:e årgången. Häfte N:r 3

1930. 93:e årgången. Häfte N:r 3

- 11 9 - Tidskriftens vignett. Försag h a va inom 1\ung. Örogsma nnasäskapet väckts nt utbyta tidskriftens nuvarande vignett mot en >> värdigare m.:h stienigare >>. Ärendet beha ndades vid säskapets samnwriträde den 5 sistidne februari, var vid b esöts att den nu \'arande vignetten skue bibeh åas. Då det eme ertid torde kunna antagas a tt fer a av tidskriften s ära de prenumer anter icke hava sig bek ant, vad vigneuen förestäer eer innebär, besöt säskapet sam tidigt att uppysning h ärom skue ä mnas i tidskriften. Den nuvar ande vigneuen h ar varit åsatt tidskriften s omsag sedan år 1877 o c:h ämnades vid dess införande av tid skriftens d åvarande r edaktör, k apten en Ka r E dvard af Troe, föjande fut uppysan de förkaring, viken h ärmed ordagrant Mergives : >> Förkaring. Som tidsuiftens äsar e torde obser ver a, är titebadet å detta häfte af ti dskriften försed t n1ed en annan vignett än den hittis brukiga. Orsaken h ä rti är ingaunda att tiskrifva n ågon ändrings! usa, utan snar are t vertom ; t y en m ed denna snorik och ikt ydonde bid utgjorde r edan fr ån ädre tider den a tidskrifts vignett, fastä n den på senare tiden af någon, d en nuvarande r edaktion en, okänd orsak bifvit utbyt m ot den h ittis använda. Då r ed aktionen besuta t åter taga den ursprungiga vign etten, anser h on sig m ed n ågra ord höra fäs ta uppmärksamheten på densammas historisk a b e ydese. Ifrågavarande vi gnett består af 2 :ne sär skida dear, Var af een öfver sta är en afbidning af de game Romarnes Corona.Vavf is, som var en gyne k r ans förestäande sammanfogade spetsar af rostra. Den gafs åt den amira som förstört en ficndtig fotta, och sannoikt äfven å t den matros, som först Tidskrift i Sjöväsendet. 9

- 20- - 121- äntrat ombord å ett fiendtigt skepp. Den här aftecknade ä t tagen efter den Corona navais, som å en bronsmedaj omgt Agrippas hufvud. Den undre deen af vigneuen är en afbidning af Romarnes Coumna rostrata som var en peare, ängs skaftet sirad m ed figurer, förestäande rostra, >> Skeppssnabar >>. Den upprättades ti åminnese af dem, som vunnit en stor SJoseger. Biden här visar den coumna rostrata, som r estes ti ära för Duiius, då han b esegra t Kartagos fotta, 261 tuföre vår tidräkning. Den finnes ännu i b ehå på Kapitoium i Rom. Vid Duiii koonn är även fästa d en annan historisk betydese, i det att den kan sägas h afva gifvit upphof å t den atinska benämningen p å taar esto, som h eter rostra. T y sedan ~enna koonn bifvit upprest, började m an i Rom. att fr ån foten af densamma h åa ta. Efter någon tid upp. reste m.an sedermera på andra stäen s. k. taarestoar som naturigtvis voro ägre och af oika former, men som. m a n var van att h å a ta vid Duiii koonn, så bibehö m an i föjd häraf bruket att pryda taarestoarna äfven med rosh a ecc skeppssnabar. Sutigen försvunna dessa rostra från taa restoarna, 1nen namnet rostra (skeppssnabar) bibehös, så som en benä mning för aa taarestoar. Rosh a är pura is at rostrum, och eget nog h eter en taar esto rostra, derföre a den var prydd m ed fera snabar. Sedan bokstafstrycket tikommit, taar man numera icw bott från taarestoar, utan äfven i tidningar och i tidskrifter - dessa nutidens kraftiga hjepmede i det rastöst fortgående utveckingsarbetet. Afven denna vår fottas tidskrift skue ju kunna få anses såsom en iten änk i den stora utveckingsk edjan; och är det dess r edaktions avariga önskan och sträfvande, a tt tidskriften m å tte kunna göra sig förtjent a f att betraktas såsom vårt sjövapen s taarestol I denna b e m ärkese torde å tertagandet af tidskriftens ursprungiga vign ett, fastän i en riktig historisk form, såedes vara p å sin p ~ t s ::. R ed aktionen. Herravädet i uften. (G enmäe med anedning av en i :a häftet fö r å r 1930 införd uppsats, undertecknad G. A. \Vestring.) I tidskriftens senaste häfte*) förekom under rubriken»h er ravädet ti sjöss förr och nu» en uppsa ts, som på grund av ~itt gedigna inneh å synes vara värd den största uppmärksamhet. Efter som författaren tjänstgör vid fygvapnet, h ar det varit av särskit intresse att taga de av h ans i uppsatsen tikännagivna syn på sagda vapens uppgifter, i den mån dessa äga samband med begreppet»h erravädet i uften». Man konstater <H då med tifredsstäese, att författaren icke tecknat någon obetingad borgen sförbindese för den i senaste årsberättesen i fygväsende hävdade åsikten, att kampen om herravädet i uften bör utgöra fygvapnets primära uppgift vid ett iråkat krig. Författaren undviker i stäet detta spörsmå under åberopande av den ringa erfarenhet om detsamma som vunnits efter fygvapnets tikomst. Ett dyikt undanskjutande av frågan kan dock ej anses tirådigt i betraktande av dess infytande på vapnets organisation, m a teriaanskaffning och utbidning. ------ Av uppsatsen i dess hehet framgår att det av författaren ofta använda uttryck et h erravädet i uften av honom tiagts t'n betydese, som iknar den m ed»h erravädet ti sjöss» förknippade. Om m an närmare skärskådar sagda förebid, finner man emeertid snart, att sjäva ordvaet i densamma tihör en redan gången tid. Tack vare i främsta rummet undervattensbåtens tikomst är nämigen numera en närbockad *) J anuarihäftet.

-122- av fiendens kust praktiskt taget utesuten. H erravädet ti sjöss är på den grund nu för tiden i rege inskränkt antingen ti tiden eer ti rummet eer ti bådadera. Ä ven den un derägsna parten har nu stora Jnöjigheter att röra sig ti sjöss för a tt där tivarataga sina intressen. Och därmed har inom sjökrigets område det kategoriska ordet»h erraväde >> bivit moget att utby tas mot det m era anspråksösa uttryck et >> Över Higsenheh. Att rubba på uttryck, som vunnit en så fast rotad hävd som, herravä det ti sjöss», medför emeertid en viss förviiting inom den sjömiitä ra fackterminoogien och bör p it den grund hest undvikas. Vad m an däremot enigt min m e ning nu bör söka förhindra, är ett överförande av b egreppet i fråga ti uftkrigets område. Ty om det numera är svårt a t adees hindra en underägsen motstå ndare frå n at utnyttja havets färdvägar, så är det m ångdubbet svårare a tt hindra honom fr ån att draga förde av uftens. Inom uftkrigets område kan det därför -- såsom jag i ett föregående inägg i denna tidskrift nyigen haft tifäe f ramh åa - ej biva ta om a tt i stra tegisk m ening vare sig upprätta eer upprätthåa et >> herraväde >> i uften. Men efter som det snarika uttryck et >> h erravädet ti sjöss >> r epresen t erar ett utesutande strategiskt begrepp, skue dess överfyt ta nde ti uftkriget ätt kunna våa oreda genom a tt även d är givas en strategisk innebörd. ' Uttrycken >> amän >> r es p. >> oka överägsenhet i uften > kunna däremot ej gärna missförstås och torde giva tiräck i ga möjigh eter att uttryck a vad m an i amänhet vi ha v ~ :-agt med den av författaren använda termen. Det kan visserigen synas onödigt att tvista om ord. Men ordets makt över tanken är känd och omvittnad. Det h ar därför synts mig vara önskvärt att påpek a oämpigheten ay det ovan nämnda, i den h är vidrörda uppsatsen använda u t- tryck et. Stockhom i februari 1930. H. von K.rus ensierna. - 123 - Årsberättese i artieri..t\..vgiven av edamote n J(. O. J. Broman Årsberättesen omfattar redogörese för vissa av de erfarenheter, smn ur värdskrigets strider kunna dragas beträffande kustartieriets sjöfrontsarieri. Arsberättesen syssar huvudsakigen m ed taktiska spörs må. På grund av ämnets natur m åste utom kustartieriets viktigaste stridsmede - artieriet - även andra för kustför svar nödvändiga stridsmede i berättesen beröras. Under värdskriget kan man särskija kuststrider av huvudsakigen två oika sag, där kustartieri detog, nämigen: ) strider ont under fred anagda försvarsa nstater, kustfästningar, samt 2) försvar av h ea kuststräckor. Exempe på första gruppen utgöra striderna om Tsingtau och Dardaneerna på den andra försvaret av fandriska kusten och Itaiens adriakust. Beträffande Öseföretaget bortses h et från detta, enär de ryska förhaneens stridsdugigh et genom revoutionen var så undergrävd, att inga säkra sutsatser av detta företag torde kunna dragas i nu förevarande h änseende. Först ska här ämnas en kortfattad redogörese för för- 5Yarets anordnande i Tsingtau och Dardaneerna samt på fandriska kusten och i Itaien, at i det omfå ng som denna berättese a v ser.

- 124- Tsingtau. Inoppen ti Tsingtau och ti Kiautschoubukten voro spär rade av mineringar. M:IRUTS..:HDU SK I SS TSINGTAU TE CKE't4 FÖRI<.LRR.I NG : t svt!i(t K'rtQrtii!IIITTCJt t M~CCLSU~RT ---- ------ + SVÅr-T ~RU& IT ~!S"'TT!:II(I! L..ÄTT ------- ---- MIN.J:.i!rtCi - 125 -- Fjärrstridsbestyckningen utgjordes av 4 st. 15 cm. k., -1 :St. 21 cm. k., 2 st. 24 cm. k. och 4 st. 28 cm. h aub. Samtiga svåra pjäser voro uppstäda i sutna, ~ e tonn e radc verk m ed bombsäkra rum för ammunition och bemanning. Pjäserna stodo i pansartorn. De medesvåra och ätta pjäserna voro i r ege uppstäda å öppen vagån g samt för- 5edda med sk ödar. stridsbeysningen å sjöfronten utgjordes av 3 st. stråkastare. Ededningen var vä ordnad. Det svår :i artieriets skottvidder v oro: 21 cm. k..................... 24 cm. k...................... 28 cm. h aub.................. 13,000 m. 13,500 m. 10,000 m. Beträffande anfa et m ot Tsingtcm föröpte detta som b e kant fut tradition et. I över ensstämm ese härmed åg anfaets tyngdpunkt i and och sjöstridskrafternas uppgift var förutom bock ad att understödja andstridskrafternas oper ationer genom ed m ot de för dem m est b esväriga av försvarar ens batterier. Härvid iakttogo fartygen nogsamt att h åa :sig utanför kustbatteriernas edområden, och beskjutningarna utfördes på avstå nd varierande m ean 15,500 och 4,000 m. Ehuru dessa beskjutningar utfördes n ästan varje dag, uppnådde japanerna ti föjd a v de stora edavstånden praktiskt taget intet r esutat mot befästningarna, under det att sta den och h amnanäggningarna svårt edo av eden. Först under dt av de sista dygnen bev genom en sumpträff den en a 2:t -cm. k an. satt ur stridbart skick. ---------- SIJAIII!R Ar.TILLCR.I~T~ Fig. 1. 5KOTTVInC.5GI(Ärt:S. S pärrartieriet utgjordes av ett batt. om 3 st. 8,8 cm. k. och ett hatt. om 3 st. 15 cm. k.... D a r d an e e m a. Sjäva spärrama utgjordes av mineringar (okontroerbara) och u -b åtsnät, b eägna p å sätt framgår av skissen. För spärrarnas fankering fanns p å ömse sidor om sundet ( tt stort anta r öriga i jordverk uppstäda ätta batterier, var-

- 126 - jämte de två batterierna Baykouche och Dardanos, vartdera bes tyckat m ed 5 st. 15 cm. k., i första hand voro avsedda ti ) ~.. ~.~. ~ ~ ~ ~ ~.., :z,. "' "",. r» :;; ~ minjnjernas skydd. Samma ändamå hade även en de fr:w Bresau och Goeben andsatta 0,5 och 8,8 cm. kanoner. - 127- Ti stöd för det ätta och m edesvåra artieriet funnos uppstäda i två batterivärn vid sundets smaaste de 4 st. i35 c! och 14 st. 2c! cm. k., samtiga av ädre mode. Förutom denna den egentiga sjöfronten voro vid sundets nwnning uppstäda tvenne batterier ett på vardera sidan, vard~ra batteriet om 2 st. 24 cm. k. av ungefär samma mode som ovan nämnda 24 cm. kanoner. Dessutom tifördes fästningen under krigets gång des 2 st. 21 cm. mörsarbatterier, des ett anta 15 cm. haubbatt., samtiga dessa röriga. Förutom här nämnda batterier funnos ett stort anta battt rier med ringa stridsvärde, varjämte ängre in i sundet funnos ytterigare fasta batterier, vika dock adrig kommo att m gripa och därför i detta sammanhang sakna betydese. Samtiga batterier voro uppstäda i jordverk på öppen vagång. Endast 15 cm. k., en de ätta pjäser och n ågra, som tifäigt tideades fästningen, voro försedda m ed sködar ; samtiga svåra pjäser saknade sådana. Ededningsanordningarna voro primitiva ; endast ett fåta avståndsmätare fanns. Skottvidderna voro för det svåra artieriet: 24 cm. k............ 35 >.. 21 mörsare....... Ädre amm.,nyare amm. 9,400 m. 10,800 > 4,500 14,500 m. 16.500 Nyare ammunition fanns endast i ringa utsträckning. Av stridsmede fanns i övrigt ett torpedbatteri om 3 st. ~S cm. öv.ervattenstorpedtuber, uppstät vid Kiic Bahr och anordnat för skjutning tvärs sundet, samt drivminor, vika eme ertid vid tidpunkten för anfaen mot. sjöfronten voro av en odugig turkisk model stridsbeysningen sutigen utgjordes av ett anta eektris.'n stråkastare.

- 128 - Beträffande sjöstridskmfternos onfo kan 'rnan i stort sett urskija två perioder, första perioden anfaet mot ytterbenist. ningarna, andra perioden anfaet mot huvudförsvarsinjen vid sundets smaaste de. Anfaet mot ytterbefästningarna pågick huvudsakigen u n der tiden 18-26 februari 1915, varunder befästningarna utsattes för upprepade beskjutningar från sagfartygen först på stora a v stånd 1nen sedan på at kortare ti sut ända ned ti 700 m. De på öppen vagång stående, sködösa pjäserna kunde, sedan de små stridsavstånden nåtts och fartygens edgivning därigenom vunnit i säkerhet, icke vidare betjänas, då serviserna överöstes med skrot och sand. Någon större ska d ~1 på sjäva materieen åstadkom emeertid icke denna beskjutning, viket framgår därav, att de engeska detachement, som andsattes den 26 februari med uppgift att förstöra ti ävenyrs oskadade pjäser, funno icke. mindre än 70 % av p jäserna intakta. Anfaet mot huvudförsvarsinjen tog därefter sin början och pågick t. o. m. den 18 mars. Det avsåg ti en början att rensa farvattnet från minor och att på ångt hå beskjuta. batterierna, särskit de svåra batterierna vid sundets smaasie de i syfte att i möjigaste m ån skada dem. Minsvepningen försv~'\rades genom fankeringsbatterierna, vika på grund av sin fyttbarhet, sitt stora anta och den för ändamået ovanigt gynnsamma terrängen voro i tifäe att ofta växa stäuing, viket försvårade deras nedhåande. Verkan av artieribeskjutningen bev praktiskt taget ingen. Emeertid skred minsvepning framå t, och högste befähavaren ans:1g sig den 18 mars kunna rikta ett, som han trodde, avgörande sag mot fästningen. Enigt anfaspanen skue de fyra kraftigaste fartygen, engeska. divisionen taga stäning på ett avstånd från befästningarna Yid sundets smaaste de av 14,000 yards och upptaga striden med dem, varefter den franska divisionen skue passera genom uckorna mean de engeska fartygen och upptaga striden m ed samma befästningar, småningom närmande sig gränsen för det svepta området, d. v. s. 8,000-129 -. ds från sundets smaaste de. Efter fyra timmar skue,::u f k d".. (]en 1 anska divisionen avösas av den 2. enge s a. VSIOnen.. Genom dessa anordn i1~ga r hoppades man, att mmsvepn1~gen kue kunna taga sin början två ti1mnar efter sedan stnden ~örjat och sedan denna sutförts skue vägen ti Kons~antinope för fottan igga öppen. Panen kom som bekant Icke ti genomförande, utan anfaet fick föjande föropp. Omkring kl 11,30 öppnade. engeska divisionen från anbefad stäning ed mot batterierna vid sundets smaaste de. Redan.en havtimme därefter igångsatte den franska divisionen sin framstöt men ed så svårt av den turkiska artierieden, att den redan efter %, timme (i stäet för enigt panen '!) måste avösas av den 2. engeska divisionen. Av de franska fartygen voro då genom. den turkiska artierieden tre fartyg av fyra svårt skadade..ä.. ven 2. engeska divisionen ed svårt av artierieden, varför stridsavståndet ökades. Någon min ~vepning kunde över huvud taget icke igångsättas, och ententefottorna avbröto sitt anfa. Vid fartygens tibakadragande gingo några av dem p å minor. Inaes förorade de anfaande tre sagskepp och fingo dessutom fera svårt skadade. Den försvarandes materieföruster uppgingo under hea anfaet mot Dardaneerna endast ti ett fåta p jäser; ä ven personaförusterna voro obetydiga. Däremot bevo praktiskt taget samtiga i nårheten av befästningarna iggande städer ()Ch byar förstörda genom artieried. Ferfadiga gånger under striderna mean fartygen och befästningarna trodde sig de förra ha va nedkämpat befästningarna, enär dessas ed upphörde. Detta berodde emeertid på att kustpjäserna genom fartygseden överösts 1ned jord och sand i sådana mäng der att dessa måste bortskaffas, innan edgivningen kunde fortsätta, Vid n ågra tifäen var anedningen den, att pjäsjetjäningen hade svårt betjäna p jäserna i jord- och sandregnet Efter den 18 mars förekommo i stort sett inga strider. 1ean. fartygen och kustbefästningarna.

- 130 -- - HH - Försvuret o v fandrisk a kusten. E fter anfa et mot L ombertzyde den 10- -1 2 n ovem ber 1914 var h ea fa ndriska kusten frå n hoän dska grä nsen ti 1\iieuport i tyskarnas h ä nder. Det gäde nu a tt så sn abbt. effektivt och b iigt som m öjigt trygga denna y tterst viktiga kuststräcka. Då den tyska västfrontens högr a fyge stöc cj,, sig p å Nordsjön i trakten av Nieuport, är det utan vidar e k a rt, a tt det för tyskarna gäde att förhindra fientig a nc stign in g på den ba kom västfronten beägna deen av fan dri ska kustt n. E n sådan h ade ju för tyska västfronten kunnat få de betän k igaste föjder. \'Ien icke bott ur defensiv utan även ur offt n siv synpunkt var kuststräckan för tyskarna av största betydese, enä r den genom sitt fram skjutna äge m o t F rankrik t> och Engan d synnerigen vä ämpade sig som stödjepu nkt för mot dessa m akter opererande stridsk rafter, förnämigast u -bå tar och ätta över vattensfartyg samt uftstridskrafter. första h an d m åste atså kusten tr yggas m ot an dstigning och därefter göras an vändbar som bas för ovan nämnda stridskrafter. Det gäde nu n ärmast a tt avgör a, huru kustens fö rsvar borde ordn as. De begiska h amnarna kunde en dast tjän a som bas för ä tta sjöstridskrafter (u-båtar, över vatten storpedfar t: g och ätta kryssar e), och sådana stridsmede kunde eneast i ringa m ån skydda kusten m o t företag av m er a omfa ttande ad. Den på T yska bukten baserade tyska h ögsjöfottan ansågs icke därifrå n kunna hin dra anfa m ot fandrisk a kusten. t:nder sådan a förhåanden m åste tyn gdpunkten av försvaret k omma att igga på and. Om det endast h ade gät att hindr: t en andstigning p å kusten, skue detta rent taktiskt sett k unn a t ske genom fätarmen, förstärkt m ed kustartiteriform :1- tion er. Då det emeertid ä ven gäde att utnyttja kusten för offensiva för etag, vat det skydd, fäthär en kunde skänka, icke iräekigt. För ändam ået erfordra des framför a t sv(tr ångskjutande artieri för att h åa de f ientiga fartygen ti r äckigt ångt från kusten. Då h ärti kom, att tyskarna hnde svårt att för kusten s sk ydd avse erforderig m än gd rör ie( DL stridskrafter m åste även av denna anedning försvar ets t ~ n g d - \ \ SHISS F"LANDE:RN. -- - 7../'" /./ _ 1 fi N I E: U PORT / 0 bi,..muii:::acn Fig. 3. / / - - ~ --- T E CKENfÖRKL RRI NG ' t sv-'~t f<i=incni!!5r"ftc~i svara RRTILL I:~IETS ------ S..::O T T5UID.0.5GIItÄNS C~T~IIt1.0Y~GN~bS P.CIItiOt.I:N. ------. QTC. C~TE:ft ~. ev~~nad.~pc~tcacn. CTO. i:f"tc...: - 3. OYGGNAi5~C.. ICDEN....

- J32- punkt komma att via på kustartieriet. Så bev också tyskarnas besut, och arbetet på kustens försvar efter dessa i nj 0 r igångsattes omedebart m ed det resutat, att så småningon 1 h ea kusten förvandades ti en stark kustfästning. I utbyggande av denna kan man urskija tre byggnadsperioder. Under den första perioden som kan anses avsutad om. kring den 1 apri 1915 uppstädes omedebart ti fö rf oganc ~: stående ädre svårt och medesvårt kustartieri samt en de skeppsartieri och ätt artieri. Det svåra artieriets sk t vidder varierade mean 7,500 och 16,000 m. Framför kusten och inoppen ti Zeebriigge och Ostende utades mineringar. Jämsides m ed uppstäande av nämnda artieri pågick arbetet m ed ordnandet av det direkta skyddet mot andstigning genom uppstäande av artieri och kusprutor för fanker ing av de viktigaste andstigningspunkterna, anordnande ~w stormfria infanteristäningar, taggtrådshinder m. m. Genom detta första utbyggande kan m an säga, att kusten var n ågor unda skyddad mot andstigning. Skydd mot beskjutning fran fartygsartieri mot de för sjökrigföringen nödvändiga anäggningarna vid Zeebriigge och Ostende hade dock ej h ä rigenom nmnits, enär det svåra försvarsartieriets skottvidder voro fiir korta jämförda med fartygsarticriets, viket förhåande miijiggjorce för engesmännen a tt utföra sina beskjutningar a v varven i Zeehri.igge och Ostende, iggande utanför kustarti eriers porte. Under undra perioden - ti den 1 jui 1916 - åtsadkon1s i detta förhåande en väsentig förbättring genom uppstä an de av 28 cm. och 30,5 cm. moderna kanoner. Först uppstides 28 cm. k an on er - batteri Tirpitz - för att i första h and bekämpa de för stäningarna m ot Nieuport at besvärigar.: monitorerna. Dessa pjäser beredde ock ett gott sk ydd fi'1 r Ostende. Arbetet m ed deras uppstäande började - den 15 juni 1915 och redan den 7 därpå föjande september kunde batteri et ingripa mot fientiga monitorer. Sedan engesm än n en den 23 aug. 1915 företagit beskjutning av Zeebr[i ggc utanför Tirpitzbatteriets skottvicdsgräns, framstod at ka- - 133- are behovet ä ven för östra deen av kusten av ett ångskju rande svårt batteri, och redan den 30 september erhös ti :tånd att påbörja byggandet härav. Detta batteri - Kaiser Wihem II -- b es tyckades med 4 st. 30,5 cm. kanoner, och den första pjäsen var kar. den mars 1916. I övrigt för ~tärktes under denna period försvaret mot andstigning ytterigare genom utökning av antaet kusprutenästen och hinderbätenas vid ;;n e utbyggande. De under denna period tikomna svåra kanonerna hade en skottvidd av 28 cm. k. 30,5 cm. k. 35,000 m. 37,500 m. Vad minförsvaret beträffar undergick detta i viss mån en försvagning, i det att de inre minspärrningarna vid hamnarna upptogos. Under den tredje perioden sutigen tifördes artieriförsvaret en kraftig förstärkning genom uppstäande av 38 cm. kanoner -- i batteri Deutschand - m ed en skottvidd av 38,000 m. Härigenom kom, som av skissen (fig. 3) framgår det svåra artieriets fjärrhåande förmåga a tt biva b etydande och synnerigen jämn. Under perioden uppstädes därjämte ytterigare en.38 cm. k. (batteriet Pommern) m ed en skottvidd av 47,500 m., men detta ba tteri avsågs endast att verka mot andfronten. Därjämte tifördes försvaret en de 28 cm. järnvägsbaterier, vika dock huvudsakigen avsågos för andfronten och i varje fa adrig kommo att göra n ågon insats på sjöfronten. Vad sutigen minförsvaret under denn ::~ Period beträffar, kom det mot sutet av densamma på grund av vissa krigserfarenheter. att avsevärt förstärkas. Sjöfrontartieriet, som utgjordes des av från kustfästningar i h emorten taget artieri, des a v fartygsartieri, var överat uppst ät på öppen vagång, varvid man ti skydd för betjäningarna bibeh åit pansartorn och sködar.

Itaiens adriakus. Sanuna dag som kriget mean Österrike och Itaien tog sin början riktade Österrikarna en serie anfa mot Ita i e n ~ 5K'I5S V CVE:R VI55R I>E:LRi AU I>!:T ITRLIE:NSI<:f' t<;ust~c~5ufi~!:t UNI>E:I VÄRLI>SI<:RI&E:T. tfii:ndua - 134- -135- förmådde itaienarna i nämnvärd grad möta anfaen, vika.också medförde betydande resutat. Det uppgives band annat, att den itaienska mobiiseringen genom anfaen bivit :1vsevärt fördröjd. Då itaienarna icke ansägo sig vara i stånd att enbart m ed,~ iöstridskrafter ständigt skydda kusten, skapade de med ut- 1;yttjande av den under större. deen av sin sträckning nära kusten öpande järnvägen ett kustartieriförsvar, huvudsakigen bestående a v ätt och medesvårt järnvägsartieri samt på vissa punkter (där järnvägen icke kunde utnyttjas) fast uppstät artieri, överat i förening med utanför kusten ut agda minfät. Såvä järnvägsartieriet som det fast uppstä <a torde i rege hava varit försett med sködar. P å så sätt :kunde sjötrafiken innanför minfäten och skyddad av artie Tiet i and ostört fortgå, och de österrikiska sjöstridskrafterna företogo icke heer, sedan ovan beskrivna försvarssystem fubordats, några raider mot kusten. Det får atså anses, att ifrågavarande systen1. mycket vä fyde sin uppgift. y H<iNTRI> UF,.THE: IT~LFIN N"UV IN THI: UDI':LI> R~ 1515 -S1a"' Fig. 4. TE~::KENFÖRKL R R IN6 ~LDTTI!!I'S, ITALIL.NS~ MINCIII:.ING..JÄO::NVÄ!i:SLI N.:!: ANVÄNt:a AV.J Ä 11t:1'4' VÄW.5Aft:TILLE J1!! 1Ci rtu:st~atte:ri ER ~ NR 5 1!!.1: 511:.J UT N I NG CNRÅI>E:N adriakust, varvid de viktigaste, oskyddade kustorterna sa1nt framför at den itaienska kustbanan beskötos. Ingenstädes * Mot bakgrunden av denna kortfattade redogörese för vissa under värdskriget prövade sjöfronter ävensom med beaktande av vissa därstädes timade krigshändeser komma här föjande frågor att behandas.. Det svåra sjöfrontsartieriets betydese och utvecking. 2. De fortifikatoriska anordningarna för sjöfrontsartieriet 3. Fast eer rörigt sjöfrontsartieri? 4. Ededningsanordningar för sjöfronten.. Det svåm sjöfrontsartieriets betydese och utvecking. Vid ett studium av de bifogade skisserna finner man, att det svåra sjöfrontsartieriets skottvidder, jämförda med far- 1Ygsartieriets, voro ringa i såvä Tsingtau som Dardaneera och att så var faet även i Fandern under första perioden. 1'idscrift i Sjövasendet. 10

- 136- I Tsingtau hade det svåra sjöartieriet skottvidder, son' med 30-50 % överstego sjöfrontsartieriets. Även vid Dardaneerna översteg fartygsartieriets porte högst väsentigt försvarsartieriets, och så var faet jäm.vä i Fandern under första perioden. Vid Tsingtau hade den anfaande fottan förutom bockadåiggande ti uppgift att genom ed mot fästningens artieriverk i görigaste mån underätta andtruppernas framträngande, varjämte i övrigt hamn- och andra ur miitär synpunkt viktiga anäggningar skue förstöras. Vid försök att ö:sa dessa uppgifter höo sig japanerna h ea tiden utanför sjiifrontsartieriets skottvidder (13,000-13,500 m.), varför atså fästningsartieriet icke kom att direkt ingripa mot de j::jpanska sjöstridskrafterna. I föjd av de trots at reati1 t stora stridsavs tånden yckades japanska fottan icke tifredsstäande ösa den första uppgiften att genom ed mot fästningens artieriverk underätta andtruppernas framträngande, vadan atså det svåra sjöfrontsartieriet trots sin svaghet fick en viss betydese. Sin andra uppgift att skada hamna n äggningar och övriga anäggningar av miitär betydese yckades däremot fottan ösa. Här var försvarsartieriet i föjd av. sina ringa skottvidder atså maktöst. Vid Dardaneerna bör man vid det svåra artieriets bedömande skija mean den yttre och den inre befästningsinjen. I den yttre injen utgjordes det svåra artieriet huvudsakigen av 4 st. 24 cm. kan. med en skottvidd av med ädre ammunition 9,,100 m. och nyare ammunition 14,500 m. N~ are ammunition fanns endast i ringa m.ängd. Dessa pjäser voro atså svaga såvä m ed hänsyn ti skottvidd som m ed hänsvn ti det enskida skottets verkan (24 cm. ka.). Föj den ~ar den, att fartygen kunde komma artieriet tämigen nära utan att öpa at för stor risk. P å grund härav bev fartygsartieriets n edhåande förmåga gent en10t det ia uppstäda och ia utrustade (sködar saknades) sjöfrontsartieriet så stor, att stridsavstånden utan risk för fartygen kunde minskas i sådan grad, att ett fuständigt nedhåande \.tv -- 137- batterierna kunde ske. Här bör dock framhåas, att m ed nedhåande icke avses batteriernas eer de enskida pjäsernas förstörande utan bott ett omöjiggörande av pjäsernas betjänande genom det skrot- och stenregn, varmed pjäserna överöstes. Trots att stridsa~stånden nedgingo ti 700 m. befunnas efter striderna om dessa batterier atjämt 70 % av pjäserna oskadade på sina avetter. I den inre injen utgjordes det svåra artieriet av, förutom ett stort anta 24 cm. kanoner av ungefär samma typ som i yttre injen, 4 st. 35 cm. kanoner uppstäda med två kanoner på vardera stranden vid sundets smaaste de. Sistnämnda kanoner hade en skottvidd av m ed ädre ammunition 10,800 m. och med nyare ammunition 16,500 m. Även vid dessa pjäser fanns nyare ammunition endast i ringa utsträckning. Ä ven här voro atså skottvidderna små, under det att verkan av det enskida ~kottet var betydande (35 cm. ka.). På grund av farvattnets ringa bredd i sundet voro batteriernas ägen taktiskt sett dessutom gynnsammare än de yttre batteriernas. striderna den 18 mars 1915, då huvudanfaet skedde mot inre injen, visar också ti fuo värdet av detta kraftiga artieri, som därunder mycket avarigt skadade fera av de anfaande sagfartygen. Ententenederagets huvudorsak torde också numera amänt tiskrivas verkan av det svåra turkiska sjöfrontsartieriet Ser man nu å ter på Fandern, så finner man av skissen, hur det svåra sjöfrontsartieriet efter hand bev at kraftigare. Under första byggnadsperioden uppnådde det svåra artieriet skottvidder, som endast uppgingo ti 16,000 m. Be ~kjutningar av skyddsföremåen, varven och övriga för miitära ändamå avsedda eer användbara anäggningar i Zecbriigge och Ostende förekommo också under denna period från avstånd utanför sjöfrontsartieriets porte. Om de också förekommo sparsamt, visade dock r esutatet av dem, att, därest ~ngesmänn e n skue komma att insätta större kraft på dyhka företag, de kunde komma att i betydande grad betaga fauderkusten dess offensiva värde för tyska krigföringen.

- 138- Detta var anedningen ti anäggande av Tirpitzbatteriet (28 cm. kanoner med 35,000 m. skottvidd) och efter dettas färdigstäande, började anäggande av Kaiser Wihem II-batteriet, sedan det visat sig att fientig beskjutning från fartyg av Zeebriitigge kunde ske utanför Tirpitzbatteriets skottviddsgräns med så gott resutat, att risken för upprepande icke borde tagas. Genom dessa båda batterier ökades atså det svåra artieriets fjärrhåningsförmåga i så betydande grad, att en beskjutning av skyddsföremåen från artierifartyg efter dåtida former, utan att dessa utsatte sig sjäva för den största risk, knappast var tänkbar. Dessa ånga skottvidder fram tvingade också, som. ängre fram. ska påvisas, från den au faandes sida motåtgärder. Av det ovan anförda framgår atså kart det svåra sjö frontsartieriets utsagsgivande betydese des vid sjäva fästn ingsförsvaret, des vid förhindrandet av skyddsföremåens skadande genom artieribeskjutning. Av krigserfarenheterna kan m an tydigt skönja artskinaden mean dessa uppgifter och därav betingade oika anspråk på det svåra artieriet. I båda faen är den fordran gemensam, att det enskida skottet ska äga stor verkan, d. v. ~. pjäsernas k aiber måste vara stor. I fråga om skottvidden stäer sig förhåandena emeertid oika. I förra faet, då det atså gäer det rena fiistningsförsvaret, k an kravet på skottvidd minskas. Detta sammanhänger h et naturigt m e den omständigheten, att n1åen för fartygsartieriet äro sm ft och att fartygen därför måste gå in p å r eativt korta strids avstånd för att över huvud uppnå n ågon verkan. Vid sådan t förhåande kommer en svår sjöfrontspjäs med även b egränsad skottvidd att kunna aktivt ingripa mot fartygen (jfr. an faet mot Dardaneerfästningen den 18 mars : :1915). Att h är erhåa någon bestämd siffra är givetvis ytterst vanskigt. Granskar man r esutaten av de beskjutningar, som. under värdskriget utfördes från fartyg mot befästningar, ska m an fimia föjande. Såsom tidigare framhåits nedgingo stridsavstånden vid de yttre Dardaneerbefästningarna ti 700 1n., - 139 - och dock bevo genom fartygseden endast omkr. 30 % av andpjäserna förstörda eer skadade. Vid striden den 18 mars 1915 nedgingo stridsavstånden ti 8,000 yards, d. v. s. omkr. 7,000 m. utan att fartygsartieriet förmådde i n ämnvärd m ån skada batterierna i and. Vid fandernkusten förekomma ett stort anta beskjutningar från fartyg av artieri i and, varvid uneer första krigsåret, då det svår a sjöfrontsartieriet var svagt, stridsavstånden synas h ava växat m ean 10,000 och 14,000 m. Därvid uppkomma adrig n ågra miitära materiaskador (i närheten av batterierna befintiga byggnader skadades däremot) och ytterst obetydiga personskador. Vid Tsingtau, där stridsavstånden syn as hava h åit sig omkring 14,000 m., åstadkom fartygseden icke förrän m ot sutet av striden n ågon nämnvärd skada p å batterierna. Åsyftade skada åstadkoms genom en träff i ett svårt kanontorn i fort Huitschienh1,.1k, varigenom tornet förstördes. Av erfn. renheterna från dessa krigshändeser, vika bestyrkas av teoretisk undersökinng, finner man atså, att fartygsartieriets prickskjutning m.ot så små m å som i and uppstäda artieripjäser först kan sk e på sm å stridsavstånd, men att sumpträffar givetvis atid äro möjiga även p å m ede- och stora stridsavstånd. Den omständigh eten, att fartygsartieriet för att kunna förstöra i and uppstät artieri måste ingå på m ycket små stridsavs tånd, betyder emeertid icke, att fartygen måste gå in på dessa små stridsavstånd för att sätta batterierna ur stidbart skick. Detta behöver nämigen ick e såson1 tidigare påpekats vara anaogt med batteriernn.s förstöring. Fartygsartieriet är praktiskt taget atid sjöfrontsartieriet kvantitativt ofantigt överägset och förmår därför utvecka en betydande edkraft, som, om den också ej kan resutera i direkta träffar i andpjäserna, d ock atid är ytterst påfrestande för pjäsbetjäningarna. Aro i<;:ke dessa vä discipinerade och i.möjigaste mån skyddade genom det sätt, på viket artieriet uppstäts och a nordnats, drivas de av fartygseden s mo ~:aisk a verkan och skrotverkan bort från pjäserna, och dessa aro då om också oskadade för tifäet värdeösa ur försvars-

- 140- synpunkt. Framhäas m å sutigen den moraiska betydesen för försvararna a tt över huvud taget kunna aktivt ingripa. Skue man våga nämna n ågon minimigr äns för det svår a a r tieriets skottvidd m ed h änysn ti nu beh andad uppgift, syn es man på grund av det ovan framhåna kunna sätta den na ti omkring 15,000 m>) Annorunda bir k ra vet på fjärrhåningsfrågan hos det svåra artieriet, då det gäer skyddsförem åets värnande. Ar detta av stor utsträckning, exempevis en stad, m åste det svåra ~ jöfrontsartieriet kunna h åa fartygen på så stort avstånd, att dessas svåra artieri över huvud taget icke kan nå skyddsföremået. Kan försvaret icke framskjutas i förhåande ti skyddsför em ået, uppstår atså krav p å betydande skottvidder. De ara modernaste sagfartygens svåra artieri tor de h ava en skottvidd av omkring 35,000 m., smn dock genom krängning torde kunna ökas ti omkring 40,000 m. De s. k. \Vashingtonkryssarnas 20,3 cm. kanoner torde, åtminstone a Yissa fartyg, hava en skottvidd upp ti nära 30,000 m. Under här givna förutsättningar måste sjöfrontsartieriet atså vara mäktigt de största skottvidder, som över huvud f. n. äro prak tiskt användbara, viket får anses vara omkring 45,000 m. Är skyddsförem ået exempevis ett varv, finnas vissa håpunkter för frågans bedömande att h ä mta från striderna pit fandriska kusten. Egendomigt nog igån gsatte engesri1ännen icke någon kraftigare aktion mot de av tyskarna använda begisk a varven i Ostende och Zeebriigge förrän det tysk a kustförsvaret växt sig något så när starkt. Såunda synes under 191-1 endast en b eskjutning av Zeebrigge sussanäggningar på ett avstånd av 12,000-8,000 m. hava ägt rum. Denna beskjun in g åstadkom vissa materieskador. Sedermera synas b e skjutningar under 1915 hava ägt rum m ot Ostende och Zecbriigge, huvudsakigen sedan Tirpitzbatteriet bivit färdigt. *) Som av k rigserfarenheterna framgår måste f artygen eme P-rtid sannoikt väja betydigt kortare stridsavstånd för at t kunna nedkimpa ett vä uppstät sjöfrontsbatt eri. - 141 -,,iket tvingade en gesmänn en ti stridsavstånd varierande m e ]an 18,000 och 25,000 m. Några större skador uppstodo ej härigenom, om ock i föjd av skador å förbindesemeden viss driftstörning inträdde. Under 1916, 1917 och 1918 utfördes ett ferta beskjutningar av varvsanäggningarna på avstånd varierande mean 20,000 och 30,000 m. Därvid åstadkommos skador å verkstadsbyggnader, sussar, förbindeser, vid varven iggande fartyg m. m., varjämte en de föruster i döda och.sårade uppstodo. I intet fa var det uppnådda r esutatet dock av sådan storeksordning, att varvsdriften amsogs, men be- 1ydande svårigheter uppstodo dock i vissa fa. Framhåas bör emeertid, att tyskarna, i syfte att minska verkan av bomhardemaug (även från uften ), i möjigaste mån spr edo varvens oika an stater över ett stort område. A v ovan reaterade be. skjutningar syn es m a n möjigen våga draga den sutsatsen, ntt engesmännen vid utförande av dessa under åren 1916, H 7 och 1918 höo sig p å gr änsen ti det för varven fariga området, eer m. a. o. om stridsavstånden nedgått under här nämnda, skue varvsdriften omöjiggjorts. Erfarenheterna från Fandern synas atså giva vid handen, att det svåra försvarsartieriet bör kunna h åa fartygen på ett avstånd av omkring 30,000 m. från skyddsföremået (varvet). Ligger b e fästningsinjen i omedebar närh et av skyddsförem ået, betyder detta, att det svåra sjöfrontsartieriet bör h ava en skott Tide av minst 35,000 m. 2. De fortifikatoriska anordningarna m. m. för s jöf rontsarti er i et. Ehuruvä m an redan före värdskriget vä inså!! svåricru v beterna för fartygsartieriet att n edkämpa i and uppstät -artieri, ansåg m an det dock nödvändigt att genom omfattande fortifikatoriska anordningar bereda sistnämnda artieri sörsta möjiga skydd. Värdskrigets erfarenh eter hava emeertid på ett övertygande sätt visat, att dyika anordningar utan ~tt risker a stridsmedens effektivitet kunna avsevärt förenkas.

142- Såsom tidigare nämnts voro samtiga artieripjäser i Dardaneerna uppstäda p å öppen vagång, och detta paktat kundp, trots att stridsavstånden voro små, i vissa fa t. o. m. mycket små, sjöfrontsartieriet endast i ringa utsträckning förstöras. Däremot kunde batterierna, särskit de i yttre injen beägna, tidtas håas nere av fartygseden. Detta förhåande berodde: des på att hattederna voro oämpigt pacerade (i yttre injen exempevis kunde tera batterier utsättas för enfierande ed ) des på att pjäserna i rege saknade sködar och des sutigen på att förbindesemeden förstördes. I Fandern voro jämvä de fortifikatoriska anordningarna av enkaste sag. Här voro emeertid samtiga pjäser mycket vä inpassade i terrängen och antingen försedda m ed stora sködar eer pacerade i torn. De beskjutningar som detta artieri utsattes för från sjöartieri på avstånd m ean omkring 10,000-30,000 m. visar de-; att praktiskt taget inga materieskador åstadkommas, des at risken för betjäningarna var ytterst ringa och att fartygsartieriedens nedhåande förmåga atså var oväsentig. I detta. sammanhang är det jämvä av stort intresse erfara, att icke heer i and uppstät svårt artieri fönnådde förstöra det tyska sjöfrontsartieriet Exempe härpå utgöra beskjutningarna av Tirpitzbatteriet den 8 och 9 jui 19H1 då omkring 250 st. 30,5 cm. skott avgåvos på ett avstånd av omkrin t~. 24,000 m. Under första dagens beskjutning uppstodo en de! materieskador, vika dock icke voro svårare, än att dc, utom beträffande andra pjäsen, kunde nöjaktigt repareras under natten. Under andra dagens beskjutning skadades andra pjiisen ytterigare, dock ej svårare än att den efter några dagar åter var kar ti användning. Under båda dagarnas beskjutning dödades 3 och sårades 4 man av batteribemanningen. Under andra dagen besvarade Tirpitzbatteriet eden. Av fygfotografiet (fig. 5) framgår träffbiden. Krigserfarenheterna i detta avseende hava atså medfört en förenking i de fortifikatoriska anordningarna. Å andra sidan giva erfarenheterna tydigt vid handen, att stor omsorg måste ägnas patsvaet för de enskida pjäserna, de böra vä inpassas i terrängen och äggas så, att batteriet icke kan tag a ~ - 143- der enfierande ed. Stor omsorg måste vidare ägnas åt ti. förbindesemedens skyddande, enär edningen av batteriets ed ejest kan äventyras eer r ent av omöjiggöras. Sutigen J11åste pjäsbetjäningarna i möjigaste mån skyddas mot de skurar av skrot och stenspitter, med vika de kunna överösas Fig. 5. genom i närheten inträffade kravader; skydd måste jämv ~i b~redas betjäningarna mot attackfygare. Det enkaste och htigaste skyddet synes vara sködar av så pass kraftigt mat. ena], att de kunna motstå attackfygarnas kuspruteed. Vid

- 144- sködarnas formande är att bemärka, att risken för attackfyg. n in g nödvändiggör ån gt b akå t dragna sködar, som bered::t b etjäningen skydd jämvä uppifrån och från sidorna. A n v ~i n. des för ändamået fartygsartieri böra befintiga torn, om s;' 1 kan ske, bibeh åas, då dessa give tvis erbjuda b etjäningar na b ättre skydd än även de bäst byggda sködar. Om atså värdskriget visat möjigheten av enkare for ti. fi katariska anordningar för kustartieripjäser än som tidigare ansetts tirådigt, innebär detta givetvis icke, att de ädre an. Eiggningarna kunna b etraktas som mindre användbara eer oämpiga.. Tvärtom. Dessa m ed i r ege fuständigt sk yddade rum för ammunition, ededning, kraftcentra!, personaens föräggning m. m. äro de nutida befästningarna överägsna, m en de äro det icke i sådan grad, att det kan anses m otivera de stor a kostnader, de draga. Man skue atså ku na ~äga, a tt om penningfrågan icke speade någon ro, skue man atjämt anägga kustbefästningar av den typ, som kom ti a nvändning före värdskriget. Då det emeertid nu är så, a tt penningmeden överat äro mycket knappa, har m an med stöd av värdskrigets erfarenheter gått in för förenkade anordningar, för att i stäet i större utsträckning kunna utnyttj a meden för sjäva artieriets och övriga stridsmedes stii r k ande. 3. Fast eer rörigt sjöfrontsartieri. Som av r edogöresen för försvaret av Itaiens adriakust fram går bev det därstädes anordn ade kustförsvaret b estående i huvnctsak av minfät och järnvägsartieri m ycket effek tivt. 111 :\ed den ben ägenhet för gen eraisering, som tyvärr ofta k om m er ti synes, var det kart, att detta förhåande skue kon m a a tt för aneda krav på att at sjöfrontsartieri skue göras rörigt, då givetvis i första hand genom järnvägsnätets utnyttjande. Det h ar gjorts gäande, att de fördear, som härigenotn skue vinnas, skue vara av såvä strategisk som ta ktisk a rt, varjämte system et skue biva vida biigare än det nuvaran de, där den fasta uppstäningen dominerar. För frågans b edö- -145- ande m åste m an först söka kar göra var dyikt artieri ä r behövigt. _\rtieriet är först och främst erforderigt inom de områden, som av and- och sjöstrategisk a sk ä anses böra under aa förhåanden försvaras, d. v. s. inom vad m an i amänhet ]Jenänmer kustfästningar. Då atså dessa områden under aa förhåanden måste försvaras, kunna de icke, därst krigsäget är eer kan biva sådant, att ett anfa mot dem kan f?ryäntas, berövas at sitt artieri. E n viss säkerhetsbestyckmng Jåste atid k varämnas. Det är därför u ppenbart, att det ur.strategisk synpunkt icke är fördeaktigt a tt göra at kustfästningarnas sjöfrontsartieri rörigt, enär då högsta krigsedningen skue kunna inför ett tifäigt tryck på annat h t så förs vaga en knstfästning, att den icke skue vara i stånd att motstå ett m ot densamma riktat anfa. Häremot skue m å hända kunna invändas des att h ögsta krigsedningen 1nåste vara sin uppgift vuxen, des att den försvagade kustfästningen, därest den utsättes för anfa, åter kan tiföras sitt för tifäet på annat h å verksamma, ä tt fyttbara sjöfrontsartieri. Vad beträffar högsta krigsedningen finnes em eertid ingen garanti för a tt den icke, utsatt för hård pressning, kan vidtaga ('J1 strategiskt sett feaktig disposition. I fråga om fästningen s förstärkande vid anfa, k an det tänkas, a tt den bortförda :n- 1ierimaterieen antingen förorats eer bivit så h årt bundc n vid sin n ya uppgift, att den svårigen kan därifrån borttagas. Men även om den kunde ösgöras, är det föga sannoikhet för att den i tid skue hinna insättas ti den anfana fästningens förstärkande. Den snabbh et, n'ed viken anfasföretag p å sjön kunna ansättas och den ätthet, m ed viken sjöfrontsförsvar, som icke besitter rimig styrka i förhåande ti anfasm eden, kan brytas, försvårar nämigen i hög grad insättande i tid av förstärkningar. I tciktiskt hänseende skue sjöfrontsartieriets rörighet Vara av värde, därigenom att en h otad de av fronten kunde förstärkas m ed stridsmede från en annan, ick e hotad de av fronten samt därigenom att artieriet genom stäningsväxing

- 146- kunde undandraga sig överm äktig beskjutning. Vad beträfltt förstnämnda förde - stridsmedens koncentrering ti h tat frontavsnitt - torde emeertid ett anfa mot en kustfästni 11., ti en början komma att tigå så, att den anfaande vidtager förberedeser för anfa på fera h å (ängs fera eder). :\ i n. svepning, utprickning och utbojning av ederna komma s;!. unda att ske på fera h å. Om försvararen sedermera, när karhet om huvudanfasriktningen vunnits, skue från andra frontavsnitt ti den särskit h otade fronten föra dessa avsnitts artieri, så kunde den anfaande på grund av de förberedeser, som enigt ovan vidtagits, ä tt omägga sin anfasriktning mot ett av de bottade frontavsnitten, och genom den ovan påvisade snabbheten i sjöoperationer kunde anfaet igångsättas och genomföras, innan det bortförda artieriet på n vtt hunnit insättas. Vad beträffar den förde, som skue i gga i möjigheten av stäningsväxing, i gger denna fråga icke a s ti på samm a sätt, som exempevis för artieriet under stii ningskrig. Som upprepade gån ger påpekats, kunna anfa av sjöstridskrafter genomföras m ed m yck et stor snabbhet, en snabbhet som vida överstiger den, m ed viken ett anfa i and k an genomföras. Detta förhåande m åste h åas i minnet vid här föreiggande frågas bedömande. Ytterigare inverkar den omstä ndigh eten, att sjöfrontsartieriet i jämförese m ed det artieri, som disponeras i ett stäningskrig, i rege är k\ an titativt svagt (få enheter ). Dessa omständigheter - sjöstridskrafternas snabhhet och sjöfrontsartieriets kvantitativa sv ::~ g h et - göra det i rege omöjigt för sistnämnda a rtieri a tt avbryta en pågående strid i syfte att genom stäningsväxing undandraga sig sjöstridskrafternas ed. En sådan åtgärd yore nämigen iktydig med att eden mot fartygen under viss tid (stäningsväxingstiden) skue avsevärt försvagas, k anske het upphöra, ett förhåande, som en energisk fiende skue kunna utynttja ti en framstöt, viken skue medföra exempevis en spärrs brytande. En stäningsväxing av sjöfrontsartieri u n der strid är därför en m ycket farig åtgärd, som h et enket kan m edföra nederag för den försvarande. Härti k om!1er to\ - 147- sutigen, att terrängförhåandena på sjöfronten kunna vara sådana, att röriga pjäser rent tekniskt sett icke kunna användas..:\.ven ur taktisk synpunkt är det atså oförmånigt att göra at kustfästningarnas sjöfrontsartieri rörigt. I ekonomiskt h änseende sutigen stäer sig nog icke h eter frågan så, som förespråkarna för att at artieri ska vara rörigt göra gäande. Tidigare, före värdskriget, uppstädes ~åsom förut omnämnts sjöfrontsartieri i omfattande fortifikatoriska anäggningar, vika drogo betydande kostnader. Värdskriget h ar em eertid i detta avseende visat att i dessa anordningar, utan risk för att effektiviteten hos försvaret. ska nedgå at för m ycket, kunna vidtagas förenkingar i sådan omfattning, att kostnaderna för fast uppstät artieri biva väsentigt ägre än för rörigt sådant. Förutom inom kustfästningarna erfordras sjöfrontsartieri des för att biträda vid skydd av sjöförbindeserna utanför kusten, des för a tt biträda vid' förhindrandet av fientiga företag mot kusten i övrigt. Behovet h ärav har m ed synnerig tydighet fra mgått av värdskrigets erfarenheter. Icke bott från Itaien utan praktiskt sett från aa de krigförande änderna föreigga bevis härför. T. o. m. Engand m åste, trots sin betydande överägsenhet i sjöstridskrafter, för skyddet av!ina kuster uppstäa artieri i and. P å m ånga h å var detta behov vid krigets början förbisett. Föjderna av denna försummese bevo em eertid på m ånga h å så smärtsamma för de försumiga, att ett å terupprepande torde vara utesutet. Denna ett ands sjöfrontsartieri åviande uppgift, som kan medföra b eh ov a v artieriets uppträdande på vitt skida h å at efter krigsägets skiftande krav, m edför givetvis, att artieriet måste kunna snabbt fyttas, och därvid böra andets järn "ägar givetvis i m öjigaste m ån utnyttjas. Framhåas bör i detta sammanhang, at, därest kustfästningarna från början endast förses m ed säkerhetsb estyckning, b eh ovet av en reserv av snabht fyttbart sjöfrontsartieri för förstärkande av anfaen kustfästning givetvis föreigger. Så som erfarenheterna i denna fråga synas hava tiäm-

- 148 - pats _i oik~ änder, synes.man kunna sammanfatta svaret Pi den I rubnken framstäda frågan såunda: Ett and m ed sjögräns h ar i rege behov av såvä fast uppstät (b. a. såsom säkerhetsbestyckning i kustfästningar. na) som rörigt (på järnväg och i övrigt för förstärkande ~ v anfaen kustfästning och för biträdande vid skyddet av vissa ~. jöförbind e s e r och kusten i övrigt) sjöfrontsartieri. 4. Ededningsanordningar för sjöfronten. Såsom tidigare framhåits, framtvingade sjöfrontsartieriets i Fandern stora skottvidder motåtgärder från den an. faandes sida. Detta skedde första gången den 12 maj 1917, då en geska monitorer doda bakom en dimbank togo sussarna vid Z<'e hriigge under ed. Trots att fygare omedebart uppsändes kunde dessa p å grund av den fientiga motverkan i uften och den kraftiga radiostörning, som fienden anordnat, först om kring en timme efter beskjutningens. början inrapporter a dc edgivande monitorernas ungefäriga äge. Strax efteråt bestyrktes fygrapportens riktighet, därigenom att svagt syniga m ynningsfammor kunde insk äras från mätstationerna. Sedermera utförde monitorerna i rege beskjutningarna doda av dimma och då atid p å avstånd. som ågo inom sjöfrontsartieriets porte. Vid förstnämnda tifäe voro tyskarna under större dcen av striden ur stånd att möta fiendens våd, då de icke a s visste, var dc skjutande fartygen ågo. Sedermera, när dessas ägen ungefärigt kunnat bestämmas avgåvos n ågra a ()" m en eden instädes snart, då a ededning var utesuten..._... ) L b ) Denna en gesmännens n ya anfastaktik tvingade tyskmna att avsevärt modifiera sitt dittis använda ededningssystem, då de ejest i avsevärd grad skue bivit urstå ndsattta att fya sin uppgift - skyddet av varven i Zeebri_igge och Osten de. A v den h är ovan ämnade kortfattade redogöresen för b eskjutningen den 12 maj 191 7 franvrår ::> - 149 ~ att dimbidningen var så effektiv, att under större deen iv beskjutningen inga observationer beträffande de fientiga frtygen kunde göras från marken, och att försvarsfygarna des på grund av anfasfygarnas verksamhet, des på grund av fientig radiostörning hade Inycket svårt såvä a tt faststäa de skjutande fartygens ägen som att sedermera få fram rapport härom. Liknande voro förhåandena i amänhet under de fort- 53tta striderna m ean fartyg och kustbefästningar på begiska kusten. När man bedömer betydesen av denna n ya anfastaktik, bör man ihågkomma, a tt den i viss m ån ännu stod på experimentstadiet ; särskit dimbidningen var då ännu icke te k niskt fukomnad. Och ändock voro anordningarna så effek tiva som ovan angivits. Med de framsteg, dimtekniken sedan dess gjort, torde det få anses visst, att man, åtminstone vid anfa av här ifrågavarande art mot försvarsanordningar iggande å öppen kust, endast i undantagsfa kan på6ikna a tt från and se de fientiga fartygen. De dittis anvi:inda instrumenten för bestämmande av de fientiga fartygens ägen - avståndsmätare grundade på juset - bevo under sådana förhåanden oanvändbara.'') De möjigheter, som av tyskarna övervägdes i syfte a tt neutraisera det nya anfasförfarandet, voro användning a\' fygare och användning av judmätning. Att enbart basera ededningen på fygare skue vä rent teoretiskt sett varit möjigt. Erfarenheten visade dock t yska rna, a tt ett härpå grundat system skue biva ytterst otiföritigt. Des var ofta den fientiga motverkan i uften m yck et stark (trots m a -- rinkårens starka uftstridskrafter ), des störde fienden rudiof~rbindes e n m ean fygaren oeh batteriet. Genom använd Uing av judmä tning i uften yckades det däremot tyskarna *) Dessa avståndsmätar e kunna dock icke avvaras ty har försvarare. å 1 ' \""] n 1c ce s c ana, can een anfaande f ramgå utan dimbidning, 1 ket givetvis une erättar hans edgivning.

- 150- att under någorunda gynnsamma förhåanden upptaga stri. den med de anfaande fartygen. På grund av den ångsant. het, med viken judmätningen då skedde; bev edednin gen givetvis icke så effektiv, som då avståndsmätare kunde för än. damået användas, men den möjiggjorde dock en någorunda panmässig skjutning, framför at då den kunde kombineras med fygobservationer. Sedan denna tid har judmätningen för här avsett ända. må givetvis förbättrats, men det torde framför at vara un. dervattensjudmätningen, som gjort sådana framsteg, at den 'torde medgiva en panmässig ededning. Utan tvive måste fartygens dimtaktik vid anfa mot k ustfästningar eer dessas skyddsföremå timätas den a ra s törsta betydese, och enda sättet för kustfästningen att dän id fya sin uppgift är, att den besitter mätinstrument, som tros dimman kunna fungera. Att därvid basera mätningen pft f y gare, bir som ovan framhåits ytterst osäkert, för en stn.t med svagt fygvapen praktiskt taget utan värde. Enda möjigheten synes vara att basera avståndsmätningen på judm:i.tning i uften eer i vattnet, varvid sistnämnda mätning f. n. synes vara den, som erbjuder största effektivitet. - 151- En fråga i önefrågan. (Förekommande kursiveringar äro gjorda av undertecknad.) År. 1921 antogs det i huvudsak ännu gäande officersavöningsregementet att provisoriskt gäa från och med den 1 januari 1922. Manskapsavöningsregementet, som fick defimtiv karaktär, trädde i kraft hösten 1921. Det di/initiva manskapsavöningsregementet ändrades - sjävfaet ti personaens nackde - redan år 1922 och även 1923. Det provisoriska officersavöningsregementet ansågs emeertid icke kunna ändras 1927 med hänsyn ti att det faststäts så sent som vid 1921 års riksdag. En högst egendomig ogik. Förkaringen igger emeertid i att det 1927 möjigen kunde hava bivit ta om en bygsam höjning av per I.Onaens förmåner, hade det varit fråga om sänkning skue statsmakterna säkerigen och just 1ned stöd av regementets provisoriska natur utan några som h est b etänkigheter r eviderat önepanerna. Efter försvarsbesutet 1925 fick försvarsväsendets önenämnd i uppdrag att avgiva försag ti de ändringar i de miitära avöningsregementena, som föraneddes av den hesutade omorganisationen av försvarsväsendet, ävensom ti sådana ändringar i officersavöningsregementet, vika i övrigt hefunnos ämpiga att vidtaga i samband med ett definitivt antagande av sistnämnda regemente. Lönenämndens b ehanding av detta ärende samt dåvarande försvarsministerns (statsrådet Rosen) stäning ti huvudspörsmået - muarbetandet av sjäva önepanerna - framgår av nedan återgivna uttaan den i K. Maj :ts p rop. 7/ 1927, där det nya a vöningsregem en- Tidskrift i Sjöväsendet. 11

152- tet understädes riksdagens prövning. Departementschefet yttrar b. a.:»inedningsvis har önenämnden anfört, att nämnden, med hänsyn ti den ännu viande frågan on1 r evision a v övriga Yöningsregem enen, som grunda sig på det å r 1919 för kommunikationsverkan införda önesystem et, funnit sig i amä n h e icke nu kunna föreså sådana ändringar i det provisorisk t gäande avöningsregementet, som kunde anses föregripa eer påverka berörda revision. Det synes mig riktigt - säger statsrådet - att iakttaga den begränsning, som önenämnden såunda förordat.. Lönenämnden har för sin de med hänsyn ti att de s ~_,a önepaner faststäts så sent som vid 1921 års riksdag, ansett en genomgående revision av desamma näppeigen nu kunna ifrågakomm.a. En dyik r evision syntes nämnden i at fa icke nöra företagas, förrän viss tids erfarenhet vunnits ifråga om de verkningar, den nya försvarsorganisa tionen kunde komma att utöva å de oika bestäningshavarnas arbetsåigganden. Ett tifäe att öuerväga frågan syntes för övrigt komma att erbjuda sig i samband m ed dyrtidstiäggens avskaffande och sammansagning med d e fasta önema. Två av önenämndens medemn-:tar hava dock ansett, a tt en amän revision av önepanerna nu borde vidtagas. För egen de - säger statsrådet - - h ar jag ifråga om iin epanema funnit mig böra intaga samma ståndpunkt som iin enämndens m ajoritet. Jag föresår såedes, att nu gäande önepaner oförändrade upptagas i det nya avöningsregcnentet ),. Uttaandet h är ovan om >> viss tids erfarenhet» är en verk iot dvrbar fras särskit i b etraktande av att erfarenhet skue ~ ' ' vinnas b eträffande de oika bestäningsiwvarnas arbetsåigganden. En miitär b estäningshavare k a n ju paceras på en m ångfad oika befattningar, varför taet om arbetsuppgifter för en viss b estäning hänger fuständigt i uften. Härti kommer, att för den. som vi förstå, det utan vidare bort vara - 153 - fut kart, att efter de stora personaindragningarna den kvarstående personaen m åste få betydigt ökade arbetsuppgifter. De två ovannämnda reservanterna voro n aturigtvis de miitära representanterna i n ämnden, kommendör Seander och fanjunkare Nyqvist. De uttaade b. a.:,, Den omständighet en, att officersavöningsregem entet faststädes så sent som vid 1921 års riksdag, syn es oss knappast hava bort utöva n ågot infytande på frågan, huruvida en amän r evision av i detsamma intagna önepian er nu borde företagas. Då nämigen det definitiva manskapsavöningsregementet ansågs ifråga om önepanerna kunna såvä andra som tredje året efter dess faststäese underkastas rätt viisentiga förändringar, hade någon tvekan p å grund av nyssnämnda skä enigt vår m ening icke bort förefinnas för att i motsvarande avseenden n u r evidera det provisoriska officersavöningsregementet >>. Med anedning av ovannämnda proposition ti 1927 års riksdag frambar genera Hammarskjöd en motion om ökning av de miitära önerna i överensstämmese m ed vad Kung. Maj:t föresagit 1921, men som riksdagen då avprutade. 1927 års riksdag, som i sitt besut föjde Kung. Maj :t och önenämndens majoritet, framhö emeertid i sin skrivese b. a. föjande : Riksdagen vi ti en början erinra om, att chefe11 för fi - Tiansdepartem entet i sitt under rubriken,, för fer a huvudtitar gemensamma frågor» gjorda tittaande rörande dyrtidstiägg åt befattningsh avare i statens tjänst framhåit, att spörsmået om de nu utgående dyrtidstiäggens inarbetande i önerna inom en nära framtid komme att upptagas ti prövning. I samband därmed torde åtskiiga jämkningar i nu gäande avöningsbestämmeser järnvä komma under omprövning. Vid sådant förhr!ande synas även vissa i det miitära cwö~ ningsregem entet ingående bestämmes er i avseende å såvii önebeopp som i övrigt samtidigt komma under förnyad Yronskning. På grund härav har riksdagen icke ansett det otionsvis framstäda försaget om vidtagandet av vissa änd-

- 154- ringar i öneponemn och tjänstedighetsavdragen för den m i itära personaen böra nu upptagas ti avgörande. Prövningen ( V dessa f'r ågor synes nämigen rikseogen böm onstå ti. < en i utsikt stäcia amänna önereuisionem. Redan nu var såunda riksdagen för sin de av den upp. fattningen, att en regering av de miitära önebeoppen var U\' b ehovet p åka ad. Vid upprepade tifäen sedermera h ar vid försag om förbättringar i de miitära önebeoppen såv;,j 8 V riksdagen och dess utskott som av i ärendet hörda myndigheter (icke minst av försvarsväsendets önenämnd) hänvisas ti den öneregering, som ansågs skoa komma ti stånd i samhann med dyrtidstiäggen s inarbetande i önerna. s ~'t unda uttaar sig statsutskottet vid 1929 års riksdag på föjande sätt m ed anedning av väckt motion om öneförbättring fiir vissa ädre subaternofficerare:»utskottet m åste visserigrn finna det vara b ekagigt, att befordringsförhåandena försärats för vissa grupper av bestäningshavare genom det säl på viket övergån gen ti den n ya h ärordningen bivit ordnad. Då emeertid m ånga oika faktorer inverka p å bedömand' av den i motionen behandade frågan och en amän öucrw betning r.w b. a. qäonce önepan för officerare torde föwäntas k om m a att verkstäas au 1928 års önekommitte, har u t skottet i ikhet m ed önenämnden ansett, a tt m.otion en i c k '~ måtte ti någon riksdagens åtgärd föraneda >>. Här finnas såunda tydiga och kara uttaaneen av så\ ii regering. som riksdag a tt vid dyrtidstiäggens inarhetande i de fasta önerna b. a. ön epanen för officer ar e skue under kastas r evision. Försvarsväsendets stora öntagargrupper hade h aft r ätt a tt förvänta des att biva r epresenter a de inom 1928 års önekom mitte, des att denna kommitte skue ämnas direktiv, a t i enighet med ovan åter givna uttaanden verkstäa överarbetning av önepan erna. Bägge dessa förhoppningar svekos. Jngen miitär sitter i 1928 års kommitte och denna kommie har sagt ifrån, att den ick e k omm er att verkstäa n ågon r e vision av önepanerna. 1928 års önekommitte tisattes i juni nämnda år. E fc'r - 15äatt i statsrådsprotokoet hava framhåit, hurusom det n ya rovöningsregem entet för amänna civiförvatningen befun. nits i vissa avseenden mindre ämpigt och att därför förarbe ten för en r evision a v dessa avöningsb estämmeser p i börjades år 1923, m en under senare åren fått via i avvaktan på dyrtidstiäggens inarbetande i ön erna, fortsätter finansministern enigt föjande citat, viket kan anses inneh åa direk tiven för 1928 å rs önekommite : >> Om i enighet m ed mitt försag sistberörda spörsmå (d. v. s. dyrtidstiäggens inarbetande) nu göres ti föremå för utredning, torde den påbörjade r evisionen a v avöningsregementet fnr amänn a civiförvatningen m ed tihörande författningar samtidig t böra fuföjas i aa de särskida hänseenden, som kunna förtjäna uppmärksamhet. Revisionen torde böra utsträckas jämvä ti avöningsregementet för kommunikationsverken och de övriga n yssnämnda öneregem enten, som grunda sig p å det nya önesystem et. Såsom utgångspunkt torde därvid böra tjiina de förarbeten, som redan verkstäts, var jämte sjävfaet ä ven de senaste år ens erfai enheter rörande 1öner egem entenas tiämpning böra uppmärksammas. I detta sammanhang tiåter jag mig erinra, att ti KungL ~Iaj:t inkommit ett ferta framstäningar, avseende jämkningar i oika hänseenden av bestämmeserna i avöningsregementena.. Dessa framstäningar torde böra överämnas för att i samband m ed ifrågavarande utredning komma under omprövning. Den utredning, som. av mig avses; skue såunda närmast komma at inbegripa des frågan om d yrtidstiäggens inarbetandet i de fasta öne- och pensionsbeoppen, des ännu åter ~tåend e m era omfattande öner egeringsfrågor, des ock i samband härmed en amän r evision av avöningsförfattningarna. Utredningen skue föjaktigen.få ett betydande omfång och måste b eräknas taga en avsevärd tid i anspråk. Arbetet synes dock böra så bedrivas, att resutatet därav om m öjigt kan f0- reäggas 1930 års riksdag >>. Så ångt f inansministern. amänna civiförvatningens Den omnämnda r evisionen av avöningsregem ente avsåg ur-

-- 156- sprungigen i första hand en huvudsakigen forme mnarbet. ning av författningen, men kom sedermera att avse vissa ändringar i sak, såsom tigodoräknande av tjänstetid, tjänstedighetsa\ drag, rätt ti semester, vikariatsersättning m. m.. m en icke sjäva önepanerna och tjänsteförteckningarna. Vid s:{ dant förhåande måste man ju fråga sig : vad innebära egentigen ovan angivna >> direktiv >>? Ja, detta torde vara regp. ringens hemighet. Inom 1928 års önekonunitte råda - om ryktet taar sant - deade meningar om kommittens egentiga uppdrag, ehuru majoriteten tyskes anse, att de verkiga 1öneregeringarna igga utanför dess uppdrag. Att Kung. Maj :t åtminstone tidigare haft en annan uppfattning, därpå tyder det förhåandet, att Knng. Maj :t ti önekommitten remitterat en he de fran1stäningar, som avsett direkta öneregeringsfrågor. Kommitten har emeertid i sutet a v förra ~!ret visat ifrån sig dessa framstäningar och återstät remisshandingarna ti Kung. Maj :t, utan att regeringen med anedning därav vidtagit någon åtgärd i riktning mot karare d i rektiv. På upprepade, enträgna framstäningar från personahå ~msåg sig Kung. Maj :t emeertid icke kunna underåta a tt närmare upptaga ti behanding försvarsväsendets önefråga. Sedan av för utomstående oförkariga grunder det visat sig omöjigt att förstärka 1928 års kommitte med miitära representanter - som med hänsyn ti försvarsväsendets stora öntagargrupper rättvisigen borde varit Jned där från början - tisattes i konsej den 16 januari 1930 en särskid miitär iinekmitmitte. Enigt statsrådsprotokoet från denna dag y ttrade försvarsministern b. a.:»enigt vad jag inhämtat, har kommitten (d. v. s. 1928 års önekommitte) ännu ieke upptagit ti behanding de m i itära avöningsbestämmeserna, och man torde kunna förutse. att ytterigare en avsevärd tid kommer att förfyta, innan kom mih~ n kan hinna ingå på berörda de av sitt synnerigen vi ttomfattande uppdrag. Med hänsyn ti önskvärdheten av att utredningsarbetet i möjigaste n'ån påskyndas, torde vid s:1- - 157- i1ant förhåande kommittens uppdrag i denna de böra över :fvttas på en särskid grupp. av sakkunniga med för ifrågavarande uppgift speciet ämpad sammansättning. De sakkunniga torde böra vara högst sju ti antaet. Då det givetvis är av vikt att - där ej särskida förh,'h Janden påkaa avviteser - enhetiga principer upprätthåas j fråga om a v öningsbestämmeserna för oika kategorier a \r efattningsha vare, bör SJ.mar:bete äga rum mean 1928 års Jönekommitte och de sakkunniga». Jämikt försvarsministerns ovan angivna riktinjer skoa 5åunda dessa särskida sakkunniga övertaga en de av det uppdrag, som hittis påviat 1928 års önekommitte. Men vad innefattar då detta uppdrag? Det är fortfarande regeringens hemighet, såvida man icke får tyda det så, att de miitära sakkunniga sjäva få avgöra, vad som kan anses vata <eras uppdrag. Okarhet och återigen okarhet. Enigt vad här återgivits av tidigare uttaanden från såvä regering som riksdag synes det obestridigt, att försvarsväsendets öneftåga nu ska upptagas ti asidig prövning - med :avseende å såvä önebeopp som i övrigt - och den miitära personaen torde vara i sin fua rätt att kräva en förkaring, '>arför icke i detta hänseende fut tydiga och kara direktiv ämnats de tisatta. utredningsmännen. I årata hava försvarsväsendets bestäningshavare avspisats med upprepade uttaanden om att väbehövig förbättring i deras ekonomiska stäning skue inträda i samband med -d~ttidstiäggens inarbetande i önerna. Ska personaen nu, när detta äntigen skue ske, finna, att de gjorda uttaandena voro bott tomma öften? En dyik behanding av en även ('jest at annat än gynnad, strävsamt arbetande och oja tjänstemannakår kan knappast anses statsmakterna värdig. Varför gives ej kart besked? Vad igger bakom? M. Giron.

- 158- Några synpunkter beträffande minsvepningstjänstens betydese och önskemå rörande dess organisation. Med tifredsstäese hava vi nyigen kunnat ~onstat e ra att handesomsättningen med utandet under det sistförfutna året uppgått ti een för våra förhåanden enorma summan av 3,5 mijarder, viket utgör en ökning under året med icke mindre än 15 %. Ti övervägande största deen förmedas detta vädige handesutbyte av fartyg. Sjävfaet har den utrikes sjöfarten bärmed vuxit ti en för hea andet och dess näringsiv syn nerigen viktig näringsgren; ett förhåande som kommer a tt ytterigare titaga i samma mån som andet på grund av den fortskridande industriaiseringen för sin industri och fokförsörjning bringas i ett at större beroende av förbindeserna med utandet. Men även som inrikes kommunikationsmede har sjöfarten en viktig uppgift att fya. Vårt ands ånga kust, dess förhåandevis gesa järnvägsnät jämje den omständigheten att över häften a v dess befokning och större städer samt % av industrien hava sin hemvist inom en kustzon av 40 km. djup. hava samverkat ti kustfartens kraftiga utvecking. Trots skarp konkurrens från järnvägar och motorfordon visar dem1a trafik tendens ti stegring. Ett avbrott av densamma - särskit under krig eer mobiisering, då övrig transportmaterie i högst avsevärd grad tages i anspråk för miitära ändamå, vore därför synnerigen avarigt. - 159- A v. det sagda torde framgå att fria sjåförbindeser mast e nses som en ivsbetingese för vårt näringsiv och därmed 3 även för möjigheten att föra ett krig ti yckigt sut. Skycdet av dessa förbindeser bir därför i krig säkerigen en a, viir fottas huvuduppgifter. Å andra sidan förefaer det sannoikt, att en fiende i hetraktande av de fördear, som stå att vinna med ett hänsynsöst handeskrig, i stor utsträckning konuner att tigripa ett dyikt krigföringssätt. Det nuvarande - utan gensägese ganska abia - miitärpoitiska äget vid Östersjön innesuter givetvis många möjigheter ti obehagiga överraskningar. Det irritationsm.oment. som igger i Sovjetstatens ständiga angrepp på den västerändska samhäsformen, det ömtåiga randstatsprobemet samt den ur en oyckig gränsregering framsprungna, adrig sappnande tysk-poska spänningen, kunna ätt skapa avariga, ti krig förande, konfiktanedningar, i vika vi i vår egenskap av strandägare Yid Östersjön och m.edem. av Nationernas Förbund även mot vår vija kunna biva inbandade. Däremot ~ynes vårt and med skä kunna hoppas på att få stå utanför Östersjön icke berörande konfikter. I överensstämmese härmed bör vårt sjöförsvar såedes i första hand vara organiserat för att kunna möta de speciea krav, som betingas av i detta hav rådande terräng- och andra förhåanden. studiet av de sjökrigshändeser, som. under värdskriget utspeades i Östersjön, är därför av ett utomordentigt intresse även om de5annna - på grund av särskida omständigheter, som tvungo resp. sjökrigsedningar ti stor återhåsamhet - ej fingo den omfattning och det iviga föropp som väntat var. Den tyska sjökrigsedningen var med hänsyn ti de svaga sjöstridskrafter, som kunde avses för denna krigsskådepats i ahnänhet ur stånd ti att företaga mera omfattande sjökrigsoperationer. Den måste fördensku i stort sett nöja sig med att genom en kraftigt insatt minoffensiv mot Finska Viken Och de västfinska hamnarna söka binda den ryska örogsfottans.röresefrihet och avkippa den ganska iviga handestrafiken via Sverige. Att den ryska sjökrigsföringen åter fick

~ fo - t:n så defensivt betonad karaktär hava m ånga veat tiskri \n_ bristande initiativ och handingskraft hos edningen, vi ket samtidigt angives vara ett utmärkande drag för det saviska kynnet. Att döma av den ryska andkrigföringen, m åste en1e[. ertid denna uppskattning a.v det ryska psyket b etecknas so 1 n fuständigt feaktig. Beträffande an1ira v. Essen torde ma 11 d essutom våga påstå, att han i rikt m ått var b egåvad m ed cc :för en sjöstyrkebefähavare så viktiga egenskaperna, initiaiv och framåtanda. Orsakerna ti den r yska fottans bristande ::tktivitet måste atså sökas på annat h å. Förmodigen bott. nade den h et enket i obenägenhet från armeedningen, viken i fotta n ansåg sig hava ett utmärkt fankskydd, att utsätta den m era oersättiga fart~ r gsmat e ric en för de med en offt n.siv krigföring mot en överägsen fiende förenade riskerna. På ett område visade em eertid den ryska sjökrigföringen - i ikhet m ed den tyska - prov på anmärkningsvärd offt.ns iv ivaktighet nämigen på minkrigets. Den r ysk a fottan hade, i m otsats ti de fes a andra ma Tiner, tämigen färska krigserfarenheter att b ygga på. Detta förkarar också att r yssarna, som ärt sig inse minvapnets betydese och dess stora möjigheter såvä vid anfa som fij r- var och rustat sig därefter, redan om edebart vid krigsutbrottet kunde utvecka en omfattande mineringsverksamhel tt de härvid visade prov på stor såvä strategisk som taktisk ch teknisk skickighet e.rkännes oförbehåsamt av deras forna fiender. Hur under ett eventuet krig i Östersjön, \'ari vårt and bir inbandat, sjökrigsoperationerna komma att gestata sig, n r give tvis i första hand heroende på styrkan och sammansä ttningen av de sjöstridskrafter, som vi sjäva - eventuet m ed 1jäp av aierade - - och motståndaren för tifäet kunna uppstäa. Med hänsyn ti sammansättningen av de m era betyda nde Östersjöstaternas fottor, ti från värdskriget h ämtnde erfarenh eter och det sjöstrategiska äget, torde m an dock m ed ganska stor sannoikhet våga förutsäga, att vi h ava a Täkna med en omfattande mineringsverksamhet, kanske hu- - 16 -,.udsakigen riktad mot vår sjöhande. Detta ä r så m ycket HJvarigare som minröjning i farvatten utan tidvatten är ett tidsödande och i hrist på ämpiga grundgående fartyg även niycket förustbringande företag. Det förtjänar i detta sammanhang att erinras om, att de rvska mineringarna i södra Östersjön, utagda vid årsskiftet 1.914-15, under ån g tid utgjorde ett svårt hinder för sjöfar -ten på Danzig oeh Ostpreussen. Ett undanröjande av n ämnda ~pärrar, vars minor devis voro städa på endast 1,5 m. djup, kunde på grund av svepfartygens djupgående icke verkstäas av de ordinarie svepförbanden. Härför erfordrades ytterigt grundgående fartyg m ed stor manöverförmåga. P å försag.av dåvarande ch efen för tyska Ostersjöfottan, Konteramira ehring, sk apades därför särskida s. k.»f ygande förband >> bestående av för ändamået konstruerade grundgående motorhåtar jämte ti moderfartyg apterade h andesfartyg. I det tyska amirastabsverket,, }{rieg zur See,, (sid. 284 Band n fram Mies»att den ur erfarenheterna från kriget i Östersjön fram sprungna minsvepningsorganisationen under krigets opp på aa krigssk ådepatser ådagaagt sin brukbarhet på ett gänsande sätt,,. Den före värdskriget rådande uppfattningen, att minsvepningstjänsten jämföresevis ätt kunde improviseras vid ett krigsutbrott var i viss m ån berättigad före 1914, då minvapnet - utom i Ryssand och devis i T yskand - betraktades som ett utesutande defensivt vapen. Denna åsikt beträffan- de minans b egränsade användning, undergick emeertid som bekant en radika förändring under värdskriget. I samma m ån son minan övergick ti att biva ett fitigt ~nvant offensivt stridsmede, städes emeertid betydigt ökade krav på minsvepningstjänstcn. Som en naturig föjd här ~v nödgades också ganska snart samtiga sjömakter skrida ti hetveande om äggningar av sina resp. minsvepningsväsen. Ett studium av de edande sjömakternas nuvarande min Wepningsorganisation er giver vid h anden, att probemet, hur 1 11an genom svepning ska kunna neutraisera det hot m ot

- 162- egen fottas röresefrihet och egn a sjöförbindeser, som i gg;cr i en aktiv fientig mineringsverksamhet, ägnas en b etyda nde: uppmärksamhet. Improvisati on ernas tid är förbi. Nu stäer man fordran på en hög krigsberedsk ap, och organisationen m åste anpassas efter detta vitaa krav. :Mincringsoperati oner. även ångt frå n egna b aser, kunna numera m ed anv ä n d::t n c ~ a v ubå tar utföras fuständigt osedda. Därför m åste om rftde t utanför och an göringsederna ti varje m er b etydan de 1amn iksom vissa områden på de av kusttrafiken m est frekvente ra. dc förbindesevägarna omedebart vid krigsutbrottet betr :J k as som för sjöfarten fariga zon er. Inom de edande europeiska m arinerna äro minsvepningsorganisationerna nu uppbyggda efter i stort sett samma principer. Man har att räkna med des en fast organisation, ingående i den operativa fottan, des en hjäporganisation ti hörande ok astyrkorna. Den förra är bemannad i ikhet Jned för den övriga fottan gäan de bestämmeser. F artygsmat e rieen utgöres antingen a v för svepning byggda s p e ci afn r t ~ s eer a v för dyik tjänst apterade stridsfartyg, f ö re tr ä d e~y i s ädre jagare och torpedbåtar. För den senare organisati onen erforderig persona och fartygsm aterie hämtas i stor utsträckning från bogser- och fisk efottorna. Här n edan skah ämnas en k ort redogörese för dc engesk a och fransk a m in svepningsorganisa tion erna. Den itaiensk a minsvepnings tjiin sten är i stort sett ordnad i ikhet m ed den franska. I T~ ~ k and h ar m an på grund av Versaiestraktatens bestäm m eser m åst avstå från användande av hjäpor ganisationer. Den engeska fottans minsvepningsor ganisation vid krigsutbrottet omfattade des ett fast, i sjögående fottan ingåendeminsvepn ingsförband - huvudsakigen sam1nansatt av ädretorpedbåtar - direkt understät fottch efens operationsan cning, des en hjäpstyrka "T he Auxiiar y Minesweeping ser vice». I spetsen för denna senare stod en högre sjöofficer, "Captain in ch arge of MinesweeperS>>, viken h ade att h a nd ägga aa ärenden rörande far tygsm a terieens uttagning och pr rson aens inkaese. Så vä fartygen, som deras besättningar uttogas redan i fredstid från tråarfottan. Vid mobiisering J'ii r- - 163 - deades hjäpstyr kan efter behov m ~U a n kustområdes- (zon) ]Jefiihavarne (dessa ti!kommo först vid m obiisering) vika diinned övertogo befäet över minsvepnings tjänsten inom resp. 70ner. Beh ovet a v centraisera d ed n in g gjorde sig emeertid., 311 ska sn ar t gäan de. Vid årsskiftet 1916- -17 upprättades Uir den sku i. Nava Staffs det s. e In insvepningsdepartementet. Senare samma år uppdeades operationsavdeningen på tvenne sektion er ; under den andra a v dessa sektioner sam manfördes minsvepnings-, k onvoj-, h andesfartygs- och antiu båtsdepartem cnten, av vika det förstnämnda städes under befä av en m ed det praktiska minsvepningsarbetet förtrogen officer. F ördeen m ed a tt den operativa edningen av andets samtiga minsvepn in gsstyrkor, m ed undantag a v fottchefen direkt understäda "Feetsweepers" -förba nden, var centraiserad på ett stäe, framträdde i synnerh et vid de tifäen, då det visade sig beh övigt att h astigt k oncentrera fera zoners minsvepningsstyr kor ti för sjötrafiken särskit viktiga om råden, inmn vika minor k onstatera ts. I amänhet sökte m an dock undvika a tt göra intrån g på zonbefähavarens förfoganderätt över inom zon en föragda svepförban d. Den ovan skisserade organisation en, som i stort sett funktionerade ti fu b eåtenhet, m åste ef' er fredssutet n ågot mo <ifieras., The Auxiia ry Min esweeping Ser vice )) h ar bibeh åits ungefär som under k riget. Man h ar emeertid infört Chefen för fisk eriinspektion en som en m eanh an d mean amiraitetet och den ic'c m iitära persona och materie, som vid mobiisering ska tagas i anspråk. I egenskap av ch ef för auxiiärstyrkan h andägger fi sk eriinspektören i fredstid aa frågor rörande fartygsuttagning, personaens inkaese och uthidnina Beträffande )ersonaen är stadgat, att ordinarie befähavare och maskinister h ava skydigh et att k varstå ombord,. å rekvirer ade fartyg. Vid fartygsuttagning bör tagas n ödig hänsyn ti a tt så itet a v bräck som möjigt åsamkas fisk et och såedes även fokförsörjningen. De fasta m insvepningsförbanden.hava sin hu vudstation i Portm1d. För taktisk samövning med fottans övriga förband

- 164 - stäas de vid ämpiga tidpunkter ti de oika sjöstyrk-befähavarnas förfogande: I Engand har man ansett det nödvändigt att medden personaen från "The Auxiiar y Minesweeping service >> en viss j'r edsutbidning. För den sku anordnas kortare kurser i min. svepning i Portand, ti vika kurser persona och fartygsmaterie periodiskt inkaas genom chefen för fiskeriinspektionens försorg. Det franska kustområdet är uppdeat i 4 distrikt u nder befä av marinprefekterna i Cherbourg, Brest, Touon oc h Bizerta. I var och en av dessa städer är stationerad en m insvepningsfottij under befä av en regementsofficer. Anta e t i fottijen ingående fartyg varierar, beroende på di s trik te t ~; omfattning och betydese. Som rege är hava antaet av res p. fottijers fartyg ständigt rustade. Vid fottövningar inom distridet detager 1ninsvepningsfottijen. Varje distrikt L\r pi\. detta sätt en taktiskt vä övad och m ed sitt område förtrogen minsvepningsstyrka. De fasta fottijerna utökas vid mobiisering med ett anta h jäpdivisioner. Dessa bidas av inom distriktet h emmahörande ämpiga fart)rg, vika mohiisrras m.ed sina besättningar. Inom varje distrikt anordnas kursrr i minsvepning, vid \< ika hjäpfartygens befähavare beredas tifäe närvara. I marinprefekternas staber handäggas aa ärenden rörande hjäpformationernas mobiisering. Då marinprefekte r na äro direkt understäda marinstabschefen har högsta ed~ n ingen möjighet att vid b ehov verkstäa erforderiga omgrupperingar av de på de oika sjöfronterna opererande minsvepningsförbanden. Den franska organisatioenn har framför den engeska drn stora fördeen, att den anknyter sig ti en inom varje distrikt befintig fast miitär organisa tion. Härigenom vinnes m öjighet ti bättre fredsförberedese och större mobiiseringsbercdskap. Det synes som om vi för vår egen de kunde hava m~ c ke t att hämta från ovannämnda båda organisationer. Särskit gäer detta den franska organisationen, vik en ju iir förträff- - 165 ~ Jig och för vår_a geografiska förhåanden synnerigen ämp Jig. Tyvärr tiå ter varken vår nuvarande marinorganisation eer tigängiga ansag dess införande hos oss. Vissa önske Jå skoa dock här angivas, vika utan stora kostnader och Jed obetydiga ändringar i värnpiktsagen kunde tänka-; genomförbara. Minsvepningsväsendet bör bestå av en fast organisation och en hjäporganisation. Samtiga minsvepningstjänsten berörande frågor böra samas hos en myndighe t. Av denna myndighet, försagsvis kaad inspektören för minsvepningsväsen det, böra handäggas aa de ärenden rörande minsvepningsförbandens sammansättning och utrustning, personaens inkaese m. m., som i den franska organisationen behandas i respektive marinprefekters staber. Insepktörens skydigheter övertagas vid mobiisering a v vederbörande kustområdeshefäha vare, samtidigt som. inspekti.iren sjäv enigt e ngeskt mönster övertager edningen av minsvepningsdetajen i Marinstabens operationsavdening. Befattningen synes i fredstid ämpigen kunna kombineras med chefsskapet för kustfottans vedettbåtsfottij. Inkaesen av hjäpstyrkans fartygsbesättningar bör vara personig. Av vikt är att fartygsbefähavare och maskinister inkaas me dsina respektive båtar. I den m ån denna persona icke befinner sig i värnpiktsådern bör om möjigt asta träffas m ed den om skydighet att kvarstå ombord vid m o biisering. En ändring i värripiktsagen, som medgiver andstormsmäns inkaande för minsvepning, skue i detta avseende betydigt underätta bemanningsfrågans ösning. Från engesk sida framhåes den stora betydesen av att just ovannämnda håda personakategorier äro vä förtrogna med fartygen. För att den h ~ir skisserade organisationen ska vara fut effektiv, erfordras viss fredsutbidning i minsvepningstjänst av hjäpfart"oens krio sbesä ttninaar. J~ o ~. Skue anordnandet av sådan stöta på oöverstigiga svårigheter från statsmakternas sida, synes å tminstone kunna ippstäas krav på agstadgad fredsutbidning av den för hjäp-

- 166 - fartygen a v sedda befäspersonaen, befä ha vare och m a ' ki Dis;ter. Som en sista men dåig utväg, kunde man sutigen änka sig friviiga utbidningskurser efter mönster av and :-tormen. Av kostnadshänsyn syne~ emeertid näppeigen n:\ got a v ovanberörda försag böra möta oöverstigiga hinder. Sutigen några synpunkter beträffande fartygsmaterieen. Här hemma hava vi endast föga erfarenhet mn minsvepingsarbetets svårigheter. Visserigen hava vi detagit i undanröjningar av gan9ka omfattande mineringar på västkusten, men de här befintiga minspärrarna voro icke utagda med t anke på att försvåra minsvepningen. Så synes exempevis de tyska och engeska minorna i amänhet varit instäda på respektive 2,7 och 10m. mindjup. Man b ehöver knappast vara profet för att förutsäga, att de vid Skagen opererande svep, divisionernas föruster skue bivit synnerigen kännbara för den händese, vi här haft att göra med mineringar av, om jag så får uttrycka mig, rysk haraktär. stopebankmineringen på 1,5 m. var en första svårknäckt nöt för den tyska sjökrigsedningen. An värre svårigheter mötte emeertid vid forceringen av Irbensundet, där mindjupet, som var högst vm icrande, stundom uppgick ti endast ett par fot. I det oförbeasamma erkännande den tyska krigsedningen giver de i Östcr,;jön opererande minsvepningsförbanden framhåes också de utomordentigt stora sv8righeter, som voro fö1'enade m ed dc Tyska ytmineringarnas bortskaffande. Mot dyika minspärrar måste man gå ti attack med en av grundgående m otorhåtar och.större svepfartyg kombinerad minsvepningsstyrka. Det vore däfför u r f era synpunkter önskvärt, a tt några m ed ämpig ätt svepmaterie utrustade för sveptjänst avserda grundgående motorbåtar anskaffades. En sveptyp, som här synes kunna ifrågakomma, är det franska enbåtssvepct )) utra egere». Ett utveckande av vår nuvarande minsvepningsorganisation efter ovan angivna riktinjer är enigt författarens JCning ägnat att giva denna organisation större fasthet och ef. Iektivitet. H. Muh. - 167- Meddeande från främmande mariner. Meddeade från Marinstabens Utrikesavdening. (Februari 1930.) Amerikas Förenta Stater. Såsom den sjätte av åtta för byggnadsprogrammet av 1924 bevijade 10,000 tons kryssare sjösattes den 2 februari i Newport News kryssaren Augusta. Fartyget kostar omkring 40 miioner mark {36,000,000 kr.). (Utdrag ur Kieer Neueste Nachrichten, 4 februari 1930.) Beräknade ansag för 1931 uppgå ti 383,092,526 doar. Detta är en ökning av 16,399,256 doar i jämförese med 1930. Häri ingå mede för fortsatt byggande av två stapeagda kryssare och en fygpankryssare samt för tre kryssare, som skoa stapc'sättas under år 1930, ävensom för påbörjande av den andra och t redje serien av var -dera fem kryssare, den senare under år 1931. (Utdr ag ur Journa, februari 1930.) Engand. Emperor of India och Marborough, från tredje sagskeppseska -dern, nu under sjävständigt befä, hava anänt ti sin huvudstation Portand och skoa bida en övningseskader fö r skeppsgossar, för viket ändamå de avskits f rån Atanterfottan. (Utdrag ur The N a va and Miitary Record, 1.2 februari 1930.) Tidskrift Sjöväscndet. 12

- 168- Av de fyra ti byggnadsåret 1928-29 hörande kanonbåtarna. öpa Fokestorre den 12 februari och Scarborough den i4 mars av stapen frän privatvarv. De båda ä örogsvarvet i Devonport un eer byggnad varande kanonbåtarna Hastings och Penzance komma unre 1 - oppet av mars månad att öpa av stapen. De komma att i är avösa fyra ädre båtar; Hastings och Penzance ersätta Cycamen och Lupin i persiska viken, under det att de förstnämnda ti en början skoa tideas första minsvepningsfottijen i Portand för prov och sedan efter bestyckning ikaedes avgå ti utändska stationer. De avösta kanonbåtarna komma. att strykas ur stridsfa.rtygsistan. Den ikaedes ti byggnadsåret 1928-29 hörande fodkanonbåten Faf' on bev i sutet av 1929 bestäd hos firman Yanow. Fygpankryssaren Gorious återinsättes efter ombyggnad i Devonport den 7 januari i tjänst. Med denna förfogar Storbrittanien, den austraiska fygpankryss aren Abatross inräknad och det gama moderfartyget Ark Roya frånräknat, över sj u dyika fartyg på tisammans 120,350 ton under det Washingtontraktaten medgiver ett högsta tonta av 135,000 ton. Gorious inmönstras den 24 februari med fu besättning och ska, om provturerna utfaa vä, i sutet av juni ingå i Medehavsfottan. I stäet för Argus, som ska undergå reparation, kommer Courageous att ingå i Atanterfott an. Argus ersätter i oktober Hermes, som kommer ti Engand för att byta besättning, på den asiatiska stationen. (Utdrag ur Marine Rundschau, februari 1930.) Den nya jagaren Anthony, byggd för engeska fottan virt Messre. Scotts varv, överämnades ti fottmyndigheterna i Catham den 18 februari efter dess ankomst frän Cyde. Anthony är avsedd att ingå i tredje jagarfottijen i Medehavsfottan. (Utdrag ur The Nava Chronice, 21 februari 1930.) - 169-11iug och syreapparater under en timma och tio minuter men utat framgång. (Utdrag ur The Nava Chronice, 21 februari 1930.) Frankrike. ~ e n ve: ks~mme marinministern har nyigen offentiggjort en sensat:one atgard betraffande fö rdeningen av franska fottan. Det ofan t~1ga franska kooniavädet (11 mi. kvkm. med 60,000,000 färgade mvånare), som uneer många är varit praktiskt taget försvars öst, ska hädanefter stäas under omedebart skydd av den bästa och nyaste deen av franska fottan. Sex utomandsdivisioner skoa bidas, va: och en beatående av en 10,000 eer 8,000-tons kryssare, modern_a Jagare, 2,000-tons kanonbåtar och 1,500-tons undervattensbåtar t1s~~mans m~d fygpanfottijer i mycket iknande den pan Ho.and t1ampar for försvaret av Ostindien. Dakar, Diego-Suarez Saigon, Noumea, Fort de France och Beyrouth skoa biva fottbaserna med Dakar som den viktigaste stödjepunkten. Dessutom ska en f~gande division bestående av 10,000-tons kryssarna Duquesne. Tourv1e och Suffren bida en förbindesestyrka mean kooniadi: visionerna. (Utdrag ur Nava and Miitary Record, 22 januari 1930.) Jaga~ en Vauban sjösattes den 1 februari; den tihör 1926 års Program Iiesom Vamy och Verdun. (Utdrag ur Le Yacht, 8 februari 1930.) A varvet i Portsmouth bevo en man dödad och fyra andra gasförgiftade under arbete ombord ä sagkryssaren Hood. Det uppgives, att fem man gingo in i bugerr,a i Hood, so!11 igger i torrdocka, och bevo genast angripna av gaserna. F~rra man begåva sig genast ut och bevo endast indrigt gasförgiftade. E n av dem försökte draga ut den femte innan han bev sansös, men missyckades. Efter omkring tjugo minuter drogs han fram av matro ser i gasmasker och uppivningsförsök gjordes med konstgjord and-. Jagaren Bison, byggd vid örogsvarvet i Lorient, har företagit ~I n a fukraftsprov vid försöksbasen Groix-Les Genans i närvaro av overkommissionen för prov. Bison gjorde den oerhörda farten av 412 knop och sog såunda det. f"' orra re k ordet, 40,19, satt av Verdun, med ' en he knop. Man :~Inrar sig,_ a~t d_~: före Verdun, var Vamy och före henne Guepard,.. m detagit ho]andet av fartrekordsiffran. Aa dessas prov hava 11 "'t ru t C L "' m u an or onent, och Guepard iksom Bison hava byggts

- 170- vid örogsvar vet därstädes, och detta kan vara stot över så vackra res utat. (Utdrag ur Le Yacht, 15 februari 1930.) Det gama franska örogsvarvet vid Rochefort, viket såsom överfödigt varit stängt uneer n ågra år har funnit köpare, och de t vå stora et abissementen P enhoet och Ob an tiers de a Loire hava i dat et t ny tt boag med ett kapita på 3,000,000 frcs. för att utnyttja det såsom örogsvarv enär det igger en ansenig eistans uppåt f o den.och på sin höjd ~ar tigängigt för torpecfaryg. Det bibehö s utesutande för reparation av dess a och andra mindre fartyg, ägande t re dockor för detta ändamå. För franska fottan var det onödigt Dch dess stängande var ingen förust; vad det ska biva av det såsom privat skeppsbyggnadsvarv återstår at t se. (Utdrag ur The Nava Ohronice, 14 februari 1930.) Den nya franska övningskryssaren J eanne d'-arc sjösattes i S:t N azaire een 14 februari. J e ann e d' Are, som ersätter det förra övningsfartyget med samma n amn, sopat år 1928, är det första fartyg, som av Frankrike eer n ågon annan makt byggts speciet för under visning av bi vande officerare. Hitintis har det, som i andra tinder, varit vanigt att ändra n ågot omodernt sagskepp eer n å g-on kryssare för detta ändamå med det resutat, att den tekniska utbidn i~ge n varit t i stor de gagnös för de unga officerarna. då de gått ti sjöss med fottan å moderna f artyg ut rustade me< de ara modernaste instrumenten. Jeanne d' Are cepacerar 6,600 ton och kan göra 25 knop. De ~ är bestyccad med åtta 15 cm. kanoner uppstäda i fyra torn, t va förut och t vå akterut, förutom fyra 75 mm. uftvärnskanoner och t vå torpedtuber. Det finnes även pats fö r två fygpan. Utrymmet har uppde ats i t vå avdeningar, en för officerare och besättning och en för k adetter under utbidning. Moderna bekvämigheter, innefattande rinnande vatten äro instaer ade atigenom. Särskida anordningar hava vidtagits för baer och mottagningar m. m., som fartyget kommer att giva i f rämmande hamnar. Sutigen k an fart yget Jör eventuet detagande i krig vara f ä rdigt att fö rena sig med fottan inom fyrtioåtta timmar. (Utdrag ur The Morning P ost, 15 februari 1930.) - 17- De sex jagare, som stapesatts enigt agen een 26 december 1926 ch som snart äro färdiga å oika varv hava föjande namn: Aigc, ~ a ut o ur, Abatross, Gerfaut, Mian och Epervier. Något större än Verduntypen skija sig jagarna av Aige-typen från denna även beträffande utseende t. De komma att hava bott två skorstenar, viket ger åt dem en sihuett ganska ik 10,000-tons kryssarnas. Deras dep acement bir 2,700 ton. (Utdrag ur Le Yacht 22 februari 1930.) Ansagen ti fottan f ör 1930 fö resås ti 2,683 miioner francs. Utgifterna f ör fartygsbyggnad ber äknas uppgå ti 198 miioner francs mer än år 1929. Nybyggnadsprogrammet för 1930 innefaattar: 1 10,000-tons kryssare. 6 undervattensbåtar. 1 minäggande undervattensbåt. 6 fottijedare. 1 minkryssare. 2 kanonbåtar. 1 nätäggare. Det antyddes att ett 10,000-tons sagskepp iknande det t yska Ersatz Preussen skue byggas i stäet för kryssaren, men detta har uppskjutits ti nästa år. Ursprungigen förbereddes byggandet av ännu en undervattensbåt av Surcouf-kassen, men det ta har inhiberats. Undervattensbåt arna, som skoa byggas, komma att biva av den mycket mindre Requin-kassen på 1,130 ton. Fottijedarna biva fartyg på 2,600 ton. (Utdrag ur Journa, februari 1930.) Hoand. Ytterigare det ajer ha n u offentiggjorts bet räffande den krys sare, som hoändska fottan ämnar bygga för Ostindiens försvar, ett fartyg ti vars kostnad mocedancets regering är viig att bidraga ~_: ett icke känt beo pp. Den konuner att f å ett depacement av 0 :- 'O ton, farten bir 32 knop och bestyckningen sex 15 cm. kanoner.

- 172- Utöver detta och att kostnaden beräknas uppgå ti 18 miione ' r f d. J t ff 111 kronor äro inga detajer tigängiga, så att det finnes ännu ru.or un enngar Je rä ande dess detajkonstruktioner särskit angående ~ 5 cm... kanonernas pacering. Om tyska varv får uppgöra konstruktionen ar det sannoikt, att den får två trippetorn tv tvskar 1 ' '. na aro myc >:et ti fredsstäda med dem, som äro apterade å deras n ~ a kryssare. (Utdrag ur The N a va Chronice, 14 februari 1930.) 173 - b&städa å franska varv år 1927, äro snart färdiga och skoa i Ostersjön bida en icke föraktig styrka. Wik, Rys och Zbik, aa byggda efter beprövade Normand-ritningar, äro förbättrade kopior av den franska Pierre Chaiey. Depacementet är 980/1,250 ton och ängden är 78 m.; de medföra fyr tio modema minor och tio 55 cm. torpeder samt hava en 10 cm. kanon. Deras besättningar hava på förhand utbidats under överinseende av franska speciaister och äro fut kompetenta. (Utdrag ur The Nava and Miitary Record, 5 februari 1930.) Poen.. Den poska fottan utveckas så småningom. Den äger en g v~. officerskår, viken bivit kompetent att hantera moderna farvo' ti ~ t ö rsta d~ e n såsom resutat av utbidning genom franska speci:ist' ' Franknke och Poen. Inti 1929 utgjorde kanonbåtar och kust1evakningsfartyg, endast ämpade för övnings- och hamntjänst, a~ dets hea fottstyrka. Förhåandena äro nu förändrade i och med färdigstäandet av de moderna fartyg, som bestäts i Frankrike. ~Vich e: och Bc1rza, bestäda vid Caen-varvet, hava visat sig yckade, det de kunnat håa 33,6 knop under åtta timmar oaktat sin stora r y)1ighet och kraftiga bestyckning. I Östersjön k unna dessa jagare eventuet vara i stånd att devis utföra kryssartjänst. Deras fvra 13 cm. kanoner med 18,000 m:s skottvidd, tiförsäkrar dem överä:rsenhet över varje far tyg av motsvarande kass i Östersjön. De äro anmärkningsvärt stadiga, äor bredare än franska fartyg av samma typ (Simoun-kassen) och kunna håa god fart i hårt väder. Ingen rysk jagare är värd jämförese med dem. De kunna uncfv ett o ycksdigert s ammanträffande med kryssare, ehuru det är a~tag ig t, att de nya tyska vinthundarna av Könkassen kunna hinna upp dem under hårt väder. Deras bestyckning torde dock sätta dem i stånd a~t giva ett skarpt svar åt ett sex-15 cm. kanons fartyg. Bnsten på en säker hamn är naturigtvis en mycket svag put1kt i poska fottorganisationen. Gdynia, viken är under utvecking tiji en god handeshamn, är beägen inom skottvidden fö r grova t vska kanoner. Den oförnuftiga utformningen av Europas efterkrigsk-arta har gjort Poens äge svårt även i fredstid. På grund härav sätta de poska fottexperterna sin t iit t i undervattensbåtarna såsom varande det vapen, som är ättast at t döja och som erbjuder i förhåande ti kostnaderna de största offensiva möjighetema. De tre minäggande undervattensbåt arna, Ryssand. Trots dementier sy nes det vara 1'inga skä att t viva på meddeandet från Riga, att Sovjetregeringen har avrättat ett anta f. d. tsaristiska sjöofficerare, vika av ett eer annat skä vade att stanna i andet efter r evoutionen i stäet för att begiva sig i Sfikerhet utomands iksom så många av deras kamrater, ehuru antaet antagigen är överdrivet. Sovjetregeringen, som ursprungigen kommit ti sin makt genom revoutionen inom fottan, har atid varit mycket misstänksam mot dessa officera1:e, och ett skä har ivrigt sökts för att befria sig från dem. Då de bivit samade ti ett fångäger för några månader sedan, var det ingen svårighet att utföra detta, och ett förfärigt bodbad synes hava bivit resutatet. Antagigen hava aa försök att övertaa dessa officerare att t jänstgöra i röda fottan missyckats, och sovjetmyndigheterna inse ti f uo, att den huvudsakiga orsaken ti efterbivenheten hos den nuvarande fottan, resuterande i den ömkiga expedition, som g jordes av de två fartyg, vika sändes ti Medehavet, är den, att de aktiva officerarna voro band de första, som fydde eer mördades, och att hittis inga med minsta anspråk på yrkesdugighet funnits att ersätta dem. Men, om Ryssand någonsin kommer att åter resa sig, ska detta utgöra ett handi"ap, som är svårt att övervinna. (Utdrag ur The N a va Chronice, 14 februari J930.)