JUV SK6 2006-08-28 För bra för att avsluta Rapport från gruppintervjuer om framtiden efter kraft Den här rapporten är ett bidrag till diskussionen om vad som ska komma efter kraft, när programmet formellt läggs ner hösten 2006. I botten ligger fyra gruppintervjuer med deltagare, ledare och andra som varit engagerade i kraft, intervjuer som vi analyserat och dragit ut trådarna från. Rapporten innehåller tre delar: 1. En fantasifull sammanställning av resultat, analys och nya idéer i form av en fiktiv, framtida beskrivning av det utbildningsprogram som kommer efter kraft. Till viss del har vi använt våra egna tankar och vår fantasi för att skarva ihop till en bra berättelse, men huvuddelen av beskrivningen är antingen direkta förslag från dem som deltagit i gruppintervjuerna eller enkel analys av positiva och negativa erfarenheter av kraft som de berättat om. 2. En närmare beskrivning av några nyckelområden som intervjuerna kretsat kring och vilka slutsatser vi drar av dessa inför framtiden. 3. Kort beskrivning av studiens metod och upplägg, inklusive problem vi upplevt som kan begränsa materialets användbarhet. 1. Ett nätverk utöver det vanliga Lägesrapport från det framtida projektet "Nätverk och Utveckling i Näringsliv och Akademi" (NUNA) Vår NUNA-grupp hade vår andra omstart hösten 2010, alltså för nästan ett år sedan. Själv hade jag varit med även året innan, så jag kände många i gruppen, men det var ändå värdefullt att vi ägnade den mesta tiden på det första internatet åt samarbetsövningar och att lära känna varandra. När jag gick in i gruppen för två år sedan var halva gruppen ny och uppstarten blev helt avgörande för att vi fick en så bra gruppkänsla. Utan den starten hade jag säkerligen inte blivit kvar så här länge och jag hade troligen inte tagit på mig ansvaret som vice handledare som jag haft senaste året. Under mitt första år i gruppen var temat personalfrågor och flera av medlemmarna var personalchefer på stora företag och vi hade även med två förvaltningschefer från offentliga sektorn. Flera av dem gjorde inhopp som föreläsare och för oss småföretagare var det värdefullt att få en inblick i hur strukturerat och långsiktigt de här "stora pojkarna" arbetar med sin personal och med att förebygga problem. Vi hade också många föredrag om avtal och juridik, de flesta med lärare på högskolan, men som tur var hade vi också väldigt generöst tilltagna fikaraster och roliga kvällsaktiviteter. Själv knöt jag många värdefulla kontakter under den här sociala tiden, kontakter som jag senare kunnat använda för att utveckla arbetet med personalfrågor i mitt företag, men jag tror också att de som kom från storföretag och
förvaltningar fick många bra idéer om hur man motiverar och får med sig sin personal från oss i mindre företag. Målsättningen med "personalåret" var att vi skulle skriva en personalpolicy för våra respektive företag vilket många också gjorde. Själv kom jag tillsammans med handledaren fram till att det inte var det viktigaste för mitt lilla företag med fyra anställda vi brukar inte skriva mycket över huvud taget så jag satsade istället på att uppdatera våra föråldrade anställningskontrakt och att hitta bättre former för att regelbundet informera personalen om företagets ekonomiska situation. Det senaste året har temat varit marknadsföring och flera av personalcheferna har lämnat över sin plats till en kollega på marknadsavdelningen (för att få maximal kontakt med de andra i gruppen får ju ingen organisation ha mer än en deltagare i samma grupp) eller lämnat gruppen helt. Istället har vi fått in flera lärare och forskare från högskolan, som har turats om att leda en stor del av föreläsningarna och grupparbetena. Det har varit oerhört värdefullt att få ta del av deras teoretiska kunskaper om marknadsföring, ett ämne som jag arbetat med praktiskt i hela mitt liv, och särskilt viktigt har det varit att akademikerna i egenskap av gruppdeltagare, har funnits kvar under kvällar och nätter så att man har fått en chans att fråga vidare och verkligen förstå det de har sagt. Samtidigt har det varit väldigt positivt att märka hur mycket vi företagare har kunnat berätta om hur det går till att marknadsföra och sälja i verkliga livet och flera av dem har sagt att de nu förstår mycket bättre det som de undervisar om. Den största vinsten ligger nog inte på området marknadsföring utan just i det faktum att vi praktiker har fått en betydligt större förståelse för vad som egentligen händer på en högskola, medan de fått en och annan tankeställare om sitt sätt att arbeta, genom att prata med oss. Målsättningen det här året har varit att skriva en marknadsplan för våra respektive verksamheter. Mitt företag har aldrig haft någon sådan tidigare, men nu när åtminstone en liten enkel plan börjar växa fram, ser jag hur stor potential det finns för mitt företags produkter och att det finns en mängd ganska enkla marknadsåtgärder som vi helt enkelt har missat att göra tidigare. Det ska bli spännande att se hur långt företaget kan utvecklas när vi börjar arbeta enligt planen på allvar. Minst lika givande har det varit att få hjälpa de andra gruppmedlemmarna med deras marknadsplaner. En stor del av tiden har ägnats åt diskussioner i smågrupper, där vi tillämpat de nya teoretiska kunskaper vi fått på enskilda företag och de problem de står inför. Inblicken i andra företags marknader och kundstrukturer har gett många värdefulla insikter om både likheter och skillnader jämfört med vårt företag. De allra bästa marknadsplanerna har kommit från de företag som varit med alla tre åren i NUNA-gruppen, de som alltså även hade med sig tema produktutveckling från första året. När jag ser deras kunskaper nu och hur de kan koppla ihop de tre årens arbete till en helhet, kan jag lite grann ångra att jag inte gick med första året. Samtidigt inser jag att det var bra att vänta tills jag verkligen var motiverad att delta och kände att jag kunde satsa den tid som krävdes för att mitt deltagande skulle bli bra. Möjligheten att ta hjälp av studenter som skriver uppsats har funnits under alla tre åren, men det är främst det senaste året som de flesta företagen har utnyttjat den. Dels tror jag det beror på ämnet, som är lätt att konkretisera, dels har akademikerna i gruppen kunnat förmedla bra kontakter till lämpliga studenter. Själv hade jag hjälp av tre duktiga studenter med bra kunskaper i tyska som följde med mig ner till mässan i Hannover (jag betalade förstås resa och uppehälle, men arbetet var gratis eftersom det var en del av deras utbildning) och intervjuade några stora inköpare i min bransch om framtiden för vår marknad. För min
konstruktör, som också var med på resan men inte pratar ett ord tyska, ledde deras intervjuer direkt till flera nya idéer om produktförbättringar och själv fick jag några förklaringar till varför vi inte sålt mer än vi gjort i Tyskland. Jag hoppas också kunna anställa en av studenterna som exportchef, något jag knappast hade gjort om jag inte sett henne i aktion på mässan. Att NUNA-gruppen kom igång och blev bra, var i hög grad den första handledarens förtjänst. Hon var en sån där typisk entreprenör, som verkligen kunde få saker att hända och som efter många år som konsult i näringslivet hade det stora kontaktnät som behövs för att få ihop intresserade deltagare, bra föreläsare och spännande studiebesök. Även om det också var hennes förtjänst att jag gick med till slut, tror jag det var bra att hon lämnade gruppen efter ett år, för att starta en ny, så att mer administrativt inriktade personer kunde ta över. Under andra och tredje året har istället innehållsledaren, en driftig doktorand på högskolan, tagit initiativet och varit den som i praktiken lett gruppen. Han har framför allt gjort en avgörande insats genom att förbereda föreläsarna på vilka det är de ska tala för och vad som förväntas av dem och genom att aktivt hjälpa dem att skapa föreläsningar som passat bra in i vårt övriga arbete. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska vara kvar i gruppen nästa år också. Temat, företagsjuridik och immaterialrätt, intresserar mig visserligen, men dels känns det som att jag kan behöva en liten paus för att smälta och få nytta av det jag redan lärt mig, dels är jag inte säker på att det här är frågor som jag kan få direkt praktisk nytta av i mitt företag. Jag vet dock att jag kommer att sakna träffarna i gruppen om jag inte är med och jag kommer att arbeta aktivt för att ha kvar kontakten med de andra företagen på ett eller annat sätt. Jag har också fått ett erbjudande om att gå in som handledare i en grupp som kommer att starta i höst, något jag helt klart är lockad av. Jag måste bara fundera på om jag hinner med det när jag också har ett företag att leda, men kanske kan det gå hand i hand eftersom gruppens första tema är tänkt att bli organisationsutveckling.
2. Det här handlade intervjuerna om Distansen mellan akademi och näringsliv Svårigheten att överbrygga klyftan mellan högskolerepresentanter och företagsmänniskor var ett ämne som återkom i alla intervjuer på ungefär samma sätt. kraft har betytt mycket för att övervinna den skepsis och okunskap om den akademiska världen som många, framförallt mindre, företag känner. För många forskare och högskolelärare har också kontakten med näringslivet genom kraft inneburit viktiga insikter som blivit användbara i arbetet. Att det fortsatt är två skilda världar står dock klart, inte minst genom att kraft-deltagarna i i stort sett inte alls deltog i de diskussioner som rörde akademins problem: bristande meriteringsvärde för samverkan och näringslivskontakter, brist på pengar och på många håll rädsla för näringslivskontakter. Även om de olika världarna skiljer sig åt i huvuddragen och har olika logik vilket för övrigt också gäller för offentliga sektorn, som inte är mer lik näringslivet än högskolan är är skillnaderna minst lika stora mellan individer inom respektive område och det verkar ha större betydelse. Problemet för flera av företagarna innan de gick med i kraft var att de inte hade någon direktkontakt med högskolan och inte såg vad högskolan skulle kunna göra för dem, eller vice versa. Genom kraft har många fått en bra kontakt med högskolan, men den är i första hand personlig. Behöver de hjälp av högskolan ringer de Ulla (fingerat namn), även om hon bytt högskola och inte längre bor i samma stad. Att högskolan i allmänhet är ute och informerar om vad de kan göra som organisation, gör det inte lättare för företagen att knyta kontakt. De akademiker som deltog i intervjuerna är sådana som "vågat" ta steget ut till näringslivets verklighet, så de berättelser vi fick om forskare och lärare som är "rädda" för att ta kontakt med företag, är andrahandsuppgifter. Hur det än är med denna rädsla, var det inget problem att få konkreta exempel på akademiker som agerat i kraft-grupper, som projektledare eller föreläsare, på ett okänsligt och okunnigt sätt, utan att förstå skillnaden mellan en grupp studenter och en grupp företagare. Ett viktigt mål för alla kontakter mellan akademi och näringsliv, måste vara att försöka komma över den skepsis som många företagare känner inför teoretisk kunskap och akademiska forskare. Att det kan vara svårt även när man försöker, vittnade en projektledare om, som tagit med sin kraft-grupp på studiebesök till ett företag som tidigare varit med i kraft: "Och då sitter alla mina företagare och håller med och säger att precis likadant är det hos oss, det är på för hög nivå. Då tänker jag, men vad säger ni, jag har ju försökt att vara så konkret. Jag tror att det är jättesvårt för att hur mycket vi än anstränger oss till att tro att nu, nu är vi på samma nivå, så är vi inte det." Även om vi fick flera berättelser om företagare som varit skeptiska till högskolans deltagande i gruppen "inga föredragshållare från universitetet!" fick vi minst lika många exempel på att den rädslan och tveksamheten kunnat överbryggas. Det avgörande verkar vara att de teoretiska kunskaperna kunnat kopplas till något konkret arbete i kraft-gruppen och/eller företaget. Det som företagen fått hjälp med genom kraft ligger ofta inte på någon hög teoretisk nivå, utan rör sig om praktisk tillämpning som även en duktig organisationskonsult kunde ha hjälpt till med, t ex personlighetstester i personalgruppen. De som verkar ha
uppskattat teoretiska föreläsningar mest, är de som redan var insatta i ämnet och fick en nyttig repetition och en påminnelse om hur mycket de kan själva. Många pratade om skillnaderna i meriteringssystem mellan näringsliv och högskola: företagarna vill tjäna pengar och akademikerna vill få meriter som ger titlar och möjligheter. Tittar man närmare på det blir effekten ungefär densamma för båda sidor. Ingen går in i ett kraft-projekt utan att känna att han/hon har något att vinna på det. Eftersom meriteringsvärdet för näringslivssamverkan ännu är lågt, även om det talades om att förändringar är på väg, är det uteslutet för en forskare att engagera sig i detta utan att få betalt, men detsamma gäller många företagare och företag som valt att inte gå med i kraft, eller att backa ur halvvägs, när man har bedömt att den tid och de pengar som krävs, inte ger tillräcklig avkastning. De företagare som satsat sin eller sina anställdas tid, har sett en möjlighet till utveckling av företaget, inklusive en möjlighet till bättre lönsamhet. En företagare har inte sin tid uppbokad, styrd och räknad på samma sätt som många som arbetar på en högskola och kanske därför är friare att prioritera om, men många forskare tar ju gärna av sin "fritid" för att få arbeta med det som de upplever gynnar dem. Har det t ex någonsin funnits en doktorand med 40- timmarsvecka? Högskolans olika ansikten För den praktiskt inriktade småföretagaren kanske högskolan kan te sig som en enda homogen och skrämmande koloss, men den som börjat bekanta sig med den akademiska världen vet att den består av en mängd små världar. Under intervjuerna pekade många framför allt på att det är skillnad på vilken typ av samarbete ett företag kan ha med forskare och lärare respektive med studenter. I många fall verkar företagarna föredra den mer jordnära och praktiskt tillämpbara kontakten med studenterna. Att de ger gratis arbetskraft är förstås ett stort plus, men också att de arbetar engagerat med att lösa ett konkret och gripbart problem. Som en företagare uttryckte det: "Studenter jobbar mera med att driva en process framåt." Vad forskare kan bidra med är mer otydligt för många företagare, men de flesta som var med i intervjuerna, verkar se ett värde av dels en fast kontakt med högskolan som också håller viss koll på studenterna, dels någon som står för den teoretiska bakgrund som gör att den praktiska tillämpningen blir mer stabil. Som nämnts tidigare finns också stora individuella skillnader inom akademin vad gäller hur mycket man vet om näringslivet rent praktiskt och hur intresserad man är av samarbete med företag, likaväl som det finns stora skillnader mellan olika företagare när det gäller hur intresserad man är av kontakter med och kunskap om högskolan. Flera menade att det pågår en process av anpassning till och ökad förståelse för den praktiska världen utanför akademin, men olika forskare har kommit olika långt i sin anpassning till den världen. Några pekade också på det ensidiga i att det bara är företagen som ska utvecklas; hjälpta av högskolan. För att det ska kunna komma till stånd en verklig samverkan, måste det ske en utveckling och reformering även inom högskolans väggar. Idag ligger strukturer och okunskap i vägen för verklig samverkan och bara en del tränger igenom denna. Någon föreslog utvecklingsgrupper inom högskolan. Bra start Hur deltagare rekryterats till grupper och hur grupperna satt igång sitt arbete, var ett tema som återkom vid alla intervjuer och som verkar ha haft en avgörande betydelse för hur grupperna
fungerat. Tydlighet om mål och mening för gruppen är viktigt för att få folk att vilja satsa på ett deltagande och för att arbetet ska kunna bedrivas effektivt och konsekvent, Det måste inte nödvändigtvis vara det ursprungliga målet och syftet som är det viktigaste utfallet i slutändan, men vi fick flera exempel på mindre väl fungerande grupper där deltagare och ledare inte haft något att samlas kring och arbeta gemensamt med. Uttalade mål är viktiga på ett ytligt plan, för att motivera deltagarna, men viktigast för att verkligen uppnå något i arbetet är sammansvetsningen av gruppen att lära känna varandra och framför allt att känna tillit till varandra. Grupper som har fungerat riktigt bra, har ofta börjat med samarbets- och lära-känna-övningar. Grupper där deltagarna har övertalats att gå med och där arbetet körde igång med föreläsningar, verkar ha fungerat sämre. I andra grupper var starten trevande men så helt plötsligt släppte det och deltagarna kunde börja arbeta som en grupp istället för som enskilda företag i en grupp: "Nu så här i efterhand så kallar vi det för den gudomliga natten, den gången det vände, för att det var väldigt tydligt. Det var vid ett seminarium det vände och det vände någon gång vid tolv-ett på natten, när alla var lagom berusade. Precis då var det som om man nästan hörde att polletten ramlade ner och sedan var det något helt annat... Då helt plötsligt så gick vi från att ha jobbat i en grupp till att bli en grupp och helt plötsligt så släppte alla de här spärrarna... Helt plötsligt kom merparten av deltagarna till insikt om att det här, det kommer vi aldrig att reda ut som enskilda företag..." Att skapa tillit kan vara svårare när företagen uppfattar sig som konkurrenter, men många vittnade om att företag lätt överdriver hur mycket konkurrenter de verkligen är. I de flesta fall kan det vara mer en hjälp än ett problem att två företag har liknande verksamhet, som en handledare berättade: "Om man tittar tillbaka till början på företagarna i vår grupp trodde de att de var konkurrenter. Liten ort. När de fått hjälp via ekonomihögskolan att titta på affärsplanen, såg de att de kompletterade varandra. De trodde att de sysslade med samma saker, men det var bara okunskap och otydlighet. Två företag var helt övertygade om att de var konkurrenter, låg på samma gata, gick aldrig i varandras butiker och talade inte med varandra. Men när de tittade hade de inte alls samma produkter och tjänster och då kunde de samarbeta." Problem kan det också bli om företag övertalats eller lockats att gå med i en kraft-grupp, utan att ha den verkliga motivationen själva. De som upplevt att andra deltagare kommit in på det sättet några sådana var inte själva med vid intervjuerna berättade att arbetet i gruppen inte fungerat bra och att de som inte var motiverade från början inte heller upplevde att de fick ut tillräckligt av sitt deltagande. Uthållighet En bra start, med tydliga mål, är viktigt för att få igång en grupp, men de verkligt goda effekterna kommer för den som håller ut och stannar kvar tillräckligt länge. Det kan dröja innan den fulla nyttan kommer och resultatet kan bli annorlunda än man tänkt sig från början, men de vi pratade med, som i stort sett alla varit uthålliga, var nästan utan undantag översvallande när det gällde hur positivt resultatet blivit. En deltagare, som varit med i flera grupper, hade hoppat av en av grupperna i förväg när han blev otålig över att det inte hände tillräckligt:
"Vi kom aldrig till skott med vad vi skulle syssla med, blev ingen struktur på det. Jag tyckte för min del att målet var hackigt, men det blev bra till slut så om jag stannat kvar hade jag visst kommit fram till målet. Pratade med NN, som var väldigt belåten och var väldigt engagerad på slutet." I vissa fall kan det säkert vara en fördel att en person som inte tror på arbetet, hoppar av så att han/hon inte förstör stämningen i gruppen, men alla som går med bör göras medvetna om att den här typen av utvecklingsprogram inte är en quick-fix. Man ska också komma ihåg att alla inte passar för att delta i projekt av typ kraft. Det är viktigt att den som ska delta besitter ett visst mått av nyfikenhet och utvecklingsvilja och helst också är van att arbeta i nätverk. Det sociala "Det här med badtunnan, den här diskussionen på kvällen. (Det) har gett mig hemskt mycket." (deltagare) Att kraft inte bara är föreläsningar, grupparbeten, studiebesök och konsulthjälp är väl ingen nyhet, men under intervjuerna verkade det ibland som att det var den sociala biten, badtunnan, bastun, eller hur man nu umgicks, som var det verkligt givande. Knappast någon hade väl gått med i en utvecklingsgrupp där hela programmet bestod av fika, promenader och bastubad, men ofta var det på kvällar och nätter som kontakterna fördjupades och blev verkligt värdefulla, både företagare emellan och mellan företagare och föreläsare. Vid de informella samtalen bearbetades och fördjupades kunskapen som presenterats på dagarna och den tillit skapades som sedan kunde användas för verkligt kreativa diskussioner och utmanande frågor. Vi har inte intervjuat tillräckligt många deltagare för att kunna säga något säkert om detta, men det verkar som om kvinnor och män sett på kraft på delvis olika sätt och därmed fått olika effekter. I intervjuerna betonar många män den konkreta och synbara affärsnyttan av deltagandet, exempelvis i form av en färdig affärsplan, och missnöje eller tillfredställelse tycks hänga på hur bra och användbar denna slutprodukt har blivit. Flera kvinnor, som deltagit i enkönade grupper, trycker istället på värdet av att få bra kvinnliga förebilder, eftersom de i vardagen arbetar i en mansdominerad miljö. "För första gången i mitt liv fann jag kvinnliga förebilder. Oerhört duktiga och kompetenta som jag inte sett tidigare. Precis som du så var och är jag i en mansdominerad värld. Men nu ser jag kvinnor med helt andra ögon." Att få arbeta i en grupp med enbart kvinnor upplevdes också som positivt för att det gav möjlighet att bedriva arbetet på ett mer "kvinnligt" sätt, ett sätt som många män skulle kalla "ostrukturerat" kvinnorna själva kallade det "kurvigt" men som ledde till mycket goda resultat, kanske just därför att man inte tvingades hålla sig till en enda allvarlig linje. Innehåll Vad ett utvecklingsprogram ska innehålla, kan man ha många relevanta åsikter om och det kom därför fram många olika bilder under våra intervjuer, främst baserat på de erfarenheter deltagare och ledare haft i sina kraft-grupper. Vi har också behandlat frågor om innehållet ovan och nöjer oss därför med att här sammanfatta det viktigaste:
- Föreläsare måste förstå vem de pratar till. - Deltagarna bör vara delaktiga i upplägget av programmet. - Tydlighet om mål och innehåll är viktigt för att rekrytera deltagare och få igång gruppen, men i längden är det ofta andra saker som gör att man blir nöjd. Det är dessutom de sakerna som skiljer kraft från andra, mer detaljstyrda program (typ Lift). - Teorierna från akademin innebär en viktig krydda och vitamininjektion som kan lyfta projektet om de tas in i rätt mängd och på rätt sätt, men som tynger och skrämmer om de får ta överhanden. - Arbetsuppgifter måste anpassas till deltagarnas förutsättningar: många har svårt för att skriva och har problem med även enkla teoretiska begrepp. - Allt måste inte vara nytt det kan vara en kick att få känna igen sig och känna att man kan något. - Ledarna har en nyckelroll för gruppens framgång i att entusiasmera och driva på deltagarna och att omsätta deltagarnas önskemål i bra programpunkter. Om den ledare som tar huvudansvaret kommer från näringslivet eller akademin, eller om ledarna delar på ansvaret, spelar mindre roll. Förmåga att leda en grupp på ett bra sätt är beroende av personliga egenskaper och personlig kompetens. - Det som görs måste beröra och kännas relevant annars är det lätt hänt att deltagare hoppar av, inte minst eftersom de har begränsat med tid. Fortsättning Den som varit med i en lyckad kraft-grupp vill ofta gå vidare i nya projekt och flera av de intervjuade önskade att det inte skulle vara ett så definitivt slut på arbetet i gruppen. Utveckling är något man aldrig blir färdig med och det verkar snarare vara så att kraft har gjort viljan att utvecklas mer levande hos många deltagare. Fortsättningen behöver kanske inte vara lika intensiv som ett år i kraft och behöver kanske inte ha ett lika tydligt fokus, men deltagandet i kraft verkar skapa en särskild sorts samhörighet, i varje fall bland dem som är nöjda, som det är lätt att bygga vidare på. Ett exempel på det är att en viktig anledning till att delta i gruppintervjuerna verkar ha varit att få chansen att träffa gamla kraft-bekanta igen och att få träffa andra som varit med i kraft. Nöjda deltagare bidrar också gärna till andra grupper efter det att den egna gruppen avslutats och utvecklingsgrupper med före detta kraft-deltagare från olika grupper, verkar vara ett koncept som kan lyckas bra. Effekter av kraft Vi fick under intervjuerna många exempel på positiva effekter som kommit ut av deltagandet i kraft. En del har sett en konkret affärsutveckling, precis som tanken varit med programmet, men det var knappast det som dominerade i våra diskussioner. Ofta var det viktigare med insikter, kunskaper och nätverksbyggande som kanske visar sig i resultaträkningen först på lite längre sikt. Här är några av de positiva effekter som nämndes: - Utvidgat nätverk - Information om hur det fungerar i andra företag - Aha-upplevelser när teori kopplas till den egna verkligheten - Kontakt med nyckelpersoner - Nya förebilder - Personlig direktväg in till högskolan - Möjlighet till renodling av egna verksamheten
- I vissa fall personlig utveckling som företagare
Två försök att sammanfatta Våra träffar var inte bara rena intervjuer vi försökte också hinna med en workshop-del där vi alla försökte hjälpas åt att hitta nya vägar för samverkan. Vid två av tillfällena hann vi med så långa workshops att det resulterade i följande tabeller som rätt så väl sammanfattar diskussionerna vid alla intervjuer. Nytta Hinder Företagare Lära sig ta betalt (Var konkret om nyttan!) Vidareutveckla affärsverksamhet Få kontakt med bra personer Skapa tillit mellan företag Komma in i nätverk Få dela med sig erfarenheter Få erfarenheter av andra Personlig utveckling i yrkesroll Hitta rätt person i nätverket! Tid (nyttan måste vara med hela tiden) Risk (använda tiden till något osäkert) Kortsiktighet/Uthållighet Hitta gemensam målsättning Talar olika språk Ovana att arbeta som grupp Förankring i gruppen Passar inte alla Måste vara motiverad att lära/utvecklas Högskola Utveckla undervisning Få exempel från "verkligheten" Input till forskning (formulera frågorna) Testa teorier och metoder (tillämpbarhet) Tuffare motstånd Lågt meriteringsvärde Fördomar Rädsla Okunskap om småföretag (Ointresse) Specialisering Revirtänkande Tid Ta bort Behåll Lägg till Slutet (öppna för fortsättning) Dåligt uppdaterade föreläsare Makten hos deltagarna Engagemang delaktighet Nätverksbygget Studiebesök på högskolan Diskussioner med studenter Använd tidigare kraftdeltagare Probleminventering Utveckla högskolepersonal
3. Så här gjorde vi Undersökningen har genomförts av Henrik Hall, Jönköpings undersökningsverkstad, Annika Hall, kraft-jönköping och Per Odenrick, kraft-lund. Henrik har ansvarat för rekrytering inför alla intervjuer utom den i Örnsköldsvik, koordinerat intervjuerna och varit moderator vid alla intervjuer. Annika och Per har medverkat som experter och biträdande moderatorer vid intervjuerna och har tillsammans med Henrik förberett innehållet i intervjuerna och analyserat resultatet efteråt. Metod Fyra kombinerade fokusgruppsintervjuer/workshops hölls i Jönköping, Lund, Halmstad och Örnsköldsvik. Till varje intervju rekryterades upp till fem tidigare kraft-deltagare, en krafthandledare, en projektledare och en expert. Som underlag för intervjuerna fanns en översiktlig diskussionsguide och några skrivövningar, men i huvudsak tilläts diskussionerna att flyta fritt och de fyra intervjuerna är därför inte direkt jämförbara med varandra. Trots det återkommer vissa teman i flera intervjuer och åsikter och erfarenheter var i huvudsak samstämmiga. Intervjuerna spelades in på band och skrevs ut av Henrik och Terese Nordström, assistent till Per. Vi har även dokumenterat det som skrivits på tavla och papper under intervjuerna och använt alltihop vid analysen. Begränsningar Rekryteringen av deltagare till intervjuerna är den svagaste länken i den här undersökningen. Det är svårt för aktiva företagare och personer på ansvarsfulla befattningar att hinna delta i en tre timmars gruppintervju och många tackade också nej till att delta. Värre var att många som blivit rekryterade backade ur med kort varsel och inte kunde ersättas med nya deltagare. Det drabbade främst de två första intervjuerna, där vi istället fick en chans att lära känna de närvarande deltagarna mer i detalj, medan vi till de följande intervjuerna kompenserade förväntade avhopp i förväg genom att överrekrytera. Det är vanskligt att generalisera från kvalitativa undersökningar, men det tycks som om det finns ett mönster bland dem som varit med vid intervjuerna och dem som inte varit det. Många av dem som kom till intervjuerna, var mycket nöjda med kraft och verkade vilja ge något tillbaka genom att delta i diskussionen. Många sa också rakt ut att de uppskattade att få en anledning att träffa andra som deltagit i kraft, framför allt handledare, projektledare och deltagare från samma grupp som de varit med i. Ett annat inte helt ovanligt drag, framför allt i de grupper där särskilt många backade ur i sista stund, var att de som faktiskt kom, hade trappat ner aktiviteten i sitt arbetsliv, t ex genom att sälja sitt företag eller lämna en krävande anställning, och helt enkelt hade mer tid än andra att delta i en intervju. Det verkar alltså som om intervjuerna samlat ett skevt urval av kraft-deltagare, liksom kraft som helhet verkar locka en viss typ av företagare och anställda. Det som har varit bra med kraft och i viss mån det som kan förbättras, har vi fått bra information om från dem som varit med vid intervjuerna. Det som har varit mindre bra med kraft, har vi i huvudsak bara kunnat få andrahandsuppgifter om, baserat på vad intervju-deltagarna hört från andra som varit med i kraft.