Exempel på olika avloppsanordningar

Transkript

1 Exempel på olika avloppsanordningar De tekniska lösningar som beskrivs nedan ska kombineras för att fullgod rening ska uppnås. På vilket sätt som de kan kombineras anges i texten. Det går även bra att ansöka om andra tekniska lösningar som kommit ut på marknaden. När ansökan inkommit görs en bedömning om tekniken kan anses vara tillräcklig gällande rening av avloppsvatten och eventuella kretsloppskrav.

2 Förbehandling Slamavskiljare De flesta avloppsanordningar behöver ett slamavskiljande förbehandlingssteg. Det beror på att de grova partiklarna i avloppsvattnet behöver avskiljas så att den efterföljande reningen inte slammar igen och förstörs. En slamavskiljare kan antigen vara utförd i betong eller plast. För samtliga gäller att den ska uppfylla kraven enligt svensk standard och vara dimensionerad för det antal hushåll som ska anslutas. Kemisk fällning Vid kemisk fällning tillsätts ett fällningsmedel i avloppsvattnet varvid fosfor och partiklar fälls ut. Fällningsmedlet doseras i slamavskiljaren eller till ledningssystemet, t ex från tvättstugan eller köket. När fosforn fälls ut bildas flockar som sedan sjunker till botten i slamavskiljaren och bildar ett kemslam. Denna metod kan även användas för att i befintliga avloppsanordningar öka reduceringen av fosfor. Tekniken inkluderar elinstallationer, kemfällning och styrning. Slammet fastnar i slamavskiljaren vilket medför att slamtömning krävs något oftare. Alternativt kan en större slamavskiljare installeras. Endast kemisk fällning med slamavskiljare är inte tillräckligt utan det krävs ett efterföljande reningsstegsteg, då ofta infiltration eller markbädd. Figur 1. Exempel på hur en kemiskfällningsanordning tillsamman med markbädd kan se ut. Källa: avloppsguiden.se Pump I brist på naturligt fall på tomten, om huset har källare eller om grundvattennivån är hög kan det hända att avloppsvattnet behöver pumpas i något steg. Pumpning bör ske efter slamavskiljaren till en bädd eller motsvarande rening. Alternativt kan pumpning ske efter bädden för utsläpp till dike eller liknande. Det är viktigt att pumpningen fungerar, varför det är nödvändigt med ett larm som varnar om pumpen är trasig eller inte hinner pumpa undan. Om pumpningen är otillräcklig eller avstannar fungerar inte slamavskiljningen och det kan göra att avloppsanordningen förstörs. Golvbrunnar kan också översvämmas. Det är därför viktigt att kontrollera anläggningen när larmet aktiveras. Fördelningsbrunn Efter slamavskiljaren behövs det oftast en fördelningsbrunn för att avloppsvattnet ska kunna fördelas jämnt över alla spridningsledningar. Fördelningsbrunnen ska ha justerbara utlopp för att möjliggöra en jämn belastning i den efterföljande reningen. 2

3 Infiltration I en infiltration renas avloppsvattnet genom att det rinner via naturliga jordlager och diffust sprids via marken till grundvattnet. Infiltrationen är en beprövad behandlingsmetod för att ta hand om avloppsvatten. Man sprider ut avloppsvattnet genom flera spridningsledningar som ligger i ett lager av singel eller makadam. Reningen av avloppsvattnet sker i jordlagret mellan spridningslagret och grundvattnet eller berg. För att uppnå tillräckligt skyddsavstånd till grundvattnet eller berg ska spridningslagret ligga minst en meter över högsta grundvattennivå eller berg. Det är mycket viktigt att tänka på att infiltration av avloppsvatten endast kan fungera i genomsläppliga och väldränerade marklager. För att veta om marken är lämplig för infiltration krävs förundersökningar, d.v.s. provgrop för att veta avståndet till grundvattnet eller berg och kornstorleksanalys/perkolationstest för att kunna dimensionera infiltrationsytan utifrån belastningen. När marken består av något för fint- eller grovkornigt material för att en vanlig infiltration skulle fungera, kan en förstärkning med markbäddssand under spridningslagret räcka för att det ska kunna fungera. Är det lera, silt, för högt grundvatten eller nära till berg är infiltration inget alternativ att välja. Figur 2. Exempel på hur en infiltrationsanordning kan se ut. Källa: avloppsguiden.se 3

4 Markbädd En markbädd bygger i princip på samma process som en infiltrationsanordning, d.v.s. att avloppsvattnet renas då det rinner genom ett sandlager. Skillnaden är att sandlagret byggs upp med tillförd sand och att vattnet sedan dräneras bort. För ett hushåll är en markbädd med ytan 20m 2 lämplig. På samma sätt som vid infiltration sprids avloppsvattnet genom flera spridningsledningar som ligger i ett lager av singel eller makadam som sedan fördelar avloppsvattnet ut i bädden. Under spridningslagret läggs ett lager materialavskiljande skikt, för att spridningslagret inte ska blandas med det underliggande sandlagret, i vilken reningen av avloppsvattnet sker. Det renade vattnet dräneras sedan bort genom ledningar i dräneringslagret. Vattnet leds till en inspektionsbrunn för att sedan avledas till lämpligt vattendrag eller dräneringssystem. Avloppsvattnet får inte avledas till ett dike eller vattendrag där det kan leda till olägenhet, t ex där betande djur kan dricka av vattnet. För att skydda ex. vattentäkter så att inga föroreningar når grundvattnet kan markbädden utformas tät. Man lägger då en tät gummiduk eller liknande under och på sidorna om markbädden för att sedan leda bort det renade avloppsvattnet i täta ledningar tills man fått tillräckligt skyddsavstånd till vattentäkten. Det är viktigt att även genomförningar av rör i duken tätas. På grund av markbäddens djup, vanligen drygt två meter, är det ofta svårt att få självfall genom markbädden. Markbäddens botten ska dessutom vara minst 20 centimeter över berg eller högsta grundvattennivå. Markbäddar måste därför ofta kompletteras med pumpning. Figur 3. Exempel på hur en markbäddsanordning kan se ut. Källa: avloppsguiden.se 4

5 Filterbäddar och fosforfällor Filterbäddar innehåller ett fosforbindande material och är en utveckling av markbäddar där förutom organiskt material och smittämnen även fosfor reduceras kraftigt. Slamavskilt avloppsvatten leds eller pumpas till en filterbädd som är helt tät i botten. I bädden binds fosforn till det porösa filtermaterialet. En annan variant är fosforfällan. Den består av en behållare som placeras efter marbädden och som innehåller fosforbindande material, vanligen kalkgranulat. Materialet i dessa båda anordningar måste bytas med några års mellanrum, p.g.a. att det mättats med fosfor. Figur 4. Exempel på hur en filterbäddsanordning kan se ut. Källa: avloppsguiden.se Kompaktfilter Kompaktfilter är anordningar där en biologisk rening sker på ett bärarmaterial (ofta plast, geotextil eller mineralull) som är inneslutet i en låda, box etc. I dessa boxar sker nedbrytning av organiskt material och reduktion av smittämnen med hjälp av mikroorganismer som växer på bärarmaterialet. Vissa produkter har även speciella skikt med fosforavskiljande material. Det finns flera sådana boxar på marknaden med olika bärarmaterial och konstruktion. Kompaktfilter kan delvis ersätta spridarlagret i infiltrationer och markbäddar. Kombinerat med fosforavskiljning uppges kompaktfilter kunna öka kvävenedbrytningen i avloppsvattnet. Reningsgraden i kompaktfiltren har ännu inte verifierats i oberoende svenska mätningar. För den som har ont om utrymme på tomten kan oftast ytan på bäddarna minskas ner med hjälp av kompaktfilter. Figur 5. Exempel på hur en kompaktfilteranordning kan se ut. Källa: avloppsguiden.se 5

6 Minireningsverk Principen för ett minireningsverk är att reningen, ofta biologisk och kemisk, sker i ett sammanhållet system. Krav brukar dock ställas på ett s.k. efterpoleringssteg, oftast en mindre infiltration eller markbädd, för att hygienisera avloppsvattnet som släpps ut från verken. Det beror på att tillverkaren oftast inte kan redovisa hur bra rening som sker vad gäller bakterier och virus, och för att inte orenat avloppsvatten ska släppas ut om det uppstår problem med reningsverket. Ett minireningsverk ska kunna uppfylla Naturvårdverkets krav på hög skyddsnivå enligt NFS 2006:7. Vissa reningsverk tar hand om allt avloppsvatten direkt, medan andra kräver en slamavskiljare. Reningen sker vanligtvis först med sedimentering som används för att avskilja partiklar från avloppsvattnet, sedan biologisk rening för att ta bort organiskt material och kväve samt tillsättning av kemikalier för utfällning av fosfor och små partiklar. Minireningsverken varierar mycket i storlek, kostnad och utseende. Gemensamt är att de i hög grad är automatiserade när det gäller kemfällning, pumpning och luftning av den biologiska reningen. Erfarenheter av minireningsverk från och 80-talen visar att många anläggningar fungerar dåligt på grund av bristande tillsyn och underhåll. Detta gör att krav på noggrann skötsel och regelbunden tillsyn och service ställs om man vill installera ett minireningsverk. Miljö- och hälsoskyddsenheten planerar även att göra återkommande tillsynsbesök för att kontrollera att minireningsverken sköts på rätt sätt. Figur 6. Exempel på hur ett minireningsverk kan se ut. Källa: avloppsguiden.se 6

7 Kretsloppslösningar Det blir allt vanligare att betrakta avloppsvattnet som en resurs och att välja en reningsteknik som gör det möjligt att återföra de näringsämnen som finns i avloppsvattnet till kretsloppet. I vissa kommuner ställs det krav på kretsloppsanpassning för att få tillstånd att anordna ett enskilt avlopp. Att sortera avloppsfraktioner gör det enklare att tillvarata näringsämnen. Exempel på detta är torrtoaletter med egen kompostering och urinsorterande toaletter. Urinen kan användas på jordbruksmark eller spridas på egen tomt. Den största delen av näringsämnena i avloppsvatten kommer från urinen (ca 80 % av kvävet och 50 % av fosforn), men urinens volym utgör knappt 1 % av avloppsvattnet. Näringen är koncentrerad i urinen och i en form som växter lätt kan tillgodogöra sig. Alla tekniklösningar som angivits ovan kan kretsloppsanpassas genom att man installerar en urinsorterande toalett, där urinen leds till en urintank. Viss kretsloppsanpassning får man även vid fosforfällning eller med s.k. fosforfällor, då det fosforhaltiga slammet respektive kalken kan användas för gödning av åkermark. Andra tekniklösningar med kretslopp för vattentoaletter är möjliga om man kan visa att återföring till kretsloppet kan göras långsiktigt och säkert utan att påverka människors hälsa eller miljön negativt. Figur 7. Exempel på hur en urinsorterande markbäddsanordning kan se ut. Källa: avloppsguiden.se 7