Yttrande över betänkandet Ny Patentlag (SOU 2015:41) (Ju:2012:12)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (6) Yttrande över betänkandet Ny Patentlag (SOU 2015:41) (Ju:2012:12) Allmänna synpunkter Hovrätten välkomnar förslaget om en ny patentlag och tillstyrker i allt väsentligt de förslag som lämnas i betänkandet. Utredningen har lyckats väl med sitt uppdrag att modernisera språket i patentlagen och göra den mera över-skådlig och lättillgänglig. Hovrätten bejakar också utredningens förslag att bestämmelserna om patenterbarhetsvillkoren harmoniseras med den europeiska patentkonventionen (EPC) samt att bestämmelserna om ensamrättens innehåll harmoniseras med avtalet om en enhetlig patentdomstol (domstolsavtalet). Hovrätten lämnat samtidigt följande synpunkter. Behov av ytterligare anpassningar av patentlagen till domstolsavtalet och rättegångsreglerna för den enhetliga patentdomstolen Hovrätten välkomnar som framgått förslaget att patentlagens bestämmelser om ensamrättens innehåll så långt möjligt ska harmoniseras med domstolsavtalet. Hovrätten instämmer också i utredningens bedömningar till stöd för att så bör ske, dvs. dels att det finns en generell nytta av att bestämmelserna om vilka handlingar som omfattas av ensamrätten och om ensamrättens begränsningar är likaratade för olika typer av patent, dels att den enhetliga patentdomstolens praxis kommer att få betydelse även nationellt i den mån det finns en motsvarande reglering (s. 154). R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (6) Utöver de skäl som utredningen anför i detta avseende kan också hänvisas till artiklarna 2(2) 1 och 64 2 EPC om att europeiska patent ska ha samma verkan och ge samma rättigheter som nationella patent. Även om man utgår från att det av artikel 149(1)(a) 3 EPC följer att skillnader till följd av domstolsavtalet och rättegångsreglerna jämförda med nationell rätt inte står i strid med konventionen, talar enligt hovrättens mening lämplighetsskäl för att sådana skillnader bör undvikas. Verkningarna av ett patent och de rättigheter som patenthavaren ges bör, som hovrätten ser det, vara desamma oberoende av om det är fråga om ett nationellt eller ett europeiskt patent samt såvitt avser övergångsperioden 4 och i fråga om europeiska patent utan enhetlig verkan oberoende av om nationell domstol eller den enhetliga patentdomstolen är behörig. Det sagda gör sig enligt hovrättens mening gällande generellt för regleringen efter beviljandet, dvs. inte bara i fråga om ensamrättens innebörd, såsom uttalas i betänkandet (s. 137). Utredningen innehåller emellertid inte någon analys av de skillnader som kan finnas mellan de olika systemen såvitt avser regleringen efter beviljandet av patent, t.ex. i frågor angående skadestånd, interimistiska åtgärder, talerätt etc. Med hänsyn till att domstolsavtalet överensstämmer med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (sanktionsdirektivet) och att den enhetliga patentdomstolen kommer att vara bunden av EU-domstolens tolkning av sank tionsdirektivet på samma sätt som nationell domstol redan är, ska de skillnader det kan vara fråga om inte överdrivas. Men i fråga om regleringar i domstols- 1 Europeiskt patent skall i varje fördragsslutande stat för vilken det meddelats ha samma verkan och regleras av samma bestämmelser som ett i den staten meddelat nationellt patent, om ej annat sägs i denna konvention. 2 Rättsverkan av europeiskt patent (1) Om ej annat följer av vad som sägs under 2 skall europeiskt patent, från dagen för publicering av kungörelse om att det meddelats, i varje fördragsslutande stat för vilken det meddelats ge patenthavaren samma rättigheter som ett i den staten meddelat nationellt patent. (2) Avser den uppfinning som skyddas av det europeiska patentet ett förfarande, omfattar skyddet även alster som framställs direkt genom förfarandet. (3) Intrång i europeiskt patent skall bedömas enligt nationell lag. 3 (1) Inget i denna konvention skall tolkas som en begränsning av rätten för vissa eller alla fördragsslutande stater att ingå särskilda överenskommelser om frågor rörande europeiska patentansökningar eller europeiska patent som enligt denna konvention faller under och regleras av nationell lag, såsom i synnerhet, (a) en överenskommelse om upprättandet av en europeisk patentdomstol som är gemensam för de fördragsslutande stater som är anslutna till överenskommelsen. 4 Enligt artikel 83 i domstolsavtalet.

3 YTTRANDE 3 (6) avtalet och rättegångsreglerna som inte omfattas av direktivet kan skillnader i det regelverk som den enhetliga patentdomstolen kommer att tillämpa jämfört med motsvarande regelverk för nationell domstol inte uteslutas. Detsamma gäller för det fall det finns skillnader mellan hur direktivet har genomförts i nationell rätt jämfört med EU-domstolens tolkning av det. Hovrätten har inom ramen för utformandet av sitt remissvar inte haft möjlighet att göra någon mer djupgående eller fullständig genomgång av de skillnader det här kan vara fråga om. Men det synes vara fråga om konkreta skillnader mellan domstolsavtalet och förslaget till patentlag när det gäller bl.a. utgångspunkten för preskription av rätten till skadestånd 5 och kravet på tillstånd från patenthavaren för att en innehavare av en icke-exklusiv licens ska ha rätt att yrka intrångsundersökning eller informationsföreläggande. 6 Med utgångspunkten att artikel 149(1)(a) EPC ger stöd för att skillnader av detta slag inte står i strid med konventionen kommer hovrätten till slutsatsen att det konventionsrättsligt sett visserligen inte finns något hinder mot att avstå från att ytterligare anpassa patentlagen till domstolsavtalet och rättegångsreglerna, dvs. utöver vad som följer av utredningens förslag. Men med hänsyn till vad som anförts ovan anser hovrätten att det av lämplighetsskäl kan behövas ett kompletterande beredningsunderlag som tar sikte på att utreda behovet av ytterligare sådana anpassningar med sikte på artiklarna samt 67 och 68 i domstolsavtalet liksom anslutande bestämmelser i rättegångsreglerna. Borttagande av patentlagens bestämmelser om fastställelsetalan Förslaget innebär att bestämmelserna i nuvarande 63 patentlagen om rätt att föra fastställelsetalan inte förs över till den nya patentlagen. I stället kommer rätten att föra fastställelsetalan i patentmål att regleras av den allmänna 5 Preskription enligt artikel 72 i domstolsavtalet av skadeståndsanspråk enligt artikel 68: Talan får inte väckas senare än fem år från den dag då sökanden fick eller skäligen borde ha fått kännedom om den senaste inträffande omständighet som utgjorde grund för talan jämfört med 13 kap. 9 förslaget till patentlag: Talan får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. 6 Artikel 47(3) i domstolsavtalet jämförd med 14 kap. 1 första stycket och 6 andra stycket förslaget till patentlag.

4 YTTRANDE 4 (6) bestämmelsen om fastställelsetalan i 13 kap. 2 rättegångsbalken. I betänkandet drar utredningen slutsatsen att specialregleringen i patentlagen inte längre behövs, eftersom 13 kap. 2 rättegångsbalken numera ger motsvarande möjligheter till fastställelsetalan som bestämmelsen i patentlagen (s. 220 f). Hovrätten har inga invändningar mot utredningens slutsats att talan rörande förhållandet mellan en patenthavare och en eventuell intrångsgörare avseende pågående verksamhet kan föras i samma omfattning med stöd av 13 kap. 2 rättegångsbalken som med nuvarande specialreglering. När det gäller fastställelsetalan som rör ett framtida rättsförhållande efterfrågar dock hovrätten en närmare analys av om den allmänna regeln i rättegångsbalken ger samma möjligheter som specialregleringen i patentlagen för den som avser att driva verksamhet att få fastställt att verksamheten inte hindras av ett visst patent (63 andra stycket patentlagen). I betänkandet drar utredningen denna slutsats bl.a. genom att hänvisa till förarbetena till den tidigare varumärkeslagen (1960:644) (s. 223). Till skillnad från patentlagen innehöll dock den gamla varumärkeslagen inte någon uttrycklig lagbestämmelse om fastställelsetalan avseende framtida verksamhet. Det finns inte heller något uttryckligt stöd i förarbetena till den gamla varumärkeslagen för att fastställelsetalan rörande framtida verksamhet skulle tillåtas. Mål om huruvida viss framtida planerad verksamhet utgör patentintrång eller inte förekommer inte alltför sällan i domstolarna och är därför av praktisk betydelse. För att säkerställa att borttagandet av den särskilda talerättsregeln i 63 andra stycket patentlagen inte kommer att innebära någon inskränkning eller onödig osäkerhet angående rätten att föra talan om framtida rättsförhållanden förordar hovrätten därför att denna fråga hanteras på lämpligt sätt i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Redaktionella synpunkter Hovrätten har slutligen följande redaktionella synpunkter på den föreslagna patentlagen. I 1 kap. 1 andra meningen anges att flera personer kan göra en uppfinning tillsammans. Hovrätten ifrågasätter behovet av meningen då benämningen den i första meningen samma paragraf måste anses omfatta den eller de. Hovrätten föreslår att meningen tas bort.

5 YTTRANDE 5 (6) I 3 kap. 3 första meningen 1 bör den patentskyddade produkten stå i obestämd form, i likhet med formuleringarna i andra och tredje punkten i samma paragraf (se bl.a. den engelska versionen av artikel 25 i domstolsavtalet). I 13 kap. 4 sista meningen anges om käranden inte kan ställa sådan säkerhet istället för saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, vilken formulering används i motsvarande bestämmelse i den gällande patentlagen (57 b ). I 14 kap. 8 i den föreslagna patentlagen, som ställer motsvarande krav på säkerhet vid intrångsundersökningar, används fortfarande saknar förmåga. Såvitt framgår av betänkandet är det inte avsett att göra någon saklig ändring i bestämmelsen. Hovrätten föreslår därför att formuleringen saknar förmåga, används genomgående även i den nya patentlagen. I 7 kap. 9 första stycket 2 samt 8 kap. 2 första stycket 2 hänvisas till mål enligt 8 kap. 5. Denna hänvisning är felaktig. Fjärde punkten i övergångsbestämmelserna anger att äldre föreskrifter ska gälla i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Samma formulering används i andra immaterialrättsliga lagar (bl.a. varumärkeslagen). Hovrätten vill fästa uppmärksamhet på att vid rättstillämpningen har bestämmelsens formulering uppfattats som otydlig, framförallt gällande vilka rättigheter som avses med bestämmelsen. Det bör därför övervägas om lagtexten kan förtydligas så att det klart framgår vilka situationer som bestämmelsen omfattar.

6 YTTRANDE 6 (6) I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Christine Lager, hovrättsråden Ulrika Beergrehn, Carl Josefsson och Kajsa Bergkvist, hovrättsassessorn Tobias Tibell samt tf. hovrättsassessorn Anna Bladh Redzic, föredragande. Fredrik Wersäll Anna Bladh Redzic