:e årgången. Häfte N:r 9

Transkript

1 :e årgången. Häfte N:r 9

2 Anedningarna ti den engesk -franska Hottans nederag i Dardaneerna den 18 mars Säa n har en strid givit upphoy ti så mycken egendbidning som striden den 18mars 1915 mean kustfästni111gen Dardancerna och den engesk-franska f otan. Rön'1de an 'edningcn i stridens utgång hyste dc stridande från förs~1 stund oika åsikter, och inom vårt and vunna båda parterna anhängare <för sina teorier. Då numera ti föritiga käor rörande 1föroppet av denna strid äro tigängiga, men då trots deta säkerigen atjämt anhäng are av den första engeska åskådningen finnas, 'har det synts mig ä'111pi<gt att u9ptaga frågan ti behanding. Jag utgår därvid från den förnsättningcn, att äsarna känna ti h~tdc fästningens och dc anfaandes stridsmede.') Dc s<i da åsik.er rörande utgången, sam hystes, kunna i korthet sammanfattas såunda. Engeska åsikter: nederagd heroed e på att urkarna använ t sig av dr i v minor, mö j igen ä ven torpeder. Tysk-turkiska åsikter: segern möjiggjordes genom den bristfäiga engeska edningen, segern sjäv berodde på sam- ') stort sdt rikig i.ir (] ('11 i.:\n1 a Operation-; VoL I bdintig:1 rerogörps<'n för flisningt'. 1 s<~ttn bok åtprfintw' givdyis uppgift. om ren <1nfai\andc's styrka n T'irs<Ti[t 'i Sjuräscndet. 33

3 -458- verkan mean a.rtieri- och miniförsvarct, eer m. a. o. fästningsförsvarets panmässiga genomförande. Vad då först beträf'ar de cnge}ska åsikterna, synas de numera öv.ergivna av engesmännen sjäva. I den engeska redogöresen 'för striden (Nava Openations Vo. I, kap. XIII) taas visserigen atjämt i sjäva texten om drivminor. På ett stäe sägs det:»et ögonbick såg det ut, som om fartygen, ehuru as icke nära Kcphez, voro mitt ib'and minorna, av vika åtmin1stone några troddes vara Lconska drivminor». Och vidare»en drivmina rapport,eradcs snart så ångt ned som vid amiraens division, Yiken ännu befann sig på 14,000 yardsinjen, och k. 4,"' e. m. trodde sig Lord Nesons bevakningsbåt hava 1förstört,en 'genom kanoned.» I en not.sägs däremot:»uppysningar, som ämnats av turkarna efber s tieståndet göra kart, ~att skadorna åsamkats ay dc nyutagda minotna i Er en Kcui bukten och icke av drivminor. Dessa voro icke av Leons '11ode utan 'Hamis.'-minor fästa vid fottar. E fyrtiota dyika hade iordningstäts i Konsantinope, och ungefär dt dussin av dem hade tid efter annan utsäppts under c ftermiddagsopc~ ahoncrna men utan resutat. Den 18 mars åg ångaren Buctir med j u go av dem ombord färdig nedanför Nagara, men turkarna angiva, att de icke uts'äppes.» Tyske Korvetenkapitän G. v on Janson, vid tidpunkten ifråga stabschef i»oberkommando der :\Icerengen», gör i denna fråga föjande uttaande:')»- - - varken drivminor eer torpeder trädde i verksamhet. Av de försniimnda fanns då') endast en,fuständigt ofariig turkisk mode, som, såvitt jag erinrar mig, hade en sprängaddning om 20 kg. Något rcsuta t av dr i vm i nors u tsäppandc har adrig iakttagits, icke heer senare, då år 1916 vid et tifäe drivminor av förbättrad typ (pcriskopminor, förestäande u-båt, med pendetändning - rysk mode - c :a 70 kg. addning) utsäpptes m ot fientiga jagare.» ') S:h ii rctta som i cct iiijant(' iitprgiyna utaanrpn av Kapi tin v. Janson h an 1 gjorts i brc1 t i f iirfatb re n. ') D t' 18 ih's Av dc gjorda citaten torde utan vidare fr.amgå, att drivminor icke speat någon ro den 18 mars Rörande torpech apnets insats i striden innehåer den engeska redogöresen endast föjande antydan härom.»k. 2,,.,.e. m., när avståndet var 12,000 yards, öppnade de engeska pan sarfartygen Ocean, Vengeance, Abion och rresistibe ed och nårmade sig småningom ti ett avstånd :av 10,600 yards, a nyäncande sin sekundära bestyckning, des mot arti!j.eriet, som heskö de båtar, vika sökte rådda Bouuets JJesättning, deis mo Soghani Deres mynning, varest rapporterats, att en to rpedtub Yore uppstäd (enigt någras åsikt skue en hårifrå n avskjuten torped hava förorsakat Bou.uets undergång).» Korvcttenkapitän v. Janson säger om denna fråga föjande :»Torpcdbcstyckni ngen i sundet bestod av överv a cnstorpedtuber {rån gama torpedbåtar, som jag åtit montera på and. De.Jeströko bott den smaaste deen av sundet mear Tschanak K.aie och Kiid Bahr och kunde föjaktigen, adrig ingripa, då den fientiga fottan stannade ångt utanför.» Det synes föjaktigen, som om jämvä teorierna om torp2thapnets insats i saget icke vidare sku e kunna upprätthå3. ~. Scdan dessa ursprungiga engeska åsikter om anedningarna [jj neccrjag.c Yisat sig ohåbara, har man SÖkt göra gäande, att det Yar dc.förankrade minorna, som fäde utsj,agct, och.att det i 1befästningarna uppstäda artieriet föga inverwt på utgången. För d enna frågas bedömande synes de \'ara nödvändigt at studera de s anfasp anen, des stridens föropp. Enigt anfaspanen siwie de fyra kraftigaste fartygen, 1 :a divisionen, - Queen Eisabeth, In{cxibe, Agamenmon och Lord Neson - ag,a stä!n,ing på ctl avstånd från dc starkaste befästningarna av omkring 14,000 yards. Så snart dessa,började behärska dc viktigaste for Lcn, skue de fyra frans ka fartygen, 3 :e di\'isionen, - Suffren, Bouue, Gauois och Charemagne - passera genom uckorna m c'an de cnge ka fartygen och upptaga striden med samma bcfäsni ngar,

4 - 4GOsmamngom närmande sig gränsen för det svepta området. d. v. s. 8,000 yards :från sundets smaast e de. Efter fyra hmmar skue den franska divisionen avösas av een engeska (2 :a divisionen) ~Ocean, Irresistibe, Abion och Vengeance. Genom dessa 'anordningar hoppades man, att minsvepningen skue kunna taga sin början två timmar efter sedan striden igån,gsatts. Panen utfördes så, att :a civisi~onen intog sin stäning och öppnade ed omkring k. 11,, 10 f. m. Redan en havtimm e efter synes det högste befähavaren, amira de Robcc'k, a tt nog resutat uppnåtts för att åta fransmännen igångsätta sin frmnstöt.!detta bedömande, som uuyudsakhgen synes h aya grundat sig på at turkarna icke besyaradc eden (orsaken härti var det stora stridsavståndet), visade sig snart h a \"<1 varit feaktigt, ty fmnsmännen mottogas vid sin framstöt genast av.kraftig de och edo så svårt däray, att högste befähavaren besöt :avösa dem redan k.,., e. 111., såunda ehcr 1 "/, timme i stäet <för enigt panen 4 timmar. Det kan vara av intresse :att se, vi ka skador fartygen enigt d en enges\ca r.ccogörcsen då idit enbart genom artierieden. Suffren hade erhåit en svår äcka förut, ors~tkad av artieried och Gauois' Vistånd var mycket avarigt, då hon Jämnade sin framskjutna stäning. Även hon var av artieried svårt skadad förut, hade styrhores sagsida och åg på näsan. Det var tveksamt, om hon skue kunna räddas, 1nen ti sist yckades man 'Sä tta henne på and vid Drapanoön i södra d e en av Rabbitögrruppcn (omedebart ut'anför sundets mynning). IBåde Suffren och Gauois måste dockas, innan d c vidare kunde detaga i operationerna. Bouvet hade redan i str.icens hörjan idit skador genom artierieden. Två ay hennes kassematter hade {örsatts,ur stridbart skick, hennes brygga och styrhytt voro skj utna i brand. Angå.ende Charemagnes skador är intet anfört, de voro emeertid med visshet icke av,ariga. 1Samman'fatas resutatet av den "/, timme ånga striden mean de franska fartygen och befästningarna, finner man aså, att befästningarna för ängre tid satt år - 4Gminstonc två av dejyra.anfaande fartygen ur stridbart skic< och.avarigt skadat ett tredje. Befästningarna had,e i det stora hea icke icit någoning. Enigt den e nges<a recogörejs.en saes uneer hea den 18 mars endast en pjäs för ängre tid ur stridbart skick och föduserna i döda och sårade voro ohetychiga. Då een franska divisionen drog sig tihaka stötte Bouve enigt den eng.eska redogöresen på en mina (enigt tyska och turkiska uppgifter var det 'iekc en mina, som orsakade katastrofen, uan en 35 em. projekti från Hamidiehfortet) en krutdurk,expoderade, varefter fartyget k antrade och sjönk. :-.är den cnges1w eivisionen avöste den 'franska, motogs även den av kraftig ed från forten, och 3,H c. m. LräfTades Irresisibe så svårt, att den fick sagsida och drev nedåt sunde. Då fiendens ed icke mattades, gav.hiig~ c hc.fähavarcn order om.a een framskjutna divisi onen skue öka stridsavstånde. Yic denna tid ~ omkring 3, w 'c. m., såedes fyra 't immar efter stridens igångsättande ~ kunde anfaet på minfäten, som enigt panen 'bort taga sin hörjan två timmar tidigare, ännu ieke äga rum. Såedes, inti denna tidpunkt har!fästningens artieri icke bott förhindrat minsvepningsar.be,tet utan också svårt skadat tr ~ e a fyra av de anfaande fartygen. Först härefter, då anfaet genom artieried idit avsevär avbråek och därigenom icke kunnat enigt pan g.enomfiiras, inträ(tacc tre minkatasi.ro'fer för de anfaande, varigenom två fartyg förorades och ell svårt skadades. Den tysk-turkiska åsikten r örande utgången av striden framägges av Kapitän Y. Janson så.unda:»entcntefottans n ed erag (en 18 mars 1915 berodde i främsta rummet på den bristfäiga engeska edningen. Hade den engeska amiraen ha:ft mod (Schneic) att i enke koonn (ine ahead) med hög fart forcera sundet, så hade han mänskigt att döma för'ora färre fartyg än han gjorde ooh i varje fa med sin huvudstyrka kommit igenom. Minförsvaret var vid denna tidpunkt högst primi i v och o fu ständig ; de provisoriska e d edningsanordningarna och ofuständiga rikt-

5 - 4ti2- meden vid d c i a'änhet förådrade pjäserna hade utesutit större träffprocent vid ett med hög fart verkstät genombrott.»»a tså bot den engeska edningen.gay oss möjighet tm se.ger. Segern sjäv berodde på samv erkan m ean artieri- och minförsvaret.»»den väse.ntig.a deen av striden genomfördes av det svåra kustartieriet. Ett fort (Hamidieh) med 2 35 cm. och 7 24 cm. kanoner var bemannat av tyskar. övriga verk av turkar,.utbidade :av oss. Hamidi ch expedierade efter kort inskjutning Bouuet med en 35 cm. sava ( e n amm,unitionsdm k expoderade, varefter fartyget kantrade). Bouuet erhö oden avgörande 35 cm. savan på 12,000 m. avstånd. Träffarna ia ktogos hestämt såvä från sjäva baueriet som från en framskj uten observationsstation på Dar danos. Särskit ia åtgångna av a rtieri ed bevo vidare /rresistibe och Ocean, vika därefter, såvitt man kunde iakttaga, gingo på minor och sjönko. Svårt skadad av m inor bev Gauois och av arti eried en kryssare av Inifexib e kassen.» 1 )» Möjigheten för minorna att göra sig.gäande var åter artieriets förtjänst. Genom veckoång svepning hade engesmännen försökt.göra farvattnet minfritt. Deras ätta stridskrafters (minsvepare, jagare, tifäigtvis kryssare) framstötar.brusto icke i djär vhet, men bevo atid hindrade av de med stråkastare försedda strandbatterierna att intränga i våra regujära spärrar.»')»framför dessa hade farvattnet på fera stäen ströminera<ts, och med undanröjandet av dessa oregebundet utagda 1 ) En fön äxin g- Jean G a u o is och I nfpxi b p synf's bär ha, a ägt rum. D2t tonf', ara riktigt såsom ren Pngeska redogöresen sägct. att Gauois. so m befann sig reatiyt nära befästningarna på den minfria sidan a, s und et. ska.dats U\' artieried. under det att Inf C'Xi be. som adrig synes ha n1 Ö\'crskridit 14,000 yarrsinjen men befann sig på r ' mine rme siran a,- sundet. skad.<h a, <'I mina. ') Df'n y!terstc1 rpgujär, spii itl' n åg ungdär j höjd med D ardan as ström i neri ng ar syssesatte sig m insveparna under t id cn före den 18 mars. Om de överskahat Tesutatet av si.n minsvepn ing, vet ja g ej, faktum är, att dren engesm amiraen undet den 18 mars edde sina fartyg in på områden, som adrig bivit minsvepta. På aft.onen avbröto engesmännen str iden efter svåra 'föruster utan att hava uppnå:tt någonting. I fästningen hade endast en kanon rför ängre tid försatts ur sttidbart skick; kusitartieriets skjutprestationer hade d-evis var it utmärkta. Eifter strridcn hade fe-ra svåra batterier bott 12 skott pe r pjäs kvar, varom motståndaren tydigen svävade i okunnige t.» Huruvida fartygsförusterna direkt våades av artieried.eji.er minor, är i sjäva verket ikgitigt, det avgörande är hur det kom sig, att det ena eer andra vapnet bev i stånd ati: åstadkomma förstöresen. Ungefär tiu i höjd m ed Dardanos hade de anfaande under oppet av februari och hava mars svept sundet, varvid dock en minering, som sedennera skue våat de av minor förorsakade fö-rusterna, undgått sv.epbåtarna. Det svepta området obehärskades endast devis av fästningens svåra artmeri, varför svepfai'ty'gen kunde effektivt understödjas av artierifartygen. För :att framträtiga ängre m ed svepbåtarna måste vissa ängre.in i sundet beägna minfankeringsbatterier förstöras eer håas n ere. För att åtkomma dem måste fartygen em eu.ertid ingå på sådant stridsavstånd, att det svåra fartygsartieriets ed mot dem bev!fut cficktiv. För det fortsatta framträn.gandet bev det därför nödvändigt att tysta det svåra fästnri,ngsartiheriet. Detta förmådde icke fartygen, som genom minering arna hindrades inkomma på så korta stridsavstånd, att de kunde göra sin edöverägsenhet gäande mot befästningapna. Det är såedes minornas. förtjänst, abt arbiheriet kunnat göra sig gäande, och det är artieriet, som hindrat minsv.epningen. Härav bör vä vara kart, att det är fästningsförsvarets panmässiga genomförande, som h ej dat anfaet. I fråga sutigen om Kapitän von Jansons åsikt, att det ' 'ar den bristfäiga engeska edningen, som möjiggjorde för

6 -464- turkarna att segra, synas vissa omständigheter peka på att (enna åsikt är ri ktig. Vad först an.går fästningens syåra arti eri, har jag sjäv några månader efter anfaet varit i tifäe konstatera, a dcta s~irs.ki i avseende på ededningsmaterie och riktanordningar var förå.jdrat. Av modern eced1'ingsmat erie.fanns egentigen e1ndast avståndsmätare, och pjäserna voro, så som jag sjäv hade tifäe övertyga mig om, i så hög grad svåra at rikta i såvä höjd som sida, at någon panmässig ed mot hastigt framiande mä knappast var möjig. At det reativt fartygen kraftiga fäsningsaricrict däremot hade stora utsikter at göra sig gäande cmo nära nog stiaiggande fartyg, är p å tagigt. \'iika föruser dc anfaande sannoikt skue åsamkats ay minspärrningarna vid et. enombrott utan föregåencc minsvepning, åter sig ät bcräknas. Kapitän von Janson hå.cr före, ah vid et dyikt anfa sammanagda förusterna g enom :artieri och minor sannoikt siwie understigit tre förorade och tre svår skadade fartyg. den engeska redogöresen beröras även utsi kerna för et sådant anfa och sägs därom föjande:»förusat emeertid, a de anfaande fartygen kunde förhindra forten at avarigt skada dem genom at forsi:ia fram stöten, så fanns de ännu fem mininjer at passera, innan de nådde Xagara, varest»the ~arrows» försvnr sutar. Det är Yiss erigen san, at fotien vid Nagara \'oro fö rå drade och att praktiskt taget i1ngen hänsyn behövde tagas ti dem, men utsikterna a komma så ångt genom de osvcp!a m infäten, Vika ina es be - Lodo av 350 1minor, beräknades vara en på sexton, d. v. s. av sexton fartyg kunde e.ncast e!t hava förhopp ning om a nå Marmarasjön.» Tyskar och engesmärr1 hysa såunda väsentigt oika åsikter rörande minförsvares e'ekivitet, viket i någon mån synes hava sin grund i oika uppgifter rörande m ineringarnas omfång. Enigt Kapitän von Janson funnos vid anfaet den 18mars sju mininjer utagda, minavståndet var omkring 75 m. Enigt»Nava Operations» pan 4 funnos tio mini:njer ;med.ett minavstå nd i nio av omkring 50 m. och i en av 25 m. - 4fi5- Då Kapitän, on Janson, som förut sagts, vid tidpunkten för här avhandade anfa var stabschef hos överwmmendanten i fästningen, i viken befat t111ing han kvarstod ti sutet av år 1915, yarcf.er han bev»\vasserbefehshaber an den Dardaneen», d. ' ' s. b. a. hade sig direkt und erstäda just minspärrningarna, måsc hans uaanden betrakas som synnerigen tiföritiga. Turkie ts maeri ea resurser i a mänhet vid ifrågavarande idpunkt,giya också gott stöd för uppgiften om ett»högst primitivt oc 1 ofus.tändig ( höchs primitiv und ickenhaft)»minförsvar.') Rent teknis-kt set verka r een engeska uppgiften. om.en stötmininje med 25 m. minavstånd föga sannoik, viike giyetvis i sin mån bidrager ti Lviviet om dc engeska uppgifternas tiföriighe, i här berörda hänseende. Sannoikheen synes aa för att minspärrningarna icke \'Oro av d en styrka engesmännen ange. Om man utgår ifrå n, att minei ingarnas omfå ng var det av Kapiän von.ranson angivna, finner man vid bcr~ikningar, ah utsikterna för een anfaande 'fottan att aga sig igenom,]c osyepa minfäen var, om endast hänsyn ti mineringarna tages, t-retton på sexton, d. Y. s. av sexton fartyg hade tretton sannoikhet att komma igenom. 1Icd hänsyn ti de tidigare uaande rörande det syåra turkiska kusfäsningsaricriets incftckivitct mot hasig,fra miance må, måste de atså anses, att de av Kapiän von Janson för ct dyikt anfa beräknade förusterna för e en anfaande fottan äro sannoika. :\[en uneer antagande, a een engeska uppgiften rörand e mineringarna vore riktig, m åste dock det återgivna cnges<a uttaand-et»at usidcrna a t komma så å ng genom d e oswpta minfäten berä knades vara en på sexton, d. v. s. at av sexton fartyg kunde endas ct hava förhoppning at nå ' ) Eiint iir. at1 turkarn:t kro snd an.rist p it minmat< rivl :tt a, r<' ns fir'n!er i SYarta och Agfiiskn hnh' u1agta mincring:tr <\' rkm ick!' för."tönr s utm1 O1So rgsfu 1 uppt.ogos, p å trt utt. d!'n bärgade ma t''i ekn skur kunnn ko:t fiirsntrd :Y.;um<'J t i gur o. ~:Vin föt's\'arel som ut< sutnndc <'stor :ty stijtminor. utgjord<' oe ks:1!'i ]JI'II\~ karta Jå aa möj ig a nin(~ J>< ' '.

7 Marmarasjön» betecknas såsom fa ntastiskt. VerkstäBer man eyika beräkningar, ska man nämigen finna, att de anfaa n de vid iforceri,ng uan föregående svepning av ifrå.gavarandc mininjer sannoikt skue fått 5 a 6 fartyg minsprängda, vadan under de givna förutsättningarna sannoikheten taar för att ungefär hava d en an'faande styrkan kommit igenom. UndBr sådana förhåbanden är den beräknade engeska förustuppgiften närmast ägnad att ingiva den {ör estäningen, ah den tihwmmit i syfte att försvara en sjuk sak - den cnges ka edni1ngen vid ifrågavara nde tifäe. Av vad här anförts vi doet såunda synas, som om även den engeska redogöresen får striderna och därmed sammanhängande omständi<gheter giver stöd för den tysk-tutidska åsikten, att segern möjiggjordes genom den bristfäiga engeska edningen och au segern sjäv,berodde p å samverkan m ean artieri- och minförsvaret, d. v. s. ifäst.ningsförsvarets panmässiga genom'förande. Otto Broman. 5 K AL.R i '< JOoDD ; w...b~d..o==b...j...~...b==i=bd'j.... ' L

8 Artieripoitik. En måmedveten och kon'sekvent "artieripoitik" är för fottan av :wgiirandc betydese. Den poitik härutinnan, som fö re vä rdskrigets ut1brott förd es av de Brittiska imperiet och Tyskand, var i viss mån oika och otviveaktigt hade denna omständighet ett icke oväsentigt intyande på kriget, som ju ytterst n 1r en,kraftmänir1g mean dessa staters fottor. Artieripoitiken i och för sig kan möjigen på kort tid bringas ändra kurs, men den poibik, som i detta avs,eence under en tidsperiod föres, säter spår efter si'g för ång tid framåt. :.\an måste därför gå jämförese, i ång id tibaka, och vi d en jämförese mean de,båda nämnda staer na arieripoii k, i den dag, då Tyskand började.'kapa den sorrmaksfot a, som unrer kriget fic; och som i än högre g-rad, än som swdde,.borde få mäa sina krafter med Imperiets "Grand Feet". Artieripoitikens karaktär erhåes, särski Yad de stora marinerna Iwräf"ar, genom granskning av de större farygens - sagfarygens - huvudartieri. Enigt gängse bru k utgår man därvid från kanonkaibern, viken onekig,e n iir en u ~agsgivande faktor. ;\1cn jämsides hä rmed måste i:i\"c'n vederhörig hänsyn agas ti kanonens 3 :cje dimension, d. v. s. dess ängd i förhåande ti kaibern samt projektivikten. Som utgå ngspunkt för bedömande ay tys<a 1fottans arii I eripoi t i k bör äm p igen v ä j as år 1895, då e et första sagskeppet av den ädre /{aiser-kassen sjösattes. Av denna kass byggdes 5 fartyg, av vika det sista bev sjösatt :h Det svåra artieriet utgjordes av 4 st. 24 cm :s kanoner av 40 kai ber~ ängd och det medesvåra av 14 st. 15 cm :s kanoner. V,id samma tid byggda brimiska sags<epp, Mojestic m. f., voro bestyckac,e med 4 st. 30,, cm :s och 12 st. 15 cm :s kanoner. At från denna tid finne r man i brittiska marinen en strävan att giva de svåra artieriet största möjiga kaiber. ttnder det att i den tyska stor Yid ägges på edhastighet och i samband därmed på ct.t så stort anta pjäser som möjigt. Den tyska ädre Ka~scrkass,en m ed ett depacement av 11,000 ton h ade såunda, enigt vad nyss an,förts, ett större a nta 15 cm :s kanoner än de brittiska Maj cstic-furygen med ett depacement av 13,000-15,000 ton. Vid sekeskiftet bey denna tyska arieripoiiks karaktär än mer markerad. Det gäde då att bestämma adiericts beskaf'enhc å näs-ta sagskcppskass, de 5 1Vittebachs-fartygen. 30,, cm :s kaibern var vid den tiden amänt i.n fön i övriga stormaktsfottor med uneanag av i österrik~-ungerns. Ehuru fi rman Krupp är ha förberett och förordat en 28 a 30,,, cm :s kanorn av 50 kaibers ängd, st1 bestämde de tyska myndigheterna sig för en 24 cm :s kanon av endast 40 kaiterängder (projektivikt 215 kg.) som svår bestyckning å dc under åren sjösatta G \V,idhachsfm-ty gen. Tyska marinmyndi.gh eterna framhöo nämigen som sin åsikt, att sjösaget ko mme atutk~impas högst på ce avstånd, där irfrrågavarande 24 C' :s kanon vore i stånd at genomså at då förekommande pansarskydd, varför en ökning av svåra artiueriets k aihm' ej vore nödväncig och d ~i rför ej h eer borde ske. DeL var av vid att å -et givet depacement (11,800 ton ) h. a. kunna inrymma elt stort anta 5 cm: s kanoner, på de at stor edverkan per tidsenhet skue kunna erhåa s. Dessutom ansågs I\:rupp-kan.on,cn vara Ö\'erägsen andra konstruktioner, sä>rskit i aysec.nde på edhastighet och eduthåighel \Vitiebachskassens bestyckning 'bev 4 S t. 24 cm :s och icke mindr e än 18 s. 15 cm: s kanoner. Den fotag, som vid sekeskiftet föreades tyska riksdagen, i'ncbar en betydande ökning av såvä fartygsbestånd som persona, och som föjd härav bevo under år,eij G sjös,atta b. a. 10 st. sagskepp, Braunschweig-kassen. Enär 30,, cm :s kaibern, viken då även h ivit införd i Österrike-

9 -470- Ungerns fotta, än mer befästat sin standardstäning i stormakternas sagskeppsfottor, såg man si.g i Tyskand nödsa:kad öka svåra artieriets kaiber över den hittis a111 tagna 24 cm: s. steget togs dock ej fut ut, i de t man stannade vid en ]{a.iber a v 28 cm. för Bra.unschweigfa'"tygen. En bidragance orsak härti var utan tvive den omständigheten, a firman Krupp åtog sig!framstäa en 28 cm :s kanon med 800 m eters utgångshastighet, s om vore överägsen iden brittiska 30,, cm: s. s<tåtråcsincace kanonen. övcdä,gscnheten angavs beså cäti, att den brittiska pjäsen sköt mindre vä och a de111 e'fter dt fåta skot skue vara» uskjuten». Samtidigt med svåra kaiberns ökande höjdes kaibern ~iven å medesvåra artic,riet från 15 ti 17 cm. De 10 st. Braunschweicrfa rtyg.en crhö],[o på så sätt 4 st. 28 och 14 st. 17 cm :s kan~ner. I.brittiska fottan hade.under ticen svåra kaibern hibehåits, men därjämte införts en ka.jbcr mean svår och m edesvår av 19 a 23 cm. Den tyska»för-dreadnoughts»-sagfotan kom att bestå ay 20 fartyg av ovan angivna sag, under de att den brittiska inrymde 40 fartyg. Dessa sagfottors artieribcsyckning framgår av nedanstående Labå. Anta fartyg Anta k:,joner K a i b e r i c m ~----Ts_o,~51_2_8~ _25 ~ ~24 ~~2~3 ~ ~~9~. L ~7~~~1~5 ~:~~~;::: ~'~' '; = King Ecvarc VII :3 8 ~ = = 28 i = 33G 2. 1 _- _- _ ~ 02 1 _ Lord Neson... j :2 ~ - Tyska fottan. Smnma Kaiser (ädre)..... \Vittesbach Braunsch\\"eig.... Summa O :20 so 152 ' - 8-5: G JO, öo År 1906 inedde Brittis ka imper i et»dreadnoughi»-perioden genom att bygga sagfary,g, bestyck ade med ett stort anta 30,, cm. kanoner, under det a medesvåra articr i et försvann för en tid. Dc 9 först färdigstäda brittiska Dreadnoughts hade vardera 10 st. 30,, cm. kanoner. De 4 tidigaste tyska Dreadnoughts, Posen-kassen, erhöo vardera 12 st. 28 cm :s kanon er, såedes ett något större anta svåra k anoner av mindre kaiber än dc brittiska. Tyskafd vidhö såunda p r,incipcn om söne anta kanoner, m en mindre kaiber. År 1909 sträckt es emeertid i Tyskand köen ti 2 sags<'epp, vika bevo b es tyckade 1ned samma anta svåra kanoner, 12 st., som de föregående, men å vika 28 cm:s kaij)crn :frångicks och 30,, cm:s kaibern infördes, och året därpå (1910) fö jde y tterigare 2 sagskepp m ed samma bestyckning. Den nya \aiser-kasscn, vars 5 fartyg sj ö sates åren erhö O st. 30 cm. kanoner och d ä r j ä m te 14 s. 15 cm: s kan. Samma bestyckning bibehös å J(önig-kassen, av viken dock endast fartyg är varit fut fä-rdi gsät vi'd kr igsutbrotet. Vid värdskrigets ubrott Yra 30,, cm :s kanonen den största kaibern å tyska.fottan. Men omedebart före desamma är i Tyskand förberedeser hava vidtagits för att å kommande sagskepp (de i 1913 års stat upptagna) gå in för e n avsevärt högre svår kanonkahber, näm.igcn 38 cm. Är detta sant, så är de onekigen en kritik av den före värdskriget i Tyskand förda art<icripoitiken. Dreadnought-perioden var ~iven såtivida av betydese, att pansarkryssar,na,b. a. i Sorhritanien och Tyskand ersattes av sagkryssare. J;>å ys1k sida Hnncr man von der Tann, sjösat å r 1909, bestyckad med 8 st. 28 cm. kan., föjd av Mo UI~ e och Seyditz, sjösalta 1910 r esp. 1912, bestyckade med vardera 10 st. 28 cm. kan. Först med Derffinger, sjösa å r 1913 infördes 30,, cm. kaibern å.tyska sagkryssa''c. Så got som omedebart efter det att i tyska fottan 30,, cm :s kaibern infö-rts, frångicks denna kaiiber i den brittiska, i det a de 4 sagskc.ppcn a:v Orion-dass bestyckades vart och ett med 10 st. 3-! cm. kan. och dc 3 Queen-.1fary-sagkryssarna med

10 - -±72 - var och en 8 st. 3-± cm. kan. och suti.gen.framstädes i Engand en 38 cm :s fartygs kanon. Den skinad i ar:i eri po i tik, som B"i tis.ka Imperiet och Tyskand förde bedi'andc sa:gfartyg, förekom i motsvarande grad även bciräftandc övriga övervattensfartyg såsom å kryssar c och jagare. Den hni.iska marinen hö sig städse vid dt högre kaibra''11a. nedansående tabå angives det anta svå ra och medesvåra kanoner, som e 'L cr värdskrigets uibrot (siftrorna hänföra sig ti år 1915) ingingo i de brittiska och tyska fot orn :1. E aiber i cm. Svå1 t w t. A n t a kanoner Storbrittanien Tyskhnd , ii b - 24 ej c,. 23 [() -b G Ms v. art. S:a G S: a 872 i:i58 Vid bedömande av vi k en art.ieripoi t i k, som Ya rit förmånigast, måste givetvis hänsyn tagas ti a t bestyckning med en mindre kaiber möjiggör ett bättre ingodoseende av fartygets övriga stridsegenskaper och tim frågans ckonom,iska sida. De tyska fartygen stodo one:jdigen på en hög <vaiativ ståndpunkt i avsc ende på pansarskydd och skydds anor dningar ~ övrigt, var igcnom fartygens motståndskraft bev synnerigen stor. Resutatet härav visade sig också i s kageracksaget och av dettas utgång torde vad de stör''e fartygon beträffar näppeigen kunna utan vidare dragas den sutsat s en, att den brittiska artij.eripoit'iken medfört bättre resutat än den tyska. Men d äremot taar förusten av Biicher, Emdens nedkämpande av e en briuiska kryssaren Sidney m. m. vad ättar c 1 farty,g b erätar b estämt ti den tyska attieripoitikens naokde. En riktig kri,tik över den före värdskriget <förda artieripoigiwn skue kunna utäsas ur efter kriget iframkomna hestyckni ngspaner för nybyggda fartyg. I de större marinerna förmätkcs en amän sttävan efter att förse sagfartygen m cd svårt a:ri'eri av s'törsta möjiga eer tiåtna kaiber. Motsvarande tendens beträf'ance ä tta fartygens artieribestyckning kan ävenedes förmärkas. Redan under kr'iget sökte man i Tyskand öka ätta farygens kanonkaiber, exempevis å ä'tta kryssare från den traditionea O cm: s ka1i'bern ti 15 cm :s. Och av de fary,g, som Tyskand tihåtis.bygga efter kriget, återfinnes samma strävan. Ett studium av artieripoitiken i dc före värdskriget eca111dc.sjö1111akternas fo:tor, den brittiska och den tyska, är förvisso av intresse även för dc stater, vika måste nöja sig med :ett mindr e oimfattande sjöförsvar. Vad vår fottas artiueripo:itik beträf'ar synes denna i fera avseende ha varit vackande. Svea- och Oden-kass crna s bes tyckning med 25 cm :s kananer var ett gott och förutseende grepp. 'Med Dristig/wten och Äran-kass en sänktes, som bekant, svåra artieriets kaiber tiij 21 cm., viket motiyerades med ökningen av den medesvåra kaibern från 12 ti 15 cm. Då sänkningen av den Svåra kaibern stred mot utveckingens gång, måste man fråga S>ig, om icke ökningen av medesvåra kaibern kunde ägt rum, utan att s våm arti.jerid skue bivit idande härpå. JämföJ danska fottans vid motsvarande tid byggda kustförsvarsrfartyg, bestyckade med 24 och 15 cm :s kan. Hade 25 cm: s kan. bibehåits å Äran-kassen, så hade stege från den- Tidskrift i Sjöväsendei. 34

11 na 'ih Sver~ge-dassen icke b'ivit så stort, som det nu biev, <ch denna senare fartygskass hade fran11kommit s om :en het naturig fö,jd av utveckingens gång. Uppsaget att.inför~. 30,, cm :s 'kan., 'S'O',från visst hå framkom, var onekigen - ~orut - seen d e, 1nen hade \ 'arit det än mer, om i samband darmed även övri'ga stridsegens1mper.bivit tiugodosedda. Nu var den goda 30,, cm: s tan,~en oan tag'ig på grun~.~v. det panerade fartygets otifredsstäande beskaff enhet 1 ~vn.ga" av scendei~. Vad våta j1agare beträ'a, har kanonkahbern a dessas aitiueni, så gott soun ständi,gt varit {ör iten. öve'gången från de nuvarande jagarna s 7,, cm :s ka n. ti en kajiber av 12 cm. å dc kommande är :ett gädjande tecken ])å att insikten om nyttan :av den största möjiga kaiber å varje farty,gstyp nu vunnit 'inste,rr även i vår marin. När f :gan om by:ggandet även av artierifartyg åt~r kommer upp, och denna fråga måste snart biva a~h1e~, a.r det att hoppas, att ärdomarna av gångna tiders arb.1en~ohtik biva i görhgaste gmd beaktade, vare sig dessa arbenfartyg biva av en utveckad Sverige-typ eer av annat sj,a,g Utdrag ur Årsberättese i skeppsbyggeri och maskinväsende för år AYp:iYen H' edamoten Ci1'istnj'j'e1'8011. Då vaet ay föredragande,i skeppsbyggeri och maskinv~isende för året :träffat en edamot, som icke är fackman inom S>keppsbyggeriet och inom ma ~skinväsendet huvudsaki gcn syssat med ecktris,ka mas kiner, har jag tro säskapets a vsikt hava YaTit att erhåa en årsiberätese, som behandar särskit eektroteknikens tiämpning på fartygsbyggandes och fartygsk onstruktioncns område. Arthur örnberg. Sir u kastare. Som förut nämns, :utgjorde stråkasaren den första eckriska apparaten ombord å fartyg. Medan sråkastare å handesfartyg endast fått den reativt anspråksösa uppgiften sig tidead at vid navigering i mörker beysa Liäggspat.sen eer trånga,far!ecj.cr (kanaer o. e.), har den å!krigsfartyg h iyit ct vikiig takiskt hjäpmede såvä oför of'ensiv som defensiv. Under väddskr.igc hava omdömena om dess värde Yisscrigen divcrgera, och röster samas icke vika yrka på att dess användande skue insu änkas ti signaering och som vija utdöma stråkastarens begagnande som beysningsmcde under srid. På stri\.kasarcns taktiska anyändancc \'i jag ej 'ingå. Då den emeertid ej ännu kan ansrs vara av,fön från dagordningen och under dc sista åren undergäl

12 en ny och oväntad utvecking, V'iM jag här ämna några tekrris'<'a uppgifter 0111 densamma. Strå kastarens konstruktion är ju amänt bekant. D ess viktiga ste beståndsdear äro juskäian, bågampan och de opti.s'ka med et för Jj usets koncentrering, spegen. L~kströmsjusbågens egenskap att ämna ett inensivt j u s huvdsaki,gen utgående från det pos ibiva koet och från e n mycket ~Jegränsad yta,gör ihågampan tii den ideaa juskäa n ~ör s.lråkastare. Från.denna,stäining har varken ' ;äx,eströmsbågampan eer gödampan kunnat uttränga ikströms bågjampan, åtminstone då fråga är om kraftigare jusefj.ekter. T.i en början amtände man sig av den vaniga båg Jampskonstrukti.onen m ed vertikat städa ko, senare m ed utand e ko. På 1880-taet övergick m an för att minska k o ens sky11mande <inverkan :i jusknippet definitivt ti den hori s onta a.bågampan, först m ed rampmekanismen bakom spegen, som Ii 1n:itten var genomborrad med två hå, genom vika koh å~arna trängde fram ti spegens framsida. Redan före 1890 hade man nått fram tit den nu amänna horisonta.a båga~mpan, i v.iken ampmekanismcn är anbragt under sråkastarehmven och d e ånga whåarca''marna underifrån s kjuta upp i huvens mitt, så att koen ]{Jomma i speg ens optiska axe. Dc m å nga 01ika båga:mpskonstr,ukionerna m ed ski~da anord11ingar och koppingar för koens regering torde vara bekanta. Den hästa konstrt'dionen tor,de vara motor ampan, 'i vi1ken.en iten eektromotor med omkastbar TÖreser iktning utför såivä. koens hopmatning v1id ampans tändande Som ~nreg'eringen av den r iktiga spänningen :i jusbågen. Koppingen av Jampan sådan d en utifört s för 90 am. stråka starna å våra nyare pansarbåta.r,framgår av.scih emat i J'ig.. De väsentiga dearna fö.r regeringen. äro differentiareäet dr med kontaktarmen ka, rör:i1g mean kontaderna k, över vika hjäpreäerna hr omväxande erhåa 'sh öm, varvid r e11äankarna r a me d sina Jwnta ktarntar inkoppa 1notorns ankare Li' edningsnätet. Då ankarets strömriktning omkastas ateft.er som det en a eer det andra hj äipreäet arbeta r,.om Jwstas även motorns röreseriktning.åstadkommande ko en s närmande ti e er s ffija nce från va randra. När re,äet för endera römseriktningen bryter strörmti Iförsen ti motorn, kortsutes dess.ankare, såsom i fig. vissa, varigenom motorn hrnmsas och ögonbickigen stann ar. Reg'eringen är synn erigen go c. Genom inregering av d'ifferentiareäfj ädern kan bågspänningen inj user as så noga, att sk:inacen i spänningen Q======~~~------~ ~~------!.._, _--- Fig. i. i j1usbågcn då m otorn matar ihop k oen och då e en stannar endast utgör 2 v. I Jampan kunna användes såvä n ormaa wi som kospetsar med (p å ga~var!isk väg) förkopprat m~nusko. I senare fa.jet hava.såvä ph1s- s.om sä,r skit m1nu s ko,iet mindr e diameter, varigenom det senare verkar mindre skymmande för dc från kratern utgående jusstråarna. Dess

13 -478- utom kan ju.sbågspänningen vid samma strömstyrka, 120 amp., höjas frå n 58 ti 70 voh, viket m e.dför en väsentigt ökad jusintensitet!tan ökad d'ektförhruiming Ifrån edningsnätet. Vid ombyte av kosort må ste omregering av bågspänni ngen företagas. För att 'ej behöva bränna k oen, då stråkastaren ska stå i tb cr.edskap, vi1ket m ed koens korta brännt'id, 4 timmar, är önskvärt, m en ändock efter tändningen så snart.som möjigt erhåa ett ugnt jus är ampan på negati'va kohå area r;m en Iförsedd m ed en s. k. snabbå gb>idare, be stående av en av ampström.m en påverkad eektromagnet m, vars a nkar e a är,förbundet m ed een i1'om ett avstånd av n ågra mm. röriga w hå!.arearmen. Av en fjäder h åes ]w håaren i strömöst tistånd från ma.gneten. Så fort ko.en beröra vararrdra ' 'id matningen och innan n1otorn hinner kasta om rö.res.eri'ktning, skijas ko en å t av magneten. Efter c :a G sek. kan en ugnt brinnande krater erhåas. Utan dyik bågh'idare er,fordras 15 a 20 sekunder, tis stabia jusbågfö r ihå<a1jd en inträ da. Att för samande av det från en juskäa m ed iten u t sträckning utgående Jj,uset den paraboiska spegen med i dess brännpunkt pacerad juskäa ä r d en teo retiskt och praktisk bästa refe:jdorn, stod kart r edan för de första stråkastare<'onslrukörerna. Man a nvände sig ti en början av paraboiska m etahspegar, vika då voro vanliga för fyrampor. Ombord visade em e11ertid dessa spegar sig snart oämpiga, då de frånsett den ägre refexionsförm ågan voro föga moståndskraiftiga såvä mot sjöjufens oxiderande inverkan som mot jusibågen s.,frätningar. Man för sökte då ersätta m e ta ~ spegarna med poerade spegar av gas, beagda på den konvexa sidan med siver. På grund av gasets kända förmåga a:tt antaga.en h ög grad a'v poering och det utmärkta skydd det på angivet sätt erbjöd den spegande siverytan, måste en dyik spege biva ~deaisk. S vårigheten åg i att sipa gasspegen i 'paraboisk form, viket optikerna förkamde för omöjigt. Man er satte därför rota tionsparabooidens yta m ed en dotyta, viken 'Yar ättare att s.t.ipa och poera. Dyika spegar återkasta emeertid ej jusstråarna parauea med varandra i.en och samma riktning, utan sprida jusknippet högst vä senthgt (den s. k. sfäriska abenationen). För att förbättra spegen fö den franske geniöversten Maugin år 1874 på den g.eniaa.iden, att tiuverm en konkav-korwex ins med sfäriska ytor men med större krökningsradie på den konvexa \ \ ----! _.,.--~----- F ig. 2. än på den konkava s idan, så som fig. 2 visar. Genom ämpigt a'vpa ssandc av de båda krökniimgsrad'i.erna kunde m an ernå, a tt de från en viss punkt utgående två gånger brutna och e n gång re1fckterade stråarna aämnade spegen ~ ett nä ra paraet jusknippe. Spegarna, som tiverkades a v firman

14 Sautter, Lemonier & C:>o (sedermera Sa utter, Hare & C:o) betecknade på sin tid ett stort framsteg inom stråkastaretekniken och hava särskit i Frankrike änge håuit si,g kvar. De hava utom :fördeen av en noggrann sj.i pnin:g och bi.i g framstäningsmöjj.ighet emeertid avsevärda oägenhet.er. E n stark a.bsorption av juset äger rum bi föj d av den stora gastjockeken i spegens kant. kv samma orsak brytes juset åt kanten i,fera färger ti.u föjd ay gasets pr>ismaverk an. Det från >den främre spegeytan refekterade juset (viket kan >uppskatta s ti 5 a 10 % av totajuset) sammanfaer ej med huvudknippet utan sprides och går förorat för den aysedda beysningen. Spegen tb.ir sutigen ömtåigare gent emot temperaturväxingar ti.> föjd av gasmassans ojämna fördening, kan därför ätt springa sönder och får en ganska stor vikt. Andra metoder för erhåande av paraeh jus såsom parabe spegens ersättande med en av fera ringformiga kotformiga dear med oika radier sammansatt s. k. meniskenspegen eer användande av de Ifrån fyrarna bekanta Fresne-inserna i stäet för spege må här fönbigås. År 1884 yckades Siegmund Scmckert i Nii.rnberg med hjäp av professor >Muncker att framstäa en s i pad pm abo:isk ga sspege i ett enda stycke.och sedan metoderna att s!ipa och poera ytorna ti erforderig nggrannhet fukomnats har den paraboiska gasspegen bivit den ojämför.i'igt mest använda och är nu för emå oför t,ijverkning i aa änder, där stråkastare fabriceras. Då parahospegen refekterar aa från brännpunkten kommande jusstråar paradit med dess optiska axe, skue, om man i den matematiska brännpunkten kunde koncentrera en juscäa, Jnan på aa m 'stånd från spegen erhåa ett cirkerunt beyst :fät av spegens egen ciam'cter. Med en 90 cm. stråkasta.re skue man såedes oberoende av avståndet ej kunna be.ysa en man ängre än Ifrån hasen ti knäna. Ti föjd av jusbågens (.iksom andra juskäors) utsträckning i nummet ei'håes den spridning av juset, s.om för uppnåen det av ett beyst fät av tiräckligt o111fång är önskyärd. FörhåHandena framgå närmare av fig. 3. Tänker man s<ig en rund.ysande skiva av i figuren angiv.en diameter anbragt framför en parabohsk spege på så sätt, att den.ysande ytan skär dess optiska axe vinkerätt i brännpunkten, så inses att från varje spegande punkt i spegeytan utsändes en stråande kon, som har samma Loppvinke och samma tvärsnittsfor.m: som den kon, under viken man Fig. 3. från ifrågavarande punkt ser den ysande skivan. Från parabens toppunkt utsändes såu11da ett jusknippe Ii f.o.rm av en cirkuär kon, medan de från punkten åt spegens kant utgående stråknippena äro eiptism koner. Det från skivan utstråande.j j u set 1wncentreras atså av de ref,joekterande punk-

15 -482- terna vid kanten på en mindre yta, så att spegens kantpartier redan av denna orsak är.o d e vårde,fuast.e för avståndsheys- 9'o' ning och vid spegens framstän'ing måste sipas och poeras med särskit stor omsorg. Dessa dear av spegen äro emeertid de viktigaste även dänför, att de vid användande av ikstr9msbågampa träfias av d c intensivaste jusstråarna från kratern. Såsom av fig. 4 framgår ä r nämigen 'jusintensiteten störst i c:a 45o vinke mot koens axe. Om man från så stort avstånd från spegen, att man kan bortse från spegediameterns ändiga storek, betraktar stråkastaren, biva på grund av den mindre spridningen åt kan- F:i,g. 4. terna kantstråarna från spegen jusknippets mittstråar och de från spegens mitt utsända stråarna jusknippets kantstråar. Det från en juskäa av insär utsträckning, kratern, u t gående juset erhåer atså en spridning, vars storek tydigen är beroende av kraterdiametern och brämwideen enigt f t rx ~ där rx är spridningsvinken, d kraterarme n. g T = 2 F, ~ diamet.ern och F brännvidden. I övrigt gäer för juset samma förhåanden och Jagar so1n för det,från en punktformig juskäa utgående juset, t. ex. att dess intensitet avtager med kvadraten på avståndet. Då såsom av :fig. 2 framgår samtiga jusstråar ti föjd av spridningen skära och korsa varandra inses, att ett i spegens närhet i jusknippet p<acerat föremå på ängre avstånd ej kan projicieras d. v. s. kasta någon skugga (exempe kohåarna och iris,b}ändarens tarik). Som nämnt har tiverkningen av paraboiska spegar särskit hos firman Schuckcrt (nu Siemens-Schuckertwerke) nått.en hög grad av fukomning. Det torde kunna vara av i n tresse att närmare angiva de metoder, 1ncdest vika kontroen av Sipegarna företages. För bedömande av sipningens jämnhet använder man d e av den ryske översten Tschikoew uppfunna s. k. injebiderna. Dessa erhåas på så sätt, att man framför spegen Upipstäer en vit tava med två serier para.jea, varandra vinkerätt skärande svarta injer. I den punkt, där spegens optiska axe skär tavan, göres ett runt hå, genom viket man med en fotograf'iapparat fotograferar spegen. Man erhåer då på påten injesystemets av spegen refekterade bid. Linjernas mer eer mindre jämna och kon- F ig. 5. inueriga form (vare sig d e beroende på tavans avstånd från spe.gen äro ra'ka eer böjda) angiver en motsvarande kontinuitet i Sipegcytans krökning. Emeertid erhåas kontinueriga kurvor het natur'irgt även av en vä sipad kotformig eer e~psoid~fo.rmig spegeyta och man kan av injebiden i,och för sig,ej suta sig ti, om spegen är paraboisk eer ej. Hä,rför erfordras en ytterigare kontrometod, som direkt k a n fastså, mn de från spegens brännpunkt utgående jusstrå-

16 - 48!- Jarna r ef.ckteras paraet eer omvänt paraet ti optiska axen infaande stråar förenas i.en enda punkt, brännpunkten. Scih:uckerts ~wntrohneod för faststäande av parabeformen består dä.ri, att i spegens O[)tis<a axe, men på mycke stort a vstånd (c :a 400 m.) en juskä,)]a av små dimensioner, vanigen en 6 amp. bågampa uppstäes och att dc från densamma utgånende stråarna få passera 8 små hå i en framför spegen anbragt skärm. (Se fig. 5.) !. f! !!! Å ucns centrum och på 45 o vinkeavstånd från varandra. Spe utifrån förskjutas ängs spegeaxen och observeras genom en diopter. På skivan Synas atså 8 ysande punkter, vika genom förskj:utning av mattskivan så näj a som möjigt förenas ti en pnkt. Läget av denna aväses på en skaa och ang.ivet medebrännvidden för den ringformiga zon, på vinten de 8 p u nk tern a äro.beä,gna. Genom vridning av en yttre skärm, försedd med radiea skåror biva 8 nya punkter, beägna på en annan zon fria för undersö kning o. s. v. På detta S 1 ätt erhåer man för oika spegediamet-er oika brännvidder, r ' i -...L-..._ b"ig. 6..;; ' LV If. -~ :_.. ~" _j Fi:g. 7. ' ' < Dessa hå igga aa på samma radi-ea avstånd f.rån spe "' gen refekterar juset mot brännpunkten, där det npptfångas av en mattskiva. Denna kan med en kuggstång och -drev vika kunna i ett diagram uppritas och ämna en åskådig bid av vatiabionema i brännvidd. De erhåna resutaten måste givebvis först tkonigeras med hänsyn därti att de infaande stråarna komma tfrån en på ändigt och ej på oändigt av-

17 -483- stånd beägen punkt och därför ej äro paraea. Dessa korrektioner kunna på matematis< väg utan svårighet exakt b e stämmas och uppstäas i tabeform. I 1fig. 6 visas en inje,bi d av en Siemens-Schuckertspege av.gas, 1 fig. 7 en i1knande bid av en,förgyd metaspege från firman Sater, Har e & C :o i Paris. 1 fig. 8 och 9 finnas motsvarand e brännviddiagram för de båda spegarna. Båda äro pa.r aboiska av 90 cm. diameter, den förra med 380, 1~\BHfffHIHHJ ' ROO.JOO VOO.fP(} 6()(}?tJO "Y m ~ 9 ]58 "" 355 ~ 355 ~ 36" " ~ 3GJ ~ ? 36/J \ 1\ -t- - -(\ --- Zoneno'vrchmesser \ Fig. 8. Harti- GaJdspiege v 1\ A -~~ 1"--v f- +---!"'. - Zonendurchn1esser Fi. a (}11 dv'o!je/p den sena-re med 364 mm. brännvidd. (DeL bör anmärkas att biderna äro reativt gama och att een franska finnans spegar enigt scnar e erhåna bider nm era äro av b etydigt högre kvaitet.) Här torde böra påpekas, att den franska firman ivrigt rekommenderar förgyda metaspegar såsom ej endast hå.bararc utan även givande större juseied än gasspe.gar Det senare anses bevisat genom jämförande beysningsförsök med.gas- och metaspegar. Det kan vara av intresse att veta, att dyika jämförande försök även gjorts i vårt and såvä vid marinen som vid armen men att dessa på ängre avstånd avgjort utjföo ti gass pegens.för.de. Då en förgyd spege huvudsakigen r e.fekterar de,röda, orangefärgade och gua stråarna i det tämigen vita hågjuset men sukar de båa, ;ioetta och gröna stråarna, synes en högre jusetekt vara omöjig att ernå. Det påstås, att cet g<ua juset attare genomtränger dimma och därför ämpar sig bättre för observationer vid disig väderek. Den förra deen av påståendet t~rde.vara feaktig, m en den senare riktig. Det gua jusets ovcrag senhet torde emeertid hero ej på högre intensitet utan därpå att det på kortare avstånd, 1-1,, km., ger en förstärkt kontrast verkan mean j'isa och m örka förem å. En gasspege kan genom anbringande av ett gut täckgas fås att avgiva gut jus, men en guespege kan ej genom något m e de återfå det vita jus, som gen om partie absorpti.on gått förorat. Frirman Har e & C :o 1 har även uarbetat en ccren 111etod för m~d e rsök ning av stråkastarespegar. Enigt (~enna paceras spegens brännp1unkt en möjigast punktformig juskäa (en j ushåge mean 0,, mm. maskor, bestående av i en ram inspända,fina trå:car. På 1 m. avstånd från rutnätet anbringas ikaedes vinkerätt m o spegeaxen en pan matt gasskiva. Det är tydigt, a vid fuständigt paraboisk spege de från.spegen utgående paraea stråarna åstadkomma ett beyst fät av spegens diameter på den matta gasskivan och at i detta.f ät trådnätet a vtecknas i 1form av e tt nät av skuggor, viket bhr en exa kt avbid av de verkiga nätet. Skugginj ernas a vvi k e se.från räta in j er angiver på för u t omnämnt sä oregebundenheten ~ spegeytans form. Skue ytan ej vara paraboisk, bi injerna ej.räta utan höjda. storeken ay den vinke, v.armed spegeytan på ett visst stäe acvviker från een rikiga, kan beräknas, då pihöjden i injens avyikese från een räta inj en, r ä ma i meter tydigen ~ir ika

18 -488- med tangenten för vinken (om avståndet m ean trådnät och gasskiva äj exakt m.). Den!beysta ytan med därpå avt ecknat trådnät >kan natrigtvis fotograf era s och ger då en bid 'iknande de tschikoewska injebiderna. Hademetoden kan som synes sä gas vara en kombination av TscJhiko!.cw s Jinjebi,Jd och Schnckers brännviddiagram. I Tyskand hava stråkastarespegar på senare tiden ti.verkats >även a.v de kända optiska firmorna Leiss?Ch Goerz. Den förra firm an tiv.erkar des paraboiska spegar, des s. k. sfäro'id spegar. Dessa utm är'ka >Sig därigenom, att den kon-.f i,g ~ _,.,..... _ ~ : _ vexa, {örsivrade sida n är sfärisk, medan den främr.e är sirpa c i sådan form, att brytningen genom densamma upphäver den genom d en r ef'ekterande bakre ytan 1 frannkaade sfäriska abenationen. D c båda ytorna hava såedes, iksom faet var vid Mangin-spegen tiusammans samma verkan på huvudstråknippet som en par a boisk spege. Spegens tvärsnitt framstähes i ungefärig, f ast n å got överdriven skaa i fi g Godstjockek en avager först någ.ot frå n mitten räknat mot kanten, uppnå r ett minimum oc h ökas sedan för att vid kanten b i större ä n i mitten. (En 110 cm. spege h ar t. ex. en tjockek i mitten av 12,, mm., vid 75 cm. diameter ett min~anum av 9,, mm. ooh vid 105 cm. sa1nma tjockek 1som i centrum. ) Av figuren framgår, att ref exen från den främre ytan iksom vi d Manginspegen ej sammanfaer m ed huvudr.ef ex en uta n går förorad. Spridningen uppgår ti c :a 12o. Likaed es uppstå r ti föjd av d en oika godstjockeken en.p.ig. 11. svag j usbrytning. Goerzspegarna äro paraboiska. För provning av spegarnas nogg ra nnhet hava båda firmorna utarbetat egna undersökningsmetoder, av vika Zeiss' är av särskit intresse. C Se fig..) Enigt denna an ibringas i spegens brännpunkt e n punktformig juskäa. På en framför spegen vinkerätt mot dess axe pacerad öpskena kan en fotografikamera m ed konstant hastighet förskjutas så att dess aptis:ka axe städse är 'parae med spegens. Då de frå n brän{prnnkten utgå.ende stråarna vid exakt parabeharm refekteras parauet med ax.en, träffa de var än kameran befinner sig påten på samma stäe. _ Samtidigt m ed kamerans rörese och pr oportionet mot denna förskjutets nu även påten i vinkerätt riktning mot kamera n. Biden i k ameran av juspunkten tecknas därför på påten som en sammanhängande inj e, viken genom sin avvi'kese från den räta angiyer spegeytans avvikese från parabeformen. Utom i sp egebrännpunkten a.bringas!j u:spunkten även på ett avstånd åt båda sidor från densamma, motsvarande kra terdiam etern i den bågampa, som ska använda s för.sp egen iifråga. Man erhå er däri.genom på foto grammet tre injer. Avståndet mean d em i spegens mitt är ett m ått p å den största av juskä ans utsträckning framkaade spridningen. Åt kanterna är spridningen mindre 1såsom förut angivits. Zeiss-fotogrammen hava utom Tidskrift i Sjöväsendet. 35

19 -490- därigenom att de.giva en direkt å skå:dig bid av spegens kvaitet intr esse äv en därför att å dem framkomna bider ay refexen från den frä;:mre gasytan, ja även av den s. k. dubbercfcxen, d. V. S. jus S O11 rehekterats två gånger från d en bakre och en gång.från den främre ytan. Antages r.ef ektionskoef'ic'ienten.för den oförsivrade främre ytan ti 0,,, och tför den,försivrade ba'<ytan ti 0, 06, vika siffror torde vara ungcfärhgt riktiga, uppgår dnbiberefcxens storek ti O,.,. O,,/. 0,"' =O,.,. Tisammans utgöra såunda.för- och dnbberefex erna c :a 9 % av hea jusmängden. Det kan därför ej vara ikgitigt.om dc gå förorade eer ej. För jämförese mean oika stråkastare och för bedömande av på viken väg en utvecking av strå kastaretekniken är möjig, är det av intresse att granska huru de båda huvudfaktorerna, bågampa och spege inverka på stråkastarens effekt. Lj uscffekten ä r tydigen i första hand beroende p å storeken av den eektriska effekt uttryc(t i watt, som i jusbågen nyuiggöres. Därnäs beror den av b es]<afienheten ay koen, d. v. s. huru stort jusutbyte i nj. dessa ämna pr watt. Som förut nämnts år jusintensiteten oika i oika vinkar ti kospetsarna's axe;.m a n m åste därför r~tkna med medej-usintensiteten i det stråknippe, som trättar spegen (den s. k. hcmisfäriska medeintcnsitetcn). Y ic vaniga ko är denna c:a 4 nj. pr watt ; vid användande av förkopprade ko växar den mean 4,, oc'jh 4,, beroende på strömstyrkan. Av den ;från jusbågen -u Lgåcndc j usintcnsiteen refekteras från. spegen en större eer mindre de, heroende på spegens kva'ite. Vid rförstka1ssiga nya paraboiska spegar kan refektionskoefficienten sätas ti 0,,. De från spegen r efekterad e stråarna ämna d ensamma i form av et jusknippe med spegens diameter. Tydigen är detta jusknippcs inensiet b e roende på förhåandet mean S pegeytans och Jj usbågkraterns ytor. Detta för,håandc, det s. k. försärkningstact, är atså = ~:, om D =spegens och e = kraterns diameter. Som förut nämnts, åstadkommer em eertid juskäa ns ineära utsträckning en spridnin g av jusknippet ti en kon, vars vin d r d 'Y. d S ke bestiunmes av en anlor a e \.Yatwnen tg 2 = 2 p toreken a\. det synfät, som stråka1staren beyser växer med ståndet, men beysningen av fäet avtager oavsett absorption en i atmosfären m ed kvadraten på avståndet. Om man nu med bibehåande av samma spege höjer strömsyrkan (och effekten) i bågampan, så stiger därigenom visserigen een j u1sin.tensilet, som träiar spegen o oh däri från r efekteras, men med ökad strömstyrka bir man även tvungen att ö ;:.a posit iva koets och därmed kraerns diameter. Därigenom ökas emeertid spridningen. Resutatet bir därför, at synfätets diameter ökas, m en någon ökning av dess beysni111gsintensitet har ej ernåtts. Vi man stegra synfäets beysning, så måste man tyd igen a ntingen minska Juacrdiamct ern e er öka brännvidden (even tnct båda samtidigt), emedan härigenom spridningsyinkcn minskas. At minska koets diameter under en viss gr äns är omöjigt med hänsyn ti den strömstyrka det ska frameda. Återsår såedes en ökning av brännvidden. TyYärr måste denna emeertid även medföra en p r oportione ökn'ing av spegediamcern, e m edan ejest Jjus käan i sin hehet ej skue utnyttjas (se 1fig. 4), uan en de a v stråarna ej as skue träfra spegen. ökningen av spegediamet-er och brännvidd har också ständigt forlgåt. För anchäslningar hava strukastar e av 150 och 200 cm. dia ~11 ctcr kommit ti anv~ndning, ehuru dc ti '.föjd ~'V sin storek och Yikt äro bcs\'äriga at betjäna. Omhord hava 150 cm. spegar ansens som {ivcrsa gräns.för Yad som kan tiåtas m ed h änsyn ti u rymmc och han tcrighct. Hå d i gas L o r dc t. o. m. vara att ej gå ängre än ti 110 cm. nedanstående tabe ä ro sammanförda några karaktäristiska data för str åkasarc av 350 ti 2,000 mm. diameter. Dc torde angiva gränserna för vac som ini början av värdskriget kunde åstadkommas. Enigt medgivande a'\' erkända f~ekmän kunde för uppnående av bättre resuta t endast. et mede tänkas, uppäckande av en ny juskä.a, som ägde en högre specifik ju sutstrå ning än dc eitti s k~inda hågamporna.