Remissyttrande över promemorian Närvaroliggare och kontrollbesök (Ds 2009:43)

Transkript

1 R1C, , DV info.avd. 1 (7) Finansdepartementet Remissyttrande över promemorian Närvaroliggare och kontrollbesök (Ds 2009:43) Promemorian berör ett sakområde som väsentligen ligger vid sidan av hovrättens verksamhet. Hovrätten har därför endast i begränsad omfattning möjlighet att värdera de ställningstaganden som görs i promemorian. Såvitt hovrätten kan bedöma är dock den redovisade utvärderingen av effekterna av införandet av personalliggare väl genomförd och de framlagda förslagen i huvudsak väl underbyggda. Hovrätten gör därför endast följande anmärkningar. Begreppet närvaroliggare Personalliggare synes redan vara ett etablerat begrepp. Att ändra begreppet till närvaroliggare kan medföra pedagogiska problem, särskilt som förslaget innebär att vissa personer som är närvarande på arbetsplatsen inte ska dokumenteras i liggaren. Hovrätten är alltså inte övertygad om att det finns tillräckliga skäl för ändringen. Blandad verksamhet Bestämmelserna om hur närvaroliggare ska föras i s.k. blandad verksamhet framstår inte som alldeles lätta att förstå. Hovrätten vill i och för sig inte invända mot förslaget i denna del. Det är emellertid viktigt att bestämmelserna om befrielse från kontrollavgift i 16 tillämpas generöst gentemot de näringsidkare som har missbedömt eller missförstått bestämmelserna. Box 170, Sundsvall Besöksadress: Södra Tjärngatan 2 Telefon: Fax: hovratten.nedrenorrland@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag och

2 Vem ansvarar för att närvaroliggare förs? 2 (7) Enligt förslaget är det den näringsidkare som råder över en arbetsplats som ansvarar för att närvaroliggaren förs. Hovrätten befarar att bestämmelsen kan innebära tillämpningssvårigheter. Om en byggherre anlitar flera entreprenörer samtidigt utan att någon av dem är huvudentreprenör, torde det vara mycket svårt att avgöra vem som råder över arbetsplatsen om det överhuvudtaget finns någon som gör det. Frågan bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Skatteverkets kontrollmöjligheter Enligt hovrättens mening bör det klargöras vad som gäller om en arbetsgivare visserligen håller närvaroliggaren tillgänglig för Skatteverket men i övrigt vägrar att medverka till kontrollen, t.ex. genom att inte släppa in Skatteverkets personal i lokalerna eller genom att underlåta att svara på Skatteverkets frågor. Någon kontrollavgift kan såsom 12 i förslaget till lag (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher är utformad inte tas ut i dessa fall. Förslaget ger inte heller Skatteverkets personal några polisiära befogenheter eller någon rätt till tvångsvis tillträde. Förslaget innebär att Skatteverket förlorar den nuvarande möjligheten att meddela ett vitesföreläggande mot näringsidkaren. Hovrätten ifrågasätter om inte möjligheten att meddela vitesföreläggande bör finnas kvar. Bestämmelserna om detta torde kunna utformas så att de även underlättar Skatteverkets kontroll av hur ett föreläggande har följts När det gäller det närmare innehållet i de framlagda författningsförslagen vill hovrätten, utöver vad som har angetts ovan, lämna följande synpunkter:

3 Lag om ändring i lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher 3 (7) 1 Hovrätten föreslår att paragrafens inledning formuleras: Syftet med denna lag är att motverka att skatt undandras genom att arbete inte redovisas. I lagen finns. 2 Ordet avse i inledningen av paragrafens första stycke ska rätteligen vara avses. 5 a Bestämmelserna om blandad verksamhet är, som hovrätten redan har varit inne på, något svåra att ta till sig. Möjligen blir bestämmelserna något lättare att förstå om 5 och 5 a arbetas om, så att definitionen av blandad verksamhet flyttas från 5 till 5 a och 5 a ges följande lydelse. På en arbetsplats där det bedrivs verksamhet som omfattar både noteringspliktig verksamhet och annan verksamhet (blandad verksamhet) gäller följande. Om den noteringspliktiga verksamheten utgör den övervägande delen av den blandade verksamheten, ska närvaroliggare föras för och avse hela den blandade verksamheten. Om den noteringspliktiga verksamheten inte utgör den övervägande delen av den blandade verksamheten, ska närvaroliggare föras för den del av den blandade verksamheten som utgör en egen verksamhetsgren, om den övervägande delen av verksamheten inom denna verksamhetsgren utgörs av noteringspliktig verksamhet. Närvaroliggaren ska i ett sådant fall föras för och avse all verksamhet inom verksamhetsgrenen. Med verksamhetsgren avses här detsamma som i 2 kap. 25 inkomstskattelagen (1999:1229).

4 5 c 4 (7) I paragrafen används uttrycket mest råder över arbetsplatsen. Vad som avses med detta framstår som oklart. Hovrätten anser att något annat uttryck bör väljas. 6 Den nuvarande bestämmelsen i paragrafens sista stycke om att uppgifterna i personalliggaren ska bevaras under viss tid har flyttats till 5 förordningen om närvaroliggare. En bestämmelse av detta slag kan emellertid inte anses utgöra en verkställighetsföreskrift som utan vidare kan tas in i förordning. Däremot torde 8 kap. 7 regeringsformen ge utrymme för att i lagen ta in ett bemyndigande till regeringen att meddela förordningsföreskrifter om bevarande. I promemorian föreslås emellertid att det nuvarande bemyndigandet i 8 i lagen ska upphöra att gälla. Hovrätten förordar därför att den aktuella bestämmelsen även i fortsättningen placeras i lagen. Alternativt måste det nuvarande bemyndigandet i 8 behållas. Av paragrafens första stycke framgår att en närvaroliggare ska innehålla identitetsuppgifter. Vilka identitetsuppgifter som ska föras in i närvaroliggaren anges i 2 förordningen om närvaroliggare. Bestämmelserna om detta får anses utgöra verkställighetsföreskrifter och kan därför i och för sig meddelas i förordning utan stöd av något bemyndigande. Om också dessa bestämmelser tas in i lagen, kommer emellertid samtliga bestämmelser om närvaroliggarens innehåll att vara samlade på ett och samma ställe, vilket gör regelverket mera överskådligt och lättillgängligt för den enskilde. Hovrätten förordar en sådan lösning. 12 I inledningen av paragrafens första stycke används uttrycket får. Detta ger intryck av att det är upp till Skatteverkets fria skön att avgöra om någon kon-

5 trollavgift ska tas ut. Detta torde dock inte vara avsikten och är, enligt hovrättens mening, inte heller lämpligt. Hovrätten tolkar förslaget så att utgångspunkten är att om det finns brister i närvaroliggaren så ska kontrollavgift tas ut, dock med den begränsning som anges i 13 första stycket 1 att en sådan kontrollavgift som anges där inte ska tas ut om bristen saknar betydelse för tilltron till uppgifterna i närvaroliggaren och med den möjlighet som anges i 16 att besluta om befrielse från kontrollavgift. Hovrätten anser därför att uttrycket får i 12 bör ändras till ska (se även under 13 ). 5 (7) I punkten 1 talas om föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Hovrätten antar att härmed åsyftas de bestämmelser som har tagits in i den föreslagna förordningen. Eftersom lagförslaget saknar ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter, kan emellertid förslaget inte anses innehålla några föreskrifter meddelade med stöd av denna lag. Hovrätten konstaterar att lagförslaget inte innehåller någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen om att kontrollavgift kan tas ut om uppgifterna i personalliggaren inte bevaras på föreskrivet sätt. Vad som sägs i 12 1 i lagförslaget kan enligt hovrättens uppfattning inte tillämpas vid försummelse som avser enbart bevarande av uppgifter. 13 I paragrafen regleras kontrollavgiftens storlek. I första stycket 1 anges att kontrollavgiften är kr om inte bristen saknar betydelse för tilltron till uppgifterna i närvaroliggaren. Det sistnämnda rekvisitet utgör emellertid rätteligen en förutsättning för att kontrollavgift över huvud taget ska tas ut och bör därför flyttas till 12. I första stycket 2 anges att kontrollavgiften är kr för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en närvaroliggare. Det kan finnas anledning att i lagtexten förtydliga vad som krävs för att en person på ett korrekt sätt ska anses dokumenterad i närvaroliggaren. Är avsikten att

6 varje brist i dokumentationen av en person ska föranleda uttagandet av en kontrollavgift enligt denna punkt? Enligt hovrättens mening kan det under alla förhållanden ifrågasättas om inte den i punkten 1 intagna förutsättningen ( om inte bristen saknar betydelse. ) bör gälla också kontrollavgifter som avses i första stycket 2. Det framstår t.ex. inte som rimligt att ett enstaka skrivfel i ett personnummer ska föranleda att det tas ut en kontrollavgift på kr. 6 (7) 14 Uttrycket brist används i paragrafens första stycke. Uttrycket har inte tidigare används i lagtexten och är inte alldeles entydigt. Hovrätten föreslår att paragrafens första stycke formuleras enligt följande. Om en kontrollavgift har beslutats, ska den som beslutet gäller åtgärda det förhållande som har föranlett kontrollavgiften inom skälig tid. Under denna tid får en ny kontrollavgift inte tas ut för motsvarande förhållande. 18 Enligt 18 får Skatteverket medge undantag från kravet att föra närvaroliggare om det från kontrollsynpunkt saknas behov av att en närvaroliggare förs. Enligt hovrättens mening skulle det vara värdefullt om innebörden i detta rekvisit klargjordes motivledes. 19 Paragrafens andra stycke bör formuleras enligt följande. Ett överklagande av ett beslut om undantag [ ].

7 Förordning om närvaroliggare 7 (7) 5 Se ovan under 6 lagen om ändring i lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher. 6 För hovrätten framstår det som oklart vilka typer av föreskrifter som skulle kunna meddelas med stöd av denna paragraf Detta yttrande har beslutats av hovrättspresidenten Sten Andersson, hovrättsrådet Rikard Ebbing och tf. hovrättsassessorn Susanne Österlund, föredragande. Sten Andersson Susanne Österlund