Lärande I Arbete Erik Wikström Miljö och Vattenteknik VM11- Hallsberg
Förord Denna LIA (lärande i arbete) har jag utfört i Sotenäs kommun i västra Sverige. Kommunen är min hemort så jag kände redan innan jag började till området väl. Jag har under min LIA spenderat 10 veckor på fyra olika ställen: Omholmen ARV, Lökholmens ARV, Dale vattenverk och Klippsjön där rörläggarna utgår ifrån. Jag skulle vilja tacka Ann-Marie som är VA-chef för att hon tillät mig utföra min LIA i kommunen. Jag vill även tacka personalen jag jobbat med som har lärt mig mycket och behandlat mig väl under tiden jag arbetat med dom. Rapporten är skriven av mig Erik Wikström där jag delar med mig av information jag själv fick lära mig under min LIA-period. Sammanfattning Rapporten kan man dela upp i tre delar: reningsverk, vattenverk och rörläggning. I dessa delar förklarar jag hur man jobbar med repressive arbete men också vad som är bra att tänka på under utförandet. Det finns ofta många sätt att genomföra ett arbete, men det som rapporten berättar är det sätt som vi faktiskt valde.
Innehållsförteckning 1.1 Omholmen ARV s4 1.2 Verkets reningssteg s4 1.3 Processchema s6 1.4 Utrustning s7 2.1 Dale vattenverk s8 2.2 Från sjö till kran s9 2.3 Processchema s10 2.4 Processer s11 3.1 Schakt (Sten) s13 3.2 Schakt (Lera) s13 3.3 Läcksökning s14
Omholmen ARV Omholmen är ett reningsverk som ligger på Smögen i Sotenäs kommun. Det är ett kustnära verk som har hög industribelastning från livsmedelsindustrier som te.x Leröy, Domstein och ABBA. Denna industribelastning räknas upp till 35% av beräknat PE för verket. Under vintertid beräknas PE vara ungefär 15000 men på sommaren däremot ökar beräknat PE till ungefär 30000 p.g.a alla sommargäster som besöker den fina kusten. På verket jobbar Lennart, Sebastian och Morgan som drifttekniker och Birgitta som biomedicinanalytiker i verkets labb. Verkets reningssteg Förbehandling Vattnets strömmar in i verket via inloppet och kommer till första reningssteget som är Galler. Dessa galler stoppar sten och trasor så att dessa inte försämrar de följande reningsstegen. Omholmens verk har valt att ha steggaller som liknar en trappa som trasorna fastnar mot. Denna går sedan momentvis uppåt och tar med sig trasorna till en rensskruv. Rensskruven pressar trasorna vidare till en container. Från gallren forsar vattnet vidare igenom ett kombinerat fett - och sandfång som är luftat. Sanden från detta fång åker in till sandtvätten där det tvättas och hamnar sedan även detta i en enskild container. Vattnet pumpas vidare upp till två stycken biobäddar. När vattnet runnit igenom dessa går det vidare till nästa reningssteg som är kemisk rening. Det är dock värt att nämna att 5 kubikmeter fosforvatten (avloppsvatten från efter sandfången) pumpas direkt till kvävereningen för att förse denna med fosfor vilket hjälper till i reningsprocessen. Sedimentering När vattnet gått från biobäddarna kommer det in i nästa steg som är den kemiska reningen. Här tillsätts en fällningskemikalie som kallas Eko mix 1091. Det är alluminiumjärnhydroxikloridlösning som klumpar ihop partiklarna och skapar flockar. Järnet hjälper till att ge tyngd så att flockarna sjunker lättare för en effektivare sedimentering. Detta blandas i ett lager med omrörare innan det åker ut i de tre sedimenteringsbassänger som är huvudmomentet i kemsteget. I dessa bassänger finns det skrapor som skrapar allt slam på botten ner till bassängens kortsida och ner i en ficka. Detta slam går till slambehandlingen och innehåller både slam från bassängen och biobäddarna. På ytan av bassängen finns det rännor som vattnet rinner över i. Självklart är det de renaste vattnet som rinner över i rännorna eftersom partiklarna sjunker och detta vattnet var på ytan. Detta rinner vidare till bassängens slut och vidare till nästa reningssteg. Kväverening Eftersom verket har över 10000 PE är det tvunget att ha kväverening. En helt ny byggnad med kväverening och mikrosilar blev klart för inte länge sedan och under min tid här började man dosera metanol till denitrifikationen. Detta sänkte totalkvävet i bassängen drastiskt och kvävebyggnaden verkar nu fungera som den ska. Kvävesteget är uppbyggd av tre bassänger där den första är nitrifikation och är fylld av bärare och luftas från botten. Andra bassängen är syrefri, under
ständig omrörning och doseras med metanol. Detta kallas denitrifikation och bärarna är mindre och fler. Den tredje är efterluftning och även här finns det bärare och luftning från botten som i första bassängen. Efter dessa bassänger kommer vattnet till två flockningsbassänger med omrörare och sedan till en mikrosil. Verket är gjort så att vattnet från den tredje kembassängen åker igenom kvävesteget och sedan mikrosil 2. Vattnet från kembassäng 1 och 2 åker förbi kvävereningen och igenom mikrosil 1 istället. Allt vatten åker sedan förbi en provtagare och sedan ut verket via utloppet. Slamhantering Slammet från kembassängernas slamfickor åker in till en förtjockare. Där blandas det långsamt och avvattnat så att slammet som blir kvar har en högre TS (torrsubstans) halt än innan. När det legat ett bra tag i förtjockare åker detta sedan vidare till en rötkammare. Här värms slammet upp och biogasen som bildas används för att värma upp verksamheten. Överskott biogas facklas. Efter rötkammaren där slammet rötas i ungefär 20 dygn innan den puttas ut av nytt inkommande slam pumpas slammet vidare till ett slamlager. Detta lager har omrörning och är en plats att spara upp slammet tills man startar centrifugen. Centrifugen är den sista avvattningsmetoden för slammet. Slammet åker igenom trumman och centrifugalkrafterna ser till att slammet avvattnas. Slammet skruvas i ett rör till containerrummet och faller ner i en container, vid detta lager är TS halten ungefär 23%. På golvet sitter rullar som för containrarna vidare så man kan förflytta fram och bakåt för att fylla upp jämnt. Containrarna hämtas med lastbil och transporteras bort från verket. Eftersom slammet avvattnas i centrifugen blir det även ett rejektvatten som rinner ner till ett rejektlager.
Utrustning Utrustningen man använder i ett reningsverk är viktig att hålla i bra skick. Det kan handla om pumpar, verktyg eller maskiner, men faktumet att man måste underhålla dessa ändras inte. Det handlar om att ta hand om sin utrustning och återanvända den för att hålla livslängden så lång som möjligt och därmed spara pengar. Mycket av utrustningen på ett reningsverk är trots allt en investering som ska fungera i många år. Stora maskiner som centrifugen ska underhållas efter en viss tid och maskinen varnar själv när det är dags. PH-mätare Denna mätare finns te.x i kembassängerna för att se så att PHt i vattnet är bra för flockningen. En PH-mätare mäter av antal vätejoner i vattnet med en elektrod och visar sedan på en skala 1-14 hur surt/basiskt vattnet är. 7 på denna skala är neutralt. Börvärdet på Omholmen är 6.9 då man räknat ut att detta är ett bra PH för bassängen. Denna mätare görs rent dag på rutin. Detta p.g.a att om elektroden blir för smutsig mäter denna av fel. Eftersom mätningen frekvensstyr doseringen så kommer denna då även dosera fel för att hålla sitt börvärde. För att ställa in PH-mätaren kalibrerar man denna i vätska med exakta PH. Sedan ställer man inte PH-mätaren efter detta. Provtagare Denna maskin är driftstyrd och tar vattenprover. Det är enkelt sagt ett mindre kylskåp där det står en behållare som man vill samla vattenprover i. Från behållaren och genom kylskåpet går det en slang sedan ner till platsen du vill ta provet ifrån. På skärmen kan man ställa in hur ofta och hur mycket prov du vill ha. Denna maskin kommer då suga upp vatten när det är dags och placera det i behållaren. På detta sätt kan man få te.x dagsprov eller helgsprov då man tagit många stickprov så man får ett medelmått. Anledningen till att det är ett kylskåp är för att provvattnet inte ska bli varmt och bakteriemängden ökas. Detta skulle då ändra vattnet innan man hinner undersöka provet. Pumpstationer Det finns olika typer av pumpstationer men de måste alla underhållas. Det är vanligt att man ungefär en gång i veckan åker ut till dom och tryckspolar för att få bort fett som fastnar på väggar, rör eller pumpar i sumpgropen. Då och då får man också åka ut för att ta bort trasor ur pumparna då det fastnat och pumparna har stannat. Omholmen har 54 pumpstationer anslutna och dessa måste spolas ofta under sommaren då befolkningsmängden ökar flera gånger om. Här är fyra exempel på pumpstationer som är avritade av existerande stationer.
Dale Vattenverk Dales vattenverk byggdes 1940 vid sjön Lilla Dalevatten. Det byggdes huvudsakligen för att leverera dricksvatten till Gravarne (nu Kungshamn), Smögen och Hovenäset. Till verket anslöts senare även Hunnebostrand, Bovallstrand, Väjern, Bohus-Malmön och Gerkesborg. Verket var i drift fram tills 1965 då den första ombyggnationen genomfördes p.g.a kapaciteten blev otillräcklig. Under denna ombyggnad lade man även ett 10 km lång råvattenledning till sjön Tosteröds Stora Vatten. Detta gjorde att man kunde pumpa ifrån bägge sjöar och därmed tredubbla tillrinningsområdet. I slutet av 80-talet hade vattenförbrukningen ökat igen och ännu en ombyggnad var nödvändig. Denna gången mest p.g.a en ökning inom konservindustrin. 1989 genomfördes första etappen då vattenmagasinet i Tosteröd höjdes och Leveranskapaciteten förbättrades även med hjälp av ny utrustning. Sommaren 1991 färdigställdes det nya verket med en leveranskapacitet ökad från 300 till 500 kubik i timman. Under 2006 skedde den senaste utökningen då man förlängde ledningen från Tosteröd ända till vattenverket. Detta gjorde att man nu kunde välja vilken sjö man vill ta vatten ifrån. Man byggde även en ny råvattenbassäng samt en lågvattenreservoar för färdigbehandlat vatten. På vattenverket jobbar Anders och Thomas som drifttekniker.
Från sjö till kran Från sjö till verk Vattnets väg börjar vid sjön Tosteröds Stora Vatten som egentligen är en sjö man använder mest på sommaren då vattenkapaciteten från verket ökar drastiskt. På ledningen finns en mellanpumpstation som hjälper till att pumpa vidare till Lilla Dalevatten. Lilla Dalevatten är den sjö man vanligast tar sitt råvatten ifrån. Det här kan justeras från verket så man själv kan välja vilket vatten man släpper in. På ledningen i norra kammaren doserar man med koldioxid och sedan i den södra kammaren kalk. Koldioxiden för att höja alkaliniteten och kalken för att höja vattnets hårdhet. Vattnet hamnar sedan i en råvattenreservoar med kapacitet på 1700 kubikmeter. Fällning och slam Vattnet först från råvattenreservoaren till en mixer där det doseras med lut och aluminiumsulfat. Doseringen är viktig eftersom den påverkar fällningen i nästa reningssteg som är DynaSand filtren. Här sker en kemisk fällning som räknas som verkets första säkerhetsbarriär. Spolvatten och partiklar åker ifrån DynaSand filtren och blandas med polymer för att bilda ett lite tjockare slam. Detta förs sedan in i en Lamell-Separator som separerar vattnet och slammet. Slammet pumpas till närmaste pumpstation under tiden som vattnet förs tillbaka in till ledningen efter råvattenreservoaren. Filtrering och UV Från DynaSand filtren förs vattnet till ett aktivt kolfilter. När vattnet passerat detta doseras det med koldioxid och lut. Detta för att åter igen höja alkaliniteten och PH. Efter doseringen hamnar vattnet i en lågvattenreservoar med ett utrymme på 1500 kubikmeter. Innan vattnet är klart för att pumpas ut på nätet förs det genom UV-reaktorer och doseras efteråt med klordioxid. Dessa är säkerhetsbarriär 2 och 3 vilket gör att verket uppfyller sina barriärkrav.
Processer DynaSand filter Vattenverkets första säkerhetsbarriär är ett så kallat DynaSand filter. Verket har 16 stycken filter uppdelade i 4 grupper med 4 filter vardera. Dessa går på automatik att starta beroende på hur mycket flöde det är i verket. Ett DynaSand filter är en hög tank fylld med till största del av sand. Vattnet åker via ett rör ner till 8 stycken armar som fördelar ut vattnet i tanken. Därefter stiger vattnet genom sanden och partiklar fastnar. Vattnet åker sedan vidare till kolfiltren. Sanden som vattnet passerat blir smutsigt och måste därför tvättas för återanvändning. Detta sker automatiskt då det smutsiga vattnet sjunker nedåt ner till en mammutpump. Denna pumpar sanden upp till toppen av tanken där den tvättas ren av spolvatten. Sanden förs sedan nedåt genom tanken igen och reningsprocessen börjar om. Efter att ha rengjort sanden pumpas spolvattnet iväg till lamellseparatorn. Kolfilter Dale Vattenverk har fyra stycken kolfilter med en bädd av 500 kg aktivt kol vardera. Denna teknik fungerar som vanlig filtrering fast igenom kol. Kolet blir smutsigt med tiden och måste därför rengöras en gång i veckan (oftare på sommaren). Rengöringen sker via en backspolning av filtren som startas via datorn. Backspolning sker på så sätt att vatten går bakvägen genom filtret i 20 minuter och går ned i avloppet. Sedan vänder processen och spolar framåt genom filtret i 20 minuter fast låter fortfarande vattnet gå ned i avloppet. Efter denna tid stängs avloppet igen och filtret fortsätter som vanligt. Aktivt kol är någonting som förlorar verkningsgrad med tiden och måste till sist bytas ut när man anser att den inte längre är tillräckligt dugligt. Kollivslängden är beräknad till 3-5 år. Lamell-Separator Innan det smutsiga spolvattnet från DynaSand filtren kommer till Lamell-separatorn tillsätts en liten mängd polymer. Det går bara åt cirka 50 kg polymer på ett år i dosering men utan detta fungerar processen betydligt sämre. Första delen i separatorn är en omrörare som blandar ut polymerlösningen med spolvattnet. Härifrån åker vattnet in till rör som sitter i själva separatorn. Dessa rör har små hål så att vattnet kan stiga igenom dem och följa rännan till separatorns slut för att sedan hamna i en egen bassäng. Eftersom flockarna är tyngre stiger inte dessa utan möter lutande skivor som sitter längst med separatorn. Slamflockarna fastnar på dessa och genom sin egen tyngd glider nedåt till separatorns botten. Under separatorn sitter en förtjockare som direkt tar hand om slammet när det passerat separatorn. I mittenrännan blir det flytslam.
UV-ljus Den andra säkerhetsbarriären på verket är två stycken rör med fyra UV-ljus lampor i vardera. UVljus används för att oskadliggöra mikroorganismer genom desinfektion. Det sker på så sätt att ljuset tränger in i cellen och reagerar med proteiner i DNA-molekylen så att reproduktionen (kopieringen) av DNA spiralen slutar fungerar. Genom detta så kan mikroorganismen inte föröka sig. Ljusstyrkan är en viktig parameter för att inte missa organismer och i Sverige rekommenderas 400 Joule per kvadratmeter vatten. Dale vattenverk använder 400+30 J/kvadrat som riktvärde för att vara på den säkra sidan. En annan parameter som används för att reglera detta är belastning. Belastning visas som 50-100% och genom detta kan man se när lampan sjunker i verkningsgrad. Detta är en indikering att glaset på lamporna behöver göras rent. UV-lamporna sitter i två stycken rör som behöver cirkulationpumpas med 10% fosforsyra ungefär var fjärde vecka. Med detta menas att man tömmer rören på vatten och kopplar en tank med slang till och från dessa. Man pumpar då in fosforsyran som går igenom röret och gör ren glaset på UVljusets lampor. Cirkulationspumpning pågår i 30 minuter innan man pumpar ut fosforsyran och återgår till vanlig drift.
Rörnät Schakt (sten) För att byta ut gamla rör i marken behöver man först gräva en schaktgrop. Storleken på denna beror på materialet man gräver i. Schakten jag arbetade i var redan bergssprängd sedan tidigare så den behövdes bara grävas ur. Eftersom väggarna bestod av berg kunde schakten ha branta väggar. Man fick dock se upp så att inte stora stenar som satt i väggarna ramlade ner. Eftersom dags, dricks och avloppsvattenledningarna skulle bytas ut hade man dragit en temporär vattenslang så att husen på gatan inte var utan dricksvatten. När schakten var utgrävd började vi såga av och bära bort de gamla rören. Med detta gjort fanns det stor yta att arbeta på och vi kunde börja lägga nya rör. Vi arbetade med plaströr där vi satte på gummifog och sedan smörjde. Detta var lätt att arbeta med eftersom man kunde såga ut rätt längd och bara trycka in röret själv. Detta gjorde att det gick fort och inte krävdes mycket energi. Dricksvattenledningen fick vi även svetsa när vi skulle ansluta husets vattenledningsservice. Då fick vi svarva de två rörens sidor och sedan koppla ihop dessa till svetsen med två kopplingar. Efter endast ungefär 90 sekunder har maskinen själv svetsat ihop dessa rör. Efter att vi lagt nya rör den sträckan schakten var utgrävd började vi fylla upp gropen igen. Vi lade först finare grus ovanpå rören så att det bildades som en kon. Detta för att nästa gång någon gräver kan dom se på gruset att det ligger rör nedanför. Efter gruset fyllde vi upp gropen med jord och stenar som låg där när man grävde upp schakten. Man återanvänder cirka 80% av det uppgrävda som fyllnadsmaterial i ett sådant här arbete. Vi fyllde upp till kablarna och började lägga fiberkabel som skulle göras samtidigt som rören byttes ut. Efter vi markerat kablarna kunde vi även fylla upp över dessa. Och så börjar arbetet om då man gräver vidare bortåt gatan och fyller upp bakom sig. Schakt (Lera) Jag har även varit i schaktgrop i örn och jobbat i sämre väder. Förutom att det regnade kraftigt skulle vi reparera en brandpost som läckte i botten vilket gjorde att jorden var översvämmad. Vi fick gräva med grävmaskin nedåt så vi bildade en grop och sedan sänka ner en pump som kunde pumpade bort vattnet. Det var jobbigt att arbeta i gropen eftersom jorden består mest av lera i det området. Detta blev väldigt mjukt och rinnigt p.g.a. allt vatten vilket gjorde det jobbigt att gräva i och skitigt att arbeta i. Förutom att byta ut brandposten skulle vi även koppla till en slang till dricksvattenhuvudledningen som ligger precis bredvid. Här fick jag lära mig en teknik som heter an-borrning. Vi kopplade till en anordning som spändes och sedan borrade in till dricksvattenledningen. Här sattes sedan en ventil riktad åt sidan (och inte uppåt) som var stängd så inget vatten läckte ur. Varför man riktar ventilen åt sidan och inte uppåt från röret är så att man inte gräver sönder denna nästa gång man schaktar området. Efter detta kopplade vi på slang och fyllde igen gropen.
Läcksökning Under min tid med rörläggarna fick jag även åka ut till Bohus-Malmön och läcksöka. Någonstans på ön läcker det över 200 kubik med dricksvatten om dygnet. Denna läckan var vårt uppdrag att lokalisera så att man kunde reparera den. Vi började med att stänga dom första ventilerna på ön för att se så att det inte var sjöledningen som läckte. Efter att vattenverket undersökt sina parametrar fick vi veta att detta inte var fallet. Vi fortsatte sedan vidare in i samhället och stängde ventiler för att kunna skära av vilket område läckan var i. Många ventiler senare hade vi kommit fram till vilket område i samhället läckan förmodligen är i. Resten av sökningen/reparation skulle ske nattetid på ett planerat datum. På senare tid fick jag reda på att man hittat området men inget av röret verkar läcka. Detta har skapat ett nytt stort problem där man börjat fundera på om det finns en ledning man inte vet om. När vi läcksökte använde vi oss av flödesmätare på rörnätet samt en marklyssnare. Marklyssnaren är en stav som har hörlurar kopplat till sig. Genom att ställa staven mot ventilen i en brunn kan man höra flödet i röret. Är det då en läcka kan man ibland höra ett svagt brus i bakgrunden. Man kan faktiskt göra samma sak med en annan metallstång som te.x ett spätt fast då hör man inte lika tydligt.
Slutord Till sist skulle jag vilja säga att jag har haft väldigt roligt under min LIA-period. Jag har blivit väl behandlad och lärt mig mycket nytt om hur arbetslivet ser ut inom branschen. Men precis som innan vill jag jobba med detta i framtiden. Jag tror själv att jag fortfarande vill jobba på reningsverk även om både vattenverk och rörläggning var roligt. Jag gillade också hur rörläggning, vattenverk och reningsverk har koppling till varandra och har möte för att diskutera hur man ska förbättra VA sidan. Det visar på att kommunen vill förbättras och att man lägger energi för att det ska finnas ett samarbete mellan VA jobben. Källor Nästan all information i rapporten är svar på frågor jag fått av de jag arbetat med. Jag hade under min LIA med mig ett anteckningsblock så jag kunde skriva upp allt jag fick reda på. Bilderna har jag för det mesta tagit själv. Undantaget är loggan till titelsidan och vattenverkets bilder som jag fick under min tid där från deras dator. På vattenverket fick jag även information från pärmar dom har inne på kontoret. Dom har delat upp hela verket i dessa pärmar så när jag skrev om lamell-separator och dynasand-filtren läste jag delvis ur pärmar.