1. LIA Mjölby Kommun. Adam Eriksson Vatten- och miljöteknik Hallsberg VM13H

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "1. LIA Mjölby Kommun. Adam Eriksson Vatten- och miljöteknik Hallsberg VM13H"

Linda Eriksson
för 5 år sedan
Visningar:

1 1. LIA Mjölby Kommun Adam Eriksson Vatten- och miljöteknik Hallsberg VM13H

2 Innehållsförteckning LIA Mjölby Kommun Bakgrund Syfte Reningsverkets process Arbetsuppgifter Ledningsnät Dricksvatten Reningsverket Slutsats Källförteckning... 8

1. Bakgrund Mjölkulla reningsverk ligger i norra Mjölby intill svartån där det renade vattnet går ut. Verket byggdes 1959 men har sedan dess sett en hel del förändring.

Mjölkulla är dimensionerat för 55000 pe och det dagliga inkommande vattenflödet är 7000 m3.

3 1. Bakgrund Mjölkulla reningsverk ligger i norra Mjölby intill svartån där det renade vattnet går ut. Verket byggdes 1959 men har sedan dess sett en hel del förändring. Antalet fysiska personer anslutna till reningsverket och vattenverket är Verkets pe ligger på ca varav är från industriella verksamheter. Mjölkulla är dimensionerat för pe och det dagliga inkommande vattenflödet är 7000 m3. Reningsverket undergår just nu en större ombyggnation i det biologiska steget och därför är det avstängt samt mellansedimenteringen. Det finns ett större vattenverk och det är Högby som försörjer Mjölby, Mantorp, Skänninge och Väderstad. Sedan finns det fyra mindre grundvattenverk i Normlösa, Önnebo, Västra harg och Skeppsås Syfte Syftet med min LIA var att få en helhetsblick på hur VA-branschen ser ut och att få komma ut och koppla teorin med det verkliga livet. Det var också för att verkligen se att detta område är något som jag kan tänka mig att arbeta med i framtiden. 2. Reningsverkets process

4 Först kommer det orenade vattnet till inkommande där provtagare finns. Här renas vattnet från större föremål genom att det fångas upp i ett rensgaller som hindrar föremål större än ca 6 mm att ta sig vidare. Skräpet som fångas upp tvättas och pressas sedan för att det ska vara torrt nog att förbrännas Gärstadverket i Linköping. Andra steget är sandfånget där tyngre partiklar som kaffesump och sand som inte kan fångas i rensgaller. Här luftas även det inkommande avloppsvattnet och järnklorid tillsätts eftersom man vill sänka fosforvärdena. Det tillsätts 2m 3 dagligen vilket är 5,5 gånger så mycket som man brukar göra när verket går som vanligt. Sedan kommer försedimenteringen där mycket av slampartiklarna kommer att sjunka till botten för att sedan skrapas bort till slamhanteringen. Reningsverket har som tidigare nämnts inget biologiskt steg och mellansedimenteringen är inte i bruk. Det befintliga luftsystemet ska byggas om till sandfång med mammutpumpar och aktiva slambassängerna ska byggas om till MBBR-bio-bassänger. Poängen med MBBR-metoden är att mikroorganismerna växer som en biofilm på det suspenderade bärarmaterialet. Bärarna är gjorda av plast och meningen med dem är att mikroorganismerna ska kunna växa i en skyddad miljö mot de olika störningarna som kan förekomma. För att bärarna inte ska sjunka hålls de suspenderade i vattnet med hjälp av luftning. Det byggs även en etanoltank som ställdes upp i slutet av min LIA för det biologiska steget. Sista reningssteget är slutsedimenteringen och här tillsätter man två olika kemikalier, polymer och järnklorid. Polymeren är till för att det ska kunna flocka bättre avskilja mer fosfor. Sedan rinner det renade vattnet ut i Svartån och vidare till Östersjön via Motala ström. Allt slam från de olika bassängerna pumpas upp till slamförtjockaren där det sedan får sjunka till botten och vattnet får rinna tillbaka till inloppet av verket. Slammet som förtjockats pumpas sedan till mellanslamlagret som därefter matas in i rötkammaren. I Rötkammaren stabiliseras slammet genom rötning, i ca 55 grader celsius bryts organiskt material ned till gas och vatten. Rötkammaren är syrefri. Gasen som bildas består av nästa 70 procent metan. Här rötas slammet i ungefär 25 dagar för att ta bort skadliga bakterier och stabilisera så lukten minskar. Gasen som bildas används i gaskammaren för att sedan värma upp Mjölkulla reningsverk och överskottet leds ut på fjärrvärmenätet. Det rötade slammet pumpas till centrifugen där det avvattnas och sedan kan det transporteras till Tungelunda komposteringsanläggning. Slammet är nu mycket näringsrikt och kan användas till jordförbättringsmedel eller som gödsel.

Tungelunda komposteringsanläggning. 3. Arbetsuppgifter 3.1. Ledningsnät Jag har gjort väldigt mycket olika saker och tänkte först gå igenom vad jag gjorde på reningsverket.

Några av mina arbetsuppgifter där var att sätta dit en ny vattenservis men jag var även med vid en nyanläggning i Mantorp.

5 Tungelunda komposteringsanläggning. 3. Arbetsuppgifter 3.1. Ledningsnät Jag har gjort väldigt mycket olika saker och tänkte först gå igenom vad jag gjorde på reningsverket. En del av min tid på Mjölby kommun var jag på service- och teknikförvaltningen där jag var med på ledningsnätet eftersom VA-verket och ledningsnät är uppdelat. Några av mina arbetsuppgifter där var att sätta dit en ny vattenservis men jag var även med vid en nyanläggning i Mantorp. Det var ett nytt bostadsområde som byggdes ut ytterligare och vi lade ny dagvattenledning(300mm), spillvattenledning(100mm) och dricksvattenledning(30mm). Jag fick även vara med och se hur det går till när man kontrollerar dagvattenledningars kopplingar. Det fanns flera fel men ett av de mest uppenbara var vid ett radhus där stuprören ledde när till en brunn som inte ledde vidare vattnet så det blev fullt. Metoden som användes för att kunna kontrollera ledningarna var färgpulver och en spolbil. Färgen på vattnet blev grön så det var enkelt att upptäcka. Under min sista vecka i Mjölby inträffade det en ganska stor händelse med dricksvattnet. Under natten hade många inget vatten och det visade sig att det var en vattenläcka på huvudledningen till Mjölby, vilket påverkade Mantorp, Skänninge, Sya och Väderstad också. Det här ledde till att Mantorp vattentorn blev tomt. Det upptäcktes sedan en ny läcka på samma ledning vilket gjorde att reparationen blev längre. Sprickan på den 400mm dricksvattenledningen av glasfiber Dricksvatten När jag hade dricksvattnet var det väldigt mycket tillsyn på vattenverken och tryckstegringsstationer. På vattenverken fick jag ta hårdhetstest, med hjälp av 3 olika kemikalier kan

Jag har även fyllt på salt i några vattenverk för att vattnet är alldeles för hårt. Jag var även uppe vid infiltrationsdammarna (2100m 2 ) där vi skulle fylla en av de tre dammarna som finns.

6 man bestämma hårdheten. Man tar en kyvett med vatten som man sedan fyller med 3 droppar av buffer 1. Sedan 2 droppar av buffer 2 och skakar om för att sedan hälla i buffer 3 till att vattnet blir blått och så många droppar buffer 3 det tar kommer att visa hårdheten. Jag har även fyllt på salt i några vattenverk för att vattnet är alldeles för hårt. Jag var även uppe vid infiltrationsdammarna (2100m 2 ) där vi skulle fylla en av de tre dammarna som finns. Men för att kunna göra det behövde vi först räfsa bort allt som låg kvar på botten av dammen från förra gången den var fylld. Det var som en tjock matta av alger och andra biologiska ämnen. Sedan när allt var räfsat kunde man släppa ut vattnet igenom två olika ledningar där det låg en hög med sten för att vattnet skulle rinna ut jämt åt alla håll. Den räfsade dammen. Här fylls vattnet på Reningsverket På reningsverket spenderade jag mestadels av min tid om man räknar med pumpstationerna. Det finns ungefär 70 stycken pumpstationer och jag var med och kontrollerade att allt fungerade som det skulle. I pumpstationen tittar man så att pumparna inte tar för mycket ström och att deras pumpkapacitet är normal. När något var fel med pumpen var det oftast något som satt fast i pumphuset på pumpen så man fick hissa upp pumpen och rensa bort allt toapapper som fastnat. Jag fick även vara med och se hur man gjorde när man rensade ledningar med en plugg. Jag har även varit med lite på laboratoriet där jag fått tagit PH, fosfor och ts-halt.

Så här kunde det se ut på labbet. För att kontrollera ts-halten krävs det att man hämtar in prover ifrån försedimenteringen och eftersedimenteringen.

Efter att det fått torka kunde man sedan väga det igen och med hjälp av de olika vikterna sätta in siffrorna i en excel fil som räknade ut TS-halten.

Slutsats Min LIA i Mjölby kommun har varit väldigt givande och rolig.

7 Så här kunde det se ut på labbet. För att kontrollera ts-halten krävs det att man hämtar in prover ifrån försedimenteringen och eftersedimenteringen. Sedan vägdes det i formarna som man kan se på högra bilden för att sedan sättas in i ett torkskåp på 105 grader celsius. Efter att det fått torka kunde man sedan väga det igen och med hjälp av de olika vikterna sätta in siffrorna i en excel fil som räknade ut TS-halten. Om det var helt fel TS från vad datorn visade fick man kalibrera mätarna. En annan intressant upplevelse var att få se hur man programmerade en pumpstation med hjälp av PLC-språk. 4. Slutsats Min LIA i Mjölby kommun har varit väldigt givande och rolig. Jag har fått se mycket och är därför tacksam att alla på VA-verket har varit mycket hjälpsamma och gett mig möjligheten att få en bra inblick över branschen. Den här perioden har gjort mig mer intresserad men också ställt mig i ett dilemma, vad vill jag arbeta med inom branschen. Vattenverk, reningsverk, dagvattenhantering eller ledningsnät är bara några exempel på områden jag skulle kunna tänka mig. Jag ser framemot LIA 2 samtidigt som det kommer bli svårt att välja examensarbete och val av plats för praktiken.

8 5. Källförteckning Svenskt vattens publikationer. Mjölby kommun och VA-verk.

Relevanta dokument

6220 Nynashamn Sida 3. Nynäshamns avloppsreningsverk

6220 Nynashamn Sida 3. Nynäshamns avloppsreningsverk 6220 Nynashamn 03-02-13 17.01 Sida 3 Nynäshamns avloppsreningsverk 6220 Nynashamn 03-02-13 17.01 Sida 4 I början av 1900-talet släpptes avloppsvattnet rakt ut i naturen. I takt med städernas snabba tillväxt