Socialstyrelsens yttrande över betänkandet Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55)

Transkript

1 Yttrande Dnr /2015 1(5) Avdelningen för kunskapsstyrning för socialtjänsten Marit Birk Socialdepartementet Jämställdhetsenheten Stockholm Socialstyrelsens yttrande över betänkandet Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) Sammanfattning Socialstyrelsen välkomnar framtagandet av en nationell strategi för att ta ett samlat grepp i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Socialstyrelsen instämmer i utredningens förslag på flera punkter, t.ex. vad gäller behovet av en sammanhållande central funktion, vikten av att sätta upp mål för arbetet samt tydliggörandet av länsstyrelsens regionala roll. För att åstadkomma en långsiktig förändring krävs en rad åtgärder, och där kan den nationella strategin vara en sammahållande länk. Socialstyrelsen anser dock att strategin behöver förtydligas i flera avseenden för att den ska kunna leva upp till ambitionen att vara ett verktyg för att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska synliggöras, förebyggas och att åtgärder ska vidtas inom samhällets alla områden. Det innebär bl.a. att mål och delmål behöver formuleras mer stringent samt att strukturen generellt behöver ses över. När det gäller den nationella styrningen anser Socialstyrelsen att regeringen bör invänta remissvaren på betänkandet Mål och myndighet - En effektiv styrning av jämställdhetspolitiken (SOU 2015:86) innan beslut tas om att bilda ett nationellt sekretariat. Socialstyrelsen ser inte något behov av att myndigheten rapporterar i särskild ordning på detta område och avstyrker förslaget om årliga lägesrapporter från myndigheterna. Socialstyrelsen efterlyser ett tydliggörande i strategin av vilka aktörer som har ansvar för vad och på vilket sätt ansvaret i så fall ska utövas. Vidare efterlyses ett större fokus på lokala aktörers förutsättningar och ansvar i arbetet. Socialstyrelsen anser att det förebyggande arbetet inklusive arbetet med våldsutövare behöver få en mer framskjuten position i strategin. Det saknas också konkreta mål för arbetet med våldsutsatta kvinnor med SOCIALSTYRELSEN Stockholm Telefon Fax socialstyrelsen@socialstyrelsen.se

2 SOCIALSTYRELSEN Dnr /2015 2(5) särskilda sårbarhetsfaktorer, t.ex. till följd av prostitution eller människohandel för sexuella ändamål. I det följande går Socialstyrelsen mer in i detalj på dessa synpunkter. Kommentarerna begränsar sig till de delar av strategin som har bäring på socialtjänstens eller hälso- och sjukvårdens arbete. Allmänna synpunkter på utredningen Utredningen betonar att en viktig nyckel till att förebygga och förhindra våldet är att på olika nivåer i samhället arbeta våldsförebyggande (s.123 ff.). Socialstyrelsen efterlyser dock ett tydligare fokus på det våldsförebyggande arbetet i strategin, såväl vad avser det primärpreventiva som det sekundärpreventiva arbetet liksom arbetet med insatser till våldsutövare. Strategin belyser förbättringsåtgärder utifrån flera perspektiv som handlar om att myndighetsstyrningen och samordningen ska förbättras, att insatser till enskilda ska säkerställas och att kunskapen ska fortsätta att utvecklas och spridas. Dessa olika perspektiv förekommer blandat i mål och målområden vilket försvårar förståelsen. Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att det många gånger förefaller finnas ett gap mellan det befintliga regelverket och dess praktiska tillämpning. I strategin läggs ett stort ansvar för förbättringsarbetet på de nationella myndigheterna. Det är dock kommuner och landsting, polis och rättsväsende på lokal nivå som ska tillämpa regelverket och göra jobbet och det är också där som gapet mellan gällande rätt och praktik uppstår. Det hade därför varit önskvärt om utredningen hade fokuserat mer på hur dessa verksamheter ska stödjas i sin kvalitetsutveckling och på hur deras arbete kan följas upp på en högre nivå. Socialstyrelsen finner vidare att flera av delmålen är för allmänt formulerade och i avsaknad av en tydlig adressat. Ett exempel på detta är målområde 2 och det prioriterade delmålet om att utbildning ska ingå i grundutbildningar för alla relevanta yrkesgrupper. Det är oklart vem som ska åstadkomma detta. Inte heller anges vilka relevanta yrkesgrupper som avses. Dessutom innehåller strategin många visionära mål. Risken finns att målen och de prioriterade delmålen kommer att bli svåra att mäta och följa upp. Utredningen ska i enlighet med kommittédirektivet (2014:25) omfatta allt mäns våld mot kvinnor, även det våld som utövas av helt okända män. Det våld som sker inom den privata sfären och det offentliga våldet är dock olika till sin karaktär. Våld i nära relationer kännetecknas av att det är systematiskt och ofta mycket svårt att ta sig ur och berätta om för andra. Det offentliga våldet är synligare och polisanmäls i betydligt högre utsträckning. Behovet hos enskilda av stöd och skydd från samhället kan därmed se olika ut, beroende på i vilket sammanhang det förekommit. Socialstyrelsen konstaterar att strategins mål och delmål huvudsakligen riktar in sig på våldsutsatta kvinnor i nära relationer och att skillnaden mot det offentliga våldet inte är tillräckligt synliggjort i strategin.

3 SOCIALSTYRELSEN Dnr /2015 3(5) Socialstyrelsen menar därutöver att några av målområdena hade kunnat delas in annorlunda för att motverka överlappning av mål och delmål och underlätta förståelsen. Exempelvis överlappar flera av målområdena när det gäller det angivna åldersintervallet för våldsutsatta kvinnor och flickor. Utredningens förslag 7.8 och 7.9 Nationellt sekretariat och nationellt råd Ett flertal utredningar har lyft fram bristen på samordning och integrering i ordinarie strukturer. Socialstyrelsen anser att behovet av långsiktig styrning är av stor vikt. I betänkandet Mål och myndighet - En effektiv styrning av jämställdhetspolitiken (SOU 2015:86) föreslås att en jämställdhetsmyndighet ska fullgöra de uppgifter som det nationella sekretariatet skulle ha (s. 493). Socialstyrelsen anser att remissvaren på SOU 2015:86 bör inväntas innan beslut tas om att bilda ett nationellt sekretariat och ett nationellt råd Sektorsmyndigheternas ansvar ska förtydligas En viktig aktör på området när det gäller uppföljningen av strategin som inte syns i målområdena är Inspektionen för vård och omsorg, IVO Årliga lägesrapporter från myndigheterna Socialstyrelsen avstyrker förslaget. Socialstyrelsen anser att betydelsen av årliga lägesrapporter är överskattad när det gäller sekretariatets planering och samordning av myndigheternas arbete. Detta synsätt vinner stöd i Statskontorets utvärdering av ANDT- strategin (2015:9) i vilken Statskontoret ifrågasätter syftet med de årliga avrapporteringarna utifrån flera aspekter. Socialstyrelsen författar redan årliga lägesrapporter till regeringen där våld i nära relationer lyfts och det saknas behov av ytterligare rapportering på området utöver denna Nationellt kunskapsstöd Utredningen har haft ett uppdrag att analysera och bedöma behovet av att inom befintlig myndighetsstruktur samla och sprida kunskap och erfarenheter av arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Socialstyrelsen anser att det behöver förtydligas vilket ansvar som åvilar nationella myndigheter, regionala aktörer respektive lokala verksamheter när det gäller att implementera kunskapsstöd i verksamheterna Nationell strategi - Målstruktur När det gäller indikatorer delar Socialstyrelsen utredningens uppfattning att processindikatorer och resultatindikatorer är ändamålsenliga för att mäta utvecklingen på området. Socialstyrelsen vill i sammanhanget påtala att det saknas nationell statistik för insatser till brottsoffer inom social-

4 SOCIALSTYRELSEN Dnr /2015 4(5) tjänsten. Socialstyrelsen har i publikationen Brottsofferstatistik förslag till statistikutveckling inom socialtjänst och hälso- och sjukvård lämnat förslag om hur statistiken kan förbättras (Socialstyrelsen 2013). 8.1 Målområde 1: Nationell styrning, organisering, samordning och uppföljning Socialstyrelsen anser inte att själva styrningen är ett målområde. Om styrningen blir bättre, är förhoppningen att kvaliteten i arbetet med våldsutsatta ska öka. Men detta är ett led som ligger längre bort, och det torde vara svårt att påvisa ett samband mellan de olika leden. Det är oklart om utredningen menar att myndigheterna generellt bör ges ett utökat uppdrag att genomföra vetenskapliga utvärderingar och effektstudier eller om uppdragen till myndigheterna bör utformas annorlunda (s. 286). Socialstyrelsen anser att detta behöver förtydligas. 8.2 Målområde 2: Kunskap, kompetens och forskning Ingen av de utpekade myndigheterna kan ansvara för att uppfylla delmålet att utbildning om mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ska ingå i grundutbildningarna. 8.3 Målområde 3: Våldsförebyggande arbete Socialstyrelsen anser att det behöver förtydligas vilken del av det förebyggande arbetet som de prioriterade delmålen tar sikte på (primärpreventivt, sekundärpreventivt eller tertiärpreventivt arbete). Socialstyrelsen noterar vidare att hedersrelaterat våld saknas i delmålen. Utredningen hade även i detta sammanhang kunnat belysa riskfaktorer som handlar om utanförskap, missbruk och integration. Bland ansvariga myndigheter saknas Folkhälsomyndigheten, Polismyndigheten och Kriminalvården. 8.5 Målområde 5: Skydd, stöd och behandling för flickor och unga kvinnor som utsätts för pojkars och mäns våld och hedersrelaterat våld och förtryck Socialstyrelsen noterar att delmålet att kunskap om och insatser för pojkars och unga mäns utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck ska utvecklas inte ryms inom målområdet (skydd, stöd och behandling för flickor och unga kvinnor som utsätts för pojkar och mäns våld och hedersrelaterat våld och förtryck). När det gäller delmålet om att tidigt upptäcka våldsutsatta flickor och unga kvinnor, anser Socialstyrelsen att det i den beskrivande texten behöver problematiseras att möjligheterna i olika verksamheter att ställa frågor om våld kan se olika ut beroende på dels om det handlar om ett barn, dels i så fall på barnets ålder eller mognad och om det behövs ett samtycke från vårdnadshavaren.

5 SOCIALSTYRELSEN Dnr /2015 5(5) 8.6 Målområde 6: Skydd, stöd och behandling för kvinnor som utsätts för mäns våld och hedersrelaterat våld och förtryck Utredningen vill lyfta upp våldsutsatta kvinnor med särskilda sårbarhetsfaktorer (s. 48). Dessa sårbara grupper av våldsutsatta kvinnor omnämns visserligen i den beskrivande texten (s. 317), men det saknas konkreta mål för hur arbetet för dem ska förbättras. Inte heller syns det sexuella våldet, t.ex. inom ramen för prostitution och människohandel för sexuella ändamål, i tillräcklig omfattning. En sårbar faktor för våldsutsatthet som utredningen tar upp är hbtq. Dock gör avgränsningen mot mäns våld mot kvinnor att våld i samkönade relationer faller utanför målområdet. Det behöver även förtydligas vilken åldersgrupp som avses i förhållande till målområde Målområde 7: Skydd, stöd och behandling för barn som utsätts för mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck Det behöver tydliggöras om målområdet även innefattar barn som utsatts för våld. Direkt våld mot en pojke ryms dock inte inom målområdet (mäns våld mot kvinnor). Utredningen skriver att Socialstyrelsen är en av myndigheterna som bör ha ett nationellt ansvar på området. Enligt 2 förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen ska Socialstyrelsen samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom. Socialstyrelsen har således ett utpekat ansvar på området och verkar i enlighet med instruktionen. 8.8 Målområde 8: Säkra insatser för pojkar och män som utövar våld mot flickor och kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck Socialstyrelsen anser att det är otydligt vilket ansvar som vilar på Socialstyrelsen och Kriminalvården för att uppnå de prioriterade delmålen. Den lokala nivån saknas bland ansvariga aktörer. Utredningen beskriver att insatser gentemot våldsutövare ska ha ett genusmedvetet förhållningssätt. I dag vet vi inte om en sådan behandling är effektiv. Det är överhuvudtaget svårt att hitta behandlingsprogram som ger god effekt på våldsutövande, enligt den forskning som finns idag. Socialstyrelsen delar utredningens slutsatser om att kunskapsutvecklingen behöver stärkas. För Socialstyrelsen Olivia Wigzell Marit Birk