Yttrande över betänkandet Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (5) Regeringskansliet Finansdepartementet Stockholm Yttrande över betänkandet Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52) (Fi2014/2275) Inledande synpunkter Hovrätten noterar inledningsvis de begränsningar och komplikationer som påverkat Finanskriskommitténs arbete. Dels har utredningsarbetet präglats av tidsbrist, vilket haft inverkan på dess kvalitet (s. 236). Dels innehåller det direktiv som genom lagförslaget ska genomföras i svensk rätt (Direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, nedan resolutionsdirektivet) en rad oklarheter och bestämmelser som framstår som inbördes oförenliga (s. 1294). Det är tydligt att Finanskriskommitténs arbete inte har varit enkelt. Hovrätten måste likväl anmärka att förslaget till lag om resolution (nedan lagförslaget) framstår som svåröverskådligt, bitvis svårtillämpligt och i delar språkligt tvetydligt. Hovrätten saknar en närmare analys av vilka effekter som den föreslagna regleringen kan få för enskildas grundläggande fri- och rättigheter, och då framförallt för egendomsskyddet. Genom lagförslaget ges resolutionsmyndigheten omfattande möjligheter att tillämpa tidigare oprövade styrmedel mot ägare, borgenärer och tredje män. Såsom direktivet, och därmed lagförslaget, är utformat synes allmänna intressen ges ett starkt företräde framför enskilda. Mot bakgrund av detta hade det varit önskvärt att betänkandet hade innehållit en konsekvensanalys i ljuset av bl. a. regeringsformen och R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (5) Europakonventionen samt en diskussion om hur en avvägning mellan å ena sidan intresset att undvika en finansiell kris och å andra sidan enskildas fri- och rättigheter kan tänkas ske i enskilda fall. Värdering I betänkandet anförs att fortlevnadsprincipen ska tillämpas vid den värdering som görs inför en resolution. Detta framgår dock inte av lagtexten. Hovrätten noterar vidare att en preliminär värdering, som kan läggas till grund för beslut om resolutionsåtgärder, inte behöver vara utförd av en person i oberoende ställning. Detta är särskilt problematiskt eftersom en preliminär värdering inte får överklagas och eftersom en åtgärd som beslutats med stöd av en sådan värdering inte kan gå åter. Enligt hovrätten borde man överväga att införa ett krav på att samtliga värderingar ska utföras av en person i oberoende ställning. Vilandeförklaring av rättsprocesser Det är oklart om den berörda domstolen ska göra en självständig prövning av frågan om en vilandeförklaring är nödvändig för att uppnå resolutionsändamålen. Ett förtydligande i denna del och lagens förhållande till rättegångsbalken vore önskvärt. Det finns vidare ingen begränsning avseende hur länge en vilandeförklaring får gälla. Det väcker frågan om bestämmelsen är förenlig med rätten till en rättegång inom skälig tid. Detta särskilt eftersom motparterns intresse av att handläggningen av målet fortsätter inte beaktas vid prövningen av om vilandeförklaring ska ske. Hovrätten noterar även att det inte är uppenbart hur ett beslut om vilandeförklaring ska överklagas, eftersom överklagandereglerna i lagförslaget endast gäller resolutionsmyndighetens och Finansinspektionens beslut. Slutligen kan det noteras att bestämmelsen kan få omfattande konsekvenser för domstolars verksamhet, eftersom regeln är tillämplig på samtliga typer av tvister som ett företag i resolution är inblandat i. Mot bakgrund av detta hade det varit lämpligt att överväga om bestämmelsen kommer att leda till en ökad arbetsbörda för domstolarna.

3 YTTRANDE 3 (5) Särskilda förvaltares skadeståndsskyldighet Enligt lagförslaget kan en särskild förvaltare bli skyldig att ersätta skada som denne av uppsåt eller oaktsamhet orsakar bl. a. ägare och borgenärer. Det bör dock stå klart att de flesta resolutionsåtgärder medför förmögenhetsskada för dessa aktörer. Hovrätten välkomnar därför ett förtydligande av hur begreppet skada ska tolkas i sammanhanget. Vite Enligt 29 kap. 9 lagförslaget får förelägganden som meddelats med stöd av lagen förenas med vite. Med hänsyn till att detta inte enbart gäller förelägganden enligt 29 kap. bör paragrafens placering möjligtvis ändras. Överklagande Inhibition Enligt artikel 85 i resolutionsdirektivet finns en presumtion mot inhibition av resolutionsmyndighetens beslut. Kommittén har utgått från att direktivet i denna del inte kräver någon närmare reglering, utan att förvaltningsprocesslagens (1971:291) regler om inhibition ligger i linje med direktivets bestämmelse (jfr 28 i nämnda lag). Det kan diskuteras om slutsatsen är korrekt. Enligt gällande rätt ska domstolarna självständigt göra den intresseavvägning som ska ligga till grund för prövningen av inhibitionsfrågan. Frågan är om en automatisk presumtion mot inhibition är i linje med denna ordning. Följderna av att ett beslut upphävs av domstol Enligt betänkandet ska domstolens upphävande av resolutionsmyndighetens beslut inte påverka några efterföljande administrativa åtgärder eller transaktioner som resolutionsmyndigheten beslutat om och som baserade sig på det upphävda beslutet. Åtgärderna för att rätta till ett felaktigt beslut av resolutionsmyndigheten begränsas till ersättning för den förlust som den sökande lidit (s och s. 1290). Resolutionsdirektivets bestämmelser i detta avseende har inte föranlett någon reglering i lagförslaget. Hovrätten är tveksam till om en sådan ordning följer av gällande rätt.

4 YTTRANDE 4 (5) Konsekvenser för domstolarnas arbete Hovrätten har uppmärksammat att kretsen av taleberättigade enligt lagförslaget är mycket stor och potentiellt omfattar utländska parter. Lagen ger också möjlighet att överklaga många olika typer av beslut. Mot bakgrund av detta är det svårt att instämma i Kommitténs slutsats att konsekvensen av lagförslaget för domstolarnas arbetsbörda är försumbar (s f). Konkurslagen Tidpunkten för när ett företag i resolution kan sökas i konkurs Det förefaller som att den föreslagna lydelsen i 1 kap. 2 konkurslagen (1987:672), enligt vilken en gäldenär som är under resolution får försättas i konkurs efter ansökan av resolutionsmyndigheten, inte är förenlig med 2 kap. 10 e samma lag, enligt vilket en konkursansökan ska avvisas om resolutionsmyndigheten har försatt ett företag i resolution. Ett förtydligande i denna del vore önskvärt. Verkningarna av en konkurs för ett företag i resolution Lagförslaget ger resolutionsmyndigeten rätt att besluta att företaget i resolution ska tillhandahålla exempelvis ett broinstitut de tjänster eller resurser som är nödvändiga för att broinstitutet ska kunna driva den överförda verksamheten effektivt. Detta gäller även efter det att företaget har försatts i konkurs. Enligt hovrättens mening är det oklart hur bestämmelsen förhåller sig till följderna av en konkurs enligt konkurslagen, det vill säga att man i regel avslutar verksamheten. Det framgår inte heller hur beslutanderätten i ett företag som varit i resolution och som sedermera försatts i konkurs fördelas mellan resolutionsmyndigheten och konkursförvaltaren. Det vore önskvärt med förtydliganden i dessa avseenden. Förhållandet till förmånsrättsreglerna i konkurslagen Enligt lagförslaget ska förpliktelser som företaget åtagit sig under resolutionen tillgodoses fullt ut. Resolutionsmyndigheten har även rätt till skälig ersättning för kostnader för arbete och utlägg som har uppkommit i samband med resolutionen. Lagförslaget saknar dock bestämmelser som

5 YTTRANDE 5 (5) reglerar prioritetsordningen mellan denna typ av fordringar och vad som händer för det fall att tillgångarna i företaget inte räcker till för att reglera dessa när resolutionen avslutas. Det är oklart om avsikten är att konkurslagens förmånsrättsregler ska tillämpas och om fordringarna som uppkommit under resolutionen i så fall är prioriterade i förhållande till övriga fordringar. Betänkandet föreslår inga ändringar i konkurslagen i detta avseende. Hovrätten vill lyfta frågan om en ändring av konkurslagen är nödvändig. Förhållandet till återvinningsreglerna i konkurslagen Hovrätten har noterat att lagförslaget saknar bestämmelser motsvarande återvinningsreglerna i konkurslagen. Det framstår som att de åtgärder som vidtas inom ramen för en resolution enbart är framåtblickande. Eftersom en resolution medför att en konkursansökan ska avvisas finns risk för att det skydd mot otillbörliga rättshandlingar som finns i konkurslagen sätts ur spel, särskilt om en resolution pågår under en längre tid. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättslagmannen Cecilia Bergman och tf. hovrättsassessorn Alicia Nilsson, föredragande. På hovrättens vägnar Cecilia Bergman Alicia Nilsson