REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Dnr 2009-03-12 AdmD-450-2008 Kulturdepartementet 103 33 Stockholm AV-utredningens slutbetänkande En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:116) och Radio- och TV-verkets rapport med förslag om ändringar av radio- och TV-lagens regler om vidaresändningsplikt Kammarrätten har utifrån de synpunkter domstolen har att beakta inget att erinra i sak mot AV-utredningens och Radio- och TV-verkets förslag och bedömningar. Vad gäller den närmare utformningen av den nya radio- och TVlagen önskar kammarrätten dock framföra följande. Programbegreppet Kammarrätten välkomnar att det nu införs en definition av begreppet program. Kammarrätten noterar också att definitionen överensstämmer med den i AVdirektivet. Hänvisningen till programtablå och katalog, vilka begrepp inte definieras och vari dessutom den definierade termen ingår, gör dock meningen något diffus. Kammarrätten anser därför i det fortsatta arbetet önskvärt med en närmare genomgång och analys av begreppet, och vad som faller utanför, i relation till alla de bestämmelser i vilka det förekommer. Begreppet är av betydelse för flera viktiga bestämmelser, bl.a. den om otillbörligt kommersiellt gynnande i förslagets 5 kap. 5.
REMISSYTTRANDE 2 (5) Sponsring Det är tillfredsställande att en bestämmelse, förslagets 7 kap. 6, nu införs som självständigt reglerar, inte bara vad ett sponsringsmeddelande ska innehålla, utan även vad det inte får innehålla. Det innebär att det inte längre bör finnas behov av att vid en prövning av ett sponsringsmeddelandes laglighet kunna tillämpa bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande (i förslaget 5 kap. 5 ). Enligt författningskommentaren skulle dock en tillämpning av bestämmelsen om otillbörligt gynnande fortfarande kunna vara aktuell när meddelandet är omotiverat långt. Kammarrätten rekommenderar att även den situationen införs i 7 kap. 6 så att bestämmelsen uttömmande reglerar otillåtet innehåll. I 7 kap. 5 1 talas om att sponsringsmeddelande får lämnas i omedelbar anslutning till programmets början eller slut. Formuleringen bör jämföras med den i 4 samma kapitel, som föreskriver att meddelandena ska lämnas i början och i slutet av programmet.., vilket är det begrepp som används i AV-direktivet. Därmed har i praxis ansetts att meddelandet ingår i det program som det avser. Motsvarande synsätt kan inte anläggas på ett sponsringsmeddelande som sänds i omedelbar anslutning till programmet. Reglerna om program skulle därmed vara tillämpliga på ett sponsringsmeddelande som avses i 4 men inte på ett sådant meddelande enligt 5 1 eftersom det knappast kan omfattas av definitionen. Särskilt om bestämmelsen om otillbörligt gynnande i 5 kap 5 fortfarande i vissa fall ska anses kunna tillämpas på sponsringsmeddelanden, är det enligt kammarrättens mening av vikt att sponsringsmeddelandena anses ingå i programmet. Annonser Kammarrätten vill här peka på att den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 4 andra stycket om att ett viss minsta tid ska gå mellan annonsavbrott i filmer producerade för TV inte omfattar de undantag som anges i motsvarande bestämmelse i nuvarande lag, liksom delvis i AV-direktivet, för TV-serier, lätta
REMISSYTTRANDE 3 (5) underhållningsprogram och dokumentärprogram. Av motiveringen (s. 288) framgår att avsikten, med visst särskilt angivet undantag, inte varit att ha strängare regler för när program får avbrytas av annonser än vad som följer av AV-direktivet. Frågan är därför om undantagen helt enkelt glömts bort. Kammarrätten anser att det är önskvärt att begreppet filmer producerade för TV definieras närmare. Om undantagen ska behållas vill kammarrätten även framhålla att tolkningen av de olika begreppen har vållat domstolen vissa svårigheter, eftersom dessa inte är definierade och delvis överlappar varandra. Exempelvis torde filmer producerade för TV omfatta såväl filmer med författat innehåll som dokumentärfilmer. Vad som skiljer en sådan film från dokumentärprogram i övrigt är oklart. Även gränsdragningen mellan TV-serier och filmer producerade för TV behöver redas ut närmare. Bland annat dessa frågor bör enligt kammarrättens mening närmare belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Bestämmelsen om annonsering med delad skärm (8 kap. 10 ) skulle, om detta är avsikten, med fördel kunna preciseras med att det ska vara fråga om längre direktsända evenemang, för att utesluta korta inslag i t.ex. nyhetsrapportering. Påförande av särskild avgift Kammarrättens uppfattning är att prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten av beslut som meddelats av länsrätt i mål om särskild avgift. Krav på prövningstillstånd kommer därmed att gälla för alla beslut enligt lagen som överklagas till kammarrätten. I övergångsbestämmelserna bör då föreskrivas att detta endast ska gälla överklaganden av beslut som avser ansökningar om särskild avgift som gjorts efter ikraftträdandet. Redaktionella synpunkter på lagtext 2 kap. Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna om information och registrering bör
REMISSYTTRANDE 4 (5) komma efter tillståndsplikten. En lämplig placering i så fall skulle kunna vara under kapitlet Gemensamma bestämmelser. 5 kap. 8 Hänvisningen i paragrafen ska rätteligen vara till artikel 1 n) i). 20 kap 3 andra stycket. Det har blivit ett inte för mycket. Dessutom bör förordnas bytas ut till bestäms (jämför med 1 andra stycket samma kapitel). 20 kap. 4 första stycket Det verkar som orden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol har tappats bort. Övergångsbestämmelserna I klargörande syfte bör också föreskrivas att tillstånd som meddelats före ikraftträdandet i motsvarande grad ska gälla som tillstånd enligt den nya lagen. Kammarrätten vill slutligen framhålla det föredömliga i att det i författningskommentaren även hänvisas till relevanta tidigare förarbeten med sidangivelser. Detta yttrande har beslutats av kammarrättspresidenten Thomas Rolén, kammarrättslagmannen Sten Wahlqvist, kammarrättsrådet Lars Trägård och kammarrättsrådet Eva Hammar, föredragande. Thomas Rolén Eva Hammar
REMISSYTTRANDE 5 (5) Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Länsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå