REMISSYTTRANDE 1 (5) AdmD N2013/4192/ITP. Näringsdepartementet Stockholm

Transkript

1 REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Diarienr AdmD Ert datum Ert diarienr N2013/4192/ITP Näringsdepartementet Stockholm Angående förslaget om en europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012) Allmänna synpunker Kammarrätten konstaterar inledningsvis att tiden för att svara på remissen har varit påfallande kort. Kammarrätten ställer sig i princip positiv till målsättningen att undanröja orimliga hinder för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster inom hela EU. Kommissionens förslag innebär att gemensamma regler för t.ex. tillstånd, anmälningsplikt, spektrumtilldelning och tillträde till nät ska utfärdas i form av en förordning i stället för som hittills huvudsakligen i form av direktiv. Om förslaget genomförs kommer telekommunikationsmarknadens regler inte längre att implementeras i medlemsstaternas rättsordningar, vilket medför att en väsentlig rättskälla i svensk rätt, nämligen förarbeten, fortsättningsvis kommer att saknas. Den kontext i vilken en EU-förordning ska tolkas framgår huvudsakligen av rättsaktens ingress, vilken i jämförelse med en regeringsproposition är betydligt mer knapphändig. Kammarrätten vänder sig mot att kommissionen valt att gå fram med ett omfattande förslag till förordning i stället för att föreslå ändringar i befintliga regler. Kammarrätten anser att direktivform för reglerna om elektronisk kommunikation är att föredra (alternativ 1, s. 7 i förslaget). Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2302 Birger Jarls Torg Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se Internet:

2 REMISSYTTRANDE 2 (5) Några specifika synpunkter Ingressen I motiveringen till förordningen (s. 10 och ingressen p. 7) anges att det befintliga regelverket ska lämnas i stort sett orört. Kammarrätten noterar dock att det i många avseenden är mycket svårt att bedöma förordningens specifika innebörd, och således även hur den rent praktiskt kommer att förhålla sig till och samspela med den nuvarande lagstiftningen, både avseende kompabiliteten på EU- och nationell nivå. Det sagda innebär att det med största sannolikhet finns fler specifika synpunkter på förslaget än de nedan angivna. Allmänna bestämmelser, kapitel I I förordningens artikel 1 b) anges att ett av regleringens syften är att främja unionens globala konkurrenskraft. Denna regleringsprincip är ny, och utgör enligt kammarrätten ett av flera exempel på formuleringar i förordningen som är av diffus eller ekonomisk-politisk karaktär. Den kan därmed bli mycket svår att tolka för domstolarna. Gemensam EU-auktorisation, kapitel II Kammarrätten ställer sig tveksam till om förordningens huvudsakliga förslag, att en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten genom ett anmälningsförfarande får rätt att vara leverantör även i andra EU-länder, är genomförbart mot bakgrund av att förslaget inte tillräckligt väl beskriver hur en sådan ordning ska kunna genomföras i praktiken. Kammarrätten vill därför avstyrka förslaget. Av förslaget framgår att det är en förutsättning att ett omfattande informationsutbyte sker mellan de nationella regleringsmyndigheterna i värdmedlemsstater och regleringsmyndigheterna i hemmedlemsstater. Det framgår däremot inte av förslaget hur detta utbyte i praktiken ska kunna säkerställas. Som exempel på potentiella problem om förslaget ändå genomförs vill kammarrätten hänvisa till artikel 3 punkt 6 i förordningen. Bestämmelsen behandlar tvister mellan företag, där en av parterna är en EU-leverantör av elektronisk kommunikation. Vid en sådan tvist ska den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten ta största möjliga hänsyn till yttrandet från den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten när den avgör tvisten. Syftet med yttrandemöjligheten är att en enhetlig regleringspraxis ska kunna spridas. Enligt kammarrätten tar bestämmelsen dock inte tillräcklig hänsyn till att det kan pågå mer eller mindre identiska tvister mellan EU-leverantörer från olika hemländer i flera medlemsstater samtidigt. Artikel 3 punkt 6 skulle då kunna ge upphov till osäkerhet vid rättstolkning och därigenom förutsägbarhetsproblem då tidigare beslut ska ha tagit största möjliga hänsyn till eventuella andra hemländers utlåtanden. Dessa kan väsentligt skilja sig från det aktuella hemlandets utlåtanden i en tvist med liknande sakförhållanden. Risken finns därför att en enhetlig

3 REMISSYTTRANDE 3 (5) regleringspraxis inte uppnås när flera EU-leverantörer med olika hemländer är involverade i tvister med liknande sakförhållanden. En annan situation som vid tillämpning av den föreslagna förordningen skulle kunna bli problematisk är vid en operatörs eventuella byte av hemstat, t.ex. vid samgående mellan flera EU-leverantörer. Artikel 6 i förordningen handlar om återkallande och tillfälligt återkallande av rätten för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektronisk kommunikation. Det framstår som oklart hur till exempel artikel 6 punkt 2 ska tolkas. Enligt bestämmelsen ska myndigheten i värdlandet informera den nationella regleringsmyndigheten i hemlandet och den senare ska därefter vidta åtgärder vid allvarliga eller upprepade överträdelser av till exempel nyttjanderätt av spektrum. Det framgår inte med önskvärd tydlighet vad som utgör allvarliga överträdelser och i vilken situation en återkallelse kan bli aktuell. Kammarrätten vill fästa uppmärksamhet på att proportionalitetsbedömningen kommer att kunna utfalla olika i olika jurisdiktioner, vilket kan leda till att likartade överträdelser kan orsaka att EUleverantörers tillstånd återkallas i vissa länder men inte i andra. Europeiska insatsvaror, kapitel III Samordning av användning av radiospektrum Artikel 11 i förordningen handlar om ytterligare villkor för användning av radiospektrum. För att snabbt frigöra eller fördela tillräckligt harmoniserade radiospektrum i kostnadseffektiva band för trådlösa bredbandtjänster med hög kapacitet, ska de nationella behöriga myndigheterna enligt artikel 11 punkt 3 och i enlighet med konkurrensreglerna överväga att införa: a) Lämplig ersättning eller stimulansbetalningar till befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum, bland annat genom att inbegripa dem i budsystemet eller genom fasta belopp för nyttjanderätter. b) Stimulansbetalningar som ska betalas av befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum. Kammarrätten önskar se ett klargörande av hur artikel 11 punkt a och b förhåller sig till varandra. Enligt punkt a kan befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum få en lämplig ersättning medan enligt punkt b ska befintliga användare och innehavare betala stimulansbetalningar. I förslaget avseende spektrum finns det även en notifieringsprocess (artikel 12 och 13) där medlemsstaterna bl.a. ska meddela EU-kommissionen tidplaner, typ av auktionsförfarande, täckningsskyldigheter, villkor för tilldelning eller möjlighet till delad användning av radiospektrum. Syftet med dessa bestämmelser är en harmonisering av behörighets- och tilldelningsförfaranden. Kammarrätten noterar att den nationella regleringspolitiken skiljer sig åt inom

4 REMISSYTTRANDE 4 (5) spektrumområdet. En harmonisering välkomnas därför. Kammarrätten anser dock att det kan finnas risk att notifieringsförfarandet avseende spektrum (som liknar artikel 7-förfarandet i ramdirektivet) kan fördröja tilldelningsförfarandet och att det kan uppstå rättsosäkerhet hos parter som till exempel vill delta i ett auktionsförfarande. Dessutom kan det finnas risk för att frisläppandet av spektrum fördröjs. Europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess I förordningen kommer virtuellt tillträde till fasta nät för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster att harmoniseras. Det inrättas till exempel europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess (artikel 17 i förordningen). Kammarrätten förutsätter att de (detaljerade) tekniska egenskaperna avseende de europeiska produkterna för virtuell bredbandsaccess som anges i förordningen har varit föremål för samråd med berörda parter för att fastställa om egenskaperna passar operatörernas behov. Frågan är om grossistprodukterna såsom de anges i förslaget tar hänsyn till eventuell ny teknisk utveckling, och även om det finns en risk för att en detaljerad beskrivning snabbt kan föråldras. Kapitel IV Harmoniserade rättigheter för slutanvändare och förenklat byte av leverantör Av förslagets ingress (punkt 40) framgår att genom förordningen ska dagens nationella regler avseende skydd för slutanvändare ersättas med en enda och fullständigt harmoniserad uppsättning sektorspecifika regler. Det framgår att en fullständig harmonisering inte ska hindra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten från att erbjuda slutanvändarna avtalsvillkor som är strängare än den skyddsnivån. Kammarrätten noterar att förslaget innebär att nationella myndigheter inte i framtiden kommer att ha möjlighet att införa striktare nationella regler än vad som anges i förslaget och noterar även att de tillämpliga konsumentreglerna i USO-direktivet (2002/22/EG ändrat av 2009/136/EG) utgör minimiregler. Kammarrätten ställer sig frågande till nödvändigheten av att ordningen med minimiregler för konsumentskyddet ska överges till förmån för helt harmoniserade regler. Ändring av förordning (EU) nr 531/2012 Vad gäller avsnittet om roaming (Kapitel VI, artikel 37) föreslås förändringar av roamingförordningen ((EU) nr 531/2012). Kammarrätten skulle även avseende dessa bestämmelser välkomna klargöranden. Framförallt avseende reglerna om roamingtjänster som tillämpar den nationella tjänstetaxan både på nationella tjänster och reglerade roamingtjänster inom hela EU på samma sätt som om de reglerade roamingtjänsterna skulle ha konsumerats i hemnätet (artikel 4 a p. 1 a) och b)). Artikel 4 a p. 2 och dess bestämmelse om ett kriterium om rimlig användning accentuerar de oklarheter som punkten 1 ger upphov till.

5 REMISSYTTRANDE 5 (5) Konsekvenser Kammarrätten anser att det finns ett stort värde i att inte lämna tillämparen utan vägledning när det gäller förordningens närmare innehåll. Det är viktigt för den som ska tillämpa lagen, direktiven, gällande förordningar och den nu föreslagna förordningen att få en överblick över vilka bestämmelser som är tillämpliga och vilka bestämmelser som avviker från de nu gällande reglerna. Enligt kammarrätten är det svårt att bedöma vilka konsekvenser förslaget kommer att innebära för domstolarna. Det är därför av största vikt att förordningen och följderna av dess tillämpning utvärderas efter hand. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att förslaget inte är tillräckligt väl genomtänkt för att utgöra lagstiftning utan kompletteringar och ytterligare överväganden i flera frågor som delvis faller utanför kammarrättens kompetensområde. Kammarrätten avstyrker av ovan anförda skäl förslaget i nuvarande skick. Detta yttrande har beslutats av lagmannen Sten Wahlqvist och kammarrättsrådet Eva Edwardsson, referent. Föredragande har varit Sara Elgstrand Johansson och Ricarda Lerjeborn Oudejans. Sten Wahlqvist Eva Edwardsson /Sara Elgstrand Johansson /Ricarda Lerjeborn Oudejans Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Förvaltningsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Post och telestyrelsen Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå