Tandla karbeso k fo r barn med autism Många föräldrar till barn med autism erfar att tandvården idag inte är tillräckligt kunnig om funktionsnedsättningen och därmed inte heller förberedd för att ta emot barnen på deras villkor. Här följer några tips på hur man kan göra för att skapa förutsättningar för en så positiv upplevelse som möjligt för sitt barn. Vad är gott bemötande för barn med autism? - Alla har rätt till god vård, inklusive de som har en annorlunda kognition, kommunikation, perception osv. I annat fall är det diskriminering. - Ett gott bemötande innebär att det sker på barnens villkor, anpassat efter deras förmågor och sätt att fungera. Därför bör anpassningar göras på alla de områden där barnet har en funktionsnedsättning. - Att stor vikt läggs vid kommunikationen mellan vårdhavare och tandläkare är extra viktigt eftersom autism är en funktionsnedsättning med så individuella skillnader. En lösning kommer inte att passa hela gruppen. - Gott bemötande innebär också att det finns en tolerans och förståelse för att familjer med autism har andra förutsättningar och livsvillkor än andra familjer. Som förälder kan du ha upplevt att du ifrågasätts för att din uppfostran eller enskilda strategier kan uppfattas som annorlunda eller oansvariga. Exempelvis när det gäller att använda godis eller annat som belöningar och mutor är omgivningen ibland värderande. Då kan det vara viktigt att poängtera att man har andra ramar att förhålla sig till i en familj med autism, i det här fallet att belöningar ibland är enda möjligheten att motivera eller göra en situation positiv för barnet med autism. Varför behövs anpassningar? - I en anpassad miljö där hänsyn tagits till barnets ev. under- och överkänsligheter, sätt att tänka och fungera samt behov av alternativ kommunikation, finns det större möjligheter för barnet att få energi över som kan användas till att bemöta situationen. Då finns det större chans att besöket upplevs som positivt och att träningsbesök och behandling kan genomföras. - I ett längre perspektiv måste man tänka på att barnen kommer att behöva besöka tandvården genom hela livet. Hur man upplever besöken som barn påverkar mycket förutsättningarna att lyckas med tandvården som vuxen.
- Med de svårigheter barnet med autism har, kan det vara svårare att vända en negativ upplevelsen till något som känns bra. EN enda negativ upplevelse kan leda till en svår låsning som kan innebära t ex att man inte ens vill sätta sig i bilen när det är dags att åka till tandläkaren. Vad händer om vården inte upplevs som bra? Om vården inte är bra för barnet kan det få konsekvenser för barnets och familjens välmående och hälsa, vilket ofta är osynligt för vårdpersonal som man bara träffar vid enstaka tillfällen. Om ni är missnöjda med bemötandet eller vården, informera gärna om att vanliga följder kan vara problemskapande beteenden som självskadebeteende, utåtagerande mot andra, fler begränsande ritualer och mindre flexibilitet. Allt detta påverkar livskvaliteten och den psykiska hälsan. Strategimöte med information och upplägg för besöken Föreslå gärna ett första möte utan barn, om ni inte skulle bli erbjudna det av er tandläkare. Motivera med att det är svårt att vara närvarande med barnet (vilket är extra viktigt eftersom man vill att besöket ska upplevas som positivt) och samtidigt prata med personalen om hur ens barn fungerar. Dessutom kan personalen oftast räkna med att man som förälder till ett barn med autism är ganska belastad och trött när man kommer in. Kanske har man natt-aktiva barn, kanske har man redan fått kämpa för att få med barnet på något nytt och dessutom är man orolig eller spänd för hur besöket ska gå. Detta gör att ett strategimöte utan barn är att föredra, både före första besöket och sedan med jämna mellanrum fortsättningsvis. På ett strategimöte får man tillfälle att göra följande. 1. Ge och få viktig information. 2. Informera om vilket kommunikationssätt som fungerar bäst för barnet. Är det t ex digitalbilder, tecken som stöd, text, att tala långsamt, pictogram, demonstration eller en kombination? - Hur presenteras ev. alternativ kommunikation? o Remsa där man tar bort bild för bild alt. att bilderna sitter kvar? o Vem ska teckna, visa bilderna anhörig eller personal? o När behövs bilderna/tecknen? Hur många? Demonstration kan behövas för att vissa barn ska förstå vad som ska hända eller vad de ska göra. Det kan t ex vara att en förälder visar först, te x sätter sig i stolen och gapar. Det kan också vara ett rollspel av två i personalen. 4. Be om att få bilder på personalen, tandläkarstolen osv som kan användas hemma före och efter besöket.
5. Tillsammans utforma en plan för hur man kan göra för att besöket ska upplevas så positivt som möjligt av barnet. Tänk på att det är mycket viktigt att låta barnet lyckas! Säg aldrig Det här går inte! framför barnet. 6. Göra en tydlig planering för besöket så att ni som föräldrar kan förbereda barnet hemma och dessutom vara ett bättre stöd under besöket. En planering kan t ex vara: I första hand vill vi räkna tänderna, om detta går bra vill vi försöka ta röntgenbilder. Om detta inte lyckas vill vi göra besöket så positivt som möjligt genom att barnet får titta på olika instrument, hälla vatten etc. 7. Prata om vilka styrkor barnet har och hur de kan användas konstruktivt i besöken? 8. Prata om vad som kan bli svårt i behandlingen, både ur tandläkarens erfarenheter och föräldrarnas erfarenheter av barnet. 9. Diskutera vilka eventuella perceptionsavvikelser barnet har. Känner man till att barnet har en annorlunda perception är det viktigt att hänsyn tas till detta för att barnet ska bli så samarbetsvilligt som möjligt. Barnet vara underkänslig eller överkänslig när det gäller syn, hörsel, smak, känsel, lukt, vestibulära sinnet (balans) och proprioceptiva sinnet (kroppsmedvetenhet). Man kan vara både över- och underkänslig inom samma sinne. Exempel på anpassningar: - Solglasögon - För barn som är överkänsliga i och runtom munnen kan försiktig berörig i form av exempelvis vibrerande pennor, eltandborstar eller ansiktsmassage göra att det är lättare att tolerera beröringen under behandlingen. Tala gärna med en logoped på habiliteringen om vad man kan göra. - Vilka lampor finns? Om barnet är känslig för ljusrör, be om att få ha dem släckta alternativt att man tänder andra lampor istället under besöket. - Är dofterna svåra att hantera? Fundera över om det finns möjlighet att byta ut det som luktar mot något annat, alternativt att maskera eller neutralisera någon doft med t ex aromaterapi. - Be att få använd röntgenhaklapp som tyngd även när den inte behövs, för barn som blir lugna av tryck mot kroppen alt ta med bolltäcket hemifrån. - Något att krama och sysselsätta händerna med typ stressbollar, slinky eller något med struktur, kan göra det lättare att sitta stilla. - Svårt att sitta stilla under en behandling? Prova lite gymnastik före eller i korta pauser under behandlingen? Skottkärra i korridoren, hoppa på liten studsmatta, springa fram och tillbaka i korridoren några gånger. 10. Diskutera vilka alternativ som finns inom ramarna för behandlingen. Föräldrarna känner barnets begränsningar bäst, och kan ofta förutsäga vad som förmodligen kommer att bli för svårt eller fungera. Genom en öppen kommunikation där föräldrarna får en chans att påverka kan man slippa onödiga omvägar och onödigt negativa upplevelser. 11. Berätta var gränsen för dig som förälder går. Många upplever att man ibland förväntas hålla fast sitt barn eller utsätta det för tvång eller annan kränkande behandling i vårdsituationer. Detta är inget personalen kan kräva av föräldrar. Fasthållning och tvång är olagligt.
Framhåll gärna att tvång inte är en strategi som fungerar i längden (barnet växer och blir starkare), därför är det viktigt att hitta fungerande strategier redan när barnet är litet. Att bli utsatt för kränkande behandling som barn gör det självklart inte lättare att klara av sjuk- eller tandvård som vuxen. 12. Fundera över om avledning kan hjälpa barnet att slappna av. Avledning kan t ex bestå av musik, TV eller DVD-film. Barnet kan kanske ta med sig sina favoriter. På ögonkliniken i Lund använder man sig av avledande ljud, detta har ökat andelen lyckade undersökningar med 30%. Avledningar för barn på lägre utvecklingsnivå skulle kunna bestå av att någon blåser såpbubblor, ballonger eller visar upp ett mjukisdjur som kan röra på sig, ex en hund som skäller och viftar på svansen. 13. Berätta om barnet brukar använda tidshjälpmedel som timglas, TimeTimer eller timstock, och i så fall hur man skulle kunna använda tidshjälpmedlet under besöket för att göra det mer förutsägbart för barnet. En annan variant är antalsräkning. Till exempel när barnet ska vänja sig vid något, säg att tandläkaren blåser i munnen, kan man ha bilder på blåsen som barnet kryssar av efter varje blås. Här är det mycket viktigt att aldrig lura barnet och blåsa en extra gång bara för att det gick så bra. 14. Tipsa om att man kan använda först sedan, och berätta i så fall om ni brukar använda bilder, text etc. Det kan t ex vara lättare att bryta beteenden hos barnet om barnet vet att han får göra det senare. Exempelvis om barnet har svårt att slita sig från att hälla upp vatten i mugg, använd FÖRST ska vi, SEN får du spola vatten. 15. Tala om vilka belöningar som fungerar bäst för ert barn och hur man kan använda belöningar för att göra besöken mer positiva för ert barn. Berätta att många barn behöver direkt återkoppling, annars förstår man inte varför, d v s orsak-verkan. direkt positiv upplevelse efter negativ för att helheten ska upplevas ok. Det fungerar inte att ge belöningen i bilen, då är man i en ny situation och det kan vara svårt att göra kopplingen till tandvården. 16. I lugn och ro diskutera vad det innebär att använda lugnande medel (sk pre-medicinering) och narkos för att kunna utföra behandling. När det gäller premedicineringen, vilket sätt passar er bäst (flytande eller supp)? Finns det något rum att vila på efteråt? (Jämför med barndagvården där premedicinering innebär att man får eget rum och ska vila 2h efter behandlingen.) 17. Tala om att det är viktigt att vara ärlig mot barnet, t ex inte säga det gör inte ont om det är något som kommer att göra ont. Då har man förbrukat förtroendet, barnet känner sig osäker i fortsättningen. 18. Berätta att även vid träningsbesök är det viktigt att upprätta en tydlighet för barnet med ett schema över vad som ska göras, för att skapa trygghet och förtroende inför behandlingsbesöken.
Förberedelser tillsammans med barnet Läsa böcker om att gå till tandläkaren. Visa bilder på hur ett tandläkarbesök kan gå till. Om man tror att själva stillasittandet kan bli jobbigt för barnet, gör någon aktivitet som innebär att barnet får röra mycket på sig precis före besöket. Övriga tips Kräv att barnet får gå på träningsbesök på samma ställe som det sedan ska få behandling, exempelvis inte träna på Folktandvården och sedan laga hål på Specialisttandvården. Den trygghet man bygger upp med samma tandläkarpersonal och miljö finns inte på ett nytt ställe. Ta med egen tandborste och tandkräm. Bara att få en annorlunda tandborste och tandkräm kan göra att barnet inte vill borsta tänderna. Borsta tänderna är en bra aktivitet att börja med hos tandläkaren, något man är van vid att göra hemma. Be tandvården upprätta en bildbank på sin hemsida där föräldrar kan ladda ner och skriva ut bilder inför besöken. Tipsa om att bildspel eller korta filmer om olika behandlingar, som man kan titta på tillsammans med sitt barn, skulle vara en bra hjälp inför besöken. Om man känner något annat barn som tycker att det går bra att gå till tandläkaren kan man be om att får följa med vid något tillfälle för att få en positiv bild av tandläkarbesök. För att slippa sitta onödigt länge i väntrummet kan man ringa och fråga om det är några förseningar. Upplever man att barnet kan fastna i något intresse för vatten eller annan utrustning i rummet kan man använda fixeringen som en motiverande aktivitet, t ex planera in spola vatten på schemat.