Yttrande över Våld i nära relationer en folkhälsofråga (SOU 2014:49)

1 (5) Socialförvaltningen 2014-10-21 Dnr KS 2014-684 Anna Widéen SN 2014-230 Justitiedepartementet Yttrande över Våld i nära relationer en folkhälsofråga (SOU 2014:49) SAMMANFATTNING Linköpings kommun välkomnar betänkandets förslag att frihet från våld ska vara ett nationellt folkhälsomål. Vi saknar dock ett tydligt uppdrag för Folkhälsomyndigheten och vi anser inte att arbetet mot våld i nära relationer ska ingå i ANDT-arbetet. Kommunen delar bedömningen att barnens situation i skyddat boende är i behov av att utredas närmare, och vi menar att även hur kvalitén i skyddat boende ska säkras behöver utredas närmare. Vi saknar förslag om att utarbeta en nationell manual för att hot- och riskbedömning inom socialtjänstens arbete med barn. Vi saknar även en ordentlig analys till de bakomliggande orsakerna till den långsamma utvecklingstakten för arbetet mot våld i nära relationer. Kommunens uppfattning är att betänkandet i för stor utsträckning betonar annan problematik hos våldsutövaren, samt att socialtjänstens ansvar för vuxna utsatta för allvarligt våld utan kontakt med polismyndigheten förbisetts. Vi menar även att det redan finns förutsättningar för fungerande samverkansformer för utsatta barn i och med Barnahusverksamheten, samt att förslagen om mobila team i förskolan och särskilda barnlotsar inom socialtjänsten behöver förtydligas. Linköpings kommun är positiv till att ett nationellt kunskapscenter för våld och övergrepp mot barn inrättas, men menar att det bör länkas samman med det redan existerande nationella kunskapscentret för våld och övergrepp mot kvinnor. Kommunens uppfattning är att den nationella strukturen inte tydliggörs tillräckligt i de förslag som lagts, samt att om länsstyrelserna ska ha fortsatta uppdrag inom området våld i nära relationer behöver deras roll och uppdrag tydliggöras ytterligare. Genomförandet av flertalet av de föreslagna insatserna bedöms innebära stora investeringar i kommunen och vi kan konstatera att initialt kommer kostnaderna att öka. Det omfattande arbete som förslagen innebär är inte möjligt om inte också statliga medel tillskjuts

2 BETÄNKANDET SOM HELHET Linköpings kommun ser positivt på betänkandets utgångspunkt, att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer. Kommunens uppfattning är att våld i nära relationer är ett område som måste få större uppmärksamhet i hela samhället och att det finns behov av att förbättra och effektivisera arbetet. Vi menar dock att det saknas en ordentlig analys till de bakomliggande orsakerna till den hitintills långsamma utvecklingstakten för arbetet mot våld i nära relationer. Kommunen välkomnar förslaget att frihet från våld ska vara ett nationellt folkhälsomål, men menar att det är för få av betänkandets förslag som tar fasta på detta. Vi saknar ett tydligt uppdrag för Folkhälsomyndigheten och anser att det läggs för stort fokus på riktade förebyggande insatser, medan resonemang kring vilka generella förebyggande insatser mot våld som främjar en god folkhälsa är ytterst få. Kommunen anser även att annan problematik hos våldsutövaren, såsom alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, betonas för starkt i betänkandet. Genomförandet av flertalet av de föreslagna insatserna bedöms innebära stora investeringar i ytterligare resurser och förbättrad kompetens hos medarbetarna inom kommunen. Vår uppfattning är att det inte skulle vara möjligt att genomföra det omfattande arbete som förslaget innebär om inte statliga medel tillskjuts. Även om ökade insatser inom området våld i nära relationer på sikt bör ge samhällsekonomiska vinster kan vi med säkerhet konstatera att kostnaderna för kommunerna kommer att öka initialt. 3.1 FÖRBÄTTRA SAMARBETE OCH KOORDINERING MELLAN MYNDIGHETER UTIFRÅN DEN ENSKILDES BEHOV Linköpings kommun anser att lärdom bör dras av Barnahusverksamheten vid utformningen av operativa arbetsgrupper för övriga målgrupper inom området våld i nära relationer. Våra erfarenheter av den verksamheten är bland annat att det behövs nationella riktlinjer för dokumentation och sekretess eftersom arbetsgruppens medlemmar arbetar/kommer att arbeta under olika huvudmän. För att kunna utvärdera och följa upp en verksamhet krävs någon form av gemensamt register, samt att de frågetecken som finns i samrådssituationen behöver rätas ut. Kommunen instämmer i att den gemensamma nämnaren för polisens och socialtjänstens samverkan skulle kunna vara ett gemensamt arbete med riskanalyser och kontaktförbud. I sammanhanget är det dock viktigt att ha i åtanke att det i målgruppen våldsutsatta vuxna är vanligt förekommande att den enskilde inte har kontakt med polismyndigheten, trots att situationen är allvarlig. Att någon samverkan med polis inte är aktuell för dessa personer innebär inte att samarbete och koordinering skulle vara obehövligt. Kommunen menar således att det i betänkandet saknas ett resonemang kring samarbete och koordinering för enskilda som inte har någon kontakt med polismyndigheten.

3 3.2 FRÅGA RUTINMÄSSIGT OM VÅLDSUTSATTHET I HÄLSO- OCH SJUKVÅRD OCH SOCIALTJÄNST Linköpings kommun är av uppfattningen att rekommendationen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör vara att frågor om våldsutsatthet ställs rutinmässigt. Den kännedom som finns avseende våldets omfattning och konsekvenser menar vi är tillräckliga för ett sådant ställningstagande. 3.3 VIDAREUTVECKLA INSATSEN SKYDDAT BOENDE Kommunen anser att det är nödvändigt att säkra kvalitén i skyddat boende, men menar att det närmare bör utredas om krav på tillstånd i enlighet med socialtjänstlagen ska tillämpas också för den ideella sektorn. 4.1.3 INRÄTTA ETT NATIONELLT KUNSKAPSCENTER OM VÅLD OCH ÖVERGREPP MOT BARN Kommunen anser att det är viktigt att det i den nationella strukturen görs tydligt att våld mot barn och våld mot vuxna inte är skilda kunskapsområden. Vi menar därför att ett nationellt kunskapscenter för våld och övergrepp mot barn bör länkas samman med det redan existerande nationella kunskapscentret för våld och övergrepp mot kvinnor. 4.2 BARN I FÖRSKOLA OCH SKOLA Linköpings kommun är av uppfattningen att elevhälsans roll i att tidigt upptäcka våld i nära relationer kan tydliggöras ytterligare. Vi menar att en viktig del i detta är att nationella hälsoformulär, där frågor om våld är inkluderade, tas fram. Vidare anser kommunen att det bör ligga inom ramen för skolverkets uppdrag att ta fram ålderanpassade material för samtal om våld med barn i förskola och skola. Kommunen delar inte den nationella samordnarens bedömning att socialtjänsten regelbundet bör närvara vid föräldramöten. Samverkan mellan förskola, skola och socialtjänst är nödvändig, men den måste kunna anpassas efter de lokala förutsättningar som råder i respektive kommun. Vi har svårt att se hur de mobila team, som ska erbjuda riktat stöd för barn i förskoleålder, ska fungera i praktiken. Enligt kommunens uppfattning är den beskrivna rollen för teamen, att arbeta med barn, föräldrar och personal, alltför otydlig.

4 4.3 BARN I SOCIALTJÄNSTEN För att de särskilda barnlotsar som föreslås ska få någon reell möjlighet att bevaka barnets bästa och ge stöd och hjälp bedömer kommunen att barnlotsens ställning i förhållande till vårdnadshavare och utredande socialsekreterare behöver tydliggöras. Vidare menar kommunen att det i de föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer som träder i kraft 1 oktober redan ställs krav på socialnämnden att alltid inleda utredning, varför vi inte kan se något behov av en ändring i socialtjänstlagen. Kommunen anser även att förslaget på lagändring om möjlighet att följa ärenden där utredningen avslutats utan insats i sex månader måste gälla alla barn, inte bara de som lever med våld. Kommunen saknar ett konkret förslag på att en nationell hot- och riskbedömningsmanual för socialtjänsten tas fram. Eftersom socialtjänsten är skyldig att bedöma risken för att barnet kommer att utsättas för eller bevittna ytterligare våld är det nödvändigt att ett evidensbaserat instrument som kan stödja det arbetet snarast utarbetas. 4.5 BARN I SKYDDAT BOENDE Kommunen anser det nödvändigt att förslaget att i särskild ordning närmare utreda barnens situation i skyddat boende förverkligas. De oklarheter som idag råder gällande barnets rättsliga status, inklusive frågan om umgänge med den misstänkte förövaren, gör arbetet svårhanterligt för socialtjänsten och kan i värsta fall leda till att barn som följer med en förälder till skyddat boende, eller annat tillfälligt boende, inte får sina behov tillgodosedda. 8 FÖRTYDLIGA DEN NATIONELLA STRUKTUREN FÖR KOORDINERING OCH UPPFÖLJNING Linköpings kommun välkomnar betänkandets förslag att frihet från våld ska vara ett nationellt folkhälsomål. Vi menar att våldets stora omfattning och dess allvarliga konsekvenser motiverar det. Däremot är vi av uppfattningen att arbetet mot våld i nära relationer inte ska ingå i ANDT-arbetet. Kommunen menar att det skulle innebära risk för att det breda folkhälsoperspektivet gick förlorat. Vi befarar även att kombinationen av frihet från våld som ett folkhälsomål och våld i nära relationer som del av ANDT-arbetet skulle leda till otydlighet om var frågorna ska hanteras på den regionala och lokala nivån. Kommunen anser att det krävs ett tydlig formulerat uppdrag till Folkhälsomyndigheten, samt att rollerna för övriga aktörer inom området måste definieras bättre. Vår uppfattning är att den nationella strukturen för koordinering och uppföljning inte tydliggörs tillräckligt av de förslag som lämnas. De aktörer som lyfts fram är främst länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Brå, men betänkandet ger inga förslag på vilka roller SKL eller NCK bör ha i den nationella strukturen.

5 Kommunen är även av uppfattningen att om länsstyrelserna ska ha fortsatta uppdrag inom området våld i nära relationer behöver deras roll i förhållande till landets regionala folkhälsoenheter, samt deras uppdrag i förhållande till kommun och region, tydliggöras ytterligare. Våra erfarenheter av Länsstyrelsens uppdrag inom området våld i nära relationer är att det gett få effekter i vår och regionens verksamhet. För Linköpings kommun Paul Lindvall Kommunstyrelsens ordförande