MUSIKENS INVERKAN PÅ PATIENTER MED DEMENSSJUKDOM

Hälsa och samhälle MUSIKENS INVERKAN PÅ PATIENTER MED DEMENSSJUKDOM EN LITTERATURÖVERSIKT Sanela Matosevic Ricardo Welin Examensarbete i omvårdnad Nivå 61-90 p Sjuksköterskeprogrammet Jan 2012 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö

MUSIKENS INVERKAN PÅ PATIENTER MED DEMENSSJUKDOM EN LITTERATURÖVERSIKT SANELA MATOSEVIC RICARDO WELIN Matosevic, S & Welin, R. Musikens inverkan på personer med demenssjukdom. En litteraturöversikt. Examensarbete i omvårdnad 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde omvårdnad, 2012. Bakgrund: Demenssjukdomar innebär en allvarlig förlust av kognitiv förmåga hos en tidigare frisk person, utöver vad som kan förväntas av normalt åldrande. Symtomen vid demenssjukdom kan vara psykiska, fysiska och/eller beteendemässiga och försvårar allmän daglig livsföring. Vid omvårdnaden av personer med demenssjukdom kan olika problem uppstå till följd av sjukdomens reducering av den kognitiva förmågan hos individen. En lugn och trygg miljö ger bäst förutsättningar för en god funktion hos demenssjuka. Enligt Nightingale har musik helande krafter, dels då det påminner om vinden och luftens positiva effekt på de sjuka och dels då det bidrar till en positiv omsorgsatmosfär. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa musikens inverkan på patienter med demenssjukdomar. Metod: En systematisk litteraturöversikt baserad på Goodmans sju steg. Resultat: Musiken visade sig vara en effektiv metod som ledde till större samarbetsvilja, förbättrad kommunikation och minskad agitation hos patienter med demens. Livemusik gav bäst effekt och det visade sig vara av vikt att individanpassa musiken. Musiken ledde även till en bättre relation mellan vårdgivare och demenspatienter och därmed till en bättre omvårdnad. Nyckelord: Musik, demens, omvårdnad, miljö. 1

THE IMPACT OF MUSIC ON PATIENTS WITH DEMENTIA A SYSTEMATIC LITERATURE REVIEW SANELA MATOSEVIC RICARDO WELIN Matosevic, S & Welin, R. The impact of music on patients with dementia. A systematic literature review. Degree Project 15 Credit Points. Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2012. Background: Dementia involves a serious loss of cognitive ability in a previously healthy person, beyond what can be expected from normal aging. The symptoms of dementia can be mental, physical and / or behavioral and complicate general daily life. At the nursing care of people with dementia, different problems arise as a result of disease reduction of the cognitive abilities of the individual. A calm and safe environment produces the best conditions for good functioning of dementia patients. According to Nightingale has music healing powers and as it is reminiscent of the wind and air positive effect on the disease and partly because it will help a positive caring atmosphere. Purpose: The purpose of this study is to elucidate the effects of music on patients with dementia Method: A systematic literature review was used in this study based on Goodman's seven steps. The result: The music turned out to be an effective method that led to greater cooperation, improved communication and reduced agitation in patients with dementia. Live music gave the best effect, and it proved to be of importance to individualize the music. The music also led to a better relationship between caregivers and dementia patients and thus to better care. Keywords: Music, dementia, nursing, environment. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 BAKGRUND 4 Historik om musik 4 Demens 5 Diagnostik 6 Prevalens 6 Omvårdnad vid demens 7 Musik som lindring 7 Teoretisk referensram 8 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9 METOD 9 Problemangivelse 9 Inklusions- och exklusionskriterier 9 Planering och utformandet av litteratursökning 9 Litteraturöversikts utförande 9 Tolka och granska artiklarna 10 Sammanställa resultat 11 Formulera rekommendationer 11 RESULTAT 11 Musikens inverkan på kommunikationen 11 Musikens inverkan på agitation hos dementa 14 Musikens inverkan på samarbetsvilja 15 DISKUSSION 16 Metoddiskussion 16 Resultatdiskussion 17 Musikens inverkan på kommunikationen 17 Musikens inverkan på agitation hos dementa 18 Musikens inverkan på samarbetsvilja 18 Reflekterande diskussion av samtliga teman 18 KONKLUSION 19 REFERENSER 20 BILAGOR 22 Bilaga 1 23 Bilaga 2 33 Bilaga 3 34 3

INLEDNING I kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (2005) beskrivs att sjuksköterskor bör värna om för en god vårdmiljö och ta hänsyn till patienternas sociala, kulturella och andliga behov. Sjuksköterskan har enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor fyra grundläggande ansvarsområden: att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening, 2007). Musiken ingår i den vårdmiljön som påverkar oss alla och musiken kan ha en god inverkan på vårt mående, men på dagens vårdboenden glöms detta oftast bort. Ibland är radion på med reklam och musik som inte anses särskilt lugnande. Val av musik beror på vårt humör och tycke och bör därmed anpassas individuellt (Horwitz & Bojner, 2005). Det är intressant att musikens roll hittills inte har lyfts fram och utnyttjats i någon större utsträckning inom omvårdnadsarbete. Kan detta bero på otillräcklig kunskap om musikens vårdande effekter? Eller är detta bara något som tas för givet? Är det så mycket som skiljer kulturupplevelsen av musik från ett vanligt samtal? Kan vidare forskning hjälpa? Författarna av den föreliggande studien valde att belysa musikens inverkan på patienter med demenssjukdomar. BAKGRUND I detta avsnitt redovisas bakgrunden om musiken och dess effekter inom omvårdnad samt vad en demenssjukdom innebär. Historik om musik Musik som begrepp kommer från grekiskan mousike och betyder musernas konst (Horowitz & Bojner, 2005). Enligt samma källa har musik använts i helande syftet sedan urminnes tider. Musikens avslappnade och underhållande kraft anades redan då kunna påverka konvalescens, metabola funktioner i kroppen samt minska trötthet och stress. Musiken användes därför av många västerländska sjukhus redan i början på förra seklet (a a). Under Krimkriget använde sig Florence Nightingale av musik som behandling av ohälsa (Nilsson, 2008). I tron på att rätt musik har helande krafter, rekommenderade hon att musik som påminde om vinden, på grund av luftens positiva effekt på de sjuka, skulle spelas upp för de skadade soldaterna (a a). Nightingale menade också att annan musik än vind-ljud istället kunde ha en negativ inverkan och att det var sjuksköterskornas ansvar att skapa en läkande miljö för patienterna (a a). Enligt Nilsson (2008), förespråkade Isa Maud Ilsen som jobbade som sjuksköterska år 1926 i USA användning av musik i behandlingssyfte och startade National Association for Music in Hospitals. Musikens rytm var också det mest avgörande elementet för dess effekt ansåg Ilsen (a a). Nilsson (2008) skriver även om att läkaren Evan Kane (1914) som studerade musik, ansåg att musiken hade en 4

helande kraft. Dr Kane menade att patienter som fick lyssna på musik under operationer behövde mindre smärtstillande samt var mindre oroliga än de som inte lyssnade på musik under operation (a a). Han hävdade även att blodgenomströmningen i hjärnan minskade av lugn musik och ökade av livlig musik (a a). Enligt Nilsson (2008) studerade en grupp kirurger musikens effekter på psykosomatiska faktorer vid sjukdom och upptäckte att patienter som var spända och nervösa och där lugnande medel inte hade någon effekt, blev lugnare och mer avslappnade efter att de hade fått lyssna på musik. Demens Demenssjukdom är sjukliga förändringar av de kognitiva funktionerna med försämring av minnet och det logiska tänkandet samt personlighetsförändringar och emotionella störningar (Sacs, 2009). En tidig indikation på en demenssjukdom kan vara förlusten av vissa minnestyper vilket sedan utvecklas till en mer allvarlig minnesförlust. Vid en långt framskriden demenssjukdom, exempelvis vid Alzheimers sjukdom kan personen genomgå en regression till en andra barndom (a a). Dock bevaras vissa aspekter av personens grundläggande karaktär, själva jaget (a a). Enligt Melin & Olsen (2004) indelas demenssjukdomar i tre stora grupper: Primärdegenerativa demenssjukdomar sjukdomsprocesser i hjärnvävnaden exempelvis Alzheimers sjukdom. Vaskulära demenssjukdomar kärlskador i hjärnan till följd av ateroskleros. Sekundära demenssjukdomar somatiska sjukdomar på grund av vitamin B12 brist. Den vanligaste formen av demenssjukdom är den primärdegenerativa, Alzheimers sjukdom (Larsson & Rundgren, 2002). Alzheimers beskrivs enligt den internationella statistiska klassifikation av sjukdomar som en sjukdom av en okänd etiologi med ett smygande förlopp. Vaskulär demens är ett resultat av en underliggande kärlsjukdom som vanligtvis kommer sent i livet. Sekundära demenssjukdomar är orsakade av andra skäl än Alzheimers sjukdom eller Vaskulär sjukdom (Socialstyrelsen, 2010a). Socialstyrelsens (2010b) riktlinjer anger olika begrepp för att beskriva en demenssjukdoms olika stadier. Nämligen mild, måttlig och svår demenssjukdom (a a). Mild demenssjukdom - tidigt skede då personen kan klara sig utan stora åtgärder från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Måttlig demenssjukdom - det skede i demenssjukdomen då personen behöver hjälp för att klara ADL. Svår demenssjukdom - det skede då personen behöver hjälp med det mesta. 5

Diagnostik Enligt Socialstyrelsen (2010b) finns ingen enkel utredningsmetod för att fastställa en diagnos vid misstänkt demenssjukdom. Utredningen inleds med en basal demensutredning där en sammanvägning av olika tester framställs. Den basala utredningen består av olika undersökningar genom samtal, test- och provtagningar för att ta reda på den somatiska och intellektuella funktionen hos patienten (a a). En detaljerad anamnes-upptagning inleds där betydelsefulla samtal med anhöriga ingår. Frågor om psykiska symtom och sociala förhållanden ställs för att sedan gå vidare till de mera specifika undersökningarna. Det är ofta svårt att skilja ett normalt åldrande från ett tidigt demenstillstånd eller från andra differentialdiagnostiskt närliggande sjukdomstillstånd. Dessa demensliknande tillstånd kan till exempel vara depression, intrakraniell process eller en misstolkning av omgivningen. Därför är det viktigt att sjukhistoria, statusfynd, resultat från kognitiva test och undersökningar vägs samman i en helhetsbedömning (Larsson & Rundgren, 2002). Om inte en basal utredning är tillräckligt för att ställa en diagnos på en person bör Hälso- och sjukvården genomföra en mer specifik undersökning genom en så kallad utvidgad demensutredning. Den utvidgade undersökningen består av en eller flera tester så som neuropsykologiska tester, lumbalpunktion eller magnetkameraundersökning (Socialstyrelsen, 2010a). Högre kvalité i utredningen bidrar till ett bättre omhändertagande och därmed ett minskat behov av akuta åtgärder som kan innebära ökade totalkostnader på grund av sjukhusinläggning. En kvalificerad utredning ger möjlighet till en tidig diagnos och därmed en snabbare insättning av bromsmediciner (Larsson & Rundgren, 2002). Som ovan nämnts grundar sig diagnostiken på en sammanvägd bedömning av strukturerad anamnes, intervju med anhöriga, fysiskt och psykiskt tillstånd (Larsson & Rundgren, 2002). Kognitiva test utförs med en så kallad (MMT), ett screeningsinstrument utvecklat av Folstein, 1975 (Stockholms läns landsting, 2000) där en strukturerad bedömning av den kognitiva förmågan mäts. Enligt Socialstyrelsen (2010a) ökar möjligheten att fånga upp förekomst av kognitiv dysfunktion om MMT och Klocktest kombineras. Klocktest används för screening och uppföljning av kognitiv påverkan. Testet mäter konstruktionsförmågan, tidsuppfattning samt nedsättning i abstraktion och planering (a a). Prevalens Enligt socialstyrelsen (2010b) beräknas 148 000 personer i Sverige lida av någon form av demenssjukdom. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre har en demenssjukdom (a a). I åldrarna 60 64 år beräknas 1,5 procent lida av demens, medan cirka 50 procent i åldrarna över 95 år har en demenssjukdom (Socialstyrelsen, 2009). Vidare har kvinnor en högre risk att drabbas av demens än män i samma ålder. I de allra äldsta åldrarna finns det därmed betydligt fler dementa kvinnor än män. Studier från olika delar av världen visar att det inte finns några större geografiska skillnader gällande andelen demenssjuka i populationen (a a). Det finns heller inget som tyder på att risken att drabbas av en demenssjukdom har ökat under de senaste åren, dock kommer antalet personer med demenssjukdom att öka efter 2020, detta på grund av att antalet äldre blir fler (Socialstyrelsen, 2010b). 6

Omvårdnad vid demens Demenssjukdom kan innebära agnosi, apraxi, afasi och konfusion. Detta kan i sin tur yttra sig som ångest, oro, rastlöshet, aggressivitet, depression, apati och känslomässig reduktion (Larsson & Rundgren, 2002). För en demenssjuk person kan en stressad miljö framkalla ett dysfunktionellt beteende i form av agitation, förvirring och panik. Det är viktigt att identifiera dessa stressfaktorer på vårdhemmet för att undvika att dessa problem uppstår. Vidare är det även viktigt att vårdhemmet planeras och struktureras efter de demenssjukas funktionsnivå. På så sätt kan den demenssjukes särskilda behov lättare identifieras och tillgodoses (Ragneskog & Kihlgren, 1997). Den bästa behandlingen som finns idag är en god professionell omvårdnad baserad på specifika omvårdnadskunskaper (Larsson & Rundgren, 2002). Dessa omvårdnadskunskaper kan för den demenssjuka innebära en säker, trygg och integritetsstärkande miljö. För demenssjuka personer är en lugn och trygg miljö bästa förutsättning för en god funktion (a a). De svårigheter som de demenssjuka upplever i samband med sin sjukdom kan leda till en känsla av mindervärdighet (a a). Därför är det viktigt att genom ett gott bemötande skapa en god relation som bygger på jämlikhet, öppenhet, ärlighet och respekt (a a). Det är viktigt att ta hänsyn till att en person med demens har samma grundläggande behov som icke-dementa människor (a a). Socialstyrelsen (2010b) nämner begreppet personkoncentrerad omvårdnad vilket innebär att det är personen som sätts i fokus och inte demenssjukdomen. Den personkoncentrerade omvårdnaden syftar till att styra vårdmiljön efter den demenssjukes livsmönster, värderingar och preferenser (a a). Syftet med den personkoncentrerade omvårdnaden är således att minska agitation, öka integritet, öka självständighet samt att minska förbrukning av antipsykosmedel (a a). Socialstyrelsen menar även att personlig omvårdnad på lång sikt bör minska kostnaderna för både kommuner och landsting (a a). Musik som lindring Boyd-Brewer & McCaffrey (2004) hävdar i deras studie att musikens vibrationer påverkar de kroppsliga funktionerna som blodtrycket, pulsen och andningsfrekvensen. Vidare kan musik lindra ångest, smärta och höja känslan av välmående (a a). Enligt Nilsson (2008) anses musik av odramatiskt slag, det vill säga har en förutsägbar dynamik, lågt tonläge, är harmonisk och utan vokala inslag vara omvårdande. Musikens tempo är avgörande för effekten (a a). Högt tempo påverkar istället det sympatiska nervsystemet positivt och ökar därmed pulsen, blodtrycket och andningsfrekvensen. Vid ett lågt tempo blir effekten det motsatta då pulsen, blodtrycket och andningsfrekvensen sänks, vilket kan vara av vikt för patienter som lider av stress, ångest, sömnproblem och demenssjukdom (a a). Enligt samma källa är även volymen av vikt. Desto högre volym, desto mer stressande för patienten. Det som rekommenderas vara optimalt är cirka 50 db och upp till högst 60 db om en lugnande effekt vill uppnås. Vid smärt rekommenderas 40 minuters musiklyssning per dag, uppdelat på två tillfällen för att en smärtreducerande effekt skall kunna uppnås (a a). Patienter som lider av sömnproblem rekommenderas 45 minuters lyssning för en bättre sömn. Vid demenssjukdomar och ett agiterat beteende kan minst 20-30 minuter av musikintervention per vecka verka lindrande (a a). 7

Enligt Cambell (1999) kan musiken påverka fler psykiska och fysiska funktioner än det ovan beskrivna. Hjärnvågorna kan minska och utjämnas när vi lyssnar på musik. Vidare hävdar Cambell (1999) att musik kan minska muskelspänningar och förbättra rörligheten. Detta eftersom hörselnerven förbinder innerörat med kroppens alla muskler genom det autonoma systemet som leder till att ljud och vibrationer har en effekt på våra muskler (a a). Enligt samma källa har forskare kommit fram till att musiken orsakar frisättning av endorfiner, som fungerar som kroppens egen drog och därmed minskar behovet av smärtstillande vid smärta. Det är lätt att förväxla musikbehandling med musikterapi (Nilsson, 2008). Musikterapi är något som utförs av utbildade musikterapeuter och är en expressiv terapi. Musikbehandling som används i omvårdnad av patienter har däremot ett annat syfte. Den kan inte bota, men kan vara stressdämpande, avslappnande, avledande i positiv bemärkelse, öka välbefinnandet och vara något familjärt i en ovan miljö (a a). Detta ingår i kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor (2005), där det beskrivs att syftet är att tillgodose de psykiska, fysiska, sociala, kulturella och andliga omvårdnadsbehoven hos patienterna, samt verka för att en god vårdmiljö skall uppnås. Teoretisk referensram Föreliggande studie utgår ifrån Joyce Travelbee s teorier om omvårdnad (Kirkevold, 2000). Teorin bygger på en existentialistisk idé där viktiga begrepp så som individfokuserad människosyn, mänskliga relationer och kommunikation framhävs. En mellanmänsklig process menar Travelbee, är den omvårdnad som hjälper en individ att hantera, bära och finna en mening med sjukdom och lidande. Lidandet är enligt Travelbee, en oundviklig del i människans natur och orsakas av olika typer av förluster som ofta är knutet till sjukdom. Detta leder i sin tur till att människan ofta behöver hjälp med att finna mening i sina livserfarenheter. Det är det viktigaste syftet med omvårdnaden. Vidare uppnår omvårdnaden sitt syfte genom att etablera en mellanmänsklig relation som går ut på att sjuksköterskan och patienten går igenom flera interaktionsfaser. Dessa beskrivs nedan. Interaktionsfaserna består av: första mötet framväxt av identiteter empati sympati ömsesidig förståelse och kontakt Det krävs en ömsesidig interaktion mellan sjuksköterska och patient och det är framförallt kommunikationen som gör det möjligt för en etablering av en mellanmänsklig relation. Syftet med kommunikationen är att lära känna patienten och på så sätt hjälpa den sjuke att hantera sin sjukdom och finna mening i sin upplevelse. Genom den relation som utformas kan den sjukes omvårdnadsbehov tillgodoses och det är sjuksköterskan som ansvarar för att den etableras och upprätthålls (a a). 8

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med denna studie var att belysa musikens inverkan på patienter med demenssjukdomar. METOD Ett systematiskt tillvägagångssätt användes för denna litteraturstudie. Metoden tillämpades efter en modell av Goodmans sju steg (SBU, 1993) i översättning av Willman m fl (2011). Vilket enligt Willman m fl (2011) innebär att på ett systematiskt sätt söka och kritiskt granska de insamlade studierna. Problemangivelse Problemetförmuleringen utformades utifrån ett gemensamt intresse för musikens inverkan på omvårdnad hos författarna. Efter ytterligare diskussion utifrån varandras erfarenheter samt en kartläggning av befintlig forskning på ämnet ändrades syftet ett flertal gånger. Detta för att kunna begränsa den systematiska sökningen. Slutligen lades fokus på endast patienter med demenssjukdom, detta på grund av mängden befintlig forskning kring ämnet. Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterierna var kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga studier som berörde syftet och innehöll titel, abstract, inledning, metod, resultat, diskussion och referenser enligt (Polit & Beck, 2006). Vidare skulle studierna vara författade på engelska, vara kostnadsfria och publicerade från år 2000 och framåt. Exklusionskriterierna var studier som hade sekundära källor, inte var på engelska, inte var kostnadsfria och inte fanns i fulltext eller var äldre än 11 år. Planering och utformandet av litteratursökning Planeringen och utformandet baserades på befintliga resurserna samt tillgång på relevanta artiklar. För att finna relevanta vetenskapliga artiklar användes Malmö högskolas biblioteks sökfunktion via internet. Databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO som enligt Axelsson (2008) var bäst lämpade för sökningar användes. De sökord som användes vid sökningen var dementia och music som även kombinerades med andra sökord med hjälp av den booleska sökoperatorn som AND i hopp om att finna fler relevanta vetenskapliga artiklar. Även referenslistor på de olika funna studierna granskades i syfte att finna fler artiklar. Enligt Willman m fl (2011) ökar sannolikheten att finna relevant material om flera olika källor används. Litteraturöversiktens utförande Innan varje sökning påbörjades gjordes en sökning på sökorden i form av MeSHtermer. För databasen PubMed användes Karolinska institutets hemsida (2011), för databasen CINAHL användes headings och för PsycINFO thesaurus. Då vissa ord inte fanns som MeSH-termer användes även fritextsökning. Enligt Axelsson (2008) är det lämpligt att börja med en så kallad pilotsökning, som leder vidare till olika söktermer, vilka kan vara till hjälp för att sedan söka vidare mer effektivt och specifikt (a a). Den stora mängden träffar med pilotsökningen ledde vidare till 9

att forskningsfrågan kunde justeras med hjälp av funna artiklarnas innehöll. Detta resulterade i mer preciserat syfte och sökning. Sökord som music, nursing, dementia, emotional, intervention, agitation, responsens, care, effects, communication och behavioral användes. Olika kombinationer av sökord användes tillsammans med dementia och music. Kombinationen av sökorden nursing, dementia och music resulterade i flest antal relevanta artiklar. När de andra sökorden kombinerades ihop ledde inte sökningen till några nya artiklar på grund av att datamättnad rådde i samtliga använda databaser. Samtliga sökningar genomfördes V. 47 år 2011. Dessa beskrivs närmare i tabell 1, där bara sökningar som gav, för studien, relevanta resultat presenteras. Tabell 1 Databassökning Databas Sökord Limits Träffar Lästa PubMed PubMed CINAHL PsycINFO PsycINFO Dementia AND Music Nursing AND Dementia AND Music Dementia AND Music Dementia AND Music AND Nursing Music AND Dementia AND Effect AND Behavioral År 2000-2011 English År 2000-2011 English År 2000-2011 English År 2000-2011 English År 2000-2011 english Abstract Granskade Artiklar 52 17 6 4 67 20 5 3 80 45 4 1 63 14 4 2 12 3 1 0 Använda artiklar Tolka och granska artiklarna Sammanlagt 20 artiklar granskades och kvalitetsbedömdes med hjälp av triangulering. Det vill säga först granskades artiklarna var för sig och sedan tillsammans. Enligt Polit & Beck (2006) ökar triangulering trovärdigheten då risken för bias minskar. Artiklarna granskades utifrån en modifiering av ett kvalitativt och ett kvantitativt granskningsprotokoll i Willman m fl (2011), se bilaga 2 och 3. Kvalitetsbedömningen av relevanta artiklar gjordes med hjälp av protokollfrågorna, lästes flera gånger och formulerades sedan som antigen låg-, mellan- eller högkvalitativa. Detta redovisades i en matris där metod, syfte, resultat, kvalitet, population och bortfall sammanställdes för att få en bättre översikt över artiklarna, se bilaga 1. Granskningsresultaten var i det närmaste jämbördiga, men i de fall där det rådde oenighet, diskuterades enighet fram. Av de 20 granskade artiklarna valdes tio artiklar med den högsta kvaliteten ut. 10

Sammanställa resultat Sammantaget valdes tio artiklar ut som efter granskning ansågs vara medel- eller högkvalitativa utifrån uppsatta kriterier. Tre tydliga teman framträdde och texten färgkodades samt granskades på nytt för att undvika eventuella feltolkningar eller förbisedda fynd (Polit & Beck, 2006). Därefter utformades temanas rubriker och resultatet sammanställdes. Formulera rekommendationer Detta steg exkluderas ur studien på grund av otillräckliga vetenskapliga bevis för att rekommendationer skall kunna formuleras. RESULTAT Litteratursökningen resulterade efter kritisk granskning i sammanlagt tio vetenskapliga artiklar som svarade mot litteraturstudiens syfte. Dessa redovisas i tre olika teman: Musikens inverkan på kommunikationen Musikens inverkan på agitation hos dementa Musikens inverkan på samarbetsvilja Musikens inverkan på kommunikationen Götell m.fl. (2000) undersökte om musikevenemang hade effekt på reaktioner och sociala interaktioner hos patienter med demenssjukdom samt hos patienter med en misstänkt demenssjukdom. Reaktioner och sociala interaktioner observerades under och efter musikevenemang samt under resten av dagen med hjälp av en etnografisk metod under en period av nio månader. De medverkande i studien bestod av 48 patienter, i åldrarna 43 till 90 år, och 35 vårdgivare. Musikevenemangen började med uppvärmningsmusik där de medverkande sjöng namnlåtar som ett sätt att introducera sig för varandra. Därefter spelades bekant musik för de medverkande patienterna som initierades delvis av musikledarna men även av patienterna. Rörelseövningarna till musiken utfördes tillsammans och med hjälp av vårdgivarna. Patienterna fick även chansen att prova på att spela olika instrument med hjälp av vårdgivarnas assistans. Under musikevenemang fanns det även utrymme för konversation, där de medverkande fick tillfälle att interagera med varandra. Resultatet av denna studie visade att musikevenemang hade en positiv effekt på de medverkande vårdtagarna. Den positiva effekten varade inte bara under musikevenemang utan även flera timmar efter och i vissa fall även under resten av dagen. Patienterna visade på en större glädje, vitalitet, lugn, en ökad uppmärksamhet och bättre kommunikationsförmåga. Patienterna blev mer sociala och konverserade gärna med de andra om sina tidigare livserfarenheter, då musiken verkade väcka gamla minnen till liv. Kommunikationen var dock inte alltid fullt effektiv på grund av deras sjukdom och studiens första författare agerade ibland förmedlande mellan vårdtagarna. Några patienter hade heller inget minne om musikevenemanget efteråt. Slutsatsen av studien blev att musikevenemangen hade en stimulerande effekt på sociala interaktioner och kommunikation under musikevenemang och ibland även en tid efteråt. 11

Götell m fl (2002) har i en annan studie undersökt om den verbala kommunikationen mellan vårdgivarna och vårdtagarna med svår demens förbättrades med bakgrundsmusik samt sång utförd av vårdgivarna. Totalt nio patienter med svår demens i åldrarna mellan 80 och 90 år och fem vårdgivare på ett boende för dementa deltog i studien. Alla medverkande utom en i studien videofilmades och analyserades av författarna under morgonrutinerna. En av patienterna kunde inte filmas på grund av tekniska problem och studerades istället med hjälp av tagna anteckningar och observation. Musiken valdes i första hand av patienterna själva, men i vissa fall där detta inte var möjligt även av närstående och personalen. De medverkande analyserades under 3 morgonsituationer som bestod av: Morgonrutinerna utan musik Morgonrutinerna utförda med bakgrundsmusik Morgonrutinerna där vårdgivare sjöng för eller med patienterna Under morgonrutinerna utan musik fick vårdgivarna anstränga sig för att skapa en begriplig situation för patienterna. Patienternas kommunikation bestod av förvirring, tystnad, motstånd och skrik. Patienternas kommunikation var begränsad, osammanhängande och ofta obegriplig. Följderna av denna slags kommunikation blev att vårdgivarna blev tvungna att ägna särskild uppmärksamhet åt att hjälpa patienterna att utföra morgonrutinerna korrekt. På så sätt minskade patienternas autonomi. Morgonrutinerna med bakgrundsmusik resulterade i en ökad förståelse hos patienterna. Kommunikationen underlättades avsevärt med musiken. Musiken reducerade behovet av instruktioner. Patienterna som innan inte kunde eller förstod hur de skulle utföra enkla saker som att kamma eller raka sig, gjorde detta självmant med ytterst lite assistans. Aggressiva och tystlåtna patienter blev mer kommunikativa och medgörliga. När vårdgivarna sjöng för och med patienterna ökade kommunikationen ytterligare och det uppstod en bredare och djupare förståelse av situationen. Patienterna var gladare och sjöng ofta med vårdgivarna. Dessa sessioner präglades av en ökad känsla av kompetens och ömsesidig förståelse. Även här kunde patienterna utföra sina morgonrutiner mer självständigt, de som var aggressiva innan blev lugnare och de tystlåtna patienterna var mer kommunikativa. Musiken visade sig ha en mycket positiv effekt på patienterna med demenssjukdom som under sådana morgonrutiner kommunicerade med en större kognitiv skärpa. I en senare studie av Götell m fl (2009), vars syfte var att belysa musikens effekt på den emotionella kommunikationen på patienter med demenssjukdom, anges liknande resultat. Studien var utförd med hjälp av en kvalitativ analys, där nio patienter mellan 80 och 90 år samt fem vårdgivare videofilmades. Observationerna och videoinspelningar skedde under de vanliga morgonrutinerna utan musik, med bakgrundsmusik och när vårdgivarna aktivt sjöng för och med patienterna, liksom i den ovan nämnda studien av (Götell m fl, 2002). Under de vanliga morgonrutinerna utan musik uttryckte patienterna ofta negativa känslor som ilska, förvirring, rädsla, skamkänsla och motstånd. När musiken spelades upp i bakgrunden var vårdgivarna och patienterna i högre grad interagerade och på samma våglängd. En större ömsesidighet mellan vårdgivarna 12

och patienterna kunde observeras. Flest positiva effekter observerades under morgonrutinerna där vårdgivarna sjöng för och med patienterna. Utöver det ovanförnämnda uppstod även en känsla av uppriktighet och lugn som genomsyrade interaktionen med sång. En studie genomförd av Marmstål m fl (2010) undersökte hur den verbala och ickeverbala kommunikationen samt ögonkontakt hos patienter med demenssjukdom påverkades av musiken under morgonrutinerna. Studien omfattade sex kvinnor och fyra män som valdes på inrådan av demensboendets huvudansvarige sjuksköterska och sex vårdgivare. Patienterna var mellan 80 och 90 år gamla och hade diagnosen Alzheimers sjukdom och Vaskulär demenssjukdom. Observationerna tog plats på två demensboenden under morgonrutinerna utan musik och med vårdgivare som sjöng för och med patienterna. Morgonrutinerna bestod av att hjälpa patienterna med deras morgonhygien och påklädning. De vanliga morgonrutinerna kännetecknades av vårdgivare som styrde vårdarbetet genom uppmaningar och verbala instruktioner. Vårdgivare använde även ickeverbal kommunikation genom att agera ut uppgiften eller instruktioner med att till exempel visa upp en skjorta för patienten. Patienterna hade föga ögonkontakt och kommunikationen var inte den bästa. Med musikintervention i form av sång kunde vårdgivarna stimulera patienterna till en bättre verbal och icke verbal kommunikation. Patienterna kommunicerade i form av sång och kroppsrörelser. Även ögonkontakt förbättrades under musik interventionerna. Sherratt m fl (2004) undersökte i sin studie om musiklyssnandet påverkade de emotionella och beteendemässiga reaktioner hos patienter med demenssjukdom. Deltagarna i studien var 14 män och 10 kvinnor. Sexton deltagare var bosatta på en vårdavdelning och sju deltagare deltog varje dag i en dagvårdsanläggning. Mini mental testet (MMSE) som mäter en persons kognitiva status utfördes av 16 deltagare. Sju deltagare hade en måttlig kognitiv nedsättning, sju hade en svår kognitiv nedsättning och en hade en gravt nedsatt kognitivförmåga. De resterande nio deltagarna hade inte förmåga att genomgå testet och ansågs som gravt kognitivt nedsatta. Varje deltagare fungerade som sin egen kontroll i studien och observerades genom videoinspelning under en period av totalt tre månader. Deltagarna observerades förmiddagar och eftermiddagar, när ingen musik spelades, med inspelad musik, med inspelad musik utförd av en musiker och med livemusik utförd av samma musiker. Musiken valdes ut av de deltagande eller i vissa fall av de närstående och personal via ett frågeformulär. När inget av detta var möjligt valdes en åldersanpassad musik av musikern. I resultatet beskriver Sherrat m fl (2004) att samtliga deltagare i studien svarade bäst på livemusik samt att det var skillnad i reaktionerna beroende på vilket MMSE poäng patienten hade. De patienter med högre MMSE poäng, som då motsvarade en högre kognitivförmåga, svarade bättre på musiken än de med låga poäng. De var mer engagerade och visade på en högre förmåga att kommunicera med andra. Dock påverkades de med låg poäng även de av livemusiken och visade på ett ökat välmående, om en i lägre grad. 13

Musikens inverkan på agitation hos dementa Sung m fl (2006) undersökte om musik med rörelse hade någon positiv effekt på agiterande patienter med demenssjukdom. De medverkande i studien var 36 institutionaliserade demenssjuka patienter i Taiwan. Kriterierna för de medverkande var: 65 år eller äldre, diagnostiserad demenssjukdom, ingen hörselnedsättning, ingen farmakologisk behandling mot agiterande beteenden, förekomst av agiterande beteende, inga tydliga symtom på smärta, förmåga att förstå kinesiska eller taiwanesiska samt att följa enkla instruktioner. De demenssjuka delades upp i två grupper. Den experimentella gruppen bestod av 18 patienter som fick delta i musikevenemang med rörelse. I kontrollgruppen fanns lika många deltagare som istället fick den vanliga omvårdnaden utan musik. Musiken med rörelse erbjöds i 30 minuter på eftermiddagen två gånger i veckan i fyra veckor för den experimentella gruppen. Studiens konklusion blev att musik med rörelse hade en positiv effekt på den experimentella gruppen gällande agitation. Agiterande beteenden reducerades märkbart hos den experimentella gruppen jämfört med kontrollgruppen där bara små förändringar uppfattades. Vidare menade Sung m fl (2006) att musiken kan ses som ett effektivt och förmånligt alternativ till den farmakologiska och fysiska behandlingen. En kvalitativ studie genomförd av Ragneskog m fl (2000) hade som syfte att undersöka och belysa om individanpassad musik minskade agitation och ledde till känslomässiga reaktioner hos patienten med demenssjukdom. Efter förslag av de anställda på de fyra olika demenssjukhem, valdes totalt fyra patienter mellan 77 och 84 år. De medverkande patienterna hade diagnoserna vaskulär- och Alzheimers sjukdom. Inklusionskriterierna var tecken på agitation som innefattade oro, skrik, rastlöshet och våldsbenägenhet. Undersökningen baserades på en systematisk observation där varje patientreaktion studerades. Skalor som Facial Action Coding System användes för att identifiera olika muskelrörelser i ansiktet som ett svar på emotionella reaktioner. Dessa videofilmades och observerades sedan noggrant. Studien konstaterade att musiken utövade en viss verkan på samtliga fyra patienter. Positiva effekter kunde märkbart ses hos två av patienterna gällande deras beteende. Dock kunde bara en marginell effekt urskiljas på de övriga två patienter med en längre framskriden demenssjukdom. Studien i sin helhet tydde på att individanpassad musik kunde användas som en del av omvårdnaden för att reducera agitation hos människor som lider av måttlig till svår demenssjukdom. Yu Lin m fl (2011) har i en studie undersökt om gruppmusik som intervention gav effekt på patienter med demenssjukdom samt agitation. Studien tog plats i Taiwan och omfattade en musikinterventionsgrupp som bestod av 49 patienter samt en kontrollgrupp med 52 patienter. Patienterna var i åldrarna 65 och uppåt med diagnosen demenssjukdom samt tecken på agitation. Musikinterventionen utövades två gånger i veckan i sex veckor med totalt 12 musiksessioner för interventionsgruppen. Kontrollgruppen fortsatte däremot med sina normala dagliga aktiviteter utan musik. En kinesiskt modifierad modell av originalskalan CMAI användes för att identifiera olika agitationsbeteenden på de båda grupperna. 14

Studien visade att både verbala, ickeverbala och fysiskt aggressiva beteenden i interventionsgruppen förändrades. Mest reducerades dessa beteenden under session 6 och session 12 och en månad efter i jämförelse till kontrollgruppen. Musik i samband med omvårdnaden bör enligt studien således hjälpa patienterna med demenssjukdom att uppnå ett tillstånd av lugn och avkoppling. Enligt Suzuki m fl (2004) som i sin studie undersökte musikterapins inverkan på patienter med demenssjukdom har musiken positiv inverkan på agitation. I studien fick tio patienter med senil demens musikterapi två gånger i veckan på totalt åtta veckor med sammanlagd 16 musikterapisessioner. Deras resultat jämfördes med en kontrollgrupp som fick vanlig omvårdnad utan musikterapi bestående av 13 patienter med senil demenssjukdom. Suzuki m fl (2004) använde sig av CgA endokrina mätningar genom att ta salivprov från patienter innan och efter musikinterventionen för att mäta stresshormons nivåer samt av olika beteendeskalor (se bilaga 1). Enligt samma källa uppstår agitation i samband med att stresshormonerna höjs. Musikterapi hade inverkan på patienter med demenssjukdom, där stresshormonerna och aggressivitet signifikant minskade efter interventionen och därmed ledde till mindre agitation (Suzuki m fl, 2004). Musikens inverkan på samarbetsvilja Marmstål m fl (2011) undersökte i sin studie hur patienterna med demenssjukdom uttryckte sina känslor och motstånd till vård under morgonsituationerna, med och utan musikintervention. Studien utfördes på två olika vårdboende för dementa i Sverige. Totalt tio patienter, varav sex kvinnor och fyra män i åldrarna 66-92 med svår demenssjukdom samt tio vårdgivare deltog i studien. Musikinterventionen bestod av vårdpersonal som sjöng i samband med patientomvårdnaden. Patienterna videofilmades vid fyra tillfällen, en gång i veckan per patient under de ordinarie vårdrutinerna utan musik och fyra gånger, en gång i veckan per patient under vårdrutinerna med sång. Patienternas beteende och känslor identifierades med hjälp av olika mätningsskalor (se bilaga 1). Den vanligaste formen av nekande till vård från de gällande demenssjuka patienterna var beteenden såsom: att dra sig undan, stöta bort personal, gripa tag i föremål och personal, vara våldsamma, ropa och hota. Sådant slags motstånd tycktes dock minska i samband med musikintervention och tydliga skillnader kunde observeras. Slutsatserna av studien var att musiken frambringade en ökad tillfredställelse, uppmärksamhet, känslor av positivitet och ett ökat samarbete hos patienterna med demenssjukdom. I flera av de ovan nämnda studierna drogs det också slutsatser gällande samarbete. Götell m fl (2000) beskrev i sin studie att musikevenemang där vårdgivarna medverkade inte bara gav positiva effekter på patientens humör och minne, utan även ledde till långsiktiga förbättringar i samarbetet mellan patienter och personal. Även Marmstål m fl (2010) menade att musiken hade en positiv inverkan på samarbetet hos patienter med demenssjukdom, där de flesta patienter framgångsrikt interagerade och samarbetade med varandra och personal (a a). Vidare kom Götell m fl (2002) fram till att bakgrundsmusik och i ännu större utsträckning levandemusik framförd av personal hade en positiv effekt på samarbetet hos patienterna med demenssjukdom. Patienterna som annars var tystlåtna, aggressiva och passiva visade på en ökad samarbetsvilja under musikens påverkan (a a). 15

Sammanfattningsvis visar de granskade artiklarna att det finns goda empiriska bevis för att det finns ett samband mellan användandet av musik som hjälpmedel och ett bättre mående hos patienter med demenssjukdom. DISKUSSION Diskussionen presenteras nedan i två olika delar, en metod- och en resultatdiskussion. Metoddiskussion Valet att genomföra en litteraturstudie ansågs passande för denna studies syfte, då det gav möjligheten att på kort tid samla ett stort material och därigenom få en överblick över hur det rådande forskningsfältet ser ut. Litteraturstudien utformades efter Goodmans sju steg, som ledde till en mer strukturerad arbetsprocess och presentation av materialet. Det som däremot kan ses däremot som en nackdel med en litteraturstudie, är att resultatet grundas på andras resultat och granskas subjektivt. De databaser som användes var PubMed, CINAHL, PsychINFO enligt rekommendation av Axelsson (2008), som är omfattande databaser med relevanta artiklar inom omvårdnad och medicin. Sökord som dementia och music användes i samtliga databaser. De sökorden kombinerades även med andra sökord som nursing, nursing care, emotional, intervention, agitation, responsens, care, effects, communication, och behavioral i hopp om att finna fler artiklar. Dock resulterade de mer detaljerade sökningarna i få nya relevanta artiklar, vilket är tecken för en datamättnad. Vidare tillämpades även en manuell sökning, där de funna artiklarnas referenslistor granskades i hopp om att finna fler artiklar av intresse. Axelsson (2008) menar att både breda och specifika sökningar bör utföras för att inte gå miste om relevanta artiklar. Eventuellt kunde fler databaser ha använts. Detta kunde möjligen ha resulterat i några få nya artiklar, med tanke på den rådande datamättnaden i de redan använda databaserna. Valet att utesluta artiklar som inte var kostnadsfria gjordes på grund av brist på resurser. Detta medförde att vissa artiklar med relevanta abstract inte kunde inkluderas i studien. Vidare exkluderades även de artiklar som inte var skrivna på det engelska språket. Följaktligen kan detta ses som en svaghet då viktig information som kunde ha påverkat resultatet gick förlorad. Vetenskapliga artiklar skall enligt Polit & Beck (2006) innehålla titel, abstrakt, inledning, metod, resultat, diskussion och referenser. Samtliga artiklar som användes för den föreliggande litteraturstudie innefattade de inklusionskriterierna, vilket kan ses som en styrka. Ett av inkluderingskriterierna var även att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2000 och framåt, vilket kan ses som en svaghet då äldre relevanta artiklar som kunde påverka resultatet kan ha förbisetts. Med detta kan även ses som en styrka då den senaste forskningen ligger till grund för den föreliggande studien. Enligt Axelsson (2008) är det fördelaktigt att ha med den allra senaste forskning. 16

Både kvantitativa och kvalitativa studier påträffades via artikelsökningen och användes för den föreliggande studien. Detta kan ses som en styrka, då de kvalitativa artiklarna kunde styrkas av de mer generaliserbara och statistiska kvantitativa artiklarna. Då samtliga artiklar var på det engelska språket kunde missförstånd och feltolkningar uppstå. Vilket kunde vara till nackdel för den föreliggande studien. För att minimera sådana feltolkningar och missförstånd granskades alla artiklar både enskilt och tillsammans av båda författare. Trovärdigheten ökar samtidigt som risken för bias minskar då flera personer granskar samma material och jämför resultaten (Polit & Beck, 2006). Resultatdiskussion Syftet med den här studien var att belysa musikens inverkan på patienter med demenssjukdomar. Tio artiklar har analyserats och tre teman bildades: kommunikation, agitation och samarbete. Samtliga artiklars resultat visar på att musiken har en positiv effekt på patienter med demenssjukdomar. Resultatet kommer att diskuteras nedan och kopplas till omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee. Musikens inverkan på kommunikationen I flera studier identifierades musiken som ett effektivt redskap, som skulle kunna användas i syftet att främja en bättre kommunikation hos patienterna med demenssjukdom. Enligt studier av Marmstål m fl, (2010); Götell m fl (2009); Götell m fl (2002) hade patienter med demenssjukdom svårare att kommunicera under vårdtillfällena utan musik. Kommunikationen bestod ofta av ilska, förvirring, motstånd och föga ögonkontakt, vilket försvårade för vårdgivarna att knyta kontakt och därmed upprätthålla en god omvårdnad (a a). Under vårdtillfällena med musik ökade patienternas förståelse och kommunikationen förbättrades avsevärt (a a). Detta kan med fördel kopplas till Joyce Travelbee, som starkt betonar vikten av en god kommunikation mellan vårdgivaren och vårdtagaren (Kirkevold, 2000). Kommunikationen underlättar för en sjuksköterska att lära känna patienten och tillgodose hans eller hennes behov, menar Joyce Travelbee (a a). En mellanmänsklig relation till patienten bör uppnås för att sjuksköterskan skall kunna uppnå målet som är en god omvårdnad (a a). I studien av Götell m fl (2000) kunde de positiva effekterna som bättre kommunikation, högre social interaktion, glädje, vitalitet, lugn och ökad uppmärksamhet ses flera timmar efter musikevenemang. I vissa fall även under resten av dagen. Däremot uppmärksammades i samma studie att några patienter som deltog i musikevenemang vid tillfrågan efteråt inte längre hade något minne om detta. Sacks (2009) menar att även om en människa med demenssjukdom glömmer bort händelsen, finns känslan fortfarande kvar. Således kan slutsatsen dras att även dessa patienter fick nytta av musikevenemangen. Även Sheratt m fl (2004) menade att livemusiken hade en stimulerande effekt på en bättre kommunikation, men att det gav mest effekt på de patienterna med måttlig demens. Sacks (2009) beskriver i sin bok att även vid en långt framskriden demens är reaktionerna på musik bevarade, och därmed anses även de ha nytta av musik. Även Sheratt m fl (2004) drar den slutsatsen. 17

Musikens inverkan på agitation hos dementa Agitation är ett vanligt förekommande hos dementa personer och orsakar sämre livskvalitet, ökad användning av neuroleptika och ett försvårat vårdarbete för vårdpersonalen (Ragneskog & Kihlgren, 1997). Samtliga studier som undersökte musikens påverkan på agitation var positiva till musikanvändandet och menade att det ledde till mindre agitation (Sung m fl, 2006; Ragneskog m fl, 2000; Yu lin m fl, 2010; Suzuki m fl, 2004). Även enligt Nilsson (2008) kan musikbehandling fördelaktigt användas av sjuksköterskor i syfte att lindra ett agiterat beteende hos människor med demenssjukdom. Samma slutsats dras av Ragneskog & Kihlgren (1997), de nämner även att musik som vårdintervention utan svårighet kan appliceras varje dag, då det inte behövs något recept på detta. Joyce Travelbee menar att en sjuksköterska bör i terapeutiskt syfte använda sig själv i form av kommunikation och interaktion för att uppnå en god omvårdnad (Kirkevold, 2000). Kommunikation och interaktion i form av sång kan även det anses vara att använda sig själv. Musikens inverkan på samarbetsviljan Av samtliga studier kunde slutsatsen dras att musiken påverkade patienterna med demenssjukdom positivt och ledde till ett bättre samspel med vårdpersonal och andra patienter (Marmstål m fl, 2011; Götell m fl, 2000; Marmstål m fl, 2010; Götell m fl, 2002). När musiken spelades, väcktes gamla minnen som gav upphov till nya samtalsämnen och en ökad samhörighetskänsla. Även personalen upplevde musiksessionerna positivt och knöt lättare band med patienterna (a a). För att uppnå en ömsesidig förståelse och kontakt måste sjuksköterskan och patienten gå igenom flera interaktionsfaser, menar Joyce Travelbee (Kirkevold, 2000). Vårdpersonalen kan fördelaktigt använda musiken som ett hjälpmedel för att lättare kunna uppnå detta (Sacks, 2009). När nästan ingenting fungerar, har rätt sorts musik visat sig ha en stor inverkan genom en förmåga att förankra och orientera patienten (a a). Reflekterande diskussion av samtliga teman Flera granskade studier betonar att det som bidrog till flest positiva effekter var live-, individanpassad och välbekant musik. Sacs (2009) skriver i sin bok att välbekant musik leder till att personer med demens upplever en emotionell kraft genom att gamla minnen väcks till liv. Det är däremot ibland svårt för en patient med demenssjukdom att adekvat svara på vilken musik han eller hon föredrar. Av den anledningen har i flera av de valda studierna musiken ibland valts av anhöriga eller personal. Detta kan ha påverkat studiernas resultat. Även om studierna visade på att musiken hade positiva effekter på patienter med demenssjukdom, hade effekterna kanske varit desto mer givande om alla medverkande valde musiken efter deras humör och tycke. Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee lägger mycket stor vikt på att varje människa är en unik varelse som bör behandlas utifrån de egna unika behoven (Kirkevold, 2000). Vårdpersonal bör därför anpassa musiken utifrån varje individ för bästa möjliga utgång. Enligt Joyce Travelbee borde patient och sjuksköterskan suddas ut och de gemensamma faktorerna lyftas upp (Kirkevold, 2000). Musiken som är en del av nästan varje människa kan i vårdsituationer bidra till att skapa gemensamma faktorer och resultera i en unik mänsklig relation. Detta styrks av flera av de granskade studiers slutsatser där musikeffekterna blev som störst när vårdgivarna sjöng välbekanta sånger för eller med patienterna under olika vårdsituationer. Patienterna sjöng oftast med och visade då på en större glädje, samarbete och 18

förståelse för vardagsrutiner samt kommunicerade bättre med vårdgivarna. Resultatet av dessa studier visade att även personalen påverkades positivt av musiken. Vidare ställs frågan om det enbart var musiken som gav de positiva effekterna. Då även faktorer som vårdgivarnas ändrade attityd och förhållningssätt kan ha haft inverkan på resultatet. Det skulle behövas mer forskning om just hur personalen påverkas av musik och huruvida detta kan ha en påverkan på demenspatienter. KONKLUSION Utifrån föreliggande studiens resultat finns det anledning att förespråka musikanvändning som en potent metod i syfte till att öka kommunikationen, mildra agiterat beteende och öka sammarbetsviljan hos personer med demenssjukdom. Individanpassad livemusik har mest effekt utifrån de granskade studierna, men om detta skulle vara en omöjlighet kan även individanpassad bakgrundsmusik leda till goda effekter. Musik uppskattas av alla mänskliga kulturer och är för de flesta en självklarhet, tyvärr är musik inte en självklarhet för människor med demenssjukdom. Om ytterligare evidens finns för att musik påverkar dementa personer på ett positivt sätt skulle musik på recept vara ett billigt sätt att förbättra patienternas livskvalitet och omvårdnaden. Musik på recept skulle förmodligen leda till att metoden fick mer legitimitet; vårdgivare skulle ta det mer på allvar och rutiner för användandet av musik skulle skapas. För övrigt är det förmodligen viktigt att urval av musik och rutiner för metod utarbetas på varje arbetsplats med en eller flera utnämnda ansvariga. Det är av vikt att rätt typ av musik spelas och att musiken inte blir slentrianmässig. Ytterligare en förutsättning för att metoden används är att vårdpersonalen har viljan och kompetensen att använda den på rätt sätt. Internutbildning, diskussioner och delaktighet från personalen skulle kunna stärka detta. Om personalen är tveksam till metoden eller till och med ogillar den finns det anledning att tro att resultatet inte skulle bli lika bra. 19