta kontakt med den ansvarige förskolechefen för ett godkännande (Löfdahl, 2014). Jag kontaktade 15 förskolechefer i början av mitt examensarbete men sedan ställdes jag inför problemet med att förskollärare av diverse skäl inte kunde ställa upp på intervju. Det resulterade i kontakt via det sociala mediet Facebook. Därmed uteblev kontakten med deras förskolechefer vilket man ska vara medveten om när man läser mitt examensarbete. Jag har utgått ifrån de etiska principerna (Bryman, 2011) i mitt examensarbete: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet för att se till att jag följer god forskningsed. Såsom Vetenskapsrådet (2011) påpekar handlar det om en balansgång mellan olika legitima intressen som inte alltid är lätta att kombinera. Det är just därför det är bra att utgå ifrån principerna för att ha en bra grund att stå på. 4.5.1 Informationskravet När man ska genomföra en studie är det av stor vikt att informera dem som är involverade om studiens syfte, informanternas roll och vad undersökningen kommer användas till (Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, 2011). Det ska framgå att deras deltagande är frivilligt och att de närhelst de vill kan dra sig ur studien (Löfdahl, 2014; Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, 2011). Detta uppnådde jag genom 12

att skicka ut ett informationsbrev med sammanfattad information kring deras deltagande. Det framgick klart och tydligt vilka rättigheter och skyldigheter informanten hade i min studie samt kontaktuppgifter för vidare information om så behövdes (se bilaga 3). 4.5.2 Samtyckeskravet För att jag skulle kunna påbörja min studie behövdes ett samtycke från samtliga informanter. Informanterna ska vara fullt införstådda med sitt deltagande och kan trots godkännande dra tillbaka sitt samtycke. Detta samtycke ska alltså inte förstås som ett bindande kontrakt utan snarare en försäkring om att informanten är införstådd med vad som gäller med studien (Löfdahl, 2014: Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, 2011). Jag uppnådde detta krav genom att tillsammans med informationsbrevet skicka med ett papper för samtycke till informanterna med två alternativ: Ett för samtycke och det andra för att neka till deltagande. (se bilaga 3). De fyra som ställde upp på telefonintervju samtyckte muntligt och de övriga fyra skriftligt. 4.5.3 Konfidentialitetskravet Konfidentialitetskravet handlar om att medvetet tänka efter hur man hanterar och förvarar sitt material så att inte obehöriga får ta del av det. Som forskare har man tystnadsplikt och därmed lovat informanter att de kan samtala i förtroende (Löfdahl, 2014: Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, 2011). För att uppnå konfidentialitetskravet har jag avidentifierat samtliga deltagare samt plats för att utomstående inte ska kunna gissa sig fram till deras identiteter. Dessutom förvarar jag materialet på så vis att utomstående inte kan koppla ihop de riktiga namnen med de fingerade. Efter publicering av mitt examensarbete förstörs allt material. 4.5.4 Nyttjandekravet Nyttjandekravet handlar om att det insamlade materialet endast används enligt det syfte som informanterna godkänt och tagit del av (Bryman, 2011; Vetenskapsrådet, 2011). Jag som forskare kan exempelvis inte ändra studiens syfte för detta examensarbete och fortfarande använda resultatet av mina intervjuer. För att säkerställa att materialet inte används i annat syfte och uppnå nyttjandekravet kommer jag efter publicering av mitt examensarbete radera och förstöra allt insamlat material. 4.6 Bearbetning och analysmetod Den empiri som ligger till grund för min studie är telefonintervjuer och frågeformulär. Svaren som samlades in med frågeformulär var skriftliga och krävde därför betydligt mindre arbetskraft att sammanställa jämfört med telefonintervjuerna. Jag började därför med att bearbeta mina telefonintervjuer. Först lyssnade jag igenom dem ett flertal gånger. Dels för att vara säker på vad som sades eftersom kvaliteten varierade på grund av att informanterna stundvis talade otydligt och diverse bakgrundsljud, men även för att reflektera över förskollärarnas svar. När jag sedan transkriberade intervjuerna så valde jag att skriva texten i vardaglig 13

ton och exempelvis ta med slangord och ord som inte är grammatiskt korrekta för att komma så nära deras egna utsagor som möjligt och påvisa att intervjuerna skedde under avslappnade förhållanden. Efter transkriberingen gjorde jag pappersutskrifter av samtliga, även frågeformulären, för att kunna finna mönster i deras tankar och arbetssätt. Jag använde överstrykningspennor i olika färger för att markera de centrala begrepp, ord och meningar som utmärker sig för att kunna se likheter och skillnader. Dessa mönster blev sedan grunden till de kategorier som presenteras i resultatdelen. 14

5 Resultat Här presenterar jag det resultat som framkom genom intervju och frågeformulär riktade till åtta förskollärare (Se Tabell 1, s. 10). Detta analyserar jag sedan utifrån Shiers (2001) modell om delaktighet och inflytande. 5.1 Vikten av att lyssna Förskollärarna betonade att göra sin röst hörd när jag ställer frågan om vad inflytande betyder för dem. Louise nämner barns perspektiv som viktigt när man planerar dagens upplägg. Hon anser att barnen ska få vara delaktiga och förskollärarna ska inte gissa vad de tycker, vad som är bäst för dem eller vad de är intresserade av utan verkligen försöka få deras åsikter och röster hörda. Även känslan av att bli lyssnad på är något som framträder i resultatet. Ebba och Hannah pratar om hur lätt det kan vara för förskolläraren att säga att barnen har inflytande, men att barnen i sin tur kanske inte själva delar samma upplevelse. Ebba säger att det är extra viktigt att visa att man lyssnar. Genom att använda deras förslag bekräftar man barnen och synliggör deras inflytande. Mikaela anser att inflytande innebär att barn ska få vara med och bestämma om de vill, medan Tina och Susanne reflekterar ett snäpp längre och problematiserar kring att inflytande inte måste innebära att barn ska bestämma vad som helst. De lyfter snarare att det handlar om rätten till att kunna påverka sin situation och vara med i de beslut som tas. Tina skriver även att barn ska involveras när beslut fattas kring dem och förskollärare bör berätta och förklara varför man bestämmer som man gör. Det påpekas vara en svår uppgift att ge barn inflytande och flera förskollärare lyfter att det är en balansgång kring hur mycket inflytande barn ska få, både för barnets skull och för verksamhetens. Vidare skriver Susanne att barn ska få chansen att styra sin vardag, men: Givetvis inte att barnen ges rätt att själva bestämma allt utan att vi vuxna i samspel med barnen hittar vägar där barnen känner sig lyssnade på men inom ramen för vad den vuxne anser rimligt. Susanne Tina reflekterar även hon över frågan om vad som kan anses vara rimligt angående barns inflytande. Jag tycker det är viktigt att fråga sig hur mycket inflytande som är rimligt för ett barn att ha. Är det tex rimligt att ett barn ska få vara själv ute på gården och missa lunchen bara för att hen inte vill gå in? Kanske inte, däremot kan samma barn få inflytande över sin egen måltid, och hur mycket morötter eller sås barnet vill ha, genom att få ta mat själv. Tina 5.2 Analys Förskollärarnas tankar om att alla barns röster ska göras hörda kopplar jag till första nivån av Shiers (2001) delaktighetsmodell. Där ställs frågan om vi är intresserade av att lyssna på barn och öppnar därmed upp för grunden till barns delaktighet och inflytande. När förskollärarna sedan utvecklar sina svar blir det uppenbart att deras tankar kring inflytande inte enbart stannar på denna nivå. Vidare nämner även Louise att de vuxna inte ska gissa sig till vad barn vill och tänker utan istället anstränga sig för att låta barn komma till tals. Kopplat till Shier innebär det nivå två i delaktighetsmodellen där barnet möts 15

av stöd från förskollärarens sida. Genom att vara positiv och sträva efter att barnet ska få ge uttryck för sina åsikter skapar det en känsla av betydelse för barnet. Något som Shier (2001) påpekar vara nivå tre av delaktighet är när man ger barnen chansen att påverka samt att visa att deras åsikter är av betydelse. Tinas och Susanne reflektioner är något som tyder på att de når upp till nivå tre genom att de har en önskan av att låta barn vara med och påverka. Tina lyfter även vikten av att förklara sina tankegångar om varför ett visst beslut har tagits och inte bara bestämma ovanför deras huvuden. Men på denna nivå har barnen fortfarande inte uppnått reellt inflytande. Visserligen uppmärksammas det de säger, men barnens önskemål är nödvändigtvis inte det som beslut sedan grundas på. Mikaela däremot nämnde att barn ska få vara med och bestämma om de vill. Enligt hennes tankegångar om inflytande så skulle nivå fem uppnås genom att förskolläraren är villig till att dela makt och ansvar med barnen. Detta problematiseras av andra förskollärare som deltagit i min studie när det gäller vad som är rimligt för barnet att ansvara över. Dels för verksamhetens skull men även för barnets del. 5.3 Att arbeta för barns inflytande I mitt resultat påpekas det vara en balansgång att arbeta med barns inflytande. Å ena sidan ska förskollärarna ta hänsyn till de rutiner som är utformade för att verksamheten ska fungera och gå runt varje dag. Men å andra sidan ska de även anpassa verksamheten efter barnen och deras önskemål. Nedan presenterar jag de reflektioner som lyfts av förskollärarna. 5.3.1 I verksamhetens rutiner För att verksamheten ska gå runt och fungera i vardagen så lyfter Cecilia de fasta rutinerna som viktiga, men säger samtidigt att det tyvärr även är då som barnen har minst inflytande. Susanne är inne på samma spår och skriver att den pedagogiskt styrda tiden innebär utmaningar för förskolläraren att hitta barns intressen. En förutsättning för detta menar hon är att vara närvarande, lyssna och se det som händer och helt enkelt vara medveten som pedagog. Men inom rutinerna tycker Tina att barnen ges betydligt mindre inflytande på grund av personalens prioriteringar. Efter maten, när det ska tvättas bytas blöjor och sedan vilas. Personalen är ofta trött och vill iväg på rast, alla barnen ska läggas och det är mycket som ska klaffa. Då går allt på löpande band och det finns inte tid för eventuella avvikelser. Tina Hon påpekar vidare att förskollärarna försöker få dagen att flyta på så smidigt och snabbt som möjligt gällande rutiner och bestämda tider, och att det går lättast när barnen bara gör så som man säger. Louise lyfter även att arbetslaget är en viktig del i arbetet med barns inflytande. Allt är jättekul å när man har personal på avdelningen som är lika engagerad. Så... Det gör också väldigt mycket för att kunna arbeta med barns inflytande och delaktighet. Att alla är lika engagerade i vad vi driver med. Louise Hon menar att det är svårt som ensam förskollärare att driva ett arbete för barns inflytande utan sina kollegors stöd. 16

Matsituationen är också ett återkommande tema bland förskollärarna och de flesta lyfter det som ett tillfälle där barnen får minst inflytande. På frågan om i vilken situation barnen ges mest inflytande börjar Ebba prata om mattillfällena men ändrar sig under sitt resonemang till att: Nej, de kanske inte har så mycket inflytande där nu när jag tänker efter. Ebba Hon utvecklar denna tanke med att platserna är bestämda för att få ett lugn i barngruppen, även om de ibland möter barnens initiativ till att byta plats. Barnen skulle förmodligen vilja välja bord, pedagog och barn att sitta vid helt och hållet, men pedagogerna har anordnat platserna på grund av problematik kring några specifika barn. Fördelen med rutiner är något som Tina lyfter i sitt resonemang. Jag tror att barn trivs väldigt bra med trygga rutiner och att de vet vad som ska göras. Om jag säger att det är dags att äta så vet de att de ska städa och sen gå och sätta sig på mattan för en kort samling innan lunch. Tina Tina lyfter det som Ebba pratat om och menar att barnen verkar tycka det är skönt med bestämda platser och veta vart de ska ta vägen. Det skapar enligt henne en känsla av trygghet för dem. Louise och Tina nämner även möjligheter i matsituationen när det gäller barns inflytande. Tina skriver först om en lägre form av inflytande gällande att själv få välja vad och hur mycket man vill äta. Om barnet vill ha fil eller smörgås till exempel. Hon utvecklar sedan sitt svar till att matstunden skapar möjlighet för förskolläraren att lyssna till det barn berättar, att det under matens gång finns tid till att fokusera på åtminstone de barn som sitter vid ens eget bord och göra deras röster hörda. Genom att ställa frågor och lyssna lyfts barnens åsikter och de får chansen att påverka och ha inflytande. Louise lyfter i sin tur ett exempel på hur de arbetar på hennes förskola för att barnen ska få inflytande även i en rutin såsom matstunden. De brukar inför varje ny månad försöka prata med barnen om: Vem är din bästa kompis? Vem är det du inte känner så bra i gruppen som du skulle vilja lära känna lite mer? Louise Louise påpekar dock att hon arbetar på en 1-3 avdelning och att de givetvis får vrida och vända på ord och gestikulera för att försöka belysa barnens viljor. Men att de ändå strävar efter att det är barnen som ska få välja sittplatser. 5.3.2 I mötet med barnet Samtliga förskollärare i min studie lyfter att verksamheten ska utgå ifrån barnen och deras intressen, som en förskollärare uttrycker det: Verksamheten är barnens!! Anna Men Ebba lyfter att det är en balansgång och hon tycker det är svårt med hur mycket inflytande barnen vill ha och kan hantera. Hon säger att förskolläraren å ena sidan har ett ansvar för att verksamheten ska fungera och å andra sidan måste respektera barnens initiativ och vilja till att påverka. Och lyckas man med det då tycker jag, att då är det bara positivt. Sen kan man såklart inte bara lägga sig platt helt å tänka de känner ju av det själv liksom. För då kan det bli att femton barn vill femton olika saker. Ebba Tina skriver att man alltid ska göra sitt bästa för att lyssna uppmärksamt och lyfter hur hon försöker agera gentemot barn när hon av någon anledning inte har tid. Hon tycker det är viktigt att belöna barns 17

initiativ till inflytande och inte glömma bort att barnet vid ett tillfälle ville henne något och därmed söka upp barnet igen. Om jag inte kan lyssna just då pga andra arbetsuppgifter är det bättre att säga "Tyvärr, jag är lite upptagen just nu" och sen gå tillbaka till barnet och säga "Nu kan du få berätta, nu har jag tid." Då känner barnet att jag verkligen VILL lyssna och att deras åsikter är viktiga. Tina Hon har alltså reflekterat kring hur hon ska arbeta och därefter funnit en metod för att kunna låta barn komma till tals. Inflytande är något som Ebba påpekar inte nödvändigtvis bara är möjligheten att påverka hela verksamheten, utan även i de små, personliga sakerna. Både Ebba och Mikaela strävar efter att låta barnen få vara med att bestämma men tycker kan vara svårt även om det inte är omöjligt i arbetet med de yngsta barnen. De lyfter blöjbyten som ett exempel och vikten av att möta upp barnen i sådant som för den vuxne inte är något märkvärdigt, men som för barnet kan upplevas viktigt. Vi måste byta blöja, men däremot kan man möta upp dom att man kan göra det där dom är, eller man kan göra det liksom liggandes eller ståendes och på så sätt kan man ju möta upp dom. Så där har dom ju inflytande, men sen måste ju. Man kan ju inte välja att inte byta blöja liksom. Så att det där är väl en balansgång. Ebba 5.4 Analys Om man skulle utgå ifrån de förhållningssätt Tina talade om angående personalens prioriteringar i rutinsituationer har man inte stort inflytande enligt Shiers (2001) delaktighetsmodell. Inom den så finns flera nivåer av engagemang såsom öppningar, möjligheter och skyldigheter som de vuxna kan uppnå i olika utsträckning. Jag upplever utifrån Tinas svar att förskollärare har ambitionen att låta barnen få inflytande, men att det inte alltid slutar i organiserade försök att uppnå dessa. Rutinerna ger i detta scenario inte någon möjlighet till inflytande eftersom förskollärarna har fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Om verksamheten verkligen vore barnens såsom Anna uttrycker i sitt frågeformulär så skulle samtliga förskolor nå upp till den femte nivån i Shiers delaktighetsmodell. Enligt den så är barn likvärdiga de vuxna och delar inflytande och ansvar över de beslut som fattas. Inom den så har förskolläraren valt att ge halva sin makt till barnet. Alla nivåer är viktiga delar av barns inflytande som helhet och när Tina reflekterar över hur hon vill arbeta för att låta barn känna sig viktiga når hon upp till nivå två. På den nivån påstår Shier att barn av olika anledningar kan ha bristande delaktighet och att det är upp till förskolläraren genom positivt engagemang anstränga sig för att barn ska få chansen att uttrycka sig. Jag tolkar det dessutom som att Tina skapat en möjlighet enligt Shier (2001) när hon förklarar hur hon praktiskt går tillväga för att låta barn få denna chans. Shier (2001) beskriver öppningen i nivå tre på sin delaktighetsmodell genom frågan: Are you ready to take children s views into account? (se bilaga 1). I arbetet med de yngsta barnen försöker Ebba att ta hänsyn till det barnen vill och ge de inflytande över exempelvis vid blöjbyten vilket skapar en öppning och även en möjlighet när hon möter upp dem i deras önskemål. Men enligt Shiers (2001) modell når hon inte upp till nivå fyra eftersom den nivån handlar om att barn involveras i beslutsfattande processer. Barnen kan i detta scenario av hygieniska skäl inte låta bli att byta blöja. Så även om deras önskemål respekteras, väger den vuxnes ord tyngre. 18

5.5 Tolkning av uttryck Det är viktigt att inte missa det som sker i det tysta (det som inte sägs rätt ut), att se vad som sker och förändra och ge barn inflytande utifrån vad vi ser dem uttrycka i andra former än verbalt. Anna I min studie lyfter fem förskolläraren aktiva på 1-3 årsavdelningar kroppspråket som viktigt för barns inflytande. De påpekar att det är upp till förskolläraren att vara lyhörd för detta och inte enbart fastna vid det som uttrycks genom ljud. Men i samspelet med barn nämns ändå talet som främsta verktyget till att kunna ge dem inflytande. Ebba nämner att i arbetet med äldre barn finns det större möjligheter till att synliggöra barnens önskemål och därmed ge de mer inflytande i form av ord som: Nu får ni välja vad ni vill göra, vad vill du göra och vad vill du inte göra. Ebba Den formen av kommunikation känner hon inte fungerar lika effektivt tillsammans med de yngre barnen. Hon påstår att det för de yngre barnen är mer abstrakt och att man får ge de inflytande i mindre sammanhang och situationer. Hon lyfter att det är lättare att ge de inflytande här och nu än att prata om vad de vill göra senare i eftermiddag. Även Louise pratar om att man inte enbart kan fråga rakt ut om vad de yngsta barnen är intresserade av. Därför nämner hon att de på hennes avdelning har ett trygghetstema den första månaden i varje termin där de testar olika aktiviteter av alla de slag. Utifrån det försöker hon och hennes kollegor sedan observera vad barnen är mest intresserade av. De tar där även hjälp av fotografering och pedagogisk dokumentation som de har med på samlingar för att se vad barnen blir exalterade över. Inför terminsstart på Mikaelas avdelning ger de ut sommaruppdrag där barnen får ta med sig något hemifrån som intresserar dem. På så vis hoppas de kunna hitta den röda tråden i vad de flesta barnen är intresserade av och binda ihop hemmet med verksamheten. Däremot lyfter Mikaela att alla 19 barn på deras avdelning såklart inte visade exakt samma intressen men att majoriteten i detta fall var intresserade av vatten, och att man måste utgå ifrån något. Det är flera förskollärare som nämner att det är svårt att samtala om inflytande och hur de ska gå tillväga för att visa att barnen har det. Anna skriver att de försöker observera så mycket som möjligt för att basera förändringar på det och samtala kring något barnen verkar intressera sig för utifrån det de sett. Även Cecilia skriver om hur man ska tala om inflytande. Hon lyfter vikten av att anpassa sitt eget språk efter barnet och inte göra det för komplicerat. Det är svårt att prata om just begreppet "inflytande", svårt att uppmärksamma ett yngre barn med att säga: - nu har du inflytande för att vi bestämde "din lek"! Istället kan vi vuxna säga: - du "Lisa" bestämde att du ville leka "alla händer bakom ryggen" och nu leker vi den, den leken som DU valde! Cecilia Det är flera förskollärare som nämner att man ska försöka synliggöra för barnen när de har inflytande och när något de gjorde skapade en förändring. Mikaela som jobbar med barn mellan ett och tre år säger att det kan vara svårare att få allt verbalt men att barnen fortfarande ska få veta att de får vara med att bestämma. Därför bör förskolläraren fortfarande sätta ord på det som görs för att för barnets skull göra inflytandet mer synligt. Vidare pratar hon om skillnaden mellan de yngsta och äldsta barnen på hennes avdelning och hur möjligheterna till inflytande kan skilja sig åt. Men sen... Tänker jag alltså såhär bara spontant, spontanleken mellan vila eller innan mat, eller om de bara vill läsa en bok eller om dom vill ah, gå till byggrummet eller vad som då, alltså då får dom chansen att säga det dom vill göra. Och fråga oss då, eller såhär vill du läsa en bok för mig? Kan ju typ treåringarna säga. Men kanske inte dom som är ett, men då är det oftast att de går å hämtar en eller pekar liksom vad de vill göra. Mikaela 19

Louise och Ebba pratar om kroppsspråk i form av att kunna läsa av barnen kring hur de mår och vad de vill göra. När barnen pekar, gestikulerar och gör olika ansiktsuttryck så är detta en form av kommunikation som förskolläraren ska försöka tolka så gott det går. Vidare är Louise den enda som nämner koncentrationsförmågan som metod för att se vad barnen är intresserade av. Om de sitter länge med en aktivitet, leksak eller någonting överhuvudtaget tycker hon att det märks att de är intresserade, annars hade de fått myror i benen och försökt göra något annat. Ebba går steget längre i sina reflektioner och lyfter att vissa förskollärare verkligen är duktiga på att läsa av barnen och deras viljor vilket i sin tur gör arbetet betydligt lättare. Hon problematiserar vidare att när barnen inte får sina önskemål hörda och får göra saker de egentligen inte vill så tvingas förskollärarna till att tjata för att kunna genomföra aktiviteterna. De borde istället få ha inflytande inom vissa töjbara ramar för att förskollärare både ska kunna tillgodose de enskilda barnen och gruppen som helhet. Å som sagt det är ju mest positivt om, om man hittar vad barnen vill å... Å sådära. Då går det ju mycket bättre, det blir mycket gladare barn å mycket gladare pedagoger som inte behöver tjata liksom. För tyvärr är det ju så, man tjatar väldigt mycket. Det är mycket saker barnen inte vill. Så det är mycket man tjatar på å det är väldigt tråkigt. Ger man dom mer inflytande då, då försvinner det lite grann i alla fall, av det här tjatet liksom. Då har dom ju ändå valt det dom vill göra. Ebba 5.6 Analys Shier (2001) skriver under nivå två i sin delaktighetsmodell att det kan finnas många skäl till varför barn inte uttrycker sig, varav färdigheter gällande kommunikation är ett av dem. Inte enbart från barnets sida utan även den vuxnes. Nivå två handlar om att hjälpa barnet genom positivt bemötande till att göra sin röst hörd. Enligt mig och de fem förskollärare som lyfte kroppsspråkets betydelse innebär inte att göra sin röst hörd enbart att kunna prata med barnen och på så vis synliggöra deras inflytande. Utan även att vara lyhörd för andra uttryck. Genom att dokumentera uppmärksammar förskollärarna i min studie barnen.detta sätt att arbeta kan kopplas till Shier (2001) och den tredje nivån om delaktighet och inflytande. Den innebär en tanke om att barns åsikter och synpunkter beaktas för att kunna påverka verksamheten där pedagogen aktivt lyssnar och låter barnet komma till tals. När de sedan dessutom samtalar om dokumentationen tillsammans med barnen så ges de chansen att påverka verksamheten. Då har pedagogerna gått förbi öppningar och kommit till möjligheter då de skapat en process för att kunna uppmärksamma barns åsikter och synpunkter. Mikaela visar enligt Shier (2001) att de uppnått en öppning på hennes avdelning inom nivå tre för att kunna beakta barns åsikter, då deras ambition är att låta barnens åsikter påverka genom att barnen tar med sig saker hemifrån som intresserar dem. Det skapas även en möjlighet för att barns åsikter och synpunkter ska beaktas som jag kan se utifrån Shier när de tar hjälp av hemmet för att stötta de yngstas inflytande i verksamheten. Nivå två i Shiers delaktighetsmodell handlar om att ge barn stöd i sina uttryck. Det är något Cecilia uttrycker att hon gör genom att anpassa hur hon talar med barnen utifrån deras förutsättningar. Det framgår genom min studie att förskollärarna strävar efter att ge barnen positivt bemötande i sina initiativ, då skapas en öppning till delaktighet och inflytande. Enligt de svar jag fått fram ska inte ålder uppfattas som ett hinder för inflytande. Jag ser en strävan mot att uppmärksamma det barnen vill, så att även de yngsta barnen ska få chansen att påverka verksamheten. Det är alltså något jag kopplar till Shier (2001) genom att de först vill öppna upp för att låta barnen komma till tals men även att de medvetet försöker tolka deras uttryck genom att reflektera över barnens handlingar, möjlighet. 20

5.7 Förhållningssätt Hannah, Ebba och Susanne är de som diskuterar konsekvenserna av att säga nej respektive ja fast i olika utsträckning. Ebba har inte pratat om det på sin nuvarande arbetsplats, Hannah säger att det har diskuterats på större möten medan Susanne skriver att de på hennes avdelning ständigt har en dialog om detta. Hannah lyfter stress som en faktor till varför man säger nej till barnens initiativ. I diskussionerna på hennes förskola är det bristen på tid det som står ut och att förskollärarna inte vill starta upp någon aktivitet med barnen när de känner att de inte har tid att fullfölja det. Tiden känner jag rent spontant. Eh... Det är oftast på grund av personalbrist att det är att vi måste samarbeta i huset så, så att vi inte får vikarier eller nånting. Hade vi tyvärr tiden å då måste vi ju för att... Kunna samarbeta i huset måste vi tyvärr vara ute. Oftast. Så att tyvärr tror jag det är tiden.. Som inte räcker till alla gånger. Det är så mycket man ska hinna med och göra speciellt om det är lite personal så.. Så får dom liksom bara åka med, tyvärr. Men så är det väl mycket, att tiden inte räcker. Hannah Hon trycker på att man egentligen kanske inte ska känna att man inte har tid, just eftersom det är för barnens skull man är där och att det bör finnas utrymme för dem. Andra faktorer som Susanne lyfter är lathet och ovisshet om vart barnens förslag kommer sluta. Men att de i hennes arbetslag försöker ifrågasätta varandra och ha högt i tak för att undvika sådana hinder. Susanne skriver att de på hennes avdelning dessutom upptäckt att ju mer de samtalar med barnen och är medforskande desto mer jasägande blir dem. Genom att låta barnen komma till tals och argumentera för varför de vill göra något blir barnen och förskollärarna medvetna om aktivitetens utsträckning och skapar gemensamma villkor för den säger Susanne. Jag tror att barn som lär sig ta ansvar över sitt handlande och bemöts med tillit också får det inflytande de önskar. Susanne Genom att barnen visar att de kan hantera det inflytande de får, öppnas det dörrar till mer inflytande enligt Susanne. Ebba nämner att hon ingår i ett väldigt nytt arbetslag och att de dessutom arbetar med yngre barn, så de har hittills inte hunnit diskutera hur man bemöter barns initiativ. Men däremot har hon diskuterat det på en tidigare praktikplats. Där talades det om hur man löser en situation där man själv inte har möjlighet att säga ja av olika skäl. Och då prata vi om det här att det är att väldigt viktigt att om en själv känner nej, å hämta nån som kan komplettera en. Då får man kanske säga, men be... Lisa eller fråga Lisa istället, hon kanske vill eller så hämtar man den där Lisa själv å säger att nu när dom här barnen gör si å så här, kan du ta det? För jag orkar inte liksom. För att barnen ska få, få göra det dom vill. Det ska ju inte va en plats man säger nej på egentligen men ibland behöver man ju säga nej å ibland orkar man ju inte säga ja. Ebba Hon trycker här på att våga ta hjälp av de andra förskollärarna så att barnen får chansen att göra det de vill och påverka sin dagliga verksamhet. Även Susanne skriver i termer om att våga. Fast för hennes del handlar det om att våga gå ifrån det trygga och ge sig ut på äventyr tillsammans med barnen. Hon menar att det ofta finns en rädsla för det okända men att dialog med barnen är det bästa botemedlet mot detta. När Louise pratar om sina upplevelser av andra pedagogers arbete med barns inflytande och delaktighet på en tidigare arbetsplats nämner hon att de oftast utgick ifrån barnperspektiv. De hade redan utformat hur verksamheten skulle se ut för ett, två, tre, fyraåringar utan att ha pratat med dem. De påstod att de 21

visste vad barnen vill ha och allt var bestämt redan innan barnen var på plats. Hon nämner en förskollärare med lång erfarenhet inom förskola i Norge som skräckexempel. Man kunde inte vara mer konservativ. Det var liksom ped-ledaren som bestämde vad som skulle göras och plockade tema arbetare från en pärm från 1997. Eh... Som hon gjorde varje år och plockade ur temaarbeten utifrån det och följde det till punkt och pricka. Å, det som var det värsta som hon har förlorat vad gäller pedagogik, det var att hon skyndade barnen genom aktiviteterna så dom fick aldrig göra nånting själv för dom fick aldrig gå utanför boxen. Dom fick inte ens va delaktiga i det dom skulle skapa själva. Hon tog över, gjorde dom inte som hon hade tänkt sig. Då gjorde dom fel. Louise Hon diskuterar vidare om att det i förskolan ska handla om processen och inte rätt eller fel. Då är det skola, då är det inte förskola. Louise Louise lyfter att det enbart finns strävansmål i förskolans läroplan och att det handlar om processer snarare än mål som ska nås genom lek och lust. Barnen ska få inflytande i att kunna påverka sina aktiviteter, inte slussas fram och följa en mall. Det är ledsamt menar Louise att se de pedagoger som fortfarande är kvar i dagiskulturen eftersom verksamheten ska genomsyras av lek och lust såsom det står i förskolans läroplan. Både Susanne och Louise påpekar vikten av att inte slappna av efter examen. Susanne menar att förskolläraren ska ha mycket kunskap och dessutom våga leta kunskap där den saknas. Hon påstår nämligen att det är svårt att ge inflytande i sådant man själv absolut inte behärskar. Vidareutbildning, vidareutbildning, vidareutbildning Louise 5.8 Analys Hannah, Ebba och Susanne diskuterar alla de ska involvera barnen i de beslut som tas i deras verksamheter vilket är något jag kopplar till nivå 4 på Shiers (2001) delaktighetsmodell. De uttrycker att de har ambitionen att låta barn få delta i en så kallad öppning men diskussionen handlar om hur de skapar möjlighet till inflytande i vardagen. När Susanne sedan lyfter hur de i hennes arbetslag har en gemensam överenskommelse om att inte vara rädda för att ifrågasätta varandras beslut kan det enligt Shiers (2001) delaktighetsmodell räknas som en skyldighet och policy eftersom de tillsammans bestämt att de ska låta barnen få ta plats. De har upprättat ett system för att säkerställa barnens rätt till inflytande. Man kan säga att Susanne i detta fall skapat möjlighet till inflytande enligt Shier på nivå fyra eftersom de har kommit fram till att diskussion fungerar som ett bra verktyg för att ge barn inflytande och vara delaktiga. Ebba pratar om att de på hennes avdelning försöker ha en öppen dialog och vara ärliga mot varandra när de av någon anledning inte kan säga ja till barns förslag. Detta för att trots sitt eget nej inte hindra barnen från att kunna påverka och ha inflytande. Vilket utifrån Shier (2001) kan räknas till en möjlighet för inflytande eftersom förskollärarna öppet diskuterat hur de ska lösa en situation där de inte har möjlighet att assistera barnen i deras initiativ. Utifrån detta scenario har de verkligen en ambition och därmed öppning till att försöka möta barnen och har skapat en process för att göra det, möjlighet. Tankar om att våga dela med sig av makt är något Shier (2001) lyfter på den högsta nivån om inflytande och 22

delaktighet. Såsom Ebba och Susanne problematiserar så handlar det om att den vuxna vågar och har en önskan att dela med sig av makten. För att barn ska kunna bli likvärdiga de vuxna så krävs ett öppet förhållningssätt som Susanne påpekat. Den vuxne ska vara öppen för diskussion med barnet om varför de vill göra en aktivitet och inte vara rädd för att följa barnets initiativ. Intressant nog så nämns bara förskolans läroplan (Skolverket, 2010) en gång i min studie av Louise. Den kan utifrån detta räknas till en skyldighet på nivå tre enligt Shiers (2001) tankar om att barns åsikter och synpunkter ska beaktas eftersom den utgör ett uppdrag för samtliga förskollärare. Det kan alltså räknas som en policy som utformats så att barn ska få rätt till att bli uppmärksammade på riktigt och där beslut tas med hänsyn till barnens önskemål. Inte att de ska förväntas göra saker och ting enligt den vuxnes förväntningar. 5.9 Sammanfattning Genom min analys av resultatet kom jag fram till att alla förskollärare uppnår nivåer av delaktighet och inflytande i olika utsträckning beroende på situation och förutsättning. Som tidigare nämnts baseras Shiers (2001) delaktighetsmodell bestående av fem nivåer på tre olika grader av engagemang: öppningar, möjligheter och skyldigheter. Det framgår att alla förskollärare strävar efter och har ambitionen att alla barn ska få inflytande i alla vardagliga moment. Alltså öppningar enligt Shiers (2001) modell. Men att det är svårare att skapa möjligheter för dessa (ibid.). Genom studiens gång påpekas det flera gånger hur förskollärarna skapar metoder och arbetssätt för att försöka anpassa sig gentemot hinder och utmaningar som uppstår. Flera nämner att det är en utmaning att låta barn i de yngre åldrarna få inflytande och att de försöker finna lösningar på att även där låta de barnen få sina röster hörda. Värt att nämna här är att majoriteten av de förskollärare som deltagit i min studie arbetar i 1-3 avdelningar och därmed dagligen befinner sig i situationer där inte alla barn är verbala. För att skapa möjlighet till inflytande för samtliga barn lyfter förskollärarna i min studie vikten av att vara lyhörd, inte enbart för ord utan även för kroppsspråk. Förskollärarens jobb nämns vara att uppmärksamma barnens åsikter och aktivt söka efter ny kunskap där den saknas för att möjliggöra för barns inflytande. Samt inte glömma bort att det är för barnens skull förskolläraren är där. Angående betydelsen om inflytande som fenomen för förskollärarna så skiljer sig deras tankar åt något om hur det ska ta uttryck, men alla är överens om att det innebär att barnets röst ska bli hörd. Hur barnet blir hörd är något som varierar beroende på situation och förutsättningar även om det är något som samtliga strävar efter. Barn ska ges chansen att ge uttryck för sina åsikter. Förskollärarna ska i sin tur göra sitt bästa för att synliggöra det inflytande barnet har och visa att barn är betydelsefulla. Det som dock inte lyfts i samma utsträckning är skyldigheter (Shier, 2001) som upprättas för att säkerställa barns inflytande i verksamheten. Mitt fokus låg inte på att undersöka hur förskollärare använder sig av förskolans läroplan (Skolverket, 2010) i sitt arbete med barns inflytande utan att få förskollärarens perspektiv på barns inflytande. 23

6 Diskussion I detta avsnitt diskuterar jag mitt metodval samt reflekterar över resultatet i relation till tidigare forskning utifrån Shiers (2001) delaktighetsmodell. Jag presenterar även mina slutsatser samt vidare forskningsmöjligheter. 6.1 Metoddiskussion Mitt syfte var att bidra med kunskap om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. För att uppnå det valde jag att genomföra intervjuer och skicka ut frågeformulär till åtta förskollärare. Ursprungstanken var att intervjua förskollärare på plats i deras respektive förskolor, men eftersom de jag kontaktade inte hade den möjligheten fick jag lösa det genom telefonintervju och frågeformulär istället. Om jag hade fått chansen att göra om min studie så hade jag tagit kontakt med förskolechefer och avdelningar betydligt tidigare för att försöka boka in intervjuer. Det hade nog ökat mina chanser, trots att de förskollärare jag kom i kontakt med hade fullt upp. Sedan borde jag även tänkt till lite extra om hur jag uttryckte mig på telefon för att de skulle förstå vad mitt examensarbete handlade om. Det bästa scenariot hade varit om jag endast använt mig av en metod för att få fram resultatet, inte både intervju och frågeformulär. Då hade min studie varit mer tillförlitlig eftersom jag hade kunnat ställa mina frågor under samma förhållanden. Jag upptäckte att en person hinner säga otroligt många ord på en minut jämfört med ett frågeformulär där personen i fråga snarare skriver en kort sammanfattning. Av den anledningen fick jag inte ut lika mycket information från frågeformulären som telefonintervjuerna. Samtidigt anser jag att samtliga svar var väldigt intressanta i mitt arbete med barns inflytande i förskolan. Jag valde att skicka ut de frågor jag skulle ställa i telefonintervjun till förskollärarna i god tid innan intervjun skulle äga rum. Fördelen med detta var att de fick samma förutsättningar för att hinna fundera över frågorna som de som ställde upp på att mejla sina svar utifrån ett frågeformulär. Nackdelen var dock att det kan ha påverkat deras svar. Om jag hade ställt frågorna direkt i telefonen hade det säkert resulterat i mer ärliga och raka svar då de inte får alltför lång betänketid. Samtidigt så innebar den extra tiden att svaren kunde bli mer utförliga och uttömmande då de haft chansen att se över frågorna. Vidare tror jag även att det fanns mindre utrymme för missförstånd under själva intervjutillfället på grund av denna förberedelse. 6.2 Resultatdiskussion 6.2.1 Inflytande som fenomen Westlund (2011) påstår att delaktighet och inflytande är två begrepp som inte alltid används på samma sätt. De kan i ena stunden vara synonyma med varandra för att i nästa situation vara två skilda begrepp. Ur Shiers (2001) perspektiv finns det olika nivåer av delaktighet och inflytande att uppnå. Delaktighetsmodellen bidrar med hjälp till att synliggöra dessa nivåer och vilken grad av engagemang som förskollärarna lägger ner för att uppnå barns delaktighet och ge dem inflytande. 24

Men vad innebär inflytande för förskollärare? När förskollärarna i min studie diskuterar inflytande uppfattar jag det som att de utgår ifrån att delaktighet inte är detsamma som inflytande. Samtidigt tyder förskollärarnas svar även på att inflytande är ett komplicerat begrepp där dess mening kan betyda olika för olika personer. Delaktighet är enligt Arnér (2009) ett förstadium till inflytande, här får barn chansen att vara med och delta i något redan förutbestämt. Louise påstår att det handlar om en kombination mellan att låta barn vara delaktiga och förskollärarnas intresse för barns åsikter för att därmed kunna uppnå inflytande. Sammanfattningsvis beskriver förskollärarna inflytande såsom Arnér (2009) skriver i sitt arbete med utveckling i förskolan: att barnen ska ges chansen att påverka med märkbara resultat. Genom att använda Shiers (2001) delaktighetsmodell har jag fått syn på hur mycket plats delaktighet och inflytande kan ta i förskolan och att det finns olika grader av engagemang. Utifrån Shier (2001) uppfattar jag det som att förskollärarna har många öppningar för inflytande där de strävar efter att barn ska få inflytande, men färre skyldigheter där de skapat policys för att inflytande ska ses som en rättighet för barnen. En intressant aspekt i min studie var att förskolans läroplan (Skolverket, 2010) knappt lyftes. Jag hade innan insamlingen av mitt material en förväntan om att förskolans läroplan skulle nämnas i förskollärarnas resonemang kring inflytande som ett stöd för deras arbete. I min studie var det endast Louise som i den näst sista meningen av telefonintervjun nämnde förskolans läroplan i sitt resonemang om hur man som förskollärare bör tänka kring sitt arbete med barn inflytande Alla förskollärare påpekade vikten av att göra sin röst hörd och att det är förskollärares jobb att synliggöra den för att barnen ska kunna få inflytande. Enligt Roos (2014) innebär det en tanke om att inta ett barns perspektiv, då inte de vuxnas uppfattning av barnets bästa styr verksamheten. En förskollärare lyfter motsatsen barnperspektiv som något som hindrar barns inflytande när hon reflekterar över sina upplevelser av andra pedagogers arbete. Genom att utforma verksamheten utifrån en färdig mall snarare än barnens intressen, anser hon att de inte får möjlighet att påverka sin vardag. Barnen förväntas snarare passa in i pedagogernas sätt att se på hur fyraåringar ska vara och bete sig. Men genom att istället efterfråga barns åsikter och utgå från det som är viktigt i deras livsvärldar såsom Arnér (2009) och Halldén (2003) lyfter vara att inta barns perspektiv, kan man skapa möjligheter för barns inflytande i förskolan. 6.2.2 Att synliggöra barn De förskollärare som deltagit i min studie nämner olika arbetssätt för att synliggöra barnet och skapa möjlighet till inflytande. Men hur anser förskollärare att de skapar möjligheter för barns inflytande? De nämner pedagogisk dokumentation, temaarbete och att använda hemmet som resurs som konkreta arbetssätt för att kunna ge barn mer inflytande i förskolan. Något som jag genom Shiers (2001) delaktighetsmodell kunde urskilja som möjligheter för barns inflytande. Pedagogisk dokumentation beskrivs av Åberg och Lenz Taguchi (2005) samt Skolverket (2015) vara ett verktyg för att synliggöra inflytande i verksamheten vilket även framgår i min studie. Förskollärarna lyfter att de genom fotografering och pedagogisk dokumentation får syn på vad barnen är exalterade över. När de aktivt lyssnar och samtalar med barnen så öppnar det upp för att barnen ska få mer inflytande i verksamheten. Vidare nämner förskollärarna även att det gäller att vara öppen för allt för att kunna ge barn inflytande. På Louises avdelning testade de alla möjliga sorters aktiviteter och på Mikaelas avdelning försökte de ta hjälp av hemmet. Båda är förslag på metoder för att ta reda på vad barn visar intresse för och använda det till att ge alla barn, oavsett ålder, inflytande i verksamheten. En 25

intressant upptäckt i mitt arbete är att det är fem förskollärare (samtliga på 1-3 årsavdelningar) som lyfter kroppsspråket och dess betydelse för barns inflytande. Shiers (2001) delaktighetsmodell underlättar för att urskilja hur mycket inflytande barn har och får. Det är såsom flera förskollärare påstår i min studie lätt att säga att man utgår ifrån barnens bästa och att de har inflytande, men att det nödvändigtvis inte behöver innebära att barnen upplever att de har inflytande. Därför bidrar Shier med viktiga tankar om vad det kan finnas för nivåer av inflytande och hur mycket man engagerar sig för att uppnå dessa. Förskollärarna nämner många intressanta faktorer för att arbeta med barns inflytande och jämför man dessa med delaktighetsmodellen (se bilaga 1) så skapar det en större medvetenhet om vilka styrkor deras arbete har. Samt att det belyser vad man bör fokusera ytterligare på för att skapa större möjlighet till inflytande för barn. Förhållningssättet nämns också vara en förutsättning för att kunna skapa möjlighet till barns inflytande. Men det framgår att det även kan stjälpa barns inflytande. Ribaeus (2014) skriver i sin avhandling att det framgick att förskollärare framhöll sitt eget förhållningssätt som det största hindret för barns inflytande vilket även några förskollärare lyfte i min studie. I likhet med Ribaeus lyfter Susanne rädslan för det okända och vad som sker om man låter barn få bestämma. Makt som vuxen är något som Johannesen och Sandvik (2009) och Arnér (2009) menar påverka barns delaktighet och inflytande. Susanne säger att det handlar om att våga dela med sig av sin makt som förskollärare och följa barns initiativ trots rädslan för det okända. Hon menar att rädslan kan försvinna om förskolläraren intar ett öppet förhållningssätt och för en dialog med barnet. Därför anser jag som Johannesen och Sandvik (2009) nämner att det är viktigt att reflektera över sin roll som förskollärare och hur man bemöter barn. Precis som förskolans läroplan (Skolverket, 2010) påpekar så är vuxna viktiga förebilder. Både vårt arbetssätt och förhållningssätt påverkar hur barn ser på omvärlden och som Åberg och Lenz Taguchi (2005) skriver i sin studie om etik och demokrati gäller det att vara medveten och aktivt reflektera över detta. Vidare reflekterade Ebba, Hannah och Susanne över sina tankar kring att säga nej respektive ja till barnens initiativ och konsekvenserna av detta vilket även Ribaeus (2014) och Arnér (2009) diskuterar i sina arbeten. Arnér (2009) skriver att ett bejakande förhållningssätt skapar möjligheter till mer kreativa lekar och i min studie framgår det att förskollärare vill säga ja, men att allt beror på situationen och deras egen inställning. Något de anser att man borde arbeta medvetet med, både enskilt och tillsammans i arbetslaget för att inte barnen ska gå miste om det inflytande de har rätt till. 6.3 Slutsatser En slutsats jag kan dra utifrån min studie är att förskollärarna anser inflytande vara att barnen får vara med att påverka, men nödvändigtvis inte bestämma allt som sker i verksamheten. Det betyder att beslut inte ska tas över deras huvuden och alla förskollärare trycker på diskussion och samspel med barnen. Även om barnen av olika anledningar inte är verbala så anser de inte det vara en ursäkt till att vuxna ska få bestämma, utan de ska i den mån det går försöka hitta lösningar för att ge alla barn inflytande. Jag drar även slutsatsen att samtliga förskollärare som deltagit i min studie arbetar för att ge barn inflytande, men att de samtidigt tycker att det är svårt av en rad olika skäl såsom: barns åldrar, det egna förhållningssättet och rutiner. Förskollärarna är medvetna om dessa hinder och det framgår genom min studie att de har kommit fram till olika arbetssätt för att försöka kringgå dessa. Genom att bland annat vara öppen för barns kroppsspråk, ha trygghetsmånad och verkligen anstränga sig för att lyssna behöver barnets ålder inte längre ses som ett hinder, utan snarare en utmaning. När förskollärarna dessutom 26

diskuterar kollegor emellan och aktivt reflekterar på egen hand synliggör det förskollärarens förhållningssätt, vilket öppnar upp för utveckling. Förskollärarna i min studie försöker övervinna hindret med rutiner genom att så gott det går möta upp barnen i dessa och inte fastna i att allt ska ske så snabbt och smidigt som möjligt. Det framgår att verksamheten ska utgå från barnen, och det är lätt att glömma när man fastnat i rutinerna. Slutligen drar jag även slutsatsen att Shiers (2001) delaktighetsmodell är ett bra verktyg för att reflektera över sitt eget arbete med barns inflytande. Risken finns att förskollärare fastnar i ett arbetssätt som inte alltid ger barn det inflytande som de har rätt till. Men såsom Shier lyfter kan modellen hjälpa till med att säkerställa samt stärka demokrati genom att synliggöra just barns roll i verksamheten och hur man kan uppnå högre nivåer av inflytande. 6.4 Vidare forskning Barns inflytande är ett intressant ämne där mycket forskning redan har gjorts. Det jag fann intressant var förskollärarnas förhållningssätt och tankar kring att våga säga ja till barns initiativ. Bland annat visar Arnérs (2009) utvecklingsarbete att ett bejakande förhållningssätt gynnar barnens utveckling. Därför skulle jag tycka att vidare forskning kring hur förskollärare reflekterar över sitt sätt att bemöta barn i deras initiativ vore intressant. 27

7 Referenser Arnér, E. (2009). Barns inflytande I förskolan en fråga om demokrati. Lund: Studentlitteratur AB. Bjereld, I. Demker, M. & Hinnfors, J. (2009). Varför vetenskap? Om vikten av problem och teori i forskningsprocessen. Lund: Studentlitteratur AB. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB. Halldén, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt och/eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk Forskning i Sverige, 8(1/2), 12-23). Johansson, B. & Svedner, P. O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget AB. Löfdahl, A. (2014). God forskningsed regelverk och etiska förhållningssätt. I A. Löfdahl, K. Franzén & M. Hjalmarsson (Red.). Förskollärarens metod- och vetenskapsteori (s.32-43). Stockholm: Liber AB. Ribaeus, K. (2014). Demokratiuppdrag i förskolan. (Doktorsavhandling, 2014:17). Karlstad: Karlstad universitet. Roos, C.(2014). Att berätta om små barn att göra en minietnografisk studie. I A. Löfdahl, K. Franzén & M. Hjalmarsson (Red.) Förskollärarens metod- och vetenskapsteori (s. 46-57). Stockholm: Liber AB. Sheridan, S., Pramling Samuelsson, I. & Johansson, E. (2010). Förskolan arena för barns lärande. Stockholm: Liber AB. Shier, H. (2001). Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations. A New Model for Enhancing Children s Participation in Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention on the Rights of the Child. Children & Society Volume 15 (2001) pp. 107-117 Skolinspektionen. (2016). Ökat fokus på skolor med större utmaningar. Skolinspektionen. Diarienummer. 2015:6905. Skolverket. (2010). Läroplan för förskola Lpfö 98 rev. 2010. Stockholm: Skolverket. Skolverket. (2015). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan -pedagogisk dokumentation. Stockholm: Skolverket. Svensk ordbok. (2009). Stockholm: Svenska Akademien. Vetenskapsrådet. (2011). God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Westlund, K. (2011). Pedagogers arbete med förskolebarns inflytande: En demokratididaktisk studie. (Licentiatuppsats, 2011:21). Malmö: Holmbergs. Åberg, A. & Lenz Taguchi, H. (2005). Lyssnandets pedagogik etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber 28

Bilagor Delaktighetsmodellen Modellen är hämtad ur: Shier, H. (2001). Pathways to Participation: Openings, Opportunities and Obligations. A New Model for Enhancing Children s Participation in Decision-making, in line with Article 12.1 of the United Nations Convention on the Rights of the Child. Children & Society Volume 15 (2001) pp. 107-117.

Intervjuguide Vad innebär inflytande för förskollärare? - Vad betyder inflytande för dig? - Vad är barns inflytande för dig? Hur skapar förskollärare möjligheter för inflytande? - Hur möjliggör du/ni för barnens inflytande i verksamheten? ex. Aktiviteter, tankar, samtal - Finns det några situationer under dagen där du tycker barnen ges mycket inflytande? Följdfråga: Har du något exempel på någon aktivitet där barnen var de som drev på och fick särskilt mycket inflytande? Ifall ni hade något tema ni arbetade utifrån t.ex. Beskriv vad för inflytande? Varför tror du det är så? - Finns det några situationer under dagen där du tycker barnen ges mindre inflytande? Beskriv Vad för inflytande? - Hur samtalar ni om inflytande med barnen? - Följdfråga: När ni pratar om att ta ansvar för sitt handlande, hur görs det? Sker det främst i konflikter när de uppstår, förutbestämda aktiviteter från er förskollärares sida eller annat? Bestämda tidpunkter, fria leken, gruppvis? - Vilka utmaningar eller hinder finns för att ge barnen mer inflytande? Följdfråga: Vi har pratat en hel del om att våga under min utbildning. Och att ibland våga säga Ja snarare än Nej när barnen i vissa fall ber om lov för att göra något. Är det något ni reflekterat över på din avdelning? - Tror du barnen vill ha mer inflytande? Över vad?

Informationsbrev Informationsbrev Mitt namn är Annelie Jönsson och jag studerar till förskollärare på Karlstad Universitet. Just nu arbetar jag med mitt examensarbete inom ämnet Demokrati och Barns Rättigheter. Mitt syfte med arbetet är att bidra med kunskap om barns inflytande i förskolan utifrån förskollärarens perspektiv. Inflytande påpekas vara en del av vikt i förskolans läroplan och det är viktigt att som förskollärare ställa sig frågorna om vad inflytande är och vem som har det över vad. Detta strävar jag efter att synliggöra i min studie. Jag skriver till Dig för att be om samtycke till att delta i en intervju om barns inflytande i förskolan. Intervjun förväntas ta ca 30 60 minuter att genomföra med ljudupptagning där svaren endast kommer att användas i mitt examensarbete. Deltagande i intervjuerna är helt frivilligt. Även om Du gett mig Ditt samtycke kan Du välja att avbryta deltagande utan förklaring när som helst innan publicering av uppsatsen. Anonymitet av medverkande garanteras då varken namn, förskola eller plats kommer anges och all insamlad information från intervjuerna kommer efter publicering av mitt examensarbete förstöras. Med Vänliga Hälsningar Annelie Jönsson För mer information är jag tillgänglig via: Mobil: ***************** Email: ***************** Samtyckesbrevet skickas till: Annelie Jönsson **************