Barns inflytande och delaktighet i förskolan.

Transkript

1 Barns inflytande och delaktighet i förskolan. Demokrati och barns rättigheter Children's influence and participation in preschool Democracy and children's rights My Melin Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet Grundnivå/15 högskolepoäng Handledare: Elisabeth Björklund Examinator: Getahun Yacob Abraham Datum

2 Abstract My purpose in doing this study was to gain an insight into what thoughts educators have about influence and participation. I was also interested in knowing how you can work to give children the influence they should have according to the curriculum and the UNCRC. To find out, I decided to do interviews with three preschool teachers. I conducted qualitative interviews to get as full and detailed answers as possible. The results I got was that children should have the right to express themselves, be listened to and that activities should be designed along children's interests. The preschool teachers' worked in different ways to achieve their goals. Some worked a lot with children's interviews. But all of them want s to follow children's intentions, although the educator must add frames. Children at this age should not have to make too many and too big decisions. Therefore, teachers add frames with different small choices within. Keywords: influence, participation, working.

3 Sammanfattning Mitt syfte med detta examenarbete var att få en inblick i vad pedagoger har för tankar runt inflytande och delaktighet. Jag var även intresserad av att veta hur man som pedagog kan arbeta för att ge barnen det inflytande de ska ha enligt läroplanen och FN:s barnkonvention. För att ta reda på detta valde jag att gå ut i verksamheten för att göra intervjuer med tre pedagoger. Jag genomförde kvalitativa intervjuer för att få så fylliga och detaljerade svar som möjligt. Det resultat jag fick fram var att de ser inflytande och delaktighet som att barnen ska ha rätt till att uttrycka sig, bli lyssnade på och att verksamheten ska utformas utefter barnens intressen. Pedagogernas arbetssätt skiljde lite, några arbetade mycket med barnintervjuer. Alla arbetar mycket med att följa barnens intentioner men ansåg att man som pedagog måste sätta ramarna. Barn i denna ålder ska inte behöva ta för många och för stora beslut. Därför sätts det ramar med olika mindre val inom. Nyckelord: Inflytande, delaktighet, arbetssätt.

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar Forskningsöversikt Inflytande och delaktighet Demokrati i förskolan FNs barnkonvention Pedagogens förhållningssätt och perspektiv Att skapa handlingsutrymme Barns perspektiv/barnperspektiv Barnsyn Att lyssna Teoretiskt perspektiv Det relationella perspektivet Metodologisk ansats och metod Urval Genomförande Reliabilitet och validitet Forskningsetiska överväganden Resultat och analys Inflytande och delaktighet De ickeverbala barnen Arbetssätt Dokumentation Förutsättningar Demokrati Avslutande diskussion Arbetssätt Inflytande och delaktighet Det ickeverbala barnet Förutsättningar Demokrati Dokumentation Det relationella perspektivet Vidare undersökning Sammanfattning Referenslista... 32

5 1. Inledning De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten (Skolverket 2010:30). Målet i förskolan är att alla barn ska ha inflytande och delaktighet över förskolans arbetssätt och verksamhetens innehåll. Det är viktiga punkter i läroplanen som ständigt ska genomsyra förskolans verksamhet och inte enbart vid planerade tillfällen. Eftersom detta står som punkter i läroplanen är det viktigt för förskollärarprofessionen. Det är viktigt att förskollärarna vet vad det finns för mål och vad de ska ansvara över. Men hur gör pedagoger för att uppfylla dessa mål och ge barnen inflytande och delaktighet samt hur tänker de om barns inflytande och delaktighet? Låter de barnen bestämma vad de ska göra hela dagarna på förskolan eller begränsar pedagogerna bestämmandet? Läroplanen för förskolan talar om att barnen ska få möjlighet att påverka sin situation genom att de utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och att de lär sig att ta ansvar för sina handlingar. Även FN:s barnkonvention säger att barn ska ha inflytande och makt över sin vardag. Westlund (2011) påpekar att barn behöver vuxna som engagerar sig och underlättar för barn genom att minskar antalet valmöjligheter. Hon menar att man skall sätta upp ramar för barnens möjlighet till inflytande. Men dessa ramar väcker frågan om de små valen verkligen är att ge barnet inflytande? 1.1 Syfte Mitt syfte med denna frågeställning är att få en överblick av hur man som pedagog kan arbeta för att ge barnen inflytande och delaktighet i förskolan. Jag vill studera detta för att det är en viktig del av läroplanen samt att det finns med som punkt i FN:s barnkonvention. Jag har egna erfarenheter av att det kan vara svårt att ge alla barnen inflytande i verksamheten och att det ibland är många barn som drar sig undan. Jag har även erfarenheter av att alla har olika syn på vad inflytande och delaktighet är. Jag är intresserad av att få syn på olika tillvägagångssätt samt hur pedagoger tänker om barnens delaktighet och inflytande. Vad är inflytande för dessa pedagoger och hur går de till väga för att ge barnen detta? Jag tror att denna undersökning kan hjälpa mig i mitt framtida yrke som förskollärare. 5

6 1.2 Frågeställningar Hur ser pedagoger på barns inflytande och delaktighet? Hur beskriver pedagogerna i förskolan att de arbetar för att ge barn inflytande och delaktighet i verksamheten? 6

7 2. Forskningsöversikt Det finns hel del litteratur samt tidigare forskning runt barns inflytande och delaktighet. Den litteratur jag har läst och fastnat för är Arnér (2009) och där fastnade jag för det relationella perspektivet samt att begreppen inflytande och barn och barns perspektiv beskrivs. I Johannesen & Sandvik (2008) beskrivs vad inflytande och delaktighet är och att även de minsta barnen kan vara delaktiga. Även i denna bok diskuteras barnsynens betydelse för barns inflytande. De skriver mycket om betydelsen av att lyssna till både det verbala och det kroppsliga. Det tar de även upp mycket i Åberg & Lenz Taguchi (2005). I dessa tre böcker handlar det mycket om vad inflytande och delaktighet egentligen är. Är inflytande att få bestämma vilken mat som ska serveras på förskolan eller att få bestämma vad som ska göras hela dagarna på förskolan? 2.1 Inflytande och delaktighet I läroplanen för förskolan står det under kapitlet om barns inflytande att det är barnens behov som bör ligga till grund för hur man utformar miljön och hur man planerar den pedagogiska verksamheten. Det står även att alla barn ska ha inflytande på förskolans arbetssätt samt verksamhetens innehåll (Skolverket, 2010). Det är många som tror att inflytande och delaktighet handlar att bestämma och att alltid få sin vilja igenom. Det handlar egentligen om att bli lyssnad på, uppmärksammad och att ges utrymme att visa sina intentioner. Det handlar om att man är lyhörd för barnens uttryck så att de ska kunna påverka deras situation. Det gäller att pedagogerna vågar släppa kontrollen lite, för när vi som pedagoger gör det kan vi uppleva och lära oss om barns vardag på förskolan och få ny kunskap om oss själva (Johannessen & Sandvik, 2008). Ska man arbeta med barns inflytande och delaktighet bör man tänka på ordet demokrati och vilken betydelse demokrati har. Enligt Westlund (2011) betyder ordet demokrati att bestämma för sig själv och att bestämma tillsammans med andra. Westlund påpekar vidare att demokrati inte kan läras ut från vuxen till barn utan demokrati är något man lär i möte mellan människor som tänker olika. 7

8 2.2 Demokrati i förskolan Westlund (2010) menar att det är svårt att se skillnad på demokrati/inflytande och skendemokrati. I dagens förskola sätter ofta förskollärarna upp ramar innan man låter barnen vara med och bestämma. Ett exempel kan vara när man har skapande aktivitet i förskolan. Då har ofta pedagogerna en bild av hur de vill att det barnen skapar ska se ut. I Westlund (2010) finns det ett exempel där barnen ska göra egna midsommarkransar. Barnen får ett visst material samt ett visst antal färger att välja på, det finns alltså en idé som säger hur denna midsommarkrans ska se ut. Pedagogen visar även upp hur de andra barnen har gjort. Pedagogen sitter med och hjälper till och säger vid ett flertal tillfällen att barnen får bestämma själva men nekar sedan barnen när de försöker utveckla denna midsommarkrans. Är detta inflytande eller skendemokrati? Westlund (2010) menar på att barn behöver börja med små val här i livet och att det därför är bra att sätta upp olika ramar med olika små val inuti. Hon menar att barn är i behov av vuxnas omsorg och beskydd och ska därför inte få för mycket delaktighet, det är en svår balansgång. Hon skriver även att barn utvecklas och att de då efter hand bör ges tillfällen till att påverka sin situation. Åldern är inte en avgörande faktor i denna utveckling beträffande delaktighet utan hon anser att barns erfarenheter, förväntningar från omgivning, sammanhang och samspel med vuxna och andra barn är det som avgör ett barns förmåga till delaktighet. Hon skriver även om att det lätt blir att inflytandet och demokratin blir individuell istället för gemensam. I Westlund (2010) finns det ett exempel där barnen har samling och alla barnen får välja varsin sång som de ska sjunga. Det är accepterat att välja samma sång som något annat barn, det är det enskilda barnets val som räknas och respekteras. Pedagogerna lyfter individualisering som något positivt för att det bidrar till att alla barn får chansen att göra sin röst hörd. Något negativt som pedagogerna ser är att många barn blir påverkade av vad de andra barnen säger och därför inte väljer det dem egentligen vill. Men pedagogerna framhåller att man även måste fatta beslut gemensamt, och det lyfter de även mycket i annan litteratur jag läst. Johannessen och Sandvik (2008) skriver att inflytande och delaktighet inte handlar om att bestämma och få sin vilja igenom utan att det handlar om vara del av en gemenskap. En gemenskap där man måste visa respekt, samspela, lyssna in och inkludera alla och därmed påverka det som händer med uttryck och åsikter. Delaktighet och inflytande går inte ut på att en individs rätt ska stå i motsättning till en annan individs rätt. I Hägglund, Quennerstedt & 8

9 Thelander (2013) hänvisar till en studie som gjorts av Berit Bae. Undersökningen grundar på pedagogers erfarenheter om inflytande och delaktighet. Studien visar på att pedagoger beskriver delaktighet utifrån det enskilda barnet och glömmer bort de erfarenheter av delaktighet som barnen får i den gruppgemenskap som faktiskt dominerar i förskolan 2.3 FNs barnkonvention Grunden för barnkonventionen är att alla barn är av samma värde och alla barn har rätt till att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Barn ska bli sedda och respekterade som individer i samhället. I Sverige garanterar vi att barn som växer upp här har alla rättigheter som står i konventionen. I andra länder följs inte denna konvention lika bra, detta på grund av olika politiska, sociala och ekonomiska skäl. Hade alla barnkonventionens mål följts av samtliga länder hade vi inte behövt se barnsoldater, sexuellt utnyttjade barn, barnhandel och annat som gör att barn far illa. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, jag har valt ut den artikeln som rör barns inflytande och delaktighet mest. Artikel 12 Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (UNICEF, 2009). Artikel lyfter att barn har rätt till inflytande över sin situation samt att alla barn har rätt att få sin röst hörd. Alla barn har rätt till att tycka och tänka och uttrycka sina åsikter (Brodin & Renblad, 2015). 2.4 Pedagogens förhållningssätt och perspektiv Jag har läst en avhandling av Arnér (2006). Det är en studie som har gjort utav ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ. Arnér (2006) har studerat ett utvecklingsarbete som är gjort på berättelser om barns inflytande i förskolan av pedagoger i olika medelstora kommuner här i Sverige. Utvecklingsarbetes syfte är att ta reda på huruvida barn i förskolan har möjlighet till ett reellt inflytande i sin egen vardag på förskolan. Läroplanen har legat till grund för detta 9

10 utvecklingsarbete. Arnér (2006) har samtalat och reflekterat med pedagogerna på de olika förskolorna kring deras arbetssätt med fokus på barns möjligheter till inflytande och delaktighet. Arnér (2006) har i sin avhandling utgått från flera olika teoretiska perspektiv. Arnér skriver bland annat om Moira von Wrights analys av Meads teori om perspektivtagande och intersubjektivitet. Meads teori om perspektivtagande handlar om att i samspel med andra kunna anta en annan persons perspektiv samtidigt som man håller fast vid sitt eget perspektiv. Detta ska vara grunden till ett meningsfullt samspel. Perspektivtagandet är viktigt för en bra kommunikation, lyckas man anta en annans perspektiv blir det en lyckad kommunikation (Arnér, 2006). Detta kopplar jag till att vuxna lyckas anta ett barns perspektiv vilket då kan leda till en god kommunikation samt att det leder till att barnet blir delaktigt. Arnér (2006) skriver om ett teoretiskt resonemang som kallas för: intersubjektiv vändning. Den teorin om intersubjektiv vändning använder Arnér när hon ska analysera pedagogernas berättelser. Den intersubjektiva vändningen kan ge nya aspekter på arbetet i förskolan och på det pedagogiska mötet mellan barn och pedagoger (Arnér 2006:41). En intersubjektiv vändning handlar om att man ändrar synsätt på något. I detta fall handlar det om pedagogernas synsätt på barnen. De går från ett punktuellt till ett relationellt perspektiv som gör att de ser barnen som sociala, samspelade människor. Det förändrade synsättet ger även ett förändrat bemötande av barnen (Arnér, 2006). Arnér (2006) har valt att utgå från Lev Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen eller The zon of proximal development som är en del av det sociokulturella perspektivet. Det centrala i denna teori är den sociala interaktionen som en förutsättning för lärande och utveckling och att man lär av en individ med annan erfarenhet. Med det menar Vygoskij att man redan från födseln ska se på barnet som en social individ och att det är interaktionen med andra och dess erfarenheter som utgör grunden i utvecklingen. Arnér (2006) har även haft med det sociokulturella perspektivet för att ge förståelse för det lärande och samspel som pedagoger ger uttryck för. De slutsatser Arnér (2006) kommit fram till var att pedagogerna kunde ändra sina invanda förhållningsätt till barnens initiativ genom att bli medvetna om det de tar förgivet i förskolan. Pedagogerna har även blivit medvetna om perspektiv som hjälper dem att tolka sitt uppdrag som förskollärare. Under utvecklingsarbetet diskuterade de mycket i grupp, läste texter och provade på olika förhållningssätt i verksamheten och detta ansåg pedagogerna vara ett bra sätt 10

11 att öka medvetenheten. Pedagogernas intresse för att läsa och sen diskutera det lästa har ökat och ses nu som en viktig sak. Utvecklingsarbetet har synliggjort vad pedagogerna tidigare har tagit för givet och vilka konsekvenser detta har fått för barnen. Synliggörandet har också lett fram till ett bemötande av barnen på andra och mer bejakande sätt än vad som skett tidigare (Arnér 2006:100). Pedagogerna ändrar sina förhållningsätt och till en början blev barnen förvånade över att pedagogerna bekräftar deras initiativ, de har svårt att veta hur de ska hantera det. Efter ett tag förstår barnen att bekräftelsen är sann och deras idéer får utrymme och det leder till större kreativitet och djupare koncentration hos barnen. Barnens samspel med varandra blir bättre och även samspelet med de vuxna förändras. Det blir färre avbrott och en mer positiv och lugn stämning i gruppen. Pedagogerna har märkt att barn som tidigare haft det svårt att samspela med andra barn i barngruppen men de har nu gått mycket framåt. Arnér (2006) menar att det är pedagogernas ansvar om barnen i förskolan ska få inflytande. Det är pedagogens ansvar, mod, förhållningssätt, kunskap och självinsikt som är avgörande (Arnér 2006). 2.5 Att skapa handlingsutrymme Westlund (2011) skriver om att skapa handlingsutrymmen för barn och att det leder till inflytande. Den största delen av dagarna på förskolan bygger på barnens fria lek, där de själva får välja aktivitet. Enligt Westlund (2011) är det den leken som erbjuder störst möjligheter till inflytande för barnen. Hon menar att barnen inte alltid är beroende av oss, speciellt inte i den fria leken. Det räcker att vi befinner oss i barnens närhet. Det främjar barns inflytande att pedagogerna blir lite tillbakadragna vid de egeninitierade lekarna, pedagogerna skapar då handlingsutrymme för barnen. Handlingsutrymmet handlar främst om de aktiviteter som barnen själva tar initiativ till men också vid andra sammanhang som måltider och påklädning. Vid leken, måltider och påklädning är barnen vana att det är något de själva får bestämma över. De behöver inte fråga pedagogerna vad som är tillåtet. Handlingsutrymmet handlar också om att få lov att göra saker i sin egen takt, till exempel äta eller klä på sig i sin egen takt (Westlund, 2011). 11

12 2.6 Barns perspektiv/barnperspektiv Barns perspektiv handlar om att se världen ur barns synvinklar, alltså hur de uppfattar sin omvärld och hur de ser på saker och ting. Barns perspektiv är alltså barns egna föreställningar om vad tillvaron handlar om. Det är inte alltid lätt för oss vuxna att komma nära ett barns perspektiv. Det gäller att man som pedagog sätter sig in i hur barn uppfattar världen omkring sig och intresserar sig för vad de tycker är viktigt och att man tillåter barn ha sitt eget sätt att tolka och förstå världen. Det är viktigt att vi som pedagoger har förmågan att komma nära barns perspektiv för att kunna göra dem delaktiga. Ett barnperspektiv handlar om hur vi vuxna ser på barn, vad vi tror är bäst för barnet. Det är vår syn på barn ur ett vuxenperspektiv (Arnér 2009). Det egna perspektivet är det naturliga och andras perspektiv måste väljas och kan vara svåra att ta in. Det kan vara svårt att hålla fast vid någons annans perspektiv, även om man medvetet valt att anta det perspektivet (Arnér 2006). Westlund (2011) skriver om fyra aspekter som är betydelsefulla för barns inflytande. Hon nämner förmågan att följa upp barns initiativ, emotionell närvaro, lekfullhet och uttrycksförmåga. Dessa förmågor gör att man lättare kan anta ett barns perspektiv. 2.7 Barnsyn Barnsyn är pedagogernas föreställningar om barn. Vad är ett barn, vem är ett barn, hur lär sig barn, hur utvecklas barn? Dessa föreställningar har stor betydelse för deras handlande mot barn. Arnér (2006) nämner olika konstruktioner av barnet, till exempel barnet som tabula rasa eller ren tavla. Det betyder att vi vuxna betraktar barnet ett tomt kärl som ska fyllas med kunskap och göras redo för skolan och dess lärande. En annan konstruktion är att se barnet som natur, alltså en människa som utvecklas genom stadier som är biologiskt bestämda. Då ser man barnet som egocentriskt, initiativlös och inkompetent. De skapar ett fattigt barn. Om man istället ser barnet som en medkonstruktör av kunskap, så skapar man ett rikt barn som man ser som en kompetent människa med förmågor och stora utvecklingsmöjligheter. Åberg och Lenz Taguchi (2012) betonar att det är viktigt att man är medveten om vilken barnsyn man har, för barnsynen påverkar det sätt man förhåller sig till barnen. Är pedagogerna medvetna om sin barnsyn får de lättare att sätta sig in i barnens situation och lättare att förstå dem. Verksamheten är ofta organiserad utifrån den barnsyn som pedagogerna har. 12

13 Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gället i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder (skolverket, 2010:21). 2.8 Att lyssna Johannesen & Sandvik menar på att inflytande handlar mycket om att lyssna. Man lyssnar på varandras åsikter och idéer, speciellt viktigt är det för oss vuxna att ta oss tid att lyssna på barns åsikter och idéer. Ibland handlar det inte bara om att lyssna på vad barnen säger med det verbala utan också att lyssna och se på kroppens uttryck. Kroppen är ett verktyg som används till att göra sig förstådd, speciellt för de små barnen som inte har det verbala än. Det gäller att man tar sig tid och försöker anta ett barns perspektiv, vilket leder till att även barn utan det verbala kan få inflytande och delaktighet. Det handlar inte bara om att lyssna på ett barn när man pratar med det utan att man sitter i rummet och lyssnar på vad barnen pratar med varandra om. Är man lyhörd kan man då få förståelse för vad barnen är intresserade av för stunden och utefter det intresset skapa en möjlig aktivitet eller ett tema. På så sätt kan man också ge barnen inflytande och delaktighet utan att man måste fråga ut dem på något vis (Johannesen & Sandvik 2008). 13

14 3. Teoretiskt perspektiv Jag har valt att utgå från det relationella perspektivet i denna undersökning. Jag valde detta perspektiv för att det kom upp i mycket av den litteratur jag har läst om barns inflytande. Arnér (2009) skriver att inflytande och delaktighet sker mycket i olika gemenskaper och det relationella perspektivet handlar just om barn och hur dess identitet skapas i olika gemenskaper. Ser man barn på ett relationellt sätt ser man dem som människor som utvecklas tillsammans i en gemenskap. Förskolan är ett exempel på en gemenskap där barnen utvecklas tillsammans. 3.1 Det relationella perspektivet Arnér (2009) menar att det relationella perspektivet handlar om att se varje människas identitet som något som skapas med tiden. Identiteten är inget man får med sig från födseln. Identiteten formas utefter de gemenskaper och relationer människan ingår i, man får en förståelse om sig själv och andra. Genom ett relationellt synsätt ser man kunskap som något som skapas i möten med andra. Ett demokratiskt förhållningssätt samt en demokratisk relation mellan människor ger möjligheter till delaktighet och inflytande (Arnér, 2009). Ett exempel kan vara att vi som pedagoger inte alltid håller oss till de aktuella principer som finns för olika situationer i verksamheten, utan att vi lyssnar efter barnets argument för att utföra en handling. Arnér & Tellgren (2006) tar upp som exempel att vi har bestämda rum vi leker i men ett barn har ändrat sig och vill byta rum, vilket är emot reglerna. Då lyssnar vi in vad barnet har att säga och handlar utefter det (Arnér & Tellgren, 2006). Det handlar om att man som pedagog är öppen för nya tankar i frågor om barns inflytande (Westlund, 2011). 14

15 4. Metodologisk ansats och metod Jag valde att genomföra denna studie som en kvalitativ undersökning. Jag gjorde det genom intervjuer med verksamma pedagoger för att få veta hur de arbetar för att ge barnen inflytande och delaktighet i verksamheten. Jag valde att göra kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att jag ville ha öppna frågor med fylliga och detaljerade svar och att intervjun skulle kunna röra sig i olika riktningar (Bryman, 2009). Jag valde att spela in intervjuerna eftersom det är lättare att koncentrera sig på samtalet när man inte behöver tänka på att få med allt i anteckningarna. Enligt Johansson och Svedner (2010) så är det även viktigt att man tänker på att det är en kvalitativ intervju och att det inte transformeras över till en strukturerad intervju. Detta undvek jag genom att hela tiden hänga med i samtalet och ställa spontana följd frågor. Sedan transkriberades intervjuerna och därefter gjorde jag en kortare sammanfattning av intervjuerna. I sammanfattningen tog jag med det som kändes viktigast för att kunna besvara mitt syfte. 4.1 Urval Urvalen gjordes baserat på personliga kontakter. Jag har haft verksamhetslag utbildning på en av de två förskolorna jag besökte. Den andra förskolan jag besökte har jag vikarierat lite på. Det kändes tryggt för mig att få intervjua personer som jag redan hade kontakt med och det kändes lättare att föra en diskussion när man är lite insatt i deras verksamhet. Jag ser det som en fördel i min undersökning för att det känns som att jag får ut lite mer av intervjuerna för att jag sedan innan vet lite om deras verksamhet. Innan vi började med detta examensarbete var det många som sa att man inte bör gå till en tidigare bekant förskola för att undersökningen kan bli påverkad negativt. Jag såg det inte som ett problem, utan mer som en möjlighet. Jag kan tänka mig att det kan bli problem om man intervjuar personer man har en vänskapsrelation med eller en släkting, för då tänker jag att man kan tolka fel och ta för givet vissa saker. Mina respondenter är personer jag träffat på några gånger, vi har ingen speciell relationer förutom att vi kan arbeta tillsammans. Jag fick även höra av respondenterna att de tyckte att det var lite jobbigt att bli inspelade men att de ändå kände sig trygga för att det var en person de kände som skulle ta hand om inspelningen. Jag hade ingen speciell tanke med ålder eller erfarenhet på de pedagoger jag intervjuade. Jag intervjuade två förskollärare och en barnskötare, vilket var helt slumpmässigt. Jag tog de som 15

16 hade tid och lust att bli intervjuade. Respondenterna bestod av två kvinnor och en man, varav kvinnorna är förskollärare och mannen är barnskötare. Jag kallar de för Lisa, Ylva och Robert. Lisa arbetar på en förskola med fyra avdelningar. Hon är mellan år och hon har arbetat i cirka 15 år. Ylva och Robert arbetar på samma förskola men på olika avdelningar. På deras förskola finns det fem avdelningar. Ylva är mellan år och har arbetat som förskollärare i cirka 10 år. Robert är mellan år och har arbetat som barnskötare i cirka 4 år. 4.2 Genomförande Jag hade från början en vision om att intervjua fyra pedagoger, men det var svårt för många att ta sig tid så det blev istället tre pedagoger. Eftersom förskolorna redan var bekanta för mig valde jag att ringa och höra om någon var intresserad. Jag informerade då om vad min undersökning handlade om, min frågeställning och att jag önskade att spela in intervjuerna. De som var intresserade behöll jag en personlig kontakt med via sms så att vi lätt skulle kunna bestämma tid. Vid intervjun informerade jag om att det endast är jag som kommer att ta del av ljudinspelningen. Till intervjuerna hade jag ett antal förbereda frågor och ett antal följdfrågor. Intervjuerna hölls på olika platser, den första intervjun hölls efter arbetstid och det blev därför i ett lugnt rum utan några störningsmoment. De andra två intervjuerna hölls i ett rum med tre barn. Det var ganska lugnt men vi blev störda några gånger, men jag kände inte att det påverka så mycket. Intervjuerna blev olika långa, men de hamnade mellan femton och tjugo minuter. Varje intervju transkriberades och sammanställdes och skrevs in under olika rubriker som kändes passande. 4.3 Reliabilitet och validitet Bryman (2011) skriver att validitet handlar om undersökningens giltighet. Har man undersökt det man framhåller i syftet. Valet av metod och frågeställningar ska kunna ge svar på syftet. Bryman (2011) menar på att i kvalitativa undersökningar är inte validitet utav någon speciell betydelse eftersom man i kvalitativa undersökningar inte mäter resultatet. Jag känner att jag få fram det jag framhåller i syftet, vilket gör att min undersökning är giltig. Johansson och Svedner (2010) beskriver reliabilitet som noggrannhet och vid mätning. Olika sätt att undersöka kan ge olika resultat. Samma undersökning med samma metod ska ge samma resultat och reliabiliteten är tillförlitlig. Min reliabilitet i denna undersökning är hög eftersom jag innan endast berättade om att min undersökning handlade om inflytande och delaktighet. Jag berättade inte om vad jag skulle ha för intervjufrågor, vilket gjorde att de inte 16

17 kunde förbereda sig så mycket. Jag berättade inte heller för pedagogerna vilka mer jag skulle intervjua, vilket gjorde att de inte på något sätt kunde prata ihop sig om vad de skulle svara. Jag spelade in samtalen och transkriberade, vilket gör att jag får ut precis vad som sade (Bryman 2009). 4.4 Forskningsetiska överväganden I forskningsetiken finns det en mycket viktigt del och den handlar om hur personer som medverkar i forskning, till exempel de man intervjuar eller observerar ska behandlas. Dessa personer ska givetvis skyddas från skador och kränkningar, vilket gör att man måste tänka på vad man säger och frågar och veta lite om vem det är man intervjuar (Vetenskapsrådet 2011). Detta är mycket viktigt att tänka på när jag gör mina intervjuer. De krav som man kan hitta i Bryman (2009) kändes även relevanta för mig. Informationskravet handlar om att jag informerar de berörda personerna om undersökningens syfte och att jag berättar att det är frivilligt och att de får dra sig ur när de vill. Detta informerade jag mina respondenter om innan intervjun. Samtyckeskravet handlar om att mina respondenter måste samtycka om sin medverkan. Därför gjorde jag ett samtyckesbrev som de fick läsa och skriva på innan intervjun. Konfidentialitetskravet handlar om att respondenterna i min undersökning gör det helt och hållet under anonymitet. Deras personuppgifter är bara till för mig och uppgifterna ska under hela undersökningen förvaras oåtkomligt för obehöriga. Efter undersökningen ska alla dessa papper förstöras. Detta står i mitt samtyckesbrev och jag informerade även om det innan intervjun. Nyttjandekravet handlar om att de uppgifter jag får tillgång till under undersökningen endast får användas till min examensuppsats (Bryman 2009). 17

18 5. Resultat och analys Mitt syfte med denna studie är att undersöka hur vissa pedagoger resonerar kring barns inflytande och delaktighet i förskolan samt hur pedagoger kan arbeta med barns inflytande och delaktighet i förskolans vardag. Jag har valt att skriva resultat och analys tillsammans. I varje del börjar jag med en resultatdel där jag redovisar kort vad de olika pedagogerna berättat och i den andra delen jämför och analyserar jag med hjälp av litteraturen. Min tanke från början var att intervjua fyra pedagoger på fyra olika förskolor. Det blev tillslut tre intervjuer gjorda, två stycken med förskollärare och en med barnskötare. Jag använder begreppet pedagoger som ett samlingsbegrepp eftersom jag har intervjuat både förskollärare och barnskötare. Det var svårt för pedagogerna att hinna med en intervju på arbetstid. En av mina intervjuer fick göras utanför arbetstid. Mitt syfte var inte att se om det fanns några skillnader mellan förskollärare och barnskötare, men jag började ändå reflektera lite. Jag hade heller ingen tanke med valet av pedagoger när det gäller ålder och erfarenhet, det enda jag ville var att de skulle ha ett intresse för ämnet. 5.1 Inflytande och delaktighet Inflytande och delaktighet handlar om att barn ska ha rätt att utrycka sig enligt alla tre pedagoger. De ska kunna tala om det är något de vill, om något inte är bra. De ska kunna hävda sin rätt och hela tiden bli lyssnade på (Pedagog Lisa). Ylva tycker att det är viktigt att de ska få vara med och bestämma men att pedagogerna lagt ramarna innan. Robert är inne på samma spår, han pratade om att pedagogerna ska styra verksamheten men utefter barnens intressen. Han säger också att man inte ska ge barn för många val. De ska inte få välja för mycket, det blir bara jobbigt för barnen. Ofta frågar pedagoger till exempel ska vi gå ut? och då finns det självklart barn som säger nej. Problemet då är att det egentligen inte var en fråga som barnen kunde påverka. Det blir förvirrande för dem. Man ger dem många val utan att tänka på det säger Robert. Pedagogernas svar och det jag har läst stämmer överens till största del. Johannesson och Sandvik (2008) skriver om att inflytande och delaktighet handlar om att bli lyssnad på, uppmärksammad och att ges utrymme att visa sina intentioner. Men de skriver också om att inflytande och delaktighet är något som sker i gemenskaper, vilket ingen av pedagogerna 18

19 uppmärksammar. Westlund (2011) nämner detta med att inflytande sker i gemenskap men också att demokrati är något man lär i möten mellan människor som tänker olika. Hägglund, Quennerstedt och Thelander (2013) fick fram att pedagoger ofta beskriver delaktighet utifrån det enskilda barnet och därmed glömmer bort de erfarenheter av delaktighet som barnen får i den gruppgemenskap som faktiskt dominerar i förskolan. Det relationella perspektivet handlar om barnet och dess gemenskaper, vilket gör att det är viktigt att pedagogerna bygger upp en bra verksamhet, med hjälp av barnen. När man bygger upp en verksamhet så syns det ofta vilken barnsyn pedagogerna har. Verksamheten bli organiserad utifrån den barnsyn som pedagogerna har. Robert pratade om att barn inte ska ha för många val, vilket också Westlund (2010) skriver om. Westlund menar på att barn behöver börja med små val här i livet och att det därför är bra att sätta upp olika ramar med olika små val inuti, vilket alla tre pedagoger pratade om i intervjuerna. Westlund (2010) menar att barn är i behov av vuxnas omsorg och beskydd och ska därför inte få allt för mycket delaktighet, det är inte sunt för barnen. De ska givetvis ha delaktighet i verksamheten men hon menar på att man måste känna av vart gränsen går. 5.2 De ickeverbala barnen Enligt samtliga pedagoger är det givetvis lite svårare att jobba med de yngre barnen som inte har utvecklat det språket än. Men de alla säger att de barnen ändå kan uttrycka sig på något vis, till exempel genom kroppsspråket. Alla kan uttrycka sig på något vis, även om de inte har talet än så har de ändå språket i sig på något sätt (Pedagog Lisa). Många barn kan utrycka sig väldigt bra genom gester, visar mycket tydligt om det är något de inte vill eller om det är något de vill ha. Ylva tycker att de är viktigt att ha lite extra koll på de yngre barnen för att kunna se vad de har för viljor och intressen. Hon ser även gärna till att man samlar de små barnen i grupp. Det är ju bara det att man ska ha den möjligheten och få dem i en egen grupp så att man ser vad dem verkligen är intresserade utav (Pedagog Ylva). Johannesson och Sandvik (2008) skriver att det handlar mycket om att lyssna till hela kroppen och att vara uppmärksam på vad det icke verbala barnen riktar sin uppmärksamhet mot. Pedagogerna är överens om att alla barn kan uttrycka sig på något sätt och det säger även Johannesson och Sandvik (2008). Det handlar också om att man tror på att barn kan, att man har den barnsynen som säger att barn är medkonstruktör av kunskap. Att man ser barn som en 19

20 kompetent människa med förmågor och stora utvecklingsmöjligheter (Arnér 2006). Det känns som att pedagogerna tror på barnen, tror på att barnen kan och har förmågor. Det relationella perspektivet kan man se i interaktionen mellan pedagogen och barnen, de ser barnen som sociala, samspelade människor. De vill lyssna och har förstått att man behöver se till hela barnet för att kunna förstå dess viljor. Man bör lyssna in vad barnet har att säga och handlar utefter det (Arnér & Tellgren, 2006). 5.3 Arbetssätt Att hela tiden lyssna på barnen och följa deras intentioner är viktigt. Vara mycket bland barnen och alltid finnas där som stöd när det händer saker som inte barnen kan lösa själva. Vara lyhörda för vad som händer och för vad barnen gör och säger (Pedagog Lisa). Barnintervjuer är något som används flitigt av Ylva och Robert. De har två olika underlag, ett för barn som har det verbala och ett för barnen som inte kommit dit än. På det underlag som är för de barn som inte har det verbala finns det istället humörgubbar som de får peka på för att få fram hur de känner för den fråga som ställs. Inför varje termin brukar Ylva och hennes arbetslag tillsammans hitta på en berättelse som de gör klar till hälften. De presenterar den för barnen som får fortsätta på den och skapa ett tema. Pedagoger följer barnen och hjälper dem att spinna vidare, vilket leder till något jätteroligt som är på barnens initiativ enligt Ylva. Här pratar pedagogerna mycket om att lyssna till barnen vilket är ett bra sätt att arbeta på enligt litteraturen. Att vara lyhörd för vad barnen säger och gör nämns också, är man lyhörd kan förståelsen för vad barnen är intresserade av öka. Intervjuer är en bra början till att närma sig barns perspektiv. Vid barnintervjuer kan vi pedagoger få en inblick i hur barnet uppfattar världen omkring sig och vad det intresserar sig för (Arnér 2009). Att arbeta för att försöka inta ett barns perspektiv är viktigt för barns inflytande. Ylva är den enda som konkret kan förklara aktiviteter där de jobbar med inflytandet. Aktiviteten hon berättade om leder till ett gemensamt inflytande, som Westlund (2011) och Johannesson och Sandvik (2008) förespråkar. Barnen får hjälpas åt att fortsätta på berättelsen och de får tillsammans komma på nya saker att göra. Barnintervjuerna som de gör blir mer ett individuellt inflytande, vilket också är bra så länge man inte glömmer bort det gemensamma enligt Westlund (2011). Westlund skriver även om att individualisering gör att alla barn får sin röst hörd. 20

21 Det relationella perspektivet kopplar jag in i den aktivitet Ylva berättar om, på grund av att det blir ett gemensamt inflytande. Det relationella perspektivet handlar just om det gemensamma. Jag kopplar även perspektivet till barnintervjuerna då det blir en interaktion mellan barnet och pedagogen. Pedagogen lyssnar på vad barnen har att säga, vad de tycker om verksamheten, vad som är kul, vad som är mindre kul och ska utefter det förändra i verksamheten. 5.4 Dokumentation Att inkludera barnen vid dokumentationen är något som både Lisa och Robert erkänner att dem är lite dåliga på. De båda brukar sätta upp teckningar och visa bilder för föräldrar, men de frågar aldrig barnen om det är okej för dem. Robert säger att barnen brukar tjata om att sätta upp nya bilder, speciellt när det gäller att sätta in bilder i deras bild touchdator som står i hallen för vårdnadshavarnas förfogande. Ylva berättar att de brukar ta med avdelningens ipad ut när de är på utflykter och att barnen då brukar få göra sina egna filmer som de sedan får se på storbildsskärm. Det är barnen som styr vad innehållet i filmerna ska vara, vilket gör att de blir ett barns perspektiv i dokumentationen. Åberg och Lenz Taguchi (2012) skriver att dialogen är en viktig del i dokumentation, och då handlar det inte bara om en dialog mellan pedagogerna utan också en dialog mellan pedagog och barn. Barnen ska få vara delaktiga och de ska få reflektera tillsammans med pedagogerna. Varken Lisa eller Robert verkar tänka på detta. Utifrån deras svar verkar de inte inkludera barnen i dokumentationen, men det kan vara så att de misstolkade frågan. Utifrån deras svar får man ändå fram att de inte ger barnen inflytande över vad som hamnar på väggarna eller i bildspelet ute i hallen. Det exemplet Ylva berättar om är ett bra och roligt tillvägagångssätt. Genom att ge barnen friheten att filma vad de vill och då utgår man oftast ifrån att barnen filmar det de tycker är intressant och värt att dela med sig av. På så sätt får pedagogerna fram vad barnen faktiskt tycker är intressant. Den färdiga filmen blir alltså ur ett barns perspektiv. Arnér (2009) nämner att det är viktigt att man som pedagog får en förståelse för hur barnen uppfattar världen omkring sig. Det relationella perspektivet kommer in i detta tillvägagångssätt eftersom det är något flera barn gör tillsammans och även något som man tillsammans sitter och tittar på och reflekterar runt. 21

22 5.5 Förutsättningar Inflytande och delaktighet är alltid ett pågående arbete men ingen av de tre pedagogerna anser att de lyckas fullt ut med arbetet. De är nöjda till viss del men alla skulle vilja kunna jobba mer individuellt med barnen. Ofta är det alltid samma barn som blir lyssnade på för att det är de som hörs och syns mest. Vissa barn är svårare att fånga upp i gruppaktiviteterna och det kan vara svårt när det är blandat med många olika åldrar tycker Ylva. Det skulle vara skönt att känna att man har hela gruppen med. Det blir ju alltid någon som liksom spretar iväg, dem små kanske är lite svårare att fånga upp (Pedagog Ylva). De små som inte har talet försvinner alltså lätt i mängden. Alla tre hade önskat mindre barngrupper, det hade underlättat allt pedagogiskt arbete (Pedagog Robert). Samtliga pedagoger anser att de inte hinner med alla barns inflytande. De som hörs och syns mest är dem som får mest inflytande och delaktighet i verksamheten erkänner de allihop. Men om man nu är medveten om detta så kan det vara aktuellt att göra en förändring. Arnér (2006) skriver om en intersubjektiv vändning, som handlar om att man ändrar synsätt på något. Pedagogerna är medvetna om att de ofta låter samma barn få mer inflytande på grund av att detta barn hörs och syns mer. Så om pedagogerna nu skulle ändra förhållningssättet till detta och göra en förändring som gynnar alla barnen, men kanske speciellt de barnen som är lite blyga. Ylva pratade om att hon tycker att de är svårt när barngruppen innehåller barn i många olika åldrar. Westlund (2010) skriver att åldern inte är en avgörande faktor när det gäller utvecklingen inom delaktighet. Hon anser att barns erfarenheter, förväntningar från omgivning, sammanhang och samspel vuxna och andra barn är det som avgör ett barns förmåga att vara delaktig. Även Arnér (2006) skriver om barns erfarenheter genom Lev Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen som handlar om social interaktion som en förutsättning för lärande och utveckling och att man lär av en individ med annan erfarenhet. Även det relationella perspektivet kan kopplas till detta, man lär i gemenskapen, det är gemenskapen som formar och är man då i en gemenskap med olika erfarenheter så samlar man givetvis på sig mer kunskap. 5.6 Demokrati Alla tre pedagoger pratar om att det är svårt att veta vart gränsen mellan demokrati och skendemokrati ligger. Alla är överens om att det är viktigt att pedagogerna sätter upp ramar 22

23 som barnen kan hålla sig inom. Barn söker hela tiden efter gränser och vart det blir stopp, därför det viktigt att ha tydliga ramar (Pedagog Lisa). Barn ska inte behöva ta för stora beslut. Beslut som att välja pussel, smörgås, plats och så vidare anser Lisa är vardagligt inflytande som är lagom för barnen. Man sätter upp gränser för barnets bästa. Ylva tänker på vad som står i läroplanen och att man ändå måste sträva efter att nå de målen och att man då kanske måste styra barnen in på olika saker. Man ser att det här måste vi göra för att vi är ålagda detta uppifrån, så det här är vårt krav, då måste vi ändå försöka att få barnen intresserade utav det vi vill att de ska göra (Pedagog Ylva). Det pedagogerna säger stämmer bra ihop med vad Westlund (2010) skriver, det är svårt att veta vart gränsen mellan demokrati och skendemokrati ligger samt att se skillnad på vad som är vad (Westlund 2010). Westlund skriver även om att barn inte ska behöva ta för stora beslut, vardagliga beslut som Lisa tar upp räcker faktiskt oftast. Ylva pratar om att man måste se till de krav som finns ålagda uppifrån, då tänker hon på vad läroplanens mål runt barns lärande säger. Men i läroplanen finns det också mål om barns inflytande. Målen säger bland annat att det är barnens intressen och behov som bör ligga till grund för utformningen av verksamheten och pedagogernas arbetssätt. FN:s barnkonvention är också något man ska jobba efter, i Sverige garanterar vi att barn växer upp med alla de rättigheter som står i konventionen (UNICEF, 2009). Artikel 12 i konventionen lyfter att barn har rätt till inflytande över sin situation samt att alla barn har rätt att få sin röst hörd. (Brodin & Renblad, 2015). 23

24 6. Avslutande diskussion Mitt syfte med denna frågeställning var att få en överblick över hur pedagoger ser på barns inflytande och delaktighet och hur man som pedagog kan arbeta för att uppnå de mål som finns i förskolans läroplan om inflytande. Jag har egna erfarenheter av att det är svårt att göra alla barnen delaktiga, då många hörs och syns mer än andra vilket ofta leder till att man glömmer de barnen som är lite tystlåtna eller de som inte har det verbala. Detta berättar även de pedagoger jag intervjuar. Jag får en inblick i hur de arbetar på sina förskolor samt hur de ser på inflytande och delaktighet. 6.1 Arbetssätt Innan jag började med denna undersökning hade jag inte speciellt mycket kunskap inom ämnet. Jag läste lite och fick lite påfyllning av vad inflytande och delaktig kan vara, jag skapade mig en uppfattning, men fortsatte fundera på hur man arbetar med detta i verksamheten? Inflytande och delaktighet är alltid ett pågående arbete i verksamheten och handlar om att barnen ska få säga sitt och bli lyssnade på. Detta arbete görs hela tiden i verksamheten och inte bara vid fasta aktiviteter eller vid exempelvis barnintervjuer. Läroplanen och FN:s barnkonvention finns som underlag för hur viktigt det är att barnen får uttrycka sig och vara delaktiga och påverka sitt eget liv. Barns rättigheter är vuxnas skyldigheter (Brodin och Renblad 2015). Westlund (2011) beskriver olika arbetsformer för att kunna ge barn inflytande och delaktighet i förskolan. Dessa arbetsformer beskrivs som att skapa tillfällen till samtal med barn, skapa handlingsutrymme för barn, att planera utifrån barns behov och intresse att stödja interaktion mellan barn. Pedagogerna jag intervjuar beskriver också dessa arbetsformer, vilket jag ser som ett gott tecken. Det kan kännas svårt med inflytande och delaktighet, men det behöver inte vara svårt att ge barnen inflytande, man behöver inte en massa olika underlag och speciella aktiviteter för att göra det möjligt. Westlund (2011) pratar vidare om att pedagogernas fo rhållningssätt har stor betydelse för verksamheten. I många situationer handlar det inte bara om vad pedagogen gör för att skapa möjligheter för barns inflytande utan också hur den gör det. Förhåller man sig till barnen på ett sätt som gör att de känner sig respekterade och lyssnade på så har man kommit långt i arbetet. 24

25 Ylva och Robert berättade att de använder sig av intervjuer i verksamheten för att stärka det individuella inflytandet. Intervjuer är en bra början till att närma sig ett barns perspektiv för att man får sig en inblick i hur barnets värld ser ut. Man får en förståelse för vad barnet tycker om och intresserar sig för (Arnér 2009). Jag har egna erfarenheter av barnintervjuer och jag tycker att det kan vara svårt men om barnet har en bra dag och känner för att svara på frågorna så fungerar det bra. Det var en pedagog som berättade för mig att det är många barn som ofta har svårt att svara på personliga frågor för att de känner en press om att de måste svara på ett speciellt vis. De blir rädda för att de ska svara fel och svarar därför oftast jag vet inte. Både Ylva och Robert har ett intervju underlag för de barnen som har det svårt med det verbala. Underlaget bestod av frågor som pedagogen ställer och barnet svara genom att välja den smileygubbe de tycker passar bäst till hur de känner. Jag tänker att detta underlag även kan finnas till hands om det är något barn som känner den där pressen och inte vill svara. Jag tror att det är viktigt att man gör arbetet med inflytande och delaktighet till en del i vardagen och att man hela tiden har det i tankarna. Låta barnen göra små val varje dag, låta barnen rösta om saker, alltid lyssna på vad barnen har att säga och så vidare. Westlund (2011) skriver att det är viktigt att skapa handlingsutrymmen för barnen på förskolan. Hon skriver att det ofta räcker med att vi pedagoger finns i barnens närhet, vi behöver inte vara delaktiga i allt. Handlingsutrymmet handlar också om att barnen exempelvis ska kunna leka, pyssla och spela spel utan att hela tiden behöva fråga pedagogerna om lov. Barnen ska veta vad det är som gäller, vad som är acceptabelt att göra och inte. Det handlar också om att få göra saker i sin egen takt. Vissa barn sitter gärna och äter sin lunch längre än andra och det ska de få göra. Detta med handlingsutrymme känns viktigt för mig. Förskolan blir ju som ett andra hem för många barn och då ska man kunna gå fritt och göra det man vill. Därför är det viktigt att det finns regler och ramar för vad som är acceptabelt och att man som pedagog är tydlig med de reglerna. Det är även viktigt för mig att barn inte stressar med saker, till exempel vid maten. Alla är olika och vissa äter långsamt och det måste vi respektera. Jag brukar ha som vana att alltid sitta kvar vid bordet tills sista barnet blir klart, för att undvika att det blir en stressad och jobbig situation för barnet och för att det enligt mig är allmän hyfs. 6.2 Inflytande och delaktighet Inflytande och delaktighet handlar såväl i litteratur som i intervjuerna om att barnen ska ha rätt till att utrycka sig, bli lyssnade på och uppmärksammade (Johannesson & Sandvik 2008). 25

26 Här var de pedagoger jag intervjuade helt överens. Det pedagogerna säger stämmer nästan helt överens med litteraturen jag läst. Pedagogerna är alla snabba på att säga att det finns gränser för inflytande, vilket även litteraturen tar upp. Gränserna eller ramen som många säger är viktig för barnens bästa. Robert pratade mycket om att barnen inte ska få för många val vilket också Westlund (2010) skriver om. Jag upplever detta som lite luddigt, Westlund (2010) menar på att barn behöver börja med små val här i livet. Ur det Westlund (2010) skriver tolkar jag det som att dessa små val är att få välja mellan fem olika färger när man målar, två olika material, två olika rum, två olika aktiviteter och så vidare. Men tänk om barnen inte vill ha något som ingår inom de ramar som pedagogerna sätter upp? Barnen kanske önskar något annat, någon annan färg, aktivitet eller material. Här kan man koppla in det relationella perspektivet och det exemplet om att vi som pedagoger inte alltid håller oss till de aktuella principer som finns i olika situationer i verksamheten, utan att man lyssnar efter barnets argument för att utföra en handling. Exempelvis att man har bestämda rum som man leker i men ett barn har ändrat sig och vill byta rum, vilket är emot reglerna. Då lyssnar man in vad barnet har att säga och handlar utefter det (Arnér & Tellgren, 2006). Johannesson och Sandvik (2008) skriver om att inflytande och delaktighet är något som sker i gemenskaper, vilket ingen av de tre pedagogerna uppmärksammar i intervjuerna. Men ändå tar de alla upp att de skulle vilja jobba mer individuellt med barnen, vilket gör att jag får känslan av att de på något sätt arbetar med inflytande och delaktighet mycket i grupp. Det resultat som Hägglund et al. (2013) fick fram i sin undersökning känns trovärdigt. Resultatet redogör för att pedagoger ofta beskriver delaktighet utifrån det enskilda barnet och därmed glömmer bort de erfarenheter av delaktighet som barnen får i den gruppgemenskap som finns på förskolan. Det känns det som att de pedagoger jag intervjuat också gör. Jag önskar att jag hade ställt fler frågor om detta vid mina intervjuer eftersom det är något som nämns mycket i litteraturen. Jag gillar det Johannesen och Sandvik (2008) skriver om det viktigt att vara lyhörd för vad barnen säger till mig som pedagog men också vad de säger till varandra. Det kan vara jättebra att sitta och lyssna på barnen på sidan av, så att de inte tänker på att man som pedagog är där. Är man lyhörd för vad barnen säger kan man skapa sig en förståelse för vad barnen är intresserade av för stunden och utefter det intresset skapa möjliga aktiviteter eller teman. På så sätt kan man också ge barnen inflytande och delaktighet utan att man måste fråga ut dem på något vis. Men jag tror att det även är viktigt att man pratar med barnen om det de pratat om 26