Examensarbete Näs avloppsreningsverk

Transkript

1 Examensarbete Näs avloppsreningsverk Hydraulisk belastning, kemikaliedosering och flödestrend. Linda Wanhatalo Vatten- och Miljöteknik, Yrkeshögskolan Hallsberg Handledare Ulrika Carlsson, MittSverige Vatten

2

3 Förord Som avslutning på YH-utbildningen Vatten- och miljöteknik, utförs detta examensarbete om Näs avloppsreningsverk. Arbetet genomförs på uppdrag av MittSverige Vatten med hjälp av handledare Ulrika Carlsson och driftpersonal på Näs avloppsreningsverk.

4

5 Innehåll 1. Inledning Syfte Metod Teori Hydraulisk belastning i avloppsreningsverk... 1 Flöde... 1 Ytbelastning... 2 Uppehållstid Kontroll av bräddning Kemisk rening Fällningspunkt i process Näs avloppsreningsverk Allmänt... 5 Dimensionering Hydraulisk belastning, sedimentering Reningsprocess... 7 Mekanisk rening... 7 Biologisk rening... 7 Kemisk rening... 7 Slamhantering Processchema Näs ARV idag Resultat och diskussion Hydraulisk belastning Kemikaliedosering Sammanfattning... 15

6

7 1. Inledning 1.1 Syfte Syftet med denna rapport har varit att utreda och presentera möjliga optimeringar vad gäller kemikaliedosering och hydraulisk belastning på Näs avloppsreningsverk. Rapporten grundades på följande frågeställningar: Vilka eventuella problem förekommer i verket idag avseende kemikaliedosering och hydraulisk belastning? Finns det möjlighet att optimera kemikaliedoseringen? Finns det förslag på förbättring vid eventuella problem med den hydrauliska belastningen? Hur har bräddningar samband med verkets höga flöden och reningsresultat under senare år? 1.2 Metod Arbetet grundades på fakta från tidigare års miljörapporter, analysresultat samt möten och diskussioner med driftpersonal och handledare på MittSverige Vatten. 2. Teori 2.1 Hydraulisk belastning i avloppsreningsverk Flöde I reningsverk är hydraulisk belastning, BOD-belastning och fosforbelastning de tre viktigaste parametrarna, både för dimensionering och för kontinuerlig styrning och reglering av reningsprocesser. Vid nybyggnation av avloppsreningsverk beräknas flödesbelastning från varje ansluten pe (personekvivalent) och sammanräknas med en uppskattad mängd dag- och dräneringsvatten, belastning från anslutna industrier samt en tidsaspekt; när på dygnet flöde tillkommer. Detta ger en ungefärlig hydraulisk belastning att dimensionera verket för, också kallad Q- dim. Utöver normalbelastning tas hänsyn till ökade flöden vid regn och snösmältning, samt möjligheten att fler abonnenter kan tänkas tillkomma i framtiden. Verk dimensioneras därför ofta för att ha en maximal hydraulisk belastning på omkring 4 Q- dim genom det mekaniska reningssteget och 2 Q- dim genom de biologiska och kemiska reningsstegen. 1

8 Varje reningssteg har en optimal hydraulisk belastning för största möjliga avskiljning, antingen baserad på uppehållstid eller ytbelastning i bassängen. När den hydrauliska belastningen i verket ökar, får vattnet en kortare uppehållstid i varje reningssteg och reningsprocessen kan påverkas. (Flödesdesign vid avloppsreningsverk, 2012, Hans Carlsson) Ytbelastning I reningssteg som exempelvis sandfång och sedimentering är ytbelastning en avgörande faktor för bassängens hydrauliska kapacitet. Med ytbelastning menas förhållandet mellan flöde och bassängyta. Ytbelastningen bör vara så låg att en stor del inkommande partiklar sedimenterar. I en sedimenteringsbassäng för aktivslam avgör slamvolymen (slammets sedimenteringsegenskaper) vilket flöde varje sedimenteringsbassäng kan belastas med. Optimal ytbelastning i en sedimenteringsbassäng med aktivslam är normalt ca 1,3 m/h. Vid efterfällning är sedimenteringen ofta verkets sista steg och avgör således kvalitet på utgående vatten. Dessa bassänger är därför ofta dimensionerade för en låg ytbelastning runt 0,8 1,5 m/h, optimal belastning är 1,0 1,2m/h. (Avloppsteknik 2, kap 12, 2010, Svenskt vatten) (Vattenhantering WG 0130, Carina Färm) Uppehållstid Uppehållstid syftar på tiden vattnet uppehåller sig i bassängen och är en viktig faktor för att god rening ska uppnås i varje processteg. I olika sedimenteringsbassänger varierar den optimala uppehållstiden beroende på sjunkhastigheten för det som ska avskiljas. I tabell 1 visas önskad uppehållstid i olika sedimenteringsbassänger där uppehållstiden varierar beroende på sjunkhastigheten hos typen av flockar som ska sedimentera. Tabellen visar att uppehållstiden för kemiska flockar bör vara längre då dessa behöver längre tid att sjunka till botten. Tabell 1. Önskad uppehållstid i sedimenteringsbassänger baserat på typ av rening i föregående steg. Sedimenteringsbassäng Sedimenteringsbassäng (aktivslam) Sedimenteringsbassäng (kemisk fällning) Önskad uppehållstid 2,3-2,7 h 2,9 3,5 h 2.2 Kontroll av bräddning Överskrider inkommande flöde verkets hydrauliska kapacitet bräddas överskott direkt till recipient. Vid avledning av orenat vatten ställs krav i föreskrifter från naturvårdsverket på 2

9 kontroll i varierande omfattning beroende på verkets storlek. Har verket en anslutning på pe krävs mätning av bräddad volym och frekvens. Är pe anslutna till verket krävs mätning av bräddad volym, frekvens och provtagning av bräddvatten. Vid mer än pe anslutna krävs mätning av bräddad volym, frekvens och flödesproportionell provtagning. En anmälan görs till tillsynsmyndighet och bräddningar presenteras varje år i verkets miljörapport. (SNFS 1990:14)(SVU rapport , Svenskt vatten) 2.3 Kemisk rening Syftet med den kemiska reningen är att med hjälp av en fällningskemikalie avskilja fosfor, samt att minska halten tungmetaller, partiklar, BOD 7 och lösta ämnen från inkommande avloppsvatten. Fosfor finns i spillvatten i två former, organiskt bunden fosfor och oorganiskt fosfor. Det senare av de båda består antingen av ortofosfat, eller polyfosfat, som såsmåningom bryts ned till ortofosfat. I den kemiska reningen binds dessa ämnen i svårlösliga föreningar som sedan avskiljs med hjälp av sedimentering, flotation eller filtrering. Fällningskemikalien tillsätts under kraftig omrörning och reagerar med löst fosfor som sedan bildar föreningar och flockar sig med fasta partiklar och bildar kemflockar. Efter fällningen hamnar vattnet i flockningskammare där det under svag omrörning bildar större flockar. Flockarna sedimenterar sedan i efterföljande sedimenteringsbassäng och förs till slamhantering. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) Fällningspunkt i process Den kemiska fällningen kan vara utformad på olika vis beroende på verkens varierande förutsättningar, exempelvis finns flera alternativ till var i reningsprocessen fällningen sker. Direktfällning Direktfällning innebär att rening sker i ett kemiskt reningssteg efter den mekaniska reningen, dvs. processen saknar biologisk rening och består av fällning följt av en eftersedimentering. Metoden är inte effektiv för avskiljning av lösta organiska ämnen (BOD 7 ) även om en del reduceras. Metoden är okomplicerad och billig både att installera och drifta. Vid små reningsverk kan direktfällning vara den metod som lättast uppnår godkända reningsresultat till en låg kostnad. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) Förfällning Med kemisk fällning och sedimentering avskiljs först fosfor och partiklar. I det efterföljande biologiska reningssteget bryter mikroorganismer ner löst organiskt material och resterande partiklar. Mikroorganismerna får tack vare den föregående kemiska fällningen en mindre mängd partiklar och kommer då att bryta ned det kvarvarande lösta organiska materialet effektivt. De två reningsmetoderna kompletterar varandra, men vid dosering av fällningskemikalie är det viktigt att se till att en viss mängd fosfor finns kvar i vattnet för att 3

10 undvika fosforbrist i det biologiska reningssteget. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) Simultanfällning Simultanfällning innebär att fällningskemikalien tillsätts direkt i det biologiska reningssteget, dvs. de båda reningssätten kombineras i samma bassängvolym. Detta begär dock mer av den biologiska reningen i form av ökad slamhalt och luftning för att få samma resultat som vid exempelvis förfällning. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) Efterfällning Med efterfällning menas att den kemiska fällningen är placerad efter det biologiska reningssteget. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) Flerpunktsfällning Vid flerpunktsfällning tillsätts fällningskemikalie på flera ställen i reningsprocessen, och på så sätt kan en ännu högre avskiljning av fosfor uppnås. Vid vissa verk kombineras förfällning och efterfällning, eller förfällning efterföljt av simultanfällning. (Avloppsteknik 2, kap 15, 2010, Svenskt vatten) 4

11 3. Näs avloppsreningsverk 3.1 Allmänt Näs avloppsreningsverk är placerat i Timrå kommun med tillstånd för att rena avloppsvatten motsvarande pe och har idag ca pe anslutna. Upptagningsområdet innefattar områdena Laggarberg, Timrå, Vivsta, Vivstavarv, Tallnäs, Sörberge och Fagervik. Avloppsreningsverket har en reningsprocess bestående av mekanisk rening med galler och sandfång, en biologisk rening bestående av en aktivslamprocess med efterföljande sedimentering samt kemisk rening med efterfällning och tillhörande slutsedimentering. Verkets utsläppskrav är 15 mg BOD 7 /l och 0,5 mg P-tot/l. Två dygnsprov per månad tas på inkommande och utgående vatten. Dimensionering I början när verket byggdes valde man att dimensionera för pe, och själva reningsprocessen bestod då av mekanisk rening och kemisk fällning. Sedan dess har verket kompletterats med en aktivslamprocess och ombyggda flockningskammare för att klara ökande krav. Tabell 2 visar bassängernas och reningsstegens dimensioner. Tabell 2. Dimensionering av bassänger. Rensgaller Sandfång 32m 2 85 m 3 Luftningsbassäng 480m 3 Area Volym Andra faktorer Spaltvidd 2mm Mellansedimentering 364m m 3 bassänglängd 42 meter. Flockningskammare 120 m 3 Eftersedimentering 364m m 3 bassänglängd 42 meter. Tabell 3. Verkets dimensionerande flöde, tillåtet max-flöde och faktiskt max-flöde. Flöde pe Q- dim 280 m 3 /h 2 Q- dim 560 m 3 /h Faktisk max- kapacitet 500m 3 /h 5

12 3.2 Hydraulisk belastning, sedimentering Den hydrauliska belastningen på Näs påverkar främst verkets två sedimenteringsbassänger, som vid höga flöden får en hög ytbelastning och en kort uppehållstid. I tabell 4 visas ytbelastningen för mellan- och slutsedimenteringen och i tabell 5 framgår uppehållstiden för mellan- och slutsedimenteringen.. Tabell 4. Ytbelastning, sedimenteringsbassänger. Flöde Flöde/Area Ytbelastning Lämplig ytbel. Q- dim 280/364 0,8 m/h Bio: 1,3m/h, Kem: 1,0-1,2m/h 2 Q- dim 560/364 1,5 m/h Max-kapacitet 500/364 1,4 m/h Tabell 5. Uppehållstid, sedimenteringsbassänger flöde Volym/Flöde Uppehållstid Lämplig uppehållstid Q- dim 1275/280 4,6 h Bio: 2,3-2,7 h Kem: 2,9-3,5 h 2 Q- dim 1275/560 2,3 h Max-kapacitet 1275/500 2,55 h 6

13 3.3 Reningsprocess Mekanisk rening Verkets inlopp består av en 1000mm ledning med självfall in till processen. Inloppet kan stängas vid större arbeten i verket och här finns verkets första bräddpunkt som bräddar flöden över 2 Q- dim. Nästa steg är ett rensgaller där rens avlägsnas, avvattnas och transporteras till en avfallsanläggning. Rensgallret har en spaltvidd på 2mm och är dimensionerat för 2 Q- dim. Vid gallret sitter en flödesproportionell provtagare för inkommande vatten som styrs av flödesmätare för utgående vatten. Bräddpunkt två är ett justerbart skibord som sitter efter gallret och bräddar om nivån stiger över verkets kapacitet. Bräddat vatten passerar en flödesmätare och en flödespropotionell provtagare. Ett sandfång med luftning i botten avskiljer sedimenterande sand och avlägsnar fett på ytan. En centrifugalpump transporterad på en åkvagn pumpar sedimenterad sand från sandfångets botten till en sandtvätt. Flytslam går till slamhantering. Efter sandfång återförs rejektvatten från centrifug och dekanterat vatten från förtjockare. Biologisk rening Den biologiska reningen utgörs av en aktivslamprocess där returslam och luftning tillförs. I dessa luftade bassänger sitter mätare för syrehalt och susp-halt. En sedimenteringsbassäng med slamskrapa på åkvagn samlar bioslam i en slamficka. Därefter pumpas en stor del slam tillbaka till den biologiska processen. En liten del tas ut som överskottslam och pumpas till slambehandlingen. Flytslam samlas i en pumpgrop och pumpas därefter till slambehandlingen. Kemisk rening I inloppet till första flockningskammaren tillförs fällningskemikalien Pax XL 100* under omrörning och vatten leds sedan in i en rund kammare som påskyndar flockarnas sedimentering i sedimenteringsbassängen. En bottenskrapa för slam till en slamficka, varpå kemslam pumpas till slambehandling. I verkets utlopp sitter en flödesmätare och en flödespropotionell provtagare. *Pax XL 100, polyaluminiumklorid, är en fällningskemikalie som innehåller aktiva aluminiumföreningar och doseras i flytande form. Slamhantering Slam från den biologiska reningen och den kemiska reningen pumpas till en förtjockare där TS-halten ökar. Vattnet från förtjockaren dekanteras och återförs till sandfånget. Förtjockat slam förs vidare till ett slamlager med mekanisk omrörning. Slammet pumpas sedan till en centrifug för avvattning. 7

14 3.4 Processchema Figur 1. Processbild, Infonic. 3.5 Näs ARV idag Verket uppfyller idag utsläppskraven för BOD 7 och tot-p, men har en högre kemdosering än nödvändigt. Detta för att kunna säkerställa god rening trots ojämn belastning av rejektvatten till reningsprocessen. Kemikaliedoseringen styrs efter inkommande flöde och ökar proportionellt med flödet till dess att flödet når 400m 3. Efter detta bibehålls doseringen oberoende av om flödet fortsätter att öka. Verket är dimensionerat för pe och ska enligt tillståndet ta emot ett flöde på 560 m 3 /h, motsvarande 2 Q-dim. I praktiken klarar verket endast ett maxflöde på ca 500 m 3 /h med lättare översvämning i verkets reningssteg som följd. Mest påverkan har högt flöde på sedimenteringsbassängerna och flockningskammaren. Flöden över verkets kapacitet bräddar efter rensgaller. Första bräddningspunkten finns precis innan verket och används vid avstängning av verket vid exempelvis arbete i bassänger som inte kan förbikopplas. Denna bräddning saknar bräddningslarm och flödesmätning. Andra bräddningspunkten finns efter rensgallren och används för att avlasta verket vid högre hydraulisk belastning än vad verket klarar av. Ett skibord justeras manuellt för att styra vid vilket flöde vattnet ska brädda. 8

15 I figur 2 för inkommande flöde från 2007 till 2014 är det tydligt att flödestopparna är ganska lika, men att de inträffar oftare och flödestrenden visar på att medelflödet långsamt ökat över tid Flöde m3/dygn INKOMMANDE FLÖDE Figur 2. Inkommande flöde och trend I figur 3 visas verkets bräddningar under samma tidsperiod. Detta visar att trots en långsamt ökande flödestrend har bräddningarna inte ökat märkbart. Bräddningarna är mindre omfattande de två senaste åren. Flöde m3/dygn BRÄDDNING m3/dygn Figur 3. Bräddningar Flödestrenden i figur 4 visar att normalflödet genom verket är i stort sett oförändrat de fyra senaste åren och ligger mellan 3000 och 5000m 3 /dygn. År 2014 var flödet under sommarmånaderna något lägre än tidigare år och möjliga förklaringar till detta kan exempelvis vara väderförhållanden eller utläckage på grund av ett försämrat ledningsnät. En tydlig skillnad är att verket de två senaste åren har ökat sitt max-flöde, dvs. tagit in ett högre flöde innan verket börjat brädda. Det beror på att driftpersonal har justerat skibordet som styr 9

16 bräddningsnivån, detta har även resulterat i att verket inte har bräddat lika stora mängder som tidigare år. Dygnsflöde m Flöde 2014 Flöde 2013 Flöde 2012 Flöde 2011 NÄS utgående flöde Bräddning 2014 Bräddning 2013 Bräddning 2012 Bräddning jan 11- jan 21- jan 31- jan 10- feb 20- feb 01- mar 11- mar 21- mar 31- mar 10- apr 20- apr 30- apr 10- maj 20- maj 30- maj 09- jun 19- jun 29- jun 09- jul 19- jul 29- jul 08- aug 18- aug 28- aug 07- sep 17- sep 27- sep 07- okt 17- okt 27- okt 06- nov 16- nov 26- nov 06- dec JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC Figur 4. Flödet genom verket samt bräddningar under åren dec 26- dec 10

17 4. Resultat och diskussion 4.1 Hydraulisk belastning Vid normalflöden belastas verket lämpligt, men verkets maximala hydrauliska belastning är idag begränsad till 500m 3 /h vilket gör att vid höga inkommande flöden bräddar verket innan 2 Q-dim uppnås. Det steg i verket som främst begränsar flödet är mellansedimenteringen och passagen till flockningsbassängen. Vid flöde på 500m 3 /h stiger nivån i mellansedimenteringsbassängen över kanten på rännorna. Dubbla linjer Den bästa lösningen är att komplettera verket med en andra linje som skulle ge möjlighet att ansluta fler abonnenter och ta in en större mängd vatten. Det skulle också bli möjligt att utföra arbete i en av linjerna utan att behöva brädda inkommande vatten. Idag bräddas eller leds vatten runt vissa reningssteg vid reparationer och arbeten i bassänger. Denna lösning är kostsam och inte aktuell i praktiken då behovet inte är tillräckligt stort. Figur 5. Dubbla linjer (egen bild) Utjämningsmagasin En annan lösning skulle kunna vara att bygga ett utjämningsmagasin i anslutning till bräddningsledningen efter gallret, som till följd skulle skona verket från flödestoppar och ge ett jämnare flöde över dygnet. Vid höga flöden bräddar verket till utjämningsmagasinet, om det fylls går bräddat vatten till recipient, när flödet sedan sjunker återförs vattnet i magasinet till sandfånget. Lösningen är omständlig för de dagar om året verket bräddar. Vid dessa bräddningar är flödet så högt att ett utjämningsmagasin snabbt skulle fyllas, och därför inte fylla så stor funktion. 11

18 Figur 6. Utjämningsmagasin (egen bild) Förbigång En enkel lösning för att kunna rena 2 Q- dim i verket är att skapa en förbigång där ett delflöde leds vid sidan av det reningssteg som stryper verkets kapacitet. I detta fall skulle det innebära att vid flöden högre än 500m 3 /h pumpas ca 60 m 3 /h från slutet av sandfånget eller mellansedimenteringen direkt till flockningen eller kemsedimenteringen för att på så vis undvika passagen mellan mellansedimenteringen och flockningen. Vid höga flöden in till verket är inkommande vatten så pass rent att ett delflöde som inte blivit biologiskt renat inte nödvändigtvis behöver påverka reningsresultat för det utgående flödet, eftersom att delflödet sedan späds med det biologiskt renade vattnet. Lösningen är den mest genomförbara för att öka verkets hydrauliska kapacitet till 560m 3 /h (2 Q- dim ) och minska mängden bräddat vatten. Lösningen skulle vara billig att installera men pumpens energiförbrukning skulle öka verkets driftkostnad vid höga flöden. För att genomföra en betydande förändring i ett reningsverk ska ett tillstånd sökas hos tillsynsmyndigheten eftersom förändringen kan ha en påverka reningsprocessen och miljön. Figur 7. Förbigång (egen bild) 12

19 4.2 Kemikaliedosering Följande kan optimeras: Idag doseras kemikalier för att väga upp för tillkommande rejektvatten från centrifugen. Normaldoseringen bör kunna sänkas när centrifugen inte är i drift. Vid höga flöden fortsätter kemikaliedoseringen att öka proportionellt till dess att flödet når 400m3/h. Vid höga flöden minskar mängden inkommande fosfor i sådan utsträckning att denna maxdosering bör kunna sänkas. Ökad dosering vid körning av centrifug När centrifugen är i drift avvattnas slammet och avskilt vatten (rejektvatten) återförs till processen efter sandfånget. Rejektvattnet innehåller en hög halt fosfor, COD och susp som ökar belastningen på resterande reningssteg. Idag doseras konstant ml/m 3 fällningskemikalie i flockningsbassängen efter den biologiska reningen. Denna dosering bör kunna sänkas under de tider centrifugen inte är i drift och belastningen sjunker. Detta genomförs lättast genom att driftpersonal under en provperiod manuellt sänker verkets kemikaliedosering vid avstängning av centrifugen. Ger det goda resultat kan en permanent ändring göras i styrningen av doserpumpen. Näs provtagnings-schema innefattar inte rejektvatten från centrifug och därför jämförs Näs värden med medelvärden för Fillans rejektvatten som har ett liknande flöde till sina centrifuger. Ett stickprov taget på rejektvattnet från centrifugen visade sig innehålla höga halter av susp och fosfor som belastar verket mer när centrifugen är i drift. Jämförelsen med Fillans medelvärden visar också att halten susp och fosfor är högre än den borde vara. Detta kan dels bero på inställningar för centrifugen och tillhörande polymerdosering, eller att slammet som pumpas till centrifugen har sämre kvalitet. De höga värdena kommer från ett stickprov taget vid ett tillfälle och för att kunna bestämma om detta är normala värden behöver fler prov tas. I tabell 6 visas analysresultaten från stickprovet på rejektet från näs centrifug samt medelvärden från rejektvattnet från fillans centrifuger. Tabell 6. Analysresultat stickprov - rejektvatten från näs centrifug ( ), samt medelvärden - rejektvatten från Fillans centrifuger. Parametrar Enhet Näs centrifug Fillan centrifug (stickprov) (medelvärde) ph ph 7,0 7,6 Temp C 21,7 23,1 Susp mg/l ,8 Tot-P mg/l 37 16,3 Cod mg/l - 666,7 13

20 Förslag: Att genom ytterligare provtagning ta reda på om stickprovet ovan är representativt för rejektvattnet. Att se över om centrifugen och polymerdoseringen är rätt inställda. Att ta fler prov på rejektvattnet vid centrifugen för att kunna avgöra hur mycket doseringen bör sänkas när centrifugen inte är i drift. Ny dosering testas. Sänkning av maxdosering Tidigare har den maximala doseringen uppnåtts när flödet nått 250m 3 /h men ökades till 400m 3 /h under en period då verket gick sämre vid högre flöden. I figur 8 och 9 syns inkommande flöde och inkommande fosfor- och BOD7-halter under 2014, där framgår det att belastningen minskar märkbart vid högre flöden. Förslag: Vid flöden över 6000 m 3 /dygn sjunker både fosfor och BOD-belastningen, vilket gör att maxdoseringen till en början bör kunna sänkas till ca 350m 3 /h. Genom en gradvis sänkning och provtagning vid höga flöden bör en ännu lägre maxdosering kunna testas fram. Flöde m Flöde Tot- P JAN FEB MARS APRIL MAJ JUNI JULI AUG SEPT OKT NOV DEC Total- fosfor ml/l Figur 8. Samband mellan flöde och fosforhalt. 14

21 Flöde BOD7 Flöde m JAN FEB MARS APRIL MAJ JUNI JULI AUG SEPT OKT NOV DEC BOD7 ml/l Figur 9. Samband mellan flöde och BOD- halt. 5. Sammanfattning Näs avloppsreningsverk har ett långsamt ökande medelflöde och mer frekventa flödestoppar, men trots detta bräddar verket mindre än tidigare år. Verket är påverkat av inläckage på ledningsnätet och vid höga flöden är inkommande vatten utspätt. Finns behovet att öka verkets hydrauliska kapacitet är tre lösningar presenterade: Dubbla linjer Att bygga ut verket för att möta en långsamt ökande flödestrend och på så vis också möjliggöra en anslutning av fler abonnenter. Utjämningsmagasin Att komplettera verket med en bassäng som fungerar som en buffert vid flödestoppar, vilket skulle minska mängden bräddat vatten till recipient. Förbigång Att leda ett delflöde förbi delar av verket, för att kunna öka det inkomman de flödet till 2 Q- dim. Kemikaliedoseringen i verket bör kunna justeras, dels under normal drift men också vid höga flöden. Detta skulle resultera i en minskad kemikalieförbrukning. De presenterade lösningarna är: Ökad dosering vid körning av centrifug En högre dosering tillsätts när centrifugen är i drift för att kompensera för tillkommande rejektvatten som ökar internbelastningen på verket. Sänkning av max-dosering Att sänka gränsen för när doserpumpen ska frysa doseringen och inte dosera för högre flöde. Kemikalieförbrukningen blir då lägre vid höga flöden än tidigare. 15

22 16