En kort sammanfattning av hovrättens synpunkter

Transkript

1 YTTRANDE SVEA HOVRÄTT Regeringskansliet Justitiedepartementet Stockholm Departementspromemorian Medling i vissa privaträttsliga tvister (Ds 2010:39) Inledning Hovrätten, som inte har några invändningar mot att en ny lag om medling i vissa privaträttsliga tvister införs och inte heller mot att föreslagna ändringarna i befintlig lagstiftning görs, har utifrån de synpunkter som hovrätten har att beakta vissa kommentarer på såväl innehåll som lydelse av den föreslagna lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister. En kort sammanfattning av hovrättens synpunkter Hovrätten anser att det bör framgå av 6 i förslaget till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister när svensk behörighet att fatta beslut i fråga om verkställbarhet föreligger. Vidare föreslår hovrätten att lydelsen av 6 andra stycket 2 i förslaget ändras. Hovrätten instämmer med promemorians förslag om att verkställbarhetsförklaring ska meddelas av domstol men anser att det bör övervägas om förslagets forumregel bör ändras så att ansökan ska göras vid den tingsrätt där någon av parterna i medlingsöverenskommelsen har sin hemvist. Vidare anser hovrätten att det finns skäl att reglera när medling ska anses vara avslutad. Slutligen finns enligt hovrätten anledning förtydliga vilka tvister som inte ska omfattas av den föreslagna lagens tillämpningsområde. Dok x:\wwwroot\verksamheten\remisser\yttranden_2011\_dnr_ doc Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2290 Birger Jarls Torg STOCKHOLM

2 2 Svensk behörighet att fatta beslut i fråga om verkställbarhet Enligt 6 första stycket i förslaget till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister får en medlingsöverenskommelse förklaras verkställbar om den innehåller en förpliktelse som kan föranleda verkställighet i Sverige. Av 6 andra stycket 2 i förslaget följer att en medlingsöverenskommelse som ingåtts utomlands får förklaras verkställbar om vid tidpunkten då medling inleddes en av parterna hade sin hemvist eller vanliga vistelseort i en annan medlemsstat i Europeiska unionen än den andra eller någon av de andra parterna och ingen av parterna hade sin hemvist eller vanliga vistelseort i Danmark. Enligt hovrätten är det oklart i vilka fall svensk domstol har behörighet att meddela verkställbarhetsförklaring. Detta gäller både när överenskommelsen ingåtts i Sverige och när den ingåtts utomlands. Denna oklarhet om svensk domstols behörighet framstår dock som särskilt problematisk då fråga är om en medlingsöverenskommelse som ingåtts utomlands mellan parter med hemvist eller vanliga vistelseort i olika medlemsstater men inte i Sverige (och inte heller Danmark eftersom direktivet inte är tillämpligt i förhållande till denna stat). I författningskommentaren till 6 i förslaget (sid. 128 f) anges i detta avseende inte annat än att för att en medlingsöverenskommelse ska förklaras verkställbar ska den kunna gå att verkställa i Sverige. Vidare hänvisas till de överväganden som finns bl.a. i avsnitt I det avsnittet anges att det är rimligt att det finns någon anknytning till Sverige för att svensk behörighet att fatta beslut i fråga om verkställbarhet ska finnas (sid. 53). Dessa uttalanden ger, enligt hovrättens mening, inte tillräcklig ledning i frågan hur den föreslagna bestämmelsen i 6 ska tolkas. Ska den tolkas så att svensk behörighet föreligger enbart om det finns en faktisk möjlighet att verkställa ett beslut i Sverige, t.ex. då det kan konstateras att det

3 3 finns utmätningsbara tillgångar i Sverige? Gäller i så fall det kravet även när medlingsöverenskommelsen ingåtts i Sverige eller är förhållandet i sig en tillräcklig anknytning till Sverige? Förslaget eller i vart fall författningskommentaren bör förtydligas så att det tydligare framgår när svensk behörighet att fatta beslut i fråga om verkställbarhet föreligger. Hovrätten kan i motsats till vad som anges i promemorian (sid. 74) inte se att det i medlingsdirektivet finns bestämmelser som reglerar frågan om internationell behörighet och som skulle kunna begränsa Sveriges möjligheter att ange när svensk domstol är behörig. Vidare anser hovrätten att lydelsen av 6 andra stycket 2 i förslaget medför att bestämmelsen är svårläst. Ett förslag är att lydelsen ändras t.ex. till: parterna hade sin hemvist eller vanliga vistelseort i olika medlemsstater i Europeiska unionen, dock inte i Danmark. Att verkställbarhetsförklaring bör meddelas av domstol Hovrätten har ingen erinran mot promemorians förslag om att en verkställbarhetsförklaring bör meddelas av domstol (sid. 71 f). Som anges i promemorian kan det inte uteslutas att svårigheter uppstår kring gränsdragningen mellan vad som är en dispositiv och en indispositiv tvist och att det kan uppstå behov av att klargöra om det varit fråga om en gränsöverskridande tvist. Enligt hovrätten lämpar sig sådana frågor bättre för domstol än för t.ex. en verkställande myndighet. Vidare kan konstateras att de överväganden som ska göras i samband med beslut om verkställbarhet kommer att ha många likheter med de som görs då en förlikning stadfästs i dom, en uppgift som ankommer på de allmänna domstolarna. Mot bakgrund av vad som anges i beaktandesats 20 i medlingsdirektivet instämmer hovrätten med promemorian om att det även är ändamålsenligt att ordningen med verkställbarhetsförklaring utformas på ett sådant sätt att en medlingsöverenskommelse kan erkännas och verkställas i and-

4 4 ra medlemsstater med stöd av Bryssel I-förordningen och andra instrument. Forumregler Enligt 8 i förslaget till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister ska en ansökan om verkställbarhetsförklaring ges in till den tingsrätt inom vars domkrets medlingsöverenskommelsen har ingåtts och om det inte finns någon sådan behörig domstol till Värmlands tingsrätt. Hovrätten ställer sig tvekande till om det är en bra lösning att behörigheten knyts till den ort där medlingsöverenskommelsen ingåtts. Det kan t.ex. vara svårt att avgöra vilken ort som avses, om parterna skulle befinna sig på olika platser när överenskommelsen ingås. Det är sannolikt inte en ovanlig situation att ett avtal undertecknas av en part på en ort och av en annan part på en annan ort. Att så är fallet kan tvärtom tänkas bli relativt vanligt särskilt när det är fråga om en gränsöverskridande överenskommelse. I sådana, men även i andra, fall kan det förmodas att parterna och medlaren kommunicerar per post eller e-post. Vidare kan det bli svårt att bestämma behörig tingsrätt i de fall där ett angivande av orten inte ger ett tillräckligt svar. Som exempel kan nämnas Stockholm som sedan den 1 april 2007 är uppdelat i flera domkretsar. Mot bakgrund av de svårigheter som kan uppkomma anser hovrätten att det bör övervägas om ansökan i stället ska ges in till tingsrätten på den ort där någon av parterna har hemvist. Att flera tingsrätter skulle kunna vara behöriga bör inte innebära något problem. Risken för parallella ansökningar får anses försumbar med hänsyn till att parterna i en medlingsöverenskommelse måste vara överens om ansökan om verkställbarhetsförklaring. Bestämmelse om när medling ska anses vara avslutad I förslaget till lag om medling i vissa privaträttsliga tvister föreslås i 5 att en talefrist eller preskriptionstid som löper när medling inleds ska löpa

5 5 ut tidigast en månad efter det att medling avslutats om inte annat följer av internationella åtaganden. En bestämmelse om när medling ska anses ha inletts finns i 3. Däremot saknas en bestämmelse om när medling ska anses ha avslutats. I promemorian anges att denna fråga bör överlämnas till rättstillämpningen. Hovrätten anser dock att det finns skäl att reglera frågan i lag. Som anges i promemorian är det en nackdel att det råder oklarhet om när en talefrist eller en preskriptionstid löper ut. Vidare anges att det kan uppstå vissa svårigheter att bevisa när en medling avslutats (sid. 89 f) och att medling kan avslutas på olika sätt, t.ex. när medlaren finner att det inte längre finns skäl att fortsätta medlingen eller när en part underrättat medlaren om att han eller hon inte längre vill delta i medlingen (sid.127). Flera andra situationer är tänkbara, även sådana där parterna är oense i frågan om medlingen är avslutad. Ett sätt att minska osäkerheten är att knyta tidpunkten för medlingens avslutande till ett beslut av medlaren som är den som bäst kan avgöra när medlingen är över och till en underrättelse till parterna om detta. Att medling är avslutad när en överenskommelse träffats där parterna slutligt reglerat de mellanhavanden som medlingen avsåg är självklart men bör möjligen också omfattas av en reglering, då det undantagsvis kan förekomma att frågan om en talefrist eller preskriptionstid blir aktuell också i sådant fall. Vilka tvister som omfattas av lagens tillämpningsområde I författningskommentaren anges som exempel på tvister som inte omfattas av lagens tillämpningsområde tvister om vårdnad om barn och barns boende samt konkurrensrättsliga tvister (sid. 121).

6 6 Hovrätten vill peka på att långt ifrån alla konkurrensrättsliga tvister är indispositiva. Som exempel på konkurrensrättsliga tvister som är dispositiva kan anges tvister där t.ex. en privatperson eller ett företag väckt talan mot ett företag och yrkat skadestånd på grund av överträdelse av förbuden 2 kap. 1 eller 2 kap. 7 konkurrenslagen (2008:579) eller motsvarande bestämmelser i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 101 och 102 FEUF. Ett annat exempel är tvister där en part yrkar att domstolen ska fastställa att ett avtal, eller visst avtalsvillkor, parterna emellan är ogiltigt på grund av att innehållet strider mot nämnda förbud. Det finns enligt hovrättens mening inte skäl att undanta dessa tvister från den föreslagna lagens tillämpningsområde. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Cecilia Renfors och tf. hovrättsassessorn Ulrika Persson, föredragande. Fredrik Wersäll Ulrika Persson